Någon mer som inte är förvånad?

Bloggat den | October 11, 2006 klockan 1:08 pm | Inga kommentarer än

Lokala medier rapporterar idag om att Musikens Hus i nuläget ser ut att bli 25-30 miljoner dyrare än beräknat (det kan skena iväg ännu mer). Allvarligt talat, är det bara jag som inte är förvånad?
Det krävs nog att man är politiker som har suttit alldeles för länge på sin post, för att man ens från början skulle trott att glädjekalkylen skulle hålla.

Om de som ligger bakom beslutet om att bygga Musikens Hus handskas med sina egna pengar på samma sätt som de handskas med medborgarnas pengar, så hoppas jag verkligen att de har varsin God man utsedd!
Skäms, på er!

Finns det inget mer allvarligt att granska?

Bloggat den | October 11, 2006 klockan 8:35 am | 8 Kommentarer

Vår nya kulturminister Cecilia Stegö Chilò har inte betalat TV-licens på 16 år.
Nähä… Men finns det verkligen inget vettigare att granska, och skriva om?
Jag menar naturligtvis inte att det är ok att strunta i TV-licensen, men jag kan heller inte tycka att det är så extremt upprörande att det berättigar en plats som huvudnyhet i våra rikstäckande medier. Personligen tycker jag att det är betydligt mer upprörande att hon inte kände till vad hennes ministeruppdrag innebär.

Att Handelsminister Maria Borelius har köpt svart hemhjälp känns väl heller inte helt ok (särskilt inte som hennes och makens inkomster vid tillfället var mer än goda), men jag tycker ändå inte att det motiverar den lynchmobb man försöker piska upp.
Om jag inte minns fel, så bekände Mona Sahlin samma sak för ett par år sedan, och då framställdes det mer som Åh, titta hon är mänsklig.
Kan det vara så att Marias och Monas svarta köp av hemhjälp skall ses som ett mått på arbetsmarknadens klimat och kostnader?

Vad blir det härnäst? Har Eskil Erlandsson gått mot röd gubbe? Stoppa pressarna!!
Nej, jag tycker inte att det är ok att strunta i lagstadgade avgifter eller att köpa svart arbetskraft. Men jag kan inte se att det skulle motivera svarta rubriker motsvarande ett tredje världskrig. Om våra nytillträdda ministrar inte har värre lik i garderoben än detta, så tycker jag att vi får vara glada.

Danielsson på julbordet?

Bloggat den | October 7, 2006 klockan 12:03 am | 4 Kommentarer

Den där Danielsson-affären har varit mer än märklig från allra första början, och inte tusan blir den mer begriplig med tiden.
Jag orkar inte följa alla turer, och samtidigt är det omöjligt att värja sig från skriverierna. Nu senast har det avslöjats att regeringen låtit radera data från telefonerna.
Men vad fan är det frågan om?
Det kan knappast vara något så simpelt som att han inte ringt de samtal han säger sig ha ringt, eller att man vill mörka någon älskarinna. Det här måste handla om betydligt grövre saker.
Watergate framstår snart som rena söndagsskoleberättelsen.
Det enda rimliga jag kan tänka mig, utifrån alla iblandades ageranden, är att Lars Danielsson under annandagen låg på julbordet hemma hos Göran Persson, med ett äpple i munnen och arslet i vädret.
Jamen allvarligt talat; Det måste ju vara något av den digniteten som föranleder allt detta mörkläggande.
Någon som har en bättre teori?

Politisk indoktrinering, när den är som… bäst?

Bloggat den | September 18, 2006 klockan 6:43 pm | 5 Kommentarer

Idag kom Mr T hem från skolan och berättade
Mamma, det var frökens man* som vann valet, så nu är det han som bestämmer i Uppsala. Nu ska de göra så att det blir jättemycket bättre för barnen i skolan.
(Aha, var det han som vann och skall bestämma..? Jag som trodde att det var partiet han företräder, och deras allierade. Och det där med “bättre” finns det säkert alternativa tolkningar av…)

Socialdemokraterna motar bort dem flesta invandrarna!!!!!!!!!!!!!!!!!!! De flesta invandrarna som kommer till Sverige motas bort vid gränsen och skickas sedan till landet som dem kom ifrån, där dem avrättas!!! Därför kunde dem ju lika gärna avrätta dem här i Sverige istället för att skicka dem till ett land där dem avrättas!!!
[Saxat ur skoltidningen som Mr T kom hem med idag, skrivet av en 10-årig pojke - dock inte Mr T]

• Ta ställning till om Mr T skall få fortsätta arbeta med skoltidningen,
• Diskutera politiska ideologier med Mr T,
• Ta en diskussion med skolan om hur man ser på politisk indoktrinering

* Gunnar Hedberg, moderat kommunalråd (som efter valresultatet aspirerar på ordförandeposten).

Valvaka eller likvaka..?

Bloggat den | September 17, 2006 klockan 7:59 pm | Inga kommentarer än

Nu är det dags.
Jag har dragit mitt strå till stacken genom att besöka vallokalen idag (nej, jag hann inte förtidsrösta). Nu återstår bara att sätta sig framför TVn och hålla tummarna.
Vanligtvis brukar jag tycka att man i förhand förstår hur det skall gå, men den här gången har jag ingen aning. Det känns ganska läskigt…

Jag tycker att valrörelsen har varit den tråkigaste valrörelse jag har upplevt. Ingen tydlig profilering från något håll. Det tror jag alla har förlorat på.

Mitt hopp står till ett högt valdeltagande. Jag tror att det krävs att en del soffliggare masat sig till vallokalen för att det här skall sluta lyckligt…

Enl. ett nyhets-sms jag just fick visar TV4s valdagsundersökning att alliansen får 48.6% och socialdemokraterna+stödpartierna får 46.7%…

Samhällsinformation

Bloggat den | September 16, 2006 klockan 11:39 pm | 3 Kommentarer

Hittade en samhällsupplysningslänk hos Paula.

Tomma tunnor…?

Bloggat den | September 10, 2006 klockan 1:32 am | Inga kommentarer än

Jag saknar F! och Unika Partiet på den politiska arenan, så här en vecka innan valet.
Ja, jag saknar dem inte i bemärkelsen att de fattas mig, utan mer att jag undrar vart de tagit vägen.

Jag tror inte att partiernas (?) osynlighet kan skyllas på media. Det behövs inte mer än ett galet utspel förrän media samlas som flugor kring en sockerbit. Ju fnoskigare ett utspel är, desto större brukar medias intresse vara. Så här borde dessa två partier ligga bra till.

Hönsen i F! hade ju inga problem med att kackla för ett år sedan. Var är de nu?
Tja, det är valturné i Småland, och valsedlarna åker taxi läser jag på deras hemsida (Gudruns handväska verkar ha fått konkurrens i droskåkandet!). Men de är uppenbarligen totalt ointresserade av att synas inför en större publik inför valet.
Kan det vara så att de insett att man inte röner någon framgång som enfrågeparti? Att de inte försvunnit helt kanske bara beror på att de inte vill tappa brallorna.

Den presskonferens Unika Partiet kallade till för några veckor sedan, där de skulle ha presenterat sitt partiprogram, verkar ju ha gått om intet. Inte ett ljud om den, varken på den egna hemsidan eller i pressen. Det luktar fiasko.
Efter att ha läst det de kallar partiprogram valplattform, så kan jag inte annat än beteckna dem som ett nollfrågeparti. Den sk valplattformen är dessutom pinsamt illa skriven; felsyftningar, särskrivningar och gramattiska katastrofer.
Men ok, om jag skall försöka se snällt på det, så anar jag en god intention. Det är ju synd att de inte förmått att presentera ett enda konkret förslag (med finansiering och konsekvensbeskrivning). Det handlar dessutom enbart om lösryckta åsikter inom socialpolitik. Inte ett ord om varken infrastruktur eller u-landsbistånd.

Demokrati? Personval? No, no, no..!

Bloggat den | September 9, 2006 klockan 11:43 am | 1 Kommentar

Vet ni vad de blanka valsedlarna har för funktion? Tja, att rösta blankt, naturligtvis. Men istället för att rösta blankt kan man, enl. min mening lika gärna stanna hemma, eftersom blanka valsedlar räknas som ogiltiga. De särredovisas inte i statistiken, så den missnöjesaktionen blir något av ett slag i luften.
Jag skulle tom föredra att stanna hemma på valdagen istället för att rösta blankt. En utebliven röst är ett redogörande. En ogiltig röst kan ju vara ogiltig för att den röstberättigade råkat skriva Hej på valsedeln. Det är alltså inte självklart en missnöjesyttring.

Vad kan man mer använda blanka valsedlar till?
Tja, inte mycket (om man inte tar hem dem och använder dem som anteckningsblock e.dyl).

Fram tills igår har jag, och många med mig, gått omkring och trott att man kan använda en blank valsedel för att rösta på någon som inte finns med på de förtryckta valsedlarna.
Fel av mig oss.

Det finns tydligen en ny lag (från 1/1 -06) som säger att partiernas listor är “spärrade”. Fram till alldeles nyligen kände man tydligen inte till detta hos Valmyndigheten. Det verkar vara en överraskning även för de politiska partierna.

Vilka konsekvenser får detta? Tja, jag kan ta ett konkret exempel som jag känner till personligen:
I Uppsala kandiderar Annika Lundegårdh till Landstingsfullmäktige och Riksdagen på Miljöpartiets förtryckta valsedlar. Hon finns dock inte med på valsedlarna till kommunfullmäktige, vilket är väldigt olyckligt eftersom hon har ett starkt engagemang för barnens åsidosatta trygghet och säkerhet.
Som den driftiga kvinna Annika är, så har hon inte låtit sig nedslås av detta. Hon har drivit en egen personvalskampanj med stor framgång. Hon har varit ute och valtalat och hon har fört en dialog med väljarna. Det har resulterat i att många som tänkt rösta på Miljöpartiet känner att de vill ha Annika som sin representant i Kommunfullmäktige, och därmed har de bestämt sig för att rösta in henne via en blank valsedel.

Den nya (och hittills okända) lagen medför att en personröst på Annika räknas som en röst på Miljöpartiet. Vid rösträkningen bortser man helt från att Annikas namn står på valsedeln!

Om man som väljare valt att ge Annika sitt förtroende, istället för någon av de personer som har sina namn på den förtryckta valsedeln, så blir resultatet alltså det motsatta. Man har röstat på (någon av) de personer man valt att inte rösta på.

Jag kan ha förståelse för lagens andemening, i den mån att partier vill undvika att en meningsmotståndare “kuppar in sig”. Men i Annikas fall handlar det om en person som är aktiv inom partiet, och “godkänd” av partiet genom nomineringar till Landsting och Riksdag.

För mig är det helt obegripligt att det kan gå till så här i en demokrati (vilket vi ändå utger oss för att vara). Det luktar korruption och maktfullkomlighet lång väg. Att påstå att vi har möjlighet till personval är lögn. De som sitter på makten är så rädda om den att de inte vågar låta sig utmanas.
Hur skall man kunna flytta på de makthavare man ev anser ha misskött sig, om man bara tillåts rösta på de som (i viss utsträckning) redan sitter på makten?

Jävla öststatsfasoner!

Annikas valblogg

Bloggat den | September 6, 2006 klockan 11:01 pm | Inga kommentarer än

Jag skrev härom sistens att jag höll på med en valblogg, och då är det väl inte mer än rätt att jag berättar vems valblogg det handlar om.
Det handlar om Annika Lundegårdh, som kandiderar till såväl Landstingsfullmäktige som Riksdagen för Miljöpartiet de gröna i Uppsala. I Kommunfullmäktige driver hon en egen personvalskampanj.

Jag känner personligen såväl Annika som hennes motiv, och därmed kan jag rekommendera Uppsalabor att rösta in henne i Kommunfullmäktige. Hon har lyckats få Miljöpartiet – att som enda parti – driva frågan om att FNs barnkonvention skall instiftas i svensk lag. Bara det är en anledning god som någon, att låta henne ta plats i Kommunfullmäktige (sedan finns det naturligtvis många andra skäl också).

Annikas valblogg hittar du här!

Rösta på Unika Partiet!

Bloggat den | August 7, 2006 klockan 12:08 am | 7 Kommentarer

Är du en av de som inte tror på/inte tar Unika Partiet på allvar?
Var lugn, jag vågar gå i god för att du inte är ensam.

Om du inte känner att det finns ett annat parti vars ideal du brinner för, så kan du göra så här;
Gå stolt och högtidligt iväg till din lokala vallokal (öppet 08.00-20.00) den 17:e september (du kan naturligtvis poströsta redan tidigare, men nu tänkte jag att vi skulle göra en lite högtidlig grej av det).
Greppa en blank valsedel, och skriv dit Unika Partiet. Sedan skriver du valfritt namn under. Det kan vara ditt eget eller någon annans. Om du inte kommer på något namn, så ställer jag upp (se exempel nedan).

Det hade ju förstås varit ännu festligare om man tagit en förtryckt valsedel för Unika Partiet, bara för att få glädjen att stryka frk. Rosings namn. Men enl Valmyndighetens faq räknas inte strykningar på valsedlar, så det känns ju som en vansklig väg att gå.

För de som väljer att, enl ovan nämnda exempel, göra mig till sin röst i riksdagen så lovar jag här och nu att politiken kommer föras enl följande:
I varje enskild fråga lägger jag ut en omröstning här på hemsidan. Sedan kommer jag, i sann demokratisk anda, föra den linje som majoriteten av mina väljare bett mig att göra.
Lätt som en plätt, och ursmart. Eller hur!
(Jösses, jag får en känsla av att denna programförklaring tog längre tid att göra, än vad frk. Rosing tog på sig då hon värkte fram sin politik).

Som lite valfläsk lovar jag redan nu att jag som första åtgärd kommer att byta ut bilderna på Unika Partiets hemsida. Det har ni mitt fasta handslag på!

Sno gärna nedanstående knapp, och länka hit. Sedan ser jag det som rena formaliteter innan vi nått vårt mål.
Jag känner att jag måste börja förbereda mig redan nu. Hur urringat tror ni jag kan bära i plenisalen?

Tidigare bloggtexter:
Visst är de unika!
Lyteskomik blir lytespolitik?

Visst är de unika!

Bloggat den | August 4, 2006 klockan 12:52 pm | 7 Kommentarer

Mycket kan man säga om Linda Rosing. En av sakerna är att hon har rätt i att hennes parti är unikt.
Jag blir nästan lite rörd när jag går in på deras hemsida.

Det slår mig att de inte har valt någon partisymbol (tistel, blåklint e.dyl). Eller skall det grässtrået som Linda står och tuggar på föreställa partisymbol?
Och den andra bilden (på startsidan) på henne, då. Den är ju riktigt läskig! Ögonen lyser alldeles röda, och man blir rädd att man skall bli besatt av någon förbannelse om man möter blicken.

Nej, nu skall jag sluta kverulera om petitesser.

Vi tittar på partiledningen.
Linda är, som vi redan förstått, partiordförande. Jag blir lite orolig när hennes titel anges som författare. Räcker det verkligen med att man sitter och berättar sitt skvaller för en skvallerjournalist, för att man skall tituleras författare? Ur led är tiden.
Christian Björklund verkar ha många strängar på sin lyra. Han är ordförande för Piratpartiet i Skaraborg (eller har han hoppat av den posten, jag kan inte få fram info om det). Dessutom är han kassör i Global kommunikation.
Hos Unika Partiet presenteras han som egenföretagare, och min personliga gissning är att det är han som ligger bakom hemsidan. Det är visserligen spekulationer, men å andra sidan har jag sällan fel *
Pierre Almquist har övergett Piratpartiet för att sluta upp vid Lindas sida.
Alfred de Tavares, som sägs vara journalist, känner jag inte till. Men jag googlar lite, och får fram att han kandiderade till riksdagen för Välfärdspartiet 2002.
Tja, man skall inte vara sämre än att man kan ändra sig. Undertecknad har tex representerat två olika politiska partier (dock inte samtidigt) på kommunalpolitisk nivå.
Ulf Jansson är en föreläsare från Trollhättan. Dessutom är han funktionshindrad, och rent spontant känns det ganska pk att knyta till sig en sådan person när man startar ett parti.
Jag skulle säkert göra det (under förutsättning att personen delade mina värderingar).
Birgitta Eriksson från Tidaholm har knappast suttit med armarna i kors här i livet. Inte benen heller, och hon tituleras tolvbarnsmamma hos Unika Partiet.
Johan Norén från Oxelösund lägger hammaren åt sidan för att snickra politik med Linda.

Om man vill, så kan man bli medlem i Unika Partiet. För detta krävs inte mer än att man har tillgång till dator och mobiltelefon. Och det har säkert alla de svaga i samhället (inte minst uteliggarna), vars förespråkare Unika Partiet säger sig vara.
Man smsar Rosing 25 alt Rosing 50 (beroende på om man är ungdom/pensionär eller vuxen). Det känns nästan lite gulligt att det är Rosing [summa] som skall smsas. Spontant tänker man att det annars skulle ligga nära till hands att man väljer tex Unika [summa]. Men nej, här ikläder man sig inte någon falsk blygsamhet, inte.
Fokus skall inte ligga på partiet, utan på dess ordförande.

Hur vet man då om man vill bli medlem i partiet, eller om man åtminstone sympatiserar med dess åsikter? Tja, det är väl bara att ta sig en titt på partiprogrammet.
Eller nej, så enkelt var det visst inte…
På sidan Politik finns bara texten

Barn, ungdomar
Barnomsorg, skola
Familj
Homo/Bi/Transsexuella
Funktionshindrade och sjuka
Pensionärer
Tandvård
Brott mot män och kvinnor
Hemlösa
Folkhälsofrågor
Internet och datorer
Invandrare
Krogar / Diskriminering
Alkohol
Ideal / Bilder
Juridik

Det kändes ju lite… tunt. Och ännu tunnare kändes det då jag insåg att de staplade orden inte ens utgjorde några länkar.
Man har alltså åsikter om barn, ungdomar, barnomsorg… osv, frågan är bara vilka åsikterna är.
Vill man göra nedskärningar inom barnomsorg och skola? Anser man att pensionärer inte skall beviljas bostadsbidrag? Menar man att tandvård inte skall subventioneras? Vill man slopa åldersgränsen för inköp av alkohol? Vad menar man med Invandrare? Att vi skall stänga våra gränser, kanske? Hur finansierar man sin politik? Ideal/Bilder låter som en intressant punkt. Undrar vad som kan gömma sig bakom den?
Frågorna hopar sig, och svaren lyser med sin frånvaro.
Rätta mig om jag har fel, men för egen del känns det som att ett väl genomtänkt partiprogram är det absolut viktigaste att presentera då man drar igång ett parti. Uppenbarligen delar inte Linda min uppfattning i den frågan.
Jag undrar vidare vilken syn man har på kärnkraften. Vilken utrikespolitik avser man att föra? Hur ser skattepolitiken ut? Miljöpolitiken? Biståndspolitiken?
Anser Linda att det skall vara lag på att bära flytväst? Kan hon ro? Kan hon simma? Ja, det är frågor som åtminstone jag vill ha svar på innan jag vågar bana väg för henne fram till ekan på Harpsund.

Drottningen har också skrivit om fenomenet

* © Mickey J. Barczyk

Tidigare bloggtext om Unika Partiet

Antifascistisk aktion ropar nazistiska slagord

Bloggat den | July 31, 2006 klockan 10:13 am | 6 Kommentarer

Antifascistisk aktion: Krossa sionismen! (!??!)

Vad händer härnäst? Sverigedemokraterna börjar baka bullar och sätter “Fri invandring” högst upp på sin agenda? Vänsterpartiet höjer rösten för att höginkomsttagare skall få sänkt skatt? Modernaterna går man ur huse i sin kamp för att stänga ned varenda kärnkraftverk?
Ja, vad vet jag. Nu kan jag inte bli förvånad längre. Ur led är tiden.

Det gäller att hålla isär begreppen, annars kan det uppenbarligen bli väldigt, väldigt fel…

Politikchock – theWitch försvarar en moderat!

Bloggat den | April 5, 2006 klockan 10:21 pm | 2 Kommentarer

Håll i hatten, för nu skall jag göra något jag aldrig gjort tidigare (vad jag kan minnas), och sannolikheten för att jag kommer göra det igen är väl försvinnande liten.
Jag tänker försvara en moderats handlande.

Det handlar naturligtvis om Gunnilla Carlssons underkända avdrag i deklarationen, som lett till att hon nu hoppar av en del uppdrag.
Varför då, Gunilla? Varför hoppar du av?

Det står var och en fritt att yrka på avdrag för vad som helst, som man anser vara nödvändigt för att kunna utföra sitt arbete. Och andra avdrag som man anser vara relevanta, för den delen. Det är inte olagligt.
Om jag anser att det är nödvändigt att omge mig med dyrbara växter för att klara av mitt arbete, så måste jag väl för tusan få anse det. Om Skattemyndigheten sedan gör en annan bedömning, så får jag antingen godta det eller överklaga. Men jag har bannemig inte gjort något olagligt iom mina avdragsyrkanden.
Olagligt blir det först när man undlåter att ta med sådant som skall ingå i deklarationen.
Sedan kan jag ju tycka att Gunilla Carlsson gjort lite väl fantasifulla och osnygga försök till avdrag, but still – om hon vid deklarationstillfället ansåg att detta var relevant, så kan jag inte se på vilket sätt hon handlat fel.
Det är väl vardagsmat för många, att man får sina avdragsyrkanden underkända.

Om jag tar mig själv som exempel, så fanns det en tid då jag yrkade på 10% skattereduktion, eftersom jag ansåg att jag som nykterist inte belastade samhället med lika mycket sjukvård som icke-nykterister.
Nej, de avdragen gick inte igenom, och det var inget jag trodde att de skulle göra heller. Det hela var mer en politisk manifestation från min sida.
Ja, så jobbig och rabiat var jag när jag var nykterist.
Nu är jag inte nykterist längre, bara jobbig och rabiat.

Nyhetsrapportering i frågan:
Svenska Dagbladet
Stockholm City
SVT
Dagens Nyheter
TV4

Jag vill ha stake!

Bloggat den | February 3, 2006 klockan 10:15 pm | 3 Kommentarer

Jag ids knappast skriva om reaktionerna på Jyllands-Postens publicering av Muhammed-bilderna. Men jag måste ändå säga att det är något av det mest löjeväckande jag hittills har upplevt (inte bildpubliceringen, utan de muslimska reaktionerna).
Och det blir ju inte mindre fånigt när Anders Fogh Rasmussen börjar fara omkring för att förklara vad yttrande- och tryckfrihet är. Varför inte istället möta bojkotten av danska/skandinaviska produkter med att ev. omvärdera om man skall fortsätta betala ut bistånd till aktuella länder. Jag menar inte nödvändigtvis att indragna bistånd skulle vara den bästa vägen att gå. Däremot menar jag att man borde sätta hårt mot hårt, istället för att uppföra sig som kärringar!

Jag har följt Martin sedan han började blogga, och måste säga att jag blir ganska besviken när han nu bestämt sig för att sluta. Om det var så att han helt enkelt hade tröttnat på att blogga så vore det helt ok, men nu är det inget annat än ännu ett exempel på någon som böjer sig för påtryckningar. Den här gången kom påtryckningarna inte från muslimer, utan från en löpsedel (och chefer, får vi förmoda).
Ok, jag medger att jag reagerade på att han skrev “lite mer än nödvändigt” i den aktuella frågan, men jag uppfattade det knappast som att han bröt mot någon sekretess. Det kändes väl snarare som rent skvaller och skitsnack.
Men det borde ha räckt med att Martin tog bort några formuleringar/blogposter (vilket han nu har gjort). Att han går steget längre, och bestämmer sig för att sluta blogga är tragiskt ur många aspekter, och ett bakslag för yttrandefriheten.

Anders Fogh Rasmussen och Martin Melin; Visa lite stake, för fan!

Homosexualitet är en psykisk sjukdom

Bloggat den | November 13, 2005 klockan 12:26 pm | 3 Kommentarer

Härom dagen kom jag och en person att diskutera homosexualitet. Det började med att vi pratade om mina katter, och M undrade om jag inte oroade mig för att Tjet skulle bli med barn.

Jag: Nej, hon är ju innekatt, och Kax är kastrerad.
M: Men om hon smiter ut då?
Jag: Ja, det har ju faktiskt hänt några gånger, men hittills har hon inte blivit med barn. Jag har aldrig ens sett henne visa intresse för att para sig, så jag börjar fundera på om hon är steril.
M: Eller så kanske hon är “lagd åt andra hållet”.
Jag: Kanske det. Homosexualitet finns ju likväl bland djur som människor, så det är ju inte omöjligt. Men då borde hon ju ändå ha uppvisat parningsintresse.
M: Ja, det finns ju avarter även bland djuren.
Jag: Vad menar du med avarter?
M: Det är ju inte normalt.
Jag: Vaddå inte normalt?
M: Det är ju meningen att det ska vara en man och en kvinna!
Jag: Vem har sagt det?
M: Sagt och sagt… Det är ju meningen att det ska vara så. Annars kan det ju inte bli några barn.
Jag: Nu är det väl relativt sällan man har sex i avsikt att skaffa barn.
M: Ja, det är sant. Men homosexualitet är sjukligt. Det är något fel i huvudet på dem.
Jag: Varifrån har du fått det? Menar du att läkarvetenskapen påstår att homosexualitet är en sjukdom?
M: Men hur gör de? Om det är två kvinnor, använder de bananer då, eller hur bär de sig åt??
Jag: Ja, du. Det där har jag aldrig fördjupat mig i, men det är nog bara fantasin som sätter gränser.
M: Men de kan ju inte skaffa barn! Och då kräver de att de ska få adoptera. Stackars barn! Kan man inte få egna barn, så ska man inte ha några!
Jag: Menar du att heterosexuella par som är ofrivilligt barnlösa inte ska få adoptera?
M: Det är klart att de ska få göra. Det är ju synd om dem. Men då blir det ju en mamma och en pappa.
Hur ska det vara att växa upp med två pappor? Vad ska man kalla dem för? “Pappa 1″ och “pappa 2″, eller?
Jag: Jag har svårt att se det som ett problem, det faller sig säkert helt naturligt. Ett sätt kan ju vara att använda namn som tilltal. Nioårssonen kallar t.ex. mig vid namn, och säger “pappa” till AG (som inte är hans biologiska pappa)
M: Men hur skulle du känna det om du hade växt upp med två föräldrar av samma kön?
Jag: Så länge de hade gett mig en trygg uppväxt, så kan jag inte se hur deras sexuella preferenser skulle ha påverkat mig.
M: Jamen de ger sig ju på barnen, och så blir de förstörda för livet. Och de tror att det är normalt med homosexualtiet. Barnen tror att man ska vara homosexuell, och så blir de också det.
Jag: Hur kan du ens säga att homosexuella ger sig på barn? Om du var det minsta intresserad av fakta, så skulle du känna till att pedofili är mer vanligt förekommande bland heterosexuella. Och om barnen får uppfattningen att homosexualitet är normalt, så är det ju en stor vinst. Det förvånar mig att du kan påstå att sexuell läggning skulle vara ärftligt, eftersom det per automatik skulle innebära att homosexualitet inte skulle existera.
M: Nej, det ska inte existera! Det är fel och sjukligt! Det är ju något fel i huvudet på dem. Äckligt och onormalt!
Jag: Vad är normalt, då?
M: Kärlek är ju något som ska vara mellan en man och en kvinna.
Jag: Vad grundar du det på?
M: Jamen, du älskar väl dina barn?
Jag: Ja, det är klart att jag gör.
M: Men inte tusan vill du ha sex med dem.
Jag: Nej, självklart inte.
M: Där ser du! För även om man älskar andra människor, så har man inte sex med dem. Sex är något som ska vara mellan en man och en kvinna.
Jag: Jag älskar mina barn så ofantligt mycket mer än jag någonsin skulle kunna älska en man. Men det handlar om två helt olika sorters kärlek, och det borde du också förstå.
M: Ja, det förstår jag. För de där sexuella känslorna finns ju bara mellan en man och en kvinna. Allt annat är onormalt!
Jag: När du säger så där, är det samtidigt ett påstående om att många av mina vänner skulle vara onormala, och jag tar direkt illa upp av det du säger.
M: Nej, nej. Jag menar inte att det är något fel på dina vänner. Jag är övertygad om att de är bra människor. Om de är homosexuella så har de antagligen råkat ut för övergrepp som barn, och det kan de ju inte rå för.
Jag: Vad menar du med det??
M: Jag läste om en kvinna som hade blivit utsatt för övergrepp som barn, och nu tålde hon inte att se åt en karl.
Jag: Det är fruktansvärt. Övergreppet har säkert satt spår hos henne, men jag tror knappast att det gjort henne lesbisk.
M: Joo! Hon sa själv att hon inte tål karlar!
Jag: *suck*
M: Om något av mina barn hade kommit hem och sagt att den var tillsammans med någon av samma kön, ja då hade jag tagit livet av mig! Fy fan, vilken skam!
Jag: Jaha. Själv är jag väldigt noga med att efter bästa förmåga tala om för mina barn att det finns olika preferenser, och att det står dem själva fritt att avgöra hur de ska leva sina liv.
M: Hur kan du hålla på och påverka barnen på det sättet??!
Jag: Jag anser inte att jag påverkar dem, utan tvärtom efter bästa förmåga visar dem att kärlek alltid är rätt. Mitt budskap till dem är att det viktiga för mig är att de är lyckliga och harmoniska. Däremot tycker jag att föräldrar som försöker stöpa sina barn till heterosexuella utövar en skrämmande indoktrinering.
M: Men herregud! Om du håller på så där, så kommer du ju inte få några barnbarn! Om du ska göra dina barn homosexuella, så får de ju inga barn.
Jag: Jag är övertygad om att min inställning inte påverkar barnens sexuella preferenser. Möjligen att jag underlättar för dem, om det visar sig att de är homosexuella. I annat fall har jag förhoppningsvis förmedlat en öppen och kärleksfull inställning till medmänniskor.
M: Jag förstår inte varifrån du fått din uppfattning om homosexualitet!
Jag: Tja, antagligen grundar den sig i min övertygelse om alla människors lika värde.

Dagens bild visar hur en del av min balkong är utsmyckad. M har sett flaggan, men då h*n inte vet vad den står för, så tyckte h*n att den var fin!