Jag är väl inte en del av allmänheten

Det har blossat upp en debatt i media (igen) om huruvida det är rätt att publicera namn och bild på misstänkta/dömda brottslingar.
Stig Hadenius, professor emeritus i journalistik, anger tre skäl till att man skall publicera namn

1/ Det kan göra vittnen medvetna om att de sitter inne med viktig information om personer som är misstänkta för brott.
2/ Journalistiken blir bättre om man publicerar namn. ”Om en "42-åring" kan man säga både det ena och det andra utan att man behöver ställas till svars. Skriver man istället ut namnet på den misstänkte gärningsmannen krävs betydligt större försiktighet.”
3/ Att inte publicera namn kan leda till att oskyldiga blir misstänkta för brott – inte minst när det gäller invandrare. – I dag säger många ”det är nog en invandrare”, men i själva verket är det en svensk som Eklund i det här fallet med Engla.

Min snabba reflektion på det är
1/ Det är ju inte omöjligt att man genom namn- och bildpublicering även påverkar vittnens minnesbilder, vilket knappast är önskvärt. Det kan snarare hota rättssäkerheten.
2/ Jag har visserligen inte alltför höga tankar om skvallerpressen, men mina förväntningar är ändå att man håller sig till fakta, varesig man skriver 42-åringen eller Kalle Karlsson.
3/ Hadenius tredje argument kan jag inte se som något annat än ett svekskäl. Om det i pressen skulle stå att en 43-årig Uppsalakvinna var misstänkt för ett grovt brott, så skulle jag på intet sätt känna mig misstänkliggjord. powerdvd reg code

Kalle Jungkvist, chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet.se, försöker motivera varför man till en början skrev om 42-åringen, men efter erkännandena valde att gå ut med namn och bild.

Här hade vi ett erkännande och dessutom teknisk bevisning som band honom till brotten. Det är klart att det finns ett stort allmänintresse av att få veta vem som begått två av de mest uppmärksammade morden i Sverige under senare år.

Jag håller inte med.
Dessutom är den häktade - i juridisk mening - fortfarande oskyldig, och kommer att så vara tills en ev fällande dom vinner laga kraft. powerdvd reg code

Jag och min omgivning kanske inte är representativa för "allmänheten", men jag känner ingen som anser att det är av något intresse att få namn/bild på någon som sitter häktad/dömts för ett brott. Jag menar; exakt vad skall jag göra med den informationen? Skall jag riva ut sidan ur tidningen, och gå med den i fickan, så att jag kan jämföra bilden med alla jag möter? powerdvd reg code

Det enda behov jag kan se att namn- och bildpublicering ev kan tillfredsställa är skvallerbehov, och det är långt ifrån tillräckligt i mina ögon.
Enda undantaget jag kan se är om en allmänfarlig människa är på fri fot, och jagas av polisen. powerdvd reg code

Mitt "intresse" sträcker sig till att varje misstänkt får en korrekt rättslig prövning. Och visst kan det kännas bra att läsa att tex en pedofil har dömts till ett långt fängelsestraff. Men om han heter Janne eller Ali, är blå- eller brunögd, är 35 år eller var en kuf när han gick i skolan - det skiter jag fullständigt i. powerdvd reg code

Sverige är en rättsstat, vilket bla innebär att ingen är skyldig förrän h*n är dömd. Det innebär också att den som har suttit av sitt straff har sonat sitt brott. Att publicera namn och bild på misstänkta och dömda går stick i stäv med hela den tanken.
Jag medger att jag ibland kan känna primitiva känslor om att jag personligen och gladeligen skulle vilja knäcka pungkulorna på pedofiler, tortera de som misshandlar barn eller tatuera in "våldtäktsman" i pannan på dömda våldtäktsmän.
Men - så länge jag gör anspråk på att vara en civiliserad människa, så måste det stanna vid att vara primitiva känslor. För att vara en del av en demokrati och rättsstad, så krävs att man ställer sig över sådant, och ser situationen med andra ögon. En pedofil/våldtäktsman/mördare skall naturligtvis straffas, men efter avtjänat straff måste han anses ha sonat sitt brott. powerdvd reg code

Media spekulerar nu i om Engla hade kunnat vara vid liv, om tidningarna gått ut med att den nu häktade (då namngiven, såklart) var angiven som möjlig gärningsman när det gäller Pernilla.
Eftersom jag har barn så går jag till mig själv och besvarar den frågan; Det skulle inte ha påverkat mitt säkerhetstänkande ang mina barn ett skvatt, om jag hade fått höra ett namn på en person som ev var gärningsman i Pernilla-fallet.
Jag tycker att det är ovärdigt tom skvallertidningar att försöka vrida till diskussionen på det sättet.
(Dessutom skulle det väl, i det här specifika fallet, varit omöjligt för media att gå ut med namnet i det läget, eftersom polisen inte följde upp tipsen - och det är allvarligt)powerdvd reg code

---

Andra bloggar om: Pressetik, Namnpublicering, Bildpublicering, Demokrati, Rättsstat, Skvallerbehov, Rättssäkerhet
Intressant?
Stig Hadenius i Aftonbladet
Kalle Jungkvists syn på saken