Elefantbajs 2000?

Bloggat den | August 27, 2010 klockan 9:53 pm | Inga kommentarer än

Vem minns inte när Greger i Nilecity frågade efter Elefantbajs 2000 i porrbutiken;

Kan det ha varit den här filmen han menade?

(Från Failblog)

När jag ändå är inne på temat djur, så kan jag inte undanhålla er denna fantastiska bild på en apa (?)

Apa?

(Bilden kommer från Pusha)

Nej, det blir ingen date med undernärda Katya

Bloggat den | August 11, 2010 klockan 11:21 am | 2 Kommentarer

Det kom ett mail till min Waldof-inkorg;

Hej, min nya van !
Jag ar ledsen att jag skriver till dig pa din e-postadress. Men tyvarr var jag inte kunna skicka ett meddelande pa en dejtingsajt. Jag ar glad over att moderatorn platsen var artig och gav mig din e-post for att kommunicera med dig!
Jag ar mycket glad over att starta en korrespondens med dig. Jag vill beratta for er att jag soker endast allvarliga relationer. Och for att de brot ut, folk maste borja kanna varandra och lara sig mer om varandra.
Jag ar glad att borja var bekantskap.
Detta ar en av de forsta raderna som jag skriver till er och jag hoppas ni forlater mig for lite spanning. Jag har ingen erfarenhet med man via Internet.
Men eftersom jag inte kunde hitta en man bredvid mig, bestamde jag mig for att ga vidare.
Under tiden uppmanar jag oss att battre kanna varandra och bara njuta av konversation. Men jag vill bara varna er om att jag soker bara seriosa relationer. Om du vill att samma sakert skriva till mig igen.
Nu ska jag forsoka beratta lite om dig sjalv.
Mitt namn ar Ekaterina, men du kan kalla mig, Katja. Jag foddes 1981 den 15 juni.
Min hojd 174 cm och min vikt ca 59 pounds. Jag forsoker halla upp min siffra och jag tror att jag har det bra pa det.
Men jag tror att pa mina bilder som jag bifogade till mitt brev till er han far se. Du kan ocksa skicka mig nagra av sina bilder?
Det ska bli intressant att titta pa detta. Fran fotografierna kan inte en fullstandig bild av manniskan, men under alla omstandigheter kommer bilder hjalpa oss att lara kanna varandra. Naturligtvis Internet nagot ovanligt satt att lara sig men jag tror att igar var ovanligt i morgon kan vara helt normalt.
Jag hoppas att jag inte kommer att trotta er med min langa brev. Nu skulle jag vilja att ni beratta mer om dig sjalv.
Men jag vet fortfarande inte om dig. Nar jag sa ju att jag styrdes av min intuition, snarare an vad nagon annan.
Nu vill jag kanna dig battre. Jag hoppas att ni tillater mig att gora det. Jag vantar pa ditt brev.
Din nya van, Katya.

Jag har ingen avsikt att svara på mailet, men kan ändå inte avstå från att svara här i bloggen:

Hej på dig själv, även om det känns lite tidigt att kalla dig min vän.

Jag är ledsen att behöva säga det, men du har blivit totalblåst!
Att du inte har kunnat skicka något meddelande till mig på en dejtingsajt beror nog främst på att jag inte är registrerad på någon sådan. Sedan tycker jag att du skall akta dig för den där “artige moderatorn”, då denne tydligen inte drar sig för att lämna ut uppgifter om de som har registrerat sig på samma datingsajt som du. Och när det gäller personen du har bestämt dig för att kontakta, så verkar han inte heller ha så rent mjöl i påsen. Han har nämligen inte angett sin egen mailadress, utan en mailadress som är avsedd för personer som har blivit utsatta för övergrepp inom Waldorfsekten.

Något som bekymrar mig allvarligt med det du skriver, är att du har ett bmi på 9 (174 cm och 27 kg/59 pounds)! Uppsök genast en läkare!
Det är klokt av dig att bara söka seriösa relationer, även om jag inte förstår varför du söker i pluralis. Men jag tycker att du skall lägga allt vad relationer heter åt sidan, och bara ta hand om dig själv.
Jag är faktiskt lite imponerad över att du, trots din extrema undervikt, förmår att författa ett mail. Inte imponerad på ett positivt sätt egentligen, utan mer fascinerat. Själv hade jag trott att man var död för länge sedan, om man är så kraftigt undernärd. Jag är glad att du inte bifogade de bilder du hänvisar till, då jag är övertygad om att jag skulle ha blivit mycket illa berörd av att se dem. Och jag hoppar över det där med att skicka bilder till dig. Du skulle nog bara bli besviken, då jag är kvinna och inte man.

Ta mitt råd - Lägg alla planer om att hitta en partner åt sidan, och satsa på att bli frisk! Ingenting är viktigare än din hälsa.
Och fortsätt inte vänta på ett brev från mig, för det kommer inte.

Vänligen
theWitch
Andra bloggar om Spam, Nätdating

Twitterdiskussion med VDn på Livets ord

Bloggat den | July 29, 2010 klockan 11:20 am | 1 Kommentar

På twitter följer jag människor som jag finner det intressant att följa. Några är mer intressanta än andra, men ändå. Twitter är en (av många) bra plattformar i socialt närverkande. Det är berikande att följa såväl meningsfränder som meningsmotståndare.

Av en slump upptäckte jag att jag hade blivit blockerad av en person jag hade valt att följa. Det var ingen big deal, men jag fann det ändå lite intressant (och smått komiskt) då denne person är pastor inom Livets ord.
Jag och personen som blockerade mig har en gemensam beröringspunkt, då vi båda är ideellt engagerade i samma humanistiska samhällsinsatser. I det sammanhanget har det ingen betydelse om man är kristen, KRISare, muslim, ateist eller new ageare. Där arbetar vi för ett gemensamt mål - och i en mycket positiv anda, vill jag tillägga. Det berikar mig mycket att samarbeta med människor som är oliktänkande.

Hur som helst. Personen valde tydligen att blockera mig omgående då jag började att följa denne (det kan ha varit för något år sedan). Jag märkte det inte direkt, utan tänkte väl mest att Jaja, personen twittrar väl inte så mycket. Sedan föll det snabbt i glömska.
I förrgår upptäckte jag alltså av en slump att personen har blockerat mig från att läsa dennes twittringar, och jag fann det lite komiskt. Inte minst då jag inte kunde finna den minsta anledning till att bli blockerad.
Följaktligen twittrade jag:

thewitch: Hahaha. En pastor i Livets ord har blockerat mig på twitter. Jag tolkar det som att inte alla är välkomna hos dem.
Bara någon minut senare twittersvarade Jonathan Ekman (VD hos Livets ord)
jonathanekman: Vemdå?
Sedan följde följande konversatrion:
thewitch: X [jo, jag skrev namnet, men det är ointressant här]
jonathanekman: OK, han skrev idag att han funderade på att sluta twittra. Själv är jag blockad av @cgseverin Misstag hoppas jag..
thewitch: Kan knappast vara hans nu uppkomna planer på att sluta twittra som fått honom att blockera mig redan tidigare. Låter långsökt
jonathanekman: inte vad jag menade.
thewitch: Då missförstod jag. Vad menade du?
jonathanekman: att ska han ändå sluta twittra kanske det inte är någon större problem för dig att vara blockad
thewitch [här använde jag twitlonger, då det jag hade att säga upptog mer än 140 tecken]: Jag hade inget problem med att vara blockad ens innan han bestämde sig för att sluta twittra. Jag noterade bara att jag uppenbarligen inte varit/är välkommen att ta del av hans twittringar - och att jag tycker att det är ett intressant agerande av en pastor hos Livets ord.
jonathanekman: OK. Som sagt, ska fråga honom. Kanske läskigt med en häxa som hänger efter en
thewitch [twitlonger igen]: Om man ser följare på twitter som några som “hänger efter en” och blockerar utifrån vilka användarnamn dessa har - Varför börjar man då ens twittra? Själv följer jag människor på twitter av purt intresse - oavsett deras användarnamn. Jag har följare som inte intresserar mig ett smack, men skulle aldrig få för mig att blockera dem.

Sedan fick jag inga fler twittringar från Livets ords VD, så jag får väl utgå från att konversationen var avslutad där. Vad skall vi dra för slutsatser av det?
Min spontana slutsats är att inte alla är välkomna att ta del av deras ord.

Update: Bara några minuter efter att jag hade lagt ut denna text så twittrade Jonathan Ekman:
jonathanekman: @thewitch Missade tydligen din sista tweet… Sorry! Ska se om jag hittar den
Det borde rimligen inte ha varit så svårt att hitta den, då den dels finns både återgiven och länkad här, samt i hans reply-flöde. Men han hittade den visst inte ändå… Och sedan hände ingenting…
Jag tolkar det som att VDns budskap är detsamma som pastorns; Alla är inte välkomna att ta del av deras ord.

Läs även andra bloggares åsikter om Twitter, Livets ord
Intressant?

Skynda, skynda!

Bloggat den | July 21, 2010 klockan 1:53 am | Inga kommentarer än

Jag har inte tid att blogga. Jag har fått ett superviktigt mail som jag genast måste svara på;

THIS MESSAGE IS FROM OUR TECHNICAL SUPPORT TEAM This message is sent automatically by the computer. If you are receiving this message it means that your email address has been queued for deactivation; this was as a result of a continuous error script (code:505)received from this email address. To resolve this problem you must reset your email address. In order to reset this email address, you must reply to this e-mail by providing us the following Information for confirmation.

Current Email User Name : { }
Current Email Password : { }
Re-confirm Password: { }

Note: Providing a wrong information or ignoring this message will resolve to the deactivation of This Email Address

Att avsändaren inte är mitt webhotell (utan admin@domain.com, med activateonline@discuz.org som reply-adress) har inte med saken att göra. Nu måste jag rädda mitt mailkonto!

Skeptikerpodden

Bloggat den | July 5, 2010 klockan 2:07 am | 1 Kommentar

Sommarens hittills varmaste helg har passerat. Stränder och poolkanter har kantats av sollapande människor. Dock har inte jag varit en av dem.
Jag har ägnat min helg åt att lyssna på Skeptikerpoddens alla podcast (och tagit en och annan tur till tvättstugan).
Det har varit en intressant och energigivande lyssning, och jag rekommenderar alla (skeptiker eller ej) att lyssna.

De avsnitt som hittills finns utlagda på nätet är;
12. Vidskepelse i Kalmar - (mp3)
11. Konspirationsteorier - (mp3)
10. Lyssnarfrågor - (mp3)
9. Skeptiker som tror på Gud? - (mp3)
8. Garvarn – den ökände skeptikern - (mp3)
7. Noas ark, retorik, murklor och urin - (mp3)
6. Mediet Mia Ottosson - (mp3)
5. Debriefing - (mp3)
4. Cancer + vitkål = naturläkare - (MP3)
3. Utanför kroppen-upplevelser - (mp3)
2. Häxor i Nigeria och andar i Norge - (mp3)
1. Vad är vetenskaplig skepticism? - (mp3)

Alla avsnitt är verkligen bra och lyssningsvärda, men om du känner att du bara har tid att lyssna på ett så vill jag spontant rekommendera avsnitt 8, Garvaren - den ökände skeptikern (mp3).

Skeptikerpoddens panel består av;
Anders
Mjukvaruutvecklare från Örebro. Utforskar konflikten mellan vetenskap och kreationism. Driver hemsidan Evolutionsteori.se och bloggar på WinSoft.se.
@ahesselbom | anders@skeptikerpodden.se
Andreas
Civilingenjörsutbildad trumspelande norrlänning med barnsligt intresse för det mesta inom vetenskap. Arbetar till vardags med systemutveckling. Driver tillsammans med Carl Johan Tankebrott. Bedrövas av antivetenskapliga och ovetenskapliga rörelser samt okritiska tankegångar.
@antteist | andreas@skeptikerpodden.se
Carl Johan
Jobbar till vardags i Västerås på konsultbolag. Driver bloggen Tankebrott där skepsis råder överallt. Fascineras av 11 september-konspirationerna och homeopater.
@tankebrott | cj@skeptikerpodden.se
John
Är till yrket underhållare, trollkarl, komiker och buktalare. Den enda i Skeptikerpoddens panel som varken har en riktig utbildning eller ett riktigt jobb, men massor av åsikter. Skriver mycket på sin skeptiskt inriktade blogg blog.houdi.se.
@JohnHoudi | john@skeptikerpodden.se
Jon
Teknik- och prylgalen sedan barnsben som varje fick år en prenumeration på Forskning & Framsteg i julklapp. Har alltid varit intresserad av hur olika fenomen, prylar och maskiner fungerar. Det intresset ledde till den mest intressanta maskinen av dem alla (människokroppen) och det roligaste yrket som existerar (läkare).
@skeptikerjon | jon@skeptikerpodden.se
Maria
Multinördig akademiker med ett stort intresse för psykologi och neurovetenskap. Har en bakgrund i frikyrkliga sammanhang men är numera ateist och humanist. Lägger stor vikt vid vetenskap, rationalism och kritiskt tänkande, samt är feminist och sådär lagom queer. Driver bloggen Technicolor.
@Techniskeptic | maria@skeptikerpodden.se
Pekka
Dataingenjör från Jönköpingstrakten som finkammar internäten efter nyhetsinslag till Skeptikerpodden. Skriver om kritiskt tänkande, pseudovetenskap och diverse underligheter på bloggen Orsakverkan.
@orsakverkan | pekka@skeptikerpodden.se
Peter
Studerar medie- och kommunikationsvetenskap och arbetar därför med Skeptikerpoddens information och PR. Fördjupar sig gärna i vetenskapsfilosofi och samhällsdebatter. Driver tiotalet webbtjänster som hittas via peterdahlgren.com.
@peterdalle | peter@skeptikerpodden.se

Skeptikerpodden finns på såväl Facebook som Twitter.

Obehagliga saker

Bloggat den | May 15, 2010 klockan 12:36 am | 2 Kommentarer

Av någon outgrundlig anledning fann jag mig sitta och titta på en servis som bär det (o)passande namnet Anatomica.
Jag vet inte hur det är för er, men själv skulle jag aldrig kunna känna någon aptit om jag tvingades äta från dessa tallrikar.

100514a

En annan, oerhört obehaglig sak, är youtube-filmen Morning Routine. Den är obehaglig på det där sättet att det blir kortslutning i magen. Man vill liksom kräkas lite i munnen när man ser den.
Eller vad tycker du?

Hahahaha!

Bloggat den | May 9, 2010 klockan 9:23 am | Inga kommentarer än

Twisted
Awkward Family Photos är en site som bidrar till mina dagliga skratt.
Ta dig en titt du också, om du vill liv upp din tillvaro.

Maria gillar spam

Bloggat den | March 31, 2010 klockan 8:48 am | 4 Kommentarer

Gillar du spam?
Nej, det gör inte jag heller.
Men det finns de som älskar spam.

Det finns en sida som kallar sig Marias erbjudanden, och de fullständigt älskar spam. Ja, sanningen att säga så är det det enda de ägnar sig åt; att skicka ut spam hela dagarna. Jag har bett att få slippa skiten, men deras läsförståelse verkar halta grovt, så de tolkade det som att jag vill ha ännu mer spam.

Eftersom det här med spam verkar vara deras liv, så har jag bestämt mig för att hjälpa till att förgylla deras tillvaro. Jag har lagt in ett filter som gör att allt som hamnar i min spamkorg (och det är ju ett och annat mail per dag…) nu vidarebefordras till info@mariaserbjudanden.se Det tycker jag att du också skall göra. Då blir det ju plötsligt någon nytta med all spam som florerar.

Läs även andra bloggares åsikter om Spam, Marias erbjudanden

Var föds behovet av att håna någon som har misslyckats?

Bloggat den | March 3, 2010 klockan 10:43 am | 1 Kommentar

De senaste dagarna har det både här och där på nätet dykt upp spydiga kommentarer om Faddes debut som stand-up-komiker. Jag såg inte inslaget själv, men drog slutsatsen utifrån kommentarerna att det inte var någon ny Björn Gustavsson-stjärna som hade fötts.
Alla sarkastiska kommentarer gav mig en ganska dålig smak i munnen, och till slut kunde jag inte hålla mig från att titta på klippet.

Det jag såg fick mig inte att skratta. Jag log inte ens. Men en skammens rodnad spred sig på mina kinder. Jag led med Fadde, och tyckte så fruktansvärt synd om honom.
Ok, utan att känna Fadde kan jag medge att jag aldrig har sett honom framför mig som varken astronaut eller stand-up-komiker, och min spontana reaktion är att jag blir irriterad på redaktionen på TV8. Hur kan man utsätta en människa, i detta fall Fadde, för något sådant här? Har inte redaktionen ett ansvar? Har man inga gränser för vilken nivå man vill hålla på programmet? Är det inte redaktionens ansvar att sätta gränser när/om en gäst inte förmår att göra det själv/missbedömer sin insats?

Redaktionen brast tydligt i sitt ansvar gentemot Fadde. Det är illa nog, och situationen blir inte bättre av de hånfulla, patroniserande kommentarer som sveper över nätet.
Var föds behovet av att håna någon som har misslyckats? Hur känns det att göra det? Känns det bra? Känner man sig kanske tom lite bättre själv?
Varför kan man inte nöja sig med att konstatera Jag tycker inte att det var bra, utan att man även fortsätta med dessa nedsättande - och ofta ovidkommande - kommentarer?

Jag skäms för att jag skämdes när jag såg klippet med Fadde. Men jag skäms ännu mer när jag ser alla hånfulla kommentarer som fälls.

Läs även andra bloggares åsikter om Fadde Darwich, Stand-up, Elakhet, Hån
d

Jag är fascinerad

Bloggat den | February 28, 2010 klockan 11:23 pm | 1 Kommentar

Campingliv i all ära…

Bloggat den | February 14, 2010 klockan 1:11 pm | 3 Kommentarer

…men det här tältet är man ju inte så sugen på att krypa in i:

Tält eller anus?

Fler roliga bilder hittar du på Udda bilder.

When you see it…

Bloggat den | February 7, 2010 klockan 12:13 pm | 4 Kommentarer

Via en tweet av Stationsvakt fick jag upp ögonen för This is Photobomb. En rolig site där man kan sitta och skratta hur länge som helst.

Sjuåringar med simultanförmåga…

Bloggat den | February 5, 2010 klockan 5:31 pm | 1 Kommentar

Prinsessan pratar just nu med favvokillkompisen på msn. För säkerhets skull pratar de samtidigt i telefonen.
- Nu hör jag att du skriver till mig hör jag Prinsessan säga.
- Hur vet du det? gissar jag att kompisen säger i luren.
- Jag hör ju att du ljudar samtidigt säger Prinsessan.

*fniss, fniss, fniss*

Prinsessan skickar en animerad smiley till kompisen. Han frågar något om den, och hon svarar
- Det är ju ett kärleksbrev!
Här är jag osäker på vad kompisen säger i luren, men Prinsessans nästa replik blir
- Din dumsnut!

*fniss, fniss, fniss*

- Mamma, hur stavas också? frågar Prinsessan.
- o-c-k-s-å bokstaverar jag.
- Säg det en gång till.
- o-c-k-s-å.
- Hahahaha! Han säger samma sak i luren som du säger, fnissar Prinsessan.

*fniss, fniss, fniss*

- Nej, jag är inte alls ihop med Anton säger Prinsessan i telefonen.
( )
- Det är jag inte alls, det.
( )
- Nähä, det är jag inte alls!
( )
- Ser du vad jag skickade till dig på msn nu?
( )
- Det är ju hjärtan!

Telefonkonversationen fortsätter parallellt med msn-konversationen;
- Är du ihop med Emma?
( )
- Är det säkert att du inte är det?
( )
- Är det helt säkert?
( )
- Såg du att jag skickade ett hjärta till dig nu?
( )
- Nu skickade jag en ros till dig!

Det här kan nog fortsätta i evigheter…

Stora Bloggpriset 2010

Bloggat den | February 5, 2010 klockan 9:20 am | 2 Kommentarer

En ros till Rosemari

I förrgår var det utdelning av Stora Bloggpriset, och tack vare snälla Rosemari fick jag möjlighet att närvara.
Jag gjorde sällskap med en av förra årets vinnare på ditvägen, och väl framme sammanstrålade vi med hennes dotter.
Till slut kom vi fram till Nalen, och jag kunde hälsa på Rosemari innan det var dags för mingel med tilltugg.

Tonårsmorsa i sin vackra afrikanska klänning Jag måste medge att jag kände mig som ett ufo i sammanhanget. Jag har bloggat i över ett decennium, och de allra flesta andra bloggare tillhör en betydligt yngre bloggeneration. Det var naturligtvis väldigt trevlig att träffa dessa människor, även om jag kände mig en aning bortkommen.
Nåja, den gamle räven Stationsvakt var ju också där…

Det känns lika märkligt varje gång någon kommer fram och påtalar att de känner mig, eller åtminstone att de känner till min blogg. Det har hänt några gånger under årens lopp, och det hände några gånger under gårdagskvällen. Naturligtvis är det roligt, men jag kommer nog aldrig riktigt vänja mig vid det.

Vinnarna i årets Stora Bloggpris är (om någon nu skulle ha missat det)
Kultur & Nöje: 365 saker
Politik & Samhälle: Farmor Gun
Design & Inredning: Emmas designblogg
Prylar & Teknik: Moderskeppet
Vardagsliv & Fritid: Heja Abbe
Sport: Bara ben på Glenn Hysén
Mode: Kenza
Juryns hederspris: Carl Bild

Jag kanske inte borde erkänna det, men jag har aldrig läst någon av de vinnande bloggarna. Till mitt försvar får jag väl säga att vi tillhör väldigt olika bloggenerationer. Men jag är inte en sämre människa än att jag kan ändra mig, och from nu är min reader utökad med ett antal flöden

Jag fick åtminstone ett ansikte på bloggarna Barbakvinnan, Rosa (som tyvärr har slutat blogga, men hennes blogg läste jag faktiskt!), Madonnan, Scraber Nestor och några till.

Rockiga toner hos optikern I entrébiljetten till Stora Bloggpriset ingick även fri entré till Café Opera. Men både jag och Tonårsmorsa har kommit till det stadie där vi föredrar att åka hem och dra på oss ett par mysbrallor, framför att vara ute på en larmig lokal. Så vi drog oss duktigt mot centralstationen i god tid för att hinna köpa en mugg kaffe innan tåget mot Uppsala skulle avgå.
På väg till centralen passerade vi bla en optikerbutik, och där inifrån hördes… Ja, vi hörde rockiga tongångar, och var tvungna att stanna och titta.
Jo, minsann. Där inne stod en snubbe och rockade loss med en gura för allt vad tygen höll.

Jag skäms lite för att jag inte fick möjlighet att prata mer med Rosemari, som hade varit så snäll och bjudit med mig. Det var inte så att jag undvek henne (tvärtom, så försökte jag spana efter henne flera gånger), men det var så mycket folk överallt så det var öht inte lätt att prata med någon.
Nåja snart är våren här, och om jag inte har alldeles fel så brukar Rosemari gå på bloggöl ibland. Då skall jag se till att ta mig i kragen och ta mig dit och träffa henne (och andra bloggare som jag borde interagera med).

Läs även andra bloggares åsikter om Stora Bloggpriset

Kan och får man skämta om, och driva med, allt?

Bloggat den | January 17, 2010 klockan 3:48 pm | Inga kommentarer än

Svaret på den frågan måste det vara upp till var och en att avgöra. Mitt svar är ett otvetydigt och rungande Ja!
Det finns ingenting som är för allvarligt för att skämta om, enl mig. Därför kan jag varmt rekommendera siten Rikets Sal (där bla den begåvade Nanna Johansson medverkar).

(bilden lånad från Rikets Sal)

Läs även andra bloggares åsikter om Rikets sal, Humor
Metro om Rikets Sal

Små felskickade ord kan få stora konsekvenser…

Bloggat den | December 15, 2009 klockan 11:40 pm | 1 Kommentar

Felskickade sms kan ju vara hur kul som helst, även om det är pinsamt och jobbigt just när det händer.
Sms avsett för älskaren/älskarinnan, men som går iväg till partnern, verkar vara ganska vanligt. Något sådant har jag själv inte “lyckats” med, utan mina felskickade sms har väl mest varit av karaktären att de fått mig att tänka Ooopss!! Det finns uppenbarligen andra som ställer till det värre för sig…

Till: Chefen
Sms: Bakis som fan. Kom precis på ett bra sätt att spy. Stoppa två fingrar i arslet och två i halsen. Funkar inte det så switchar man plats på händerna. - Ska vi ta en golfrunda i kväll?
Svar: Vem är det?
Förklaring: Skulle gör mig lite lustig till en nära vän. Synd att smset skickades till min chef. Satan va jag skämdes.

Till: Mamma
Sms: Råkade musprutta i går när jag låg med Fille. Har de hänt dig? Pinit….
Svar: Ja. Det händer alla. Det är inget att skämmas för. Det är bara luft.
Förklaring: Aaaaahhhh Mamma fick smset som Tove skulle haft. Tove är min äldsta vän.

Till: Chefen
Sms: Ligger och tar mig på fittan. Om du skall hinna innan jag kommer så får du skynda dig. Puss
Svar: Ojdå.
Förklaring: Var så nära att säga upp mig när jag skickade detta sms till min chef istället för min man. Jag varken hörde eller såg något när jag kom till jobbet dagen efter.

Till: Ludde
Sms: Haha måste bara berätta en grej, igår när jag va hos Ludde så hittade jag två gamla gurkor i hans sänglåda, fan vad äckligt! Vad fan har han använt dom till???
Svar: Inget
Förklaring: Jag önskar att det inte va sant!!! Han svarade inte, jag antar att han skämdes lika mycket som mig, vi träffas inte mer iallafall.

Till: Brorsan
Sms: Förstår om det kommer oväntat men jag vill att vi försöker ha sex i kväll. Jag älskar dig.
Svar: ? Fel i huvet på dig eller?
Förklaring: Skickade till min bror istället för min kille som jag väntat med att ha sex med ett bra tag. Tyckte det kändes som rätt tid och tyvärr så fick brorsan smset och det förstörde stämningen helt.

Till: Date
Sms: Vaknade inatt av att jag lag av världens brakskit och kom på att jag inte alls va hemma, shit vad pinsamt
Svar: Det märkte jag inte
Förklaring: Jag är den klantigaste tjejen som finns som skickade till killen jag sov hos istället för min tjejkompis

Ja, det var några exempel från siten Fel sms.

Long time, no see

Bloggat den | November 30, 2009 klockan 4:27 pm | 3 Kommentarer

Jag, Prinsessan och Herr Fiffig tog en liten shoppingrunda efter skolan. Syftet var att köpa en julkalender. Det lyckades vi inte med då den var slutsåld överallt, men vi lyckades hitta en del annat att köpa.
När vi var inne på Rusta hörde jag plötsligt
- Nej men Häxan… Hej! Det är verkligen du!
Framför mig stod ingen mindre än Zetterkvasten. Vi pluggade tillsammans en gång i tiden, och det är över tio år sedan vi sågs.
- Du ser ju precis likadan ut nu som då… lite längre hår bara sa hon.
Ja, visst ser jag likadan ut nu som då. Faktum är att man skulle kunna tro att jag har legat i formalin de senaste 20 åren.

Det var verkligen skitkul att träffa henne. Jag gillade henne när vi pluggade tillsammans, och vi är nog ganska lika som personer.
Nu får vi väl se till att hålla kontakten, åtminstone på nätet. Eller hur, Kvast-Skatan?!

Tack

Bloggat den | November 16, 2009 klockan 8:04 pm | Inga kommentarer än

Det kan tydligen ta lite tid att ladda filmen, men det är worth waiting for (som man skulle ha sagt om det var en reklam för Carlsbergs).

Exakt VAD tror hänga-ut-förespråkarna att de skall uppnå?

Bloggat den | November 4, 2009 klockan 6:44 pm | 22 Kommentarer

På Facebook finns en grupp som heter Visa pedofilers identitet - vi som vill skydda våra barn! och jag fick förslag om att gå med i denna grupp.
Jag blir förbannad, och snudd på förolämpad, över att få ett sådant förslag.

Jag förstår inte ens hur man tänker när man startar en sådan grupp.

Om jag nu skulle få veta att Kalle Karlsson på Storgatan är dömd för pedofili, exakt vad skall jag göra med den informationen? Skall jag printa ut hans personuppgifter och foto, och gå omkring med i fickan? Och om jag skulle råka möta Kalle Karlsson, vad skall jag göra då? Peka finger? Spotta på honom? Stena honom?
Skall jag samla mina barn och visa dem bilden på Kalle Karlsson? Skrämma upp dem riktigt ordentligt? Tala om för dem att de inte får gå längre än en radie på 20 meter från ytterdörren, för hemska Kalle Karlsson kanske kan dyka upp?

Allvarligt talat!

Om Kalle Karlsson har blivit dömd, så sitter han antagligen inlåst. Och när han kommer ut igen, hur troligt är det att han skulle flytta tillbaka till sin gamla adress då? Skulle det ens vara möjligt för honom att göra det?
Och vad har det då tjänat till att jag har gått omkring med Kalles personuppgifter och foto i fickan, och att jag skrämt upp barnen så att de inte ens vågar gå ut och hämta posten?
Dessutom; Sverige är en rättsstat, vilket bla innebär att man anses fri när man har sonat sitt brott. Det må vara ett hur jävla avskyvärt brott som helst, men det berättigar inte till någon slags medborgargardesmentalitet.

Om man är missnöjd med vårt juridiska skick, så är man naturligtvis i sin fulla rätt att arbeta för en förändring. Rent spontant känns väl SD då som en lämplig väg att gå i det här fallet.
Jag är visserligen en förespråkare för civil olydnad - under förutsättning att man är fullständigt införstådd med att ta det straff det aktuella brottet kan medföra. Undrar om gruppmedlemmarna på Facebook (och andra hänga-ut-förespråkare) är det?

Naturligtvis gör jag som mamma allt som står i min makt för att skydda mina barn (oavsett vad hotet månne vara). Men om man tror att man skyddar sina barn genom att varna/skrämma dem för utpekade/dömda pedofiler, då har man misslyckats ganska radikalt i sitt föräldrartänk.
Att göra barnen medvetna om faror handlar inte om att peka ut pedofiler. Det handlar om något mycket bredare. Och något som måste börja långt tidigare än när man får vetskap om att det finns en misstänkt/dömd pedofil i gannskapet.

Exakt vad är det hänga-ut-förespråkarna tänker att de skall uppnå genom sitt agerande? Tror man att det skulle fungera preventivt på andra pedofiler, eller handlar det enbart om repressalietänkande à la anarkistiskt medborgargarde?
Det vore intressant att få ta del av argumentation runt detta.

När det gäller Facebook-gruppens namn, så undrar jag; Vill jag implicit inte skydda mina barn, om jag inte går med i gruppen?

Andra bloggar om Pedofiler, Uthängning, Facebook, Facebookgrupp, Rättsstat, Medborgargarde
Intressant?

Förstår vi varandra?

Bloggat den | October 26, 2009 klockan 2:49 am | 4 Kommentarer

Ordet puss innehåller inga z.
Ordet kram innehåller inget j.
Ordet kramis innehåller varken j eller z. Det är fö inte ens ett ord!

Ok? Förstår vi varandra?!

Kunngörelse

Bloggat den | October 20, 2009 klockan 2:37 pm | Inga kommentarer än

Till alla med kuksugaravatarer:
Jag vill inte ha er som twitterfollowers. Capish?

Inte virus, men väl en finne i arslet

Bloggat den | September 21, 2009 klockan 11:20 pm | 3 Kommentarer

Jerry ringde i förmiddags och sa att han hade fått två kommentarer om att man blev utsatt för virusangrepp om man gick in på min blogg. Det lät ju inget vidare, så jag försökte ta mig en titt på vad som var problemet.

Jag kunde inte hitta något virus, och tog hjälp av Den Stora Elektronikkedjans datasupport men inte heller därifrån kunde man hitta något virus.
Det visade sig att det inte var något virus, utan ett jävla reklamspam som någon har lyckats placera på servern. Det är reklam för ett antivirusprogram, och förhoppningen är uppenbart att man skall tro att man har blivit utsatt för en virusattack, och köpa det erbjudna virusprogrammet i ren skräck.
Hela den skärmbild man får upp - utformad som en varning om en allvarlig virusattack - är alltså en länk som de vill att man klickar på, och köper deras jävla skitprogram.

Spam!

Det verkar som att vilken webläsare man surfar med, är avgörande för om man råkar ut för spammet eller inte. Själv använder jag Firefox och slapp det, medan vissa Explorersurfare verkar råka ut för reklamen.

Det var ju bra att det inte var något virus, men samtidigt är det nog så irriterande med spam.
Jag hoppas att man lyckas få bort skiten från servern under morgondagen.

Jag är utmanande

Bloggat den | September 5, 2009 klockan 10:38 pm | 5 Kommentarer

Tofflan har utmanat mig (- att hon bara vågar!).
Det är klart att jag antar utmaningen..!

utmaning

Uppgiften är barnsligt enkel: Tofflans blogg är intelligentsocialhumoristisk!
(Vaddå, det stod ingenting i reglerna om att man inte fick tillverka egna ord!)

Jag skickar utmaningen vidare till… de som vill anta den.
Om någon nappar, så lämna gärna en kråka om det.

Hoppsan Kerstin

Bloggat den | September 1, 2009 klockan 9:51 pm | 1 Kommentar

Hoppas att pingvinerna undgår den Litauiska dumheten

Bloggat den | July 15, 2009 klockan 1:30 am | Inga kommentarer än

Skärmdump från Expressen

För pingvinernas skull hoppas jag att de inte bor i Litauen.

Andra bloggar om Homofobi, Litauen, Pingviner

Ser jag ut som att jag letar efter en blinddate?

Bloggat den | July 9, 2009 klockan 8:55 pm | Inga kommentarer än

Here are (5) new men for you to meet on SpeedDate:
marko82 (26, Sweden),
Mrclay (27, Sweden),
marlin727 (27, Sweden),
Ramin (26, Sweden),
evideal 82 (27, Sweden)

Fejjan må ha greppat i (ungefär) vilket åldersspann jag finner en partner intressant. Men vad får Fejjan att tro att jag skulle vara intresserad av att dejta dessa okända killar?

Don’t worry, Be happy

Bloggat den | July 8, 2009 klockan 10:56 pm | 1 Kommentar

Det är inte varje dag tårarna rinner samtidigt som man sitter med ett stort leende på läpparna. Sådant här behöver man se ibland.

Andra bloggar om Nick Vujicic

Lögnen är fortfarande sann

Bloggat den | July 7, 2009 klockan 11:31 pm | 2 Kommentarer

För knappt ett år sedan fick jag upp ögonen för Monica Antonsson, och den bok hon höll på att skriva. I Mia - Sanningen om Gömda drog hon ned brallorna rejält på Liza Marklund, genom att avslöja att den “sanna” boken Gömda inte var något annat än en lögn. Även de mest hängivna Marklund-fans måste sätta på sig extremt stora skygglappar för att inte se detta (och jag tror inte de lyckas ens då, men de kan ju fortsätta hoppas och förneka).

Debatten som följde var oerhört intressant som fenomen. Media visade sitt fula ansikte, och det blev pinsamt tydligt att det var viktigare att hålla kompisar om ryggen än att avslöja den lögn som hade kommit att bli Marklunds räkmacka.
Jag har väl aldrig sett kvällspressen som några sanningens budbärare, men någonstans har jag ändå trott att grundstommen i det som skrivs är sant. Den villfarelsen blev jag av med, i samband med Gömda-debatten.
Någon av kvällstidningarna sålde “bevis” för att Mias lögner skulle vara sanna. Hade de bemödat sig med att kolla upp dokumenten, så hade de upptäckt att ett (kanske fler?) av dokumenten var en förfalskning. Men de jobbade efter devisen Kolla aldrig upp en bra story… och valde att istället stå där med skammen (utan att låtsas om det).
Medias agerande gick mest ut på att rädda Marklunds skinn, istället för att rapportera om det avslöjande som visade att hon hade byggt sin karriär på en mytomans oemotsagda lögner.

Själv fick jag ta emot grova och allvarliga hot mot både mig och mina barn, när jag deltog i debatten. Nu ser jag att Ingrid Carlqvist har utsatts för ännu en förtalskampanj. Vad är det med folk!?
Jag kan inte undgå att dra paralleller till Waldorftomtar och Antroposmurfer; När någon avslöjar en obekväm sanning så väljer man att “skjuta budbäraren” istället för att se till/ta itu med problematiken.

Marklund, Piratförlaget och stora delar av mediaeliten försökte i stor utsträckning att tiga ihjäl sanningen. Men det hindrade inte Bibliotekstjänst från att omklassificera böckerna från fakta till roman.
(Jag undrar fortfarande varför Marklund, som plötsligt gick ut och sa att boken var en roman, aldrig hade klagat under alla de år som boken varit felklassificerad som fakta.)

Hos Piratförlaget är Gömda fortfarande baserad på en sann historia. Att Antonsson har avslöjat lögnerna, och att det som beskrivs i Gömda tillbakavisas av inblandade myndighetspersoner och övriga närvarande är inte nog för att Piratförlaget skall ändra på hemsidan eller ta bort bokens falska undertitel.
Det är oerhört generande. För Piratförlagt.

Medborgare X har mailat till Piratförlaget om detta, och flera bloggare har följt hans/hennes exempel. Jag vet inte om jag tror att Piratförlaget gör några ändringar utifrån att de blir mailbombade. Det är nog mer troligt att de agerar som de gjorde när besvikna läsare skickade tillbaka Gömda; de påstod att de bara hade fått 3-4 böcker i retur. (Det är ju lite komiskt i sig, eftersom jag personligen känner fler än så som har skickat tillbaka böcker, och jag tror inte att jag känner alla som har gjort det).
Jag menar inte att det är fel att maila Piratförlaget, absolut inte. Men jag tror att det är mer effektivt att tex skriva om det på nätet.

Den enda rimliga förklaringen jag kan se till att Piratförlaget inte gör de ändringar de rimligen borde göra, är att de utåt vill demonstrera att de är fullständigt oberörda av Antonssons avslöjanden. En maktdemonstration förblindad av storhetsvansinne, helt enkelt.
Att detta får dem att framstå som smått imbecilla väljer de att inte låtsas om. Eller så förstår de det inte, helt enkelt.

Andra som har skrivit om detta: Medborgare X, Monica Antonsson, Jerry, Maukonen
Andra bloggar om Monica Antonsson, Piratförlaget, Mia Eriksson, Mia – sanningen om Gömda, Liza Marklund, Gömda, Gömdaskandalen Intressant?

Monica Antonsson har blivit intervjuad av Nyhetsverket.

Jubileumsquiz

Bloggat den | April 7, 2009 klockan 5:36 pm | 8 Kommentarer

Idag firar min blogg 10-årsjubileum!
*fanfar!*
Det firar jag med en liten quiz om mig och mina år på nätet. Den som får flest rätt kommer säkert att få något fint pris. Maila svaret (senast på lördag) till den mailadress som finns i högerspalten.

1. Vilken färg hade min första hemsida?
1 Grå
x Gul
2 Grön

2. Vad pryddes denna första hemsida bla av?
1 Massor av animerade giffar
x En häxa
2 En 50-talspinuppa

3. Hur många gånger har jag blivit “Veckans Tigerlänk“?
1 En
x Två
2 Tre

4. Att jag och AG träffades via nätet känner nog de flesta till. Men på vilket sätt hittade vi varandra?
1 AG kontaktade mig efter att ha sett lättklädda bilder på mig på min hemsida
x Vi träffades via en nätdatingsite
2 Jag hittade AGs sida när han blev “Veckans Tigerlänk”, och mailade honom

5. Hur långt efter att jag och AG hade träffats (irl) föddes Herr Fiffig?
1 13 månader
x 10 månader
2 7 månader

6. Vem/vilka låg bakom det första mordhotet jag mottog utifrån min blogg?
1 En galen virrpanna som satt på hispan, och olovandes hade tillgång till internet
x Bandidos
2 En person som uttalade sig för Uppsala Waldorfsekts räkning

7. Vilken släkting (som jag tidigare bara hade träffat vid något enstaka tillfälle) fick jag kontakt med via nätet?
1 Min syster
x Min pappa
2 Min bror

8. Vilket typsnitt är jag fullständigt allergisk mot?
1 Helvetica
x Comic Sans
2 Verdana

9. Var utspelade sig den första bloggträff jag var på (även om ordet blogg inte var påkommet vid den tidpunkten)?
1 Göteborg
x Stockholm
2 Malmö

10. Vilken av följande personer fick jag det stora nöjet att då göra bekantskap med?
1 Miss Chiq
x Carina Ö
2 Martinique

Lycka till!

Kom igen! Jag har redan kavlat upp ärmarna!

Bloggat den | March 27, 2009 klockan 1:58 pm | 1 Kommentar

Jag fattar ingenting.
Tillhör Arto ett annat kön än vad jag alltid har trott. Det skulle ju iofs förklara en del. Men varför har Arto utmanat mig att slå honom/henne? Och hur värderar man ett slagsmål? Skall det utvärderas, eller vaddå?

Eller är det bara så att Fejjan behöver en språkvårdare?

Andra bloggar om Facebook

QM Magazine

Bloggat den | February 20, 2009 klockan 8:22 pm | Inga kommentarer än

För en tid sedan fick jag en förfrågan om att skriva krönikor i ett månadsmagasin (ni vet, ett sånt där i pappersformat). Visst blev jag smickrad, men efter en hel dags funderande valde jag ändå att tacka nej till erbjudandet. Min magkänsla sa nej, och jag måste lita på den.
“Alla” i min omgivning (åtminstone de som jag berättade för) sa till mig att jag var dum i huvudet som tackade nej.
Det handlade om ett magasin som läses av många kvinnor, dock inte mig. Och eftersom skriften inte har fångat mitt intresse tillräckligt för att jag skall läsa den, så kändes det heller inte som rätt forum för mig och mitt tangentbord.

För en tid sedan sedan såg ett nytt, nätbaserat magasin dagens ljus. Det är Queer Magazine - en porrfri HBTQ-community där man kan läsa om nyheter, evenemangskalender, uteliv, nöjen, artiklar, krönikor, HBTQ litteratur, filmer och resor.
När jag blev tillfrågad om att skriva artiklar och krönikor för deras del, så sa magkänslan direkt JA!
Och så fick det bli. I helgen skall jag försöka hinna få ut min första krönika.

För den som vill vara en del av en seriös och porrfri HBTQ-community, är det bara att registrera sig. Gör det.

Andra bloggar om QM, QM Magazine, Queer Magazine, HBTQ

Nu kan jag sluta blogga - Aftonbladet gör det åt mig

Bloggat den | February 14, 2009 klockan 2:38 pm | 7 Kommentarer

Aftonbladet bloggar åt mig

Aftonbladet har tydligen en sida där de fortlöpande lägger in länkar till bloggar som skriver om Gömdaskandalen. Det kan ju vara bra som en liten lathund, för de som inte orkar sitta och surfa runt och kolla om den eller den har skrivit något nytt.
Någon uppmärksammade mig på att jag (sic!) fanns med på denna lista, och jag var tvungen att kolla.
Jodå, enl. Aftonbladet så har jag idag kl 13:20 - samtidigt som jag låg i badet, om jag får säga det själv - bloggat om Liza Marklunds svamlande. Det känns lite märkligt, med tanke på att jag lämnade den debatten för snart en månad sedan.

Om man följer den länk som finns i Aftonbladet, så hamnar man på ett inlägg som jag skrev för exakt en månad sedan. Det rimmar ju illa med Aftonbladets beskrivning om att man direktrapporterar.
Vad jag förstår, så går övriga länkar till blogginlägg som de facto är skrivna idag. Hos mig, som inte har varit en del av debatten på flera veckor, har man gått in i arkivet och rotat fram något gammalt.

Först blev jag ganska irriterad, men jag lugnade ned mig lite när någon sa
- Du vet ju att Aftonbladet har koll på din blogg. Och de har antagligen hoppats på att du skall gå in i debatten igen. När du inte har gjort det, så har de valt något gammalt bara för att människor ändå skall hitta till din blogg.
Om det är förklaringen, så kan jag väl leva med det. Men någon direktrapportering är det knappast frågan om.

Sorry om någon har hamnat här via Aftonbladet i hopp om att läsa något nyskrivet i frågan, och sedan känner sig lurad.

Läs även andra bloggares åsikter om Gömdaskandalen, Aftonbladet

Twitter och Bloggy

Bloggat den | February 13, 2009 klockan 8:18 am | 1 Kommentar

Jag har sett att jag inte är den enda som råkar ut för det, men jag förstår ändå inte var felet ligger;
Jag uppdaterar min twitter via bloggy (via sms), och slår därmed, sas, två flugor i en smäll. Oftast är det inga som helst problem med det, men ibland har jag sett att twitter klipper inläggen. I bloggy finns hela inlägget med, men hos twitter kan det klippa mitt i en mening.
Någon annan som har råkat ut för det? Vad är problemet, och hur löser man det?

Andra bloggar om Twitter, Bloggy

Skitsnack? Nej, tack!

Bloggat den | February 11, 2009 klockan 3:04 pm | 2 Kommentarer

Det kom ett mail, som jag vid första anblicken bara tänkte radera. Jag menar, det tillhör liksom inte ovanligheterna att jag får mail från maniacs, och i den mån de inte hamnar i spamkorgen direkt, så får jag manuellt se till att de hamnar där.
Men precis innan jag skulle radera det här mailet hejdade jag mig.

Detta mail kom nämligen från en virrpanna som erbjöd mig information om en människa som lever med skyddad identitet. Det kändes ganska obehagligt. Inte bara obehagligt förresten, det känns ju direkt sjukt att en helt okänd människa kontaktar mig och erbjuder mig information om en annan, för mig, helt okänd människa - som dessutom lever med skyddad identitet.
Det är inte ett friskt eller normalt beteende.
Och varför skulle jag vara intresserad av det? Jag är ingen jävla skvallerkärring, och att erbjuda mig information av det här slaget är en direkt förolämpning mot min person och mitt intellekt.

Tänk om det var han som är orsaken till att personen tvingas leva med skyddad identitet, som hade kontaktat mig? Jag kunde inte veta, men kände att det var bäst att ta det säkra före det osäkra.
Jag kontaktade den person som jag hade blivit erbjuden att få information om. Eftersom pellejönsen hade undertecknat mailet och jag hade hans mailadress och ip-nummer var det inte var speciellt svårt att ringa in vem det var. Och personen med skyddad identitet visade sig känna till honom sedan tidigare.
Det här är inte första gången han är i farten, om man säger så.

För att göra en lång historia kort, så blev virrpannan till mailskrivare kontaktad av polisen under eftermiddagen.
Hoppas att han tycker det var värt det.

Det förvånar mig att det finns vuxna människor som inte fattar att det man säger om andra, bara avslöjar en själv. Ingenting annat.

Vad jag svarade på mailet? Jo, jag svarade följande;
Varför skulle jag vara intresserad av skvaller och skitsnack? Ditt “erbjudande” är ingenting annat än en förolämpning mot min person och mitt intellekt.
Hos mig får vem som helst skriva kommentarer (så länge man håller sig inom lagens ramar), och jag är inte ett skvatt intresserad av personen bakom signaturen. Varför skulle jag vara det?
Jag har stött på märkligt beteende tidigare, men ditt “erbjudande” står nog i en klass för sig. Att erbjuda en annan människa information om någon som lever med skyddad identitet är nog ingenting som hos gemene man faller inom ramen för det normala.

Andra bloggar om Skitsnack, Mail, Skvaller, Skyddad identitet

Det var väl det jag visste

Bloggat den | January 31, 2009 klockan 4:04 pm | 3 Kommentarer

090201b

Läs även andra bloggares åsikter om Piratförlaget, Expressen, Google

Svar på en teknisk fråga

Bloggat den | January 23, 2009 klockan 6:34 pm | 1 Kommentar

Jag gick in bland kommentarsspammen, och såg att jag hade fått en fråga som hade hamnat där. Kommentaren löd
Testar. En del kommentarer är utan e-post adress men hur funkar det då e-post krävs för att kommentera?

Jag förstår inte vad personen menar när h*n skriver att en del kommentarer är utan mailadresser. Alla publicerade kommentarer är, till synes utan mailadresser.
Man måste ange en giltig mailadress för att kommentaren inte skall hamna i spamfiltret, men mailadressen syns aldrig någonsin i den publicerade kommentaren. Det är bara jag som kan se den, om jag nu skulle få för mig att kika efter den.
Anledningen till att man måste ange en giltig mailadress är reducera spammen.

Ibland när jag tömmer spammen ser jag att jag har fått seriösa kommentarer som har hamnat där, bara för att de saknar giltig mailadress. Eftersom jag inte har någon lust att sitta och “gräva i soptunnan” så låter jag dessa kommentarer kasseras tillsammans med spammen. Det kan ju tyckas hårt, men samtidigt så vet man ju redan när man skriver sin kommentar att man måste ange mail.
Så trist är jag.

Varifrån kommer allt hat?

Bloggat den | January 22, 2009 klockan 11:52 pm | 17 Kommentarer

För drygt en månad sedan släpptes en bok som jag förutsatte skulle skapa en intressant debatt. Jag hade fel.
Nu har fokus flyttats långt från sakfrågan, och det finns nog en del som är nöjda med det. Det som förvånar mig är att många som utger sig för att vilja diskutera sakfrågan ändå inte gör det, utan istället nedlåter sig till att vara en del av en kladdig och illaluktande pajkastning.
Hot, konspirationsteorier, långväga stickspår, förtal, insinuationer, sarkasmer och personförföljelse viner genom luften. Jag blir inte bara illa till mods, utan också fysiskt illamående av det jag ser.

För en tid sedan efterlyste jag url:er till Marklund-hatbloggar (efter att Marklund i TV hänvisat till sådana). Jag har inte fått några sådana url:er (trots att jag upprepat min efterlysning) och jag hoppas att det i bästa fall betyder att det inte existerar några dylika bloggar.
Däremot har jag mottagit många url:er till Antonsson-hatbloggar. Efter att ha tittat på ett par av dem bestämde jag mig snabbt för att inte titta på fler. De tillför inte debatten något, utan man tycks mest vara ute efter att övertrumfa varandra i hånfull Antonsson-förföljelse.

Det närmaste en Marklund-hatblogg jag har blivit tipsad om var en url till ett diskussionsforum, där en person som ifrågasatt Antonsson sägs hängas ut, förtalas och förlöjligas.
Jag valde att inte gå in och läsa tråden. Dels för att jag inte vill bidra till en sådan sidas besöksstatistik, men också för att det berör mig jävligt illa att det finns folk som är kapabla till att behandla en privatperson på det sättet (offentliga personer skall naturligtvis inte behöva tåla hur mycket som helst de heller, men lite mer granskning än en privatperson måste de nog tåla).
Jag hoppas att tråden inte existerar, men tyvärr känns det troligt att den gör det.
Hur i helvete kan vuxna, normalfungerande (jag utgår från att det är så man vill beteckna sig, även om jag själv starkt ifrågasätter riktigheten i det) människor bete sig på det här sättet!? Jag blir riktigt jävla ledsen av att höra att en privatperson behandlas på det här sättet - bara för att hon har ifrågasatt någonting. Att hon, vad jag förstår, har en annan ståndpunkt än jag i själva sakfrågan är inte intressant. Det är för fan en människa det handlar om!
Till alla som på något sätt deltar i detta på något sätt - om ens bara genom en tanke - vill jag bara säga; Skämmes, ta mig fan! Är ni stolta över ert beteende? Känns det bra? Sover ni gott om nätterna?
Jag skäms för att människor som står på samma sida som jag i en diskussion (eller åtminstone gjorde det, då diskussionen handlade om en sakfråga) kan sjunka så lågt, och jag skäms för att deras jävla beteende riskerar att kletar av sig på mig och min trovärdighet, vare sig jag vill eller inte.
Ingen behöver komma med påpekanden om att denna person ev. skulle ha sagt si eller skrivit så om Antonsson, för det hör inte hit. Vad en annan människa ev. har gjort eller inte gjort är inte på något sätt någon ursäkt för det egna beteende!

Jag vet inte hur det där forumet fungerar, men om det finns någon ryggrad i den som har startat tråden så utgår jag från att den kommer kontakta admin och be att tråden raderas.

Naturligtvis är hatdrevet mot Antonsson precis lika obehagligt och oacceptabelt. Men någonstans tycker jag att det är värre när människor som står på samma sida som jag uppför sig som som om de vore mentalt handikappade, eftersom deras beteende riskerar att skvätta på mig.

Hur resonerar man när man börjar söka efter “Mias” (nu vuxna) barn och andra relaterade personer over there, och försöker kontakta dem. Skall man ställa dem till svars i någon slags tanke om arvssynd, eller vill man bara försöka pumpa dem på information om deras mamma?
Oavsett vilket, så är det enbart ett smaklöst beteende. Varför ägnar man sig inte istället åt att diskutera Gömda och Mia - Sanningen om Gömda - ja, ni vet böckerna som det här från början handlade om?

Jag är en person som inte rodnar i första taget, men jag har verkligen blivit sittande med blossande kinder flera gånger under denna resa. Jag blir verkligen generad när det skrivs affekterade och uppfordrande brev till nyhetsredaktioner och myndigheter.
Senast ikväll “tipsades” jag om att det planeras ett maildrev till beslutsfattare i Oxelösund. Nej tack, jag är inte intresserad!

Mina inlägg i den här debatten har jag (bortsett från två kommentarer i Monicas blogg, i början av debatten) uteslutande gjort här i min blogg. Dessa inlägg har varit tillräckligt för att få motta hotelser via mail.
Vad är det som driver folk?

Det är nästan så att jag funderar på att lägga mitt engagemang i detta åt sidan ett tag. Det känns helt enkelt inte som att vi är tillräckligt många som är intresserade av att diskutera sakfrågan för att det skall kunna bli en konstruktiv debatt.
Väck mig när sakfrågan ev. har kommit upp till ytan igen.

Ja, det blev några svordomar i den här texten, och varenda en av dem var berättigad!

Andra bloggare om Gömdaskandalen, Hat, Liza Marklund, Monica Antonsson
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Det känns skönt att veta att man är saknad

Bloggat den | January 20, 2009 klockan 8:52 pm | Inga kommentarer än

Bloggen verkar ha legat nere under större delen av dagen, men nu är det fart igen sedan några timmar. Det är väl bara att hålla tummen för att det inte skall börja svaja igen.
Jag kanske råkade ut för samma sak som Newsmill gjorde förra veckan; att servern helt enkelt knakade ihop till följd av alla besökare

Jag hade bestämt mig för att ha en någolunda datorfri dag idag, så jag hade nätt och jämnt upptäckt att bloggen låg nere när första telefonsamtalet kom.
- Vad har hänt? Har bloggen blivit hackad? *asg*
Det känns skönt att veta att man är saknad.

Att ljuga är som att kissa på sig. Det är bekvämt för stunden, men sedan blir det bara jobbigt.

Bloggat den | January 19, 2009 klockan 5:13 am | 26 Kommentarer

Till att börja med var Gömda En sann historia. Ja, den var så sann att Marklund underströk i en chat att
“Ingenting är påhittat, vare sig i Gömda eller Asyl. Inga händelser är flyttade (annat än i nödfall, för att dölja de hotade människornas identiteter). Däremot har vi tagit bort ganska mycket, förtigit både människor och händelser som varit otroligt viktiga för Mia. Ingenting är gjort mer dramatiskt än det var (det har inte behövts)“.
Det klargörandet lämnar knappast utrymme för några alternativa tolkningar; mer sant än så här kan det knappast bli. Och det stämmer dessutom väl överens med “Mias” agerande genom åren, då hon vid ett flertal tillfällen har framträtt och berättat om alla hemska detaljer i boken; Hon har varit med om detta.

När Antonssons bok var på gång hette det plötsligt (om jag inte minns helt fel) att boken byggde på flera olika kvinnors upplevelser, men den versionen drogs snabbt tillbaka.
Boken handlade återigen om “Mia” och var sann. Fast kanske inte sann som i bemärkelsen sann, utan mer som en dokumentär roman. Den bestod av litterära och politiska sanningar.
“Mia” slog till och JK-anmälde Antonsson med påståendet om att Antonsson skulle ha röjt hennes identitet.

Sedan var det dags för Piratförlaget att slå en inovativ kullerbytta, och bringa klarhet genom ett uttalande:
- Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så (Jan Guillou)
- Jag utgår ifrån att de är intelligenta läsare som förstår att det är roman, som bygger på en verklighetsbakgrund, men att det faktiskt är en roman (Ann-Marie Skarp)
Ok. Nu hade Gömda förvandlats till en roman, och alla som from nu vågade yppa att de hade trott på att det var en sann berättelse skulle samtidigt avslöja att de var, i det närmaste, dumma i huvudet.
Hårda bud.
Dessutom föll nu “Mias” JK-anmälan som ett korthus. Att Antonsson påstås ha avslöjat denna romanfigurs identitet kan knappast intressera JK mer än en anmälan om att det skulle ha avslöjats att Stålmannen heter Clark Kent till vardags.
Jag undrar fortfarande varför Marklund och Piratförlaget inte har reagerat och agerat under alla de år som bibliotek och boklådor har sorterat Gömda under biografier. Det borde väl ligga i deras intresse att deras böcker klassificeras på ett korrekt sätt.

Marklund och Piratförlaget verkar inte helt synkade, och Marklund fortsatte att hävda att det är en sanning hon har berättat. Kanske inte en sann sanning direkt, men en litterär och politisk sanning i alla fall.
Plötslig medgav hon sensationellt och oväntat att “mannen med de mörka ögonen” är en påhittad karaktär!
Det är en riktig kioskvältare, och det ställer allt på ända.
I och med detta försvinner alla möjligheter att använda ordet sann (i vilken version det än må vara) när man beskriver Gömda. Hela storyn bygger ju på denna djävulska karaktär som jagar “Mia” land och rike runt, och gör hennes tillvaro till ett rent helvete. Nu medger Marklund att han är en fabricerad karaktär, och vad finns det då kvar av storyn?

Under söndagen ställde Liza Marklund upp i en bandad intervju i TV4s Nyhetsmorgon, och det står klart att hon har för avsikt att hålla fast vid sin version, trots att den läcker som ett såll.
När frågan om de rättspsykiatriska undersökningarna hon påstår att Osama har genomgått kommer på tal börjar hon sväva på målet.
- Det finns säkert fel i både Gömda och Asyl. Antingen för att jag har missuppfattat saker, eller för att “Maria Eriksson” har missuppfattat saker eller för att saker har glömts bort eller blandats ihop. Jag kan bara konstatera att i det här fallet står ord mot ord.
Nu är det ju så att ord inte står mot ord. Marklund har ju likt ett mantra upprepat genom åren att hon har tillgång till ALLA dokument i detta, och jag köper inte att hon skulle vara så dum att hon har missuppfattat något dokument och trott att det skulle vara en rättspsykiatrisk undersökning.
Ett utdrag ur Osamas brottsregister visar dessutom att han aldrig har genomgått någon rättspsykiatrisk undersökning.

När Elisabeth Hermon kom på tal ville Marklund inte svara. Istället påstod hon att
- Elisabeth mår dåligt och har mått dåligt långt innan artiklarna om henne och Trossen skrevs.
Om det nu skulle finnas någon sanning i det påståendet; vilken relevans har det för Marklunds agerande? Menar hon att det är ok att krossa en människas liv, om personen ifråga mår dåligt?
Då Marklund uppenbarligen varken kunde eller ville försvara eller förklara det hon gjorde mot Hermon, så la hon istället ansvaret på Erik Månsson. Men det kan väl knappast ha varit så att Månsson tvingade Marklund att fortsätta sprida sina lögner om Hermon (i Asyl och Paradiset). Dessutom hade ju Marklund vid det laget sedan länge fått papper från åklagaren, som visade att de anklagelser som Marklund riktade mot Hermon helt saknade grund.

Mot slutet av intervjun pratar Marklund om att det skulle bedrivas en hatkampanj mot henne i bloggvärlden, och det låter ju alldeles frukansvärt.
Även om jag själv deltagit ganska aktivt i denna debatt, så medger jag utan omsvep att jag naturligtvis inte har besökt alla bloggar som skrivit/skriver om detta. Jag har bl.a missat hatbloggarna, och det är jag glad för. Men Marklunds uttalande gör mig nyfiken, och därför efterlyser jag url:er till dessa bloggar (gärna permalänkar till de specifika inläggen).
Jag kommer inte att publicera dessa url:er här i bloggen (eller någon annanstans), eftersom det är mig totalt främmande att delta i/främja någon hatkampanj.

Efter intervjun satt jag faktiskt och tyckte lite synd om Marklund. Hon gav ett osäkert och stressat intryck genom att felaktigt hänvisa till myndighetsdokument (som inte har det innehåll hon påstår, alt. inte ens existerar). Visst, det räddade henne från att sitta tyst under intervjun, men det stärker knappast hennes trovärdighet.

Varför inte bara sträcka på ryggen och be om ursäkt? Alla de människor som lidit under alla år sedan Gömda kom ut förtjänar faktiskt det. Och det är nog det enda som kan bromsa raset på Marklunds förtroendekapital - och kanske tom börja återuppbygga det.
Det gör fakiskt inte ont att säga Förlåt!

Andra bloggare om Gömdaskandalen, Liza Marklund, Gömda, Mia - Sanningen om Gömda, “Mia”
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Om konsten att inte kunna debattera

Bloggat den | January 18, 2009 klockan 3:27 am | 4 Kommentarer

Det här är en holmgång som jag har funderat över en längre tid, och jag kommer med all säkerhet att återkomma till den.

Det som är bloggvärldens styrka är också dess svaghet; alla kan komma till tals. Det är naturligtvis ett fantastiskt framsteg sett ur demokratisynvinkel, samtidigt som det är direkt förödande (för debattens nivå) att extremister utan sans har samma möjlighet som alla andra att kommer till tals.
Det är priset för demokratins framsteg i den elektroniska utvecklingen, och jag säger inte att vi inte skall betala det. Jag säger bara att det är frustrerande (och i många fall direkt förödande för debatten).

I det aktuella fallet (dvs Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda) har jag sett avarter - på båda sidor - som jag nog aldrig tidigare har skådat, och då vill jag ändå utge mig för att vara en hyfsat van debattör. Det kanske dessutom förtjänar att tilläggas att jag medvetet och konsekvent valt att inte besöka de forum på nätet där Gömdaskandalen diskuteras.

Att jag har bestämt mig för vilken “sida” jag tror på torde knappast vara någon hemlighet för läsare av min blogg. Detta gjorde jag efter moget vägande av argument och fakta. Mitt ställningstagande betyder på intet sätt att jag är vare sig ointresserad eller oemottaglig för “motståndarsidans” argument.
Problemet är att argumenten (på båda sidor!) den senaste tiden till stor del har förvunnit i en sörjig soppa av solkig pajkastning.

Det finns exempel från den sida jag står på som får en skammens rodnad att blossa på mina kinder, och känna att jag inte vill vara en del av detta. Jag vill/kan/skall inte förknippas med en del inlägg och utspel som görs.
Samtidigt ser jag stollaprov i andra sidans debattinlägg, som får mig att inse att jag rimligen måste fortsätta stå upp i min ståndpunkt - utan att låta någon av sidornas extrema sörja kladda av sig på mig.
Jag är uppriktigt förvånad över att det finns debattörer (på båda sidor!) som uppenbarligen inte inser att deras insatser gör allt annat än gagnar det egna syftet.

Vad gäller den sida jag har valt, så består väl avarterna (åtminstone de jag har sett) av att skriva affekterade, illa formulerade brev/mail till landets alla nyhetsredaktioner där man kräver ett agerande. Det har även mailats till amerikanska talkshow-världar, och jag vet inte vad.
Det känns genant att människor som - i sak - har samma ståndpunkt som jag, agerar på det sättet.

Nu påstår jag inte att “andra sidan” beter sig bättre på något sätt. Jag blev direkt illamående när jag tidigare ikväll kunde läsa dessa kommentarer på Antonssons blogg:

Gaby, eller jag menar Monia [min kommentar: Jag gissar att h*n menar Monica].. Hoppas du även besvarar de som är kritiska till dig o din bok. Men dt är väl för mkt att kräva?
Vet du, vi håller på att gräva fram saker om dig o din familj.
Fakta om dig, din son osv.
=)
Detta kommer bli smaskigt.
Förresten, du blir ju 60 år detta år =D
—–
Björn niclas ingemar antonsson.
Synd att han inte föddes på alla hjärtans dag som du hade hoppats på.
Gaby =)
Men en dag mer eller mindre är väl inte så farligt. =)
Eller hur?
—–
Och, dina söner, björn o Tomas.. Hur mår dem??
Det var ju lite jobbigt det där…
Du vet mkt väl vad jag menar.
=)
Snart vet alla.
—–
April 1980. När din man lämnade dig.
—–
och syster anki? Hur mår hon?
Jag undrar hur din familj kommer att må, när allt kommer fram om er.

Den direkta skillnaden är väl att man (=vissa) på “min” sida väljer att dra ett löjets skimmer över sig, medan man (=vissa) på “andra” sidan väljer att gå till direkta personangrepp (vilket inte är behagligt på något sätt!).
Men varför kan man inte hålla sig till sakfrågan? Det är ju den som är intressant!

Läs även andra bloggares åsikter om Gömdaskandalen, Debatt, Debattteknik, Personangrepp, Bloggtroll
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.