Ytterligare ett misshadelsfall på Uppsala Waldorfskola
Bloggat den | November 16, 2010 klockan 5:22 pm | 2 Kommentarer
Uppsala Waldorfskola har exakt samma arbetssätt nu som de hade när jag hade det dåliga omdömet att ha mina barn där. Ja, samma arbetssätt som man har haft i alla tider, och som gäller i alla Waldorfskolor.
Lärare (och övrig personal) misshandlar och kränker eleverna. Intet nytt under solen, alltså. Jag kan tyvärr inte påstå att jag är förvånad, men jag är väldigt väldigt ledsen för de utsatta elevernas skull.
Från SR Radio Upplands sida:
Skolinspektionen har fått in två anmälningar som gäller Uppsala Waldorfskola. Enligt anmälarna har en lärare slagit en elev i ansiktet och kallat eleven för nedvärdernade saker. Efter det ska även lärare tystat ned händelsen som ska ha skett i våras. Den ena av de två anmälarna beskriver också hur elever som såg händelsen ska ha utsatts för förhör som spelades in.
Upplandsnytt har sökt rektorn på skolan men som ännu inte har hört av sig.
Anmälan handlar även om att skolan inte bjuder på lunch en dag i veckan utan menar att barnen ska ha med sig egen mat, trots att skolmåltider ska vara gratis.
Anmälningarna utreds nu av Skolinspektionen.
Lyssna på SR Radio Upplands inslag här.
UNT skriver också om saken.
Om du vill kontakta mig om något som gäller Waldorfsekten, så kan du göra det på waldorf@thewitch.se. Jag garanterar fullständig anonymitet för alla som kontaktar mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala Waldorfskola, Antroposofi, Waldorf, Sekter, Waldorfsekten, Antroposofisekten, Misshandel, Kränkningar
Intressant?
Tom Barkström; Läs på - Gör om, gör rätt!
Bloggat den | February 5, 2009 klockan 12:27 pm | 3 Kommentarer
Tom Barkström (kd) sitter i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Hylte kommun. Dessutom är han ordförande i Hylte primärvårdsnämnd och representant i partidistriktets verkställande utskott.
Jag känner inte Barkström, och kan därmed inte avgöra om han är dum i huvudet i största allmänhet, men att han måste ha en jävla otur när han tänker står klart även för oss oinvigda.
Upprinnelsen till mitt resonemang kommer från att en mamma (22/1) på Hylte Kommuns hemsida ställde frågan
När ska skolan bli avgiftsfri i denna kommunen? När ska vi föräldrar sluta skicka med mat till utedagen en gång i veckan? Eller dom dagar då klassen åker på utflykt och det ska skickas med mat för hela dagen? Alla har inte råd med detta!
Barkström valde att blotta sin okunskap genom att svara
Svenska skola ska enligt lag vara avgiftsfri. Ingen ska behöva betala något för att delta i skolans verksamhet. Därom råder ingen tvekan. Tvingas någon göra det ska du anmäla det till Skolinspektionen omgående. (Skolinspektionen, Box 23069, 104 35 Stockholm)
Du gör dig däremot skyldig till en osmaklig skräckpropaganda när du säger att vi i Sverige inte ha råd att ge våra barn mat. I Sverige har alla föräldrar råd till det. Har du knapp ekonomi får du prioritera om dina utgifter och dra in på något annat. Sluta med godis, läsk, chips, veckotidningar, bil eller cigaretter eller vad du nu lägger dina pengar på. Mat ska pengarna alltid räcka till!
[min fetstil]
En förälder reagerade på Barkströms arrogans, och skrev (3/2)
Håller med mamman som är “irriterad på alla småutgifter till skolan”
Varje dag ska barnen ha frukt med sej till skolan och en gång i veckan är det lilla matsäcken som ska packas. Det hela brukar börja med att dom har någon liten riskaka med sej och saft i en flaska men snart sitter “grannen” med kanelbulle och chokladmjölk. Det är så fel och skolan är inte avgiftsfri. Och hur du Tom kan svara denna mamma på det viset kan jag inte fatta!!!! Den lön Du tar ut kanske motsvarar både mammans och pappans inkomst. i det hushållet. Mycket nonchalant.
Barkströms svar får mig att misstänka att han inte bara är arrogant, utan även förvirrad
Vem tror du på skolan ska fixa 25 matsäckskorgar till klassen inför utflykten om nu föräldrarna vägrar? Det måste naturligtvis lärarna och det har de varken tid eller lust till. Resultatet blir då att man slutar med utflykter. Det förlorar alla på men mest av allt barnen. Ni som driver den här frågan för hårt riskerar alltså att medverka till att skolan tvingas upphöra med trevliga och lärorika studiebesök.
Jag vet att detta inte är en kostnadsfråga. Du tycker det är samhällets ansvar jag tycker föräldrar ska ta ansvar för sina barn. Du måste ha ett mycket ansträngande liv eftersom du inte orkar med att bre tre mackor och fixa en termos o´Boy.
Grundfrågan är dock alldeles klar, svensk skola är och ska vara avgiftsfri!
[min fetstil]
Det skrämmer mig - på riktigt - att en person, vars uppgift är att representera och tillvarata människors och samhällets intressen, verkligen kan ha så dålig verklighetsförankring.
Mitt engagemang för utsatta människor har alltid varit stort, och jag känner (tyvärr) till ett flertal människor som inte har råd med mat. Föräldrarna väljer bort att själva äta middag, för att barnen skall kunna äta sig mätta.
Jag känner till föräldrar som väljer bort läkar- och tandläkarbesök för egen del, i hopp om att kunna spara ihop pengar till begagnade skridskor till barnen (så att de skall kunna delta i skolans skridskoutflykter).
Jag känner till familjer där tandfén inte kommer på besök, eftersom det verkligen inte finns utrymme i budgeten för att avsätta guldpengar vid barnens tandlossning.
Jag känner till barn som har kommit hem och frågat sina föräldrar Vad är semester för något? efter att de har hört sina kamrater prata om att de har varit på semester. I den egna familjen är semester något som är så ekonomiskt avlägset att man aldrig ens har diskuterat detta.
Jag känner till separerade föräldrar som lever på nudlar och buljong de veckor barnen bor hos den andre föräldern, bara för att sedan ha råd att servera pytt-i-panna och blodpudding de veckor barnen kommer.
Jag känner till fall där föräldrar har ringt till skolan och sjukskrivit sina barn på utflyktsdagar, då man faktiskt inte har haft råd att ordna matsäck.
Listan kan göras plågsamt lång.
Det förvånar och skrämmer mig att en politiker kan leva så långt från verkligheten att han inte känner till det jag berättar om. Ovanstående exempel kommer från fullt normala familjer - där det inte har funnits utrymme för veckotidnigar, bil, cigaretter, alkohol eller chips på många, många år.
Det är så osmakligt hånfullt av Barkström att uttala sig så mästrande som han gör.
I gårdagens Aftonbladet påstod Barkström att han inte kände till i vilken utsträckning föräldrarna förväntas skicka med matsäck. Detta uttalande får dock betecknas som en politisk sanning, då det tydligt framgår i mammans frågeställning (22/1).
I dagens Nyhetsmorgon gjordes en telefonintervju med Barkström (och efter vilken tom programledarna konstaterade att Barkström inte har koll på vad det handlar om), där han upprepade flera gånger att han inte tror att det finns någon skola i Sverige som förutsätter att eleverna skall ta med sig matsäck en gång i veckan.
Snälla Barkström - Gå hem och läs på. Gör om, gör rätt.
Ett exempel som jag känner väl till är Waldorfsektens skolor. Där går klasserna på utflykt en gång i veckan, och eleverna förväntas ha med sig matsäck hemifrån* .
Waldorfsekten är informerade (från Skolverket) om att detta strider mot skollagen, men man fortsätter ändå att kräva matsäck från hemmen. Samma sak gäller städning i Waldorfsektens lokaler. Där gör man upp städschema för familjerna *, och sedan är det bara att städa gratis (eller råka illa ut). Även på denna punkt är Waldorfsekten informerad (av Skolverket) att detta regelvidriga förfarande är att jämställa med en förtäckt avgift, och därmed strider mot skollagen. Jag känner dock inte till en enda Waldorfskola som har ändrat sina rutiner på den punkten (men om någon sitter på sådan information, så är jag idel öra).
När det gäller Barkströms fråga/påstående
Vem tror du på skolan ska fixa 25 matsäckskorgar till klassen inför utflykten om nu föräldrarna vägrar? Det måste naturligtvis lärarna och det har de varken tid eller lust till
så tycker jag först och främst att det är direkt pinsamt att han försöker vrida det till att det handlar om vägran från föräldrarnas sida, när det egentligen handlar om att de aktuella skolorna bryter mot lagen.
Som svar på hans fråga, måste jag säga att jag inte ser problemet. I den skola där mina barn går fungerar det alldeles utmärkt. Inför utflykter ombeds vi föräldrar att skicka med en matlåda, och sedan fylls den med mat av bespisningspersonalen. Nemas problemas!
Vad är det som får Barkström att blanda in lärarna i detta resonemang?
Tom Barkström borde läsa på, och skaffa sig lite verklighetskontakt innan han uttalar sig i framtiden.
Vid närmare eftertanke, kanske det vore ännu bättre om han drog sig tillbaka och överlät sin plats till någon som är up to date med hur det fungerar ute i samhället.
Läs även andra bloggares åsikter om Tom Barkström, Hylte Kommun, Matsäck, Arrogans, Fattigdom, Skollagen, Waldorfskolor, Waldorfsekten
Intressant?
* Det var något år sedan jag gjorde avstämning på detta, så jag får väl lägga in en brasklapp om att det kan ha skett någon enstaka förändring sedan dess.
Jag kommer aldrig att köpa en begagnad bil av paret Guillou-Skarp!
Bloggat den | January 12, 2009 klockan 8:46 pm | 5 Kommentarer
Gömdaskandalens debatt har onekligen gått in i en ny fas idag. Jag påstår inte att debatten har gått speciellt mycket framåt, men en ny fas är det definitivt.
När jag först hörde talas om Liza Marklunds artikel på Newsmill blev jag naivt hoppfull. Jag trodde nämligen i min enfald att hon hade gett sig in i debatten.
Men icke.
Istället ägnade hon en herrans massa ord till att i princip inte säga någonting. Jag är inte ensam om att ha blivit besviken.
I sitt pseudoinlägg lägger Marklund allt sitt krut på att försöka få det att se ut som att problemet är att hon har påstått att boken är “En sann berättelse” istället för att skriva “Baserat på en sann berättelse”.
Visst - det är en del av problemet, men långt ifrån hela problematiken!
Påståendet “En sann berättelse” medförde i sig de stora problemen;
- att en man felaktigt pekades ut som en grovt kriminell, krigsskadad psykopat och massmördare,
- att en hel invandrargrupp, utan några som helst belägg, påstås ha hållit hela Oxelösund i schack,
- att ett barn och en pappa har berövats kontakten med varandra till följd av lögnerna i Gömda,
- att “Anders” (dvs Luis) felaktigt framställdes som tryggheten själv, trots att det i senare böcker framkommit att han misshandlade “Mia” (så hur skall vi kunna veta att det inte var han som orsakade mia de blåmärken Osama anklagades för?).
Se gärna min recension (eller ännu hellre - läs boken!) för fler exempel.
Ingenting av detta låtsas Marklund om med en enda stavelse i sin artikel.
När Monica Antonsson skrev sin artikel på Newsmill valde gammelmedia att helt nonchalera det.
Nu när Liza Marklund har skrivit en artikel på Newsmill så slås det upp i Aftonbladet, Expressen, SvD, DN och ja, jag såg tom en notis på text-TV!
Någon mer än jag som upplever att dessa två journalister och författare (fortfarande!) behandlas fruktansvärt olika av gammelmedia?
Marklund skriver bl.a:
“Jag kan alltså varken bekräfta eller förneka att personerna som yttrar sig i frilansjournalistens Monica Antonssons reportagebok ”Mia – sanningen om Gömda” uttalar sig om rätt personer”
I stycket direkt efter bekräftar hon dock att det rör sig om rätt personer:
“Allvaret i frågan har accentuerats av att Justitiekanslern, som utreder brott mot källskyddet, just nu bedriver en förundersökning mot journalisten Monica Antonsson, som misstänks för just det här brottet.”
Så hårdare än så håller hon inte på källskyddet. Dessutom missar hon att nämna att hon själv är föremål för en utredning om exakt samma brott (gällande övergreppen mot Elisabeth Hermon).
Vidare tycks det som att Marklunds enda kritik mot Antonssons bok är att hon har skrivit att Gömda släpptes 1999 när den egentligen släpptes 2000, och att Antonsson har skrivit att Marklund har varit på en boksignering i Nyköping (vilket hon aldrig har varit enl. sig själv).
Det måste fan vara det högsta betyg Monica kan få för sin bok!
Piratförlagets förlagschef Ann-Marie Skarp skriver en intressant text på Piratförlagets hemsida. Hon skriver bl.a:
“Förra året ifrågasattes exempelvis författarna Maja Lundgren och Unni Drougge på samma sätt”
När det gäller Unni Drougge förstår jag inte vari likheten ligger. Drougges påståenden stärks - till skillnad mot Marklunds - av existerande läkarutlåtanden och domslut. Vad jag vet, så var det väl egentligen bara Skarps sambo och hans agent som försökte misskreditera Unnis bok.
“Att ”Gömda” är en roman och inte ett reportage har hela tiden varit självklart från våra utgångspunkter.”
Då infinner sig den självklara frågan; Varför i hela fridens namn har varken Marklund eller förlaget reagerat under alla de år då boken felaktigt har placerats på biografihyllorna?
Skarp fortsätter:
” [...] ett reportage definitionsmässigt måste vara sant. ‘En sann historia’ är alltså något annat än ett reportage. Blandar författaren in fiktiva inslag i sitt reportage blir det nämligen fiktion.”
Det rimmar ju jävligt illa med Marklunds artikelserie i Expressen, där hon med grova och falska anklagelser krossade Elisabeth Hermon och hennes företag. En kränkning som Leif Silbersky betecknade som “Det värsta mediaövergrepp jag sett under hela min yrkeskarriär“.
Begreppet sanning tycks vara så tänjbart inom Skarps/Guillous hushåll att åtminstone jag aldrig skulle komma på tanken att köpa en begagnad bil av dem!
Se även intervju med Monica Antonsson i dagens SvD och Expressen
Andra bloggar om: Liza Marklund, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Gömda, Piratförlaget, Ann-Marie Skarp, Jan Guillou, Unni Drougge, Sanning, Lögner
Intressant?
Antonsson-Marklund: 3-0
Bloggat den | December 26, 2008 klockan 11:41 pm | 4 Kommentarer
Det har gnagt i mig flera dagar, och jag måste få ur mig det.
Nu när Piratförlaget har gått ut och medgett att Gömda och Asyl är fiktion, hur skall då JK handskas med den anmälan som “Mia” har lämnat in?
Det måste ju vara knepigt att handskas med en anmälan om att identiteten på en fiktiv romanfigur skulle ha blivit avslöjad. Ungefär i klass med om man skulle få in en anmälan om att det skulle ha avslöjats var Ankeborg ligger!
Något annat som orsakar bekymrade veck i min panna är att media, med något undantag, höll extremt tyst när Liza Marklund blev JK-anmäld för att hon med namn, bild och personnummer hade hängt ut en person (som levde under skyddad identitet!) som bedragerska (ett påstående som hon fö står fast vid, trots att åklagaren har konstaterat den totala motsatsen).
När Monica Antonsson någon vecka tidigare JK-anmäldes av “Mia”, med påståendet om att Antonsson hade avslöjat denna romanfigurs identitet, då låg tidningarna inte på latsidan.
Det må så vara att Antonsson är en avsevärt mycket bättre journalist och författare än Marklund, men hur det än är så är Marklund (just nu, något säger mig att vi kan stå inför förändringens tid) mer känd än Antonsson. Därmed borde intresset för anmälan mot Marklund ha varit sprängstoff, medan anmälan mot Antonsson på sin höjd borde ha resulterat i notiser.
Men så blev det inte.
Varför?
Är det den där jävla buskvågermentaliteten så skrämmande djupt rotad inom media? Jag blir fan mörkrädd.
En avslutande fundering:
Från pålitlig källa har det avslöjats (jag väntar - för sakens skull! - på en mer “oficiell bevisning”) att boklådorna runt om i landet, efter att Antonssons bok har kommit ut, har fått direktiv från Piratförlaget om att flytta Gömda och Asyl till avdelningen “Romaner”.
Frågan som då dyker upp i mitt huvud är varför Marklund/Piratförlaget inte har reagerat under alla de år boken stått under “Biografier”?
Varför kan man inte inse när man har ljugit in sig i ett hörn?
Även om jag förstår att det måste vara jobbigt, så måste det ju ändå vara tusenfalt bättre att göra en pudel än att fortsätta förnedra sig.
Pinsamt är bara förnamnet.
Andra bloggar om: Piratförlaget, Mia - Sanningen om Gömda, Monica Antonsson, Gömda, Liza Marklund,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Media är Liza Marklunds marionetter
Bloggat den | December 22, 2008 klockan 11:50 pm | 3 Kommentarer
Affärsuppgörelser med Liza är anledningen till att de inte vill sänka henne, det skulle kosta Aftonbladet och Expressen alldeles för mycket.
Frilansjournalisten Tonci Percan är en av de få modiga, som vågar ta bladet från munnen. Han har skrivit en mycket läsvärd artikel på Newsmill, där han tydliggör att Marklund utgör en viktig inkomstkälla för båda kvällstidningarna.
Percan är programledare för Medierna, och där ställde han nyligen frågan till Jan Helin (chefredaktör på Aftonbladet)
-Har du några band till Liza Marklund?
-Nej svarade Helin.
Några dagar senare kunde var och en se att Marklunds litterära verk värk bifogades blaskan.
Så mycket för att inte ha några band.
Money talks…
Marklunds bindning till Expressen känner vi till sedan tidigare.
Dessutom är det ju så illa att hon redan har fått sparken därifrån en gång, till följd av sina frapperande lögner. När tidningen sedan åter har tagit henne under sina vingars beskydd (de insåg väl att det skulle gå att mjölka pengar ur hennes varumärke, efter att hon hade gjort sig ett namn på sina lögner), så inser envar att det skulle vara ett totalt förlorat ansikte att än en gång behöva göra upp med den lilla poetissan.
Och rent krasst så är hon ju, med sitt falskt uppbyggda varumärke, en kassako för tidningen.
Money talks…
Andra bloggare om: Liza Marklund, Gömda, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Media
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Recension: Mia - Sanningen om Gömda
Bloggat den | December 22, 2008 klockan 9:17 pm | 11 Kommentarer
av Monica Antonsson
Blue Publishing bokförlag
ISBN: 978-91-977382-1-7
I stort sett allt som jag har skrivit hittills om Gömda-skandalen har jag gjort med min egen trovärdighet som insats. Utan att ha läst Mia - Sanningen om Gömda, så har jag egentligen bara haft min magkänsla att gå på.
Min magkänsla har i och för sig aldrig någonsin lurat mig, så jag kan inte påstå att jag har varit orolig.
Min avsikt var att läsa boken på ett dygn, men det gick inte. Och här vill jag inte främst skylla på att barnen pockade på min uppmärksamhet, utan att jag helt enkelt inte förmådde att läsa mer än korta stycken åt gången. Jag blev arg, upprörd och adrenalinstinn av det jag läste, och var tvungen att lägga från mig boken många gånger för att varva ned. Jag ville ju vara “sansad” när jag läste.
Att läsa Mia - Sanningen om Gömda har varit en ren fröjd för journalisten i mig. Det är extremt sällsynt att man ser ett material som så gediget beläggs av lättkontrollerad källhänvisning.
På punkt efter punkt motbevisar Antonsson (genom bl.a. refererade dokument och namngivna myndighetspersoner) det som påstås i Gömda.
Det hedrar Antonsson att hon inte tagit ställning. Hon har skrivit boken efter principen “Så här står det i Gömda, och så här såg det ut enl. dokument, människor som var närvarande, namngivna myndighetspersoner, sjukhusjournaler osv.”
Antonsson har valt att inte förtiga de delar som talar till Osamas nackdel, och det stärker hennes trovärdighet mycket.
På försättsbladet till Gömda står det
Detta är en sann historia. Den finns bekräftad i hundratals dokument hos svenska och utländska myndigheter, såsom domar i tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt, akter hos socialtjänsten i ett flertal kommuner, polisrapporter, journaler på medicinska och kirurgiska kliniker, rättspsykiatriska undersökningar, akter hos Statens invandrarverk, flera försäkringsbolag samt en rad svenska och utländska advokater, regeringsbeslut och dödsattester. Vissa namn och detaljer i berättelse är ändrade för att skydda de gömda människornas identitet.
Det ger intryck av ett gediget researcharbete, vill jag lova. Den som förresten kan komma på vad de påstådda dödsattesterna skulle ha med saken att göra (och var de kommer in i bilden!), räcker upp en hand.
När man läser Mia - Sanningen om Gömda inser man att Marklund inte kan ha kastat ens en snabb blick i dessa dokument. Eller så har hon gjort det, men fullständigt struntat i att de vittnat om något helt annat än det “Mia” påstått.
Oavsett vilket, så är det ett skrämmande sätt att bedriva research i skrivandet av “en sann historia”.
Det har stormat rejält bl.a. på nätet, efter att det blev känt att Antonssons bok var på gång. En stor skara människor har helt enkelt inte velat ta till sig det otänkbara; Att Marklunds böcker var hittepå. Istället har man ställt in sig på att skjuta budbäraren, och det är nog få som har fått utstå så mycket skit på nätet, som Antonsson har gjort. Bland de “snällare” påhoppen jag har sett, så har man tyckt att Antonssons blogg skulle vara så “osammanhängande”, så boken ger man inte mycket för. Det är ett, i mina ögon, mycket märkligt sätt att resonera. För oavsett vad man tycker om Antonssons blogg; på vilket sätt påverkar det vad som hände och inte hände i Oxelösund för 15 år sedan?
Någon som påstod sig ha läst Antonssons bok hänvisade till den som “skitsnack och kafferepsskvaller”. Jag vet inte vad man har för syn på det svenska samhället om man anser att domstolshandlingar och andra myndighetsdokument är “kafferepsskvaller”, men det känns lite rättshaveristiskt.
Är det viktigt om Gömda och Asyl är sanna eller hittepå? För, som så många har påpekat, de skulle ju kunna vara sanna, och är på så sätt ett viktigt inlägg i en viktig debatt.
Ja - det är av avgörande betydelse att det nu avslöjats att de är osanna, med tanke på att de har marknadsförts som sanna. Därmed har faktiska personer tillskrivits egenskaper och kriminellt handlande som inte är med sanningen överensstämmande. Det är grovt kränkande för dessa människor.
Jag ger ett litet smakprov på de avslöjanden som görs i Mia - Sanningen om Gömda, och rekommenderar er sedan att läsa resten i boken.
Man behöver inte läsa boken för Antonssons skull (hon har inget egenintresse i detta). Däremot bör man läsa, som ett stöd för Osama (”mannen med de mörka ögonen”) och Michael (den förnekade sonen), och som ett led i deras väg till upprättelse.
I Gömda: “Mia” gick ut skolan med höga betyg.
I verkligheten: Efter att ha gått i specialklass under hela sin skolgång gick hon ut skolan med högst mediokra betyg. Detta borde inte spela någon roll anser jag, men Marklund är tydligen av en annan åsikt.
I Gömda: “Mia” påstås ha arbetat på flyktingförläggningen i Oxelösund.
I verkligheten: Hon vistades visserligen frekvent på flyktingförläggningen, men inte som anställd.
I Gömda: “Mia” hade ett ganska kvalificerat jobb på en bank.
I verkligheten: Sedan 1983 levde “Mia” (med något kortare undantag) på socialbidrag (medan “Mias” syster arbetade på bank!). Jag anser inte att det ligger något nedvärderande i det, då jag förutsätter att det fanns goda grunder för det. Uppenbarligen måste Liza vara av en annan åsikt.
I Gömda: “Mia” blev erbjuden en plats på läkarlinjen, men tvingades tacka nej.
I verkligheten: Med tanke på “Mias” betyg är det knappast troligt att hon ens har sökt läkarlinjen. Och om hon ändå gjort det, så faller det på sin orimlighet att hon skulle ha blivit erbjuden en utbildningsplats.
I Gömda: Mia träffar, och gifter sig med, den trygga, snälla och förstående Anders från Norrland.
I verkligheten: Hon träffade, och gifte sig med, Luis från Chile, som misshandlade henne (enl. “Mia” själv i senare böcker) - detta omnämns inte med ett ord i Gömda.
Det andas en hel del rasism att “Mia” och Liza inte vågar stå för att han är chilenare. Om man vill skydda hans identitet, så hade det legat inom tillåtna ramar att t.ex. göra honom till “José från Argentina”.
Spontant känns det som att den norrländske Levi (pappa till den förnekade sonen Michael) har fått “stå modell” för hur Luis framställs i Gömda.
I Gömda: Kyrkans präst vägrade hjälpa en Chilensk flyktingfamilj (med hänvisning till att mannen skulle vara mördare under Pinochet-regimen), så “Mia” ordnade en avancerad flykt och ett gömställe för familjen på egen hand.
I verkligheten: Prästen blir bestört när han hör talas om “Mias” påståenden. Flyktingar från Pinochet-regimen hade högsta prioritet för kyrkan, i deras arbete att gömma flyktingar. Prästen har dessutom inga minnen av att “Mia” skulle ha varit en del av arbetet med flyktingar, däremot var möjligen hennes syster det.
Det ligger nära till hands att tro att det är “Anders från Norrland” dvs Luis från Chile, som har fått “stå modell” för mannen i den påstådda flyktingfamiljen.
I Gömda: Osama är en del av ett gäng krigsskadade flyktingar från Libanon som höll Oxelösund i schack.
I verkligheten: Varken polis, socialtjänst eller personalen från flyktingförläggningen känner till att det skulle ha existerat något sådant gäng.
I Gömda: Osama våldtar “Mia” grovt, misshandlar henne grovt och försöker mörda henne.
I verkligheten: Av läkarintyget efter den påstådda händelsen framgår
Av tillgängliga sjukhushandlingar förda å vårdcentralen i Oxelösund framgår att hon i gott allmäntillstånd inkommit kl 10.35 onsdagen den 11 nov 1987 till vårdcentralen.
Vid undersökningen noterades ingen svullnad av mjukvävnaden motsvarande halsen. Ej heller noterades missfärgning.
Läkaren kunde dock konstatera ett par till halsens högra del lokaliserade minimala blåmärkesförändringar.
Läkaren skriver vidare att det våld som eventuellt övats mot hennes hals är att betrakta såsom tämligen måttligt
och
det går inte att påstå att hon till följd av det mot halsen övade, eventuella våldet varit försatt i en livshotande situation.
Det ger inte mig intryck av att ha varit en livshotande situation. Spår efter någon våldtäkt nämns inte heller.
Och - med facit i handen; Hur kan vi veta att det inte var Luis som åsamkade “Mia” dessa “minimala blåmärkesförändringar”? Hur det än var, så levde de tillsammans vid tillfället, och vi vet nu att han misshandlade henne.
I Gömda: Osama snokade reda på var dottern gick på dagis, och åkte sedan dit - vid upprepade tillfällen - och mordhotade personalen. Han tog även personalen och dagisbarnen som gisslan. Efter dessa trauman tvingades personalen söka psykologhjälp.
I verkligheten: Berörd dagispersonal intygar att de inte har blivit mordhotade eller tagna som gisslan av Osama. Och de har aldrig varit rädda för honom.
Tvärtom var det så att Osama ibland (under fredliga och överenskomna former) hämtade dottern på dagis, ibland ensam och ibland i sällskap med “Mia”. Personalen uppfattade ingen osämja mellan föräldrarna.
Några polisanmälningar ang. mordhot och gisslandraman finns, av naturliga skäl, inte. Personalen har inte heller tvingats söka psykologhjälp pga Osama.
I Gömda: Sara fick inte gå kvar på dagis efter Osamas alla mordhot och gisslantagande. Det var helt enkelt inte säkert för de övriga barnen och personalen.
I verkligheten: Sara slutade dagis på läkares inrådan, pga allergi och stor frånvaro.
I Gömda: Osama genomgick två stora rättspsykiatriska undersökningar, i syfte att fastställa vilket straff han skulle få för sin terror mot “Mia”. Personalen vid den rättspsykiatriska kliniken bad “Mia” att samarbeta med dem, och i utbyte mot detta skulle man ringa henne och meddela resultatet av undersökningarna.
I verkligheten: Osama har över huvud taget inte genomgått några rättspsykiatriska undersökningar!
Däremot har han genomgått en personutredning (i samband med vårdnadstvisten) - vilket är något helt annat. Det är inte ens ovanligt i samband med vårdnadstivster.
Personundersökningen avslutas med orden “Resultatlösa försök har gjorts att få kontakt med före detta fästmön“. Detta ger åtminstone inte mig uppfattningen om att det skulle ha förelegat något “samarbete” mellan utredarna och “Mia”.
I Gömda: Det finns inte nämnt att Luis försökt döda Osama.
I verkligheten: Den 2 augusti -89 körde Luis över Osama - två gånger - i syfte att döda honom (enl. egen utsaga). För detta dömdes han till ett års fängelse (händelsen rubricerades som grov misshandel).
I Gömda: Osama och några av hans landsmän misshandlade Luis svårt nyårsafton 1988. Luis hamnar på sjukhus, och händelsen polisanmäls.
I verkligheten: Någon polisanmälan finns inte. Osama befann sig i Kanada denna nyårsafton, och Luis avtjänade samtidigt ett fängelsestraff (efter att försökt döda Osama). Dock verkar det som att Luis blev ordentligt misshandlad runt denna tid - av medfångar inne på fängelset. Om dessa var araber, chilenare eller något annat är det ingen som vet. Men Osama var bevisligen inte närvarande!
I Gömda: “Mia” gjorde ett stort antal polisanmälningar mot Osama om olaga hot under 1988 och 1989.
I verkligheten: Inga sådana anmälningar finns belagda hos varken polis eller tingsrätt.
I Gömda: “Mia” polisanmäler Osama efter att han har försökt köra över hennes pappa.
I verkligheten: Någon sådan polisanmälan existerar inte.
I Gömda: Osama beskylls för att ingå i en internationell liga som ägnar sig åt organiserad brottslighet.
I verkligheten: Han stal tre cyklar tillsammans med ett par kompisar (och straffades för det).
I Gömda: Socialtjänsten tvingades montera galler för fönstren i “Mias” bostad, för att skydda henne och familjen från Osama.
I verkligheten: Socialtjänsten intygar att de inte har installerat några fönstergaller i “Mias” bostad.
I Gömda: Den gemensamma dottern Sara (Emma i böckerna) var rädd för sin far och andra mörka män efter allt hon tvingats utstå och bevittna.
I verkligheten: En videoupptagning visar att Sara är allt annat än rädd för sin pappa.
I Gömda: “Mia” påstår att förhållandet med Osama tog slut vid lucia -86, och samtidigt eskalerade Osamas förföljelse, hotelser, misshandel och mordförsök.
I verkligheten: Nästan ett år senare deltog Osama, som en i familjen, i en familjehögtid hemma hos “Mias” föräldrar (detta vittnade “Mias” pappa om vid en tingsrättsförhandling).
I Gömda: “Mia” berättar om hur Kungen och hans jaktsällskap plötsligt kom till det pensionat hon vid tillfället bodde på.
I verkligheten: Ägaren till pensionatet intygar att Kungen och hans sällskap aldrig har varit där. Detta skulle i och för sig kunna betecknas som en - för handlingen - “oskyldig” lögn. Men jag vill påstå att den visar på vilken nivå trovärdigheten ligger.
I Gömda: Familjen flyr från Oxelösund, eftersom Osama förföljer och mordhotar “Mia” och den gemensamma dottern, och myndigheterna har konstaterat att man inte kan skydda dem.
I verkligheten: Av socialtjänstens handlingar framgår tydligt att flykten berodde på att Luis låg illa till när han släpptes efter avtjänat fängelsestraff efter att ha försökt döda Osama.
Visst var det väl så att “Mia” kan anses ha legat illa till även hon, då hon var gift med Luis, men det hade inte att göra med någon förföljelse, misshandel eller mordhot från Osama.
I Nyhetsmorgon sommaren -08: “Mia” påstår att familjen fortfarande lever under dödshot från Osama, samt att hans senare flickvän och fru och barn också är hotade, och lever gömda. Hon påstår även att Osama fortlöpande skickar hotbrev till alla i hennes familj, inkl. sonen Michael.
I verkligheten: Det fastslogs i länsrätten 1993 att Osama inte utgör något hot mot “Mia”.
Flickvännen han blev tillsammans med efter “Mia” intygar att varken hon eller deras dotter är hotade eller lever gömda.
Hustrun som Osama gifte sig med 1988 och de tre gemensamma barnen är varken hotade eller gömda, utan lever alltjämt tillsammans med Osama.
Michael (sonen “Mia” förnekar i böckerna) och Osama har en god relation till varandra, och jag har själv hört honom intyga att han inte får/har fått några hotbrev från Osama.
Om ovanstående “förändringar” bara är “detaljer” så undrar jag vad som återstår av sanningen.
Det enda jag själv kan komma fram till är att händelserna tillskrivs en mellansvensk stad.
Jag avslutar med att sammanfatta hur de olika parterna på “Liza-sidan” har reagerat på Monica Antonssons bok:
Mia: JK-anmälde (med viss hjälp får vi förmoda, med tanke hur anmälan hade formulerats) Monica - redan innan boken hade kommit ut! Grunden till “Mias” anmälan är att Monica med sin bok (enl. “Mia”) har avslöjat hennes identitet.
(Jag uppmanar alla som har läst boken att peka ut var i boken hennes identitet avslöjas)
Liza: - Jag har aldrig ljugit, skarvat eller överdrivit för att göra historien bättre
Ann-Marie Skarp: Piratförlaget har alltid salufört boken som skönlitteratur, dvs fiktion.
Jan Guillou: - Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så
Avslutningsvis hoppas jag att Lia Boysen kommer att läsa in Mia - Sanningen om Gömda som ljudbok.
Andra bloggar om: Mia - Sanningen om Gömda, Monica Antonsson, Gömda, Liza Marklund, Osama Awad
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Rolf van der Brink redogör för den svenska media-ankdammen
Bloggat den | December 21, 2008 klockan 12:31 am | 2 Kommentarer
Hur sköter den loja vänskapsklubben granskningen av andra makthavare, när de inte ens förmår kamma igenom de egna leden?
Rolf van der Brink har skrivit den bästa artikeln jag hittills har läst gällande Gömda-skandalen.
Artikeln handlar visserligen inte om varesig Gömda eller Mia - Sanningen om Gömda, utan om varför mediacheferna mörkar historien om Marklund. Det är en väldigt tydlig och balanserad artikel, som berättar vad alla visserligen redan visste. Men det är få inom media som vågar medge att det ser ut så här.
Liza Marklund är en stor maktfaktor inom svensk media, och det är journalisters skyldighet att granska henne och hennes uppgifter när det dyker upp avslöjanden i den här storleksordningen. Det är inte bara det faktum att Gömda och Asyl inte är sanna som är intressant. Med tanke på Marklunds position i media- och litteratursverige är det dessutom av stor betydelse att det är just hon som har skrivit böckerna.
Den som tror att media skulle tiga still om det handlade om en politiker istället, räcker upp en hand nu.
Vi har sett otaliga exempel på när politiker m.fl. har hudflängts i media för betydligt mindre allvarliga saker än detta.
Vi får väl hoppas att Oisín Cantwells artikel fungerar som ett lavemang på övriga media, och att de nu vågar skriva om skiten. Om inte, så kan vi inte påstå oss ha en mer fri mediavärld än vad man har i Italiten.
Kuriosa:
I Östnytts Eftersnack, som handlade om Gömda-skandalen, frågade studioreportern;
- Behöver vi läsare vara mer kritiska nu, när vi läser den här typen av böcker?
Fredrik Virtanen svarade
- Generellt när man läser Liza Marklund då tycker jag alltid att man skall vara väldigt noga.
Länksamling över Gömdaskandalen
Andra bloggare om: Liza Marklund, Gömda, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Media
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Media har vaknat
Bloggat den | December 19, 2008 klockan 11:57 pm | 3 Kommentarer
Bra!
Det verkar som att Aftonbladets artikel blev startskottet för andra tidningar att börja skriva. Visserligen verkar de försöka fokusera på att Antonsson har blivit JK-anmäld, men samtidigt “tvingas” de ju också att skriva om hennes bok.
Jag köper aldrig kvällstidningar, men idag tänkte jag göra ett undantag. Jag försökte köpa Aftonbladet på tre olika ställen, men den var slut! Kan det, måhända, ha med löpet och ettan att göra
Den senaste i raden att visa civilkurage är TV4-reportern Annika Widebeck. Efter hårda strider lyckades hon få med ett inslag om Gömda-skandalen i förra helgens Nyhetsmorgon. Därefter har hon fått vidare inslag stoppade av Jonas Gummesson (nyhetschef på TV4, samt bästis med Marklund). Detta har lett till stora konflikter inom TV4s väggar, och Annika Widebeck riskerar att bli av med jobbet.
Även Oisín Cantwell verkar vara en kille med civilkurage. Det var uppenbarligen inte helt smidigt för honom att få sin artikel att gå i tryck.
I morgondagens Medierna (P1 kl. 11:03) kommer man ta upp Antonssons bok igen, ur vinkeln att media försökt tiga ihjäl den.
Lyssna! Det tänker jag göra!
Det är glädjande att se att alltfler av de som tidigare har försvarat Liza och “Mia” in absurdum nu verkar ta till sig fakta, och svänger i sin uppfattning.
Sedan finns det ju de som insett att Liza och “Mia” är ganska rökta, men ändå känner ett stort behov av att hålla fast vid att de inte gjort något fel. Denna grupp har övergått från att hävda att Liza och “Mia” skulle vara sanningens budbärare, till att nu tycka att “Jamen böckerna skulle ju kunnat vara sanna. Många kvinnor lever ju under svåra förhållanden“.
Vad denna grupp helt missar är att ett antal människor blivit förljugna och förtalade i böckerna.
Vad mig anbelangar, så hade vi inte haft något problem om böckerna inte hade påståtts vara sanna. Men nu var det så de marknadsfördes, och därmed har människor blivit anklagade för saker de inte gjort sig skyldiga till. Utpekade människor har farit oerhört illa och mått fruktansvärt dåligt pga lögnerna i böckerna. Är det ok, eftersom böckerna “hade kunnat vara sanna”?
Jag reagerar starkt på Liza Marklunds påstående om att “Mia” skulle framställas som näst intill prostituerad i Monica Antonssons bok. Jag häpnas av att någon som utgör sig för att kämpa för kvinnor har en så förlegad könsrollssyn att hon ser det som “nästintill prostitution” när en kvinna knullar runt.
Skämmes på dig, Liza!
Med anledning av att Monica avslöjar hur “Mias” betyg såg ut säger Liza
Och att Mia hade 3,65 och inte 4,8 i betyg. Vad spelar det för roll? Är man mindre värd då? Och var det okej att hon misshandlades om hon bara hade 3,65?
Men snälla! Vad “Mias” betyg ev spelade för roll kanske det är Liza som skall svara på. Det är ju hon som uppenbarligen inte tyckte att de dög som de var i verkligheten.
Och “var det okej att hon misshandlades om hon bara hade 3.65?” är ju en halmdocka utan dess like, vilket Liza borde hålla sig för god för. Jag har inte någonstans i debatten (vilken jag vill påstå att jag har följt ganska ingående) sett att någon skulle påstått att det var ok att Osama slog “Mia”. Tvärtom.
Nästa fråga jag ställer mig är vad som föranlett Liza att “förfina” “Mias” alla sidor och egenskaper, samtidigt som hon skrivit ned Osama på alla tänkbara sätt. Jag kan inte se någon annan förklaring än att Liza besitter fördomar om att man skulle vara “sämre” när man har låga betyg och ett vidlyftigt sexliv (osv).
Jag tycker att alla som har köpt Gömda och Asyl skall göra som Lilla Pjopsan; reklamera böckerna till Piratförlaget. Dessutom kan man göra som Ramona ; anmäla böckerna (som falskt marknadsförda) till KO.
Namninsamlingar:
Vi kräver en öppen debatt om böckerna Gömda & Asyl av Liza Marklund och Mia Eriksson
Annika Widebeck på TV4 måste få stanna kvar på kanalen!
Andra bloggare om: Liza Marklund, Gömda, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Böcker, Kvinnomisshandel, Namninsamling, Media, , Fördomar
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Osama skriver på Newsmill
Bloggat den | December 19, 2008 klockan 5:55 pm | 13 Kommentarer
Sant är att jag vid tre tillfällen misshandlade “Mia”. Det är brott som jag ångrar djupt. Jag blev också dömd för dessa och har avtjänat mitt straff. Men de lögner som Liza Marklund och Maria Eriksson genom sin bok spridit om mig i alla dessa år är ett straff som jag inte förtjänar.
[...]
Det är inte bara jag som drabbats av Marklund och Erikssons förtalskampanj, men tidningarna har konsekvent vägrat att publicera våra historier. Det är hög tid att Liza Marklund och Maria Ericssons lögner uppdagas.
Läs hela Osama Awads (”Mannen med de svarta ögonen” i Gömda) inlägg på Newsmill.
Andra bloggare om: Osama Awad, Liza Marklund, Gömda, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Jamen det vet väl alla
Bloggat den | February 11, 2008 klockan 1:26 pm | 3 Kommentarer
Det är väl allmänt känt att negrer är infantila, lata och klättrar i träd, att zigenare är tjuvaktiga, att alla som är hemma på dagarna är samhällsparasiter, att judar är snåla, att alla kroppsbyggare käkar anabola och att homosexuella är pedofiler.
Så vad gjorde hunduppfödaren för fel när hon nekade ett lesbiskt par att köpa en hundvalp? Hon hade ju läst att transvestiter (och kopplingen därifrån till lesbianer är ju solklar) ägnar sig åt djursex, och något sådant ville hon väl inte att de små gulliga valparna skulle behöva utstå.
Usch och fy, det måste man ju förstå.
Allvarligt talat; Hur är det möjligt att det fritt vandrar omkring så jävla inskränkta människor ute i vårt samhälle år 2008?
Ge mig namnet på kenneln. Jag har planer på att bli hundägare i framtiden, och vill inte riskera att köpa den av en så jävla fördomsfull människa!
Skämmes på henne, ta mig fan!
Utöver böter så borde hon ha dömts till en längre tids samhällstjänst, förslagsvis att utföras hos Noaks Ark eller RFSL.
Jävla stolpskott!
(ja, jag blir riktigt jävla förbannad när jag läser om sånt här!)
Andra bloggar om: Diskriminering, Fördomar, Homofobi, Hbt
SvD, Aftonbladet
Intressant?
Grattis framtiden!
Bloggat den | January 26, 2007 klockan 11:16 pm | 2 Kommentarer
Det helvete som (framför allt) unga HBT-människors tillvaro i många delar utgör är ett faktum jag i bästa fall bara kan föreställa mig.
Det gör mig fysiskt ont varje gång jag tänker på, och ser, alla de av fördomar skapade hinder dessa människor tvingas slåss mot. Långt ifrån alla orkar, och många tvingas därmed leva med stängd garderobsdörr.
Det är för jävligt!
Jag skäms när jag kommer på mig själv med att ha fördomar. Jag anser mig ju vara totalt fördomsfri på området, men Mr T “avslöjade” mig vid ett tillfälle.
Jag minns inte sammanhanget, men jag sa något i stil med
…när du blir kär i en tjej…
Här avbröt Mr T mig ganska abrupt.
Men mamma! Varför säger du så? Du brukar ju säga när du blir kär i en tjej eller kille.
Ok, jag har väl inte fördomar, men det visar att jag har ett förutfattat sätt att resonera (när jag inte tänker mig för). Och det är fan så illa nog.
Nåväl. Om jag vill ge mig själv lite upprättelse, så kan jag ju nämna tillfället när Mr T kom hem från skolan (jag tror han gick i tvåan) och sa
Mamma, jag tror att jag är lite homosexuell, för jag är kär i Anton.
Få är väl de tillfällen som mitt ömma modershjärta har svämmat över som då!
Och utöver det, så måste ju händelsen som sådan vara ett bevis för att jag någonstans ändå lyckats förmedla sunda värderingar.
Tyvärr är det inte alla HBT-ungdomar förunnat att växa upp med fördomsfria föräldrar. Därför gör det mig oerhört varmt glad att läsa om Egalia.
Egalia är, vad jag förstår, en “ungdomsgård” för HBT-ungdomar. Under knapert ekonomiska förhållanden har man bedrivit sin verksamhet under två år. Nu har såväl Allmänna Arvsfonden som RFSL skjutit till pengar, och man kan bedriva sin verksamhet under helt andra förhållanden.
Jag blir direkt euforisk då jag tänker på dessa ungdomars nya möjligheter!
På Egalia erbjuds en fristad från samhällets trångsynthet, och det ges tillgång till kontakt med kuratorer specialiserade på HBT-frågor.
*tummen fett upp!*
Egalia finns på Sveavägen 59 (i Stockholm), och har öppet måndagar 17-21 och fredagar 17-20.
Andra bloggar om: Egalia, HBT, RFSL, Allmänna Arvsfonden
Intressant?
Lilla Aktuellt
Svenska Dagbladet
I krig och kärlek politik är allt tillåtet
Bloggat den | December 22, 2006 klockan 10:23 am | Inga kommentarer än
För en tid sedan blev Unik, vår lokala videobutik utsatt för ett rån. Igår var det dags igen, då blev den andra Unik-butiken här i stan rånad.
Kan det vara Unika partiet som är i farten?
Bildmanipulation när den är som sämst
Bloggat den | December 22, 2006 klockan 1:50 am | 5 Kommentarer
Christer Fuglesang har blivit utnämnd till rymddoktor vid ett slovenskt universitet, berättar E24.se. Chrille blev tydligen så till sig när han fick erbjudandet, att han inte hann ta sig ned på jorden. Han tackade ja redan från rymden.
Lika bråttom tycks Scanpix ha när de vill visa hur han kommer se ut i doktorshatt. De väntar inte på att han skall få fast mark under fötterna utan de sätter på honom en doktorssmäck redan i rymdfärjan. De informerar förvisso om att bilden är ett fotomontage, men den informationen känns nästan lite overdoing i sammanhanget.
Titta på bilden.
Även om det är ett montage, och man inte sticker under stol med det, så borde man väl ändå lägga lite krut på att göra ett snyggt jobb. Nu blir jag bara full i skratt av att skuggan visar ett huvud utan hatt, samtidigt som de har klonat dit en på honom. Dessutom ser det ut som att opaciteten på hatten är lite låg, och huvudet lyser igenom.
Och jag som trodde att Scanpix levde på att arbeta med bilder.
Andra bloggar om: Bildmanipulation
Regeringen några Chilò lättare
Bloggat den | October 16, 2006 klockan 12:22 pm | 4 Kommentarer
Cecilia Stegö Chilòs avgång var väl inte helt oväntad. Jag gissar att Reinfeldt till slut bedömde att hennes avgång var den enda möjliga vägen att gå, för att försöka fokusera bort från alla sk skandaler.
Jag anser att varken Borelius eller Stegö Chilò hade behövt avgå, men hanteringen gjorde det till slut till en nödvändighet.
Enl min mening har tidigare ministrar kunnat sitta kvar även efter grövre synder. Skillnaden har varit hur man har valt att hanterat situationen.
Det är naturligtvis helt förkastligt att ministrar smiter från TV-licens, anlitar svart arbetskraft osv. Men ingen kan begära att tillträdande ministrar skall ha ett fläckfritt förflutet. Vad dessa ministrar borde ha gjort, om de hade velat undvika häxjakten, är att de skulle ha förekommit media. Samma dag som regeringen presenterades borde de ha gått ut med sina synder (ja, naturligtvis borde de ha informerat Reinfeldt redan innan det) - och samtidigt gjort kraftig avbön. Det borde ha tagit udden av den värsta stormen.
Borelius valde istället att trassla in sig i dåliga bortförklaringar, och Stegö Chilò har framstått som en trotsig treåring mest hela tiden.
Jag kan inte bortse från att det faktiskt handlar om människor. De må ha visat prov då dålit omdöme och de må ha hanterat situationen på ett direkt förkastligt sätt. Men de är ändå människor (mamma, livskamrat, medmänniska, vän), och den behandling de har blivit utsatta för av media är något jag anser att man inte ens utsätter sin värsta ovän för.
Är det Tobias Billströms tur nu?
Andra bloggar om: Cecilia Stegö Chilò, Maria Borelius, TV-licens, Fusk, Mediabevakning, Tobias Billström
Intressant
Flygplanskrasch
Bloggat den | October 11, 2006 klockan 9:25 pm | Inga kommentarer än

Förhoppningsvis handlar det “bara” om en tragisk olycka, men nog tusan känns det oerhört obehagligt att läsa om flygplanet som kraschat in i en skyskrapa i NY.
Än så länge är uppgifterna knapphändiga i såväl Amerikanska som Svenska media. Vi får hålla utkik och se om Pontus rapporterar om det.
[Skärmdump från CNN]
Andra bloggar om: Flygplanskrasch, NY
Intressant
Gud tar betalkort
Bloggat den | September 21, 2006 klockan 11:09 pm | Inga kommentarer än
Jag trodde först att det var ett skämt, men sedan insåg jag att ju även kyrkan måste försöka hänga med i samhällsutvecklingen.
Undrar om man beläggs med en straffavgift om man ger mindre än 300:- i kollekt..?





