Det känns nästan som att jag vandrar omkring i en science fiction-film. Det händer saker runt omkring som nästan får mitt eget liv att framstå som lite småtrist - och då skall ni betänka att jag ändå är en väldigt intressant person. [pP]>crack MTU-INTEL
Att människor separerar och skiljer sig är ju inget nytt, men nu verkar det gå som en farsot genom omgivningen. Det är separationer, husförsäljningar, skilsmässor och lägenhetsköp i en takt som knappt är möjlig att hänga med i. [pP]>crack MTU-INTEL
Jag ser nya vänskapsband knytas och gamla förrådas. Det är ingenting som direkt påverkar mig, då jag inte är någon del av dessa relationer. Jag ser på på avstånd och känner mig mest... förundrad... förvånad.
Jag förbluffas över att vuxna människor ena sekunden kan kalla någon sin superduperbästa vän, för att sedan ägna sig åt svavelosande skitsnack när den andre vänder bort huvudet en stund. [pP]>crack MTU-INTEL
Jag ser barn utsättas för övergrepp av rättsinstanser, och kan inte ens föreställa mig den förtvivlan de känner. Jag kan bara stå bredvid och känna smärta över vad jag ser. Jag känner mig maktlös, samtidigt som det någonstans börjar gro en enorm kampvilja. Utsatta barn förvandlar mig till en blodtörstig tigerhona. Att det inte handlar om mina (biologiska) barn är i sammanhanget helt ovidkommande.
Ren jävla dumhet brukar aldrig vara svårt att besegra. Det tar bara lite tid ibland. [pP]>crack MTU-INTEL
Om jag har lärt mig något av allt det märkliga som pågår runt omkring, så är det nog hur oerhört mycket jag värdesätter mitt eget liv. Jag är så enormt tacksam och stolt över mina underbara barn. Jag är tacksam över deras välmående, glädje och kreativitet. [pP]>crack MTU-INTEL
Andra bloggar om: Relationer


Leave a comment