Jag har svårt för både betongförorter och rapmusik, men ändå är Förortsungar en sevärd familjefilm. Jag såg filmen tillsammans med Mr T, och vi hade lika stor behållning av den båda två. Filmen känns varm och glad, och att Gustaf Skarsgård spelar en av huvudrollerna gör ju knappast saken sämre (jag är lite småkär i alla de där Skarsgårdarna, tror jag).
Att filmen inte utgår från den heteronormativa familjesynen (i dess olika varianter) är ett annat stort plus. [pP]>automine download
Ett minus är väl att det är lite för mycket musikal i filmen. Jag har svårt för när människor reser sig upp och brister ut i sång i tid och otid.
Ett annat minus är Mirre (Embla Hjulström). Jag hade svårt för henne redan när hon gjorde IKEA reklamen. Vad går ungen på, liksom?
Det är kul att man har valt oväntade ansikten i småroller, eller vad sägs om Peter Jezewski som raggare eller Dogge Doggelito som snabbköpskassörska? Sanna Ekman gör en trovärdig rolltolkning som en riktig bitterfitta. [pP]>automine download
"Kalle-Blomqvist-historien" var väl inte riktigt min grej, men den vände sig nog å andra sidan till de yngre tittarna. Däremot gillar jag verkligen utvecklingen av Johans och Aminas relation, och jag önskar att verkligeheten kan få lite mer av det. [pP]>automine download
[pP]>automine download
Andra bloggar om: Förortsungar


Antar att du sett att jag tipsar om den? Tycker det är en vansinnigt söt film, som ganska precis klarar sig från att vara sliskigt sockersöt.[pP]>automine download
Paula: Jajamensan, så klart att jag har sett att du har tipsat om den :) [pP]>automine download