A Halleluja-moment

Bloggat den | May 15, 2012 klockan 6:19 pm | Inga kommentarer än

Samtidigt som jag gick ut genom matbutikens entré, för att cykla hem och laga mat, satte jag igång den podcast jag tidigare hade satt på paus. Men istället för Karlavagnen, så började The Rocks And The Water spela i lurarna. Jag kom på mig själv med att ha ett stort leende på läpparna innan jag ens hade hunnit fram till cykeln.
När jag cyklade genom allén började Going Home (Theme of the Local Hero) spela för mig. Vinden fladdrade i håret där jag flög fram, och jag log med hela ansiktet. När låtens tempohöjning kom kände jag hur tårarna rann. Det här måste vara lycka i sin renaste form.
Det avslutande lilla trumsolot spelades exakt samtidigt som jag parkerade cykeln utanför dörren.

Local Hero – the soundtrack of my life!

När jag en stund senare stod i köket och skulle börja med maten tänkte jag att jag skulle fortsätta lyssna på Mark Knopfler. Jag stoppade in lurarna i öronen och tryckte på Play. Men istället för Mark Knopfler, så fortsatte nu Karlavagnen, där jag tidigare hade pausat programmet.

 

Det gäller att se det från den ljusa sidan

Bloggat den | May 12, 2012 klockan 5:40 pm | Inga kommentarer än

Foten i kläm?? Jajamen!!! Om man skall se något positivt med förtal, så är det att grovt sådant faller under allmänt åtal, och därmed åtalas av en åklagare. Som drabbad slipper man alltså dra det lasset själv, vilket ju är en enorm lättnad.

Tjipp!

Rumsren synonym till “rövknullad” efterlyses

Bloggat den | May 3, 2012 klockan 8:34 am | Inga kommentarer än

Jag slängde ur mig frågan
Finns det någon bra synonym (med samma styrka, men något mer rumsrent) till “rövknullad”?  
på bl.a. Facebook, i mina funderingar över en passande boktitel.

De svar jag fick var bl.a;

  • Lurad,
  • Rumpkörd,
  • Grundlurad,
  • Tillintetgjord,
  • Analtagen,
  • Sodomiserad,
  • Utnyttjad,
  • Bortgjord,
  • Sol- och vårad,
  • Brutalt och rejält utnyttjad,
  • Uppfuckad,
  • Vad är det för fel på “rövknullad”? Klatchigt så det förslår anser jag.

Ett par av förslagen var mycket passande, men om någon har något ännu bättre förslag så tveka inte att berätta om det.

Dåligt samvete

Bloggat den | February 21, 2012 klockan 11:09 am | 1 Kommentar

Härom dagen kom jag att tänka på det här med nattvandring, och fick jättedåligt samvete. Visst fanns det fullt legitima skäl till att jag slutade med det, men samvetet svider ändå. Det gav mig så fantastiskt mycket att nattvandra, och jag kan inte riktigt rättfärdiga inför mig själv att jag inte gör det längre.
Nattvandrare behövs verkligen, och det är så svårt att få människor att engagera sig. Då känns det inte helt ok att ha hoppat av, när man faktiskt har känt ett så starkt engagemang i det. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Tidigare har jag lett barn- och ungdomsgrupper inom nykterhets- och scoutrörelsen, men inte heller det gör jag längre. Ok att man måste omdisponera sin tid när man blir förälder, men jag vill ju hinna med att göra något för andra barn och ungdomar också.

Jag har tidigare berättat om Tant och Farbror Pensionär, som bor här i grannskapet. Deras ålder börjar ta ut sin rätt och de har gått igenom svåra sjukdomar, men humöret är det inget fel på.
Jag brukar titta in till dem med ojämna mellanrum, bara för att se hur det är med dem eller kolla om de behöver hjälp med något. Nu är det ett tag sedan jag var inne hos dem, men jag har träffat dem ute.
I morse stannade en ambulans utanför porten. Det kan naturligtvis vara någon annan granne som behövde hjälp, men oddsen säger tyvärr att det var Tant och Farbror. Jag fick genast dåligt samvete för att jag inte tittat till dem på ett tag, och min spontana impuls var att springa in till dem. Jag hejdade mig såklart, eftersom jag insåg att de just nu ändå var i trygga händer. Dessutom ville jag inte riskera att framstå som nyfiken. Jag har åkt väldigt mycket ambulans i mitt liv (relaterat till min skoliosoperation), och jag vet hur fruktansvärt jobbigt det är med nyfikna blickar.

Julminne

Bloggat den | December 24, 2011 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än

Julen 1971 önskade jag mig mest av allt en singel i julklapp. Och det var inte vilken singel som helst, utan Tänk om jorden vore ung/Träskofolket med Benny Andersson & Björn Ulvaeus (tillsammans med ett par doa-flickor).
Jag var salig av lycka när jag öppnade paketet som innehöll skivan, och jag måste ha lyssnat på den tusentals gånger under min barndom.
Jag kan bara konstatera att låtarna håller än idag.

God Jul!

Trööött! Och stolt!

Bloggat den | November 24, 2011 klockan 10:08 pm | 3 Kommentarer

Trööött! Jag är så trööött!
De senaste  två veckorna har mitt sömnkonto snittat på två timmar per dygn. Ok, jag har visserligen ett ovanligt lågt sömnbehov, men två timmar är för lite även för mig. Fyra timmar per dygn klarar jag mig på, men inte två…

I lördags var jag och Mr T på Öppet Hus på en av stadens gymnasieskolor. Det har väl varit uppenbart ganska länge vilken linje han kommer att välja, men lite oklart vilken inriktning. Själv var har lite sugen på teknisk, medan jag trodde att sam skulle passa honom och hans intressen bättre.
Efter att ha bekantat oss med skolan och de olika utbildningarna under ett par timmar så var Mr T övertygad om att det är sam han kommer att välja.

I måndags var det dags för utvecklingssamtal för ovan nämnda herre. Hans prestations- och betygskurva har varit konstant stigande sedan han började skolan (vilket han ju tyvärr inte gjorde förrän i åk 4), och nu börjar det tangera oanade höjder :) Att han därtill är trevlig, snäll, social, trygg och pålitlig påverkar ju inte betygen i någon negativ riktning direkt :)
I går kom Mr T hem med en hemkunskapsläxa. Han skall sortera, tvätta och torka två maskiner tvätt. Därefter skall jag intyga att han har gjort det, samt bedöma hur han skötte uppgiften. Nu är väl varken han eller jag speciellt oroliga, eftersom han har hjälpt till med tvätten i flera år.
Vilken tur att jag har planerat för ett tvättmaraton i helgen. Och där räcker det inte med några två maskiner, inte… ;)

På tal om hemkunskap; I dag kom Herr Fiffig hem med en påse pepparkakor som han hade bakat på hemkunskapen. Dem har vi mumsat på i kväll.

Ja, nu tycker väl vän av ordning att jag borde gå och lägga mig, om jag nu är så galet trött. Och jodå, jag kommer lägga mig om ett par timmar, men jag vet redan nu att jag inte kommer att somna. Tröttheten avtar såhär vid 22-tiden, och i bästa fall somnar jag vid femtiden (för att sedan tvingas gå upp straxt innan kl sju).

Men först; I morgon är det fredag, och bara därför avser jag att göra såväl manikyr som pedikyr i kväll.
Och i morgon har jag för avsikt att samla ihop mina älskade ättelägg för att vinterekipera dem. Wish me good luck.

Högskoleprovet

Bloggat den | October 29, 2011 klockan 11:39 pm | 3 Kommentarer

“Alla andra” verkar ju ha gjort högskoleprovets orddel, och som den copycat jag är så ville jag ju inte vara sämre. Här är resultatet;

That's me and my högskoleprov

Må jag aldrig, aldrig, aldrig bli som dem

Bloggat den | October 18, 2011 klockan 10:45 pm | 3 Kommentarer

Kvinna av Michel Östlund

Det finns de som inte kan känna glädje annat än när de orsakar andra människor smärta.
Det finns de som försöker kompensera sin obefintliga självkänsla genom att ljuga och förtala.
Det finns de som firar sitt livs triumf efter att ha krossat någon annan.
Det finns de som trampar på sina barn för att uppnå sina illegala syften.
Det finns de som säger sig vara din vän, trots att de ljuger och sprider lögner så snart du vänder ryggen till.
Det finns de som förenas med andra, med bitterhet, ointelligens och självförakt som enda gemensamma nämnare.
Det finns de som utger sig för att vara din förtrogne, enbart för att kunna utnyttja och bestjäla dig.
Det finns de som inte kan finna något eget värde på annat sätt än genom att trampa på, och sprida förtal om andra.
Det finns de som intar en grandios självbild, som kompensation för sin underklasstatus.
Det finns de som ser det som en merit att förstöra en annan människas framtid, genom att kränka och förtala.
Det finns de som skickligt döljer sin psykopatiska personlighet bakom falska leenden.

Må jag aldrig, aldrig, aldrig bli som dem.

Tentaångest

Bloggat den | October 15, 2011 klockan 11:08 pm | 1 Kommentar

Nu är det några år sedan jag tvingades genomlida tentaångest (man har väl aldrig haft så välstädat som då), men den framkallas som genom ett trollslag när jag ser denna bild

Tentaångest

Upphovskvinna till bilden är ingen mindre än FinaMalin.

Det är inte alltför svårt att förstå…

Bloggat den | September 26, 2011 klockan 3:37 pm | Inga kommentarer än

theWitch & the Hund

…varför man inte kan göra så mycket annat än att bara ÄLSKA honom..!

Oväntad egoboost

Bloggat den | September 13, 2011 klockan 9:54 pm | 2 Kommentarer

Jag hade inte sett något detaljprogram i förväg, så jag visste inte exakt hur upplägget skulle se ut.

Det var lite skrämmande att ganska omgående få uppmaningen Skriv varsin liten dialog. Ni har x minuter på er.
Det blev tomt i huvudet på mig.
Runt omkring mig började alla andras pennor att krafsa frenetiskt.
Usch, vad jobbigt.

Till slut var jag tvungen att skriva något, så jag satte igång.
Efter några minuter hade den utmätta tiden gått, och coachen samlade in våra dialoger. Jag svettades vid den skräckfyllda tanken på att han nu kanske skulle ställa sig och läsa upp det vi hade skrivit.
Men det skulle han inte.

Istället intogs scenen av två etablerade skådespelare, som skulle spela upp våra dialoger.
*gulp!* Jag förstod ju att alla skulle vrida sig i pinsamhetens krämpor när det var dags för mitt manus. Jag ville bara dö. Eller åtminstone svimma.

Jag oroade mig i onödan.
Mitt manus var det som drog ned störst skratt och applåder, och jag sträckte stolt på mig :)

Prinsessan tycks också ha blivit egoboostad idag, då hon har gjort officiell debut som fotomodell :)

I väntans tider

Bloggat den | September 12, 2011 klockan 9:32 am | Inga kommentarer än

I väntan på operation av benet och foten tänker jag bara höstmysa; Sticka, mysa med barnen, baka, spela sällskapsspel, tillaga mustiga grytor, umgås med intelligenta och intellektuella människor, läsa och promenera med Hunden.

Husletandet går vidare

Bloggat den | September 8, 2011 klockan 2:29 pm | 5 Kommentarer

Men det är ju så galet svårt att bestämma sig…

110908a

110908b

Det rustikt lantliga, eller det mer moderna och centrala?

Minnen…

Bloggat den | May 13, 2011 klockan 6:30 am | Inga kommentarer än

Ungefär exakt just nu – för 15 år sedan – satte Mr Ts förlossning igång.
36 timmar senare skulle han ligga i min famn.

Pluras kök väcker minnen

Bloggat den | March 22, 2011 klockan 10:44 pm | 3 Kommentarer

Jag tittar på Pluras kök, och finner mig plötsligt sitta och skratta. Det är när Plura, Fredrik Wikingsson och Carla sjunger Pärleporten, samtidigt som Leif GW Persson gör entré.
Det är inte framträdandet i sig som får mig att skratta, utan att det påminner mig om när Herr Fiffig var bebis.

Den lille herren hade nämligen en favoritsysselsättning när vi åkte bil; Att vråla som en stucken gris!
Vi försökte verkligen med allt, innan vi lyckades komma på vad som fick honom att tystna;
Det var bara för resten av familjen att stämma upp, och sjunga Pärleporten för allt vad halsarna höll. Den lille gossen tystnade, och satt som ett tänt ljus i bilbarnstolen.
Som tur var, så visade det sig att det fanns ytterligare en melodi som fungerade (så vi kunde variera oss lite). Det var om vi satte igång och nynnade introt till Jönssonligan.

Dagens visdom

Bloggat den | March 2, 2011 klockan 9:39 am | Inga kommentarer än

Åk aldrig bil med någon som har varit  nära att bli påkörd av en långtradare – personen kan ju riskera att bli påkörd av en långtradare igen!
Strunta i om långtradare tas bort från vägarna. Agera ändå som att ni kommer bli påkörda. Och gör ditt bästa för att ingen annan heller skall åka bil med den person som tidigare har varit utsatt för ett olyckstillbud.

Ja, det blev en visdom i liknelser, men logiken är densamma.

Jag har bestämt mig

Bloggat den | January 30, 2011 klockan 1:05 pm | 2 Kommentarer

Till de bittra Alltid när en bitter/elak människa korsar min livsstig brukar jag fundera på vad jag ev. skulle kunna göra för den människan. Hur skulle jag kunna skänka lite glädje och harmoni som motvikt till deras disharmoni?
Skall jag köpa en flaska skumbad till dem? Eller en påse gott te? Eller kanske bjuda på en nackmassage?

Nu har jag kommit på det!

Varje gång en bitter/elak människa agerar mot mig, så kommer jag fr.o.m. nu att plantera ett träd!
Med tanke på att man kan ge bort träd som en gåva, så kommer jag att ange den aktuella personens namn varje gång jag planterar ett träd. På så sätt så resulterar ju deras bitterhet i något positivt.
Jag vet redan nu att det finns enskilda personer som kommer att bli storskogsägare ganska snabbt. Men vet ni, det känns bara superbra!

Nyopererad

Bloggat den | January 26, 2011 klockan 1:30 am | Inga kommentarer än

Förberedd Jag var kallad att infinna mig på avdelningen kl. 07.00, och det klarade jag med några minuters minusmarginal.
Det skulle visa sig att jag lika gärna hade kunnat komma åtta timmar senare, men det visste jag ju inte i ottan.

Vid 14-tiden kom en sköterska och sa att det var dags för operation, och så körde hon ned mig till operationsavdelningen.
Där nere fick jag veta att jag inte alls skulle opereras kl. 14, utan kl. 15.

Mums, vilken god lunch! Vid 15.15 satte operationen igång, och eftersom jag hade tjatat till mig att slippa bli sövd, så lokalbedövades jag och hölls “lagom drogad” istället.
Efter drygt en timme var operationen klar, och jag fick åka upp på avdelningen igen.

Jag mådde hyfsat bra, och med tanke på att jag inte hade ätit på ett dygn, så var jag ganska hungrig.
I väntan på att få in maten kände jag hur lokalbedövningen avtog allt mer. Lagom när kycklinggrytan kom in hade jag så ont att jag inte kunde sitta.

Jag la mig ned i sängen, och sedan gick allt väldigt fort.
Efter en sådan här operation skall man tydligen inte blöda alls, men det konstaterades att jag blödde ganska mycket. Samtidigt tilltog smärtan i snabb takt, och man tog snabbt bort min mat. Jag fick plötsligt varken äta eller dricka, och nålarna skulle sitta kvar så att de kunde köra ned mig på operationsavdelningen igen.

Jag tappade kontrollen över min kropp, som skakade av smärta. Jag frös och svettades och mådde illa, samtidigt som jag hörde mig utstöta konstiga läten. Operationsläkaren kom för att kolla läget.
Jag fick smärtstillande tabletter samt en morfintablett (som fick sköljas ned med en minimal mängd vatten). Samtidigt fick jag morfin genom nålen i handen, och efter en stund (som kändes som en evighet) lättade smärtan.

Allt lättade, och jag mådde ganska behagligt igen.
Någonstans här ringde AG för att kolla läget, och enl. honom lät det som att jag var ganska borta. Själv tyckte jag att jag mådde finfint!
Jag messade en vän och skrev något i stil med att “Jag är fullproppad med heroin“, men tror att jag lyckades ändra skrivfelet till morfin innan jag skickade iväg det.

Efter en stunds välmående (jag vet inte om det var en timme eller fem timmar) kände jag smärtan komma krypande igen. Och den kröp snabbt.
Jag låg återigen och skakade okontrollerat av smärta innan de hann börja pumpa i mig morfin.
Sedan hölls morfinnivån på en “behaglig” nivå, så att jag kunde sova under natten.

Kontinental sjukhusfrukost

Morgonen efter vaknade jag tidigt, och var vrålhungrig. Efter ett par timmar serverades frukost, och trots min hunger hade jag ingen aptit. Men jag fick i mig lite yoghurt i alla fall.
Mina rumsgrannar var två äldre damer, varav den ena snarkade som en skogshuggare och den andra konstant viskade till sig själv. Jag fördrev min tid genom att lösa korsord och sudoku.

Välkommen i gänget, Ebba Jag masade mig iväg till sjukhuskiosken för att se om jag kunde hitta något gott att äta. Där fanns kvällstidningarna, varav den ena talade om att en Ebba förföljs av en besatt kvinna.
Välkommen i gänget, Ebba, tänkte jag.
Även om jag inte känner denna Ebba, så är mitt råd till henne; Gör som vi – låt rättsapparaten ta hand om det. Det här handlar om sjuka och missanpassade människor som behöver hjälp och stöd för att förstå sitt socialt frånvända och störda beteende. Det kan de förhoppningsvis få med samhällets hjälp.

Operationsläkaren kom förbi för att kolla läget.
- Du ser mycket piggare ut idag. Igår kväll hade dina läppar samma färg som ditt hår, sa hon.
Och visst hade hon rätt. Jag kände mig verkligen mycket piggare.  Inte så att jag tyckte att det var läge att börja slå frivolter, men ändå.
Lite smärta och skröpplighet får man räkna med efter en operation. Det hör liksom till.

Bra medicin

Blommor är en stor hjälp i tillfrisknandet!

Nu är jag hemma. Jag fick med mig både smärtstillande och morfin, så det skall nog gå bra. Mina aktiva föresatser till trots, så tror jag nog att jag håller mig mestadels i sängen de närmaste dygnen.

Harmoni

Bloggat den | January 8, 2011 klockan 1:14 am | 1 Kommentar

Harmoni

Jag gillar den där varma känslan i maggropen.
Jag är tacksam över så fantastiskt mycket. Tex mina alldeles underbara barn, som jag har kunnat umgås extra mycket med de senaste veckorna. Det gör mig lycklig!
Prinsessan är komikern i gänget. Hon är kvicktänkt, och kommer med kommentarer som får oss andra att kikna av skratt.
Herr Fiffig är intelligent och eftertänksam. Han löser logiska problem som ett rinnande vatten, och han är “familjens miniräknare” (32+375+1080+212 räknar han ut snabbare än du hunnit ta fram räknaren på din dator).
Mr T är harmonisk, varm och smart.  Han är väldigt down-to-earth, och skäms inte för att han älskar sin mamma (bara en sån sak!).

Själv spritter jag av nya tankar och idéer.
Nu gäller det bara att övertyga kollegorna också ;)

Ljuslyktan på bilden har jag fått av världens bästa matte till världens bästa hund <3

Kärlek och harmoni till alla – allra mest till de bittra och olyckliga, då de behöver det som mest!

Pappa

Bloggat den | January 7, 2011 klockan 7:23 am | Inga kommentarer än

Idag fyller min djupt och högt älskade pappa år.

Pappa har varit min trygghet och stöttepelare genom hela min uppväxt.
Han har varit, och är, bäst liksom!
Utan min pappa hade jag aldrig varit den jag är idag!
(Utan honom hade jag varit en homofobisk och rasistisk radhushemmafru i Örebro – hur kul låter det?)

Jag älskar och beundrar min pappa.
Han är den bästa pappa jag någonsin hade kunnat önska mig!
Jag minns mina barndomsår då vi fiskade abborre, och sedan rökte den i farfars gamla “rökeri”.
Varken förr eller senare har någon fisk smakat så gott! Jag känner fortfarande smaken på min tunga.

Min barndoms förtrolighet med pappa har i allra högsta grad bidragit till att jag är den jag är idag.

Samtidigt ger min pappa mig dåligt samvete.
Nej; det är inte min pappa som ger mig dåligt samvete – absolut inte!
Men jag får dåligt samvete för att jag är en så dålig dotter (jag är medveten om att det inte är pappas syn på saken!).
Jag bor många mil bort, och jag kan inte alltid finnas tillhands. Jag kan inte titta in på en spontan fika, och jag kan inte alltid vara där när det skulle behövas.
Det bedövar mig i samvetet.
Jag vill ju alltid finnas till för världens bästa pappa!

Hur gör man när man reser till London?

Bloggat den | January 5, 2011 klockan 8:05 pm | 5 Kommentarer

London

Utan minsta förvarning slogs jag av tanken Undrar om jag skall åka på en weekendtrip till London med Mr T i vår?
Trogna läsare lär vara förvånade, med tanke på hur extremt flygrädd jag är, men jag försäkrar att ingen kan vara så förvånad som jag.

Så snart jag hade slagits av tanken kunde jag inte få den ur huvudet.
Men jag vet ingenting om att resa på det sättet. Hur gör man? Det är 17 år sedan jag var utomlands senast, och jag har aldrig någonsin åkt på en flyg-och-hotell-resa.

Vilken resebyrå är bäst att vända sig till? Hur mycket är rimligt att betala för en resa? Finns det något hotell som är bättre/sämre än andra (det behöver inte vara femstjärnigt, men jag vill gärna ha rena lakan och fritt från kryp)?  Vad måste man hinna med att uppleva om man åker dit en weekend (tillsammans med en 15-åring)?
Vad mer bör jag känna till för att klara mig i London under två dygn?

Jag vågar verkligen inte påstå att det är bestämt att jag tar med mig Mr T till London i vår. Det är en låång väg att vandra, innan jag stiger ombord på ett flyg.
Men jag har börjat sondera terrängen, och det är ett tusenmilakliv bara det.

Inför operationen

Bloggat den | January 4, 2011 klockan 10:43 pm | 3 Kommentarer

Idag fick jag ett tjock kuvert med information och ett frågeformulär inför den kommande operationen.
Frågan

En operation kan innehålla flera moment och beröra fler än ett organ. Vad planeras ingå i din operation?

oroar mig lite. Skall jag svara på det, liksom.  Ok, jag vet ju varför jag skall opereras, men det känns inte riktigt som att det är min sak att informera dem om vad som ingår i operationen.

Meddelas endast på detta sätt

Bloggat den | December 27, 2010 klockan 7:18 pm | Comments Off

Om jag har förstått saken rätt, så började det med att en privatperson kontaktade en bloggare och bad denne skriva ofördelaktigt om mig och Fatou. Det hade bloggaren uppenbarligen ingenting emot. Tvärtom, så strösslade han (jag har fått för mig att det var en han) gärna lögner omkring sig, utan att kontrollera fakta.
Att bloggaren ifråga uppenbarligen måste ha förstått att det handlade om just rena lögner får vi utgå ifrån, då denne valde att inte kontakta oss (eller någon myndighet) för att kontrollera de fantasifulla uppgifterna.

Någon vecka senare snappade en “nättidning” upp lögnerna, och tyckte uppenbarligen att det lät smaskigt. Även här (och det förvånar mig en aning) arbetade man tydligen  efter devisen Kolla aldrig upp en bra story, utan man valde att köra på utan minsta kontroll.
Fatou blev uppringd av en aggressiv “journalist” som uppenbarligen måste ha trott att han var något smaskigt på spåren. Hon blev, med all rätt, mycket ställd av hans fantasifulla påståenden.
Han påstod t.ex. att han hade sökt mig, men att jag inte svarade. - Varför svarar hon inte, hon har ju telefonen med sig, ångade “journalisten” på. Man kan ju undra på vilka grunder han ansåg sig kunna avgöra att jag hade telefonen med mig?
Sanningen är att han ringde mig en gång (och det gjorde han efter att han hade pratat med Fatou – tack nummerpresentatören för det!), på min arbetstelefon som låg kvar på det julstängda kontoret. Det kan man knappast kalla att försöka nå en person, om man vill framstå som seriös.

“Journalisten” kom alltså med en hel del fantasifulla påståenden, vilket med all rätt gjorde Fatou ganska ställd. Bla påstod han att min mamma (sic!) skulle ha betalat en del kostnader för vår verksamhet.
Hahahaha!
Fatou visste inte riktigt vad hon skulle säga. Ja, att min mamma inte har betalat kostnader för vår verksamhet, det vet hon ju. Men hon kunde ju inte veta huruvida min mamma ev har betalat andra avgifter till div. myndigheter (och att “journalisten” därmed kanske hade blandat ihop uppgifterna). Fatou känner inte min mamma, och vet därmed inte huruvida min mamma bedriver någon verksamhet eller ej.

För att “journalisten” skulle få en korrekt uppfattning om vår verksamhet bjöd Fatou in honom till kontoret. Det tackade han ja till, men sedan valde han ändå att skriva utan att ha besökt oss.
Om det var det smartaste val han har gjort i sitt liv, då blir jag mörkrädd.

Utöver de lögner som den tidigare nämnda bloggaren serverade, så påstods det nu i “artikeln” bla att min mamma skulle ha stått för en del av våra kostnader.
Hahahaha!
Och sedan kommer det som, för mig personligen, måste vara det största scoopet; Min mamma är inte min mamma!
Jo, det är sant (åtminstone enl “artikeln”)!
Här har jag gått i hela mitt liv och trott att en, idag 71-årig kvinna, är min mamma. Men jag har haft fel hela tiden. I “artikeln” namnges min mamma, och det visar sig vara en kvinna som är ett par år yngre än jag!
Ni förstår att jag är omtumlad!? Jag måste rita om mitt släktträd.
(Jag kommer, inte helt osökt, att tänka på en replik ur en gammal Hasse-å-Tage-sketch: Min fru är inte min fru – det är min far.)

Ja, man behöver väl inte vara någon Einstein för att räkna ut på vilken nivå sanningshalten i “artikeln” ifråga ligger, och vilka krav “nättidningen” ställer på faktakontroll.
Det är snarare uppenbart att syftet har varit att skriva ofördelaktigt om mig och Fatou (även om det innebär att man måste ta hjälp av lögner).

Vi har ingenting emot om man skriver om oss. Tvärtom.
Man behöver inte gilla oss för att skriva om oss, men nog tusan skulle vi uppskatta om det som skrivs har någon som helst verklighetsförankring. Det är ju synd att man inte har gjort sig besväret att informera sig om vår verksamhet och hur vi bedriver den. Men det är klart; Hade man gjort det, så hade man ju inte haft någon story.

Hur svårt kan det vara att t.ex. kontrollera om ett företag innehar F-skattsedel? Det är ju bara att lyfta luren och ringa skattemyndigheten. Vad kan det ta? En minut?
Men för vissa är det tydligen viktigare att sprida lögner än att hålla sig till sanningen.

Vi fick höra att en, i bloggvärlden omvittnat genombitter människa har hakat på “nättidningens” fantasifulla uppgifter, och nu sprätter dem omkring sig i sin blogg. Om det stämmer, så kan jag inte säga att jag är förvånad.
Möjligen är jag förvånad över att människan inte ens reflekterar över att om man falskeligen anklagar andra för något kriminellt, så har man – vips! – själv blivit den kriminella. Snacka om att bita sig själv i svansen! Men jag har tydligen haft alldeles för höga tankar om personen ifråga, trots att mina tankar inte har varit nämnvärt höga.
Att sprida förtal bakom lösenord är precis lika kriminellt det, och det är ju tur att det finns så rakryggade människor att de printar ut det skrivna.

Alla ev. frågor ang. ovanstående hänvisas fr.o.m. nu till Advokatfirman Wijk & Nordström, som har fått uppdraget att vidta rättsliga åtgärder mot de som deltagit i förtalet av oss (varesig man agerat som “nättidning” eller bloggare/privatperson).

Bornholm i mitt hjärta

Bloggat den | December 26, 2010 klockan 10:31 pm | Inga kommentarer än

Bornholm Sitter och drömmer mig bort. Tar nätet till hjälp, och längtar än mer.

Under många år har jag närt en dröm om att cykla runt Bornholm en sommarvecka. Någon gång skall det bli verklighet – sanna mina ord.

Jag vet inte varför, men Bornholm har alltid haft en varm plats i mitt hjärta. Kanske tack vare sin närhet till Tyskland?
Jag har aldrig varit där, och vet egentligen ingenting om ön (eller så vet jag en hel del, genom mitt informationssökande).
Hur som helst, så måste jag åka dit. Jag skall åka dit!
Någon gång.

Jag sitter och kollar cykelvägar, vandrarhem och färjeförbindelser. Det gör mig smått lyrisk.

Det kommer inte att bli i sommar, och antagligen inte nästa sommar heller.
Men någon gång…

Jag vill ha!

Bloggat den | December 13, 2010 klockan 1:09 am | Inga kommentarer än

Jag känner att jag behöver skaffa en ny kvast att åka på, framåt våren. Tittade runt lite på nätet, och kunde snabbt konstatera att den här nog vore något för mig;

En kvast i min smak!

Fler strängar på min lyra

Bloggat den | December 6, 2010 klockan 12:52 am | 1 Kommentar

För en tid sedan fick jag en förfrågan om att vara lektör för ett manus som har börjat växa fram. Jag har väl sällan eller aldrig blivit så smickrad över någon förfrågan, och jag svarade naturligtvis JA utan att blinka.

Hittills har jag fått ta del av ett par smakprov, och jag kan försäkra att det är ett spännande, viktigt och intressant manus som har börjat växa fram. Det faktum att manuset skrivs på uppmaning av ett bokförlag bör väl också kunna ses som ett tecken på att det finns bäring i det.

Jag står oerhört ödmjuk inför all den livets sötma som haglar över mig. Jag och mina kompanjoner ser varandra i ögonen flera gånger om dagen, och frågar oss rakt ut Hur f*n kan det gå så här bra!? Är det verkligen på riktigt!?
Efter att ha nupit oss själva och varandra i armen några gånger, så kan vi bara konstatera; Jo, det är på riktigt!
Egentligen är det helt ofattbart. Vi har haft de sämsta tänkbara förutsättningarna; Strulande datorer, strulande telefonsystem och andra tekniska problem som har legat utanför vår makt att påverka. Ändå har räkmackan bara fortsatt att glida framåt i en hisnande fart.
Den senaste veckan har vi varit ute och gjort av med pengar i en egentligen ångestframkallande takt – ändå har saldot på kontot slutat på plus varje dag..!

Jag har förresten för avsikt att köpa en moped framåt vårkanten. Någon som har förslag på vad jag borde köpa?

Dagens lucka i julkalendern.

Minne

Bloggat den | December 5, 2010 klockan 1:10 am | Inga kommentarer än

Jag skrev att jag inte orkar blogga, men nu kom jag att tänka på en så rolig sak, så jag måste bara dela med mig av den.

För ett antal år sedan arbetade jag med att sköta bokföring, bokslut och deklarationer åt butiker i en rikstäckande butikskedja. Det var ett fantastiskt roligt arbete eftersom jag på betald arbetstid fick ägna mig åt något av det roligaste som finns; siffror och statistik.
De olika handlarnas redovisning kom in i väldigt varierande form. Ibland fick jag i princip en skokartong med kvitton, medan andra bokförde manuellt, och ytterligare andra var så high tech att de använde datorer.

En dag ringde en handlare till mig och var, i det närmaste, förtvivlad.
- Det är något fel här! Det står på skärmen att det är något fel på A:, och jag förstår inte vad det betyder, beklagade han sig.
Jag lugnade honom så gott jag kunde, och bad honom skicka en kopia på disketten, så skulle jag försöka se om jag kunde lösa problemet.

Dagen efter hade jag fått ett brev från handlaren. När jag öppnade kuvertet låg där ett A4-ark. Han hade lagt disketten i kopieringsmaskinen, och tagit en kopia på den…
Det var sannerligen inte lätt att ringa upp handlaren och förklara att det inte riktigt var en sådan kopia jag ville ha. Jag ville ju gärna att mitt budskap skulle gå fram tydligt, samtidigt som jag inte ville att han skulle känna sig bortgjord. Vissa kombinationer är i det närmaste omöjliga, men jag tror och hoppas att jag lyckades hyfsat bra.

Dagens lucka i julkalendern.

Vilken jävla smäll!!!

Bloggat den | November 20, 2010 klockan 1:53 am | 6 Kommentarer

… som Dynamit-Harry skulle ha tjoat.
Nu är det jag som tjoar, även om ingenting har exploderat. Åtminstone inte fysiskt.
Jag är så uppspelt och upprymd och entusiastisk, så jag kan knappt sitta still vid tangentbordet!
Jag kan inte sitta still.

Det som hände nu sent på kvällen – och av en ren och skär slump – är något så fucking jävla stort och otroligt, så jag kan knappt ta in det.
Lugn, lugn. Det inträffade är av idel positiv karaktär.
Det spritter i kroppen. Jag skriver några ord på det här inlägget, och sedan måste jag ta några hopsasteg fram och tillbaka i vardagsrummet. Hela kroppen pumpar av adrenalin.

Med tanke på sakens karaktär, så kan jag tyvärr inte uttrycka mig mer tydligt än vad jag gör nu (hur jäkla gärna jag än skulle vilja!). Men jag vågar utlova att detta kommer få svallvågor.

Jag vet att jag har sagt det någon gång tidigare, men nu förtjänar det att sägas igen; Den där AG, han har sina ljusa stunder!
Jag var tvungen att skutta in till Mr T och berätta om SCOOPET för honom. Han log med hela ansiktet, och jag fick många glada kramar.
- Vad stolt jag blir! var hans spontana kommentar.
- Skulle du sälja det här för 500:- frågade han sedan.
- Du, jag skulle inte sälja det för 100.000:- blev mitt ärliga svar.

Jag som hade tänkt gå och lägga mig tidigt ikväll. Imorgon skall jag nämligen ta med Herr Fiffig på en hemlig mysdag, och då är det ju bra att vara utvilad. Men nu är jag så adrenalinpumpad, så jag kommer nog gå som en Duracell-kanin hela dagen imorgon.

Även om jag kommer vara upptagen imorgon (lördag), så vill jag uppmana Zooey, Cyberfrun, Silver-Sara, M1, M2 (och alla andra inom samma gebit) att kontakta mig via sms. Det här MÅSTE jag bara få berätta om!

Update lördag fm: Jag inser att det måste vara så här det känns att vinna en miljard.

Right here, right now

Bloggat den | November 5, 2010 klockan 10:59 pm | 2 Kommentarer

Mitt liv på nätet har, i det närmaste, blivit obefintligt. Jag hinner helt enkelt inte.
Jag har blivit extremt nätasocial.
Det kan bli någon enstaka tweet ibland, och blogginläggen duggar glest. Med facit i handen, så är jag riktigt glad att min rss-läsare kukade ur i våras. Till en början var det jäkligt stressande, men det blev ganska snabbt en befrielse att inte läsa bloggar. Visst kommer jag läsa bloggar igen (åtminstone de naggande goda), men det får bli när jag har tid.
Och det har jag inte nu.

Nu vill jag inte att det skall låta som att jag klagar, för det gör jag verkligen inte!
Jag har helt enkelt ingenting att klaga över – tvärtom!
Det som slukar min tid är något som hela jag brinner för, och det känns bara bra. Visst går ögonen i kors av trötthet ibland, och visst känner jag dåligt samvete för att jag inte kan tillbringa så mycket tid med barnen som jag skulle vilja. Men vi är alla i familjen överens om att det är värt det. Och barnen vet ju att de både kan och får “störa” mig om det är så att de vill/behöver det.
Jag är verkligen glad och tacksam för hur fantastiskt familjen ställer upp på det här!

Härmed lovar jag mig själv – och min familj – att jag bara skall ägna begränsad tid av helgen åt jobb. Därutöver skall jag bara umgås och mysa med familjen!

2010-10-24

Bloggat den | October 24, 2010 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än

Idag är det en STOR dag för en mycket kär vän till mig. Därmed är det en stor dag även för mig.

Även om jag inte kan tala klarspråk här och nu (det är ju inte riktigt min sak att skriva om det), så kan jag ändå berätta så mycket som att det inom en ganska snar framtid kommer att synas i media vad det handlar om.

Till min underbart fina vän vill jag bara säga; GRATTIS och VÄLKOMMEN!

Förnöjd Häxa

Bloggat den | October 21, 2010 klockan 9:08 pm | 9 Kommentarer

Förnöjd Häxa Om jag hade trott på karma så skulle jag (utifrån allt det som händer/har hänt i mitt liv de senaste månaderna) tolka det som att jag är en väldigt, väldigt bra människa.
Men nu tror jag inte på karma. Däremot är jag fullständigt övertygad om att What goes around comes around :)

Känd från radio

Bloggat den | October 20, 2010 klockan 2:59 pm | Inga kommentarer än

Nu skall jag inte påstå att jag är känd från radio. Inte hela jag i alla fall, men delar av min kropp är det…

Om du vill höra kåseriet det handlar om, så kan du lyssna på det här. Kåseriet börjar 11:30 in i sändningen.

Bra saker

Bloggat den | October 18, 2010 klockan 10:26 am | 3 Kommentarer

Det är lite märkligt. Fast märkligt på ett bra sätt.
De senaste månaderna har det börjat hända en massa bra saker i mitt liv. Det är inga stora saker det handlar om, men en liten sak här och en liten sak där, som leder livet vidare i en positiv riktning.
Det lyfter och stärker, och underlättar vardagen på ett påtagligt sätt.

Det känns faktiskt väldigt bra.

JAG VANN!!!

Bloggat den | October 14, 2010 klockan 4:40 pm | 3 Kommentarer

För en tid sedan skrev jag om Kristoffer Appelquists lotteri tävling. Samtidigt kände jag att jag inte ville vara sämre än att jag slängde in en hundring själv.
Det visade sig vara ett klokt beslut.

Idag var det dragning i lotteriet tävlingen, och det resulterade i att jag nu är stolt ägare till en sportigt röd Nissan Micra!

Min sportiga lilla röda!

Jag var tvungen att lägga mig i framstupa sidoläge en stund, när jag nåddes av det glädjande beskedet. Efter att sedan ha andats i en papperspåse och tagit lite luktsalt, var jag på benen igen.

Kristoffer skriver själv i sin blogg:
Grattis Åse!
Nissan är din. Ditt nya liv har just börjat. Många frågor reser sig. Hur kommer bilen hem till dig? Är det sant att den verkligen drar bara en halv liter milen? Du är full av frågor, jag är full av svar.
Kontakta mig på kristoffer@appelquist.se så löser vi allt!

Lita på mig Kristoffer, du kommer att få ett mail under kvällen! Bara fingrarna slutar darra av exaltering, så att jag kan hantera tangentbordet!

Tre viktiga saker

Bloggat den | October 14, 2010 klockan 10:42 am | Inga kommentarer än

Fina Eva (som är en av de bloggare som hänger kvar sedan långt innan ordet blogg ens hade uttalats första gången) skickade en utmaning (eller Award, som det hette pre-blogg) till mig. Det handlar om att lista tre saker som ligger mig varmt om hjärtat.
Jag skulle ju kunna göra det enkelt för mig och göra en lista över mina barn, men det vore väl närmast att beteckna som fusk eftersom det är så självklart. Dessutom är ju barnen inga saker.

Min trehövdade lista ser ut som följer (utan inbördes ordning);

1 – Empati och medmänsklighet
Det är, och har alltid varit, en absolut självklarhet för mig att hjälpa andra när jag kan. Och man kan alltid hjälpa andra. Att ens eget liv är utarmat och eländigt är ingen ursäkt för att inte hjälpa andra. Tvärtom, så upplever jag snarare att det är bland människor som “inte har någonting” som viljan till hjälpsamhet är som störst.
Dessutom behöver ju inte hjälp vara en insats som kostar pengar, utan kan vara att finnas tillhands, hjälpa till med ett problem eller ge tillfälligt tak över huvudet.
Jag skulle inte kunna se mig själv i spegeln om jag valde att inte hjälpa till när jag kan.

2 – Civilkurage
Om man bevittnar något som är fel, så måste man ingripa. Gör man inte det, så är man bara en liten lort!
Visst inser jag att det många gånger skulle ha kunnat sluta med att jag hade blivit halvt ihjälslagen när jag har ingripit mot t.ex. “tuffa tonårsgrabbar” när de har klottrat/försökt sno en bil/försökt göra inbrott e.dyl. Men hittills har det inte slutat på det sättet. Tvärtom, så har det visat sig att det är ganska enkelt att få de tuffa grabbarna att sluta med vad de håller på med. Visserligen till priset av att jag har blivit kallad div olika saker (bla bögkärring - hahahaha!), men det är ju en lätt börda att bära.
Civilkurage handlar inte bara om att ingripa när någon gör fel, utan även att ingripa när någon blir illa behandlad.

3 – Barn
Barn är det absolut viktigaste vi har, och de får absolut inte fara illa! Då menar jag inte enbart fall där barn blir slagna och utsatta för övergrepp. Det är lika oacceptabelt när barn blir kränkta och försummade.
Barn är viktigast i alla lägen, och jag lägger inga fingrar emellan när de råkar ut för något orätt.

Jag skickar denna utmaning vidare till alla och envar som känner sig manade att svara.

Härmapan Madonna

Bloggat den | October 2, 2010 klockan 1:10 pm | Inga kommentarer än

Härmapan Madonna Nu har Madonna gått och skaffat exakt likadana glasögon som jag hade för 20 år sedan. Jäkla copycat, kan hon inte hitta en egen stil?

Härmapan Hägglund Om hon fortsätter trenden att ligga 20 år efter mig i tiden, så kommer hon skaffa hornbågade glasögon om ungefär 15 år. Göran Hägglund är ju lite före henne på den punkten. Han har redan härmat mig.

Shit happens med qwerty

Bloggat den | October 1, 2010 klockan 10:01 pm | 1 Kommentar

Idag var en fullspäckad dag. Utöver det skulle jag hinna med var det även inbokat ett läkarbesök för egen del och ett tandläkarbesök för Herr Fiffigs del. Dessutom skulle Prinsessan på discokalas.
Det resulterade i att ingenting av mitt planerade arbete hanns med.

När jag, med andan i halsen kom till hållplatsen för att åka till Ackis, så kunde jag bara konstatera att jag blev ifrånkörd av bussen. I väntan på nästa buss tänkte jag att jag kunde gowalla lite.
Missad buss. Och jag glömde snuset hemma. Det här börjar ju bra… skrev jag. Trodde jag, i alla fall.

Precis när jag tryckte på Skicka såg jag att qwerty-tangentbordet på telefonen hade ställt till det lite. Eller ja, jag skall väl inte skylla på tangentbordet. Det var ju jag som hade “lyckats” med ett skrivfel, genom att trycka på en tangent bredvid den avsedda. Ett feltryck som gjorde att meddelandet på Gowalla fick en helt annan innebörd;

Shit happens med qwerty

I samma stund som jag postar något på Gowalla, så hamnar det även på twitter;

Shit happens med qwerty

Och det som jag postar på twitter, det hamnar också på Fejjan;

Shit happens med qwerty

Inom ett par sekunder hade jag alltså spridit ut på tre ställen på nätet att jag hade åkt hemifrån utan mitt anus…
Det kändes ju lite… udda. Och vetskapen om att jag inte skulle kunna rätta till det under de närmaste timmarna var lite stressande. Men det var ingenting jag kunde göra någonting åt där och då, så jag la det åt sidan.
När jag några timmar senare satt vid en dator igen, så förstod jag att min felskrivning hade spridit en del gamman. Jag kan inte påstå att jag heller tyckte det hela var så allvarligt, så jag lät det stå kvar.

Om man betänker att det var ett gyn-besök jag skulle göra på Ackis, så blir det nästan ännu roligare. Alla som har varit på ett gyn-besök vet att just anus kan vara bra att ha med sig då.

Grattis alla läsare

Bloggat den | September 26, 2010 klockan 1:59 pm | 4 Kommentarer

Äntligen har jag gjort slag i saken, och börjat fixa en ny design på bloggen. Det kanske tar några dagar innan jag är helt klar, men under tiden kan ni njuta av den vackra headern!

Happy hurry

Bloggat den | September 3, 2010 klockan 11:09 am | Inga kommentarer än

Håll i hatten – Nu händer det grejer :)

Gaytest

Bloggat den | July 25, 2010 klockan 1:05 pm | 3 Kommentarer

Jag är mer gay än Jerry:


Gay-Test.com – Hur gay är du?

keep looking »
  • frenemies

  • Kontakt

    Mail:
    thebitch@thewitch.se
    Mail (om det gäller Waldorfsekten):
    waldorf@thewitch.se
    Msn:
    yellowwitch@gmail.com
    Skype:
    thewitchsweden

    Och så finns jag på;
    Twitter
    Facebook
    Gowalla
    Runkeeper

    Åse TheWitch


  • formspring.me

  • På tapeten

  • Att kommentera

  • Annonser

  • Knappar

    Bloggtoppen.se Blogglista.se
    Personligt bloggar     Top Personligt bloggar Blogvertiser Creeper MediaCreeper
    RSS/Ping

  • Fnulare

    Vaddå Fnul?

  • RSS Creeper (media)

    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 11, 2012
      Hit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425

  • RSS Creeper


    • Hmmmm...