Natten passerade utan att jag fick en blund i ögonen. Inte förrän halv sju slumrade jag till, men vaknade igen vid åttasnåret. Ingen trötthet i sikte, och jag befarar att sömnlösheten är på väg att slå ut i full blom igen. [pP]>atlanta estate in job real
Tankar, känslor, irritation och funderingar snurrar i huvudet. Ilskan börjar tränga fram igen. En stor besvikelse gnager i min mage, över att min time out inte respekteras. De delar av tillvaron som jag har tagit ledigt från blir helt enkelt inte gjorda av någon annan. [pP]>atlanta estate in job real
Men jag får väl försöka strukturera om mina tankar, och se om jag kan lösa mina behov på området på något annat sätt. Jag kan ju inte bygga upp mitt liv utifrån hur andra agerar, eller inte agerar. Men nog tusan är det både ledsamt och nonchalant att bli så ignorerad. Det svider när man i handling (och ickehandling) får veta att ens egna behov inte värderas speciellt högt. [pP]>atlanta estate in job real


Tröttsamt är det ord som först dyker upp i mitt huvud. Ickehandling tycker jag är värst att hantera, när människor bara väljer att avstå.[pP]>atlanta estate in job real
Jag har läst din blogg länge och kan inte låta bli att undra över dina sömnproblem. Sover du aldrig? Hur hänger du ihop? Hoppas att du inte tar illa upp att jag frågar.[pP]>atlanta estate in job real
Hoppas att det känns bättre idag![pP]>atlanta estate in job real
Paula utanför Stockholm: Tok heller, inte tar jag illa upp. Fråga på, du :) [pP]>atlanta estate in job real
Hur jag lyckas hänga ihop trots sömnbrist har jag nog inget bra svar på. Min gissning är att det har blivit ett "normaltillstånd" för mig att leva utan sömn (i stora delar), och att kroppen har anpassat sig efter det. Även om de senaste månaderna har varit något bättre, så verkar det som att jag inte sover en sekund mer än vad jag absolut behöver för min överlevnad. Och kroppen har ju en enorm anpassningsförmåga.
Men visst önskar och hoppas jag att det kommer en dag då jag kan vakna och känna mig utsövd! [pP]>atlanta estate in job real
Visst är icke-handling en av de värsta sorterna. Det är så nonchalant och arrogant, så jag blir adrenalinpumpad vid blotta tanken.
Men själv är bäste dräng, så jag försöker hitta ett sätt att omstrukturera situationen, istället för att irritera mig på det jag inte kan förändra. [pP]>atlanta estate in job real
Välkommen till min blogg, förresten! [pP]>atlanta estate in job real