Ett vinnande leende?
Bloggat den | May 1, 2012 klockan 10:48 pm | Inga kommentarer än
Att Wonna De Jong har kostat på sig ett bländvitt garnityr, det säger jag ingenting om. Det är inte omöjligt att jag skulle ha gjort samma sak, med det bankkontot.

Frågan är väl varför hon valde just den modellen. Varför vill man ha en fullständigt onaturlig och spikrak tandrad, istället för en som ser så naturlig ut som möjligt?
Bortsett från missen med garnityret, så måste jag säga att jag gillar Wonna. Hon kör sitt race och skiter i Jante. Me like!
Kollektivtrafiken vs. Kungahuset
Bloggat den | April 20, 2012 klockan 11:03 pm | 1 Kommentar
Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen;
Den dag jag har gjort revolution, så kommer en av mina första reformer vara att göra all kollektivtrafik kostnadsfri för resenärerna (för att täcka kostnaden fimpar vi kungahuset).
Västtrafiks övergrepp på en passagerare
Bloggat den | April 20, 2012 klockan 12:08 pm | 1 Kommentar
Jag blir både ledsen och upprörd när jag ser det här klippet. Det befäster min misstanke om att det i stor utsträckning är de som inte kom in på polishögskolan, som blir väktare och kontrollanter.
Jag hoppas verkligen att kontrollanterna både förlorar jobbet och straffas för sitt handlande (samtidigt som jag befarar att så inte blir fallet).
Anledningen till att jag skriver det här inlägget är att jag vill bidra till att sprida filmen.
Dagens stora BUUU!!! går till Västtrafik.
Man kanske skulle ta och utföra ett bombattentat – i journalistiskt syfte, alltså
Bloggat den | April 17, 2012 klockan 9:00 am | 2 Kommentarer
Thomas Mattsson menar att det inte är ett brott mot vapenlagen om man köper vapen “i journalistiskt syfte”. Med den logiken bör man kunna begå mord “i journalistiskt syfte”, och gå fri.
Eller..? Var går gränsen? Vilka lagbrott skall man gå fri från, om man utför dem “i journalistiskt syfte”? Fortkörning? Snatteri? Förtal? Misshandel?
Det känns ganska bekymrande att en chefredaktör försöker göra gällande att inte alla skulle vara lika inför lagen.
Jag säger inte att det nödvändigtvis var fel med det aktuella vapenköpet. Civil olydnad är ibland en nödvändighet, men det är ingenting man skall ägna sig åt om man inte är beredd att ta konsekvenserna av det.
Om jag förstår saken rätt, så menar Mattsson att vapenköpet utfördes i ett högre syfte – det journalistiska.
Anders Behring Breivik menar att även hans handlingar genomfördes i ett högre syfte. Bör då även han gå fri, med Mattssons sätt att resonera?
Läs även andra bloggares åsikter om Expressen, Vapenköp, Thomas Mattsson, Vapenlagen
Här går Hen
Bloggat den | February 24, 2012 klockan 2:01 am | 1 Kommentar
Redan första gången det höjdes röster som krävde en Fru Gårman-skylt tog jag mig matt för pannan. Snacka om att skapa problem som inte finns, liksom.
Jag har under hela mitt liv uppfattat figuren på skylten för övergångsställen, som könsneutral. Det var varken en man eller en kvinna, utan en människa - tills feministerna kom och slog mig på fingrarna, och informerade mig om hur det tydligen förhåller sig; Det var ju för bövelen en kvinnoförtryckande karlslok som var ute och gick på övergångsstället!
(Tydligen kan en kvinna inte se ut som på Herr Gårman-skyltarna, om man skall tro feministerna. Lite trångsynt, enligt mig)
Namnet Herr Gårman har jag, sedan jag var två äpplen hög, uppfattat som en ordlek; Här går man -> Herr Gårman. Det hade ingenting med könstillhörighet att göra.
Tills feministerna upplyste mig.
Det handlade ju inte om någonting annat än ren och skär manschauvinism, fick jag veta. Usch och fy!
Nu har det tydligen – och äntligen! – tagits fram Fru Gårman-skyltar (vad skall vi annars använda skattepengarna till?).
Dessa skyltar har tydligen satts upp (utan att jag har noterat det) i min hemstad Uppsala, enl. principen “varannan damernas”. Hälften av stadens övergångsställ har alltså prytts med skyltar av Fru Gårman.
Därmed borde väl saken vara utagerad, kan man tycka.
Men nejdå.
Det visade sig att figuren på Fru Gårman-skyltarna hade en alltför yppig byst, och alltför kort kjol (Och särar hon inte lite väl brett och villigt på benen i sina kliv, skulle jag vilja tillägga).
Fy, så kvinnoförnedrande!
Skyltarna skall nu omgående skruvad ned, för att ersättas av en Fru Gårman med Gustav Vasa-frilla och städrock!
Någon måtta på det sexistiska får det ju ändå vara!
Själv känner jag mig diskriminerad av Fru Gårman-skyltarna. Jag är ju, per definition, en fröken, så var skall jag passera våra trafikerade gator?
Och vaddå Fru Gårman, förresten? Varför heter det inte Fru Gårkvinna?
Och så vill jag se de kompletterande Fröken Gårkvinna-skyltarna, såkart!
Om någon, någon gång, skulle få för sig att göra en könsneutral skylt (såsom oupplysta jag hela mitt liv har uppfattat Herr Gårman-skyltarna), så förslår jag att de skyltarna skall heta Här Går Hen.
När vi ändå är inne på det här med skyltar;
Skylten för Påbjuden gångbana har alltid gett mig rysningar; En (för oss helt okänd) man vandrar förnöjt bort med ett oskyldigt barn. Fy fan, så vidrigt!
Pedofilvarningslampan skriker!
Var är feministerna nu? Borde de inte rycka ut till undsättning? Men de kanske har fullt upp med att kontrollmäta att Fru Gårmans städrock verkligen går ned över knäna?
Läs även andra bloggares åsikter om Herr Gårman, Fru Gårman, Feminism, Trafikskyltar, Idioti
Dåligt samvete
Bloggat den | February 21, 2012 klockan 11:09 am | 1 Kommentar
Härom dagen kom jag att tänka på det här med nattvandring, och fick jättedåligt samvete. Visst fanns det fullt legitima skäl till att jag slutade med det, men samvetet svider ändå. Det gav mig så fantastiskt mycket att nattvandra, och jag kan inte riktigt rättfärdiga inför mig själv att jag inte gör det längre.
Nattvandrare behövs verkligen, och det är så svårt att få människor att engagera sig. Då känns det inte helt ok att ha hoppat av, när man faktiskt har känt ett så starkt engagemang i det. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Tidigare har jag lett barn- och ungdomsgrupper inom nykterhets- och scoutrörelsen, men inte heller det gör jag längre. Ok att man måste omdisponera sin tid när man blir förälder, men jag vill ju hinna med att göra något för andra barn och ungdomar också.
Jag har tidigare berättat om Tant och Farbror Pensionär, som bor här i grannskapet. Deras ålder börjar ta ut sin rätt och de har gått igenom svåra sjukdomar, men humöret är det inget fel på.
Jag brukar titta in till dem med ojämna mellanrum, bara för att se hur det är med dem eller kolla om de behöver hjälp med något. Nu är det ett tag sedan jag var inne hos dem, men jag har träffat dem ute.
I morse stannade en ambulans utanför porten. Det kan naturligtvis vara någon annan granne som behövde hjälp, men oddsen säger tyvärr att det var Tant och Farbror. Jag fick genast dåligt samvete för att jag inte tittat till dem på ett tag, och min spontana impuls var att springa in till dem. Jag hejdade mig såklart, eftersom jag insåg att de just nu ändå var i trygga händer. Dessutom ville jag inte riskera att framstå som nyfiken. Jag har åkt väldigt mycket ambulans i mitt liv (relaterat till min skoliosoperation), och jag vet hur fruktansvärt jobbigt det är med nyfikna blickar.
Det gör ont att läsa
Bloggat den | February 8, 2012 klockan 12:21 pm | Inga kommentarer än
Mamman: Kommer det på Youtube, jag svär, jag har ingen bebis.
Annan i sällskapet: Men Youtube är du.
(Mamman tänder pojkens cigarett)
Mamman: Men dra då din…
(Sällskapet skrattar åt pojken)
(Pojken skrattar och drar ett bloss)
Mamman: Men dra då (tänder cigaretten igen)
Mamman: Kom igen då. Dra lite. Tänd i gång för fan. Sätt fräs på fanskapet.
Annan i sällskapet: Men varför fotar den bara, vi får göra det igen sen okej. Mår du bra nu? Så, ta det lugnt.
Annan i sällskapet: Smakar det gott P? Ta lite, ta en klunk bira.
(Sällskapet skrattar när pojken nu dricker av en starköl)
Mamman: Du är fyra år, och jag kan leva livet, kan inte du det som är fyrtio.
Pojken: Mamma.
Annan i sällskapet: Kolla, han fastnar på biran.
Mamman: Det är ändå bra, man sover skitbra och man får starka muskler.
Pojken: Mamma. (gestikulerar med händerna och håller cigaretten i munnen. Visar vad han kan.)
(Sällskapet skrattar åt pojken)
Pojken: Mamma.
Annan i sällskapet: Fimpa på golvet, det kvittar. Fimpa på golvet vi fixar det en annan gång.C
Jag vet att jag är blödig när det handlar om barn. Men är det verkligen möjligt för någon att hålla tårarna tillbaka när man läser utdrag av transkriptionen från den film där en mamma tvingar sitt lilla barn att röka och dricka öl?
Jag gråter så det skvalar.
Stackars pojke!
Bloggat den | February 7, 2012 klockan 4:02 pm | Inga kommentarer än
Jag blir så ledsen och illa berörd när jag läser om den stackars treåringen som, av sin mamma, tvingades att röka och dricka öl. Runt omkring satt mammans kompisar och hejade på det hela. Utöver hälsoaspekten, så gör det så ont i mig att tänka på den förnedring och förödmjukelse den stackars pojken måste ha känt. Känslor som en treåring inte ens kan definiera.
Stackars, stackars barn!
Jag hoppas verkligen att pojken har omplacerats hos ansvarskännande vuxna, som kan se till barnets behov och trygghet. Vad gäller mamman… ja, den primitiva ådran i mig känner att tvångssterilisering vore på sin plats.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;
När jag vinner flera miljoner skall jag köpa en oändligt stor herrgård. Där skall alla barn som inte har det bra vara välkomna. Där kan vi baka, spela sällskapsspel, läsa läxor, gå på härliga utflykter och ha högläsning framför den öppna brasan.
Edit: Pojken verkar vara i tryggt förvar.
2229:- till Bullhjälpen
Bloggat den | December 18, 2011 klockan 10:41 pm | 1 Kommentar

I förmiddags packade vi ned bullar, ischoklad och chokladpraliner (det blev ingen knäck) och begav oss till Gränby centrum. Där skulle det säljas bullar för Bullhjälpens räkning, och centrumledningen hade tilldelat oss köpcentrats bästa försäljningsplats!
Prinsessan och Herr Fiffig packade upp, fixade och satte igång att sälja. Snälla ICA Kvantum sponsrade oss med en duk och påsar. Både bullar och godsaker sålde som smör i solsken. En extra bonus var att alla var så enormt trevliga och positivt inställda. Efter en stund konstaterade Prinsessan och Herr Fiffig;
- Vi trodde att det skulle kännas lite pinsamt, men det är ju jätteroligt!
De var noga med att sköta allt själva, och ville helst inte att jag skulle vara där.
- Mamma, kan inte du gå och titta i affärer istället. Det går mycket bättre att sälja när du inte är här, sa de
Det var så enormt roligt att se barnens entusiasm och engagemang. Det här är ett väldigt konkret sätt för dem att känna att de faktiskt hjälper andra. Jag är jättestolt över dem!
2229:- blev dagens förtjänst till Bullhjälpen. Tack alla som bidrog till att hjälpa Afrikas barn.
På torsdag och fredag är det dags igen, och då lutar det starkt åt att det blir saffransbullar.
Bullhjälpen
Bloggat den | December 15, 2011 klockan 4:47 pm | Inga kommentarer än
Jag tror att jag tidigare har berättat om Bullhjälpen. Nioåriga Milla kände att hon ville hjälpa svältande barn i Afrika. Eftersom hon inte hade några besparingar att ta av, så fick hon skaffa fram pengar på annat sätt.
Milla satte igång att baka bullar, som hon sedan sålde utanför butiker för 10:- st. Intäkterna går oavkortat till Radiohjälpen. Hennes initiativ har spridit sig över landet, och hon har uppmärksammats på flera håll. Hon har bl.a. tilldelats ett pris på $10.000 i USA, och imorgon utnämns hon till Svensk hjälte i TV4 (kl. 20.00).
I helgen kommer Prinsessan och Herr Fiffig dra sitt strå till stacken, och sälja bullar, ischoklad och knäck. Det har kokats ischoklad här i två dagar, och imorgon är det dags för knäck. Sedan återstår bara bullbaket.
Det var ju det här majoriteten röstade för
Bloggat den | December 1, 2011 klockan 2:23 pm | 2 Kommentarer
Visst blir jag upprörd över att amputerade och synskadade Evert inte får någon permobil, och att 90-åriga Anneli svalt ihjäl på äldreboendet. Samtidigt har jag faktiskt svårt att förstå den utbredda upprördheten över dessa (och alla andra, liknande) fall. Det var ju ändå det här majoriteten av svenska folket röstade för i senaste valet.
Vill man ha skattesänkningar, så kan man helt enkelt inte slösa pengar på att ge Evert en permobil. Och säljer man ut vården, så får man helt enkelt finna sig i att kompetensen sjunker.
På sätt och vis är det nästan ett ännu värre övergrepp
Bloggat den | November 4, 2011 klockan 3:54 pm | Inga kommentarer än

Ingen är perfekt. Alla kan göra fel. Ibland kan det t.o.m. bli riktigt åt helvete fel. Så är det och så kommer det alltid vara, eftersom vi är människor.
Det viktiga är att man, när man har gjort fel, – inser att man har gjort fel – ber uppriktigt om ursäkt för det. Det som har hänt kan inte göras ogjort, och då är det, skulle jag vilja säga, en livsnödvändighet att en tydlig ursäkt framförs (och kompensation ges, när om det är möjligt).
Det grova övergrepp som Jennie, Thomas och deras döttrar utsattes för av Sandvikens kommun kan knappast ha undgått någon. Ju mer material jag tar del av, desto mer uppenbart blir det hur extremt illa och inkompetent kommunen har handlagt ärendet från början till slut.
Jennie och Thomas har nu återförenats med sina döttrar efter att ha blivit frikända i flera rättsinstanser. Ändå vägrar kommunen att be dem om ursäkt. Kommunen väljer alltså att fortsätta begå sina övergrepp mot familjen istället för att visa sig rakryggade, och det är direkt vämjeligt.
Sandvikens kommuns agerande stärker mig i min uppfattning om att tjänstemän bör kunna dömas till fängelse. Om det finns tjänstemän som inte inser och förstår att de har gjort fel – och ber om ursäkt för det – då är ingen annan påföljd än fängelse att tänka på.
Nyby vårdcentral i privat regi
Bloggat den | September 22, 2011 klockan 12:06 pm | 2 Kommentarer
Sedan något år tillbaka (eller vad det kan vara) drivs “min” vårdcentral – Nyby vårdcentral – i privat regi. Rent generellt är jag emot att vårdinrättningar skall drivas av privata intressen, då det lägger grunden för en ojämlikhet som inte hör hemma i en demokrati.
Nåväl, Nyby vårdcentrals övergång i privat regi har fått mig att se lite mer nyanserat på det (även om jag i grunden fortfarande har samma inställning). Något som märktes direkt när Proxima tog över, var att servicen förbättrades avsevärt. Från att ha mötts av surkärringar (förlåt, men det finns inget bättre ord för att beskriva dem) i receptionen möts man nu med leenden och vänligt tillmötesgående. Från att ha behövt fajtas med hela Gamla Uppsalas (Uppsalas största stadsdel) befolkning om en halvtimmes telefontid per dag, så har man nu telefontid hela dagarna. Från att ha tvingats sitta törstig i väntrummet så kan man nu ta sig en mugg kaffe, te eller choklad. Eller ett glas friskt vatten, med eller utan bubblor. Från att ha behövt vänta i evigheter på att läkaren skulle få tid med en, så blir man nu uppropad på utsatt tid.
Ja, det går helt enkelt inte att förneka att det har blivit en klar förbättring.
Idag hände något som jag aldrig har varit med om tidigare inom vården, varken i privat eller landstingets regi.
För tre veckor sedan ringde jag och beställde en tid på vårdcentralen. Eftersom mitt ärende inte var speciellt akut, så enades vi om att jag kunde vänta tills idag med att träffa en läkare.
När jag steg in i receptionen för att anmäla mig och betala för mitt besök fick jag till svar att det inte fanns någon tid bokad för mig(!) Han kollade om det kunde vara så att jag hade tagit fel på tid, eller kanske t.o.m. dag, men nej, jag fanns inte inbokad någonstans. Det känns både nonchalant och slarvigt.
För att slippa gå därifrån i helt ogjort ärende fick jag träffa en sköterska. Hon konstaterade det jag redan visste; Jag måste träffa en läkare som skriver en remiss, så att jag får träffa en läkare på Ackis.
Vad är det för jäkla resursslösande tågordning, egentligen? När t.o.m. jag, som ickemedicinskt kunnig patient, vet att jag behöver få träffa en läkare på Ackis för att få hjälp med mitt problem, varför måste det då gå via en läkare på vårdcentralen? Läkaren på vårdcentralen skulle ju istället kunna hjälpa en annan patient, istället för att konstatera att jag behöver träffa en ortoped (det vet jag ju redan).
Politiska motpoler eniga om feminism
Bloggat den | September 16, 2011 klockan 7:40 pm | 1 Kommentar
Marléne L Kopparklint är en moderat politiker, vilket rimligen borgar för ett flertal meningsskiljaktigheter mellan oss. Vi skulle säkert kunna ha många, långa och intressanta diskussioner ![]()
På en punkt visar det sig dock att vi har exakt samma åsikt. Läs hennes inlägg om feminism!
S14 – Demonstration mot social nedrustning, rasism och ojämlikhet
Bloggat den | September 13, 2011 klockan 11:53 am | Inga kommentarer än
S14 blir en massiv protest mot marknadens diktatur och högerpolitik med ett protestmöte onsdag den 14 september 2011 kl 17-18.30 på Sergels torg i Stockholm, följt av marsch till Mynttorget, dagen innan riksdagens öppnande.
PREL PROGRAM
S14-demonstrationen riktar udden mot social nedrustning, rasism och ojämlikhet, dan innan Riksdagens öppnande.
Här är det preliminära programmet:
Appelltalare:
• Charlotte Therese Björnström, initiativtagare till Påskuppropet mot utförsäkringar
• Arvin Yarohalli, läkaren som tog initiativ till ett landsomfattande upprop mot nedskärningar inom vården
• Sanna Tefke, fackligt aktiv inom hemtjänsten mot det nya låglöne-Sverige för fasta jobb med anständiga arbetsvillkor
• Jens-Hugo Nyberg, för Postarbetaraktionen
• Tallayeh Nasir, om vad vi kan lära av den arabiska våren
• Jannis Konstantis, Sekos ordförande inom tunnelbanan, om vår solidaritet med de arbetare i Grekland och internationellt, som får betala finanskapitalismens kris
• Anita Salven, om kampen mot utförsäljningen av allmännyttan i Bredäng och Kärrtorp
• Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot, om kampen för asylrätten
• Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot, om kampen mot rasismen och för enad front mot social nedrustning och snabbt ökande klassklyftor
Artister: Young Pac, Hakan & Istanbul, Pernilla med Somliga går i trasiga skor
Konferencier: Casey Vandelle
För Septemberalliansen: Francisco Contreras och Arne Johansson
Septemberalliansen är ett brett nätverk av aktiva i en rad sociala rörelser och nätverk mot nedskärningar och privatiseringar, rasism och klassklyftor som först uppstod ur proteströrelsen mot attacken på a-kassan och som anordnat demonstrationer varje år sedan 2007 dagen innan Riksdagens öppnande.
Fjolårets demonstration, som också samlade en bred spontan reaktion mot invalet av Sverigedemokraterna, blev den hittills största med cirka 10000 deltagare. Det var när biskopen Eva Brunne i Stockholm talade om att hon deltagit som SD tågade ut ur Storkyrkan.
Septemberalliansen antog i våras följande plattform som grund för årets demonstration inför Riksdagens öppnande och höstbudgeten:
Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling med dramatiskt ökade klassklyftor där vissa tillåts bli omätligt rika på vårt gemensamma arbete och skatterna sänks för de välbeställda, medan:
piskan viner över sjuka och arbetslösa,
pensionerna sänks,
barnfattigdomen ökar,
jobben görs alltmer otrygga,
välfärdsreformerna rullas baklänges,
gemensam service och egendom privatiseras,
förorterna stigmatiseras,
och där de allra svagaste döms till ett liv i misär helt utanför samhället som papperslösa!
Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där massarbetslösheten består medan vård, skola och omsorg får en allt mindre andel av samhällets resurser, inga bostäder som våra unga har råd med byggs, tågtrafiken bryter samman, elpriserna skenar och investeringarna uteblir för en klimatomställning av trafik, bostäder och industrier!
Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där vinster, bonusar och förmåner hopas över ett fåtal redan rika medan anställningstryggheten går upp i rök, en låglönemarknad breds ut, kvinnors löner och ingångslöner släpar efter och de fasta jobben ersätts av osäkra bemanningsföretag eller ofrivilliga deltids-, prov- och visstidsanställningar!
Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där facken står lamslagna och bristen på verklig opposition och motstånd i stället tillåter rasistiska och främlingsfientliga strömningar breda ut sig!
Vi uppmanar därför samtliga fackföreningar, sociala och politiska rörelser och nätverk att mobilisera över alla gränser till ett nytt uppror för rättvisa med gemensamma och massiva protester inför riksdagens öppnande och höstens budget!
Någon har rutit i von Bahrska häcken
Bloggat den | September 5, 2011 klockan 4:47 pm | 2 Kommentarer
Någon har ledsnat på den anarki som tycks råda (åtminstone enl. lappskrivarens uppfattning) bland gång- och cykeltrafikanter i von Bahrska häcken.
Tur att det finns småpåvar och självutnämnda trafikpoliser, som kan styra upp, när lagens långa arm har annat för sig (dricka kaffe och käka donuts, kanske).

Fr.o.m. nu kommer jag alltid att gå på höger sida.
Bullhjälpen
Bloggat den | August 10, 2011 klockan 12:28 pm | 3 Kommentarer
Nioåriga Milla har startat Bullhjälpen. Hon beskriver själv hur andra barn också kan hjälpa till;
1) prata med vuxna och fråga om dåm vill hjälpa till. Dåm kan göra STOR skilnad.
2)gå in i en mat affär och be att få prata med skefen av mat affärn fråga om du får sälja bullar utanför affärn
, alla pengarna går till barnen i afrika (be en vuxen vara med).
3)bestäm dag och tid hälst på en solig dag
4) bestäm om du vill baka bullarna själv eller köpa dåm av affärn (jag frågade chefen han sa att jag fick köpa dåm JÄTTE billigt!)
5) gör i ordning bord och stolar. skriv skyltar. Till exempel ”Bullhjälpen – för afrikas svältande barn”, och “sponsras av ICA”. “En bulle, 10 kronor”
6) Åk dit och sälj MASSOR av bullar. Ta med vuxna som kan ta hand om pengarna.
7) Skänk alla pengar som blir över till Radiohjälpen på Plusgiro 901950-6. Märk betalningen “Bullhjälpen”
Bullhjälpen finns även på Facebook.
Jag tar avstånd
Bloggat den | July 25, 2011 klockan 10:10 am | 1 Kommentar
Med tanke på att jag är blond, så känner jag att det är på sin plats att jag går ut offentligt och tar avstånd från terrordåden i Norge.
Jag hoppas och förväntar mig även att alla andra lintottar också tar sitt ansvar genom att ta avstånd.
Jag har anmält mig till Sverigedemokraternas svarta lista
Bloggat den | July 11, 2011 klockan 10:54 pm | 5 Kommentarer
Sverigedemokraterna fortsätter gå i nazismens fotspår, och skapar en “svart lista” över sina antagonister. Personerna läggs ut med bild och namn på nätet, eftersom “det kan vara bra att veta”.
Ett par tjejer startade en Facebook-grupp som heter Mejla din bild till Jimmie Åkesson. Det går helt enkelt ut på att alla vi som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna hjälper dem med deras åsiktsregistrering, genom att maila bild och namn på oss själva till Jimmie Åkesson.
På så sätt slipper Thomas Karlsén (kommunfullmäktigeledamot för SD i Trollhättan, som även fungerar som fotograf av antagonister) att fara land och rike runt, för att fotografera miljontals människor.
Jag skickade denna bild och följande text;
Hej,
Jag såg att ni samlar in bilder på era antagonister, så jag tänkte dra mitt strå till stacken. Här kommer en bild på mig, tagen i Vasaparken förra veckan.
Mitt umgänge består till stor del av bögar, flator och invandrare, och dessutom försöker jag i alla lägen hjälpa andra människor, så jag hoppas att jag kan få en ganska hög placering på er svarta lista.
Ni kan väl höra av er och berätta på vilken sida ni samlar era meningsmotståndare. Jag skulle känna mig så stolt över att kunna gå in där och se mig själv.
För säkerhets skull mailade jag inte bara till jimmie.akesson@riksdagen.se och info@sverigedemokraterna.se, utan även till
thomas.karlsen@sverigedemokraterna.se.
Dra ditt strå till stacken du också. Maila din bild till Sverigedemokraterna, så att deras svarta lista blir så komplett som möjligt.
Jag, Christer Fuglesang och övriga skeptiker överlevde det kollektiva självmordsförsöket
Bloggat den | July 7, 2011 klockan 8:47 pm | 4 Kommentarer
Föreningen Vetenskap och Folkbildning anordnade idag ett kollektivt självmordsförsök, lett av Christer Fuglesang, i Almedalen.
Självmordsförsöket gick ut på att vi skulle överdosera (tio gånger högre dos än rekommenderat) det homeopatiska sömnmedlet Coffea alfaplex (som består av koffein, utspätt tio miljoner gånger).
Jag kunde inte närvara i Almedalen, så jag fick helt enkelt begå mitt självmordsförsök på hemmaplan. Jag sköljde ned näven med tabletterna med ett glas ovirvlat vatten.
Varken jag, Fuglesang eller någon annan Skeptikervän dog. Ingen somnade, eller blev ens trött.
Från Vetenskap och Folkbildnings hemsida om dagens arrangemang;
Se Christer Fuglesang och andra modiga skeptiker delta i ett kollektivt självmordsförsök under Almedalsveckan torsdag 7 juli klockan 14.00 vid Österport
Om homeopatisk medicin har någon effekt bör en överdos av homeopatiskt sömnmedel leda till döden eller medvetslöshet. Vår tilltro till vetenskapen får oss att våga ta risken. Homeopatisk medicin innehåller nämligen inga verksamma substanser och har ingen bevisad effekt på människan. Ändå säljs det med löften om att det kan bota sjukdomar, och ordineras av läkare på Vidarkliniken som drivs med skattepengar. Hör mer om homeopati och annan alternativmedicin efter självmordet (om vi överlever) på föresläsningen ”Bland tomtar och troll – alternativmedicinens faror”med medicinjournalisten Anna Bäsén kl. 16:00.
Vetenskap och Folkbildnings debattartiklar om alternativmedicin:
SVD Opinion: Förespråkare för alternativmedicin kan skada mp
DN Debatt: Skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller
Andra bloggar om om Vetenskap och Folkbildning, Christer Fuglesang, Coffea alfaplex, Homeopati, Mumbo-jumbo, Vetenskap, Ovetenskap
Intressant?
Ingenting blir bättre av att man skadar ännu fler människor
Bloggat den | May 6, 2011 klockan 4:58 pm | Inga kommentarer än
Jag tog en promenad, och kunde konstatera att det lite varstans häromkring (på torget, i en gångtunnel, runt skolan osv) satt lappar uppsatta.
Lapparna handlar om en gruppvåldtäkt som ägde rum i von Bahrska häcken för tre år sedan. Då kunde man inte binda några gärningsmän till brottet, men nu har man kunnat matcha DNA från ett nytt brott med våldtäkten. På så sätt har man kunnat få fast och döma åtminstone en av våldtäktsmännen.
Allt blir så tragiskt, eftersom den våldtagna flickan mådde så dåligt efter våldtäkten och de år som gick utan att gärningsmännen blivit döma. Till slut orkade hon inte längre, och tog livet av sig straxt innnan rättegången mot den nu dömda gärningsmannen.
Gärningsmannen är nu 19 år, och dömdes till fem månaders sluten ungdomsvård.
Jag delar verkligen den ilska och frustration många känner inför att han fick ett så lågt straff. Rent primitivt skulle jag vilja “ta lagen i egna händer”, men som människa i ett civiliserat samhälle måste man ställa sig över sådana känslor.
Vad vill man uppnå med att sätta upp sådana här lappar? Anser man att man har något ansvar för vad dessa lappar kan resultera i?

Jag mår riktigt dåligt när jag tänker på den våldtagna flickans öde. Men när jag ser dessa lappar går mina tankar till en flicka i Mr Ts klass. Hon är syster till den dömde 19-åringen, och jag kan inte ens tänka mig hur dåligt hon mår när hon ser dessa lappar. Vad har hon gjort för att förtjäna det?
Visst var straffet alldeles för lågt (och jag hoppas att det överklagas), men för att få till stånd en ändring på det så får man gå den demokratiska vägen. Att utkräva blodshämnd leder inte till något gott.
Civilisationen är det som skiljer oss från djuren.
Bloggat den | April 29, 2011 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än
Idag är det dags för Prins William att knyta hymens band med sin Kate. Och som den sanna royalist jag är, så får jag väl bänka mig i TV-soffan.
Eller inte.
Men om intåget i kyrkan blir som antyds i nedanstående film, då skulle jag nästan kunna tänka mig att titta.

Bröllop av den här kalibern brukar ju medföra en hel del försäljning av t-shirts och dekaler. Den här muggen från Guandon Enterprises tycker jag är lite kul. Det känns halvt obegripligt hur de har lyckats sätta in en bild på Harry, när det är William som skall gifta sig. Och lika obegripligt är det att de låter muggen vara kvar på hemsidan.
Men vad vet jag, muggen kanske får ett samlavärde på samma sätt som frimärken med defekter blir värdefulla för filatelister.
Hoppas att Kate får med sig rätt prins fram till altaret, bara.
Pod-tips
Bloggat den | April 26, 2011 klockan 8:24 am | Inga kommentarer än
När jag är ute och promenerar stoppar jag gärna in ett par lurar i öronen. Det är ganska sällan som jag lyssnar på musik, eftersom det ger mig mer att lyssna på radio.
Relativt nyligen har jag upptäckt att P3 Dokumentär har ett pod-arkiv, där det finns ett flertal intressanta program att ladda ned. En annan guldgruva att ösa ur är ju arkivet över Sommar i P1. Det är egentligen omöjligt att rekommendera något av dessa program framför andra, eftersom det finns så otroligt många bra. Men något som ändå dyker upp spontant i huvudet är Pigge Werkelins sommarprogram från 2005. Det har jag lyssnat på några gånger, och det leder mig till såväl tårar som skratt varje gång.
Bubbles of love
Bloggat den | April 25, 2011 klockan 10:00 am | Inga kommentarer än

Idag är det dags för Bubbles of love-manifestationer världen över. Det går helt enkelt ut på att man skall ge sig ut och blåsa såpbubblor för kärleken!
Det enda organiserade bubbelblåsandet jag känner till i Sverige sker i Kristianstad, utanför Domus kl. 12.00. Men det finns ju ingenting som hindrar att alla vi som inte befinner oss i Kristianstad också ger oss ut och blåser bubblor.
Har du inga såpbubblor kan du tillverka egna, det är plättlätt!
Seså kom igen, så ger i oss ut och blåser bubblor för kärleken!
Det blir bättre
Bloggat den | April 24, 2011 klockan 8:30 pm | 1 Kommentar

Jag tittar på Det blir bättre, och fylls av en sorglig känsla. Det är ett mycket viktigt program, och det känns ledsamt att det skall behöva vara så. Jag har aldrig försått, och kommer aldrig att förstå, att man kan bli provocerad av andra människors kärlek.
Jag tänker på min homosexuella vän som mördades, just bara för att han var homosexuell, 1993. Han vågade inte vara öppen med sin sexuella läggning, och bara det är ju jättetragiskt.
Vila i frid, Håkan.
Det känns bra
Bloggat den | April 18, 2011 klockan 12:10 pm | Inga kommentarer än
Jag fick ett telefonsamtal som gjorde mig glad.
Det var polisens utredare som ringde. Han berättade att tack vare att jag gjorde min anmälan, så har de kunnat knyta personen ifråga även till ett annat fall. I det fallet hade de bara ett anonymt mobilnummer att gå på, men när de samkörde uppgifterna så upptäckte de att det numret förekom även i mitt fall – och där finns en identifierad gärningsman!
Det känns kanonbra att jag, om än bara indirekt, har bidragit till att hjälpa en annan människa.
– Bloggar du fortfarande? frågade polisen.
- Jaa… svarade jag.
- Bra, fortsätt med det!
Eva Gabrielsson; Millennium, Stieg & Jag
Bloggat den | April 13, 2011 klockan 8:22 pm | Inga kommentarer än
Ikväll har jag varit och lyssnat på Eva Gabrielsson, då hon berättade om sin bok Millennium, Stieg & jag.
Det var ett intressant och avspänt föredrag som avslutades i en dialog med oss åhörare.
Eva sa många kloka saker, men det som etsade sig fast i mig var att En människa är vad hon gör. Och visst är det så, det är en insikt som har slagit mig väldigt handgripligt ganska nyligen.
När Eva senare skulle signera mitt exemplar av hennes bok tittade hon mig i ögonen och sa
- Jag känner igen dig.
- Vaa..? Jaha…
- Ja, jag känner igen dig mycket väl, sa hon.
Eftersom vi inte kunde utröna varifrån hon kunde känna igen mig, så lämnade vi det därhän.
Jag började läsa boken redan när jag satt och väntade på bussen som skulle ta mig hem, och jag ser fram mot en intressant läsning.
Jag vill höja ett varningens finger…
Bloggat den | March 25, 2011 klockan 12:23 am | Inga kommentarer än
Dels till alla män;
Köp aldrig sex! Om ni ändå får för er att göra det, så kommer ni att åka fast.
Alla män som åker fast gör det uppenbarligen (enl. deras egen utsago) vid första sexköpet.
Och dels till alla kändisar;
Använd aldrig narkotika! Om ni ändå får för er att göra det, så kommer ni att åka fast.
Alla kändisar som åker fast gör det uppenbarligen (enl. deras egen utsago) vid första tillfället de använder narkotika.
Jag vägrar att betala olagliga kortavgifter!
Bloggat den | February 21, 2011 klockan 12:02 pm | Inga kommentarer än
Igår när jag stod på stan och väntade på bussen kände jag att jag ville köpa halstabletter. Det var närmare en kvart kvar tills bussen skulle gå, så jag kvistade in i den nyöppnade tobaksaffäen snett över gatan.
Valet föll på en påse Läkerol Xtreme, som jag la upp på disken.
- Det bli 13 kronor, sa affärsinnehavaren.
Jag tog fram mitt kort ur plånboken och satte in det i kortläsaren.
- Jaha, ska du betala med kort? Då blir det 16 kronor, sa han.
- Nej, det blir 13 kronor, sa jag.
- När du handlar för under 50 kronor så måste jag lägga på en avgift på tre kronor, sa han.
- Nej, det måste du inte. Det är tvärtom reglerat i lag sedan den 1:a augusti att du inte får ta ut en extra avgift, upplyste jag.
- Det kostar mig tio kronor att använda kortläsaren, sa han.
- Det är inte mitt problem. Du får inte ta ut någon avgift enl. lag.
- Jamen jag trodde att man får göra det när det är under 50 kronor.
- Då trodde du fel.
- Jamen 15 kronor då? undrade affärsinnehavaren.
- Nej! 13 kronor! sa jag, och spände blicken i honom.
Han knappade surmulet in 13 kronor på kortläsaren, och jag genomförde min betalning. Jag fick inget “Ha en trevlig dag” när jag gick därifrån.
Jag fattar inte varför vissa butiker envisas med att fortsätta ta ut dessa otillåtna avgifter. Jag som kund betalar ju redan avgifter för mitt kort till banken, då får väl butiksinnehavarna stå för sina kostnader.
Att lämna in dagskassor till banken kostar också pengar, men inte tusan tar butikerna ut en extra avgift av kontantkunderna. Att skaffa växel medför också en kostnad för butikerna, men inte tusan har jag varit med om att man tar en extra avgift av de kunder som inte betalar med exakt belopp.
Den tobaksbutik detta handlar om är den nyöppnade på Kungsgatan 57. Och det finns fler butiker som ägnar sig åt att försöka ta ut denna olagliga avgift;
Anderssons tobak (Dragarbrunnsgatan), Kungsängens tobak och närlivs (Kungsängsgatan) och Rosa Pantern (Sysslomansgatan). Det finns säkert fler.
Jag föreslår att man bojkottar dessa butiker, alt. att alla gör som jag; Vägrar betala den olagliga avgiften.
QX
Bloggat den | February 19, 2011 klockan 11:17 pm | Inga kommentarer än
QX-galan berör mig djup in i hjärtat.
Jag ömsom ler och ömsom känner sorg. Jag blir frustrerad och glad.
Något av allt det som berör är filmen på Joel Burns och hans tal.
Det gör så ont i mig att veta att unga homosexuella tvingas lida för något så vackert som sin kärlek och sina känslor.
Det största för mig, rent egoistiskt, är Björn Ulvaeus medverkan på galan.
Jag ryser när han gör entré.
Jag gråter och applåderar under hans framträdande (jo, det är sant).
Och dessutom inser jag något som jag aldrig har förstått under alla mina ABBA-år; Karln är ju galet snygg!
Årets vinnare på QX-galan;
Årets Keep up the good work: Markus Gisslén (Bee Bar i Göteborg)
Årets scen: Mia Skäringer Dyngkåt & hur helig som helst
Årets bok: Mian Lodalen – Tiger
Årets tv-program: Så mycket bättre
Årets tv-stjärna: Maria Montazami
Årets hetero: Birgitta Ohlsson
Årets drag: Dark Ladies
Årets duo: Prinsessan Victoria & Prins Daniel
Årets vi-älskar-dig: Maria Montazami
Årets film: Fyra år till
Årets Göteborgspris: HBTQ-festivalen
Årets Öresundspris: Wonk
Årets utländska låt: “Telephone” Lady Gaga & Beyonce
Årets Gayställe: Momma (Stockholm)
Årets Artist: Robyn
Årets svenska låt: “Dancing On My Own” Robyn
QX Hederspris: Joel Burns
Årets Homo/bi: Elisabeth Ohlson Wallin
Som en tung, blöt filt
Bloggat den | December 30, 2010 klockan 10:53 pm | 1 Kommentar
Vid lunchtid idag hördes lite högljudda röster utifrån gården. Jag tittade ut genom fönstret, men kunde inte se något. Däremot uppfattade jag att den högljudda argumentationen kom från grannporten, och att polisen hade återvänt då de uppenbarligen fick åka härifrån i ogjort ärende igår.
Jag såg ytterligare ett par poliser anlända, och kunde bara hoppas på att det här, oavsett vad det nu handlade om, skulle lösa sig så smärtfritt och smidigt som möjligt.
Efter en stund klingade de höga rösterna av, och jag tänkte att de väl antagligen hade gått inomhus eller att (ännu hellre) situationen hade löst sig, och polisen hade åkt härifrån.
Ytterligare en stund senare skulle jag gå ut till containern med lite grovsopor.
Jag fick en chock när jag kom ut från porten.
Utanför grannporten stod en polisbil, samt ett tiotal poliser. Där stod även delar ur den aktuella grannfamiljen, och det skar i mitt hjärta. Jag skyndade snabbt förbi, och tittade bort för att inte genera familjen.
På väg tillbaka från containern kunde jag inte undgå att uppfatta vad det hela handlade om. Mitt hjärta fullständigt brast, och tårarna forsade nedför mina kinder innan jag ens hade hunnit in i min egen port.
Därefter har det blivit ett antal tårar, nu senast när jag var ute med Hunden på kvällspromenad.
Det jag såg utanför grannporten idag hade jag gärna kunnat vara utan, men nu sitter det fastetsat på hornhinnan. Det ligger som en tung, blöt filt över mig, och jag har en klump i magen.
Jag har kramat och pussat extra mycket på mina barn idag.
Det är inte alla barn som har en fröjdefull jul
Bloggat den | December 30, 2010 klockan 1:22 am | 1 Kommentar
Jag tog med mig Prinsessan och Herr Fiffig till ICA för att handla. Barnen stannade vid brödhyllan för att plocka ned några donuts i en påse, medan jag fortsatte in i butiken.
Ett par minuter senare kom barnen springande med andan i halsen.
- Mamma, mamma! Det var en annan mamma där borta, och hon hade ett barn som kanske var tre år. Hon sa till barnet att han skulle komma, men han hörde inte. Då gick hon fram och tog strupgrepp på honom såhär [barnen visade] och skrek jättemycket åt honom.
Barnen var ganska skärrade, och jag blev illa berörd av det de berättade.
Lite senare, när vi stod i kassakön hörde vi en kvinnoröst skrika
- Men är du döv, unge!?
- Mamma, hör du? Det är hon igen, sa barnen upprivet.
Ja, jag hörde. Och många andra i butiken hörde.
Jag dröjde mig kvar utanför butiken för att prata med kvinnan när hon kom ut, men också för att försöka lugna ned mina barn, som upplevde ett ganska stort obehag av det de hade sett och hört.
Tyvärr måste jag ha missat kvinnan, för hon dök aldrig upp. Jag hoppas verkligen att någon annan kom sig för att ta henne i kragen.
Lite senare, när jag och Herr Fiffig skulle gå till tvättstugan, stod en polis utanför grannporten. Genom entrédörren såg vi att 4-5 poliser stod utanför en lägenhetsdörr, uppenbarligen utan att lyckas få kontakt med de som bor där. Herr Fiffig blev genast full av frågor, som jag inte kunde svara på.
I den aktuella familjen finns ett barn som är ungefär i Prinsessans och Herr Fiffigs ålder, och redan på ett tidigt stadium sa vi ifrån till våra barn att vi inte ville att de skulle leka med det barnet. Det kanske kan låta drastiskt, men barnet har ett beteende och ett språkbruk som vi inte vill att våra barn skall lägga sig till med.
Familjen har inte bott här ett år ens, och det här var nog tredje gången de fick besök av polisen. Det gör mig så ledsen.
Jag får en klump i magen av att tänka på att det finns barn som i sin vardag får “räkna med” att polisen knackar på dörren. Nu vet jag förvisso inte vari polisens intresse för familjen ligger, men det är egentligen ointressant.
Barn skall ha trygghet, inte besök av polisen.
Och det är så oändligt sorgligt om enda vägen till trygghet går genom polisbesök.
Hjälp Gabriella att hjälpa
Bloggat den | December 12, 2010 klockan 12:19 pm | 2 Kommentarer
I juletid försöker jag alltid att ge ett bidrag till behövande. Det kan variera mellan att jag skickar pengar via någon biståndsorganisation, eller skänker mat till Upplands nation (som anordnar julfirande för de som inte har någon att fira jul med). I år har jag bestämt mig för att mitt bidrag kommer att gå till Gabriella Sporring.
(Men jag åker nog ned till Upplands nation med lite julgodis också)
Gabriella är en ung och driftig tjej. Den 13:e februari åker hon på en volontärresa till Ghana, för att slutföra sitt projektarbete i gymnasiet.
Hon har arbetat hårt för att samla in pengar till sin resa, och behöver hjälp för att få in de sista slantarna.
Här hittar du Gabriellas blogg, och här kan du donera pengar till Gabriellas projekt.
Har du sett Niklas?
Bloggat den | December 5, 2010 klockan 10:03 pm | Inga kommentarer än

15-årige Niklas Jansson försvann från Uppsala den 30 nov. Han är ca 185 cm lång och normalbyggd. Bar vid försvinnandet mörkblå camobyxor och en röd Harringtonjacka . Om ni vet var han är eller har sett honom, hör av er till polisen 11414 eller till hans mamma Åsa 0703 153918.
Tidig läsning stör de inre organens naturliga funktion
Bloggat den | November 30, 2010 klockan 11:06 pm | 3 Kommentarer
Patrik Boström, Kulturredaktör på NSD, har skrivit en utmärkt krönika;
Och så sent som 2008 slängde Stockholms universitet ut Waldorfpedagogiken, det vill säga Steiners pedagogik, med hänvisning till bristande vetenskaplighet. Varför den ens kom in kan man fråga sig när man läser på VoFs hemsida att waldorfpedagogiken rekommenderar “att barn inte lär sig läsa innan de tappat tänderna. Detta eftersom barnens själar ännu inte återanpassat sig till den materiella världen efter återfödelsen och därför ännu inte ‘växt i kroppen’. Läsning vid för tidig ålder tros störa de inre organens naturliga funktion.”
I det ljuset är det också bekymrande att många tycks tro att waldorfpedagogiken bara är en pedagogik bland andra, utan att inse att den ingår i trossystem precis som andra religiösa rörelsers skolor.
Läs hela texten här.
Andra bloggar om Waldorfskolor, Waldorfpedagogik, Kvacksalveri, Sekter, Religiösa skolor
Intressant?
Mer om misshandel på Waldorfskolor
Bloggat den | November 26, 2010 klockan 8:21 am | 3 Kommentarer
NT skriver om en elev som har blivit misshandlad av en lärare. Och ja, det är naturligtvis en Waldorfskola det handlar om.
Ytterligare ett misshadelsfall på Uppsala Waldorfskola
Bloggat den | November 16, 2010 klockan 5:22 pm | 2 Kommentarer
Uppsala Waldorfskola har exakt samma arbetssätt nu som de hade när jag hade det dåliga omdömet att ha mina barn där. Ja, samma arbetssätt som man har haft i alla tider, och som gäller i alla Waldorfskolor.
Lärare (och övrig personal) misshandlar och kränker eleverna. Intet nytt under solen, alltså. Jag kan tyvärr inte påstå att jag är förvånad, men jag är väldigt väldigt ledsen för de utsatta elevernas skull.
Från SR Radio Upplands sida:
Skolinspektionen har fått in två anmälningar som gäller Uppsala Waldorfskola. Enligt anmälarna har en lärare slagit en elev i ansiktet och kallat eleven för nedvärdernade saker. Efter det ska även lärare tystat ned händelsen som ska ha skett i våras. Den ena av de två anmälarna beskriver också hur elever som såg händelsen ska ha utsatts för förhör som spelades in.
Upplandsnytt har sökt rektorn på skolan men som ännu inte har hört av sig.
Anmälan handlar även om att skolan inte bjuder på lunch en dag i veckan utan menar att barnen ska ha med sig egen mat, trots att skolmåltider ska vara gratis.
Anmälningarna utreds nu av Skolinspektionen.
Lyssna på SR Radio Upplands inslag här.
UNT skriver också om saken.
Om du vill kontakta mig om något som gäller Waldorfsekten, så kan du göra det på waldorf@thewitch.se. Jag garanterar fullständig anonymitet för alla som kontaktar mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala Waldorfskola, Antroposofi, Waldorf, Sekter, Waldorfsekten, Antroposofisekten, Misshandel, Kränkningar
Intressant?
Har du sett Sandra?
Bloggat den | November 9, 2010 klockan 6:02 pm | 2 Kommentarer
Sandra Arcombe är 14 år, och går i klass 8 A på Söderkullaskolan i Malmö.
Sandra är försvunnen sedan igår morse kl. 07.10. Hennes familja vädjar till alla som har sett eller hört något från henne att höra av sig. Familjen vet inte om Sandra är kvar i Malmö, eller har åkt någon annanstans. Man vädjar till spridning av detta foto på Sandra.
Om du vet något, hör av dig till Sandras mamma Annelie Arcombe på telefon 0707 3 27 294
Hjälp Sandras familj genom att sprida denna efterlysning!
Återigen har en Waldorfskola kritiserats av Skolinspektionen
Bloggat den | November 7, 2010 klockan 11:16 pm | 6 Kommentarer
Ur Skolinspektionens beslut:
Skolinspektionen riktar kritik mot Stiftelsen Rudolf Steinerskolan i Norrköping för att inte ha uppfyllt författningarnas krav avseende arbetet med att motverka kränkande behandling.
Skolinspektionen riktar vidare kritik mot Stiftelsen Rudolf Steinerskolan i Norrköping för att inte ha tillgodosett elevens rätt till särskilt stöd och rätten till utbildning.
[...]
En lärare har slagit en elev under en stödlektion. Eleven upplevde stödlektionen som en bestraffning för att han inte kommit i tid till den ordinarie lektionen. Eleven är mycket sällan utåtagerande och när han är det har det föregåtts av extrem press utifrån. Enligt eleven och en annan elev som var med vid nämnda tillfälle träffade lärarens slag honom. Läraren förnekar att hon skulle ha slagit eleven. Eleven har inte fått tillräckligt med stöd i skolan efter händelsen. Skolan har inte vidtagit tillräckliga åtgärder mot läraren trots att mamman kontaktat skolpersonal strax efter händelsen och under läsåret. Skolan har inte heller följt upp händelsen. Skolledning och övrig personal har inte nåtts av information om händelsen. Läraren fanns, trots händelsen, kvar i klassen under höstterminen 2008 och vårterminen 2009.
Rudolf Steinerskolan i Norrköping jobbar alltså på samma sätt som alla andra Waldorfskolor.
Kommunen har finansierat en assistent på halvtid för eleven sedan flera år tillbaka, men sonen har inte fått ta del av denna resurs.
Inte heller på den punkten skiljer sig denna Waldorfskola från andra. Det verkar vara mer regel än undantag att dessa skolor håvar in pengar avsedda som resursstöd för vissa elever, utan att en enda krona kommer eleverna ifråga tillgodo.
Eleven har periodvis varit mycket frånvarande från skolan utan att skolan har vidtagit några åtgärder. Under årskurs 7 har han varit frånvarande nästan halva tiden. Frånvaron i årskurs 8 har fortfarande varit hög. Skolan anser inte att den har del i ansvaret att sonen kommer till skolan och när skolan skickar hem honom tidigare under skoldagen.
Helt fantastiskt att en skola anser att de inte har del i ansvaret för att eleverna kommer till skolan!
Av lärarens odaterade minnesanteckning efter incidenten framgår att hon kände sig provocerad av att eleven inte ville sitta stilla. Läraren har antecknat att eleven log provocerande mot henne samtidigt som han bröt sönder en penna, som läraren precis hade gett honom. Läraren “skrek till med orden vad gör du och for ut med högerhandens baksida mot eleven som satt ner framför henne. Läraren snuddade vid hans hår och kanske vid örsnibben med yttersta biten av sitt långfinger”. Enligt lärarens minnesanteckning var det absolut inte hennes avsikt att skada eleven och hon har antecknat att hon inte slog eleven.
[...]
Vad elevens klasslärare, enligt anteckning den 4 juni, kan minnas kom läraren till henne efter stödlektionen och berättade vad som hänt. Läraren berättade att de två eleverna varit stökiga och hon inte kunde bedriva någon undervisning med dem. Vidare berättade läraren också att hon i sina försök att få eleven lugn “råkat slå honom på huvudet”. Enligt klassläraren kan denna vara felformulerad och det som läraren skrivit i sin minnesanteckning direkt efter händelsen stämmer troligtvis bättre in på den faktiska händelsen.
Se där, till en början går det bra att internt medge att man har slagit en elev. Men när man inser att Skolinspektionen har fått in en anmälan om detta, då kan man plötsligt inte minnas att det har hänt. Även här följer man Waldorf-mallen till punkt och pricka.
Eleven hade inte kommit in i tid efter rasten och han var inte med på den följande lektionen. Då hade han blivit tvingad att ha stödlektion med läraren. Eleven berättade att han och en annan elev hade varit stökiga och fått tillsägelse. Eleven hade därefter tänkt ta sönder en penna. Då hade han träffats av ett slag bakifrån. Slaget hade träffat mellan halsen och örat på höger sida, bakifrån. Enligt eleven var slaget så hårt att det susade i öronen och han blev yr i huvudet. Eleven blev rädd och hade gått in i klassrummet där han suttit tyst “för att han inte visste hur han skulle reagera”. Senare hade han irrat runt på skolgården för att han inte visste var han skulle ta vägen.
Jag får verkligen ångest av hur Waldorfskolor behandlar sina elever. Det gör mig så ont att man så systematiskt och utbrett kränker barn.
Skolinspektionen kan konstatera att eleven under både årskurs 7 och 8 haft en omfattande frånvaro. Skolan har inte tagit något helhetsgrepp över situationen och inte på ett systematiskt sätt utrett orsakerna till den omfattande frånvaron eller satt in lämpliga stödåtgärder. Någon utredning eller några motivationsskapande stödinsatser för att få eleven till skolan har heller inte presenterats i ärendet. Skolinspektionen bedömer mot bakgrund av detta att skolan inte vidtagit adekvata och tillräckligt kraftfulla stödåtgärder för att komma tillrätta med elevens frånvaro. Skolinspektionen riktar kritik mot Stiftelsen Rudolf Steinerskolan i Norrköping för att man inte kunnat visa att elevens rätt till utbildning och särskilt stöd har tillgodosetts i årskurs 7 och 8.
Egentligen är det fullständigt obegripligt att Waldorfskolornas tillstånd inte dras in. Men vi får hoppas att det går åt det hållet, allt eftersom människor vågar och orkar berätta om missförhållandena.
Och enstaka Waldorfskolor har ju faktiskt förlorat sina tillstånd.
Barn- och elevombudet kommer att utreda förutsättningarna för skadestånd avseende kränkande behandling.
Jag håller tummen hårt för att eleven ifråga får ett ordentligt skadestånd!
Andra bloggar om Rudolf Steinerskolan i Norrköping, Waldorfskolor, Misshandel, Kränkande behandling, Skolinspektionen
Inslaget från TV4s Nyhetsmorgon
Bloggat den | October 31, 2010 klockan 3:25 pm | Inga kommentarer än
Om ni missade Britta och Fatou i TV4s Nyhetsmorgon i morse, så kan ni se dem här;
Tyvärr så hittar jag inget klipp med själva bokpratet, men den kan ni beställa hos Bokus och Adlibris, eller köpa i välsorterade boklådor. Ett begränsat antal kommer även att säljas genom bloggen Någons mamma – Någons dotter.
keep looking »





