Igår när jag var ute och åkte (utan Jerry vid min sida) var jag fullt medveten om att Spättan behövde tankas. Det var bara ett antal Jag skall bara… som behövde uträttas först.
Till slut styrde jag kosan mot macken. Allt gick som smort även om Spättan hostade till ett par gånger, det skall medges.
När jag var 15 meter från bensinpumpen (jag säger 15 meter!) hostade Spättan till för sista gången. Hon vägrade helt enkelt rulla en enda centimeter till, med mindre än att hon fick bensin i sig.
Jag lockade och pockade, men Spättan var obeveklig.

Det var bara att kliva ur bilen, gå till bakluckan och plocka fram dunken, och sedan traska fram till bensinpumpen.

Förstår ni förnedringen av att behöva stå 15 meter från bensinpumpen och tanka Spättan medelst en dunk? Förstår ni skammen som blossade på mina kinder när övriga bensinkunders fryntliga blickar brände i ryggen på mig?
Jag väntade tills det var “så folktomt som möjligt” innan jag sedan startade Spättan och körde fram till pumpen för ytterligare påfyllning.

Inför morgondagen:
- Tvättmaskinerna går nattskift,
- Måste packa till Prinsessan (som skall sova hos Mabou),
- Måste packa till Herr Fiffig (som skall vara hos Majsan),
- Måste packa till Mr T (som skall tillbringa helgen hos Ralle),
(härräguud, jag skall vara barnfriii!!)
- Måste komma ihåg att packa till mig själv,
- Kolla exakta avgångstider för tågen till Stockholm (och hoppas att man kommer fram innan helgen är slut)

Dagens konstaterande ang Mr T: Jag har närt en kapitalist vid min barm!

- Beskedet om att någon som jag älskar djupt har drabbats av en hjärnblödning.

På em var det familjefika i Herr Fiffigs klass. Mr T, som slutade tidigt, följde med dit. Det blev kära återseenden och kramkalas med gamla lärare

Efter fikat följde Herr Fiffig med kompisen Elvira hem. Mr T tog apostlahästarna hemåt, medan jag och Prinsessan åkte ut till Skölsta med Hunden.
När vi kom hem hörde jag hur Mr T höll på och rumsterade i köket. Jag gick dit och fick en chock - Han stod och diskade!

När vi lyfte ut soffan hittade jag en massa saker som hade legat gömda under den; Två julgranskulor, tre udda strumpor, en rosa noshörning och boken Dina bästa sidor. Med mera.

Mr T kom just och kramade mig och sa
- Jag älskar dig! Du är världens bästa mamma!
Jag skall låta det vara osagt om det hade någonting att göra med att jag lovade att sortera reklamen åt honom.

Nu tror jag nog att jag skall passa på att njuta av lugnet här hemma. Och det gör sig nog bäst genom att krypa ned i ett varmt bad.

Framåt kvällningen tog jag med mig Prinsessan och knallade hem till Tonårsmorsa. Prinsessan och Mabou kollade (bitvis) på Mello, medan jag umgicks med Tonårsmorsa och hennes mamma.
Jag kan bara sammanfatta det med att jag har haft en fantastiskt trevlig kväll!

När det började bli dags att dra sig hemåt sa Tonårsmorsa plötsligt
- Men oj! Jag hade ju tänkt att bjuda på ostbricka också!
Nu är ju inte jag den som är den, så jag sköt på de där gå-hem-planerna, och satte mig för att mumsa ost

Jag noterar en (oroväckande?) trend; Jag finner det (minst) lika givande att umgås med mina vänners mammor som det är att umgås med vännerna själva.
Först var det Cyberfrun som introducerade Bestemor för mig. Sedan kommer Tonårsmorsa och presenterar sin mamma.
Jag kan bara konstatera att dessa fyra kvinnor alla berikar mitt liv.
Mycket.
Jag älskar verkligen att umgås med människor (just i dessa exempel råkar det vara kvinnor) som är intelligenta, ifrågasättande, pålästa och vältaliga.
Jag är lyckligt lottad!

*host!*
Jag hade typ… “glömt” att berätta för AG att jag hade fått erfara att det kostar 700:- om man typ råkar parkera på handikapparkeringen vid Willys
Vilken tur att parkeringsbolaget skickar ut påminnelser, så att även AG kunde få den informationen
Nu går jag och ställer mig i skämshörnet med en dumstut på huvudet.

När jag gick för att hämta Prinsessan i skolan så träffade jag en man iklädd kortbyxor (!).
Själv öppnade jag jackan, och sedan koftan (och gick därmed “i bara linnet”), men svettades fortfarande.

Det här var första dagen på typ 300 år som Prinsessan och Mabou inte umgicks efter skolan. Jag, Prinsessan och Hunden tog en promenad till Gränby centrum för att hämta Spättan - och vilka träffade vi där, om inte Mabou och hans mamma..!
*hahahaha*
Men mötet kom sig att innebära Prinsessan nu ser ut att ha sova-över-barnvakt nästa helg. *vågen!*

Nä, egentligen har det väl inte hänt så mycket mer idag.

Det serverades tacos till middag, och “ungdomsgården” inne i Mr Ts rum utfodrades.
De åt som små möss allihopa.

Jag har sprungit och letat frenetiskt efter en “ny” soffa på Återbruket den senaste tiden. Behovet har varit överhängande ett tag nu, men ingen passande soffa har stått att finna.
Helst av allt skulle jag naturligtvis vilja ha vännernas soffa, som jag har gått och suktat efter i flera år.
Men, men… vad är väl en bal på slottet..?
Hur som helst, så kommer nu vännernas finfina soffa stå hemma hos mig inom en snar framtid.
Är jag lycklig, eller är jag lycklig?

När skolan slutade hämtade jag Prinsessan och Mabou för lite äventyr (så att den sistnämndes mamma skulle få sova ut efter väluträttad nattjänst). Vi började med att åka till Återbruket.
Tro det eller ej, men där hittade jag vad som kan betecknas som kommande sommars antagligen absolut snyggaste klänning! För 15:- (Halva priset på alla textilier och kläder denna vecka)!

Jag hör era avundsjuka suckar, men jag nonchalerar dem!
Sorry bejbs, men det är jag som kommer vara snyggast klädd denna sommar!

Efter kidsens önskemål for vi sedan vidare till IKEA.
Vi började med att mätta magarna med varsin korv, och sedan försvann de unga tu in i Småland. Själv strosade jag planlöst omkring, innan jag plötsligt fann mig sittande med en kopp kaffe.

- Kan Häxan vara vänlig att kontakta lekrummet! hördes det plötsligt eka i högtalarna.
Jag ilade genast till nämnda lekrum, och där möttes jag en väldigt näsblodsblödande Mabou.
- Han blöder jättemycket! Vi har bytt papper flera gånger! upplyste den skärrade personalen.
Jag har själv ett förflutet som ett extremt näsblodsblödande barn, och kanske var det därför mina känslor inte började svalla i panik.
Jag och Mabou gick in på toaletten (där handfatet redan var rödfärgat av hans blod).
Återigen tror jag att det var mitt förflutna som näsblodsblödande som inte fick mig att freaka ut totalt (trogna läsare känner annars till min relation till blod).

Mabou var lugn som en filbunke, och vi hanterade situationen tillsammans. Jag berättade om mina barndomsminnen, och han bekräftade med sina erfarenheter.
Efter en stund fick vi stopp på blodet, och jag tvättade av honom i ansiktet. Han var fortfarande helt oberörd av det ymninga blödandet och skrattade gott när jag sa att han såg ut som en vampyr som just hade ätit.

Barnen fick följa med mig till tygavdelningen och välja tyg för att sy strandväskor, och de höll med mig om att Annamoa var ett passande mönster. Det tycker jag att ni också kan hålla med om.

IKEA-besöket avslutades med mjukglass, eftersom det är väldigt bra att äta när man just har blödit näsblod.

Jag körde fram till porten, knappade in koden som jag hade fått av kassörskan, och porten öppnade sig. En lysande pil anvisade mig att köra in, så då gjorde jag det.
När bilen var i rätt position stod det STOP på skylten, och jag stannade. Den där biltvättställningen började åka fram och tillbaka över bilen. Först för att känna av bilens form och storlek (som jag uppfattade det), sedan för att spruta vatten, och sist för att borsta. Det var faktiskt ganska läskigt.

När själva tvätten var klar skulle bilen torkas av någon automat. Pilen som uppmanade mig att köra framåt började lysa. Jag vred om nyckeln och började köra. Efter bara någon decimeter började STOP att lysa igen, och jag stannade lydigt.
Sedan hände… ingenting.
Minuterna gick.
Jag testade med att backa tillbaka en liten bit, och då började pilen som uppmanade mig att köra framåt att lysa. Jag körde framåt, och då stod det genast STOP på displayen igen.
Jag vågade inte kliva ur bilen, för då kan jag lova er att de där stora tvättborstarna hade börjat snurra. Så där satt jag, och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. I brist på någon bättre idé så ringde jag AG. Med facit i handen, så vet jag inte om det var en så bra idé det heller.
- Jag sitter fast i biltvätten pep jag.
- Vaa?! svarade han, som om han hade hört fel.
- Jag sitter fast i biltvätten upprepade jag.
- Vafan, sitter du fast i biltvätten!? hojtade han så att säkert hälften av hans arbetskamrater hörde, samtidigt som han började skratta.
- Ja, det gör jag! Vad skall jag ta mig till? undrade jag.
- Jadu *hahahaha!* du får väl kliva ur bilen och gå in på macken och fråga dem.
- Men jag vågar inte gå ur bilen.
- Ring dem då.
- Jag har inget telefonnummer.
- Ring nummerupplysningen då, kluckade AG.
Jojo, det var ju stor hjälp man hade av honom när man nu var i nöd. Han svarar med att skratta, varesig jag har gått ned mig i en snödriva eller är instängd i en biltvätt.
I fortsättningen lämnar jag inte hemmet utan en nödraket i fickan, det är ett som är säkert.

Jag såg i backspegeln att det stod en bil utanför och väntade på att köra in i biltvätten. Efter en stund klev bilföraren in genom en sidodörr och kom fram till mig.
- Jag såg inte att det var någon här inne, så jag började knappa in min kod lite för tidigt sa han.
Där hade vi alltså förklaringen. Det var bakomvarande bils STOP som nu lös framför mig. För att lösa problemet ignorerade jag STOP-texen, och körde fram en bit. Vips, så började en överdimensionerad hårfön åka fram- och tillbaka över bilen.
Sedan var det klart!

Jag hastade iväg för att hämta Prinsessan och Mabou i skolan, och sedan stannade vi till på Max så att de skulle få någonting i magarna. Jag tänkte att det var lika bra att passa på att lägga fram varningstriangeln i bilen, och började rota efter den. Men den lät sig inte finnas.
Kan den ha blivit kvar i Köping när generatorn gav upp? Oavsett vad svaret på den frågan var, så var det tvunget att skaffas fram en varningstriangel illa kvickt.
Jag åkte förbi AGs arbete och lånade en av hans arbetskamrater.
Sedan var det plattan i botten ut till Librobäck.

- Vad kostade det att tvätta bilen? undrade Mabou när vi stod och väntade på vår tur vid Bilprovningen.
- 139:- svarade jag.
- Oj, det är ju nästan lika mycket som en ost kostar! slog Mabou fast.

Bara 20 min försenat var det vår tur. Jag rattade in Spättan i angiven port, och barnen skuttade nyfiket ur bilen. Här fanns det ju hur mycket spännande som helst att titta på!
- Sätt er på bänken där uppmanade jag dem, eftersom jag var rädd att de skulle vara i vägen eller göra sig illa på något. Och de lyckades sitta ganska stilla under hela besiktningen.

Besiktningsmänniskan gick runt och knackade på Spättan med en hammare, sedan kom han fram till mig och konstaterade med bister min
- Åk taxi, för i helvete.
Nejdå, så gick det inte alls till.
Han tyckte att däcken borde pumpas. Och så påstod han att det var något jordfel också. Men jag håller inte med om det där sista. Ok att det låg lite snöslask på gummimattorna i bilen, men någon jord var det inte frågan om. Och så hade skyltbelysningen bak pajjat, så det blir ombesiktning om en månad.

Hon är pålitlig, gamla Spättan. Det må vara att hon snart uppnår veteranbilsstatus, men hon kommer hålla många år än.