2229:- till Bullhjälpen

Bloggat den | December 18, 2011 klockan 10:41 pm | 1 Kommentar

Bullhjälpare

I förmiddags packade vi ned bullar, ischoklad och chokladpraliner (det blev ingen knäck) och begav oss till Gränby centrum. Där skulle det säljas bullar för Bullhjälpens räkning, och centrumledningen hade tilldelat oss köpcentrats bästa försäljningsplats!

Prinsessan och Herr Fiffig packade upp, fixade och satte igång att sälja. Snälla ICA Kvantum sponsrade oss med en duk och påsar. Både bullar och godsaker sålde som smör i solsken. En extra bonus var att alla var så enormt trevliga och positivt inställda. Efter en stund konstaterade Prinsessan och Herr Fiffig;
- Vi trodde att det skulle kännas lite pinsamt, men det är ju jätteroligt!
De var noga med att sköta allt själva, och ville helst inte att jag skulle vara där.
- Mamma, kan inte du gå och titta i affärer istället. Det går mycket bättre att sälja när du inte är här, sa de

Det var så enormt roligt att se barnens entusiasm och engagemang. Det här är ett väldigt konkret sätt för dem att känna att de faktiskt hjälper andra. Jag är jättestolt över dem!

2229:- blev dagens förtjänst till Bullhjälpen. Tack alla som bidrog till att hjälpa Afrikas barn.
På torsdag och fredag är det dags igen, och då lutar det starkt åt att det blir saffransbullar.

Bullhjälpen

Bloggat den | December 15, 2011 klockan 4:47 pm | Inga kommentarer än

Jag tror att jag tidigare har berättat om Bullhjälpen. Nioåriga Milla kände att hon ville hjälpa svältande barn i Afrika. Eftersom hon inte hade några besparingar att ta av, så fick hon skaffa fram pengar på annat sätt.

Milla satte igång att baka bullar, som hon sedan sålde utanför butiker för 10:- st. Intäkterna går oavkortat till Radiohjälpen. Hennes initiativ har spridit sig över landet, och hon har uppmärksammats på flera håll. Hon har bl.a. tilldelats ett pris på $10.000 i USA, och imorgon utnämns hon till Svensk hjälte i TV4 (kl. 20.00).

I helgen kommer Prinsessan och Herr Fiffig dra sitt strå till stacken, och sälja bullar, ischoklad och knäck. Det har kokats ischoklad här i två dagar, och imorgon är det dags för knäck. Sedan återstår bara bullbaket.

Det var ju det här majoriteten röstade för

Bloggat den | December 1, 2011 klockan 2:23 pm | 2 Kommentarer

Visst blir jag upprörd över att amputerade och synskadade Evert inte får någon permobil, och att 90-åriga Anneli svalt ihjäl på äldreboendet. Samtidigt har jag faktiskt svårt att förstå den utbredda upprördheten över dessa (och alla andra, liknande) fall. Det var ju ändå det här majoriteten av svenska folket röstade för i senaste valet.

Vill man ha skattesänkningar, så kan man helt enkelt inte slösa pengar på att ge Evert en permobil. Och säljer man ut vården, så får man helt enkelt finna sig i att kompetensen sjunker.

På sätt och vis är det nästan ett ännu värre övergrepp

Bloggat den | November 4, 2011 klockan 3:54 pm | Inga kommentarer än

111104a

Ingen är perfekt. Alla kan göra fel. Ibland kan det t.o.m. bli riktigt åt helvete fel. Så är det och så kommer det alltid vara, eftersom vi är människor.
Det viktiga är att man, när man har gjort fel, - inser att man har gjort fel - ber uppriktigt om ursäkt för det. Det som har hänt kan inte göras ogjort, och då är det, skulle jag vilja säga, en livsnödvändighet att en tydlig ursäkt framförs (och kompensation ges, när om det är möjligt).

Det grova övergrepp som Jennie, Thomas och deras döttrar utsattes för av Sandvikens kommun kan knappast ha undgått någon. Ju mer material jag tar del av, desto mer uppenbart blir det hur extremt illa och inkompetent kommunen har handlagt ärendet från början till slut.
Jennie och Thomas har nu återförenats med sina döttrar efter att ha blivit frikända i flera rättsinstanser. Ändå vägrar kommunen att be dem om ursäkt. Kommunen väljer alltså att fortsätta begå sina övergrepp mot familjen istället för att visa sig rakryggade, och det är direkt vämjeligt.
Sandvikens kommuns agerande stärker mig i min uppfattning om att tjänstemän bör kunna dömas till fängelse. Om det finns tjänstemän som inte inser och förstår att de har gjort fel - och ber om ursäkt för det - då är ingen annan påföljd än fängelse att tänka på.

Nyby vårdcentral i privat regi

Bloggat den | September 22, 2011 klockan 12:06 pm | 2 Kommentarer

Proxima Sedan något år tillbaka (eller vad det kan vara) drivs “min” vårdcentral - Nyby vårdcentral - i privat regi. Rent generellt är jag emot att vårdinrättningar skall drivas av privata intressen, då det lägger grunden för en ojämlikhet som inte hör hemma i en demokrati.

Nåväl, Nyby vårdcentrals övergång i privat regi har fått mig att se lite mer nyanserat på det (även om jag i grunden fortfarande har samma inställning). Något som märktes direkt när Proxima tog över, var att servicen förbättrades avsevärt. Från att ha mötts av surkärringar (förlåt, men det finns inget bättre ord för att beskriva dem) i receptionen möts man nu med leenden och vänligt tillmötesgående. Från att ha behövt fajtas med hela Gamla Uppsalas (Uppsalas största stadsdel) befolkning om en halvtimmes telefontid per dag, så har man nu telefontid hela dagarna. Från att ha tvingats sitta törstig i väntrummet så kan man nu ta sig en mugg kaffe, te eller choklad. Eller ett glas friskt vatten, med eller utan bubblor. Från att ha behövt vänta i evigheter på att läkaren skulle få tid med en, så blir man nu uppropad på utsatt tid.
Ja, det går helt enkelt inte att förneka att det har blivit en klar förbättring.

Idag hände något som jag aldrig har varit med om tidigare inom vården, varken i privat eller landstingets regi.
För tre veckor sedan ringde jag och beställde en tid på vårdcentralen. Eftersom mitt ärende inte var speciellt akut, så enades vi om att jag kunde vänta tills idag med att träffa en läkare.
När jag steg in i receptionen för att anmäla mig och betala för mitt besök fick jag till svar att det inte fanns någon tid bokad för mig(!) Han kollade om det kunde vara så att jag hade tagit fel på tid, eller kanske t.o.m. dag, men nej, jag fanns inte inbokad någonstans. Det känns både nonchalant och slarvigt.
För att slippa gå därifrån i helt ogjort ärende fick jag träffa en sköterska. Hon konstaterade det jag redan visste; Jag måste träffa en läkare som skriver en remiss, så att jag får träffa en läkare på Ackis.

Vad är det för jäkla resursslösande tågordning, egentligen? När t.o.m. jag, som ickemedicinskt kunnig patient, vet att jag behöver få träffa en läkare på Ackis för att få hjälp med mitt problem, varför måste det då gå via en läkare på vårdcentralen? Läkaren på vårdcentralen skulle ju istället kunna hjälpa en annan patient, istället för att konstatera att jag behöver träffa en ortoped (det vet jag ju redan).

Politiska motpoler eniga om feminism

Bloggat den | September 16, 2011 klockan 7:40 pm | 1 Kommentar

Marléne L Kopparklint är en moderat politiker, vilket rimligen borgar för ett flertal meningsskiljaktigheter mellan oss. Vi skulle säkert kunna ha många, långa och intressanta diskussioner
På en punkt visar det sig dock att vi har exakt samma åsikt. Läs hennes inlägg om feminism!

S14 - Demonstration mot social nedrustning, rasism och ojämlikhet

Bloggat den | September 13, 2011 klockan 11:53 am | Inga kommentarer än

S14 - Demonstration mot social nedrustning, rasism och ojämlikhet S14 blir en massiv protest mot marknadens diktatur och högerpolitik med ett protestmöte onsdag den 14 september 2011 kl 17-18.30 på Sergels torg i Stockholm, följt av marsch till Mynttorget, dagen innan riksdagens öppnande.

PREL PROGRAM
S14-demonstrationen riktar udden mot social nedrustning, rasism och ojämlikhet, dan innan Riksdagens öppnande.

Här är det preliminära programmet:
Appelltalare:
• Charlotte Therese Björnström, initiativtagare till Påskuppropet mot utförsäkringar
• Arvin Yarohalli, läkaren som tog initiativ till ett landsomfattande upprop mot nedskärningar inom vården
• Sanna Tefke, fackligt aktiv inom hemtjänsten mot det nya låglöne-Sverige för fasta jobb med anständiga arbetsvillkor
• Jens-Hugo Nyberg, för Postarbetaraktionen
• Tallayeh Nasir, om vad vi kan lära av den arabiska våren
• Jannis Konstantis, Sekos ordförande inom tunnelbanan, om vår solidaritet med de arbetare i Grekland och internationellt, som får betala finanskapitalismens kris
• Anita Salven, om kampen mot utförsäljningen av allmännyttan i Bredäng och Kärrtorp
• Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot, om kampen för asylrätten
• Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot, om kampen mot rasismen och för enad front mot social nedrustning och snabbt ökande klassklyftor
Artister: Young Pac, Hakan & Istanbul, Pernilla med Somliga går i trasiga skor
Konferencier: Casey Vandelle
För Septemberalliansen: Francisco Contreras och Arne Johansson

Septemberalliansen är ett brett nätverk av aktiva i en rad sociala rörelser och nätverk mot nedskärningar och privatiseringar, rasism och klassklyftor som först uppstod ur proteströrelsen mot attacken på a-kassan och som anordnat demonstrationer varje år sedan 2007 dagen innan Riksdagens öppnande.
Fjolårets demonstration, som också samlade en bred spontan reaktion mot invalet av Sverigedemokraterna, blev den hittills största med cirka 10000 deltagare. Det var när biskopen Eva Brunne i Stockholm talade om att hon deltagit som SD tågade ut ur Storkyrkan.

Septemberalliansen antog i våras följande plattform som grund för årets demonstration inför Riksdagens öppnande och höstbudgeten:

Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling med dramatiskt ökade klassklyftor där vissa tillåts bli omätligt rika på vårt gemensamma arbete och skatterna sänks för de välbeställda, medan:
piskan viner över sjuka och arbetslösa,
pensionerna sänks,
barnfattigdomen ökar,
jobben görs alltmer otrygga,
välfärdsreformerna rullas baklänges,
gemensam service och egendom privatiseras,
förorterna stigmatiseras,
och där de allra svagaste döms till ett liv i misär helt utanför samhället som papperslösa!

Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där massarbetslösheten består medan vård, skola och omsorg får en allt mindre andel av samhällets resurser, inga bostäder som våra unga har råd med byggs, tågtrafiken bryter samman, elpriserna skenar och investeringarna uteblir för en klimatomställning av trafik, bostäder och industrier!

Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där vinster, bonusar och förmåner hopas över ett fåtal redan rika medan anställningstryggheten går upp i rök, en låglönemarknad breds ut, kvinnors löner och ingångslöner släpar efter och de fasta jobben ersätts av osäkra bemanningsföretag eller ofrivilliga deltids-, prov- och visstidsanställningar!

Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där facken står lamslagna och bristen på verklig opposition och motstånd i stället tillåter rasistiska och främlingsfientliga strömningar breda ut sig!

Vi uppmanar därför samtliga fackföreningar, sociala och politiska rörelser och nätverk att mobilisera över alla gränser till ett nytt uppror för rättvisa med gemensamma och massiva protester inför riksdagens öppnande och höstens budget!

Mer info.

Någon har rutit i von Bahrska häcken

Bloggat den | September 5, 2011 klockan 4:47 pm | 2 Kommentarer

Någon har ledsnat på den anarki som tycks råda (åtminstone enl. lappskrivarens uppfattning) bland gång- och cykeltrafikanter i von Bahrska häcken.
Tur att det finns småpåvar och självutnämnda trafikpoliser, som kan styra upp, när lagens långa arm har annat för sig (dricka kaffe och käka donuts, kanske).

Någon har rutit i von Bahrska häcken

Fr.o.m. nu kommer jag alltid att gå på höger sida.

Bullhjälpen

Bloggat den | August 10, 2011 klockan 12:28 pm | 3 Kommentarer

Nioåriga Milla har startat Bullhjälpen. Hon beskriver själv hur andra barn också kan hjälpa till;

1) prata med vuxna och fråga om dåm vill hjälpa till. Dåm kan göra STOR skilnad.

2)gå in i en mat affär och be att få prata med skefen av mat affärn fråga om du får sälja bullar utanför affärn
, alla pengarna går till barnen i afrika (be en vuxen vara med).

3)bestäm dag och tid hälst på en solig dag

4) bestäm om du vill baka bullarna själv eller köpa dåm av affärn (jag frågade chefen han sa att jag fick köpa dåm JÄTTE billigt!)

5) gör i ordning bord och stolar. skriv skyltar. Till exempel ”Bullhjälpen - för afrikas svältande barn”, och “sponsras av ICA”. “En bulle, 10 kronor”

6) Åk dit och sälj MASSOR av bullar. Ta med vuxna som kan ta hand om pengarna.

7) Skänk alla pengar som blir över till Radiohjälpen på Plusgiro 901950-6. Märk betalningen “Bullhjälpen”

Bullhjälpen finns även på Facebook.

Jag tar avstånd

Bloggat den | July 25, 2011 klockan 10:10 am | 1 Kommentar

Med tanke på att jag är blond, så känner jag att det är på sin plats att jag går ut offentligt och tar avstånd från terrordåden i Norge.
Jag hoppas och förväntar mig även att alla andra lintottar också tar sitt ansvar genom att ta avstånd.

Jag har anmält mig till Sverigedemokraternas svarta lista

Bloggat den | July 11, 2011 klockan 10:54 pm | 5 Kommentarer

Sverigedemokraterna fortsätter gå i nazismens fotspår, och skapar en “svart lista” över sina antagonister. Personerna läggs ut med bild och namn på nätet, eftersom “det kan vara bra att veta”.

Ett par tjejer startade en Facebook-grupp som heter Mejla din bild till Jimmie Åkesson. Det går helt enkelt ut på att alla vi som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna hjälper dem med deras åsiktsregistrering, genom att maila bild och namn på oss själva till Jimmie Åkesson.
På så sätt slipper Thomas Karlsén (kommunfullmäktigeledamot för SD i Trollhättan, som även fungerar som fotograf av antagonister) att fara land och rike runt, för att fotografera miljontals människor.

theWitch Jag skickade denna bild och följande text;

Hej,
Jag såg att ni samlar in bilder på era antagonister, så jag tänkte dra mitt strå till stacken. Här kommer en bild på mig, tagen i Vasaparken förra veckan.
Mitt umgänge består till stor del av bögar, flator och invandrare, och dessutom försöker jag i alla lägen hjälpa andra människor, så jag hoppas att jag kan få en ganska hög placering på er svarta lista.
Ni kan väl höra av er och berätta på vilken sida ni samlar era meningsmotståndare. Jag skulle känna mig så stolt över att kunna gå in där och se mig själv.

För säkerhets skull mailade jag inte bara till jimmie.akesson@riksdagen.se och info@sverigedemokraterna.se, utan även till
thomas.karlsen@sverigedemokraterna.se.

Dra ditt strå till stacken du också. Maila din bild till Sverigedemokraterna, så att deras svarta lista blir så komplett som möjligt.

Jag, Christer Fuglesang och övriga skeptiker överlevde det kollektiva självmordsförsöket

Bloggat den | July 7, 2011 klockan 8:47 pm | 4 Kommentarer

Föreningen Vetenskap och Folkbildning anordnade idag ett kollektivt självmordsförsök, lett av Christer Fuglesang, i Almedalen.
Självmordsförsöket gick ut på att vi skulle överdosera (tio gånger högre dos än rekommenderat) det homeopatiska sömnmedlet Coffea alfaplex (som består av koffein, utspätt tio miljoner gånger).

Jag kunde inte närvara i Almedalen, så jag fick helt enkelt begå mitt självmordsförsök på hemmaplan. Jag sköljde ned näven med tabletterna med ett glas ovirvlat vatten.
Varken jag, Fuglesang eller någon annan Skeptikervän dog. Ingen somnade, eller blev ens trött.

Från Vetenskap och Folkbildnings hemsida om dagens arrangemang;

Se Christer Fuglesang och andra modiga skeptiker delta i ett kollektivt självmordsförsök under Almedalsveckan torsdag 7 juli klockan 14.00 vid Österport
Om homeopatisk medicin har någon effekt bör en överdos av homeopatiskt sömnmedel leda till döden eller medvetslöshet. Vår tilltro till vetenskapen får oss att våga ta risken. Homeopatisk medicin innehåller nämligen inga verksamma substanser och har ingen bevisad effekt på människan. Ändå säljs det med löften om att det kan bota sjukdomar, och ordineras av läkare på Vidarkliniken som drivs med skattepengar. Hör mer om homeopati och annan alternativmedicin efter självmordet (om vi överlever) på föresläsningen ”Bland tomtar och troll - alternativmedicinens faror”med medicinjournalisten Anna Bäsén kl. 16:00.

Vetenskap och Folkbildnings debattartiklar om alternativmedicin:
SVD Opinion: Förespråkare för alternativmedicin kan skada mp
DN Debatt: Skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller

Andra bloggar om om Vetenskap och Folkbildning, Christer Fuglesang, Coffea alfaplex, Homeopati, Mumbo-jumbo, Vetenskap, Ovetenskap
Intressant?

Ingenting blir bättre av att man skadar ännu fler människor

Bloggat den | May 6, 2011 klockan 4:58 pm | Inga kommentarer än

Jag tog en promenad, och kunde konstatera att det lite varstans häromkring (på torget, i en gångtunnel, runt skolan osv) satt lappar uppsatta.
Lapparna handlar om en gruppvåldtäkt som ägde rum i von Bahrska häcken för tre år sedan. Då kunde man inte binda några gärningsmän till brottet, men nu har man kunnat matcha DNA från ett nytt brott med våldtäkten. På så sätt har man kunnat få fast och döma åtminstone en av våldtäktsmännen.

Allt blir så tragiskt, eftersom den våldtagna flickan mådde så dåligt efter våldtäkten och de år som gick utan att gärningsmännen blivit döma. Till slut orkade hon inte längre, och tog livet av sig straxt innnan rättegången mot den nu dömda gärningsmannen.
Gärningsmannen är nu 19 år, och dömdes till fem månaders sluten ungdomsvård.

Jag delar verkligen den ilska och frustration många känner inför att han fick ett så lågt straff. Rent primitivt skulle jag vilja “ta lagen i egna händer”, men som människa i ett civiliserat samhälle måste man ställa sig över sådana känslor.

Vad vill man uppnå med att sätta upp sådana här lappar? Anser man att man har något ansvar för vad dessa lappar kan resultera i?

110506a

Jag mår riktigt dåligt när jag tänker på den våldtagna flickans öde. Men när jag ser dessa lappar går mina tankar till en flicka i Mr Ts klass. Hon är syster till den dömde 19-åringen, och jag kan inte ens tänka mig hur dåligt hon mår när hon ser dessa lappar. Vad har hon gjort för att förtjäna det?

Visst var straffet alldeles för lågt (och jag hoppas att det överklagas), men för att få till stånd en ändring på det så får man gå den demokratiska vägen. Att utkräva blodshämnd leder inte till något gott.
Civilisationen är det som skiljer oss från djuren.

Svenska Dagbladet, Expressen

Bloggat den | April 29, 2011 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än

Idag är det dags för Prins William att knyta hymens band med sin Kate. Och som den sanna royalist jag är, så får jag väl bänka mig i TV-soffan.
Eller inte.
Men om intåget i kyrkan blir som antyds i nedanstående film, då skulle jag nästan kunna tänka mig att titta.

Vem skall hon gifta sig med, egentligen?

Bröllop av den här kalibern brukar ju medföra en hel del försäljning av t-shirts och dekaler. Den här muggen från Guandon Enterprises tycker jag är lite kul. Det känns halvt obegripligt hur de har lyckats sätta in en bild på Harry, när det är William som skall gifta sig. Och lika obegripligt är det att de låter muggen vara kvar på hemsidan.
Men vad vet jag, muggen kanske får ett samlavärde på samma sätt som frimärken med defekter blir värdefulla för filatelister.
Hoppas att Kate får med sig rätt prins fram till altaret, bara.

Pod-tips

Bloggat den | April 26, 2011 klockan 8:24 am | Inga kommentarer än

När jag är ute och promenerar stoppar jag gärna in ett par lurar i öronen. Det är ganska sällan som jag lyssnar på musik, eftersom det ger mig mer att lyssna på radio.
Relativt nyligen har jag upptäckt att P3 Dokumentär har ett pod-arkiv, där det finns ett flertal intressanta program att ladda ned. En annan guldgruva att ösa ur är ju arkivet över Sommar i P1. Det är egentligen omöjligt att rekommendera något av dessa program framför andra, eftersom det finns så otroligt många bra. Men något som ändå dyker upp spontant i huvudet är Pigge Werkelins sommarprogram från 2005. Det har jag lyssnat på några gånger, och det leder mig till såväl tårar som skratt varje gång.

Bubbles of love

Bloggat den | April 25, 2011 klockan 10:00 am | Inga kommentarer än

Bubbles of love

Idag är det dags för Bubbles of love-manifestationer världen över. Det går helt enkelt ut på att man skall ge sig ut och blåsa såpbubblor för kärleken!
Det enda organiserade bubbelblåsandet jag känner till i Sverige sker i Kristianstad, utanför Domus kl. 12.00. Men det finns ju ingenting som hindrar att alla vi som inte befinner oss i Kristianstad också ger oss ut och blåser bubblor.

Har du inga såpbubblor kan du tillverka egna, det är plättlätt!
Seså kom igen, så ger i oss ut och blåser bubblor för kärleken!

Det blir bättre

Bloggat den | April 24, 2011 klockan 8:30 pm | 1 Kommentar

Det blir bättre

Jag tittar på Det blir bättre, och fylls av en sorglig känsla. Det är ett mycket viktigt program, och det känns ledsamt att det skall behöva vara så. Jag har aldrig försått, och kommer aldrig att förstå, att man kan bli provocerad av andra människors kärlek.

Jag tänker på min homosexuella vän som mördades, just bara för att han var homosexuell, 1993. Han vågade inte vara öppen med sin sexuella läggning, och bara det är ju jättetragiskt.
Vila i frid, Håkan.

Det känns bra

Bloggat den | April 18, 2011 klockan 12:10 pm | Inga kommentarer än

Jag fick ett telefonsamtal som gjorde mig glad.
Det var polisens utredare som ringde. Han berättade att tack vare att jag gjorde min anmälan, så har de kunnat knyta personen ifråga även till ett annat fall. I det fallet hade de bara ett anonymt mobilnummer att gå på, men när de samkörde uppgifterna så upptäckte de att det numret förekom även i mitt fall - och där finns en identifierad gärningsman!

Det känns kanonbra att jag, om än bara indirekt, har bidragit till att hjälpa en annan människa.

- Bloggar du fortfarande? frågade polisen.
- Jaa… svarade jag.
- Bra, fortsätt med det!

Eva Gabrielsson; Millennium, Stieg & Jag

Bloggat den | April 13, 2011 klockan 8:22 pm | Inga kommentarer än

Ikväll har jag varit och lyssnat på Eva Gabrielsson, då hon berättade om sin bok Millennium, Stieg & jag.

Det var ett intressant och avspänt föredrag som avslutades i en dialog med oss åhörare.
Eva sa många kloka saker, men det som etsade sig fast i mig var att En människa är vad hon gör. Och visst är det så, det är en insikt som har slagit mig väldigt handgripligt ganska nyligen.

När Eva senare skulle signera mitt exemplar av hennes bok tittade hon mig i ögonen och sa
- Jag känner igen dig.
- Vaa..? Jaha…
- Ja, jag känner igen dig mycket väl, sa hon.
Eftersom vi inte kunde utröna varifrån hon kunde känna igen mig, så lämnade vi det därhän.

Jag började läsa boken redan när jag satt och väntade på bussen som skulle ta mig hem, och jag ser fram mot en intressant läsning.

Jag vill höja ett varningens finger…

Bloggat den | March 25, 2011 klockan 12:23 am | Inga kommentarer än

Dels till alla män;
Köp aldrig sex! Om ni ändå får för er att göra det, så kommer ni att åka fast.
Alla män som åker fast gör det uppenbarligen (enl. deras egen utsago) vid första sexköpet.

Och dels till alla kändisar;
Använd aldrig narkotika! Om ni ändå får för er att göra det, så kommer ni att åka fast.
Alla kändisar som åker fast gör det uppenbarligen (enl. deras egen utsago) vid första tillfället de använder narkotika.

Jag vägrar att betala olagliga kortavgifter!

Bloggat den | February 21, 2011 klockan 12:02 pm | Inga kommentarer än

Igår när jag stod på stan och väntade på bussen kände jag att jag ville köpa halstabletter. Det var närmare en kvart kvar tills bussen skulle gå, så jag kvistade in i den nyöppnade tobaksaffäen snett över gatan.
Valet föll på en påse Läkerol Xtreme, som jag la upp på disken.
- Det bli 13 kronor, sa affärsinnehavaren.
Jag tog fram mitt kort ur plånboken och satte in det i kortläsaren.
- Jaha, ska du betala med kort? Då blir det 16 kronor, sa han.
- Nej, det blir 13 kronor, sa jag.
- När du handlar för under 50 kronor så måste jag lägga på en avgift på tre kronor, sa han.
- Nej, det måste du inte. Det är tvärtom reglerat i lag sedan den 1:a augusti att du inte får ta ut en extra avgift, upplyste jag.
- Det kostar mig tio kronor att använda kortläsaren, sa han.
- Det är inte mitt problem. Du får inte ta ut någon avgift enl. lag.
- Jamen jag trodde att man får göra det när det är under 50 kronor.
- Då trodde du fel.
- Jamen 15 kronor då? undrade affärsinnehavaren.
- Nej! 13 kronor! sa jag, och spände blicken i honom.

Han knappade surmulet in 13 kronor på kortläsaren, och jag genomförde min betalning. Jag fick inget “Ha en trevlig dag” när jag gick därifrån.

Jag fattar inte varför vissa butiker envisas med att fortsätta ta ut dessa otillåtna avgifter. Jag som kund betalar ju redan avgifter för mitt kort till banken, då får väl butiksinnehavarna stå för sina kostnader.
Att lämna in dagskassor till banken kostar också pengar, men inte tusan tar butikerna ut en extra avgift av kontantkunderna. Att skaffa växel medför också en kostnad för butikerna, men inte tusan har jag varit med om att man tar en extra avgift av de kunder som inte betalar med exakt belopp.

Den tobaksbutik detta handlar om är den nyöppnade på Kungsgatan 57. Och det finns fler butiker som ägnar sig åt att försöka ta ut denna olagliga avgift;
Anderssons tobak (Dragarbrunnsgatan), Kungsängens tobak och närlivs (Kungsängsgatan) och Rosa Pantern (Sysslomansgatan). Det finns säkert fler.

Jag föreslår att man bojkottar dessa butiker, alt. att alla gör som jag; Vägrar betala den olagliga avgiften.

QX

Bloggat den | February 19, 2011 klockan 11:17 pm | Inga kommentarer än

HBTQ-Ulvaeus QX-galan berör mig djup in i hjärtat.
Jag ömsom ler och ömsom känner sorg. Jag blir frustrerad och glad.

Något av allt det som berör är filmen på Joel Burns och hans tal.
Det gör så ont i mig att veta att unga homosexuella tvingas lida för något så vackert som sin kärlek och sina känslor.

Det största för mig, rent egoistiskt, är Björn Ulvaeus medverkan på galan.
Jag ryser när han gör entré.
Jag gråter och applåderar under hans framträdande (jo, det är sant).
Och dessutom inser jag något som jag aldrig har förstått under alla mina ABBA-år; Karln är ju galet snygg!

Årets vinnare på QX-galan;
Årets Keep up the good work: Markus Gisslén (Bee Bar i Göteborg)
Årets scen: Mia Skäringer Dyngkåt & hur helig som helst
Årets bok: Mian Lodalen – Tiger
Årets tv-program: Så mycket bättre
Årets tv-stjärna: Maria Montazami
Årets hetero: Birgitta Ohlsson
Årets drag: Dark Ladies
Årets duo: Prinsessan Victoria & Prins Daniel
Årets vi-älskar-dig: Maria Montazami
Årets film: Fyra år till
Årets Göteborgspris: HBTQ-festivalen
Årets Öresundspris: Wonk
Årets utländska låt: “Telephone” Lady Gaga & Beyonce
Årets Gayställe: Momma (Stockholm)
Årets Artist: Robyn
Årets svenska låt: “Dancing On My Own” Robyn
QX Hederspris: Joel Burns
Årets Homo/bi: Elisabeth Ohlson Wallin

Som en tung, blöt filt

Bloggat den | December 30, 2010 klockan 10:53 pm | 1 Kommentar

Vid lunchtid idag hördes lite högljudda röster utifrån gården. Jag tittade ut genom fönstret, men kunde inte se något. Däremot uppfattade jag att den högljudda argumentationen kom från grannporten, och att polisen hade återvänt då de uppenbarligen fick åka härifrån i ogjort ärende igår.
Jag såg ytterligare ett par poliser anlända, och kunde bara hoppas på att det här, oavsett vad det nu handlade om, skulle lösa sig så smärtfritt och smidigt som möjligt.

Efter en stund klingade de höga rösterna av, och jag tänkte att de väl antagligen hade gått inomhus eller att (ännu hellre) situationen hade löst sig, och polisen hade åkt härifrån.

Ytterligare en stund senare skulle jag gå ut till containern med lite grovsopor.
Jag fick en chock när jag kom ut från porten.
Utanför grannporten stod en polisbil, samt ett tiotal poliser. Där stod även delar ur den aktuella grannfamiljen, och det skar i mitt hjärta. Jag skyndade snabbt förbi, och tittade bort för att inte genera familjen.
På väg tillbaka från containern kunde jag inte undgå att uppfatta vad det hela handlade om. Mitt hjärta fullständigt brast, och tårarna forsade nedför mina kinder innan jag ens hade hunnit in i min egen port.
Därefter har det blivit ett antal tårar, nu senast när jag var ute med Hunden på kvällspromenad.

Det jag såg utanför grannporten idag hade jag gärna kunnat vara utan, men nu sitter det fastetsat på hornhinnan. Det ligger som en tung, blöt filt över mig, och jag har en klump i magen.

Jag har kramat och pussat extra mycket på mina barn idag.

Det är inte alla barn som har en fröjdefull jul

Bloggat den | December 30, 2010 klockan 1:22 am | 1 Kommentar

Jag tog med mig Prinsessan och Herr Fiffig till ICA för att handla. Barnen stannade vid brödhyllan för att plocka ned några donuts i en påse, medan jag fortsatte in i butiken.
Ett par minuter senare kom barnen springande med andan i halsen.
- Mamma, mamma! Det var en annan mamma där borta, och hon hade ett barn som kanske var tre år. Hon sa till barnet att han skulle komma, men han hörde inte. Då gick hon fram och tog strupgrepp på honom såhär [barnen visade] och skrek jättemycket åt honom.

Barnen var ganska skärrade, och jag blev illa berörd av det de berättade.
Lite senare, när vi stod i kassakön hörde vi en kvinnoröst skrika
- Men är du döv, unge!?
- Mamma, hör du? Det är hon igen, sa barnen upprivet.
Ja, jag hörde. Och många andra i butiken hörde.

Jag dröjde mig kvar utanför butiken för att prata med kvinnan när hon kom ut, men också för att försöka lugna ned mina barn, som upplevde ett ganska stort obehag av det de hade sett och hört.
Tyvärr måste jag ha missat kvinnan, för hon dök aldrig upp. Jag hoppas verkligen att någon annan kom sig för att ta henne i kragen.

Lite senare, när jag och Herr Fiffig skulle gå till tvättstugan, stod en polis utanför grannporten. Genom entrédörren såg vi att 4-5 poliser stod utanför en lägenhetsdörr, uppenbarligen utan att lyckas få kontakt med de som bor där. Herr Fiffig blev genast full av frågor, som jag inte kunde svara på.

I den aktuella familjen finns ett barn som är ungefär i Prinsessans och Herr Fiffigs ålder, och redan på ett tidigt stadium sa vi ifrån till våra barn att vi inte ville att de skulle leka med det barnet. Det kanske kan låta drastiskt, men barnet har ett beteende och ett språkbruk som vi inte vill att våra barn skall lägga sig till med.
Familjen har inte bott här ett år ens, och det här var nog tredje gången de fick besök av polisen. Det gör mig så ledsen.
Jag får en klump i magen av att tänka på att det finns barn som i sin vardag får “räkna med” att polisen knackar på dörren. Nu vet jag förvisso inte vari polisens intresse för familjen ligger, men det är egentligen ointressant.

Barn skall ha trygghet, inte besök av polisen.
Och det är så oändligt sorgligt om enda vägen till trygghet går genom polisbesök.

Hjälp Gabriella att hjälpa

Bloggat den | December 12, 2010 klockan 12:19 pm | 2 Kommentarer

I juletid försöker jag alltid att ge ett bidrag till behövande. Det kan variera mellan att jag skickar pengar via någon biståndsorganisation, eller skänker mat till Upplands nation (som anordnar julfirande för de som inte har någon att fira jul med). I år har jag bestämt mig för att mitt bidrag kommer att gå till Gabriella Sporring.
(Men jag åker nog ned till Upplands nation med lite julgodis också)

Gabriella är en ung och driftig tjej. Den 13:e februari åker hon på en volontärresa till Ghana, för att slutföra sitt projektarbete i gymnasiet.
Hon har arbetat hårt för att samla in pengar till sin resa, och behöver hjälp för att få in de sista slantarna.

Här hittar du Gabriellas blogg, och här kan du donera pengar till Gabriellas projekt.

Har du sett Niklas?

Bloggat den | December 5, 2010 klockan 10:03 pm | Inga kommentarer än

Niklas Jansson

15-årige Niklas Jansson försvann från Uppsala den 30 nov. Han är ca 185 cm lång och normalbyggd. Bar vid försvinnandet mörkblå camobyxor och en röd Harringtonjacka . Om ni vet var han är eller har sett honom, hör av er till polisen 11414 eller till hans mamma Åsa 0703 153918.

Tidig läsning stör de inre organens naturliga funktion

Bloggat den | November 30, 2010 klockan 11:06 pm | 3 Kommentarer

Patrik Boström, Kulturredaktör på NSD, har skrivit en utmärkt krönika;

Och så sent som 2008 slängde Stockholms universitet ut Waldorfpedagogiken, det vill säga Steiners pedagogik, med hänvisning till bristande vetenskaplighet. Varför den ens kom in kan man fråga sig när man läser på VoFs hemsida att waldorfpedagogiken rekommenderar “att barn inte lär sig läsa innan de tappat tänderna. Detta eftersom barnens själar ännu inte återanpassat sig till den materiella världen efter återfödelsen och därför ännu inte ‘växt i kroppen’. Läsning vid för tidig ålder tros störa de inre organens naturliga funktion.”
I det ljuset är det också bekymrande att många tycks tro att waldorfpedagogiken bara är en pedagogik bland andra, utan att inse att den ingår i trossystem precis som andra religiösa rörelsers skolor.

Läs hela texten här.

Andra bloggar om Waldorfskolor, Waldorfpedagogik, Kvacksalveri, Sekter, Religiösa skolor
Intressant?

Mer om misshandel på Waldorfskolor

Bloggat den | November 26, 2010 klockan 8:21 am | 3 Kommentarer

NT skriver om en elev som har blivit misshandlad av en lärare. Och ja, det är naturligtvis en Waldorfskola det handlar om.

Ytterligare ett misshadelsfall på Uppsala Waldorfskola

Bloggat den | November 16, 2010 klockan 5:22 pm | 2 Kommentarer

Uppsala Waldorfskola har exakt samma arbetssätt nu som de hade när jag hade det dåliga omdömet att ha mina barn där. Ja, samma arbetssätt som man har haft i alla tider, och som gäller i alla Waldorfskolor.
Lärare (och övrig personal) misshandlar och kränker eleverna. Intet nytt under solen, alltså. Jag kan tyvärr inte påstå att jag är förvånad, men jag är väldigt väldigt ledsen för de utsatta elevernas skull.

Från SR Radio Upplands sida:

Skolinspektionen har fått in två anmälningar som gäller Uppsala Waldorfskola. Enligt anmälarna har en lärare slagit en elev i ansiktet och kallat eleven för nedvärdernade saker. Efter det ska även lärare tystat ned händelsen som ska ha skett i våras. Den ena av de två anmälarna beskriver också hur elever som såg händelsen ska ha utsatts för förhör som spelades in.

Upplandsnytt har sökt rektorn på skolan men som ännu inte har hört av sig.
Anmälan handlar även om att skolan inte bjuder på lunch en dag i veckan utan menar att barnen ska ha med sig egen mat, trots att skolmåltider ska vara gratis.
Anmälningarna utreds nu av Skolinspektionen.

Lyssna på SR Radio Upplands inslag här.
UNT skriver också om saken.

Om du vill kontakta mig om något som gäller Waldorfsekten, så kan du göra det på waldorf@thewitch.se. Jag garanterar fullständig anonymitet för alla som kontaktar mig.

Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala Waldorfskola, Antroposofi, Waldorf, Sekter, Waldorfsekten, Antroposofisekten, Misshandel, Kränkningar
Intressant?

Har du sett Sandra?

Bloggat den | November 9, 2010 klockan 6:02 pm | 2 Kommentarer

Sandra Arcombe är 14 år, och går i klass 8 A på Söderkullaskolan i Malmö.

Sandra är försvunnen sedan igår morse kl. 07.10. Hennes familja vädjar till alla som har sett eller hört något från henne att höra av sig. Familjen vet inte om Sandra är kvar i Malmö, eller har åkt någon annanstans. Man vädjar till spridning av detta foto på Sandra.

Om du vet något, hör av dig till Sandras mamma Annelie Arcombe på telefon 0707 3 27 294

Hjälp Sandras familj genom att sprida denna efterlysning!

Återigen har en Waldorfskola kritiserats av Skolinspektionen

Bloggat den | November 7, 2010 klockan 11:16 pm | 6 Kommentarer

Ur Skolinspektionens beslut:

Skolinspektionen riktar kritik mot Stiftelsen Rudolf Steinerskolan i Norrköping för att inte ha uppfyllt författningarnas krav avseende arbetet med att motverka kränkande behandling.
Skolinspektionen riktar vidare kritik mot Stiftelsen Rudolf Steinerskolan i Norrköping för att inte ha tillgodosett elevens rätt till särskilt stöd och rätten till utbildning.

[...]

En lärare har slagit en elev under en stödlektion. Eleven upplevde stödlektionen som en bestraffning för att han inte kommit i tid till den ordinarie lektionen. Eleven är mycket sällan utåtagerande och när han är det har det föregåtts av extrem press utifrån. Enligt eleven och en annan elev som var med vid nämnda tillfälle träffade lärarens slag honom. Läraren förnekar att hon skulle ha slagit eleven. Eleven har inte fått tillräckligt med stöd i skolan efter händelsen. Skolan har inte vidtagit tillräckliga åtgärder mot läraren trots att mamman kontaktat skolpersonal strax efter händelsen och under läsåret. Skolan har inte heller följt upp händelsen. Skolledning och övrig personal har inte nåtts av information om händelsen. Läraren fanns, trots händelsen, kvar i klassen under höstterminen 2008 och vårterminen 2009.

Rudolf Steinerskolan i Norrköping jobbar alltså på samma sätt som alla andra Waldorfskolor.

Kommunen har finansierat en assistent på halvtid för eleven sedan flera år tillbaka, men sonen har inte fått ta del av denna resurs.

Inte heller på den punkten skiljer sig denna Waldorfskola från andra. Det verkar vara mer regel än undantag att dessa skolor håvar in pengar avsedda som resursstöd för vissa elever, utan att en enda krona kommer eleverna ifråga tillgodo.

Eleven har periodvis varit mycket frånvarande från skolan utan att skolan har vidtagit några åtgärder. Under årskurs 7 har han varit frånvarande nästan halva tiden. Frånvaron i årskurs 8 har fortfarande varit hög. Skolan anser inte att den har del i ansvaret att sonen kommer till skolan och när skolan skickar hem honom tidigare under skoldagen.

Helt fantastiskt att en skola anser att de inte har del i ansvaret för att eleverna kommer till skolan!

Av lärarens odaterade minnesanteckning efter incidenten framgår att hon kände sig provocerad av att eleven inte ville sitta stilla. Läraren har antecknat att eleven log provocerande mot henne samtidigt som han bröt sönder en penna, som läraren precis hade gett honom. Läraren “skrek till med orden vad gör du och for ut med högerhandens baksida mot eleven som satt ner framför henne. Läraren snuddade vid hans hår och kanske vid örsnibben med yttersta biten av sitt långfinger”. Enligt lärarens minnesanteckning var det absolut inte hennes avsikt att skada eleven och hon har antecknat att hon inte slog eleven.

[...]

Vad elevens klasslärare, enligt anteckning den 4 juni, kan minnas kom läraren till henne efter stödlektionen och berättade vad som hänt. Läraren berättade att de två eleverna varit stökiga och hon inte kunde bedriva någon undervisning med dem. Vidare berättade läraren också att hon i sina försök att få eleven lugn “råkat slå honom på huvudet”. Enligt klassläraren kan denna vara felformulerad och det som läraren skrivit i sin minnesanteckning direkt efter händelsen stämmer troligtvis bättre in på den faktiska händelsen.

Se där, till en början går det bra att internt medge att man har slagit en elev. Men när man inser att Skolinspektionen har fått in en anmälan om detta, då kan man plötsligt inte minnas att det har hänt. Även här följer man Waldorf-mallen till punkt och pricka.

Eleven hade inte kommit in i tid efter rasten och han var inte med på den följande lektionen. Då hade han blivit tvingad att ha stödlektion med läraren. Eleven berättade att han och en annan elev hade varit stökiga och fått tillsägelse. Eleven hade därefter tänkt ta sönder en penna. Då hade han träffats av ett slag bakifrån. Slaget hade träffat mellan halsen och örat på höger sida, bakifrån. Enligt eleven var slaget så hårt att det susade i öronen och han blev yr i huvudet. Eleven blev rädd och hade gått in i klassrummet där han suttit tyst “för att han inte visste hur han skulle reagera”. Senare hade han irrat runt på skolgården för att han inte visste var han skulle ta vägen.

Jag får verkligen ångest av hur Waldorfskolor behandlar sina elever. Det gör mig så ont att man så systematiskt och utbrett kränker barn.

Skolinspektionen kan konstatera att eleven under både årskurs 7 och 8 haft en omfattande frånvaro. Skolan har inte tagit något helhetsgrepp över situationen och inte på ett systematiskt sätt utrett orsakerna till den omfattande frånvaron eller satt in lämpliga stödåtgärder. Någon utredning eller några motivationsskapande stödinsatser för att få eleven till skolan har heller inte presenterats i ärendet. Skolinspektionen bedömer mot bakgrund av detta att skolan inte vidtagit adekvata och tillräckligt kraftfulla stödåtgärder för att komma tillrätta med elevens frånvaro. Skolinspektionen riktar kritik mot Stiftelsen Rudolf Steinerskolan i Norrköping för att man inte kunnat visa att elevens rätt till utbildning och särskilt stöd har tillgodosetts i årskurs 7 och 8.

Egentligen är det fullständigt obegripligt att Waldorfskolornas tillstånd inte dras in. Men vi får hoppas att det går åt det hållet, allt eftersom människor vågar och orkar berätta om missförhållandena.
Och enstaka Waldorfskolor har ju faktiskt förlorat sina tillstånd.

Barn- och elevombudet kommer att utreda förutsättningarna för skadestånd avseende kränkande behandling.

Jag håller tummen hårt för att eleven ifråga får ett ordentligt skadestånd!

Andra bloggar om Rudolf Steinerskolan i Norrköping, Waldorfskolor, Misshandel, Kränkande behandling, Skolinspektionen

Inslaget från TV4s Nyhetsmorgon

Bloggat den | October 31, 2010 klockan 3:25 pm | Inga kommentarer än

Om ni missade Britta och Fatou i TV4s Nyhetsmorgon i morse, så kan ni se dem här;

Tyvärr så hittar jag inget klipp med själva bokpratet, men den kan ni beställa hos Bokus och Adlibris, eller köpa i välsorterade boklådor. Ett begränsat antal kommer även att säljas genom bloggen Någons mamma - Någons dotter.

Två vackra blommor i TV4s Nyhetsmorgon

Bloggat den | October 30, 2010 klockan 12:11 pm | 1 Kommentar

För någon vecka sedan skrev jag (inte så utförligt, utan snarare i ganska svepande ordalag) ett inlägg där jag grattade en vän. För ca 1½ månad sedan nämnde jag även en bok som jag hade fått av min vän, och som hon är involverad i.
Boken heter Som en blomma på månen, och imorgon kommer nämnda vän vara med i TV4s Nyhetsmorgon, tillsammans med sin dotter, och prata om bl.a. boken.

Som en blomma på månen är en väldigt viktig och ledsam - men samtidigt också oerhört varm - bok, som berör något som är både osynliggjort och väldigt skambelagt i vårt samhälle.
När jag fick boken kände jag att det var en av de finaste gåvor jag någonsin har fått. Delvis tack vare den fina hälsningen som var skriven i den, men också eftersom jag känner och älskar några av personerna som medverkar och omnämns.
Hittills har boken bara funnits tillgänglig för de inblandade och kretsen runt dem, men nu har Sivarts förlag gett ut den i en inbunden upplaga (ISBN 978-91-85705-41-2).
Läs den!

Som en blomma på månen kan köpas hos bl.a. Bokus och Adlibris, men finns även att köpa i välsorterade boklådor. Jag vet också att ett begränsat antal kommer att säljas via bloggen Någons Mamma - Någons Dotter.

Och så glömmer ni inte att bänka er i TV-sofforna imorgon förmiddag, för att se två stolta och fantastiskt modiga kvinnor! Jag älskar dem båda.
TV4s Nyhetsmorgon vid niotiden - Ok!?

Tillägg 101030, 23:15: Nu har “huvudpersonerna” i mitt inlägg gått ut med detta öppet i sina egna bloggar. Läs gärna vad de skriver på Brittas blogg och Tonårsmorsa.
Läs även de två inlägg som Britta och Fatou har gjort på sin gemensamma (hittills hemliga) blogg.
Jag är oerhört stolt över att få ha dessa kvinnor som mina fina och varma vänner!

Andra bloggar om Som en blomma på månen

Trick or treat?

Bloggat den | October 30, 2010 klockan 3:01 am | Inga kommentarer än

Trick or treat?
Från Uppsalapolisen

Årets Nobelpris

Bloggat den | October 28, 2010 klockan 9:43 am | 5 Kommentarer

“Året nobelpris i fysiologi eller medicin borde naturligtvis ha gått till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar varar längre än ett år - en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia.”

Gunnar Nordenstam, Läkare

Vi som inte tänker rösta på Alliansen i valet 2014

Bloggat den | October 24, 2010 klockan 7:50 pm | 3 Kommentarer

Jag hittade en grupp på Fejjan som heter Vi som inte tänker rösta på Alliansen i valet 2014, och den gick jag naturligtvis med i!

Har ni förresten tänkt på att man från Alliansens håll är väldigt tydliga med att om någon som inte har det så bra ställt får hjälp så kallar man det bidrag (och det är det fult att få), medan om man har det lite bättre ställt och får hjälp så kallas det subvention (och det är det nästan lite fint att få).
Någon som kan se någon rimlig förklaring (utöver den uppenbara) till denna divergens?

Jag delar med mig av några bilder från gruppen Vi som inte tänker rösta på Alliansen i valet 2014, eftersom de så på pricken beskriver deras politik.

Vi som inte tänker rösta på Alliansen i valet 2014

2010-10-24

Bloggat den | October 24, 2010 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än

Idag är det en STOR dag för en mycket kär vän till mig. Därmed är det en stor dag även för mig.

Även om jag inte kan tala klarspråk här och nu (det är ju inte riktigt min sak att skriva om det), så kan jag ändå berätta så mycket som att det inom en ganska snar framtid kommer att synas i media vad det handlar om.

Till min underbart fina vän vill jag bara säga; GRATTIS och VÄLKOMMEN!

En författares död - Unni Drougge

Bloggat den | October 24, 2010 klockan 12:02 am | 1 Kommentar

Unni Drougge har skrivit ett viktigt och skrämmande blogginlägg, vilket jag tar mig friheten att kopiera rakt av och klistra in här:

Unni Drougge Jag hade hoppats att jag inte skulle behöva skriva om det här, men nu ser jag mig nödd och tvungen. Min nya bok Bluffen är nämligen tystad och kraftigt motarbetad av våra största maktcentra. Nej, jag är inte paranoid eller inbilsk. Jag har funnits i branschen tillräckligt länge och känner tillräckligt många människor i den för att få det hela kvittrat i mitt öra.

1
Det är ju väldigt tjusigt med tryck- och yttrandefrihet, fint att läsa behjärtansvärda texter i de stora drakarna om maktövergrepp, korruption och haltande demokrati. Angeläget att få ta del av Wikileaks dokument över nedtystade missförhållanden. Viktigt att analysera Mellanösternkonflikten.

Det som är långt borta.

Det går också bra att ge fanatiska medelmåttor som Marcus Birro ett obegränsat medieutrymme. Självcentrerade histrioniker med huvudet i arslet kan aldrig kläcka ur sig obekväma sanningar eftersom de har fullt sjå med att vårda den ömtåliga myten om sig själva. Och så kan man ägna spaltkilometer åt Sverigedemokraterna. Stolt sträcka upp näven och förkunna att man är mot rasism.

Media framhåller gärna att de ägnar sig åt självkritik. Thomas Mattsson har till och med skapat en väl synlig spalt där han rättar till felaktigheter i tidningen. Men vad går i övrigt mediernas självkritik ut på? Är det när kvällstidningarnas chefredaktörer får tuppfäktas om lämpligheten gällande vissa namnpubliceringar eller rubrikskapande kring ej bekräftade men spektakulära missgärningar, exempelvis Sven-Otto Littorins eventuella sexköp? Är detta den enda mediekritik som står oss till buds?

När Gömdaskandalen rullades upp blev raseriet i bloggosfären så stort att riksmedia inte längre kunde avstå från att ta upp frågan. Men det var en tråd i härvan som klipptes av och som fick ligga kvar och fräsa bland bloggarna. Det var den kanske mest intressanta och den handlade om de mäktigaste mediernas utbredda vänskapskorruption. Den självkritiken ägnar sig inte våra medier åt, att kartlägga vilka som äter ur samma köttgryta, vem som sitter i knät på vem. Vilka mediechefer som firar semester ihop och umgås ymnigt på fritiden.

Inte heller redovisas de pengaströmmar som forsar mellan bokförlag och media, avtalen som görs upp, de till mutor gränsande rabattvillkor som sluts i olika led, eller de lojalitetsband som knyts mellan starka medieprofiler och det profithungriga bokförlaget, där medieprofilerna får sina böcker utgivna till monstruösa marknadsföringsåtgärder.

Ponera att den folkkäre tevekändisen X ger ut en bok på förlaget Y som ger tidningen Z feta erbjudanden om att till sin bilaga distribuera gratis ljudböcker eller pocketutgåvor. Dessutom umgås X privat med både Z:s chefredaktör och med förlagschefen på Y. Tror ni då att X eller tidningen Y skulle vilja befatta sig med en person som ifrågasätter dessa ekonomiska och vänskapspräglade samband?

Nej, eller hur?

Bluffen är en rolig bok, lätt att läsa, men det gör den bara ännu farligare. En rolig och lättläst spänningsroman som avslöjar makt och korruption i bok- och mediebranschen skulle ju kunna nå ut också. Klart att den måste stoppas till varje pris av dem som blir avklädda. I det här lilla landet har vissa medieprofiler fått mer makt än ministrar, mer makt än chefredaktörer på stora mediehus. Jag valde att låna in Jan Guillou och Leif GW Persson som romankaraktärer för att illustrera denna makt. Och nu sitter alltså chefer för våra riksmedier och blockerar allt inkommande material om min bok för att rikstjurarna, deras egentliga överhuvuden, vill ha det så. De lyfter helt sonika ut artiklar om Bluffen. Inte ens en recension har boken fått i stockholmspressen. Tänk att vara så ägd.

Naturligtvis skulle Guillous och GW:s undersåtar protestera om de läste detta. De skulle skylla på allt möjligt. Platsbrist, nyhetsvärdering, tillfälligheter. Men nu har jag ju mina källor. Dessutom skulle nog Thomas Mattsson hänvisa till att Expressen minsann inte drog sig för att trampa Guillou på tårna när de publicerade KGB-skandalen, vilket Guillou såklart rasat över, eftersom hans kungakrona tillfälligt hamnade på sniskan av avslöjandet.

Men mediernas uppgift att granska makten måste väl gå ut på mer än att sätta dit makthavare för att de betalat en Toblerone ur fel portmonnä, köpt en bostadsrätt, fått en Louis Vuitton-handväska i present, skattefifflat eller eventuellt gått till prostituerade. Även om den sortens avslöjanden också kan ha sin relevans behöver ju maktens själva mekanismer granskas. Med det avser jag sättet som makten, framförallt mediemakten, utövas på; hur den missbrukas, hur den vidmakthålls, hur dess kritiker förtigs och hur dess tronföljare utses – denna maktgranskning äger inte rum överhuvudtaget.

Jag tror att allmänheten skulle vara oerhört intresserad av att få veta vilka kotterier och kamaraderier som finns inom medierna och hur spelet bakom kulisserna egentligen ser ut. Det är det min huvudperson Berit Hård upptäcker i förbifarten medan hon försöker undvika att själv bli korrumperad. Men den typen av maktgranskning undviker media, för då skulle ju folk kunna bli upplysta på allvar om hur den tredje statsmakten på sikt undergräver demokratin. Då är det bättre att slänga ut ett köttben då och då om svarta barnflickor eller en och annan muthärva.

Ignorance is bliss, särskilt för makthavarna.

2
Nu kanske någon tror att detta är ett pity party à la Birro eller Ranelid om att jag inte fått tillräckligt med media kring min senaste roman och att jag bara vill tjäna pengar. Så är det inte. Vad jag gör just nu är att slåss för min och för mitt författarskaps överlevnad. Ni anar inte hur mycket mer jag hade kunnat berätta om räv- och rackarspelen i själva bokbiznizen. Men det tar jag kanske en annan gång. Jag ser hur som helst inget egenvärde i att flamsa runt i diverse mediejippon, oftare tackar jag nej än ja. I tingeltangel-sammanhang är jag nämligen välkommen, där är jag ju inte farlig. Men media har alltid skrämt mig. Ofta infinner sig ett diffust och kvarsittande obehag av att närvara i spalterna eller i rutan. Förutom när jag får chansen att meddela mig med mina läsare om något jag skrivit. Skriva är allt jag ber om. Nu hotas den gärningen, och därmed är även jag själv hotad.

Medan jag skrev Bluffen fick jag idel ryggdunkar från människor som fick reda på vad boken handlade om. Människor i branschen. De ville gärna förse mig med smaskigt skvaller om de nämnda personerna (skvaller som jag inte har använt mig av). De jublade över mitt mod.

De hyllar mitt mod även nu. Jag är ute mycket, träffar massor av folk. “Tänk, att du vågar utmana de där gubbarna!” Paradoxalt nog är det just denna inställning som kräver att jag är modig. Det är ju rädslan att opponera sig som ger makthavarna deras makt. Men jag är faktiskt ganska less på att höra det nu. Att jag är modig. Om det nu är en så viktig egenskap – se till att förvärva den då! Istället för att bänka er på första parkett för att se på medan jag förblöder.

“Du är så stark”, får jag jämt höra. “Du är så stark, du reser dig alltid.” Nu börjar jag faktiskt undra varför jag ska det. Är det för att ge en ny föreställning där jag ska slåss från den dödsdömdes position?

Det är inget fel på mitt självförtroende som författare. Frågan är om det finns plats i den här dypölen för en författare som jag. Och nu håller det scenario som utspelas i Bluffen på att iscensättas i realtid. Läser ni boken får ni reda på vad. Arbetstiteln var En författares död. Enligt medielogikens prioriteringar är en kvinna för övrigt alltid mer värd som lik än som levande.

Jag hade också tänkt kalla boken Alla älskar en död författare.

Nu heter den som bekant Bluffen. Det är bättre. Och apropå det. Det var jag som bröt mig in i Jannes vinkällare, denna viktiga nyhet som hamnade på löpet och gav Janne chansen att än en gång få gråta ut i teve. Men de där svindyra vinerna smakade bara blask. En riktig vinkännare går efter smaken och inte prislappen. Och medaljerna som Janne köpt på en tobaksaffär i Finland var ju fejk, så de slängde jag i grovsoprummet. Det jag kastar där brukar alltid komma till användning. Kanske går någon uteliggare runt med dem nu.

Du kan köpa Bluffen (ISBN 978-91-86021-74-0) på t.ex. Adlibris, Bokus och Bokia. Själv tänker jag kvista iväg till LundeQ imorgon, och köpa den!

Andra bloggar om Unni Drougge, Bluffen, Media, Korruption
Intressant?

Lysrör med osunt leverne

Bloggat den | October 12, 2010 klockan 7:40 pm | Inga kommentarer än

Skärmdump från Uppsalapolisens sida
(skärmdump från Uppsalapolisens sida)

På förskolor lär det väl råda totalt rökförbud, och lysrör brukar väl vanligtvis inte röka.
Hoppas att det aktuella lysröret inte får komma tillbaka till Laxens Förskola!

Månadens bästa nyhetstips

Bloggat den | October 5, 2010 klockan 1:36 pm | 7 Kommentarer

Radio Uppland ringde. Det visade sig att de tydligen utser Månadens bästa nyhetstips, och nu hade de gjort just precis detta för förra månaden.

Deras val föll på tipset om att brf Vivalla valde att hänga ut hyresgäster med bostadssociala kontrakt, och nu ville de veta vilket kontonummer de skulle betala ut pengarna till!
Naturligtvis hjälpte vi dem med den uppgiften, samtidigt som vi talade om för dem att de tycks ha osedvanligt bra omdöme när de gör dessa utnämningar.

Månadens vinnare är alltså Yours truly och Tonårsmorsa!

Andra bloggar om Brf Vivalla, Radio Uppland, Månadens bästa nyhetstips

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad nioåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Tioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Femtonårig datanörd. Superduktig på bilddesign och filmmakeri. Dessutom är han en riktig plugghäst :)
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax & Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med ibland.