Martin Timell har rätt
Bloggat den | December 2, 2011 klockan 9:03 pm | 3 Kommentarer
Martin Timell tyckte det var förfärligt – han är nog den enda mannen som tyckte att det var fult, säger Lulu Carter om sina “nya” läppar.
Tillåt mig tvivla. Jag kan inte tro att någon - man eller kvinna - kan tycka att det där är snyggt. Det ser ju ut som en missbildning, och om man föddes med det utseendet borde det allmänna bekosta en operation för att normalisera det.
Lyckliga människor behöver inte skriva insändare?
Bloggat den | December 1, 2011 klockan 4:26 pm | Inga kommentarer än
Själv tänker jag att lyckliga människor inte behöver skriva insändare. Det gör mest bara de som vill få ut sin ångest och ilska.
Vad är skillnaden?
Bloggat den | October 8, 2011 klockan 11:55 am | Inga kommentarer än
Anders Philblad var ute och söp och hånglade med moderaternas Ulrica Schenström (då denne borde ha hållit sig nykter, med tanke på att hon just den kvällen ingick i landets krisberedskapsjour).
Han fick behålla jobbet som politisk reporter på TV4.
Marcus Birro deklarerade att han kunde tänka sig att leda KD.
Han blev av med programledarjobbet innan Kvällsöppet ens hade haft säsongspremiär.
Ola Lindholm blev tagen för misstänkt narkotikabrott.
Han blev uthängd med namn och bild i media medan urinprovet fortfarande var ljummet.
Pontus Enhörning blev nyligen dömd till åtta månaders fängelse för sexuellt övergrepp mot barn.
Hans namn skyddas, med en dåres envishet, av media.
Vad är skillnaden?
Jag tolkar det som att ju grövre klavertrampet/brottet är, desto mer skall personen skyddas.
Andra bloggar om Anders Philblad, Marcus Birro, Ola Lindholm, Pontus Enhörning
Lika som bär…
Bloggat den | October 7, 2011 klockan 6:46 pm | Inga kommentarer än
…men ändå så olika.
Hanna Widell och Hanne Kjöller. Eller är det Hanne Kjöller och Hanna Widell?
Dessa två kvinnor brukar synas i media, och den utseendemässiga likheten är slående. De skiljer sig dock åt genom att den ena alltid ser sur och snipig ut, medan den andra alltid är glad. Även när det kommer till social kompetens, så befinner de sig uppenbarligen på varsin ände av skalan.
Jag gillar Hanna Widell.
Andra bloggar om Hanne Kjöller, Hanna Widell
Oldsberg ur spår
Bloggat den | September 13, 2011 klockan 3:16 pm | Inga kommentarer än
Oldsberg förr: På spåret
Oldsberg nu: Har spårat ur
Z - Före sin tid!
Bloggat den | May 10, 2011 klockan 9:35 pm | Inga kommentarer än
Det var ju omöjligt att inte börja gapskratta när jag såg det här gamla omslaget på det som en gång var Sveriges bästa magasin; Z (som cedermera övergick till att bli en värdelös tidning och en TV-kanal).
Snacka om att magasinet var före sin tid. Så där en tio år, för att vara mer exakt;
Hon ska få kungen på fall…
Pod-tips
Bloggat den | April 26, 2011 klockan 8:24 am | Inga kommentarer än
När jag är ute och promenerar stoppar jag gärna in ett par lurar i öronen. Det är ganska sällan som jag lyssnar på musik, eftersom det ger mig mer att lyssna på radio.
Relativt nyligen har jag upptäckt att P3 Dokumentär har ett pod-arkiv, där det finns ett flertal intressanta program att ladda ned. En annan guldgruva att ösa ur är ju arkivet över Sommar i P1. Det är egentligen omöjligt att rekommendera något av dessa program framför andra, eftersom det finns så otroligt många bra. Men något som ändå dyker upp spontant i huvudet är Pigge Werkelins sommarprogram från 2005. Det har jag lyssnat på några gånger, och det leder mig till såväl tårar som skratt varje gång.
Den enes bröd…
Bloggat den | March 18, 2011 klockan 8:31 am | Inga kommentarer än
Ja, det var väl ett passande ämne att rapportera om på Nöjesbladet?
En författares död - Unni Drougge
Bloggat den | October 24, 2010 klockan 12:02 am | 1 Kommentar
Unni Drougge har skrivit ett viktigt och skrämmande blogginlägg, vilket jag tar mig friheten att kopiera rakt av och klistra in här:
Jag hade hoppats att jag inte skulle behöva skriva om det här, men nu ser jag mig nödd och tvungen. Min nya bok Bluffen är nämligen tystad och kraftigt motarbetad av våra största maktcentra. Nej, jag är inte paranoid eller inbilsk. Jag har funnits i branschen tillräckligt länge och känner tillräckligt många människor i den för att få det hela kvittrat i mitt öra.
1
Det är ju väldigt tjusigt med tryck- och yttrandefrihet, fint att läsa behjärtansvärda texter i de stora drakarna om maktövergrepp, korruption och haltande demokrati. Angeläget att få ta del av Wikileaks dokument över nedtystade missförhållanden. Viktigt att analysera Mellanösternkonflikten.
Det som är långt borta.
Det går också bra att ge fanatiska medelmåttor som Marcus Birro ett obegränsat medieutrymme. Självcentrerade histrioniker med huvudet i arslet kan aldrig kläcka ur sig obekväma sanningar eftersom de har fullt sjå med att vårda den ömtåliga myten om sig själva. Och så kan man ägna spaltkilometer åt Sverigedemokraterna. Stolt sträcka upp näven och förkunna att man är mot rasism.
Media framhåller gärna att de ägnar sig åt självkritik. Thomas Mattsson har till och med skapat en väl synlig spalt där han rättar till felaktigheter i tidningen. Men vad går i övrigt mediernas självkritik ut på? Är det när kvällstidningarnas chefredaktörer får tuppfäktas om lämpligheten gällande vissa namnpubliceringar eller rubrikskapande kring ej bekräftade men spektakulära missgärningar, exempelvis Sven-Otto Littorins eventuella sexköp? Är detta den enda mediekritik som står oss till buds?
När Gömdaskandalen rullades upp blev raseriet i bloggosfären så stort att riksmedia inte längre kunde avstå från att ta upp frågan. Men det var en tråd i härvan som klipptes av och som fick ligga kvar och fräsa bland bloggarna. Det var den kanske mest intressanta och den handlade om de mäktigaste mediernas utbredda vänskapskorruption. Den självkritiken ägnar sig inte våra medier åt, att kartlägga vilka som äter ur samma köttgryta, vem som sitter i knät på vem. Vilka mediechefer som firar semester ihop och umgås ymnigt på fritiden.
Inte heller redovisas de pengaströmmar som forsar mellan bokförlag och media, avtalen som görs upp, de till mutor gränsande rabattvillkor som sluts i olika led, eller de lojalitetsband som knyts mellan starka medieprofiler och det profithungriga bokförlaget, där medieprofilerna får sina böcker utgivna till monstruösa marknadsföringsåtgärder.
Ponera att den folkkäre tevekändisen X ger ut en bok på förlaget Y som ger tidningen Z feta erbjudanden om att till sin bilaga distribuera gratis ljudböcker eller pocketutgåvor. Dessutom umgås X privat med både Z:s chefredaktör och med förlagschefen på Y. Tror ni då att X eller tidningen Y skulle vilja befatta sig med en person som ifrågasätter dessa ekonomiska och vänskapspräglade samband?
Nej, eller hur?
Bluffen är en rolig bok, lätt att läsa, men det gör den bara ännu farligare. En rolig och lättläst spänningsroman som avslöjar makt och korruption i bok- och mediebranschen skulle ju kunna nå ut också. Klart att den måste stoppas till varje pris av dem som blir avklädda. I det här lilla landet har vissa medieprofiler fått mer makt än ministrar, mer makt än chefredaktörer på stora mediehus. Jag valde att låna in Jan Guillou och Leif GW Persson som romankaraktärer för att illustrera denna makt. Och nu sitter alltså chefer för våra riksmedier och blockerar allt inkommande material om min bok för att rikstjurarna, deras egentliga överhuvuden, vill ha det så. De lyfter helt sonika ut artiklar om Bluffen. Inte ens en recension har boken fått i stockholmspressen. Tänk att vara så ägd.
Naturligtvis skulle Guillous och GW:s undersåtar protestera om de läste detta. De skulle skylla på allt möjligt. Platsbrist, nyhetsvärdering, tillfälligheter. Men nu har jag ju mina källor. Dessutom skulle nog Thomas Mattsson hänvisa till att Expressen minsann inte drog sig för att trampa Guillou på tårna när de publicerade KGB-skandalen, vilket Guillou såklart rasat över, eftersom hans kungakrona tillfälligt hamnade på sniskan av avslöjandet.
Men mediernas uppgift att granska makten måste väl gå ut på mer än att sätta dit makthavare för att de betalat en Toblerone ur fel portmonnä, köpt en bostadsrätt, fått en Louis Vuitton-handväska i present, skattefifflat eller eventuellt gått till prostituerade. Även om den sortens avslöjanden också kan ha sin relevans behöver ju maktens själva mekanismer granskas. Med det avser jag sättet som makten, framförallt mediemakten, utövas på; hur den missbrukas, hur den vidmakthålls, hur dess kritiker förtigs och hur dess tronföljare utses – denna maktgranskning äger inte rum överhuvudtaget.
Jag tror att allmänheten skulle vara oerhört intresserad av att få veta vilka kotterier och kamaraderier som finns inom medierna och hur spelet bakom kulisserna egentligen ser ut. Det är det min huvudperson Berit Hård upptäcker i förbifarten medan hon försöker undvika att själv bli korrumperad. Men den typen av maktgranskning undviker media, för då skulle ju folk kunna bli upplysta på allvar om hur den tredje statsmakten på sikt undergräver demokratin. Då är det bättre att slänga ut ett köttben då och då om svarta barnflickor eller en och annan muthärva.
Ignorance is bliss, särskilt för makthavarna.
2
Nu kanske någon tror att detta är ett pity party à la Birro eller Ranelid om att jag inte fått tillräckligt med media kring min senaste roman och att jag bara vill tjäna pengar. Så är det inte. Vad jag gör just nu är att slåss för min och för mitt författarskaps överlevnad. Ni anar inte hur mycket mer jag hade kunnat berätta om räv- och rackarspelen i själva bokbiznizen. Men det tar jag kanske en annan gång. Jag ser hur som helst inget egenvärde i att flamsa runt i diverse mediejippon, oftare tackar jag nej än ja. I tingeltangel-sammanhang är jag nämligen välkommen, där är jag ju inte farlig. Men media har alltid skrämt mig. Ofta infinner sig ett diffust och kvarsittande obehag av att närvara i spalterna eller i rutan. Förutom när jag får chansen att meddela mig med mina läsare om något jag skrivit. Skriva är allt jag ber om. Nu hotas den gärningen, och därmed är även jag själv hotad.
Medan jag skrev Bluffen fick jag idel ryggdunkar från människor som fick reda på vad boken handlade om. Människor i branschen. De ville gärna förse mig med smaskigt skvaller om de nämnda personerna (skvaller som jag inte har använt mig av). De jublade över mitt mod.
De hyllar mitt mod även nu. Jag är ute mycket, träffar massor av folk. “Tänk, att du vågar utmana de där gubbarna!” Paradoxalt nog är det just denna inställning som kräver att jag är modig. Det är ju rädslan att opponera sig som ger makthavarna deras makt. Men jag är faktiskt ganska less på att höra det nu. Att jag är modig. Om det nu är en så viktig egenskap – se till att förvärva den då! Istället för att bänka er på första parkett för att se på medan jag förblöder.
“Du är så stark”, får jag jämt höra. “Du är så stark, du reser dig alltid.” Nu börjar jag faktiskt undra varför jag ska det. Är det för att ge en ny föreställning där jag ska slåss från den dödsdömdes position?
Det är inget fel på mitt självförtroende som författare. Frågan är om det finns plats i den här dypölen för en författare som jag. Och nu håller det scenario som utspelas i Bluffen på att iscensättas i realtid. Läser ni boken får ni reda på vad. Arbetstiteln var En författares död. Enligt medielogikens prioriteringar är en kvinna för övrigt alltid mer värd som lik än som levande.
Jag hade också tänkt kalla boken Alla älskar en död författare.
Nu heter den som bekant Bluffen. Det är bättre. Och apropå det. Det var jag som bröt mig in i Jannes vinkällare, denna viktiga nyhet som hamnade på löpet och gav Janne chansen att än en gång få gråta ut i teve. Men de där svindyra vinerna smakade bara blask. En riktig vinkännare går efter smaken och inte prislappen. Och medaljerna som Janne köpt på en tobaksaffär i Finland var ju fejk, så de slängde jag i grovsoprummet. Det jag kastar där brukar alltid komma till användning. Kanske går någon uteliggare runt med dem nu.
Du kan köpa Bluffen (ISBN 978-91-86021-74-0) på t.ex. Adlibris, Bokus och Bokia. Själv tänker jag kvista iväg till LundeQ imorgon, och köpa den!
Andra bloggar om Unni Drougge, Bluffen, Media, Korruption
Intressant?
Antroposofisektens avlönade censurerare stryper korrigering av faktafel i dagspressen
Bloggat den | July 25, 2010 klockan 10:47 pm | 2 Kommentarer
Zooey är inte bara klok som en bok, hon är även väldigt duktig på att argumentera ytterst sakligt (en talang man knappast kan anklaga antagonisterna för att besitta).
Jag har själv skrivit några texter om hur fullständigt livrädda man är för granskning och kritik inom Waldorf- och Antroposofisekten (bla här och här). Idag har Zooey skrivit ett par blogginlägg som är så bra att jag helt fräckt kopierar dem rakt av!
Första inlägget:
demeter är ingen konsumentorganisation (dagens nyheter)
På ekonomisidorna beskriver Dagens Nyheter i dag Demeter som en ‘konsumentförening’ (artikeln och pdf-tabellen i vilken Demeter återfinns). Det är missvisande. Demeter är inte en konsumentorganisation, även om det för all del tycks som att vem som helst kan bli något slags stödmedlem i föreningen. Det svenska Demeter-förbundet ingår i en internationell organisation för biodynamisk odling, Demeter International.
‘Demeter is the brand for products from Biodynamic® Agriculture.’ (Se ‘This is Demeter’ på internationella organisationens hemsida.)
Demeter International representerar genom sina nationella medlemsorganisationer flera tusen producenter världen över:
‘Presently Demeter International has 16 member organisations from Europe, America, Africa and New Zealand. Thus Demeter-International represents more than 4.200 Demeter producers in 43 countries.’ (Se ‘Demeter-International’.)
De nationella organisationerna kontrollerar att medlemsjordbruken uppfyller de antroposofiska riktlinjerna för jordbruk i enlighet med Rudolf Steiners angivelser i jordbrukskursen. Den internationella organisationen sätter de standarder vars uppfyllelse kontrolleras lokalt; det är den internationella organisationens regler som varje Demeter-ansluten jordbrukare måste uppfylla för att få sätta märket på sina produkter. Den biodynamiska odlingen är inte ‘bara’ en strängare tillämpning av de ekologiska odlingssätten. Den är faktiskt något radikalt annorlunda än det vanliga ekologiska jordbruket. Den biodynamiska odlingen är en konkret tillämpning av det magiska tänkande som antroposofins andliga guru Steiner utsträckte till tillvarons alla områden. Jordbruket ingår i ett kosmiskt kretslopp. De preparat (som DN nämner utan att vidare beskriva dem) är i princip inget annat än hokuspokus, om än relativt oförargligt sådant. Deras verkan är ‘andevetenskaplig’, det vill säga huvudsakligen omöjlig att mäta och utvärdera med den ‘materialistiska’ vetenskapens metoder. För den konsument som inte själv är antroposof tillför inte dessa andevetenskapliga aspekter något. Att biodynamiska produkter ofta är av god kvalitet beror på andra faktorer.
Se:
Biodynamiska Föreningen
Steiners lantbrukskurs
Sektionen för jordbruk vid Högskolan för Andevetenskap (jo, just det)
Tidigare bloggposter
Faktoider
Biodynamics is a Hoax
Uppdatering, kl 16.30: Jonas postade den här kommentaren till artikeln tidigare i dag:
Men sådant får man inte säga hos Dagens Nyheter. Eller: sådant får man inte säga för då anmäler somliga DN läsare kommentaren. Det känner vi ju sedan förut. Så vad ska vi kalla Demeter? En sekts varumärke?
Uppdatering, kl 18.00: Min kommentar raderades också. Den löd som följer:
‘I pdf-filen omnämns Demeter som en konsumentorganisation. Det stämmer inte. Demeter är en producentorganisation; Demeter är också ett varumärke. Demeter fungerar som kontrollorgan för odling som sker efter antroposofiska principer, fastlagda av Rudolf Steiner 1924. Det är mkt förenklande att kalla det ett ‘strängare’ system än vanligt ekologiskt.’
Det är sanslöst av Dagens Nyheter. Varför i hela fridens namn ger de efter för denne anmälare? Utan att läsa vad som faktiskt står i kommentarerna, uppenbarligen.
Uppdatering, kl 20.00: Dagens Nyheter raderade flera kommentarer till. Efter att jag hade skrivit denna
‘Ursäkta DN, men vad har ni för kommentarspolicy egentligen? Det är knappast respektlöst att påpeka att den organisation ni utpekar som en konsumentorgani…sation i själva verket är en producentorganisation! Och varför raderar ni alla kommentarer som har med Demeter att göra? Är det för att man inte får säga högt att Demeter är en antroposofisk organisation för producenter?
Ni kan väl åtminstone LÄSA de kommentarer som blir anmälda innan ni raderar dem?’
återställdes min tidigaste kommentar (se ovan). Dock blev mitt ifrågasättande av kommentarspolicyn anmält och raderat någon halvtimme senare. Jag skriver sedan:
‘Tack för att ni återställde min kommentar (16.56). Det fanns dock flera kommentarer som anmäldes utan anledning och som raderades. Den första skrevs av Jonas och postades kl 14.28. Jag anser att ni bör titta igenom alla anmälda och borttagna kommentarer och återställa dem. Det är fråga om okynnesanmälningar.’
Jag utgår från att den kommentaren också bara försvinner ut i tomma intet. Eftersom DN inte läser igenom kommentarerna innan de tas bort. Och eftersom den antroposofiska rörelsens gyllene riddare rapporterar allt som inte passar honom.
Andra inlägget:
demeter är inte en konsumentorganisation (del ii)
Ett påpekande som i sig borde vara fullkomligt okontroversiellt, det vill säga att Demeter (som hör till Demeter-International) är en organisation och kontrollorgan för biodynamiska producenter, blir i den bisarra värld som antroposofin utgör — eller snarare vissa individers bisarra antroposofiska värld — ett stort dilemma. Därför kunde inte påpekandet få stå i kommentarstråden till Dagens Nyheter-artikeln. Därför anmäldes och raderades kommentar efter kommentar. Alla kommentarer som hade med Demeter att göra. Eftersom Dagens Nyheter tydligen inte läser igenom kommentarerna som anmäls, funkar taktiken förstås. Man får bort det misshagliga (och för religiösa fanatiker är misshaglighet ett ganska vidsträckt begrepp). Detsamma hände för endast några månader sedan, också i DN.
Det lustiga är att det inte spelar mig någon stor roll vilken sorts organisation Demeter är. Jag tyckte nog det var mer problematiskt att Dagens Nyheter inte ens nämnde antroposofin. Demeter är trots allt en organisation där antroposofin är grunden. Biodynamiskt är sannerligen inte bara ‘ekologiskt med strängare regler’. Men Demeter säger faktiskt att man är en organisation för producenter. Man tror att man har hamnat på dårhuset när man blir anmäld för att man säger om Demeter precis det som Demeter säger om sig själv. Se vidare om de borttagna kommentarerna.
Det hela är en petitess, om det inte vore för den överdrivna reaktionen. Vad driver någon till att ordna så att helt ordinära och sakligt korrekta kommentarer blir raderade från en kommentarstråd hos en stor tidning? Vad säger det om den antroposofiska rörelsen? Och vad säger den antroposofiska rörelsen? (Ingenting antar jag. De verkar ju till och med belöna saneringsinsatserna.) Andra aktörer inom de antroposofiska och biodynamiska rörelserna borde kanske fråga sig om det här förhållningssättet gentemot andra människor gagnar dem. De kan inte sätta stopp för enskilda fanatiker. Men de kan låta bli att stödja dem.
‘What is the use of telling people repeatedly that the Society is not a sect and then behave as if it were one?’ (Steiner, R. The Anthroposophic Movement.)
Sedan kan man förstås fråga sig vems och vilka ärenden Dagens Nyheter önskar gå. Artikelrubriken var trots allt ‘Butiker informerar för dåligt’. Kommentarerna tillförde relevant information. De kommentarer som raderades var mer informativa än merparten av de kvarvarande. Det är vansinne av DN att gå in och radera, och i synnerhet att tillåta att anmälningsinstrumentet missbrukas på det här viset. Det gör att seriösa deltagare blir ointresserade av DNs kommentarsfunktion. Och jag känner mig plötsligt rätt ointresserad av DN så där i allmänhet.
Läs även andra bloggares åsikter om Biodynamiskt, Demeter, Dagens Nyheter, Censur, Sekter, Waldorf, Antroposofi, Waldorfsekten, Antroposofisekten
Intressant?
Båtliv - Ingenting för nykterister
Bloggat den | December 6, 2009 klockan 4:58 pm | 2 Kommentarer
Shit. Man måste alltså förtära alkohol för att få köra båt i fortsättningen…’
Bildmontage när det är som… sämst
Bloggat den | July 15, 2009 klockan 10:59 pm | 2 Kommentarer
Bildmontage? No shit! Det hade man ju aldrig kunnat tro…
Allvarligt talat; Sov bildredaktören? Har outbildade sommarvikarier löpt amok på bildredaktionen? Det här var nog ett av de absolut sämsta bildmontagen jag någonsin har sett.
Bilden används som illustration till en typisk sommarvikarieartikel (som handlar om icke godkända bokstavskombinationer på registereringsskyltar) i Expressen.
Media och deras proportioner
Bloggat den | July 10, 2009 klockan 9:44 pm | 1 Kommentar
Usch, det låter ju både våldsamt och dramatiskt, och som något som borde rendera i helsidor och bilagor i flera veckor. Ändå blev det inte mer än en notis.
Var är medias känsla för proportioner?
Det är humor, det är humor, det är humor
Bloggat den | June 29, 2009 klockan 10:51 pm | 3 Kommentarer
Skärmdumpar från Metro
Knappast någon kioskvältare
Bloggat den | June 28, 2009 klockan 2:19 pm | Inga kommentarer än
Det är väl ingen hemlighet att den karln har ärr i ansiktet. Vad är det att bli misstänksam över? Jag hade snarare blivit misstänksam om man inte hade hittat ärr i hans ansikte.
QM Magazine
Bloggat den | February 20, 2009 klockan 8:22 pm | Inga kommentarer än
För en tid sedan fick jag en förfrågan om att skriva krönikor i ett månadsmagasin (ni vet, ett sånt där i pappersformat). Visst blev jag smickrad, men efter en hel dags funderande valde jag ändå att tacka nej till erbjudandet. Min magkänsla sa nej, och jag måste lita på den.
“Alla” i min omgivning (åtminstone de som jag berättade för) sa till mig att jag var dum i huvudet som tackade nej.
Det handlade om ett magasin som läses av många kvinnor, dock inte mig. Och eftersom skriften inte har fångat mitt intresse tillräckligt för att jag skall läsa den, så kändes det heller inte som rätt forum för mig och mitt tangentbord.
För en tid sedan sedan såg ett nytt, nätbaserat magasin dagens ljus. Det är Queer Magazine - en porrfri HBTQ-community där man kan läsa om nyheter, evenemangskalender, uteliv, nöjen, artiklar, krönikor, HBTQ litteratur, filmer och resor.
När jag blev tillfrågad om att skriva artiklar och krönikor för deras del, så sa magkänslan direkt JA!
Och så fick det bli. I helgen skall jag försöka hinna få ut min första krönika.
För den som vill vara en del av en seriös och porrfri HBTQ-community, är det bara att registrera sig. Gör det.
Andra bloggar om QM, QM Magazine, Queer Magazine, HBTQ
Nu kan jag sluta blogga - Aftonbladet gör det åt mig
Bloggat den | February 14, 2009 klockan 2:38 pm | 7 Kommentarer
Aftonbladet har tydligen en sida där de fortlöpande lägger in länkar till bloggar som skriver om Gömdaskandalen. Det kan ju vara bra som en liten lathund, för de som inte orkar sitta och surfa runt och kolla om den eller den har skrivit något nytt.
Någon uppmärksammade mig på att jag (sic!) fanns med på denna lista, och jag var tvungen att kolla.
Jodå, enl. Aftonbladet så har jag idag kl 1320 - samtidigt som jag låg i badet, om jag får säga det själv - bloggat om Liza Marklunds svamlande. Det känns lite märkligt, med tanke på att jag lämnade den debatten för snart en månad sedan.
Om man följer den länk som finns i Aftonbladet, så hamnar man på ett inlägg som jag skrev för exakt en månad sedan. Det rimmar ju illa med Aftonbladets beskrivning om att man direktrapporterar.
Vad jag förstår, så går övriga länkar till blogginlägg som de facto är skrivna idag. Hos mig, som inte har varit en del av debatten på flera veckor, har man gått in i arkivet och rotat fram något gammalt.
Först blev jag ganska irriterad, men jag lugnade ned mig lite när någon sa
- Du vet ju att Aftonbladet har koll på din blogg. Och de har antagligen hoppats på att du skall gå in i debatten igen. När du inte har gjort det, så har de valt något gammalt bara för att människor ändå skall hitta till din blogg.
Om det är förklaringen, så kan jag väl leva med det. Men någon direktrapportering är det knappast frågan om.
Sorry om någon har hamnat här via Aftonbladet i hopp om att läsa något nyskrivet i frågan, och sedan känner sig lurad.
Läs även andra bloggares åsikter om Gömdaskandalen, Aftonbladet
Det var väl det jag visste
Bloggat den | January 31, 2009 klockan 4:04 pm | 3 Kommentarer
Läs även andra bloggares åsikter om Piratförlaget, Expressen, Google
I medias ojämna vågskål får inte alla komma till tals
Bloggat den | January 22, 2009 klockan 12:41 pm | 2 Kommentarer
För någon vecka sedan fick “Mias” familj komma till tals i Expressen. Med familj avses i det här fallet föräldrar, syskon och en moster. Sonen Michael skall tydligen fortfarande hållas ute i kylan.
Egentligen tyckte jag inte att artikeln i Expressen sa så mycket, men det som sades stämde illa överens med det som framkommer i Mia - Sanningen om Gömda. Det började kännas som att debatten hade tagits till en kladdig och snaskig nivå.
Jag menar absolut inte att familjen inte skulle ha fått uttala sig, jag menar bara att det det känns så oerhört sorgligt att debatten har tagit sig sådana sidospår att de anser sig behöva göra det. Den här situationen hade aldrig behövt uppstå om man hade hållit debatten på en saklig nivå.
Ingen på bilden i Expressen såg lycklig ut, och jag tror inte att det här för en sekund är roligt för familjen.
Vad jag har förstått, så tog Michael illa vid sig av Expressens artikel, och ville gå i svaromål. Det fick han inte.
Artikeln i Expressen satte Monica Antonsson i en situation där hon, om hon inte svarade, skulle framstå som att hon hade skrivit en bok kantad av lögner. Om hon valde att svara, så skulle hon behöva göra det genom att redovisa polisförhör osv. Något som med all säkerhet upplevs som integritetskränkande av de inblandade, och jag är övertygad om att det inte är med någon glädje Antonsson har gått i svaromål.
Då media inte tyck intresserade av att ta in detta, så har hon gjort det i sin blogg.
Ur Expressenartikeln:
“Hennes moster Gun berättar om Mias mamma Margots 50-årsfirande- då Awad dök upp oinbjuden.
- Han kom in. Jag var i köket och diskade och Mia satt i ett annat rum. Då sa han till henne: “Du har väl inte ätit griskött? För då sticker jag kniven i dig!”
Ur Antonssons svar:
Protokollet ovan är hämtat från en av rättegångarna kring vårdnaden om dottern Sara. Pappa Thure säger i ett förhör vad gäller förhållandet mellan Mia och Osama att han DELTOG i en familjehögtid så sent som i oktober 1987.
Skulle han ha sagt så om Osama kommit objuden och varit hotfull?
Läs hela Antonssons svar, och se utdrag ur tingsrättsprotokollet här.
Ur Expressenartikeln:
Mia Erikssons syster Monika anser att faktumet att Monica Antonsson inte pratat med dem lett till en ensidig bild av Mia.
Ur Antonssons svar:
Jag ger i boken dels min egen uppfattning om Mia från två intervjutillfällen. Det är emellertid inte det viktiga. Det viktiga är vad alla andra berättar. Ett stort antal personer av skilda slag - inte bara två ex! - beskriver Mia under ett antal år på ett oväntat samstämmigt sätt.
I Expressenartikeln:
Familjen vidhåller “Mias” version om att Osama Awad skulle ha mordhotat dagispersonalen.
Ur Antonssons svar:
Jag kontaktade föreståndaren som mindes händelsen mycket väl. Osama blev arg och frågade: “Vad heter din chef”. Sedan gick han. Det var allt. TV4:s Annika Widebeck har talat med tre (3) personal från dagis. Samtliga styrker föreståndarens uppgift.
I Expressenartikeln:
Moster Gun påstår att det har suttit galler för fönstren på insidan och att Mia haft ett rum i källaren med en järndörr där hon kunde gå in.
Ur Antonssons svar:
Åter igen. Kustbostäder försäkrar genom TV4:s Annika Widebeck att det aldrig har suttit några galler för fönstren i radhuset på Höjdgatan 65. Såväl socialsekreteraren som polisen förnekar bestämt att de skulle ha bidragit till vare sig galler eller påstått bygge av skyddsrum. Enligt Michael, som bodde i huset med sin mamma rör det sig om ett förråd med en helt vanlig dörr.
Här kan du läsa hela Antonssons svar, samt ta del av socialtjänstens dokument som styrker hennes påståenden.
Antonsson presenterar även ett polisförhör med “Mias” mamma. Mammans uppgifter motsäger tydligt påståendena om systematisk, grov misshandel och mordförsök. Enligt min mening, så punkterar detta förhörsprotokoll det mesta i Gömda.
Det bekräftar vad vänner, bekanta och socialsekreteraren vittnar om. Ingen tycks ha sett Mia skadad. Inte ens kriminalinspektör Thorsten Carlsson (som såväl jag som TV4:s Annika Widebeck intervjuat). Mor och dotter bodde grannar och umgicks flitigt skriver Antonsson.
Jag hoppas verkligen att diskussionen i och med detta kan lyftas till en anständig och saklig nivå.
Läs även andra bloggares åsikter om Gömdaskandalen, Expressen, Monica Antonsson, “Mia”
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen
Att ljuga är som att kissa på sig. Det är bekvämt för stunden, men sedan blir det bara jobbigt.
Bloggat den | January 19, 2009 klockan 5:13 am | 26 Kommentarer
Till att börja med var Gömda En sann historia. Ja, den var så sann att Marklund underströk i en chat att
“Ingenting är påhittat, vare sig i Gömda eller Asyl. Inga händelser är flyttade (annat än i nödfall, för att dölja de hotade människornas identiteter). Däremot har vi tagit bort ganska mycket, förtigit både människor och händelser som varit otroligt viktiga för Mia. Ingenting är gjort mer dramatiskt än det var (det har inte behövts)“.
Det klargörandet lämnar knappast utrymme för några alternativa tolkningar; mer sant än så här kan det knappast bli. Och det stämmer dessutom väl överens med “Mias” agerande genom åren, då hon vid ett flertal tillfällen har framträtt och berättat om alla hemska detaljer i boken; Hon har varit med om detta.
När Antonssons bok var på gång hette det plötsligt (om jag inte minns helt fel) att boken byggde på flera olika kvinnors upplevelser, men den versionen drogs snabbt tillbaka.
Boken handlade återigen om “Mia” och var sann. Fast kanske inte sann som i bemärkelsen sann, utan mer som en dokumentär roman. Den bestod av litterära och politiska sanningar.
“Mia” slog till och JK-anmälde Antonsson med påståendet om att Antonsson skulle ha röjt hennes identitet.
Sedan var det dags för Piratförlaget att slå en inovativ kullerbytta, och bringa klarhet genom ett uttalande:
- Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så (Jan Guillou)
- Jag utgår ifrån att de är intelligenta läsare som förstår att det är roman, som bygger på en verklighetsbakgrund, men att det faktiskt är en roman (Ann-Marie Skarp)
Ok. Nu hade Gömda förvandlats till en roman, och alla som from nu vågade yppa att de hade trott på att det var en sann berättelse skulle samtidigt avslöja att de var, i det närmaste, dumma i huvudet.
Hårda bud.
Dessutom föll nu “Mias” JK-anmälan som ett korthus. Att Antonsson påstås ha avslöjat denna romanfigurs identitet kan knappast intressera JK mer än en anmälan om att det skulle ha avslöjats att Stålmannen heter Clark Kent till vardags.
Jag undrar fortfarande varför Marklund och Piratförlaget inte har reagerat och agerat under alla de år som bibliotek och boklådor har sorterat Gömda under biografier. Det borde väl ligga i deras intresse att deras böcker klassificeras på ett korrekt sätt.
Marklund och Piratförlaget verkar inte helt synkade, och Marklund fortsatte att hävda att det är en sanning hon har berättat. Kanske inte en sann sanning direkt, men en litterär och politisk sanning i alla fall.
Plötslig medgav hon sensationellt och oväntat att “mannen med de mörka ögonen” är en påhittad karaktär!
Det är en riktig kioskvältare, och det ställer allt på ända.
I och med detta försvinner alla möjligheter att använda ordet sann (i vilken version det än må vara) när man beskriver Gömda. Hela storyn bygger ju på denna djävulska karaktär som jagar “Mia” land och rike runt, och gör hennes tillvaro till ett rent helvete. Nu medger Marklund att han är en fabricerad karaktär, och vad finns det då kvar av storyn?
Under söndagen ställde Liza Marklund upp i en bandad intervju i TV4s Nyhetsmorgon, och det står klart att hon har för avsikt att hålla fast vid sin version, trots att den läcker som ett såll.
När frågan om de rättspsykiatriska undersökningarna hon påstår att Osama har genomgått kommer på tal börjar hon sväva på målet.
- Det finns säkert fel i både Gömda och Asyl. Antingen för att jag har missuppfattat saker, eller för att “Maria Eriksson” har missuppfattat saker eller för att saker har glömts bort eller blandats ihop. Jag kan bara konstatera att i det här fallet står ord mot ord.
Nu är det ju så att ord inte står mot ord. Marklund har ju likt ett mantra upprepat genom åren att hon har tillgång till ALLA dokument i detta, och jag köper inte att hon skulle vara så dum att hon har missuppfattat något dokument och trott att det skulle vara en rättspsykiatrisk undersökning.
Ett utdrag ur Osamas brottsregister visar dessutom att han aldrig har genomgått någon rättspsykiatrisk undersökning.
När Elisabeth Hermon kom på tal ville Marklund inte svara. Istället påstod hon att
- Elisabeth mår dåligt och har mått dåligt långt innan artiklarna om henne och Trossen skrevs.
Om det nu skulle finnas någon sanning i det påståendet; vilken relevans har det för Marklunds agerande? Menar hon att det är ok att krossa en människas liv, om personen ifråga mår dåligt?
Då Marklund uppenbarligen varken kunde eller ville försvara eller förklara det hon gjorde mot Hermon, så la hon istället ansvaret på Erik Månsson. Men det kan väl knappast ha varit så att Månsson tvingade Marklund att fortsätta sprida sina lögner om Hermon (i Asyl och Paradiset). Dessutom hade ju Marklund vid det laget sedan länge fått papper från åklagaren, som visade att de anklagelser som Marklund riktade mot Hermon helt saknade grund.
Mot slutet av intervjun pratar Marklund om att det skulle bedrivas en hatkampanj mot henne i bloggvärlden, och det låter ju alldeles frukansvärt.
Även om jag själv deltagit ganska aktivt i denna debatt, så medger jag utan omsvep att jag naturligtvis inte har besökt alla bloggar som skrivit/skriver om detta. Jag har bl.a missat hatbloggarna, och det är jag glad för. Men Marklunds uttalande gör mig nyfiken, och därför efterlyser jag url:er till dessa bloggar (gärna permalänkar till de specifika inläggen).
Jag kommer inte att publicera dessa url:er här i bloggen (eller någon annanstans), eftersom det är mig totalt främmande att delta i/främja någon hatkampanj.
Efter intervjun satt jag faktiskt och tyckte lite synd om Marklund. Hon gav ett osäkert och stressat intryck genom att felaktigt hänvisa till myndighetsdokument (som inte har det innehåll hon påstår, alt. inte ens existerar). Visst, det räddade henne från att sitta tyst under intervjun, men det stärker knappast hennes trovärdighet.
Varför inte bara sträcka på ryggen och be om ursäkt? Alla de människor som lidit under alla år sedan Gömda kom ut förtjänar faktiskt det. Och det är nog det enda som kan bromsa raset på Marklunds förtroendekapital - och kanske tom börja återuppbygga det.
Det gör fakiskt inte ont att säga Förlåt!
Andra bloggare om Gömdaskandalen, Liza Marklund, Gömda, Mia - Sanningen om Gömda, “Mia”
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen
Om konsten att inte kunna debattera
Bloggat den | January 18, 2009 klockan 3:27 am | 4 Kommentarer
Det här är en holmgång som jag har funderat över en längre tid, och jag kommer med all säkerhet att återkomma till den.
Det som är bloggvärldens styrka är också dess svaghet; alla kan komma till tals. Det är naturligtvis ett fantastiskt framsteg sett ur demokratisynvinkel, samtidigt som det är direkt förödande (för debattens nivå) att extremister utan sans har samma möjlighet som alla andra att kommer till tals.
Det är priset för demokratins framsteg i den elektroniska utvecklingen, och jag säger inte att vi inte skall betala det. Jag säger bara att det är frustrerande (och i många fall direkt förödande för debatten).
I det aktuella fallet (dvs Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda) har jag sett avarter - på båda sidor - som jag nog aldrig tidigare har skådat, och då vill jag ändå utge mig för att vara en hyfsat van debattör. Det kanske dessutom förtjänar att tilläggas att jag medvetet och konsekvent valt att inte besöka de forum på nätet där Gömdaskandalen diskuteras.
Att jag har bestämt mig för vilken “sida” jag tror på torde knappast vara någon hemlighet för läsare av min blogg. Detta gjorde jag efter moget vägande av argument och fakta. Mitt ställningstagande betyder på intet sätt att jag är vare sig ointresserad eller oemottaglig för “motståndarsidans” argument.
Problemet är att argumenten (på båda sidor!) den senaste tiden till stor del har förvunnit i en sörjig soppa av solkig pajkastning.
Det finns exempel från den sida jag står på som får en skammens rodnad att blossa på mina kinder, och känna att jag inte vill vara en del av detta. Jag vill/kan/skall inte förknippas med en del inlägg och utspel som görs.
Samtidigt ser jag stollaprov i andra sidans debattinlägg, som får mig att inse att jag rimligen måste fortsätta stå upp i min ståndpunkt - utan att låta någon av sidornas extrema sörja kladda av sig på mig.
Jag är uppriktigt förvånad över att det finns debattörer (på båda sidor!) som uppenbarligen inte inser att deras insatser gör allt annat än gagnar det egna syftet.
Vad gäller den sida jag har valt, så består väl avarterna (åtminstone de jag har sett) av att skriva affekterade, illa formulerade brev/mail till landets alla nyhetsredaktioner där man kräver ett agerande. Det har även mailats till amerikanska talkshow-världar, och jag vet inte vad.
Det känns genant att människor som - i sak - har samma ståndpunkt som jag, agerar på det sättet.
Nu påstår jag inte att “andra sidan” beter sig bättre på något sätt. Jag blev direkt illamående när jag tidigare ikväll kunde läsa dessa kommentarer på Antonssons blogg:
Gaby, eller jag menar Monia [min kommentar: Jag gissar att h*n menar Monica].. Hoppas du även besvarar de som är kritiska till dig o din bok. Men dt är väl för mkt att kräva?
Vet du, vi håller på att gräva fram saker om dig o din familj.
Fakta om dig, din son osv.
=)
Detta kommer bli smaskigt.
Förresten, du blir ju 60 år detta år =D
—–
Björn niclas ingemar antonsson.
Synd att han inte föddes på alla hjärtans dag som du hade hoppats på.
Gaby =)
Men en dag mer eller mindre är väl inte så farligt. =)
Eller hur?
—–
Och, dina söner, björn o Tomas.. Hur mår dem??
Det var ju lite jobbigt det där…
Du vet mkt väl vad jag menar.
=)
Snart vet alla.
—–
April 1980. När din man lämnade dig.
—–
och syster anki? Hur mår hon?
Jag undrar hur din familj kommer att må, när allt kommer fram om er.
Den direkta skillnaden är väl att man (=vissa) på “min” sida väljer att dra ett löjets skimmer över sig, medan man (=vissa) på “andra” sidan väljer att gå till direkta personangrepp (vilket inte är behagligt på något sätt!).
Men varför kan man inte hålla sig till sakfrågan? Det är ju den som är intressant!
Läs även andra bloggares åsikter om Gömdaskandalen, Debatt, Debattteknik, Personangrepp, Bloggtroll
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen
Det är Göran Hägglund och jag
Bloggat den | January 17, 2009 klockan 11:52 pm | 7 Kommentarer
På BloggParti kan den som känner sig osäker på var de politiska sympatierna ligger, ta reda på det. Naturligtvis var jag tvungen att reda ut hur landet ligger, och jag kan inte påstå något annat än att jag blev mäkta förvånad.
Att jag skulle vara Kristdemokrat är väl det sista jag (och alla i min omgivning) skulle ha gissat på.
Jag förstår att BloggParti mäter förekomsten av ord och uttryck, jag förstår bara inte vilka ord och uttryck som kan leda fram till resultatet. Kan det vara förekomsten av svordomar, det faktum att jag bekänner mig som ateist och uttryck i stil med “suger fet getballe” (det kanske är Hägglunds favorituttryck!)?
Eller finns det någon annan förklaring?
Jag var naturligtvis tvungen att kolla hur det ligger till med de politiska sympatierna hos våra riksmedia, och låter statistiken tala för sig själv:
Det känns tryggt att veta.
Direkt från min mailbox
Bloggat den | January 17, 2009 klockan 5:28 pm | 2 Kommentarer
Jag har knappt hunnit kolla min mail de senaste dagarna. När jag nu gick in i mailboxen hittade jag några intressanta mail. Jag svarar på några av mailfrågorna här, eftersom jag tänker att det kanske finns fler som undrar samma sak.
Någon har frågat
Varför har du slutat skriva om Liza Marklund?
Det tog någon sekund innan jag förstod hur jag skulle tolka frågan, eftersom jag inte direkt har skrivit om henne. Men jag förstår det som att mailskrivaren menar Gömdaskandalen (att det är Marklund som har skrivit Gömda är ju hyfsat ointressant i sammanhanget).
Jag har inte slutat att skriva om det, bara för att jag inte har skrivit på ett par dagar. Men nu har media kommit igång med sin rapportering, och då känner jag att jag kan ta ett steg tillbaka. Därmed inte sagt att jag inte kommer skriva om det igen,för det kommer jag garanterat att göra. Men då antagligen ur en delvis ny vinkel.
Varför svarar du inte på kommentarer? undrar någon.
Jag har aldrig varit speciellt aktiv med att svara på kommentarer, och de senaste åren har jag bara gjort det undantagsvis. När jag svarar, så handlar det oftast om kommentarer från irl-vänner, där vi mest bara munhuggs lite med varandra.
Anledningen till att jag (oftast) inte svarar på kommentarer är att min blogg inte är något diskussionsforum. Jag har ju sagt det jag vill säga redan i mitt inlägg. Och om jag kommer på att jag har mer att säga i frågan, så blir det oftast ett nytt blogginlägg.
Jag har absolut ingenting mot om de som skriver kommentarer diskuterar med varandra i mitt kommentarsfält, men det blir då en diskussion som jag inte är delaktig i.
Dessutom har jag fått ett mail från en person som bär det namn jag har använt mig av i media. Den här personen är inte alls aktiv inom bloggvärlden, och förstod till en början inte alls den respons hon fick.
Lite komiskt, samtidigt som jag naturligtvis förstår hennes frustration.
Jag får se vad jag kan göra åt det i fortsättningen (det som har varit går ju inte att ändra på).
Det mest spännande mailet kom från en avsändare som jag var tvungen att trippelkolla för att verkligen tro på att det verkligen kom därifrån 
Mailet innehöll en förfrågan som fick mina kinder att blossa av stolthet, det förnekar jag inte. En del av mig vill bara skrika JAAA!!! till svar, men jag sansade mig och har ältat detta hela dagen. Därefter skrev jag ett svar som lydde Tack, men nej tack.
Jag kände att det inte var riktigt rätt forum för mig, och jag måste vara min magkänsla trogen.
Här bland kommentarerna i bloggen har någon frågat om jag använder Twitter.
Jag drog mig till minnes att jag faktiskt har ett gammalt Twitterkonto, och nu har jag dammat av det. Återstår bara att se om jag kan vara duktig och använda det också.
Twitterinläggen hittar du i kolumen till höger.
Direkt från bussen
Bloggat den | January 16, 2009 klockan 11:01 am | 9 Kommentarer
Har just klivit på bussen som skall ta mig hem till Uppsala. Jag är trött som en tok efter att ha sovit extremt lite (även för att vara lilla jag) de senaste dygnen.
Det kändes nästan förbjudet lyxigt att börja den tidiga morgonen med att sätta sig i en varm taxi, och bara luta sig tillbaka. Det var inte utan att jag fick dåligt samvete för att bli hämtad i en stor bil, och åka ensam i den hela vägen till Stockholm. Förhoppningsvis lättar samvetet lite nu när jag väljer att åka buss hem.
Jag har faktiskt inte samvete att åka två taxiresor à 1000:- på en och samma dag för TV-licenspengar. Det räcker gott och väl att morgonens resa gick loss på det. För att ta mig hem tycker jag att det räcker med 54:- till Swebus.
Jag har väl inte så mycket att säga om mitt framträdande. Men jag kan säga att jag inte kommer titta på reprisen i em, och jag kommer inte leta upp något klipp på SVTs sida.
Det kändes så jäkla onaturligt att bli sminkad. Jag är liksom ingen sminkmänniska, och nu kände jag mig väldigt uppspacklad. Jag har gått sedan igår och byggt upp skräckbilder om hur jag skulle bli hårt ansatt (trots att jag visste att jag inte skulle bli det), och så blev jag inte det. Tvärtom. Det var idel snälla och vänliga människor överallt.
Inget av mina ungefär tusen versioner om vilka frågor som skulle komma slog in, så det blev inte som jag hade föreställt mig. Pirret i magen släppte inte förrän jag och Jan Helin lämnade studion, och då kände jag mig genast både trygg och bekväm. I det tillståndet hade jag velat vara under sändningen. Men nu vet jag till nästa gång att det inte är ett dugg farligt
Nåja. Det hade nog kunnat bli både bättre och sämre. Men det var första gången i en TV-studio och jag varken kräktes eller svimmade, så får jag väl vara nöjd.
Jag pratade med Monica för en stund sedan. Hon satt på tåget från Göteborg tillsammans med Osama och Michael. Mina extra varma tankar går till Michael idag.
När jag kommer hem tror jag nästan att jag skall lägga mig och vila en liten stund.
So sue me.
Take off
Bloggat den | January 16, 2009 klockan 5:06 am | 2 Kommentarer
Jag missade Debatt igår, eftersom jag satt i telefonen. Men jag hoppas att det går i repris alt. kan ses via nätet.
Taxin kommer om en stund. Jag är nyduschad och känner mig redo. Så redo jag kan bli inför detta. Det får gå som det går.
Efter peptalk från både Unni och Elisabeth igår, så känner jag mig hyfsat avslappnad. Jag är inte nervös för saken som sådan, men det är första gången jag kommer befinna mig i direktsänd TV.
Kanske störs min koncentrationsförmåga en del av att jag inte har sovit någonting inatt (men jag lyckades åtminstone slumra någon timme).
Jag tar nog med mig Barbara, så kan jag surfa på hemvägen. De erbjöd mig visserligen att åka taxi hem också, men det känns ganska onödigt. Det går ju direktbussar två gånger i timmen, och de har trådlöst bredband ombord.
För att ingen skall behöva bli besviken, så vill jag klargöra att inslaget i Gomorron Sverige inte kommer att handla om Gömda vs. Sanningen om gömda-debatten. Det som nu skall belysas är hur debatten har rasat i bloggvärlden, och att media höll tyst så länge.
Nej, nu är det dags att sätta fart.
I morgondagens Gomorron Sverige
Bloggat den | January 15, 2009 klockan 7:47 pm | 7 Kommentarer
Även om jag inte fick så mycket skrivet idag som jag hade tänkt mig (men när fick jag å andra sidan det..?), så har det hänt annat som har fått dagen att gå. Inte minst, så har telefonen ringt som aldrig förr.
I eftermiddags blev det klart att jag åker till Stockholm imorgon. Först kände jag mig lite tveksam, men efter att ha funderat lite, fixat så att AG tar hand om Hunden osv, så bestämde jag mig för att slå till.
Om ni vill ha bevis för mitt påstående om att jag är snyggare i verkligheten än på bild, så får ni titta på SVTs Gomorron Sverige vid 7:15 imorgon.
Jag ser på tablån på deras hemsida att jag skall diskutera med Jan Helin. Det var ju kul att få veta det innan jag kliver in i studion, i alla fall…
Det kan ju te sig märkligt att ställa upp med sin nuna i rutan bara något dygn efter besvikelsen (eller skall jag kanske skriva fascinationen) över att Oisín Cantwell (arbetslös och journalist på Aftonbladet) lyckas trycka in så många fel utan att egentligen skriva något.
Men till skillnad mot Aftonbladet, så är ju TV ett direkt media, och risken för att jag skall bli felciterad borde därmed vara obefintlig.
Sedan återstår väl att se vad jag lyckas prestera när jag är på plats. Jag må ha bloggat i ett decennium och jag må ha varit aktiv i debatten om Gömdaskandalen, men jag har ingen mediavana.
Äh, det får väl gå som det går.
I värsta fall så spyr jag väl i direktsändning, men jag har hört att man kan göra karriär på det också.
Och om det är så, så får jag väl slinka in på Buttericks efteråt, och köpa mig en illasittande peruk, i hopp om att gömma mig. Om det blir en lockig eller rakhårig får väl avgöras av det ev. behovet att göra en pudel.
Ikväll ser vi till att titta på Debatt, där Monica Antonsson - till skillnad mot Liza Marklund - medverkar.
Elisabeth Hermon har skrivit en artikel på Newsmill om hur det gick till när hon fick sitt liv och sitt livsverk krossat av Liza Marklund. En mycket läsvärd artikel som borde vara obligatorisk att ta del av, för alla som utger sig för att uppbära någon form av samhällsansvar.
Andra bloggare om Gomorron Sverige, Gömdaskandalen, Media
I dagens Aftonbladet…
Bloggat den | January 15, 2009 klockan 12:36 pm | 16 Kommentarer
Jag borde nog ha litat på min magkänsla, och tackat nej till att vara med.
Så fick bloggarna Marklund på fall är rubriken, men jag kan då inte påstå att det känns som att jag har varit med och fått henne på fall. Jag upplever inte att hon har kommit på fall, och det här handlar heller inte om att få henne på fall.
Dessutom förstår jag inte varför de tog med bilden på mig, då vårt samtal inte finns med i texten (vad jag kan se, jag har bara skummat igenom den än). Men det kanske var för att bekräfta det jag sa till fotografen; Jag blir aldrig lika snygg på kort som jag är i verkligheten…
Med tanke på att Jerry blev felciterad i texten, så kanske det är lika bra att jag slapp vara med.
Jag känner heller inte igen mig i beskrivningen av mig i bildtexten och det stämmer inte överens med vad jag sa till reportern. “Arbetslös och skribent” är ju ett ganska missvisande och förringande sätt att beskriva det skrivande jag ägnar mig åt motsvarande mer än en heltidstjänst. Undrar om journalisten titulerar sig själv som “Arbetslös och journalist”?
Men det är skit samma.
Artikeln verkar inte finnas på nätet (vilket i sig känns märkligt med tanke på att det handlar om just nätet), och det är väl inte så många som köper papperstidningar nu för tiden. Även om jag gjorde det idag (för första gången på flera år).
Men som sagt; jag borde ha litat på min magkänsla.
Update: Nu finns tydligen artikeln/artiklarna på nätet.
Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Gömdaskandalen, Bloggar
Jag kommer aldrig att köpa en begagnad bil av paret Guillou-Skarp!
Bloggat den | January 12, 2009 klockan 8:46 pm | 5 Kommentarer
Gömdaskandalens debatt har onekligen gått in i en ny fas idag. Jag påstår inte att debatten har gått speciellt mycket framåt, men en ny fas är det definitivt.
När jag först hörde talas om Liza Marklunds artikel på Newsmill blev jag naivt hoppfull. Jag trodde nämligen i min enfald att hon hade gett sig in i debatten.
Men icke.
Istället ägnade hon en herrans massa ord till att i princip inte säga någonting. Jag är inte ensam om att ha blivit besviken.
I sitt pseudoinlägg lägger Marklund allt sitt krut på att försöka få det att se ut som att problemet är att hon har påstått att boken är “En sann berättelse” istället för att skriva “Baserat på en sann berättelse”.
Visst - det är en del av problemet, men långt ifrån hela problematiken!
Påståendet “En sann berättelse” medförde i sig de stora problemen;
- att en man felaktigt pekades ut som en grovt kriminell, krigsskadad psykopat och massmördare,
- att en hel invandrargrupp, utan några som helst belägg, påstås ha hållit hela Oxelösund i schack,
- att ett barn och en pappa har berövats kontakten med varandra till följd av lögnerna i Gömda,
- att “Anders” (dvs Luis) felaktigt framställdes som tryggheten själv, trots att det i senare böcker framkommit att han misshandlade “Mia” (så hur skall vi kunna veta att det inte var han som orsakade mia de blåmärken Osama anklagades för?).
Se gärna min recension (eller ännu hellre - läs boken!) för fler exempel.
Ingenting av detta låtsas Marklund om med en enda stavelse i sin artikel.
När Monica Antonsson skrev sin artikel på Newsmill valde gammelmedia att helt nonchalera det.
Nu när Liza Marklund har skrivit en artikel på Newsmill så slås det upp i Aftonbladet, Expressen, SvD, DN och ja, jag såg tom en notis på text-TV!
Någon mer än jag som upplever att dessa två journalister och författare (fortfarande!) behandlas fruktansvärt olika av gammelmedia?
Marklund skriver bl.a:
“Jag kan alltså varken bekräfta eller förneka att personerna som yttrar sig i frilansjournalistens Monica Antonssons reportagebok ”Mia – sanningen om Gömda” uttalar sig om rätt personer”
I stycket direkt efter bekräftar hon dock att det rör sig om rätt personer:
“Allvaret i frågan har accentuerats av att Justitiekanslern, som utreder brott mot källskyddet, just nu bedriver en förundersökning mot journalisten Monica Antonsson, som misstänks för just det här brottet.”
Så hårdare än så håller hon inte på källskyddet. Dessutom missar hon att nämna att hon själv är föremål för en utredning om exakt samma brott (gällande övergreppen mot Elisabeth Hermon).
Vidare tycks det som att Marklunds enda kritik mot Antonssons bok är att hon har skrivit att Gömda släpptes 1999 när den egentligen släpptes 2000, och att Antonsson har skrivit att Marklund har varit på en boksignering i Nyköping (vilket hon aldrig har varit enl. sig själv).
Det måste fan vara det högsta betyg Monica kan få för sin bok!
Piratförlagets förlagschef Ann-Marie Skarp skriver en intressant text på Piratförlagets hemsida. Hon skriver bl.a:
“Förra året ifrågasattes exempelvis författarna Maja Lundgren och Unni Drougge på samma sätt”
När det gäller Unni Drougge förstår jag inte vari likheten ligger. Drougges påståenden stärks - till skillnad mot Marklunds - av existerande läkarutlåtanden och domslut. Vad jag vet, så var det väl egentligen bara Skarps sambo och hans agent som försökte misskreditera Unnis bok.
“Att ”Gömda” är en roman och inte ett reportage har hela tiden varit självklart från våra utgångspunkter.”
Då infinner sig den självklara frågan; Varför i hela fridens namn har varken Marklund eller förlaget reagerat under alla de år då boken felaktigt har placerats på biografihyllorna?
Skarp fortsätter:
” [...] ett reportage definitionsmässigt måste vara sant. ‘En sann historia’ är alltså något annat än ett reportage. Blandar författaren in fiktiva inslag i sitt reportage blir det nämligen fiktion.”
Det rimmar ju jävligt illa med Marklunds artikelserie i Expressen, där hon med grova och falska anklagelser krossade Elisabeth Hermon och hennes företag. En kränkning som Leif Silbersky betecknade som “Det värsta mediaövergrepp jag sett under hela min yrkeskarriär“.
Begreppet sanning tycks vara så tänjbart inom Skarps/Guillous hushåll att åtminstone jag aldrig skulle komma på tanken att köpa en begagnad bil av dem!
Se även intervju med Monica Antonsson i dagens SvD och Expressen
Andra bloggar om: Liza Marklund, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Gömda, Piratförlaget, Ann-Marie Skarp, Jan Guillou, Unni Drougge, Sanning, Lögner
Intressant?
Mycket skrik för lite ull, Marklund
Bloggat den | January 12, 2009 klockan 12:34 pm | 4 Kommentarer
När jag nåddes av uppgiften att Liza Marklund har skrivit en artikel på Newsmill blev jag uppriktigt glad. Den glädjen höll dock inte i sig längre än till jag hade läst nämnda artikel.
Aldrig någonsin tidigare har väl någon enda människa behövt använda så många ord för att säga så lite. Jag är uppriktigt förvånad och besviken över att Marklund väljer att inte kommentera det som faktiskt utgör kritiken mot Gömda.
Jag hade betydligt högre tankar om Marklund än så här.
Tror Marklund att det räcker med ett pseudouttalande för att debatten skall tystna? Förödmjukelsen blir knappast mindre av den väg hon har valt.
Kom igen, Liza! Var rakryggad och modig nog att ta debatten!
Andra bloggar om: Gömdaskandalen, Liza Marklund
DN, Aftonbladet, SvD
Min länksamling om Gömdaskandalen
Intressant?
Kommer man undan med sina kriminella handlingar om man bekänner dem offentligt?
Bloggat den | January 12, 2009 klockan 6:53 am | Inga kommentarer än
Hur agerar rättsväsendet om man bekänner ett brott offentligt?
Om vi, rent hypotetiskt, tänker oss att jag skulle sitta i TV och påstå att jag hade köpt ut alkohol till Mr T och hans kompisar, då utgår jag från att någon åklagare skulle reagera, och en förundersökning skulle inledas. Förhoppningsvis skulle jag även åtalas och dömas.
Jag menar, en så offentlig bekännelse måste ju vara ett näst intill oslagbart bevismaterial.
Att undanhålla bevismaterial är, om jag inte misstar mig, också ett brott.
Jag tänker på fallet med Elisabeth Hermon och Stiftelsen Trossen, där chefsåklagare Claes Edlund på alla punkter friade Elisabeth från de anklagelser som riktades mot henne. Trots detta hävdar Liza Marklund med en dåres envishet att hon minsann har papper på sin vind, som visar att Hermon är precis så skyldig som Marklund påstår.
Det handlar uppenbarligen alltså om dokument som åklagaren inte har fått tillgång till, och kan väl därmed inte ses som något annat än undanhållande av bevismaterial.
Om jag hade hetat Marklund så hade jag nog sett till att masa mig upp på vinden och rotat fram de där dokumenten. Jag är säker på att det är många som vill se dem…
I somras satt “Mia” i Morgonpasset i P3 och berättade att hon organiserar skenäktenskap i USA. Vad jag förstår, så är det ett brott man inte ser på med blida ögon. Hur agerar det amerikanska rättsväsendet på en sådan öppenhjärtlig bekännelse?
Dagens länkar i Gömdaskandalen
Uddevallabloggen: Mia - Sanningen om Gömda
BountyLady: Den G(L)ömda skandalens lögner
Zac’s åsikter på ett fat: Stackars Guiilou…
Zac’s åsikter på ett fat: Den kvinnomisshandlande Liza Marklund
Annan utsikt: Falska profeter
Mina moderata karameller: Whazz up - Marklund…
Ninnefilosoferar: Vart tog alla partyn vägen? Och vad har Marklund hållit på med?
Jinge: Bluffen Liza Marklund
I skuggan av framtiden: Boken Gömda är för extrem!!!
Gunilla Hjelm (c): Gömda i Aftonbladet
Ann Helena Rudberg (författare och journalist): Aftonbladet häcklar fördomsfullt bloggvärlden
Trasdockan: Liza Marklund: Varför inte skriva om verkligheten?
Meningen med livet: Glappet mellan gammelmedia och verkligheten
Pennelinas ordbruk: Om sanningen ska fram
Jhonnys godbitar: Rik på en lögn
Björn Lindéns författarinlägg: Vetenskap är sanningens freträdare
I Tobias lilla värld: Vad ska man tro nu?
I’m not here for your entertainment: Kapitel 181, Sanningen om Gömda
I Cattas lilla värld: Snart så kanske…
Gameover: Nu ska Liza Marklund hängas..!!
Livet efter 30: Ja, jag svalde det med hull och hår
Johanna: Hate to say I told you so
Common cense: Min magkänsla var rätt
Mamselamsen: Är någon egentligen överraskad
Trilog: Sanna berättelser
Anna Troberg: “Based on a true story” är sannerligen ingen kvalitetsgaranti
Vickanen: Mejlat Liza Marklund idag
Halvars huvudsaker: Tidningarna pissar på sina egna läsare
Newsmill: Så vann vi över gammelmedias redaktörer
Andra bloggar om: Gömdaskandalen
Dagen D i Gömdaskandalen?
Bloggat den | January 11, 2009 klockan 1:03 am | 2 Kommentarer
Jag trodde aldrig att det skulle hända, men idag lyfter jag på hatten för Expressen. På ledarplats skriver Isobel Hadley-Kamptz: Sanningen om Marklunds bok. Jag påstår inte att jag grät när jag läste det, men nog knöt det sig ordentligt i halsen på mig och jag var tvungen att blinka några gånger extra. Detta är en mycket välförtjänt upprättelse för Monica Antonsson, efter allt obeskrivligt mycket skit hon fått ta efter sin bok Mia - Sanningen om Gömda.
Det var oväntat, förvånande och imponerande av Expressen, och jag ser med stor spänning fram mot vad det kommer att innebära.
Kan Marklund vara kvar som krönikör på en tidning som gjort detta statement på sin ledarsida? Förhoppningsvis inte.
Även om hon inte får sparken, så får man hoppas på att hon har tillräckligt med självkänsla för att dra sig tillbaka självmant. Det vore direkt förnedrande för henne att fortsätta publicera krönikor i Expressen.
Och hur kommer övrig media att agera, nu när man på Marklunds hemmaarena har ryckt undan mattan för henne? Nu borde det rimligtvis vara fritt fram att skriva om Marklunds ljugerier. De enda tänkbara hindren är väl ev. vänskaps- och andra beroendeförhållanden (och de är inte få). Jag hoppas dock att dessa hinder inte är stora nog.
Jag ser med stor spänning fram mot hur utvecklingen kommer att te sig.
Dagens länkar i Gömdaskandalen
Shhiva: Gömdaskandalen!
Jerry: Gömdaskandalen - Gick proppen idag?
Nattens bibliotek: Gömdaskandalen nedtystad
Any day now: Äntligen lite Liza-bashing
Gotiska klubben: Gömda - Piratförlaget - Liza Marklund
Ingrid Carlqvist: Isobel på Expressen vågar!
Federley: Om Gömda
Gunilla’s travelogue: Superb sammanfattning av Gömda-soppan
Isobels text och verkstad: Marklund och sanningen
Neijseye: Vi vill se matchen!
Trollans tankar om stort och smått: En reflektion över Gömda igen
Linus Samuelsson: Monica Antonsson och känsla för proportioner
Jejjis stubbe: Expressen bryter tystnaden om Gömda/Liza Marklund
Ann Helena Rudberg: Vad har hänt med Liza Marklund?
Ronge: Game over, Liza Marklund!
Psykbryt: Är tystnaden kring Gömda bruten nu?
Tankar från skroten: Gömdaskandalen
Generation Y: Liza Marklund fejk eller äkta, del 2
Gunilla Hjelm (c): Julhelgerna är tydligen slut
Uppåt och framåt: Sanningen om Gömda?
Nyheter24: Gömda mellan raderna på Liza Marklund
Publicistklubben: Debatt Stockholm: Medierna och Gömda
Stort tack till Jerry som har samlat ihop dessa länkar till mig, medan jag har ägnat dagen åt att förlusta mig i Stockholm.
Andra bloggar om: Gömdaskandalen, Expressen, Isobel Hadley Kamptz, Monica Antonsson, Liza Marklund, Media, Mediadebatt, Mia - Sanningen om Gömda,
Min länksamling om Gömdaskandalen
Intressant?
Tänk om det hade varit Björn Ranelid…
Bloggat den | January 9, 2009 klockan 9:01 pm | 8 Kommentarer
Häng med mig på ett tankeexperiment;
Tänk er att det var Björn Ranelid som hade skrivit Gömda. Några år senare släpps en bok, som på punkt efter punkt smular sönder Ranelids hjärtknipande berättelse i Gömda. Hur skulle media (re-)agera då?
A/ Låtsas som det regnar
eller
B/ Jaga Ranelid med blåslampa, tvinga honom att löpa gatlopp och flå honom levande när de fick tag på honom.
Jag vet vad jag tror.
Vad tror du?
Sydsvenskan har skrivit en recension om Mia - Sanningen om Gömda. Den är något hukande skriven, och jag reagerar starkt på meningen Mia Eriksson är, enligt Antonsson, en uppenbart störd person, då det är ett påstående helt gripet ur luften.
Utöver det, så tycker jag att det är en hyfsad recension.
På onsdag skall jag gå på Neos seminarium om Mediamakt. Det ser jag mycket fram mot!
Neo har sammanställt en länklista för de som vill följa debatten (men jag tror inte att den är lika komplett som min).
Nästa tisdag (19/1) kommer Publicistklubben i Stockholm att ha en paneldebatt under rubriken Medierna och “Gömda”. Som jag förstår det, kommer följande personer att sitta vid podiet;
Mats Svegfors (tillträdande VD på Sveriges Radio), Gabriel Byström (kulturchef på Göteborgs-Posten), Jan Helin (chefredaktör, Aftonbladet), Leo Lagercrantz (redaktionschef på Newsmill) Annika Widebeck (TV4-reporter) och Björn Wiman (kulturchef på Expressen)
Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson leder debatten.
Först kände jag en indignation över att Monica Antonsson inte var inbjuden (men det tycks ju inte Liza Marklund heller vara). Och vid närmare eftertanke så kanske det är just den här debatten media behöver ha “internt” (även om vi i efterhand kan se den via webben). För vad jag förstår, så skall man inte diskutera böckerna som sådana, utan hur illa man själva har hanterat frågan. Och det är en debatt som media verkligen behöver ta.
Min förhoppning är att det kommer något gott ur detta.
OBS! Glöm inte Ramonas namninsamling, som syftar till att få igång en öppen debatt inom åtminstone SVT.
Dagens länkar i Gömdaskandalen
Ingrid Carlqvist: Därför trodde jag aldrig på Gömda, del 1
Jejjis stubbe: Dagens Liza hos Jerry rekommenderas!
Trollans tankar om stort och smått: Dagens gömda funderingar
En annan sida: Sanningen om Gömda
Ann Helena Rudberg: Ingen allmän censur uppifrån i medierna
Eva Westerberg: Sanningen om Gömda?
Stockholm enligt Ankersjö: Gömda avsikter?
Dagens Media: Sydsvenskan slaktar Liza Marklund
Andra bloggar om: Mediadebatt, Mia - Sanningen om Gömda, Publicistklubben, Namninsamling
Min länksamling om Gömda-skandalen
Intressant?
Medias planer: Kväv Antonsson och rädda Marklund?
Bloggat den | January 9, 2009 klockan 12:47 am | 13 Kommentarer
Under dagen har det ramlat in div indikationer och antydningar (i något fall uppfattar jag det nästan som ett “insidertips”) om att det nu bubblar rejält på våra stora nyhetsredaktioner.
Det faktum att det bubblar är i sig varken någon nyhet eller överraskning, åtminstone inte för de som har hållit sig à jour med debatten om Gömdaskandalen.
Nyheten ligger i hur media antas lägga upp taktiken.
Om jag skall sammanfatta det som dyk upp idag, så blir det så här:
Nyhetsredaktionerna diskuterar hur man skall rapportera om Gömdaskandalen, eftersom bl.a. Den fjärde statsmakten - bloggarna - gör det omöjligt för dem att tiga hur länge som helst.
För att minimera kritiken mot Marklund, så gör man det till en mer allmänt hållen debatt, och man slår ihop den med debatten om hur media har låtit sig duperas av Quicks historier.
För att ytterligare flytta fokus från Marklunds lögner, och göra det till en allmänt hållen debatt om hur media låtit sig luras av mytomaner kommer man även att dra in t.ex. Tusen små bitar och Angel at the Fence och Enbomaffären.
Vad tror ni? Kommer media att lyckas, och komma undan, med detta?
Update: Eftersom det tydligen inte är uppenbart för alla att ovanstående är teorier som andra har uttryckt till mig, så vill jag härmed förtydliga det.
Vad jag kan se, så har jag inte med ett enda ord sagt vad jag tycker eller tror om dessa teorier, och ändå har jag förstått att det finns en del som tolkar dem som mina egna. Märkligt.
Dagens länkar i Gömdaskandalen
I huvudet på en Rospigg: Unicef - Byt ambassadör!
Hosanna: Fiktion
Klixklax: Ruttet i mediasverige
Generation Y: Liza Marklund fejk eller äkta
Himlen har gått från blått till grått: Monica Antonsson - En hjältinna
Andra bloggar om: Bloggare, Media, Monica Antonsson, Liza Marklund, Mia - Sanningen om Gömda,Gömda, “Mia”
Min länksamling om Gömda-skandalen
Intressant?
Egentligen ett självklart val för alla seriösa författare!
Bloggat den | January 5, 2009 klockan 4:28 pm | 4 Kommentarer
Ett antal stora författare står nu inför ett avgörande val. De kan rakryggat och tydligt ta avstånd från vår tids största litterära hoax, och därmed samtidigt ställa upp för alla de människor som blivit förljugna i åratal. Utan att kunna göra sina röster hörda har dessa människor bara kunnat titta på, när lögnmakarna har blivit miljonärer på kuppen.
Jag pratar om författare som t.ex. Stina Lundberg Dabrowski, Katerina Janouch, Britt-Marie Mattsson och Mark Levengood.
De skulle kunna visa stort civilkurage genom att lämna det bokförlag som valde att idiotförklara sina läsare, genom Ann-Marie Skarps och Jan Guillous uttalande om att man förutsätter att läsarna är så intelligenta att de borde förstå att de påstått sanna böckerna inte var annat än hittepå.
Visst förstår jag att man kanske inte reser sig upp och går i första taget om man har kontrakt med ett bokförlag, men tänk er om Blue Publishing rakt av erbjöd kontrakt till alla de som hoppar av Piratförlaget! Det vore väl något, det?!
Kan ni inte göra det, Blue Publishing?
Eller så kan dessa författare (och deras författarkollegor på förlaget) göra ett passivt val, och vara kvar på Piratförlaget. Fortsätta att hålla för öron, ögon och mun. Kanske i förhoppning om att Marklunds stora lögner skall glömmas bort med tiden, och allt skall rinna ut i sanden.
Om man resonerar så, så tror och hoppas jag att man resonerar väldigt fel. Och jag tror och hoppas att det är direkt förödande för dessa författares egna varumärken i längden, om de väljer att stanna kvar hos Piratförlaget.
Jag kommer aldrig någonsin igen betala en enda krona för en bok som ges ut av Piratförlaget (med mindre än att de gör en ordentlig offentlig avbön, och städar upp ordentligt i den egna boningen), och jag kommer heller aldrig låna någon av deras böcker på biblioteket. Och jag vet att jag inte är ensam om det ställningstagandet.
Många fler borde ha reagerat redan vid Marklunds val av agent, som är en dömd kvinnomisshandlare.
Jag är verkligen av uppfattningen att man skall anses fri när man har sonat sitt brott, men jag anser också att man måste använda sig av sunt förnuft.
På samma sätt som vi inte vill ha dömda pedofiler på dagis (hur mycket de än har avtjänat sitt straff) så anser jag att det enbart kan vara extremt dåligt omdöme som ledde fram till Marklunds val av agent.
Hur kan man välja en dömd kvinnomisshandlare, samtidigt som man utger sig för att vurma för utsatta kvinnor och barn?
Ok, nu med facit i handen så vet vi att Marklund inte alls vurmar för utsatta kvinnor och barn (bara påstår sig göra det). Snarare tvärtom! Och därmed framstår hennes agentval som väldigt naturligt och självklart.
Andra bloggar om: Piratförlaget, Författare, Liza Marklund, Kvinnomisshandel, Civilkurage, Gömdaskandalen
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Antonsson-Marklund: 3-0
Bloggat den | December 26, 2008 klockan 11:41 pm | 4 Kommentarer
Det har gnagt i mig flera dagar, och jag måste få ur mig det.
Nu när Piratförlaget har gått ut och medgett att Gömda och Asyl är fiktion, hur skall då JK handskas med den anmälan som “Mia” har lämnat in?
Det måste ju vara knepigt att handskas med en anmälan om att identiteten på en fiktiv romanfigur skulle ha blivit avslöjad. Ungefär i klass med om man skulle få in en anmälan om att det skulle ha avslöjats var Ankeborg ligger!
Något annat som orsakar bekymrade veck i min panna är att media, med något undantag, höll extremt tyst när Liza Marklund blev JK-anmäld för att hon med namn, bild och personnummer hade hängt ut en person (som levde under skyddad identitet!) som bedragerska (ett påstående som hon fö står fast vid, trots att åklagaren har konstaterat den totala motsatsen).
När Monica Antonsson någon vecka tidigare JK-anmäldes av “Mia”, med påståendet om att Antonsson hade avslöjat denna romanfigurs identitet, då låg tidningarna inte på latsidan.
Det må så vara att Antonsson är en avsevärt mycket bättre journalist och författare än Marklund, men hur det än är så är Marklund (just nu, något säger mig att vi kan stå inför förändringens tid) mer känd än Antonsson. Därmed borde intresset för anmälan mot Marklund ha varit sprängstoff, medan anmälan mot Antonsson på sin höjd borde ha resulterat i notiser.
Men så blev det inte.
Varför?
Är det den där jävla buskvågermentaliteten så skrämmande djupt rotad inom media? Jag blir fan mörkrädd.
En avslutande fundering:
Från pålitlig källa har det avslöjats (jag väntar - för sakens skull! - på en mer “oficiell bevisning”) att boklådorna runt om i landet, efter att Antonssons bok har kommit ut, har fått direktiv från Piratförlaget om att flytta Gömda och Asyl till avdelningen “Romaner”.
Frågan som då dyker upp i mitt huvud är varför Marklund/Piratförlaget inte har reagerat under alla de år boken stått under “Biografier”?
Varför kan man inte inse när man har ljugit in sig i ett hörn?
Även om jag förstår att det måste vara jobbigt, så måste det ju ändå vara tusenfalt bättre att göra en pudel än att fortsätta förnedra sig.
Pinsamt är bara förnamnet.
Andra bloggar om: Piratförlaget, Mia - Sanningen om Gömda, Monica Antonsson, Gömda, Liza Marklund,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Media är Liza Marklunds marionetter
Bloggat den | December 22, 2008 klockan 11:50 pm | 3 Kommentarer
Affärsuppgörelser med Liza är anledningen till att de inte vill sänka henne, det skulle kosta Aftonbladet och Expressen alldeles för mycket.
Frilansjournalisten Tonci Percan är en av de få modiga, som vågar ta bladet från munnen. Han har skrivit en mycket läsvärd artikel på Newsmill, där han tydliggör att Marklund utgör en viktig inkomstkälla för båda kvällstidningarna.
Percan är programledare för Medierna, och där ställde han nyligen frågan till Jan Helin (chefredaktör på Aftonbladet)
-Har du några band till Liza Marklund?
-Nej svarade Helin.
Några dagar senare kunde var och en se att Marklunds litterära verk värk bifogades blaskan.
Så mycket för att inte ha några band.
Money talks…
Marklunds bindning till Expressen känner vi till sedan tidigare.
Dessutom är det ju så illa att hon redan har fått sparken därifrån en gång, till följd av sina frapperande lögner. När tidningen sedan åter har tagit henne under sina vingars beskydd (de insåg väl att det skulle gå att mjölka pengar ur hennes varumärke, efter att hon hade gjort sig ett namn på sina lögner), så inser envar att det skulle vara ett totalt förlorat ansikte att än en gång behöva göra upp med den lilla poetissan.
Och rent krasst så är hon ju, med sitt falskt uppbyggda varumärke, en kassako för tidningen.
Money talks…
Andra bloggare om: Liza Marklund, Gömda, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Media
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Piratförlaget medger att Lizas sanna bok inte är sann!
Bloggat den | December 20, 2008 klockan 5:35 pm | 6 Kommentarer
Så där, ja. Nu får alla de som ägnat sig åt att hävda Liza Marklund skulle ha hållit sig till sanningen, skaffa sig nya intressen.
I dagens Expressen går Piratförlaget ut och medger att Gömda inte är sann. De måste rimligen ha insett att det inte funkade att “låtsas sova” längre. De tvingades göra det oundvikliga, för att rädda förlagets ansikte.
Det blir ju lite pinsamt för Liza, med tanke på att hon härom dagen hävdade att Jag har aldrig ljugit, skarvat eller överdrivit.
Om man ställer det mot att Ann-Marie Skarp hävdar att man “alltid har salufört boken som skönlitteratur, dvs fiktion” så inser man att de inte har ljugit ihop sig. Var och en kör sin version.
Undrar förresten om Ann-Marie har läst, eller ens sett, böckerna?
Min högst privata gissning är nu att Piratförlaget offrar (=köper ut) Marklund, och utåt kommer det att heta något i stil med att man “skiljs som vänner”.
Det är ju lite “märkligt” att både Liza och hennes agent gjort sig oanträffbara ända till januari. Men ok, det kanske jag också skulle ha gjort om jag hade avslöjats med en praktlögn, eftersom jag skulle skämmas så extremt mycket.
- Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så säger Jan Guillou i Expressen. No shit, Sherlock! Det måste fan vara det smartaste den karln någonsin har sagt.
Andra bloggare om: Piratförlaget, Liza Marklund, Gömda, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Böcker,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Lyssna på medierna
Bloggat den | December 20, 2008 klockan 3:30 pm | Inga kommentarer än
Om du missade Medierna idag, så kan du lyssna på nätet. Inslaget om att media håller Liza Marklund om ryggen börjar ca 12 minuter in i programmet (men lyssna gärna på inslaget innan också, då det handlar om uthängning av sexbrottslingar).
Media har vaknat
Bloggat den | December 19, 2008 klockan 11:57 pm | 3 Kommentarer
Bra!
Det verkar som att Aftonbladets artikel blev startskottet för andra tidningar att börja skriva. Visserligen verkar de försöka fokusera på att Antonsson har blivit JK-anmäld, men samtidigt “tvingas” de ju också att skriva om hennes bok.
Jag köper aldrig kvällstidningar, men idag tänkte jag göra ett undantag. Jag försökte köpa Aftonbladet på tre olika ställen, men den var slut! Kan det, måhända, ha med löpet och ettan att göra
Den senaste i raden att visa civilkurage är TV4-reportern Annika Widebeck. Efter hårda strider lyckades hon få med ett inslag om Gömda-skandalen i förra helgens Nyhetsmorgon. Därefter har hon fått vidare inslag stoppade av Jonas Gummesson (nyhetschef på TV4, samt bästis med Marklund). Detta har lett till stora konflikter inom TV4s väggar, och Annika Widebeck riskerar att bli av med jobbet.
Även Oisín Cantwell verkar vara en kille med civilkurage. Det var uppenbarligen inte helt smidigt för honom att få sin artikel att gå i tryck.
I morgondagens Medierna (P1 kl. 11:03) kommer man ta upp Antonssons bok igen, ur vinkeln att media försökt tiga ihjäl den.
Lyssna! Det tänker jag göra!
Det är glädjande att se att alltfler av de som tidigare har försvarat Liza och “Mia” in absurdum nu verkar ta till sig fakta, och svänger i sin uppfattning.
Sedan finns det ju de som insett att Liza och “Mia” är ganska rökta, men ändå känner ett stort behov av att hålla fast vid att de inte gjort något fel. Denna grupp har övergått från att hävda att Liza och “Mia” skulle vara sanningens budbärare, till att nu tycka att “Jamen böckerna skulle ju kunnat vara sanna. Många kvinnor lever ju under svåra förhållanden“.
Vad denna grupp helt missar är att ett antal människor blivit förljugna och förtalade i böckerna.
Vad mig anbelangar, så hade vi inte haft något problem om böckerna inte hade påståtts vara sanna. Men nu var det så de marknadsfördes, och därmed har människor blivit anklagade för saker de inte gjort sig skyldiga till. Utpekade människor har farit oerhört illa och mått fruktansvärt dåligt pga lögnerna i böckerna. Är det ok, eftersom böckerna “hade kunnat vara sanna”?
Jag reagerar starkt på Liza Marklunds påstående om att “Mia” skulle framställas som näst intill prostituerad i Monica Antonssons bok. Jag häpnas av att någon som utgör sig för att kämpa för kvinnor har en så förlegad könsrollssyn att hon ser det som “nästintill prostitution” när en kvinna knullar runt.
Skämmes på dig, Liza!
Med anledning av att Monica avslöjar hur “Mias” betyg såg ut säger Liza
Och att Mia hade 3,65 och inte 4,8 i betyg. Vad spelar det för roll? Är man mindre värd då? Och var det okej att hon misshandlades om hon bara hade 3,65?
Men snälla! Vad “Mias” betyg ev spelade för roll kanske det är Liza som skall svara på. Det är ju hon som uppenbarligen inte tyckte att de dög som de var i verkligheten.
Och “var det okej att hon misshandlades om hon bara hade 3.65?” är ju en halmdocka utan dess like, vilket Liza borde hålla sig för god för. Jag har inte någonstans i debatten (vilken jag vill påstå att jag har följt ganska ingående) sett att någon skulle påstått att det var ok att Osama slog “Mia”. Tvärtom.
Nästa fråga jag ställer mig är vad som föranlett Liza att “förfina” “Mias” alla sidor och egenskaper, samtidigt som hon skrivit ned Osama på alla tänkbara sätt. Jag kan inte se någon annan förklaring än att Liza besitter fördomar om att man skulle vara “sämre” när man har låga betyg och ett vidlyftigt sexliv (osv).
Jag tycker att alla som har köpt Gömda och Asyl skall göra som Lilla Pjopsan; reklamera böckerna till Piratförlaget. Dessutom kan man göra som Ramona ; anmäla böckerna (som falskt marknadsförda) till KO.
Namninsamlingar:
Vi kräver en öppen debatt om böckerna Gömda & Asyl av Liza Marklund och Mia Eriksson
Annika Widebeck på TV4 måste få stanna kvar på kanalen!
Andra bloggare om: Liza Marklund, Gömda, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Böcker, Kvinnomisshandel, Namninsamling, Media, , Fördomar
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Osama skriver på Newsmill
Bloggat den | December 19, 2008 klockan 5:55 pm | 13 Kommentarer
Sant är att jag vid tre tillfällen misshandlade “Mia”. Det är brott som jag ångrar djupt. Jag blev också dömd för dessa och har avtjänat mitt straff. Men de lögner som Liza Marklund och Maria Eriksson genom sin bok spridit om mig i alla dessa år är ett straff som jag inte förtjänar.
[...]
Det är inte bara jag som drabbats av Marklund och Erikssons förtalskampanj, men tidningarna har konsekvent vägrat att publicera våra historier. Det är hög tid att Liza Marklund och Maria Ericssons lögner uppdagas.
Läs hela Osama Awads (”Mannen med de svarta ögonen” i Gömda) inlägg på Newsmill.
Andra bloggare om: Osama Awad, Liza Marklund, Gömda, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen
Kontakt
thebitch@thewitch.se
Mail (om det gäller Waldorfsekten):
waldorf@thewitch.se
Msn:
yellowwitch@gmail.com
Skype:
thewitchsweden
Och så finns jag på;
Gowalla
Runkeeper
Åse TheWitch
formspring.me
På tapeten
Att kommentera
Annonser
Knappar
Fnulare
Creeper (media)
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Medströmsförlagen AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Dalarnas Tidningar KB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Taberg Media Group AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Taberg Media Group AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Sveriges Television AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Dalarnas Tidningar KB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Dalarnas Tidningar KB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Helsingborgs Dagblad AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Helsingborgs Dagblad AB
Creeper
- DomstolsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- DomstolsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- FörsvarsmaktenTräff på Creeper för thewitch.se
- DomstolsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- DomstolsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- DomstolsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- RiksarkivetTräff på Creeper för thewitch.se