Dagens cykeltur
Bloggat den | July 18, 2010 klockan 11:34 pm | 1 Kommentar
Idag fläktade det åtminstone lite, så jag gav mig ut på en cykeltur. Med Per Holknekts Sommarprogram i lurarna och en vattenflaska i ryggsäcken begav jag mig ut mot mitt favoritställe, där jag brukar cykla/promenera med Hunden. Tyvärr var inte Hunden med idag, men det blev en mysig tur ändå (som delvis gick genom skogen).
Fin natur och en vacker himmel.
That’s me?
Bloggat den | July 9, 2010 klockan 8:59 pm | 2 Kommentarer
Kan det ha varit lilla mig man hade i åtanke när man namngav denna ädla dryck?
Runke-Per
Bloggat den | July 4, 2010 klockan 1:56 am | 1 Kommentar
Runkeeper är ett behändigt litet program som hjälper dig om du vill hålla reda på hur långt du cyklat/sprungit/gått, hur många kalorier du har förbränt, vilken rutt du har tagit, osv.
Det där med beräknad kaloriförbrukning ger jag väl inte så mycket för (och bryr mig inte heller), men det är kul att se hur långt man har gått/cyklat, hur lång tid det tog, och hur rutten ser ut på kartan.
Problemet (för mig) är bara att första gången jag såg ordet runkeeper i skrift, så läste jag det som Runke-Per. Efter det så kan jag inte uttala (eller tänka) det på något annat sätt.
Idag testade jag själv Runke-Per för första gången. Det var när jag skulle cykla till Willys för att handla, och jag kunde efteråt konstatera att det är exakt 1 km dit (jag hade trott att det var mindre), samt att jag förbrukade 49 kalorier (vilket förhoppningsvis kvällens snacks sedan fick rätsida på).
Perfect match
Bloggat den | June 12, 2010 klockan 11:55 pm | 5 Kommentarer
Visst är det häftigt när man inser att anledningen (eller åtminstone en av anledningarna) till att man tycker så fantastiskt mycket om en människa är att denne är så oerhört lik en själv!
Och att på de områden man är olika, så kompletterar man varandra i positiv riktning. Man liksom “växeldrar” varandra.
Man känner sig trygg och tillfreds.
Jag är en väldigt lyckligt lottad människa!
Upptagen
Bloggat den | June 9, 2010 klockan 11:50 am | Inga kommentarer än
Jag har fullt upp, och hinner inte blogga just nu. Men för att ändå skriva något, så får jag väl… tja, Gratulera alla som fyller år idag!
Opium är min drog
Bloggat den | June 5, 2010 klockan 1:22 am | 2 Kommentarer
- Idag när jag kom hem till en kompis så tyckte hon att jag luktade så gott, och undrade vad jag hade för parfym. Jag svarade att det var Opium, då det är den enda parfym jag använder.
- Vilken tur att hon inte tyckte att du luktade maja.
- Vaddå maja? Bajamaja? Som om hon skulle ha tyckt att jag luktade skit?
- Nej! Marijuana!
Nej, jag är inte så bevandrad i drogernas värld. Åtminstone inte på det praktiska planet.
Here we go again
Bloggat den | May 9, 2010 klockan 11:12 pm | Inga kommentarer än
Idag, på hemväg från den sedvanliga curlingrundan (dvs hjälpa Mr T med hans åtaganden i reklambranschen), korsades vägen av en cyklist. Jag såg i ögonvrån att cyklisten tittade på mig, så jag höjde blicken.
- Hej! sa hon glatt och igenkännande.
- Ööhh… hej… svarade jag konfunderat.
Jag och Mr T tittade undrande på varandra när cyklisten hade passerat. Nej, det var ingen vi kände och det var inte någon mamma till någon klasskompis. Ingen av oss hade sett människan i hela våra liv.
Då slog känslan till. Som genom ett trollslag visste jag vem det var. Trots att jag, som sagt, aldrig har träffat henne.
När jag kom hem sms:ade jag en kär vän om detta möte. Ett par sms senare kunde jag konstatera det jag redan visste; Det var den person jag med ens visste att det var.
Nästa gång vi möts hoppas jag att vi hinner med mer än ett flyktigt Hej! 
Från världens bästa son!
Bloggat den | May 9, 2010 klockan 2:41 pm | Inga kommentarer än
Älskade Herr Fiffig tyckte att jag skulle ha den här skylten på min farm.
Har jag sagt att han är världens bästa? Åh, vad jag älskar honom!
That’s me!
Bloggat den | May 4, 2010 klockan 9:47 pm | 4 Kommentarer
Idag hittade jag en t-shirt som jag bara var tvungen att köpa.
Att jag är blond kan jag ju inte förneka, och med tanke på mitt medlemskap i Mensa var den ju som gjord för mig.
Jag betalade stolt och ödmjukt de 50 spänn som tischan kostade.
Foto: Tonårsmorsa
Jag är kär!
Bloggat den | May 3, 2010 klockan 9:34 pm | Inga kommentarer än
Vänner är ingen självklarhet. Det är i alla fall ingenting man kan ta för givet.
Med vän menar jag nu inte de bekanta och kompisar man kantar sitt liv med, utan de ytterst få människor man kan ha förmånen att möta under livets resa.
Kompisar är naturligtvis oerhört viktigt, och mitt liv skulle vara betydligt fattigare och mindre funktionellt utan dem. De är inte på något sätt “mindre värda” än vänner, utan de är viktiga människor som berikar mitt liv.
En vän är någon som kliver in i ens liv och är självklar redan från första stund. Någon som man på sätt och vis inte behöver lära känna, eftersom man redan känner att man “hör ihop”. Och när man ändå lär känna varandra så bekräftas bara den där första känslan.
En vän är någon man inte känner något garde inför. Redan första gången man sitter och pratar kan man berätta saker för en vän som det kan ta flera år innan man berättar för en kompis. Eller man kanske aldrig berättar dessa saker för en kompis, just bara för att det inte känns relevant. Men inför en vän känns det relevant och viktigt att berätta.
Den vän jag tänker på när jag skriver den här texten kom in i mitt liv och kändes så självklar. Jag är egentligen förvånad över att våra vägar inte korsades tidigare än vad de gjorde. Men samtidigt känns det som att det var rätt tillfälle när det hände. Det var meningen!
Det låter klyschigt, men är inte mindre sant för det; Det var som att en felande pusselbit föll på plats.
Vännen är ungefär som känslan när det är för mycket månad kvar i slutet av pengarna eller hotet inför att bli arbetslös eller rädslan för att ens barn skall råka ut för något – Fast tvärtom!
Man skulle kunna beskriva det som en liten fågelsång i hjärtat <3
Ja, jag är kär. Vänkär!
Andra bloggar om Vänskap
Mina barns arv
Bloggat den | April 7, 2010 klockan 10:11 pm | 1 Kommentar
För en tid sedan frågade ena barnet;
- Mamma, varför vet jag allt i förväg?
Härom dagen kom andra barnet och undrade;
- Mamma, varför vet jag vad som skall hända, innan det händer?
Idag var det tredje barnets tur;
- Varför är det så att det jag har drömt händer i verkligheten?
Gode min tid, jag har närt avkommor vid min barm!
Jag avundas dem inte.
Stolt morsa, part I
Bloggat den | March 28, 2010 klockan 10:27 pm | Inga kommentarer än
Jag är så stolt över Mr T!
Han har visserligen alltid varit en lugn, artig, positiv, trevlig och lyssnande kille, så jag kan knappast påstå att jag på något sätt har varit orolig för honom. Han har alltid fått beröm för sin personlighet och sitt uppförande från alla i sin omgivning (bortsett från hos Waldorfsekten, där han ansågs vara roten till allt ont, och stigmatiserades och förtalades därefter).
Han börjar bli stor nu. Det börjar så sakta smälta in, hur mycket jag än stretar emot.
Han är inget barn längre.
Att utökad frihet förutsätter utökat ansvar är något han är fullständigt på det klara med.
Tidigare var jag tvungen att tjata på honom för att han skulle diska/bädda sin säng/ställa skorna i skohyllan/hänga upp jackan – you name it.
Nu gör han allt utan att jag behöver påminna honom. Han läser läxor, städar sitt rum, diskar, pluggar till prov osv – allt som om han skulle få betalt för det!
Han börjar verkligen bli stor.
Ändå kommer han ibland och vill kramas. - Jag vill ha lite mammagos säger han, och så omfamnar han mig varmt. Han vill gärna krypa in i min famn, även om han nu är längre än vad jag är.
Jag imponeras över den självsäkerhet som medger att han så fullständigt ogenerat säger - Mamma, jag älskar dig i kompisars närvaro.
Jag är stolt över de kompisar Mr T har, och över den kontakt de tar med mig.
Jag är så stolt över Mr Ts fantastiska skolarbete. ALLA som har sett hans ofattbara utveckling sedan avhoppet från Waldorfsekten och framåt är djupt imponerade. Det är egentligen ofattbart att något barn kan komma ikapp (och förbi) så fantastiskt som Mr T har gjort, efter det han utsattes för hos Waldorfsekten.
Mr T är verkligen universums finaste 13-åring!
Snart 14-åring… Hjääälp..!
Protected: 100321
Bloggat den | March 21, 2010 klockan 11:49 pm | Comments Off
Sjukhusskräck och ny oro
Bloggat den | March 18, 2010 klockan 8:18 pm | 5 Kommentarer
Idag har jag varit på ett läkarbesök som jag borde ha varit på för länge sedan. Min sjukhusskräck har väl bidragit till att det inte har blivit av tidigare, men idag tog jag alltså tjuren vid hornen.
Till viss del skingrades min oro (jag försöker iaf intala mig det), samtidigt som den ersattes av en annan. Men framför allt sattes jag på omedelbar behandling. Om ca 3 månader skall medicineringens effekter utvärderas, och i samband med det avgörs om det skall bli operation.
Hjälp mig hålla tummen.
Tack!
Förlåt att jag vet, men det är inte med flit
Bloggat den | March 2, 2010 klockan 12:45 pm | 8 Kommentarer
Jag minns inte när jag insåg det. Egentligen har jag väl aldrig insett det, utan det har alltid varit en självklarhet och helt naturligt att det är så här. Inte konstigt på något sätt.
Jag pratar om… ja, jag vet egentligen inte riktigt vad jag skall kalla det. Det handlar om känsla, övertygelse och vetskap. Att jag, utan uppenbar anledning, plötsligt bara vet något (om någon), även om jag inte kan bevisa att det förhåller sig så. Och jag har heller inget behov av att bevisa det. På samma sätt som jag inte har något behov av att bevisa att sushi är gott. Det vet jag ju redan.
Jag tror mig minnas när jag insåg att inte alla människor fungerar på det här sättet. Jag var i tioårsåldern, och ett par vänner till familjen (Maria och Jan) skulle separera.
Jag visste med ens att det berodde på att Maria hade inlett ett förhållande med Hasse (en annan person som ingick i det sociala umgänget). Det var inte så att jag hade sett Maria och Hasse tillsammans, eller något sådant. Jag bara visste.
Därför blev jag så förvånad när det ett par månader senare “slog ned som en bomb” i bekantskapskretsen att Maria och Hasse skulle flytta ihop. Det var väl inget konstigt med det – de hade ju ett förhållande.
Men tydligen var förhållandet en nyhet för alla. Utom mig. Det kändes ganska märkligt, och jag kunde inte riktigt förstå varför inte alla andra också visste.
Under en period arbetade jag i Stockholmstrakten, och pendlade varje dag. Till slut blev jag ganska tjenis med Henrik, en kille som jobbade i Pressbyrån. Vi blev vänner privat, och umgicks lite. Tog en fika ibland och tittade på film någon gång.
En natt vaknade jag, och satte mig klarvaken upp i sängen med insikten Henriks farmor är död!
Känslan var så stark att det var omöjligt att somna om. Men vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte gärna ringa och väcka Henrik mitt i natten, och tala om för honom att hans farmor var död. Dels hade jag aldrig träffat hans farmor, och dels skulle han garanterat ha trott att det hade slagit runt i huvudet på mig.
Nästa dag, när jag träffade Henrik i Pressbyrån, var han ganska ledsen. Han berättade för mig att hans farmor hade dött på natten.
Det är mer regel än undantag att jag vet att någon skall få barn, innan personen ifråga själv vet om det. När människor är på väg att separera så vet jag det innan de själva har insett det. Jag visste att Anna Lindh var död redan när jag vaknade den 11/9 -03, flera timmar innan det tillkännagavs. Jag har vetat att flera av mina vänner är homosexuella, innan de själva har vetat det/kommit ut.
Över huvud taget så har jag insikt/vetskap (jag vet inte vad jag skall kalla det för) om förändringar – stora som små – i människors liv, innan förändringarna sker. Jag behöver inte träffa personen ifråga för att veta.
Jag bara vet.
Jag skulle kunna fylla hela bloggen med sådana här exempel, men det är egentligen inte det som är poängen med det här inlägget.
Jag ser inte den här “förmågan till vetskap” som någon tillgång eller gåva. Tvärtom! Det är bara ett jäkla aber.
Ok, jag förnekar inte till att det har hänt att jag har dragit nytta av det i t.ex förhandlingar och argumentationer, men det är i det stora hela perifert.
Efter resan inom Waldorfsekten är jag en renodlad sanningsknarkare. Jag tror inte på någonting som inte går att bevisa, så några mumbo-jumbo-förklaringar är inte aktuella.
Under livets gång har jag lärt mig att ignorera dessa vetskaper som dyker upp hos mig, och jag lyckas uppskattningsvis till 95%. Jag viftar bort dem som jag viftar bort en irriterande fluga om sommaren. Nu har jag kommit så pass långt att jag, hyfsat hanterbart, kan ignorera sådant som jag rimligen inte skall/kan/bör veta.
Men ibland slår vetskapen sina klor i mig, och lämnar mig inte. Ju mer jag försöker ignorera, desto mer pockar det på min uppmärksamhet.
Jag har vetat någonting om en person i flera år. Det handlar om en person som jag aldrig hade träffat, och jag har kunnat ignorera vetskapen så att den bara har legat där i bakgrunden och skvalpat. Men för några månader sedan tog vetskapen ett starkare grepp, och vägrade att lämna mig ifred.
Alltid när det blir så här, så upplever jag det som fruktansvärt jobbigt. Och den här gången var inget undantag.
Jag vill inte veta. Jag har inte med det här att göra. Det angår inte mig. Det handlar om någon annan människas privatliv. Det känns som att jag har varit och snokat i personens hemliga dagbok.
Jag vill verkligen inte ha det så här.
För en tid sedan hampade det sig så att jag träffade personen ifråga. Vid vårt handslag bekräftades det jag redan visste. Bekräftelsen blev så översvallande stark att jag nästan hade svårt att förhålla mig naturlig.
Jag kände både skuld och skam över min vetskap, men jag hoppas att jag lyckades dölja det för personen ifråga (vi var ju inte ens i närheten av att diskutera det min vetskap handlar om).
Dessa vetskaper är inte på något sätt en tillgång för mig (ok, det skulle ju kunna vara det om jag ville manipulera människor). Det är enbart en börda.
En börda som jag gärna skulle vilja bli av med.
En beroendes vardag
Bloggat den | February 26, 2010 klockan 12:33 am | 1 Kommentar
Jag är inte bara beroende av cerat. Jag är dessutom expert på att förlägga min drog.
Så nu yrar jag omkring här som en tjackpundare på avtändning.
Det här kan vara den snyggaste mössa som någonsin har virkats
Bloggat den | January 29, 2010 klockan 8:02 pm | 3 Kommentarer
Att sidekicken är den sötaste dotter som någonsin har tillverkats, det kan det knappast råda någon tvekan om.
Torrbloggning
Bloggat den | January 21, 2010 klockan 10:50 pm | Inga kommentarer än
Med en febrig och snorfylld hjärna kan jag inte uppbåda varken lust eller energi för någon tänkvärd bloggpost, så ni får hålla tillgodo med torrbloggning i form av en lista:
Stänger du av mobilen då du sover?
Nej, varför skulle jag göra det? Jag stänger inte av den stationära telefonen heller.
Vem såg dig naken senast?
Det var nog Prinsessan, när vi tog ett bad tillsammans.
Hur såg du ut på högstadiet?
Blont, långt hår. Jag klädde mig redan då efter egen smak, istället för efter modet.
Min skolios (1, 2) hade väl inte så mycket med mitt utseende att göra, men med tanke på att jag bar korsett så var den ändå ganska framträdande i min framtoning.
Hur kommer du att se ut om tjugo år?
Det kan jag ärligt säga att jag inte har den blekaste aning om.
Hur var du på dagis?
Jag har inte gått på dagis. Men jag var sjukt blyg när jag var “i dagisåldern”.
Hur är du som arbetskamrat?
Rak, lojal, positiv och pålitlig.
Biter du på naglarna?
Nej.
Har du något handikapp?
Ja, jag är så närsynt att jag inte ens kan kliva ur sängen utan att ha på mig glasögonen.
Är du rädd för att få hängbröst?
Hahahaha… nej, varför skulle jag vara rädd för det?
Svär du?
Som en borstbindare, om situationen så kräver.
Är du trevlig mot Jehovas vittnen?
Om vi säger så här;
När någon kommer och ringer på min dörr/hoppar på mig på stan och försöker kränga på mig något – oavsett om det handlar om uppslagsverk eller en tro – så är det som att dra ned ett rött skynke framför mig. Jag blir vansinnig när någon försöker tala om för mig vad jag behöver.
Hur homo är du på en 1-10?
Det beror väl på dagsformen.
Om du var tvungen att välja en maträtt livet ut vad skulle du välja då?
Sushi ligger ju ganska bra till.
Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Bjuds jag på inälvsmat så går jag gärna hungrig från bordet.
Har du blivit tagen av socialen någon gång?
Tagen av socialen? Vad betyder det?
Så nej, eftersom jag inte ens förstår vad som avses, så antar jag att svaret är Nej.
Ljuger du?
Nej, jag är inte tillräckligt förslagen för att ägna mig åt lögner.
Har du kysst en polis?
Jovars, det har jag väl…
Har du något att dölja?
Det är inte så att jag har några hemska hemligheter, men det betyder ju heller inte att alla har med allt att göra.
Vad har du på din nyckelknippa?
Nycklar.
Är du gift?
Ser jag ut som en idiot?
Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta den du älskar?
Naturligtvis!
Kan du laga cyklar?
Ja, jag kan laga punka, fixa cykellyse osv. Men att skruva isär ett växeldrev, det ger jag mig inte på.
Kan du fixa bilar?
Tanka, fylla på olja och byta tändstift. Längre än så sträcker sig inte mitt intresse.
Brukar du köra om?
Om det behövs, så gör jag det.
Kan du baka bröd?
Ja, naturligtvis.
Sluta stöta på mig!
Bloggat den | December 31, 2009 klockan 11:34 pm | Inga kommentarer än
Siten felsms hade en nyårsutmaning. Man skulle skicka ett sms till person nr 22 i sin adressbok, och det skulle lyda som följer:
Eftersom vi kanske kommer träffas ikväll så kanske det är bra om jag tar upp det här innan så att det inte blir pinsamt. Jag vill inte att du stöter på mig. Märkte att du ville ha mig sist. Överens?
Ha en bra kväll och Gott nytt år.
“Person” nr 22 i min adressbok var ett företag, så jag valde att skicka mitt sms till någon annan istället. Resultatet kan du se här.
Aahhh..!
Bloggat den | December 31, 2009 klockan 10:01 pm | 1 Kommentar
Jag sitter och porrsufrar såhär på nyårsafton. Det är så det knullar i munnen.
Barnaga borde vara tillåtet… ibland
Bloggat den | December 10, 2009 klockan 10:31 pm | 4 Kommentarer
Visst borde man få aga sitt barn när det i butiken tar tag i en sån där priskontrollskanner, och säger
- Mamma, böj dig fram så att jag kan se på dina skrynklor hur mycket du kostar.
En lista
Bloggat den | December 5, 2009 klockan 11:54 pm | 1 Kommentar
Jag hittade en lista hos Per Bjurman. Och eftersom jag inte orkar producera något annat, så svarar jag på frågorna istället. Håll tillgodo!
Du heter: theWitch
Smeknamn: Häxan, Blondie
Låt som du lyssnar på när du är ledsen/sörjer till: Jag har inte någon speciell “sorglåt”
Vad tror folk om dig: Ingen aning, jag har inte frågat.
Stämmer det: En del stämmer säkert, men det mesta stämmer garanterat inte.
Vad får du oftast komplimanger för: Mina barn, min intelligens, mitt skrivande, mitt utseende och mina goda gärningar.
Vad säger du för att imponera på någon: Nu har jag funderat jättelänge, men jag kommer inte på något. Jag går helt enkelt inte omkring och försöker imponera på andra. Men det händer att människor imponeras av min skoliosoperation (1, 2)
Hur imponerar man på dig: Det räcker med att vara sann.
Brukar du skratta för dig själv: Jadå, det gör jag
Vad står det i ditt senast inkomna SMS: Tacogratäng
Var bor du: I Uppsala
Trivs du där: Ja
Äger du några Converse: Jag vet faktiskt inte ens vad Converse är…
Brukar du bli för full: Nej.
Är du allergisk mot något: Njae… jag är överkänslig mot “det röda färgämnet som finns i vissa livsmedel” (typ tomater och jordgubbar). Men det skiter jag i.
Har du haft sex idag: Nej
Nästa mål i ditt liv: Få ordning i barnens rum (hur f*n det nu skall gå till…)
Hur svarar du i mobilen: Det beror på vem som ringer, men oftast svarar jag nog med mitt namn
Vem ringde du senast: Mr T
Vad sa den du senast pratade med i telefon: Kan du flytta bilen
Antal timmar sömn i natt: Fyra, tror jag.
Sov du ensam: Jag hade nog någon katt i sängen, men annars var det fritt svängrum
Brukar du komma i tid: Det har hänt
När mår du bra: När jag inte fylls av negativ stress.
När blev du fotad senast: Det var nog i samband med ett reportage för några veckor sedan.
Hur känner du dig nu: Ganska neutral
Vanligast färg på dina kläder: Svart. Och gul. Men inte som kombination.
Vad tycker du om fötter: De är bra att stå på och gå med.
Vad saknar du: Det säger jag inte!
Hade du en bra kväll igår: Jovars.
Favoritdryck på morgonen: Svart kaffe!
Rakar du benen: Det händer.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Någon gång mellan 02 och 04.
Är du blyg: Nej, det kan jag inte påstå.
Sysslar du med någon idrott: Det vore väl synd att påstå.
Vill du hellre ha mail än brev: Mail är snabbt, effektivt och praktiskt. Men ett handskrivet brev är något jag kan sitta och “känna och lukta på” länge. Tyvärr får jag så gott som aldrig handskrivna brev nu för tiden. Till viss del kan det säkert bero på att jag själv inte levererar några…
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jag tror inte. Jag vet.
Har du spytt offentligt: I en taxi, räknas det som offentligt?
Är du nöjd med ditt liv: Det finns en del saker jag gärna skulle ändra på, andra är jag fantastiskt nöjd med.
Är du bortskämd: Verkligen inte.
Vad gör du i morgon: Prinsessan tjatar om att få vaccinera sig mot svinis, så det blir väl en tur till Gränby centrum för att fixa det. Och så skall jag väl curla lite…
Vad är det värsta du vet: Det är svårt att gradera, men jag tycker genuint illa om sekter och förljugenhet (tacka Waldorf för det).
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka: Jag slösar inte
Vilken kändis tycker du är en bra förebild: Det där med kändisdyrkan är inte riktigt min grej.
Vad längtar du till: Våren!
Har du bra vänner och äkta vänskap: Ja, jag är faktiskt så lyckligt lottad att det finns sådana människor i mitt liv. Det tog sin tid att skilja agnarna från vetet, men det var det värt!
Vad använder du för shampoo: Nåt som jag köper för 15:- flaskan på ÖB
Vad är det finaste du fått: Mina barn, såklart!
Hur gammal är du: 44
Du samlar på: Ingenting. Det skulle väl vara erfarenheter i så fall.
Gröna eller röda äpplen: Jag äter inte äpplen
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Jag ringer inte någon specifikt för att jag är arg/ledsen. Men jo… det kan nog hända att jag har vänt mig till Jerry i något sådant sammanhang.
Gillar du golf: Njae… men om man inte har något bättre för sig, så kan man ju ligga i soffan och slöa samtidigt som man lyssnar till Göran Zackrisson när han viskar golfreferat i TV.
Vilken tid gick du upp idag: Runt 8.30
Har du sovit i den egen säng i natt: Ja
Har du strumpor på dig nu: Nej
Är det okej att gråta: Ja, varför skulle det inte vara det?
När grät du senast: Det kom några tårar för någon månad sedan. Innan dess så var det åratal sedan.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Sätta sprätt på pengarna.
Bär du glasögon eller linser: Både och. Men oftast glasögon.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nää, verkligen inte.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: När kidsen vill ha frulle. Det brukar bli runt 8.30.
Vill du gifta dig: Absolut inte!
Vill du ha barn: Det känns bra med de jag har.
Solar du ofta: Aldrig.
Är du bra på att laga mat: Jag har mina ljusa stunder vid spisen.
Är du flygrädd: Så in i helvete!
Hur vig är du: Man skulle kunna tro att jag var gjord av gummi.
Är du musikalisk: Ja, men jag kan inte sjunga (fast det gör jag ändå).
Vad dricker du helt när du är törstig: Vatten.
Tror du på ett liv efter döden: Jag tror bara på det som är sant.
Tycker du om sushi: Nej. Jag älskar sushi!
Vad äter du helst när du ser på film: Ingenting.
Bor dina föräldrar tillsammans: Nej
Har du tandläkarskräck: You bet..!
Har du någon gång gråtit dig till sömns: Inte vad jag kan minnas.
Senaste låten du hörde: Det vet jag inte.
Känna närvaro
Bloggat den | December 1, 2009 klockan 2:56 pm | 3 Kommentarer
Kan man känna någons närvaro, trots att personen inte är fysiskt närvarande? Åtminstone inte till synes närvarande, personen skulle ju (rent teoretiskt) kunna gömma sig bakom en buske e.dyl.
Under hela mitt liv har jag kunnat känna olika saker, och jag har också sett en förklaring till varför jag känt som jag gjort. Det var nog inte förrän jag närmade mig tonåren som jag förstod att det inte är så för alla människor. Det var svårt att inse att andra inte kände och förstod samma saker som jag gjorde (och vilket senare besannades).
Efter åren i kontakt med Waldorfsekten har jag blivit en sanningsknarkare av rang. Det var jag väl iofs tidigare också, men nu är jag rabiat. Efter att i flera års tid, på daglig basis, ha träffat människor som på fullaste allvar har tomtar på loftet och persilja i öronen, så är det konkreta en trevlig och nödvändig motvikt.
Jag fortsätter att känna saker, men snackar inte så mycket om det. Istället försöker jag nonchalera det, och väntar till det är uppenbart för alla och envar. Jag vet inte vad jag skulle göra med “förhandsinformationen”, utan låter det bara bero.
Den senaste tiden har jag (vid vissa tillfällen) känt en persons närvo så oerhört starkt. Det är en person som jag inte umgås med, men samtidigt är det en person som jag tycker väldigt bra om.
Jag kanske inte skulle reflektera så mycket över det om jag förstod varför jag känner detta så starkt. Men jag förstår inte, och det är lite enerverande. Jag påstår inte att det är obehagligt, bara att det är en så stark känsla att den påverkar mig fysiskt.
Jag är så bra, så folk får gåshud
Bloggat den | November 27, 2009 klockan 3:53 pm | 2 Kommentarer
När jag var på Gränby centrum idag, kände jag en hand läggas vänligt på min axel.
- Åh, vad du är bra!
- Va???
- Jo, jag läste om dig, och jag rös i hela kroppen.
- Läste vaddå?
- Jag läste artikeln om dig, och du är så duktig som engagerar dig så. Det tycker både jag och min man. Tänk om det fanns fler människor som du, så skulle världen se helt annorlunda ut.
Nu började jag fatta. Intervjun som gjordes för några veckor sedan är tydligen ute. Jag har inte läst den själv, men av reaktionen att döma, så verkar den ha blivit bra.
Rädda Ägglikören!
Bloggat den | November 17, 2009 klockan 11:14 pm | 7 Kommentarer
En stor skandal, det är vad det är!
Marabou skall lansera en ny pralin i Aladdinasken vid nästa jul. Följaktligen måste en av de befintliga pralinerna stryka på foten.
På Räddajulen.Nu kan man rösta på sin favorit för att hålla den kvar, och så långt är väl allt väl.
Katastrofkänslorna tornar dock upp sig när jag ser att den bästa pralinen av dem alla – Ägglikör – ligger sämst till.
Det är skandal!
Det är en katastrof värre än växthuseffekten!
Så nu, mina vänner, nu är det ni som går in på Räddajulen.Nu, och röstar för Ägglikörens överlevnad.
Det är ingen vädjan, det är en order!
Läs även andra bloggares åsikter om Aladdin, Rädda julen, Praliner, Ägglikör
Mood
Bloggat den | November 17, 2009 klockan 10:54 pm | Inga kommentarer än
It’s you that I long for
it’s you that I hunger,
Oh you are the maker
of waves in my mind
Ja, det är väl ungefär det humöret jag är på.
Tack
Bloggat den | November 16, 2009 klockan 8:04 pm | Inga kommentarer än
Det kan tydligen ta lite tid att ladda filmen, men det är worth waiting for (som man skulle ha sagt om det var en reklam för Carlsbergs).
Perspektiv
Bloggat den | November 14, 2009 klockan 10:34 am | 2 Kommentarer
- Mamma, har du varit 20 år?
- Ja.
- Det måste ha varit när det var förr i tiden.
Dagens soundtrack
Bloggat den | November 13, 2009 klockan 12:12 pm | 2 Kommentarer
Den vilda världens hunger
lämnar aldrig dig
Var e Vargen av och med Imperiet
Fredagen den 13:e…
Bloggat den | November 13, 2009 klockan 12:31 am | 3 Kommentarer
Det har alltid varit en lyllo-dag för mig. Jag hoppas inte på något trendbrott.
Min julklapp till mig själv
Bloggat den | November 12, 2009 klockan 11:51 pm | 2 Kommentarer
Jag har designat min egen Koenigsegg
Så då är det väl bara att trycka på Beställ, då…
Tomtar på loftet…
Bloggat den | November 12, 2009 klockan 9:47 pm | Inga kommentarer än
Igår beställde jag en julklapp (inte till mig själv), och det känns så oerhört… vuxet…
Jag känner inte riktigt igen mig själv.
När jag ändå är inne på temat, så passar jag på att fylla i en jullista som jag hittade hos Jerry:
• Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?
Ja
• Bakar du något till jul? Vad?
Tja, lite saffransbröd blir det nog i december.
• Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?
Jag gillar inte lussekatter, de är alltid så torra (eller blir det väldigt snabbt). Jag föredrar saffransbröd i form av “vanliga” bullar.
• Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?
Skulle väl helst vilja göra allt själv, men det blir mest köpt.
• Knäck eller ischoklad?
Ischoklad.
• Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?
Tror inte att jag har någon sådan.
• Som fönsterprydnad stjärna eller elljusstake?
Stjärna, den ger ett varmare ljus.
• Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post?
Att skicka med brevbäraren känns mest som resursslöseri.
• Vilka färger har ni till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå?…eller vad?
Alla. Åtminstone alla färger som barnens julpyssel består i, och det kan ju bli de flesta.
• När julpyntar du hemma?
Kvällen den 23/12
• Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in?
Nej
• Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?
Pyntandet av granen är helt barnens domäner. De får smycka den precis hur de vill, och jag lägger mig inte i.
• Har du ett färgtema i granen?
Nej
• Levande gran eller plastgran?
Levande gran känns som resursslöseri…
• Hur ser din julfrukost ut?
Tja, kaffe och skinkmacka. Och barnen skulle bli vansinniga om de inte fick Tomtegröt.
• Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv. ?
Njae, umgås med barnen är väl det viktiga.
• Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord?
Köpeglögg, men i år skall jag göra egen!
• Vilken glögg brukar du dricka på jul om ni köper den?
Blossa och Åkesson
• Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?
Mandel och russin
• Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?
Nej.
• Vilken är din favoritjulskiva?
Har ingen favorit.
• Vilken är din favoritjullåt?
Kan inte komma på någon, så det borde väl betyda att jag inte har någon favorit.
• Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?
Det skulle ju kännas tomt utan skinka.
• Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?
Nä, det vet jag inte…
• Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?
Jag föredrar inte vörtbröd över huvud taget.
• Risgrynsgröt eller Ris à la malta?
Jag hoppar över båda.
• Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet?
Jag hoppar över doppet. Det har aldrig förekommit i mitt hem.
• Dricker du julmust eller mumma till julbordet?
Julmust.
• Vilket är ditt bästa julrecept som du har fått av din mamma eller svärmor?
Nej, några sådana recept har jag inte.
• Tittar du varje år på Kalle´s julafton?
Nej.
• Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalle´s julafton?
Jag har nog inget favoritavsnitt.
• Har du sett Karl-Bertil Jonsson´s jul?
Ja, det är klart att jag har gjort.
• Har ni tomte hemma?
Hittills har det alltid dykt upp en tomte, men i år vete sjutton om det skall göra det… Ingen i familjen tror ju på tomten längre.
• Köper du julklappar till många?
Till mina barn.
• Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen?
Jag klara mig utan (men brukar alltid få fina klappar av barnen).
• Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?
Själv såklart!
Kvällen den 23:e, när barnen har gått och lagt sig, åker glöggen fram, och så slås paketen in. Det är nog min starkaste jultradition.
• Färgglatt eller enfärgat julklappspapper?
Det spelar ingen roll, bara det är fint!
• Roligast att få i sin julklapp?
Snälla barn, som jag brukar säga till mina avkommor. De tycker att jag är lika tråkig varje gång.
• Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år?
Tja, en spaweekend, mol allena (eller med passande sällskap, för den delen) skulle ju sitta som en fläskläpp.
Andra bloggar om Jul
Bra Häxa reder sig själv
Bloggat den | November 10, 2009 klockan 11:09 pm | 6 Kommentarer
Idag råkade jag låsa in mig på toaletten, då dörren gick i baklås på något sätt. Jag var ensam hemma (om man bortser från Hunden och katterna, men de var ju inte så behjälpliga), så det fanns ingen direkt hjälp att få.
Jag trixade lite med låset en stund, men dörren ville inte gå upp.
(Nu kanske vän av ordning frågar sig varför jag låste dörren när jag var ensam hemma. Låt mig då förklara att det är enda tillfället jag har att låsa toadörren. När barnen är hemma är det ett jävla ryckande i toadörren så snart jag slår ned min söta lilla rumpa, så då är det lika bra att ha dörren olåst. Det brukar bli mindre, improviserade familjekonferenser när jag sitter där.)
Jag twittrade från min utsatta position, och kröp sedan ned i ett skumbad (toalett och badrum gränsar till varandra, så där kunde jag röra mig fritt).
Där låg jag i det varma badet och funderade på om jag skulle överleva. Jag hade ju tillgång till vatten, och det borde ju räcka för stunden. Men hur länge skulle syret räcka..?
Hade det inte varit för den virtuella kakan som Motvals skickade, så är jag inte säker på att jag skulle ha varit i livet nu. Den utgjorde ovärderlig proviant i min nödställda situation.
Jag klev upp ur badet, torkade och klädde mig. Därefter la jag mig i framstupa sidoläge, för att sedan ge mig själv lite hjärt- och lungräddning.
Efter det var jag redo för ett nytt utbrytningsförsök.
Jag petade lite med låset igen, och efter en stund gav det med sig. Jag var en fri människa igen!
Besvikelsen var stor när jag senare kunde konstatera att ingen – INGEN – förutom Motvals (som skickade lite virtuell nödproviant) hade brytt sig om min traumatiska nödsituation.
Detta trots att HELA VÄRLDEN faktiskt hade tillgång till förstahandsinformation om min utsatthet.
Jag ska ha det i åtanke nästa gång ni ropar på hjälp..!
Praktisk övning i mobbing
Bloggat den | November 8, 2009 klockan 11:54 am | 8 Kommentarer
De föräldrar som låter sina barn dela ut kalasinbjudningar till vissa barn i skolan, de kan enl mitt tycke dra åt helvete.
Om man inte kan/vill/har råd att bjuda alla i klassen, då får man fan hålla inbjudningsförfarandet utanför skolan.
Det faktum att skolan har alla-eller-ingen som regel när man delar ut inbjudningar i skolan borde ju kunna fungera som vägledning för de föräldrar som är dumma i huvudet. Men tydligen inte.
Tänker föräldrarna att de vill ge barnen en praktisk övning i mobbing, eller vad är det frågan om?
Jävla idioter!
Det gäller att hålla ordning på fingrarna
Bloggat den | November 6, 2009 klockan 12:14 pm | 8 Kommentarer
Fann mig just ha skickat iväg ett sms där jag skröt om min skinande blanka kuk.
Det var naturligtvis mitt skinande blanka KÖK jag avsåg att skryta om.
Hypokondri
Bloggat den | October 31, 2009 klockan 10:26 pm | 3 Kommentarer
Caroline af Ugglas berättade i Robins om sin hypokondri. Hypokondri kan framstå som lite skrattretande, och jag medger att man kan fnissa åt det. Samtidigt är det blodigt allvar!
Jag vet, för jag är hypokondrisk – och det är minsann ingenting att skratta åt! Det går inte en enda dag utan att jag har ett flertal allvarliga sjukdomar.
När jag var gravid med Mr T fick jag tex dödlig munhåle-, svalg- och strupcancer, och det slog bokstavligen till över en natt. Det var fruktansvärt, och mina tankar uppfylldes av detta trauma varje vaken sekund i flera dygn. Det var både smärtsamt och ångestladdat.
Naturligtvis sökte jag inte läkare, eftersom jag inte ville ha min dödsdom på papper. Jag föredrog att istället, åtminstone på ett teoretiskt plan, leva på hoppet om att överleva.
Efter några dygn kom jag på att jag hade läst att man kunde få kraftig halsbränna under graviditet. Jag införskaffade medicin mot halsbränna, och det visade sig att den bet även på min munhåle-, svalg- och strupcancer.
Protokoll
Bloggat den | October 21, 2009 klockan 7:45 pm | 3 Kommentarer
fört vid Willyssammandträde, 091021, 10.00-11.30
Plats:
Fika- och tipsborden vid Willys förbutik
Närvarnde:
Tofflan och theWitch
Mötets öppnande
Mötet öppnades med varsin mugg cappuccino och varsitt wienerbröd med mormors hosta på.
Påtår
Förslaget om att påtår skall vara gratis klubbades med ett rungande och enhälligt bifall.
Förlossningsberättelser
theWitch gav en ingående beskrivning av de förlossningar hon gått igenom (dock ej den där hon själv föddes, då hon inte har några minnen därifrån). Tofflan svarade med att befästa att hon inte har för avsikt att föda barn.
Pinnemannen
Pinnemannen syntes inte till idag, men det konstaterades att han har säkrat framtiden genom att nu ha med sig en tronarvinge på ca 4 år, när han är ute på sina pantburksrundor.
Busschaufförerna
Inte en enda busschaufför syntes till under hela sammanträdet. Detta var oroande.
Huvudbonad
Frågan om gemensam huvudbonad för Willyskufar diskuterades. Ett förslag lades fram, men frågan bordlades (bildbevis finns hos Tofflan).
Nästa möte
Nästa möte blir av så snart andan faller på.
Mötets avslutande
Mötet avslutades med att Tofflan gick hem och tvättade, medan theWitch drog till skogs.
Jag och Scott har ryggrad
Bloggat den | October 19, 2009 klockan 8:46 am | 6 Kommentarer
Det är med blandade känslor jag läser om, och ser bilder på Scott. Det ligger så nära mig, och berör mig.
Jag blir illa berörd av rubriken Skräckbilden. Vaddå skräckbild? Det är en röntgenbild på en skoliosrygg!
Jag blir nästan lite avundsjuk på Scott, eftersom hans ryggrad (om det nu stämmer det som står i artikeln, vilket jag dock betvivlar) numera är spikrak. Men jag klagar inte. Jag blev opererad för 30 år sedan, och det har förhoppningsvis hänt en del på området sedan dess.
Jag har tidigare skrivit om min skolios här och här.
[Update: Nu har Aftonbladets notis fått en ny rubrik, nämligen Skruvad ryggrad. Vad mer kan man säga, än att det är extremt missvisande? Försök med Krokig ryggrad istället, så är ni snart hemma.]
Andra bloggar om Skolios
Jag är utmanande
Bloggat den | September 5, 2009 klockan 10:38 pm | 5 Kommentarer
Tofflan har utmanat mig (- att hon bara vågar!).
Det är klart att jag antar utmaningen..!
Uppgiften är barnsligt enkel: Tofflans blogg är intelligentsocialhumoristisk!
(Vaddå, det stod ingenting i reglerna om att man inte fick tillverka egna ord!)
Jag skickar utmaningen vidare till… de som vill anta den.
Om någon nappar, så lämna gärna en kråka om det.
Fysisk upplevelse
Bloggat den | September 3, 2009 klockan 11:50 am | 3 Kommentarer
Läste just en text som träffade mig mitt i magen. Trots att texten handlade om någon helt annan, så beskrev den mig i detalj. Det var nästan kusligt att läsa, och jag blev lätt illamående av den exakta beskrivningen av… mig.
« go back — keep looking »
Kontakt
thebitch@thewitch.se
Mail (om det gäller Waldorfsekten):
waldorf@thewitch.se
Msn:
yellowwitch@gmail.com
Skype:
thewitchsweden
Och så finns jag på;
Gowalla
Runkeeper
Åse TheWitch
formspring.me
På tapeten
Att kommentera
Annonser
Knappar
Fnulare
Creeper (media)
- thewitch.se May 15, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 15, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 15, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 15, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 11, 2012Hit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
Creeper
- Riksrevisionen May 15, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Försvarets Materielverk (FMV) May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Försvarets Materielverk (FMV) May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Försvarets Materielverk (FMV) May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Skatteverket May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Socialstyrelsen May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Socialstyrelsen May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Rikspolisstyrelsen May 13, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Kriminalvården May 11, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Riksarkivet May 7, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström