Lite Waldorf

Bloggat den | June 30, 2009 klockan 11:29 am | 5 Kommentarer

Jag skriver inte så mycket om Waldorf här, men jag jobbar desto mer med det. Det ramlar fortfarande in mail från “nya” människor (fd elever, förtvivlade föräldrar, elever som vill bort från Waldorf, bedrövade (icke-antroposofiska) anställda, fd anställda osv), som alla berättar “samma historia”, trots att deras erfarenheter kommer från vitt spridda Waldorfskolor.

Det både värmer och gör mig ledsen att ta del av alla dessa berättelser. Det värmer att få förtroendet att lyssna. Det gör mig ledsen att så många barn far illa. Det gör mig förtvivlad att se föräldrars och barns kamp att ta sig bort från Waldorfskolor (det är ofta inte så lätt att “bara” sluta, utan många andra aspekter måste samtidigt lösas och falla på plats, såsom tex boende och social miljö).

Jag försöker, efter bästa förmåga, täcka upp de flesta aspekterna i mitt skrivande. Ledd av den senaste tidens mailskörd har arbetet just nu kommit att handla om några specifika områden, och jag skulle gärna vilja komma i kontakt med fler som har erfarenhet av dessa;

1/ Överbetygsättning
Det är ingen hemlighet att Waldorfelever överbetygsätts, och därmed ofta får stora svårigheter när de går vidare till andra studier. Jag har kontakt med ett par lärare som har tagit emot Waldorfelever med bra betyg (på papperet), men som sedan har visat sig ha fundamentala kunskapsbrister på tom rent basala områden. Om fler lärare med dessa erfarenheter vill berätta, så är jag idel öra.
Och om du som elev vill berätta om erfarenheter runt detta, så är du naturligtvis också välkommen att höra av dig.

2/ Falskanmälningar
Det verkar vara mer regel än undantag att man som kritiker/avhoppare blir utsatt för falskanmälningar av olika slag. Den ena mer fantasifull än den andra. Om du som drabbad vill och orkar berätta, så hör gärna av dig.

3/ Hot och förföljelse
De som vågar kritisera Waldorfskolor utsätts undantagslöst (? det kanske finns något undantagsfall jag inte känner till) för hot och förföljelse av olika slag.
Förtal, ryktesspridning, mordhot, trakasserier osv. Det är populärt att hota med rättsliga åtgärder när man berättar om övergrepp/ uttrycker kritik på tex olika internetfora (det är väl lättare än att bemöta kritiken).
Du som vill och orkar berätta om dessa erfarenheter får gärna höra av dig.

Jag vill återigen betona att aldrig någonsin avslöjar identiteten på de som kontaktar mig. Här kan man alltså känna sig trygg, oavsett vad man berättar.

För drygt ett halvår sedan publicerade jag en efterlysning från ett par utsatta familjer på Uppsala Waldorfskola. De var på gång att starta ett skyddat forum, där kritiker skulle kunna stötta varandra. Pga tekniska problem blev det inte något forum, men jag vet att man jobbar på att försöka lösa det. Jag vet också att minst två (ev tre) familjer har tillkommit i “kritikergruppen” och det är bra.
En av familjerna som tog initiativet till uppropet har lyckats få bort sina barn från Waldorfsektens skola, och det glädjer mig naturligtvis mycket. Jag har följt dem lite på avstånd, och vet att barnens rehabilitering går bra, även om de har en bit kvar innan de är “normaliserade”. Men de njuter i fulla drag av sin frihet, och det är en fröjd att se.

Mail:
Mail
Sms:
Sms

Andra bloggar om , , , , , ,
Intressant?

Klart man blev arg på negrerna när deras negerförband skrämde upp och våldtog landsortsbefolkningen…

Bloggat den | June 14, 2009 klockan 11:01 pm | 4 Kommentarer

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; De bästa argumenten mot Waldorf/antroposofi är deras egna. Deras argument och flumsvammel får vilken normalbegåvad människa som helst att ta sin mats ur skolan.

Kära Zooey tipsade mig om en Antroposofisk frågelåda, där antroposofen “Kristoffer” svarar på frågor. Det var riktigt underhållande, och jag har fått mig många hjärtliga skratt.

Fråga: Spelar det någon roll om vattnet virvlas för hand eller maskinellt?
Svar: Givetvis. På samma sätt som det spelar roll om vin, ost eller andra högkvalitativa konsthantverksprodukter är gjorda manuellt eller maskinellt. Principen är samma: maskinellt virvlat vatten blir genomsnittligt (förutsatt att det är rätt gjort, givetvis) medan manuellt virvlat vatten har ett bredare spektrum, från mycket sämre till mycket bättre.
Fråga: “Bättre” i vilka mätbara egenskaper?
Svar: Diverse mätbara egenskaper – beroende på vilka mätmetoder man använder, t ex kristallisations- eller stigbildstester, spektralanalys etc – men poängen med att jämföra med vin- och osttillverkning är givetvis att poängtera att det i slutänden handlar om egenskaper som måste bedömas av erfarna bedömare, inte av mätinstrument. Sedan kan man väl kalla konsten att b edöma kvalitet på ost och vin “ovetenskaplig”, om man vill ha ett riktigt snävt vetenskapsbegrepp, men då faller ju det mesta i livet bort. Vi lever ju inte bara av sådant som med dagens vedertagna metoder kan mätas, vägas och räknas. Och ändå existerar sådant, rent objektivt. Precis som exempelvis en tanke, en känsla eller en impuls till handling har en objektiv existens utan att fördenskull vara materiell.
Fråga: Klarar en erfaren bedömare att bedöma det virvlade vattnets kvalitet även i en dubbelblind studie?
Svar: Nej, generellt inte. Man använder därför inte denna metod.

Sedan fortsätter han snurra in sig i sina motsägelsefulla argument. Tomater som har vattnats med virvlat vatten blir så fantastiskt mycket bättre och godare, så alla kan känna smakskillnaden – ändå går det inte att blindtesta.
Ja, det är logik som bara anstår Waldorfsekten och antroposmurferna.

Steiners och Antroposofins rasism försöker han bla bortförklara så här;
De var alla lite arga på negrer just då (1922, typ) eftersom fransmännen under kriget hade satt in speciella “negerförband” från kolonierna, som skrämde upp landsortsbefolkningen (och våldtog valda delar av den).

Efter förfrågningar om källhänvisningar svarar han
Att förse allt jag säger med källhänvisningar har jag helt enkelt inte tid till, dessutom bygger det mesta av det jag säger på decenniers praktiskt och teoretiskt arbete, inte på akademisk textbearbetning.
Jag tror faktiskt inte att karln själv fattar att han här medger att antroposofi inte har någon som helst koppling till vetenskap. Eller som Zooey uttryckte det;  Hela diskussionen är en oavsiktlig bekännelse av just det faktumet att den kopplingen är obefintlig.

Denne “Kristoffer” försöker förresten trycka in ordet vetenskap så ofta han bara kan. Till slut var det någon som frågade
Vet du ens vad vetenskap är förutom ett ord som du använder felaktigt hela tiden?
Naturligtvis kom inget svar på den frågan. Han svarar fö inte på frågor som tydliggör motsägelser och sektens flummeri, utan väljer att betrakta det som “oseriösa frågor” (vilket han inte svarar på).
Inom Waldorfsekten svänger man sig ofta av kontradiktionen andevetenskap. Sug på den!

När jag ändå är inne på Waldorfsekten, så tänkte jag passa på att tipsa om bra ställen man kan vända sig till om man som blivande avhoppare/nyavhoppad känner att man behöver stöd:
Plans – People for Legal And Nonsecterian Schools
FRI – Föreningen Rädda Individen
Föreningen Vetenskap och Folkbildning
Humanisterna
ROS – Råd Om Sekter

Litteraturtips:
* Manipulering pågår
ISBN10: 9170400296 ISBN13: 9789170400292
Antologi
* Sektbarn – ett  reportage om de utvalda för paradiset
ISBN10: 9100106976 ISBN13: 9789100106973
av Charlotte Essén
* Internatet
978-91-633-0785-0
av Nina Cernold
* Om det så skulle kosta mig livet
ISBN 9173870137 / 91-7387-013-7
av Margaretha Sturesson
* Escape
ISBN10: 0767927567 ISBN13: 9780767927567
av Carolyn Jessop
* Sekten: En sann historia
ISBN10: 9150106686 ISBN13: 9789150106688
av Peter Pohl
* Väg utan skäl
ISBN 91-87940-01-9
av Lotta Danielsson
* Då gråter änglarna
ISBN10: 9177156951 ISBN13: 9789177156956
av “Marianne” och Unni Wenche Tandberg
* Att leka med elden – sekternas värld
ISBN 9170553157 / 91-7055-315-7
av Karl-Erik Nylund
* Sekter & Hemliga sällskap
ISBN 978-91-552-3496-6
av Claes Svahn

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Intressant?

Gud finns nog inte

Bloggat den | June 9, 2009 klockan 2:59 pm | 1 Kommentar

Lovad vare du, Herre, vår Gud, världens konung, som icke skapat mig till kvinna
Ur den judiska morgonbönen för pojkar

Männen vare kvinnornas föreståndare på grund av det företräde, Gud givit somliga framför andra… därför skola ock de rättskaffens kvinnorna vara undergivna och aktsamma om vad som är fördolt, därför att Gud aktar dem. Och vad dem beträffar, av vilka I frukten uppstudsighet, så varnen dem, skiljen dem från bädden och agen dem, men om de då lyder ede, så söken ej sak med dem!
Koranen 4:38

Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö.
Bibeln (Syr 25:24)

- – - – -

I mars 2009 antog FNs råd för mänskliga rättigheter en resolution som fördömer kritik av religioner. Den antogs på initiativ av en grupp muslimska länder. I resolutionen står bla”Förtal av religioner är en allvarlig förolämpning som kan leda till minskad religionsfrihet och religiöst våld”.

Humanisterna och tvåhundra andra ideella organisationer har protesterat mot resolutionen, eftersom vi menar att den begränsar yttrandefriheten.

I Sverige finns omkring 70 skattefinansierade religiösa friskolor. Detta trots att skolornas undervisning enl läroplanen inte får utgå från att en enskild religion är mer sann än någon annan.

Att sådana friskolor ändå tillåts beror på att Sverige samtidigt tolkar Europakonventionen på så sätt att föräldrar har rätt att sätta sina barn i skolor som undervisar enl deras egen religiösa eller filosofiska övertygelse.
Europakonventionen kan dock tolkas annorlunda. Sverige har dessutom förbundit sig att följa FNs Barnkonvention, som innebär att barn har rätt att slippa religiös indoktrinering.

Sverige fick nyligen en äktenskapslag som är könsneutral, vilket innebär att makarna nu får vara av samma kön. Hur det blir i praktiken återstår att se, eftersom Svenska kyrkans präster fortfarande har rätt att säga nej till vigsel av samkönade par.

I andra fall kan den som har ett statligt uppdrag inte själv välja om lagen skall följas.
Sydafrika införde könsneutrala äktenskap 2006 med motiveringen “Vi har haft nog med apartheid i detta land”.

Homosexualitet är förbjuden i omkring 40 länder. I sju länder kan homosexuella handlingar bestraffas med döden.

Det finns ett tydligt samband mellan ett samhälles grad av religiositet och inställningen till homosexualitet. Länder som är långt sekulariserade har högre grad av frihet och acceptans av homosexuella. I länder som styrs av djupt religiösa människor är det tvärtom.

I många av världens länder är abortlagarna mycket stränga, vilket ofta har ett samband med religion. Ungefär 70 länder har antingen förbjudit abort helt, eller tillåter det endast då kvinnans liv är i fara. Rätten att göra abort är också starkt begränsad i flera europeiska länder, där lagarna är betydligt hårdare än i Sverige.
Varje år dör fler än 70.000 kvinnor i sviterna av illegala, osäkra aborter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,
Intressant?

Viktigt TV-inslag

Bloggat den | May 19, 2009 klockan 11:59 pm | Inga kommentarer än

Idag hade SVT Gävledala ett inslag om Sisyphos, som driver fem behandlingshem där barn och ungdomar utsätts för övergrepp och kränkande behandlingar. Socialstyrelsen riktar allvarlig kritik mot Sisyphos på elva punkter.

Efter inslaget hade man en studiointervju med vackra och kloka Nina Cernold. Hon har visserligen inte arbetat hos Sisyphos, men väl som lärare på Dormsjöskolan (ett av Antroposmurfernas “behandlingshem”). I sin bok Internatet har hon berättat om (en del av) de övergrepp och kränkningar som förekommer där.

Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen; Köp och läs Internatet.
Det är ingen vädjan, det är en order!

Tro mig, mina vänner – Det här är bara början..!

Andra bloggar om , , , , , , , ,

Karins stulna liv

Bloggat den | May 19, 2009 klockan 10:13 am | 2 Kommentarer

Karins liv har varit omänskligt tufft de senaste 15 åren. Tuffare än de flesta andra antagligen skulle klara av, utan att falla in i drogmissbruk, psykos eller kanske tom självmord. Det har inte Karin gjort, och på många sätt har det varit till hennes nackdel.

Jag varken kan eller vill gå in på vad det var som stjälpte Karins liv, men det handlar om en mycket konkret händelse (eller rättare sagt; ett mycket konkret händelseförlopp). För enkelhetens skull väljer jag att här kalla det för en extremt avancerad form av vuxenmobbing.
Karins liv slogs i spillror, såväl bildligt som bokstavligt talat. Hon drabbades av omfattande ptsd och förlamades, inte bara till handlingskraft, utan periodvis även fysiskt. Ekonomin var i total ruin, och Karin stod på bar backe.
Från socialtjänsten fick hon inte någon hjälp “eftersom hon inte hade några sociala problem” – hon missbrukade inte, och kunde dessutom tala för sig (jag har tagit del av beslutet).
Karin kunde inte ha den kontakt med sjukvården hon önskade och behövde, eftersom hon inte hade råd att betala läkarbesöken. Pengarna räckte ju inte ens till mat. Ändå har hon under årens lopp gjort tappra försök att få en långvarig läkarkontakt, men det har egentligen aldrig lyckats.

I början ville Karin inte erkänna ens för sig själv att hennes dåliga mående berodde på det sociala övergrepp hon hade blivit utsatt för. Hon kunde helt enkelt inte förlika sig med att övergreppet kostat henne så mycket.
Vid ett läkarbesök (där jag var med som stöd) försökte Karin förklara för läkaren hur hon mådde, och hur det handikappade henne socialt.
- Allt det här beror på att din pappa utsatte dig för sexuella övergrepp när du var liten sa den kvinnliga psykiatrikern.
Både jag och Karin bara stirrade, och sedan började Karin protestera högljutt. Det bet inte på psykiatrikern, som hade bestämt sig; Efter att ha hört Karin prata i ca 5 minuter (och därmed inte hunnit nämna ens en bråkdel) om hur hon mådde hade psykiatrikern bestämt att Karin var ett incestoffer. Ingenting Karin sa kunde på psykiatrikern att ändra sig. Med sin yrkeslegitimation i fickan hade hon patent på sanningen.
Sedan den dagen står det i Karins journal att hon har blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa.

Detta knäckte Karin om möjligt ännu mer, och hon kunde inte fortsätta med denna läkarkontakt.
Med tanke på att Karin vid den här tiden inte var mogen att medge att hon skadats så svårt av de sociala övergrepp hon blivit utsatt för, så kan man inte belasta psykiatrikern för att hon inte kunde gissa sig till det. Men att så lättvindigt (5 min efter att hon hade träffat Karin för första gången) slå fast en sådan grov anklagelse, det kan knappast vara synonymt med god kompetens. Frågan är om det ens kan vara tillåtet att göra så.

Under åren har Karin tynat bort mer och mer på det sociala planet. Hon, som tidigare var en utåtriktad och glad människa, drar sig undan. Hon öppnar inte dörren och svarar inte i telefonen om hon inte vet vem som söker henne. Periodvis kan hon inte gå ut. Andra perioder har hon svårt att vara hemma, av rädsla för att det skall komma delgivningsmän och kräva henne på pengar. Pengar som hon inte har.

Pengarna räcker inte ens till mat, och all den energi hon kan uppbringa går åt till att låna pengar av släktingar och vänner. Eftersom socialtjänsten inte beviljar henne något bistånd (och nej, hon har inga “dolda tillgångar” – hon har ingenting längre) så har hon genom åren dragit på sig skulder som idag ligger på över en miljon.

Några av vännerna har genom årens lopp valt bort Karin. Inte för att de inte tycker om henne eller inte trivs i hennes sällskap, utan helt enkelt för att de själva inte klarar av att se den ekonomiska (och sociala) misär Karin tvingats in i.
- Jag “borde” antagligen börja missbruka eller ta livet av mig sa Karin en gång vid ett läkarbesök.
- Ja, det “borde” du svarade läkaren och tittade henne i ögonen. De flesta som hamnar i en sådan här situation gör det. Det är ytterst få som orkar hålla ut som du.

Det är naturligtvis en kombination av Karins handlingsförlamning och hennes totalkrossade ekonomi som har gjort att hon inte förmått att ha en kontinuerlig kontakt med sjukvården. Men hon har gjort tappra och uppriktiga försök.
För ca 3 år sedan kontaktade hon den psykiatriska öppenvårdsmottagningen, i hopp om att få hjälp. Svaret blev att hon inte fick komma dit, och man hänvisade till husläkarmottagningen.
Detta besked slog omkull Karin så kraftigt att det tog henne 1½ år innan hon hade samlat sig så pass att hon kunde kontakta husläkarmottagningen. Beskedet därifrån blev att Karins problematik var för omfattande, och man hänvisade till den psykiatriska öppenvårdsmottagningen!
Återigen drogs mattan undan för Karin. Det tog ytterligare 1½ år innan hon hade lyckats mobilisera krafter för att ta ännu en kontakt med den psykiatriska öppenvården, och för ett par veckor sedan gjorde hon äntligen det.
Igår fick hon svar.
Hon får inte komma dit, och man hänvisar henne till husläkarmottagningen.
- De hade lika gärna kunnat skriva “Nej, vi skiter i dig. Ta livet av dig istället”. Det hade känts mer rakryggat var Karins uppgivna kommentar.

[Karin har läst denna text, och godkänt att jag publicerar den]

Andra bloggar om , , , , , ,
Intressant?

Waldorfsektens janusansikte

Bloggat den | May 12, 2009 klockan 8:51 pm | 2 Kommentarer

“Var kommer blåmärkena ifrån då?” frågar jag och stryker med tummarna över de blå partiernas på hans hud.
“De har jag inte gjort själv. Det är personalen som har hållit i mig och så har jag blivit inknuffad i möbler och sånt” säger han och fingrar på ett av blåmärkena.
“Har du blivit inknuffad i möbler av personalen?” undrar jag.
“Ja, det är ju det jag säger! De är inte kloka här” Jag har varit på många ställen i mitt liv men det här är tamefaan det värsta!

Han berättar om personal som har kränkt honom både fysiskt och psykiskt. Han berättar hur de har tryckt ned hans huvud under ytan tills han trott att han skulle drunkna när de har varit och badat. Han berättar att han har blivit instängd på rummet i timmar för att han inte har lytt de vuxna. Han berättar om hur personalen har trängt in honom i ett hörn och hotat med stryk vid flera tillfällen. Han berättar om personal som har bränt honom med cigaretter. Han gråter hela tiden och hans kropp skakar. Han säger gång på gång: “Du måste hjälpa mig att komma härifrån”.

Visst är det härligt med friskolor som “ser till hela människan” och låter barnen utvecklas kreativt.
Synd bara att Waldorfsekten och Antroposmurferna i alla delar är den totala motsatsen till allt de utger sig för att vara.

[Texten ovan är hämtad ur Internatet av Nina Cernold]

Andra bloggar om , , ,
Intressant?

Äntligen! Välkommen hem, Annika!

Bloggat den | April 7, 2009 klockan 1:27 pm | 11 Kommentarer

Det är nästan som en religiös upplevelse. Inte för att jag någonsin har haft en sådan, men jag tänker mig att det känns ungefär så här. Det ilar, och håret reser sig på hela kroppen när jag tänker på det.
Och jag tänker på det nästan hela tiden.

Annika Östberg Deasy är på väg hem! Det är stort.
Mitt hjärta har brunnit för Annika sedan första gången jag hörde talas om henne. Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan genom åren, gällande hennes öde.
När Rick fick komma hem år 2000 tyckte jag att det kändes hoppfullt även för Annika, men det hoppet har grusats några gånger sedan dess.
Men nu kommer hon! Det är på riktigt. Det kan bara handla om dagar innan hon är hemma.

Det här är så fantastiskt att jag har svårt att hålla tårarna tillbaka.
Efter 27 år i ett Amerikanskt fängelse är det inte gjort på en dag att ställa om sig till ett normalt liv (vad det nu är). Jag vet att Rick har kämpat efter sina 20 år i Texas fängelser, och Annika lär nog också få kämpa. Men jag tror att hon kommer klara det, inte minst med det stöd jag vet att hon kommer få från Rick.

Annika kommer hem. Nu blev våren plötsligt ännu vackrare!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,
Intressant?
SvD, DN, DN

Censur av det fria ordet i svensk bokhandel?

Bloggat den | March 28, 2009 klockan 7:13 pm | 7 Kommentarer

När jag och Prinsessan var på stan gick vi bla in i en bokhandel. Jag strosade planlöst omkring bland hyllorna och nosade lite på böckerna. Efter en stund insåg jag att jag inte hade sett Mia – Sanningen om Gömda någonstans, så jag frågade efter den.
Jodå, de hade några ex på lagret. När jag frågade varför de inte stod ute i butiken fick jag svaret
- Det blir problem med [namnet på ett bokförlag] om vi har den framme.
Jag gjorde stora ögon, och ställde några högst relevanta frågor. Men jag fick inga svar på mina frågor. Bokhandlaren såg ut som att h*n tyckte att h*n redan hade sagt alldeles för mycket.

Vad fan säger man? De får alltså stå och sälja Antonssons bok “under disk”!
På vilka grunder kan man få problem med ett annat bokförlag, bara för att man har den bok som innehåller århundradets scoop, i hyllorna?
Jag spekulerar bara, men min gissning är att det där “andra bokförlaget” har meddelat något i stil med “Om ni har den där boken framme så får ni inte sälja våra böcker”. Det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma på.
Någon som kan tänka sig en bättre förklaring?

Jag informerade iaf bokhandlaren om att de borde ge Mia – Sanningen om Gömda en central plats i butiken. Inte minst med tanke på att bokens författare antagligen kommer att somna med en guldspade i sin hand ikväll.

Andra bloggar om , , ,
Intressant?

Knugen bör byta ut sitt socialbidrag mot lösvaginor

Bloggat den | February 27, 2009 klockan 10:48 pm | 9 Kommentarer

Det har börjat diskuteras vem som skall betala nästa års bröllop i kungafamiljen, och jag måste säga att jag över huvud taget inte förstår problemet.

Vi snackar om landets i särklass dyraste socialbidragstagare. Det medför uppenbarligen ingen ödmjukhet att rätta munnen efter matsäcken.
- Apanaget räcker inte klagar man. Nähä? Vad har ni gjort med de pengar som ni har fått ett par år i rad för detta ändamål? Köpt chips?
Tanken på att ta av den egna mångmiljonförmögenheten är tydligen heller inte aktuell.
Nej, det skall tiggas ur statskassan. Det är direkt vämjeligt!

När Danne och Vickan förlovade sig, så krävde knugen (enl media) att Danne skall sluta jobba för att få bli en del av hans bidragstagande familj.
Vad jag vet, så är det ett absolut krav för alla andra socialbidragstagare att de skall söka jobb med ljus och lykta (såvida det inte föreligger medicinska hinder e.dyl). Gör de inte det, så får de inget socialbidrag. Precis som det skall vara.
Men när det gäller knugen och hans familj, då kräver de att Danne skall sluta arbeta, om sedan vara med och kosta socialbidrag. Varför inte istället låta grabben fortsätta jobba? Han tycks ju ha en hyfsad inkomst, och med den som tillskott i familjens kassaskrin så skulle man ju kunna minska socialbidraget.
Men det tycks inte vara en tanke som har slagit dem.

Jag läser att bröllopet beräknas inbringa 2.5 miljarder i försäljning av bröllopsrelaterade prylar, och ställer mig då frågan varför hovet inte sköter denna försäljning. Det är ju inga problem för tex filmbolag att stå för den breda marknadsföringen vid filmsläpp, och det borde rimligen inte vara några problem för kungahuset att ha patent på sitt eget varumärke.
Tänk dig det, knugen. 2.5 miljarder – då skulle du kanske inte behöva söka socialbidrag på ett par år!

Jag har ett förslag som kan göra intäkterna ännu större. Låt det inte stanna vid kaffemuggar, pins, brickor och flaggor. Tänk större.

Vad sägs tex om;
Knugen som actionfigur. Jag tror inte alls han skulle ha något emot att se sig själv med heman-kropp.
Lösvaginan Vickan – En trogen vän att plocka fram när frugan är på tjänsteresa.
Dildon Danne – En guldglänsande dildo med kungaemblem, så att även vi vanliga dödliga kan onanera kungligt. Detta skulle kanske kunna bli en succé även hos Vickan, för även hemarbetande män kan vara utarbetade och ha huvudvärk ibland.
Örngott med knugafrugans nylle som motiv – naturligtvis i skrynkelfritt material.
Ja, listan kan göras lång. Det är bara fantasin som sätter gränser. Och eftersom kungahus tillhör fantasins värld, så kan detta bli hur stort som helst.
Vem vet, detta kanske kan bli en framgångssaga så stor att kungafamiljen aldrig behöver ligga samhället till last igen. Det skulle säkert vara bra för deras självkänsla.

Mail:

Sms:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Intressant?

Tom Barkström; Läs på – Gör om, gör rätt!

Bloggat den | February 5, 2009 klockan 12:27 pm | 3 Kommentarer

Tom Barkström (kd) sitter i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Hylte kommun. Dessutom är han ordförande i Hylte primärvårdsnämnd och representant i partidistriktets verkställande utskott.
Jag känner inte Barkström, och kan därmed inte avgöra om han är dum i huvudet i största allmänhet, men att han måste ha en jävla otur när han tänker står klart även för oss oinvigda.

Upprinnelsen till mitt resonemang kommer från att en mamma (22/1) på Hylte Kommuns hemsida ställde frågan

När ska skolan bli avgiftsfri i denna kommunen? När ska vi föräldrar sluta skicka med mat till utedagen en gång i veckan? Eller dom dagar då klassen åker på utflykt och det ska skickas med mat för hela dagen? Alla har inte råd med detta!

Barkström valde att blotta sin okunskap genom att svara

Svenska skola ska enligt lag vara avgiftsfri. Ingen ska behöva betala något för att delta i skolans verksamhet. Därom råder ingen tvekan. Tvingas någon göra det ska du anmäla det till Skolinspektionen omgående. (Skolinspektionen, Box 23069, 104 35 Stockholm)
Du gör dig däremot skyldig till en osmaklig skräckpropaganda när du säger att vi i Sverige inte ha råd att ge våra barn mat. I Sverige har alla föräldrar råd till det. Har du knapp ekonomi får du prioritera om dina utgifter och dra in på något annat. Sluta med godis, läsk, chips, veckotidningar, bil eller cigaretter eller vad du nu lägger dina pengar på. Mat ska pengarna alltid räcka till!
[min fetstil]

En förälder reagerade på Barkströms arrogans, och skrev (3/2)

Håller med mamman som är “irriterad på alla småutgifter till skolan”
Varje dag ska barnen ha frukt med sej till skolan och en gång i veckan är det lilla matsäcken som ska packas. Det hela brukar börja med att dom har någon liten riskaka med sej och saft i en flaska men snart sitter “grannen” med kanelbulle och chokladmjölk. Det är så fel och skolan är inte avgiftsfri. Och hur du Tom kan svara denna mamma på det viset kan jag inte fatta!!!! Den lön Du tar ut kanske motsvarar både mammans och pappans inkomst. i det hushållet. Mycket nonchalant.

Barkströms svar får mig att misstänka att han inte bara är arrogant, utan även förvirrad

Vem tror du på skolan ska fixa 25 matsäckskorgar till klassen inför utflykten om nu föräldrarna vägrar? Det måste naturligtvis lärarna och det har de varken tid eller lust till. Resultatet blir då att man slutar med utflykter. Det förlorar alla på men mest av allt barnen. Ni som driver den här frågan för hårt riskerar alltså att medverka till att skolan tvingas upphöra med trevliga och lärorika studiebesök.
Jag vet att detta inte är en kostnadsfråga. Du tycker det är samhällets ansvar jag tycker föräldrar ska ta ansvar för sina barn. Du måste ha ett mycket ansträngande liv eftersom du inte orkar med att bre tre mackor och fixa en termos o´Boy.
Grundfrågan är dock alldeles klar, svensk skola är och ska vara avgiftsfri!
[min fetstil]

Det skrämmer mig – på riktigt – att en person, vars uppgift är att representera och tillvarata människors och samhällets intressen, verkligen kan ha så dålig verklighetsförankring.

Mitt engagemang för utsatta människor har alltid varit stort, och jag känner (tyvärr) till ett flertal människor som inte har råd med mat. Föräldrarna väljer bort att själva äta middag, för att barnen skall kunna äta sig mätta.
Jag känner till föräldrar som väljer bort läkar- och tandläkarbesök för egen del, i hopp om att kunna spara ihop pengar till begagnade skridskor till barnen (så att de skall kunna delta i skolans skridskoutflykter).
Jag känner till familjer där tandfén inte kommer på besök, eftersom det verkligen inte finns utrymme i budgeten för att avsätta guldpengar vid barnens tandlossning.
Jag känner till barn som har kommit hem och frågat sina föräldrar Vad är semester för något? efter att de har hört sina kamrater prata om att de har varit på semester. I den egna familjen är semester något som är så ekonomiskt avlägset att man aldrig ens har diskuterat detta.
Jag känner till separerade föräldrar som lever på nudlar och buljong de veckor barnen bor hos den andre föräldern, bara för att sedan ha råd att servera pytt-i-panna och blodpudding de veckor barnen kommer.
Jag känner till fall där föräldrar har ringt till skolan och sjukskrivit sina barn på utflyktsdagar, då man faktiskt inte har haft råd att ordna matsäck.
Listan kan göras plågsamt lång.

Det förvånar och skrämmer mig att en politiker kan leva så långt från verkligheten att han inte känner till det jag berättar om. Ovanstående exempel kommer från fullt normala familjer – där det inte har funnits utrymme för veckotidnigar, bil, cigaretter, alkohol eller chips på många, många år.
Det är så osmakligt hånfullt av Barkström att uttala sig så mästrande som han gör.

I gårdagens Aftonbladet påstod Barkström att han inte kände till i vilken utsträckning föräldrarna förväntas skicka med matsäck. Detta uttalande får dock betecknas som en politisk sanning, då det tydligt framgår i mammans frågeställning (22/1).

I dagens Nyhetsmorgon gjordes en telefonintervju med Barkström (och efter vilken tom programledarna konstaterade att Barkström inte har koll på vad det handlar om), där han upprepade flera gånger att han inte tror att det finns någon skola i Sverige som förutsätter att eleverna skall ta med sig matsäck en gång i veckan.

Snälla Barkström – Gå hem och läs på. Gör om, gör rätt.
Ett exempel som jag känner väl till är Waldorfsektens skolor. Där går klasserna på utflykt en gång i veckan, och eleverna förväntas ha med sig matsäck hemifrån* .
Waldorfsekten är informerade (från Skolverket) om att detta strider mot skollagen, men man fortsätter ändå att kräva matsäck från hemmen. Samma sak gäller städning i Waldorfsektens lokaler. Där gör man upp städschema för familjerna *, och sedan är det bara att städa gratis (eller råka illa ut). Även på denna punkt är Waldorfsekten informerad (av Skolverket) att detta regelvidriga förfarande är att jämställa med en förtäckt avgift, och därmed strider mot skollagen. Jag känner dock inte till en enda Waldorfskola som har ändrat sina rutiner på den punkten (men om någon sitter på sådan information, så är jag idel öra).

När det gäller Barkströms fråga/påstående
Vem tror du på skolan ska fixa 25 matsäckskorgar till klassen inför utflykten om nu föräldrarna vägrar? Det måste naturligtvis lärarna och det har de varken tid eller lust till
så tycker jag först och främst att det är direkt pinsamt att han försöker vrida det till att det handlar om vägran från föräldrarnas sida, när det egentligen handlar om att de aktuella skolorna bryter mot lagen.
Som svar på hans fråga, måste jag säga att jag inte ser problemet. I den skola där mina barn går fungerar det alldeles utmärkt. Inför utflykter ombeds vi föräldrar att skicka med en matlåda, och sedan fylls den med mat av bespisningspersonalen. Nemas problemas!
Vad är det som får Barkström att blanda in lärarna i detta resonemang?

Tom Barkström borde läsa på, och skaffa sig lite verklighetskontakt innan han uttalar sig i framtiden.
Vid närmare eftertanke, kanske det vore ännu bättre om han drog sig tillbaka och överlät sin plats till någon som är up to date med hur det fungerar ute i samhället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Intressant?

* Det var något år sedan jag gjorde avstämning på detta, så jag får väl lägga in en brasklapp om att det kan ha skett någon enstaka förändring sedan dess.

Tummen upp för Mats G Nilsson (m)

Bloggat den | January 27, 2009 klockan 5:03 am | Inga kommentarer än

Mats G Nilsson (m) föreslår till justitieminister Beatrice Ask att våldtäktsmän skall dömas till tvångsvård (parallellt med fängelsestraffet). Det låter som ett utomordentligt bra – om än inte heltäckande – förslag.

Jag har under många år ifrågasatt varför dömda våldsbrottslingar inte samtidigt får obligatorisk vård. Vår avsikt är väl inte enbart att straffa, utan vi när väl också en förhoppning om att den dömde skall återkomma som en normalfungerande medborgare, och inte återfalla i brottslighet.
I dagens läge tycks våra fängelser mest fungera som någon slags strafförvaring, och det är ett direkt hån mot de dömda att förvänta sig att de skall fungera normalt i samhället efter frigivning.

Att ge dömda brottslingar vård är en självklarhet enl. min samhällssyn. Jag vill påstå att det är en förutsättning för att ett samhälle skall kunna fungera demokratiskt. Jag är övertygad om att alla som har dömts för ett brott (jag bortser från oskyldigt dömda i mitt resonemang här) är i behov av vård.

Jag har inte läst Mats G Nilssons förlag (bara läst om det i gammelmedia), men jag vill gärna tro och förutsätta att det även omfattar de som dömts för incest och pedofili. Om inte, så har Mats missat de brottsoffer som är mest utsatta när det gäller sexualbrott, och då ger jag honom bakläxa för det.

Jag ser ingen anledning till att vården skall stanna vid sexualbrott. Tvärtom. Varesig man är dömd för mord eller stöld, så är man (enl. min mening) i behov av vård.
Framför allt, så anser jag att den dömde har rätt till vård.

Rådman Nils-Petter Ekdahl är inte inne på samma linje:
- Det vore en stor sak om våldtäktsmän som första brottsgrupp skulle kunna dömas till tvångsvård utan att man konstaterar att de lider av en allvarlig psykisk sjukdom.
Jag är visserligen inte jurist, men tycker ändå att resonemanget känns ihåligt. Redan idag förekommer det tvång inom vården, utan att patienten behöver lida av en allvarlig psykisk sjukdom (se bara på en sådan “vardaglig” sak som könssjukdomar).

Professor Madeleine Leijonhufvud verkar dock vara med på noterna:
– Utan att gräva ner mig i frågan om den här typen av sexualbrott är en sjukdom eller inte så är jag övertygad om att dessa personer behöver behandling. Att göra vården obligatorisk och att den ska avslutas med ett friskintyg är därför en rimlig väg att gå.

Keep up the good work, Matte!

Andra bloggar om ,
SvD, Aftonbladet

Varifrån kommer allt hat?

Bloggat den | January 22, 2009 klockan 11:52 pm | 17 Kommentarer

För drygt en månad sedan släpptes en bok som jag förutsatte skulle skapa en intressant debatt. Jag hade fel.
Nu har fokus flyttats långt från sakfrågan, och det finns nog en del som är nöjda med det. Det som förvånar mig är att många som utger sig för att vilja diskutera sakfrågan ändå inte gör det, utan istället nedlåter sig till att vara en del av en kladdig och illaluktande pajkastning.
Hot, konspirationsteorier, långväga stickspår, förtal, insinuationer, sarkasmer och personförföljelse viner genom luften. Jag blir inte bara illa till mods, utan också fysiskt illamående av det jag ser.

För en tid sedan efterlyste jag url:er till Marklund-hatbloggar (efter att Marklund i TV hänvisat till sådana). Jag har inte fått några sådana url:er (trots att jag upprepat min efterlysning) och jag hoppas att det i bästa fall betyder att det inte existerar några dylika bloggar.
Däremot har jag mottagit många url:er till Antonsson-hatbloggar. Efter att ha tittat på ett par av dem bestämde jag mig snabbt för att inte titta på fler. De tillför inte debatten något, utan man tycks mest vara ute efter att övertrumfa varandra i hånfull Antonsson-förföljelse.

Det närmaste en Marklund-hatblogg jag har blivit tipsad om var en url till ett diskussionsforum, där en person som ifrågasatt Antonsson sägs hängas ut, förtalas och förlöjligas.
Jag valde att inte gå in och läsa tråden. Dels för att jag inte vill bidra till en sådan sidas besöksstatistik, men också för att det berör mig jävligt illa att det finns folk som är kapabla till att behandla en privatperson på det sättet (offentliga personer skall naturligtvis inte behöva tåla hur mycket som helst de heller, men lite mer granskning än en privatperson måste de nog tåla).
Jag hoppas att tråden inte existerar, men tyvärr känns det troligt att den gör det.
Hur i helvete kan vuxna, normalfungerande (jag utgår från att det är så man vill beteckna sig, även om jag själv starkt ifrågasätter riktigheten i det) människor bete sig på det här sättet!? Jag blir riktigt jävla ledsen av att höra att en privatperson behandlas på det här sättet – bara för att hon har ifrågasatt någonting. Att hon, vad jag förstår, har en annan ståndpunkt än jag i själva sakfrågan är inte intressant. Det är för fan en människa det handlar om!
Till alla som på något sätt deltar i detta på något sätt – om ens bara genom en tanke – vill jag bara säga; Skämmes, ta mig fan! Är ni stolta över ert beteende? Känns det bra? Sover ni gott om nätterna?
Jag skäms för att människor som står på samma sida som jag i en diskussion (eller åtminstone gjorde det, då diskussionen handlade om en sakfråga) kan sjunka så lågt, och jag skäms för att deras jävla beteende riskerar att kletar av sig på mig och min trovärdighet, vare sig jag vill eller inte.
Ingen behöver komma med påpekanden om att denna person ev. skulle ha sagt si eller skrivit så om Antonsson, för det hör inte hit. Vad en annan människa ev. har gjort eller inte gjort är inte på något sätt någon ursäkt för det egna beteende!

Jag vet inte hur det där forumet fungerar, men om det finns någon ryggrad i den som har startat tråden så utgår jag från att den kommer kontakta admin och be att tråden raderas.

Naturligtvis är hatdrevet mot Antonsson precis lika obehagligt och oacceptabelt. Men någonstans tycker jag att det är värre när människor som står på samma sida som jag uppför sig som som om de vore mentalt handikappade, eftersom deras beteende riskerar att skvätta på mig.

Hur resonerar man när man börjar söka efter “Mias” (nu vuxna) barn och andra relaterade personer over there, och försöker kontakta dem. Skall man ställa dem till svars i någon slags tanke om arvssynd, eller vill man bara försöka pumpa dem på information om deras mamma?
Oavsett vilket, så är det enbart ett smaklöst beteende. Varför ägnar man sig inte istället åt att diskutera Gömda och Mia – Sanningen om Gömda – ja, ni vet böckerna som det här från början handlade om?

Jag är en person som inte rodnar i första taget, men jag har verkligen blivit sittande med blossande kinder flera gånger under denna resa. Jag blir verkligen generad när det skrivs affekterade och uppfordrande brev till nyhetsredaktioner och myndigheter.
Senast ikväll “tipsades” jag om att det planeras ett maildrev till beslutsfattare i Oxelösund. Nej tack, jag är inte intresserad!

Mina inlägg i den här debatten har jag (bortsett från två kommentarer i Monicas blogg, i början av debatten) uteslutande gjort här i min blogg. Dessa inlägg har varit tillräckligt för att få motta hotelser via mail.
Vad är det som driver folk?

Det är nästan så att jag funderar på att lägga mitt engagemang i detta åt sidan ett tag. Det känns helt enkelt inte som att vi är tillräckligt många som är intresserade av att diskutera sakfrågan för att det skall kunna bli en konstruktiv debatt.
Väck mig när sakfrågan ev. har kommit upp till ytan igen.

Ja, det blev några svordomar i den här texten, och varenda en av dem var berättigad!

Andra bloggare om , , ,
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

I medias ojämna vågskål får inte alla komma till tals

Bloggat den | January 22, 2009 klockan 12:41 pm | 2 Kommentarer

För någon vecka sedan fick “Mias” familj komma till tals i Expressen. Med familj avses i det här fallet föräldrar, syskon och en moster. Sonen Michael skall tydligen fortfarande hållas ute i kylan.

Egentligen tyckte jag inte att artikeln i Expressen sa så mycket, men det som sades stämde illa överens med det som framkommer i Mia – Sanningen om Gömda. Det började kännas som att debatten hade tagits till en kladdig och snaskig nivå.

Jag menar absolut inte att familjen inte skulle ha fått uttala sig, jag menar bara att det det känns så oerhört sorgligt att debatten har tagit sig sådana sidospår att de anser sig behöva göra det. Den här situationen hade aldrig behövt uppstå om man hade hållit debatten på en saklig nivå.
Ingen på bilden i Expressen såg lycklig ut, och jag tror inte att det här för en sekund är roligt för familjen.
Vad jag har förstått, så tog Michael illa vid sig av Expressens artikel, och ville gå i svaromål. Det fick han inte.

Artikeln i Expressen satte Monica Antonsson i en situation där hon, om hon inte svarade, skulle framstå som att hon hade skrivit en bok kantad av lögner. Om hon valde att svara, så skulle hon behöva göra det genom att redovisa polisförhör osv. Något som med all säkerhet upplevs som integritetskränkande av de inblandade, och jag är övertygad om att det inte är med någon glädje Antonsson har gått i svaromål.
Då media inte tyck intresserade av att ta in detta, så har hon gjort det i sin blogg.

Ur Expressenartikeln:
“Hennes moster Gun berättar om Mias mamma Margots 50-årsfirande- då Awad dök upp oinbjuden.
- Han kom in. Jag var i köket och diskade och Mia satt i ett annat rum. Då sa han till henne: “Du har väl inte ätit griskött? För då sticker jag kniven i dig!”
Ur Antonssons svar:
Protokollet ovan är hämtat från en av rättegångarna kring vårdnaden om dottern Sara. Pappa Thure säger i ett förhör vad gäller förhållandet mellan Mia och Osama att han DELTOG i en familjehögtid så sent som i oktober 1987.
Skulle han ha sagt så om Osama kommit objuden och varit hotfull?
Läs hela Antonssons svar, och se utdrag ur tingsrättsprotokollet här.

Ur Expressenartikeln:
Mia Erikssons syster Monika anser att faktumet att Monica Antonsson inte pratat med dem lett till en ensidig bild av Mia.
Ur Antonssons svar:
Jag ger i boken dels min egen uppfattning om Mia från två intervjutillfällen. Det är emellertid inte det viktiga. Det viktiga är vad alla andra berättar. Ett stort antal personer av skilda slag – inte bara två ex! – beskriver Mia under ett antal år på ett oväntat samstämmigt sätt.
I Expressenartikeln:
Familjen vidhåller “Mias” version om att Osama Awad skulle ha mordhotat dagispersonalen.
Ur Antonssons svar:
Jag kontaktade föreståndaren som mindes händelsen mycket väl. Osama blev arg och frågade: “Vad heter din chef”. Sedan gick han. Det var allt. TV4:s Annika Widebeck har talat med tre (3) personal från dagis. Samtliga styrker föreståndarens uppgift.
I Expressenartikeln:
Moster Gun påstår att det har suttit galler för fönstren på insidan och att Mia haft ett rum i källaren med en järndörr där hon kunde gå in.
Ur Antonssons svar:
Åter igen. Kustbostäder försäkrar genom TV4:s Annika Widebeck att det aldrig har suttit några galler för fönstren i radhuset på Höjdgatan 65. Såväl socialsekreteraren som polisen förnekar bestämt att de skulle ha bidragit till vare sig galler eller påstått bygge av skyddsrum. Enligt Michael, som bodde i huset med sin mamma rör det sig om ett förråd med en helt vanlig dörr.
Här kan du läsa hela Antonssons svar, samt ta del av socialtjänstens dokument som styrker hennes påståenden.

Antonsson presenterar även ett polisförhör med “Mias” mamma. Mammans uppgifter motsäger tydligt påståendena om systematisk, grov misshandel och mordförsök. Enligt min mening, så punkterar detta förhörsprotokoll det mesta i Gömda.
Det bekräftar vad vänner, bekanta och socialsekreteraren vittnar om. Ingen tycks ha sett Mia skadad. Inte ens kriminalinspektör Thorsten Carlsson (som såväl jag som TV4:s Annika Widebeck intervjuat). Mor och dotter bodde grannar och umgicks flitigt skriver Antonsson.

Jag hoppas verkligen att diskussionen i och med detta kan lyftas till en anständig och saklig nivå.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

En första fundering över medias ageranden

Bloggat den | January 21, 2009 klockan 6:56 am | 4 Kommentarer

Jag såg inte hela debatten från PK i förrgår (försök själva med barn som inte vill sova, en katt som ylar sina brunstvrål och en ihärdigt ringande telefon, så får ni se hur lätt det är att koncentrera sig), men jag gjorde så gott jag kunde.
Det var en bra, men bitvis lite feg debatt kändes det som. Den hade behövt vara längre, och förhoppningsvis fortsätter den.
Synd att kvaliteten på sändningen var så dålig. Nog borde väl PK ha större resurser än så där?
Men jag är glad för det lilla, tro ingenting annat.

Jan Guillous svar på frågan om varför han inte har smulat sönder Gömda var roligt. Han har inte läst den!
Han har kommit överens med Marklund om att inte läsa Gömda och Asyl, eftersom han inte tillhör målgruppen!
What?!!
Böckerna kanske borde förses med en text om vilka som utgör deras målgrupp, eftersom det annars är stor risk att andra utanför målgruppen läser den. Det har med största sannolikhet redan skett.
Vilken är målgruppen, förresten?

Annika Widebeck visade under debatten att hon minsann inte låter sig näppsas. Hon gav ibland ett forserat intryck men det var hon, under omständigheterna, i sin fulla rätt att göra. Hon drog upp frågeställningar som ingen ville ha upp på agendan, då det uppenbarligen var alltför obekvämt (eller i bästa fall; att tidsutrymmet inte tillät).
Annika är en medarbetare som TV4 skall vara jääävligt rädd om! Hon visade mer stake än den övriga panelen gemensamt och fysiskt någonsin skulle kunna frambringa (därmed på intet sätt sagt att jag skulle tvivla på herrarnas potens).

Jag efterlyste härom dagen url:er till de bloggar som sägs bedriva en hatkampanj mot Marklund. Glädjande nog har jag inte fått en enda sådan url, vilket i bästa fall betyder att det inte existerar några sådana bloggar. Men då uppstår ju frågan om vad Marklund menade när hon hänvisade till dessa bloggar.
Mindre glädjande är att jag har fått andra exempel på hatbloggar, nämligen bloggar som förtalar Antonsson å det grövsta. Jag blir mycket illa berörd, och jag hoppas att några av dessa bloggar redan är polisärenden.
Inte minst med tanke på de fruktansvärda övergrepp Antonsson utsätts för på nätet, så frågar jag en gång till; Kan inte de som känner till bloggar där det bedrivs en hatkampanj mot Marklund vara snälla att maila mig dessa url:er?

I söndags gavs Marklund en kvarts utrymme i TV4s Nyhetsmorgon, och i måndags var det Antonssons tur att gå i svaromål. Skillnaden var bara att Antonssons framträdande gavs tio minuter, varav drygt halva tiden gick åt till att sända en ihopklippt version av Marklundintervjun. Inte speciellt snyggt gjort av TV4.

Jag ser att BTJ omklassificerar Gömda, vilket jag uppfattar som en i det närmaste unik åtgärd.
Det måste kännas bra för Marklund och Piratförlaget att boken äntligen klassificeras som den roman de nu menar att det är.

Andra bloggare om , , , , , , ,
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Att ljuga är som att kissa på sig. Det är bekvämt för stunden, men sedan blir det bara jobbigt.

Bloggat den | January 19, 2009 klockan 5:13 am | 26 Kommentarer

Till att börja med var Gömda En sann historia. Ja, den var så sann att Marklund underströk i en chat att
“Ingenting är påhittat, vare sig i Gömda eller Asyl. Inga händelser är flyttade (annat än i nödfall, för att dölja de hotade människornas identiteter). Däremot har vi tagit bort ganska mycket, förtigit både människor och händelser som varit otroligt viktiga för Mia. Ingenting är gjort mer dramatiskt än det var (det har inte behövts)“.
Det klargörandet lämnar knappast utrymme för några alternativa tolkningar; mer sant än så här kan det knappast bli. Och det stämmer dessutom väl överens med “Mias” agerande genom åren, då hon vid ett flertal tillfällen har framträtt och berättat om alla hemska detaljer i boken; Hon har varit med om detta.

När Antonssons bok var på gång hette det plötsligt (om jag inte minns helt fel) att boken byggde på flera olika kvinnors upplevelser, men den versionen drogs snabbt tillbaka.
Boken handlade återigen om “Mia” och var sann. Fast kanske inte sann som i bemärkelsen sann, utan mer som en dokumentär roman. Den bestod av litterära och politiska sanningar.
“Mia” slog till och JK-anmälde Antonsson med påståendet om att Antonsson skulle ha röjt hennes identitet.

Sedan var det dags för Piratförlaget att slå en inovativ kullerbytta, och bringa klarhet genom ett uttalande:
- Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så (Jan Guillou)
- Jag utgår ifrån att de är intelligenta läsare som förstår att det är roman, som bygger på en verklighetsbakgrund, men att det faktiskt är en roman (Ann-Marie Skarp)
Ok. Nu hade Gömda förvandlats till en roman, och alla som from nu vågade yppa att de hade trott på att det var en sann berättelse skulle samtidigt avslöja att de var, i det närmaste, dumma i huvudet.
Hårda bud.
Dessutom föll nu “Mias” JK-anmälan som ett korthus. Att Antonsson påstås ha avslöjat denna romanfigurs identitet kan knappast intressera JK mer än en anmälan om att det skulle ha avslöjats att Stålmannen heter Clark Kent till vardags.
Jag undrar fortfarande varför Marklund och Piratförlaget inte har reagerat och agerat under alla de år som bibliotek och boklådor har sorterat Gömda under biografier. Det borde väl ligga i deras intresse att deras böcker klassificeras på ett korrekt sätt.

Marklund och Piratförlaget verkar inte helt synkade, och Marklund fortsatte att hävda att det är en sanning hon har berättat. Kanske inte en sann sanning direkt, men en litterär och politisk sanning i alla fall.
Plötslig medgav hon sensationellt och oväntat att “mannen med de mörka ögonen” är en påhittad karaktär!
Det är en riktig kioskvältare, och det ställer allt på ända.
I och med detta försvinner alla möjligheter att använda ordet sann (i vilken version det än må vara) när man beskriver Gömda. Hela storyn bygger ju på denna djävulska karaktär som jagar “Mia” land och rike runt, och gör hennes tillvaro till ett rent helvete. Nu medger Marklund att han är en fabricerad karaktär, och vad finns det då kvar av storyn?

Under söndagen ställde Liza Marklund upp i en bandad intervju i TV4s Nyhetsmorgon, och det står klart att hon har för avsikt att hålla fast vid sin version, trots att den läcker som ett såll.
När frågan om de rättspsykiatriska undersökningarna hon påstår att Osama har genomgått kommer på tal börjar hon sväva på målet.
- Det finns säkert fel i både Gömda och Asyl. Antingen för att jag har missuppfattat saker, eller för att “Maria Eriksson” har missuppfattat saker eller för att saker har glömts bort eller blandats ihop. Jag kan bara konstatera att i det här fallet står ord mot ord.
Nu är det ju så att ord inte står mot ord. Marklund har ju likt ett mantra upprepat genom åren att hon har tillgång till ALLA dokument i detta, och jag köper inte att hon skulle vara så dum att hon har missuppfattat något dokument och trott att det skulle vara en rättspsykiatrisk undersökning.
Ett utdrag ur Osamas brottsregister visar dessutom att han aldrig har genomgått någon rättspsykiatrisk undersökning.

När Elisabeth Hermon kom på tal ville Marklund inte svara. Istället påstod hon att
- Elisabeth mår dåligt och har mått dåligt långt innan artiklarna om henne och Trossen skrevs.
Om det nu skulle finnas någon sanning i det påståendet; vilken relevans har det för Marklunds agerande? Menar hon att det är ok att krossa en människas liv, om personen ifråga mår dåligt?
Då Marklund uppenbarligen varken kunde eller ville försvara eller förklara det hon gjorde mot Hermon, så la hon istället ansvaret på Erik Månsson. Men det kan väl knappast ha varit så att Månsson tvingade Marklund att fortsätta sprida sina lögner om Hermon (i Asyl och Paradiset). Dessutom hade ju Marklund vid det laget sedan länge fått papper från åklagaren, som visade att de anklagelser som Marklund riktade mot Hermon helt saknade grund.

Mot slutet av intervjun pratar Marklund om att det skulle bedrivas en hatkampanj mot henne i bloggvärlden, och det låter ju alldeles frukansvärt.
Även om jag själv deltagit ganska aktivt i denna debatt, så medger jag utan omsvep att jag naturligtvis inte har besökt alla bloggar som skrivit/skriver om detta. Jag har bl.a missat hatbloggarna, och det är jag glad för. Men Marklunds uttalande gör mig nyfiken, och därför efterlyser jag url:er till dessa bloggar (gärna permalänkar till de specifika inläggen).
Jag kommer inte att publicera dessa url:er här i bloggen (eller någon annanstans), eftersom det är mig totalt främmande att delta i/främja någon hatkampanj.

Efter intervjun satt jag faktiskt och tyckte lite synd om Marklund. Hon gav ett osäkert och stressat intryck genom att felaktigt hänvisa till myndighetsdokument (som inte har det innehåll hon påstår, alt. inte ens existerar). Visst, det räddade henne från att sitta tyst under intervjun, men det stärker knappast hennes trovärdighet.

Varför inte bara sträcka på ryggen och be om ursäkt? Alla de människor som lidit under alla år sedan Gömda kom ut förtjänar faktiskt det. Och det är nog det enda som kan bromsa raset på Marklunds förtroendekapital – och kanske tom börja återuppbygga det.
Det gör fakiskt inte ont att säga Förlåt!

Andra bloggare om , , , ,
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Om konsten att inte kunna debattera

Bloggat den | January 18, 2009 klockan 3:27 am | 4 Kommentarer

Det här är en holmgång som jag har funderat över en längre tid, och jag kommer med all säkerhet att återkomma till den.

Det som är bloggvärldens styrka är också dess svaghet; alla kan komma till tals. Det är naturligtvis ett fantastiskt framsteg sett ur demokratisynvinkel, samtidigt som det är direkt förödande (för debattens nivå) att extremister utan sans har samma möjlighet som alla andra att kommer till tals.
Det är priset för demokratins framsteg i den elektroniska utvecklingen, och jag säger inte att vi inte skall betala det. Jag säger bara att det är frustrerande (och i många fall direkt förödande för debatten).

I det aktuella fallet (dvs Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda) har jag sett avarter – på båda sidor – som jag nog aldrig tidigare har skådat, och då vill jag ändå utge mig för att vara en hyfsat van debattör. Det kanske dessutom förtjänar att tilläggas att jag medvetet och konsekvent valt att inte besöka de forum på nätet där Gömdaskandalen diskuteras.

Att jag har bestämt mig för vilken “sida” jag tror på torde knappast vara någon hemlighet för läsare av min blogg. Detta gjorde jag efter moget vägande av argument och fakta. Mitt ställningstagande betyder på intet sätt att jag är vare sig ointresserad eller oemottaglig för “motståndarsidans” argument.
Problemet är att argumenten (på båda sidor!) den senaste tiden till stor del har förvunnit i en sörjig soppa av solkig pajkastning.

Det finns exempel från den sida jag står på som får en skammens rodnad att blossa på mina kinder, och känna att jag inte vill vara en del av detta. Jag vill/kan/skall inte förknippas med en del inlägg och utspel som görs.
Samtidigt ser jag stollaprov i andra sidans debattinlägg, som får mig att inse att jag rimligen måste fortsätta stå upp i min ståndpunkt – utan att låta någon av sidornas extrema sörja kladda av sig på mig.
Jag är uppriktigt förvånad över att det finns debattörer (på båda sidor!) som uppenbarligen inte inser att deras insatser gör allt annat än gagnar det egna syftet.

Vad gäller den sida jag har valt, så består väl avarterna (åtminstone de jag har sett) av att skriva affekterade, illa formulerade brev/mail till landets alla nyhetsredaktioner där man kräver ett agerande. Det har även mailats till amerikanska talkshow-världar, och jag vet inte vad.
Det känns genant att människor som – i sak – har samma ståndpunkt som jag, agerar på det sättet.

Nu påstår jag inte att “andra sidan” beter sig bättre på något sätt. Jag blev direkt illamående när jag tidigare ikväll kunde läsa dessa kommentarer på Antonssons blogg:

Gaby, eller jag menar Monia [min kommentar: Jag gissar att h*n menar Monica].. Hoppas du även besvarar de som är kritiska till dig o din bok. Men dt är väl för mkt att kräva?
Vet du, vi håller på att gräva fram saker om dig o din familj.
Fakta om dig, din son osv.
=)
Detta kommer bli smaskigt.
Förresten, du blir ju 60 år detta år =D
—–
Björn niclas ingemar antonsson.
Synd att han inte föddes på alla hjärtans dag som du hade hoppats på.
Gaby =)
Men en dag mer eller mindre är väl inte så farligt. =)
Eller hur?
—–
Och, dina söner, björn o Tomas.. Hur mår dem??
Det var ju lite jobbigt det där…
Du vet mkt väl vad jag menar.
=)
Snart vet alla.
—–
April 1980. När din man lämnade dig.
—–
och syster anki? Hur mår hon?
Jag undrar hur din familj kommer att må, när allt kommer fram om er.

Den direkta skillnaden är väl att man (=vissa) på “min” sida väljer att dra ett löjets skimmer över sig, medan man (=vissa) på “andra” sidan väljer att gå till direkta personangrepp (vilket inte är behagligt på något sätt!).
Men varför kan man inte hålla sig till sakfrågan? Det är ju den som är intressant!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Direkt från bussen

Bloggat den | January 16, 2009 klockan 11:01 am | 9 Kommentarer

Har just klivit på bussen som skall ta mig hem till Uppsala. Jag är trött som en tok efter att ha sovit extremt lite (även för att vara lilla jag) de senaste dygnen.
Det kändes nästan förbjudet lyxigt att börja den tidiga morgonen med att sätta sig i en varm taxi, och bara luta sig tillbaka. Det var inte utan att jag fick dåligt samvete för att bli hämtad i en stor bil, och åka ensam i den hela vägen till Stockholm. Förhoppningsvis lättar samvetet lite nu när jag väljer att åka buss hem.
Jag har faktiskt inte samvete att åka två taxiresor à 1000:- på en och samma dag för TV-licenspengar. Det räcker gott och väl att morgonens resa gick loss på det. För att ta mig hem tycker jag att det räcker med 54:- till Swebus.

Jag har väl inte så mycket att säga om mitt framträdande. Men jag kan säga att jag inte kommer titta på reprisen i em, och jag kommer inte leta upp något klipp på SVTs sida.
Det kändes så jäkla onaturligt att bli sminkad. Jag är liksom ingen sminkmänniska, och nu kände jag mig väldigt uppspacklad. Jag har gått sedan igår och byggt upp skräckbilder om hur jag skulle bli hårt ansatt (trots att jag visste att jag inte skulle bli det), och så blev jag inte det. Tvärtom. Det var idel snälla och vänliga människor överallt.

Inget av mina ungefär tusen versioner om vilka frågor som skulle komma slog in, så det blev inte som jag hade föreställt mig. Pirret i magen släppte inte förrän jag och Jan Helin lämnade studion, och då kände jag mig genast både trygg och bekväm. I det tillståndet hade jag velat vara under sändningen. Men nu vet jag till nästa gång att det inte är ett dugg farligt ;)
Nåja. Det hade nog kunnat bli både bättre och sämre. Men det var första gången i en TV-studio och jag varken kräktes eller svimmade, så får jag väl vara nöjd.

Jag pratade med Monica för en stund sedan. Hon satt på tåget från Göteborg tillsammans med Osama och Michael. Mina extra varma tankar går till Michael idag.

När jag kommer hem tror jag nästan att jag skall lägga mig och vila en liten stund.
So sue me.

I morgondagens Gomorron Sverige

Bloggat den | January 15, 2009 klockan 7:47 pm | 7 Kommentarer

Även om jag inte fick så mycket skrivet idag som jag hade tänkt mig (men när fick jag å andra sidan det..?), så har det hänt annat som har fått dagen att gå. Inte minst, så har telefonen ringt som aldrig förr.

I eftermiddags blev det klart att jag åker till Stockholm imorgon. Först kände jag mig lite tveksam, men efter att ha funderat lite, fixat så att AG tar hand om Hunden osv, så bestämde jag mig för att slå till.

Om ni vill ha bevis för mitt påstående om att jag är snyggare i verkligheten än på bild, så får ni titta på SVTs Gomorron Sverige vid 7:15 imorgon.
Jag ser på tablån på deras hemsida att jag skall diskutera med Jan Helin. Det var ju kul att få veta det innan jag kliver in i studion, i alla fall…

Det kan ju te sig märkligt att ställa upp med sin nuna i rutan bara något dygn efter besvikelsen (eller skall jag kanske skriva fascinationen) över att Oisín Cantwell (arbetslös och journalist på Aftonbladet) lyckas trycka in så många fel utan att egentligen skriva något.
Men till skillnad mot Aftonbladet, så är ju TV ett direkt media, och risken för att jag skall bli felciterad borde därmed vara obefintlig.

Sedan återstår väl att se vad jag lyckas prestera när jag är på plats. Jag må ha bloggat i ett decennium och jag må ha varit aktiv i debatten om Gömdaskandalen, men jag har ingen mediavana.
Äh, det får väl gå som det går.
I värsta fall så spyr jag väl i direktsändning, men jag har hört att man kan göra karriär på det också.
Och om det är så, så får jag väl slinka in på Buttericks efteråt, och köpa mig en illasittande peruk, i hopp om att gömma mig. Om det blir en lockig eller rakhårig får väl avgöras av det ev. behovet att göra en pudel.

Ikväll ser vi till att titta på Debatt, där Monica Antonsson – till skillnad mot Liza Marklund – medverkar.

Elisabeth Hermon har skrivit en artikel på Newsmill om hur det gick till när hon fick sitt liv och sitt livsverk krossat av Liza Marklund. En mycket läsvärd artikel som borde vara obligatorisk att ta del av, för alla som utger sig för att uppbära någon form av samhällsansvar.

Andra bloggare om , ,

Göran Hägg och Åsa Mattsson om Liza Marklunds lögner

Bloggat den | January 14, 2009 klockan 2:19 pm | Inga kommentarer än

Säger man “Sant” så skall det vara sant… Liza Marklund har förlorat sin trovärdighet i den viktiga frågan om kvinnomisshandel…  Hon har förvanskat sanningen i så hög grad att det inte ens hade varit ok att skriva “Baserad på en sann berättelse”…  Risken är att misshandlade kvinnor får problem med att bli trodda efter Marklunds lögner…

I morse diskuterade Göran Hägg och Åsa Mattsson Gömda/Mia – Sanningen om Gömda i TV4s Nyhetsmorgon

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömdaskandalen

Snabb reflektion

Bloggat den | January 14, 2009 klockan 1:30 pm | 3 Kommentarer

Efter Liza Marklunds innehållslösa artikel på Newsmill i förrgår, har tidningarna kantats av rubriker som
“Marklund svarar på kritiken”
“Marklund ber om ursäkt”
osv.
Tyvärr är det väldigt missvisande rubriker.

Istället för att svara på kritik (eller ännu hellre; bemöta Antonssons bok) ägnade hon sig mest åt att svamla och flytta fokus från kärnfrågan.
Den där ursäkten är det heller inte mycket bevänt med. Hon ber läsarna om ursäkt om det är så att de har uppfattat att hennes bok skulle ha varit sann bara för att hon påstod att den var just det. Sann.
Det är hon jätteledsen för. Att be om ursäkt till de människor hon har förtalat är det inte tal om.
Det är uppenbart att Marklunds nya taktik, när det inte längre fungerar att gömma sig, går ut på att flytta fokus från vad det faktiskt handlar om.

Igår svarade Monica Antonsson på den artikel Marklund hade skrivit. Det är en tydlig artikel som inte andas något av den frustration jag gissar att Antonsson måste känna efter Marklunds pseudoinlägg. Med ett genomgående lugn och fakta som följeslagare ställer hon återigen Marklund mot väggen.
Tyvärr tror jag inte att Marklund har ryggrad nog att bemöta detta. Istället kommer hon väl fortsätta låtsas som att huvudproblemet är att hon skrev sann när hon menade något helt annat, inte att ett flertal människor har fått lida i nästan två decennier till följd av hennes lögner.

Aftonbladet lät några författare uttala sig, och det är genant uppenbart att dessa (med undantag av Unni Drougge och kanske Jan Guillou) inte har tagit del av debatten, och därmed heller inte förstår vad den handlar om.
Unni Drougge konstaterar bla
“Hon har smutsat ner den fråga som hon med briljans och bravur lyckades föra upp högt på agendan.  Ja, det är ganska uppenbart att förtroendet för henne har urholkats avsevärt. Det är också hennes agerande under den här processen som varit graverande.”
Jan Guillou fortsätter i den mästrande ton som är hans signum:
“Mitt intryck är att de personer som i huvudsak är indignerade i debatten i allmänhet inte läser böcker och i synnerhet inte har läst Liza Marklunds bok. Bokläsare, till skillnad från sådana här nätaktivister, måste ha stött på den här typen av dokumentära romaner tidigare.”
Vad vore Guillou utan sitt impertinenta tonläge och sina luftgitarrtalanger? Noll och intet.

Övriga författare som uttalar sig är uppenbarligen inte insatta i debatten, utan tycks tro att problemets enda beståndsdel är att Gömda marknadsfördes som Sann istället för Baserad på en sann berättelse.
Hade det varit så, och sanningshalten i boken hade hållit sig på en acceptabel nivå, då hade jag inte protesterat. Men nu är det inte så.
Ordet sann skall inte användas i någon form när man beskriver Gömda.

Nya länkar i Gömdaskandalen
Ronge: Marklund – en halv pudel kan inte vifta svans!
Gunillas travelogue: Utfall
I Cattas värld: Är alla idioter?
Gunilla Hjelm: Spännande om Liza Marklund
Pontus blogg: Därför föll Liza Marklund
Sararang: Monica Antonsson, Liza Marklund, Mia Eriksson, Elisabeth Hermon
Barstol: Det verkliga sveket
Signerat Kjellberg: Marklund taggar inte ner nämnvärt
Trollans tankar om stort och smått: Liza kraschar Newsmill
the real mymlan: liza trasslar in sig
Trilog: När blir sanningen sann?
Entreprenörsgrodden: Liza Marklund – Författare eller journalist?
Kajsa Kavat: Jaha, “Mia” i Gömda var halvt fiktion…
Ann Helena Rudberg: Litteratur som ett politiskt projekt
Ann Helena Rudberg: Piratförlaget försöker göra en pudel
Tankebrott: Liza Marklund omformar verkligheten efter behov… Och finner Gud?
Meningen med livet: Liza Marklunds förhållande till sanningen
Surkukens internet: Liza Marklund ljuger igen
I Tobias lilla värld: Att tänka innan man pra… skriver
Sänd mina rötter regn: Jag ber om ursäkt om någon blir ledsen på grund av detta inlägg
I Cattas lilla värld: Halvpudeln
Rolf van den Brink: Bloggdrevet biter inte på Liza
En författares dagliga dos av ångest: Dagens smak
En bitter blondins blogg: Liza – lögnen om Gömda
Gunillas travelouge: Marklund om Gömdasoppan
Mina moderata karameller: Mycket väsen för ingenting

Nyheter24: Gömda mellan raderna på Liza Marklund
Nyheter24: Expressen stoppade Janne Josefsson
Nyheter24: Liza Marklund: En hysterisk byhora
Nyheter24: Monica Antonsson: Jag blev grundlurad
Nyheter24: Marklund erkänner bluffen
Resumé: Jag är ledsen om människor känner sig lurade
Dagens Media: Newsmill kraschar när Liza Marklund slår tillbaka
DN: Tror inte att Marklund ljugit medvetet
DN Bok: Liza Marklund bemötte obehaglig klappjakt med svar på nätet
DN Kultur: Liza Marklund svarar på kritiken
DN Bok: Marklund backar om “sann” historia
DN Debatt: Liza Marklund spär på rasismen och sexismen
SvD: Liza Marklund borde be om ursäkt
SvD: Marklund bemöter kritiken
SvD: Böckerna i Marklunddebatten
Sydsvenskan: Författaren Anne Swärd: Sent vaknar syndarna
Sydsvenskan: Författaren Oline Stig: Sanningen och tystnaden
Sydsvenskan: Bloggen är det som gör att jag kan hävda mig
Aftonbladet: Det här är inga faktaändringar – det här är manipulation
Aftonbladet: Förlaget ändrar i boktiteln
Aftonbladet: Ja hon har lurat läsarna
Expressen: Recension: Monica Antonsson / Mia – Sanningen om Gömda
Expressen: Antonsson: Man får inte ljuga
Expressen: Förlaget överväger att ändra bokns titel
Expressens kulturblogg: Björn Wiman: Det sanna är evigt
SvT Opinion: Expressen, Liza Marklund och debattinbjudan
HD: Lotta Wendel om Marklund-kritiken
VK: Liza Marklund: Jag är uppriktigt ledsen
Borås Tidning: Sanning som handelsvara
Värmlands Folkblad: Nu ber Liza Marklund läsarna om ursäkt
Östgötakorrespondenten: Liza Marklund slår tillbaka mot kritiken
Gävle Dagblad: Liza Marklund slår tillbaka
Piteå-Tidningen: Liza ber om ursäkt
Arbetarbladet: Gömda är de
Kristianstadbladet: Liza Marklund slår tillbaka mot kritiken
Smålandsposten: Marklund slår tillbaka kritiken
Eskilstuna-Kuriren: Liza Marklund slår tillbaka mot kritiken
Helsingborgs Dagblad: Lite reflektion vore klädsamt. Lotta Wendel om Marklunds svar på kritiken
Metro: Jag är uppriktigt ledsen för detta

Expressen: Liza Marklunds chatt med läsarna 090113
P3 Nyheter: Marklund svarar på kritiken
SvT Östnytt: Liza Marklund ber om ursäkt för Gömda
SR Kulturnytt: Marklund retirerar

Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant?

Jag kommer aldrig att köpa en begagnad bil av paret Guillou-Skarp!

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 8:46 pm | 5 Kommentarer

debatt har onekligen gått in i en ny fas idag. Jag påstår inte att debatten har gått speciellt mycket framåt, men en ny fas är det definitivt.

När jag först hörde talas om Liza Marklunds artikel på Newsmill blev jag naivt hoppfull. Jag trodde nämligen i min enfald att hon hade gett sig in i debatten.
Men icke.
Istället ägnade hon en herrans massa ord till att i princip inte säga någonting. Jag är inte ensam om att ha blivit besviken.

I sitt pseudoinlägg lägger Marklund allt sitt krut på att försöka få det att se ut som att problemet är att hon har påstått att boken är “En sann berättelse” istället för att skriva “Baserat på en sann berättelse”.
Visst – det är en del av problemet, men långt ifrån hela problematiken!
Påståendet “En sann berättelse” medförde i sig de stora problemen;
- att en man felaktigt pekades ut som en grovt kriminell, krigsskadad psykopat och massmördare,
- att en hel invandrargrupp, utan några som helst belägg, påstås ha hållit hela Oxelösund i schack,
- att ett barn och en pappa har berövats kontakten med varandra till följd av lögnerna i Gömda,
- att “Anders” (dvs Luis) felaktigt framställdes som tryggheten själv, trots att det i senare böcker framkommit att han misshandlade “Mia” (så hur skall vi kunna veta att det inte var han som orsakade mia de blåmärken Osama anklagades för?).
Se gärna min recension (eller ännu hellre – läs boken!) för fler exempel.
Ingenting av detta låtsas Marklund om med en enda stavelse i sin artikel.

När Monica Antonsson skrev sin artikel på Newsmill valde gammelmedia att helt nonchalera det.
Nu när Liza Marklund har skrivit en artikel på Newsmill så slås det upp i Aftonbladet, Expressen, SvD, DN och ja, jag såg tom en notis på text-TV!
Någon mer än jag som upplever att dessa två journalister och författare (fortfarande!) behandlas fruktansvärt olika av gammelmedia?

Marklund skriver bl.a:
“Jag kan alltså varken bekräfta eller förneka att personerna som yttrar sig i frilansjournalistens Monica Antonssons reportagebok ”Mia – sanningen om Gömda” uttalar sig om rätt personer”
I stycket direkt efter bekräftar hon dock att det rör sig om rätt personer:
“Allvaret i frågan har accentuerats av att Justitiekanslern, som utreder brott mot källskyddet, just nu bedriver en förundersökning mot journalisten Monica Antonsson, som misstänks för just det här brottet.”
Så hårdare än så håller hon inte på källskyddet. Dessutom missar hon att nämna att hon själv är föremål för en utredning om exakt samma brott (gällande övergreppen mot Elisabeth Hermon).

Vidare tycks det som att Marklunds enda kritik mot Antonssons bok är att hon har skrivit att Gömda släpptes 1999 när den egentligen släpptes 2000, och att Antonsson har skrivit att Marklund har varit på en boksignering i Nyköping (vilket hon aldrig har varit enl. sig själv).
Det måste fan vara det högsta betyg Monica kan få för sin bok!

Piratförlagets förlagschef Ann-Marie Skarp skriver en intressant text på Piratförlagets hemsida. Hon skriver bl.a:
“Förra året ifrågasattes exempelvis författarna Maja Lundgren och Unni Drougge på samma sätt”
När det gäller Unni Drougge förstår jag inte vari likheten ligger. Drougges påståenden stärks – till skillnad mot Marklunds – av existerande läkarutlåtanden och domslut. Vad jag vet, så var det väl egentligen bara Skarps sambo och hans agent som försökte misskreditera Unnis bok.

“Att ”Gömda” är en roman och inte ett reportage har hela tiden varit självklart från våra utgångspunkter.”
Då infinner sig den självklara frågan; Varför i hela fridens namn har varken Marklund eller förlaget reagerat under alla de år då boken felaktigt har placerats på biografihyllorna?

Skarp fortsätter:
” [...] ett reportage definitionsmässigt måste vara sant. ‘En sann historia’ är alltså något annat än ett reportage. Blandar författaren in fiktiva inslag i sitt reportage blir det nämligen fiktion.”
Det rimmar ju jävligt illa med Marklunds artikelserie i Expressen, där hon med grova och falska anklagelser krossade Elisabeth Hermon och hennes företag. En kränkning som Leif Silbersky betecknade som “Det värsta mediaövergrepp jag sett under hela min yrkeskarriär“.

Begreppet sanning tycks vara så tänjbart inom Skarps/Guillous hushåll att åtminstone jag aldrig skulle komma på tanken att köpa en begagnad bil av dem!

Se även intervju med Monica Antonsson i dagens SvD och Expressen

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Intressant?

Mycket skrik för lite ull, Marklund

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 12:34 pm | 4 Kommentarer

När jag nåddes av uppgiften att Liza Marklund har skrivit en artikel på Newsmill blev jag uppriktigt glad. Den glädjen höll dock inte i sig längre än till jag hade läst nämnda artikel.

Aldrig någonsin tidigare har väl någon enda människa behövt använda så många ord för att säga så lite. Jag är uppriktigt förvånad och besviken över att Marklund väljer att inte kommentera det som faktiskt utgör kritiken mot Gömda.
Jag hade betydligt högre tankar om Marklund än så här.

Tror Marklund att det räcker med ett pseudouttalande för att debatten skall tystna? Förödmjukelsen blir knappast mindre av den väg hon har valt.

Kom igen, Liza! Var rakryggad och modig nog att ta debatten!

Andra bloggar om: ,
DN, Aftonbladet, SvD
Min länksamling om Gömdaskandalen
Intressant?

Kommer man undan med sina kriminella handlingar om man bekänner dem offentligt?

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 6:53 am | Inga kommentarer än

Hur agerar rättsväsendet om man bekänner ett brott offentligt?
Om vi, rent hypotetiskt, tänker oss att jag skulle sitta i TV och påstå att jag hade köpt ut alkohol till Mr T och hans kompisar, då utgår jag från att någon åklagare skulle reagera, och en förundersökning skulle inledas. Förhoppningsvis skulle jag även åtalas och dömas.
Jag menar, en så offentlig bekännelse måste ju vara ett näst intill oslagbart bevismaterial.

Att undanhålla bevismaterial är, om jag inte misstar mig, också ett brott.
Jag tänker på fallet med Elisabeth Hermon och Stiftelsen Trossen, där chefsåklagare Claes Edlund på alla punkter friade Elisabeth från de anklagelser som riktades mot henne. Trots detta hävdar Liza Marklund med en dåres envishet att hon minsann har papper på sin vind, som visar att Hermon är precis så skyldig som Marklund påstår.
Det handlar uppenbarligen alltså om dokument som åklagaren inte har fått tillgång till, och kan väl därmed inte ses som något annat än undanhållande av bevismaterial.
Om jag hade hetat Marklund så hade jag nog sett till att masa mig upp på vinden och rotat fram de där dokumenten. Jag är säker på att det är många som vill se dem…

I somras satt “Mia” i Morgonpasset i P3 och berättade att hon organiserar skenäktenskap i USA. Vad jag förstår, så är det ett brott man inte ser på med blida ögon. Hur agerar det amerikanska rättsväsendet på en sådan öppenhjärtlig bekännelse?

Dagens länkar i Gömdaskandalen
Uddevallabloggen: Mia – Sanningen om Gömda
BountyLady: Den G(L)ömda skandalens lögner
Zac’s åsikter på ett fat: Stackars Guiilou…
Zac’s åsikter på ett fat: Den kvinnomisshandlande Liza Marklund
Annan utsikt: Falska profeter
Mina moderata karameller: Whazz up – Marklund…
Ninnefilosoferar: Vart tog alla partyn vägen? Och vad har Marklund hållit på med?
Jinge: Bluffen Liza Marklund
I skuggan av framtiden: Boken Gömda är för extrem!!!
Gunilla Hjelm (c): Gömda i Aftonbladet
Ann Helena Rudberg (författare och journalist): Aftonbladet häcklar fördomsfullt bloggvärlden
Trasdockan: Liza Marklund: Varför inte skriva om verkligheten?
Meningen med livet: Glappet mellan gammelmedia och verkligheten
Pennelinas ordbruk: Om sanningen ska fram
Jhonnys godbitar: Rik på en lögn
Björn Lindéns författarinlägg: Vetenskap är sanningens freträdare
I Tobias lilla värld: Vad ska man tro nu?
I’m not here for your entertainment: Kapitel 181, Sanningen om Gömda
I Cattas lilla värld: Snart så kanske…
Gameover: Nu ska Liza Marklund hängas..!!
Livet efter 30: Ja, jag svalde det med hull och hår
Johanna: Hate to say I told you so
Common cense: Min magkänsla var rätt
Mamselamsen: Är någon egentligen överraskad
Trilog: Sanna berättelser
Anna Troberg: “Based on a true story” är sannerligen ingen kvalitetsgaranti
Vickanen: Mejlat Liza Marklund idag
Halvars huvudsaker: Tidningarna pissar på sina egna läsare

Newsmill: Så vann vi över gammelmedias redaktörer

Andra bloggar om:

Dagen D i Gömdaskandalen?

Bloggat den | January 11, 2009 klockan 1:03 am | 2 Kommentarer

Jag trodde aldrig att det skulle hända, men idag lyfter jag på hatten för Expressen. På ledarplats skriver Isobel Hadley-Kamptz: Sanningen om Marklunds bok. Jag påstår inte att jag grät när jag läste det, men nog knöt det sig ordentligt i halsen på mig och jag var tvungen att blinka några gånger extra. Detta är en mycket välförtjänt upprättelse för Monica Antonsson, efter allt obeskrivligt mycket skit hon fått ta efter sin bok Mia – Sanningen om Gömda.
Det var oväntat, förvånande och imponerande av Expressen, och jag ser med stor spänning fram mot vad det kommer att innebära.
Kan Marklund vara kvar som krönikör på en tidning som gjort detta statement på sin ledarsida? Förhoppningsvis inte.
Även om hon inte får sparken, så får man hoppas på att hon har tillräckligt med självkänsla för att dra sig tillbaka självmant. Det vore direkt förnedrande för henne att fortsätta publicera krönikor i Expressen.
Och hur kommer övrig media att agera, nu när man på Marklunds hemmaarena har ryckt undan mattan för henne? Nu borde det rimligtvis vara fritt fram att skriva om Marklunds ljugerier. De enda tänkbara hindren är väl ev. vänskaps- och andra beroendeförhållanden (och de är inte få). Jag hoppas dock att dessa hinder inte är stora nog.

Jag ser med stor spänning fram mot hur utvecklingen kommer att te sig.

Dagens länkar i Gömdaskandalen
Shhiva: Gömdaskandalen!
Jerry: Gömdaskandalen – Gick proppen idag?
Nattens bibliotek: Gömdaskandalen nedtystad
Any day now: Äntligen lite Liza-bashing
Gotiska klubben: Gömda – Piratförlaget – Liza Marklund
Ingrid Carlqvist: Isobel på Expressen vågar!
Federley: Om Gömda
Gunilla’s travelogue: Superb sammanfattning av Gömda-soppan
 Isobels text och verkstad: Marklund och sanningen
Neijseye: Vi vill se matchen!
Trollans tankar om stort och smått: En reflektion över Gömda igen
Linus Samuelsson: Monica Antonsson och känsla för proportioner
Jejjis stubbe: Expressen bryter tystnaden om Gömda/Liza Marklund
Ann Helena Rudberg: Vad har hänt med Liza Marklund?
Ronge: Game over, Liza Marklund!
Psykbryt: Är tystnaden kring Gömda bruten nu?
Tankar från skroten: Gömdaskandalen
Generation Y: Liza Marklund fejk eller äkta, del 2
Gunilla Hjelm (c): Julhelgerna är tydligen slut
Uppåt och framåt: Sanningen om Gömda?

Nyheter24: Gömda mellan raderna på Liza Marklund
Publicistklubben: Debatt Stockholm: Medierna och Gömda

Stort tack till Jerry som har samlat ihop dessa länkar till mig, medan jag har ägnat dagen åt att förlusta mig i Stockholm.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Min länksamling om Gömdaskandalen
Intressant?

En sann historia!

Bloggat den | January 9, 2009 klockan 10:36 pm | 1 Kommentar

gömda.se

Tänk om det hade varit Björn Ranelid…

Bloggat den | January 9, 2009 klockan 9:01 pm | 8 Kommentarer

Häng med mig på ett tankeexperiment;
Tänk er att det var Björn Ranelid som hade skrivit Gömda. Några år senare släpps en bok, som på punkt efter punkt smular sönder Ranelids hjärtknipande berättelse i Gömda. Hur skulle media (re-)agera då?
A/ Låtsas som det regnar
eller
B/ Jaga Ranelid med blåslampa, tvinga honom att löpa gatlopp och flå honom levande när de fick tag på honom.
Jag vet vad jag tror.
Vad tror du?

Sydsvenskan har skrivit en recension om Mia – Sanningen om Gömda. Den är något hukande skriven, och jag reagerar starkt på meningen Mia Eriksson är, enligt Antonsson, en uppenbart störd person, då det är ett påstående helt gripet ur luften.
Utöver det, så tycker jag att det är en hyfsad recension.

På onsdag skall jag gå på Neos seminarium om Mediamakt. Det ser jag mycket fram mot!
Neo har sammanställt en länklista för de som vill följa debatten (men jag tror inte att den är lika komplett som min).

Nästa tisdag (19/1) kommer Publicistklubben i Stockholm att ha en paneldebatt under rubriken Medierna och “Gömda”. Som jag förstår det, kommer följande personer att sitta vid podiet;
Mats Svegfors (tillträdande VD på Sveriges Radio), Gabriel Byström (kulturchef på Göteborgs-Posten), Jan Helin (chefredaktör, Aftonbladet), Leo Lagercrantz (redaktionschef på Newsmill) Annika Widebeck (TV4-reporter) och Björn Wiman (kulturchef på Expressen)
Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson leder debatten.
Först kände jag en indignation över att Monica Antonsson inte var inbjuden (men det tycks ju inte Liza Marklund heller vara). Och vid närmare eftertanke så kanske det är just den här debatten media behöver ha “internt” (även om vi i efterhand kan se den via webben). För vad jag förstår, så skall man inte diskutera böckerna som sådana, utan hur illa man själva har hanterat frågan. Och det är en debatt som media verkligen behöver ta.
Min förhoppning är att det kommer något gott ur detta.

OBS! Glöm inte Ramonas namninsamling, som syftar till att få igång en öppen debatt inom åtminstone SVT.

Dagens länkar i Gömdaskandalen
Ingrid Carlqvist: Därför trodde jag aldrig på Gömda, del 1
Jejjis stubbe: Dagens Liza hos Jerry rekommenderas!
Trollans tankar om stort och smått: Dagens gömda funderingar
En annan sida: Sanningen om Gömda
Ann Helena Rudberg: Ingen allmän censur uppifrån i medierna
Eva Westerberg: Sanningen om Gömda?
Stockholm enligt Ankersjö: Gömda avsikter?

Dagens Media: Sydsvenskan slaktar Liza Marklund

Andra bloggar om: , , ,
Min länksamling om Gömda-skandalen
Intressant?

Medias planer: Kväv Antonsson och rädda Marklund?

Bloggat den | January 9, 2009 klockan 12:47 am | 13 Kommentarer

Under dagen har det ramlat in div indikationer och antydningar (i något fall uppfattar jag det nästan som ett “insidertips”) om att det nu bubblar rejält på våra stora nyhetsredaktioner.
Det faktum att det bubblar är i sig varken någon nyhet eller överraskning, åtminstone inte för de som har hållit sig à jour med debatten om Gömdaskandalen.
Nyheten ligger i hur media antas lägga upp taktiken.

Om jag skall sammanfatta det som dyk upp idag, så blir det så här:
Nyhetsredaktionerna diskuterar hur man skall rapportera om , eftersom bl.a. Den fjärde statsmakten – bloggarna – gör det omöjligt för dem att tiga hur länge som helst.
För att minimera kritiken mot Marklund, så gör man det till en mer allmänt hållen debatt, och man slår ihop den med debatten om hur media har låtit sig duperas av Quicks historier.
För att ytterligare flytta fokus från Marklunds lögner, och göra det till en allmänt hållen debatt om hur media låtit sig luras av mytomaner kommer man även att dra in t.ex. Tusen små bitar och Angel at the Fence och Enbomaffären.

Vad tror ni? Kommer media att lyckas, och komma undan, med detta?

Update: Eftersom det tydligen inte är uppenbart för alla att ovanstående är teorier som andra har uttryckt till mig, så vill jag härmed förtydliga det.
Vad jag kan se, så har jag inte med ett enda ord sagt vad jag tycker eller tror om dessa teorier, och ändå har jag förstått att det finns en del som tolkar dem som mina egna. Märkligt.

Dagens länkar i Gömdaskandalen
I huvudet på en Rospigg: Unicef – Byt ambassadör!
Hosanna: Fiktion
Klixklax: Ruttet i mediasverige
Generation Y: Liza Marklund fejk eller äkta
Himlen har gått från blått till grått: Monica Antonsson – En hjältinna

Andra bloggar om: , , , , ,,
Min länksamling om Gömda-skandalen
Intressant?

Den fjärde statsmakten vägrar hålla käften

Bloggat den | January 8, 2009 klockan 8:50 am | 7 Kommentarer

Det man inte låtsas om, det finns inte..?

Den senaste tiden har vi sett ett, såvitt jag känner till, aldrig tidigare skådat fenomen inom svensk media.

Redan innan Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda gavs ut för knappt en månad sedan gick diskussionerna höga på internet.
En bok, som utgav sig för att föra i bevis att Liza Marklunds Gömda i alla bärande delar var falsk, skulle släppas. Det skapade, med all rätt, funderingar, spekulationer, frågor och diskussion på nätet.

Medias tystnad är såväl häpnadsväckande som skrämmande.
I de få artiklar och notiser Antonssons bok har nämnts, så har det varit i termer som “Marklund-kritisk bok JK-anmäld”.
Att kalla Antonssons bok “Marklund-kritisk” är ingenting annat än ett bevis för att man inte har läst den. Jag har läst boken två gånger, och kan inte påminna mig något specifikt ställe där Marklund nämns. Boken handlar helt enkelt inte om henne, utan om Sanningen om Gömda. Att det är Marklund som har skrivit Gömda är helt ointressant i Antonssons bok.

Inget media har hittills tagit upp själva kärnfrågan med boken; Det faktum att Antonsson genom ett gediget researcharbete på punkt efter punkt smular sönder det som påstås i Gömda.
Även om Antonsson inte hade presenterat sina källor såsom hon gör i boken, så är ju bara påståendet om att Gömda är osann tillräckligt häpnadsväckande för att media borde reagera, och rapportera om det.

Vad beror medias tystnad på?
Jag har funderat på det mycket, och kommit fram till två möjliga förklaringar;
1/ Liza Marklund är en stor maktfaktor, och dessutom är är hon hej-och-du med i stort sett hela mediaeliten. Det är ett enda stort spindelnät av vänskapsband och andra beroendeförhållanden.
Man vill inte skita där man äter, helt enkelt.
2/ Kan det vara så att våra etablerade nyhetsredaktioner känner sig lite dragna vid näsan av att Monica Antonsson – en relativt okänd, frilansande veckotidningsjournalist, tillika farmor från förorten – är den som har släppt den bomb som visar att hela Marklunds karriär bygger på lögner.
Kanske hade man istället själva velat vara de som avslöjade denna litterära hoax, utan att lite nesligt behöva referera till en förortsfarmor? Det kanske svider lite för mycket att en tanttidningsfrilansare har gjort det jobb man själva borde ha gjort för länge sedan?
Min gissning är att förklaringen till medias tystnad har ingredienser av båda dessa punkter.

Jan Guillou och Ann-Marie Skarp uttalade sig i Expressen, ang. den bok som alltid marknadsförts som sann, och sa då bl.a.
- Jag utgår ifrån att de är intelligenta läsare som förstår att det är roman
och
- Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så
Människor accepterar inte att bli idiotförklarade, och det dessutom i så patroniserande ordalag.
För 10-15 år sedan, när internet och bloggar inte var var mans verktyg, hade Guillou och Skarp säkert kommit undan med det på ett annat sätt. Då hade det möjligen resulterat i ett antal ilskna insändare (som tidningen inte hade behövt publicera). Men nu sitter gemene man hemma i soffan och kan uttrycka sin ilska direkt ut på nätet.

Några få journalister har visat stort mod och civilkurage, men har blivit motarbetade och tystade. Annika Widebeck riskerar tom att förlora sitt arbete till följd av sin kamp för att inte bli tystad.

Till skillnad från media, så håller bloggarna inte tyst. Tvärtom.
När media agerar (eller kanske borde jag skriva icke-agerar) som de gör, blir det i sig en drivkraft för bloggarna att fortsätta skriva. Skarps och Guillous nedlåtande och dumdryga uttalanden fungerar också som tändvätska. Människor finner sig helt enkelt inte i att bli idiotförklarade.

När media vägrar rapportera, så undersöker och efterforskar man på egen hand, vilket kanske inte alltid är av det bästa för saken.
Jag betvivlar inte att de allra flesta har ett gott uppsåt (om än sprunget ur ren och skär ilska), men det är inte alltid det gagnar en sansad debatt. Men då man inte får någon rapportering från media, så söker man själv efter den information som står att finna.

Bloggarna har vuxit fram som vår fjärde statsmakt, och de har kommit för att stanna.
Antagligen till den tysta mediakårens stora förtret.

(Går-)dagens länkar i Gömdaskandalen:
Tristan Hugo: Sanning på undantagstillstånd, men där finns en glimt av renässans (4/1)
Ronge: “Lex Liza”: Är bloggarna de nya granskarna? (6/1)
Hosanna: Att hushålla med sanningen eller konsten att göra en Mia (6/1)
Trilog: Sprängkraft
Boktyckaren: Vingklippt – Elisabeth Hermon, Steftan Lundström
Kvinna39: Protest i bloggvärlden mot Liza Marklunds “Gömda” och Asyl
Signerat Kjellberg: Bloggarna – den nya tredje statsmakten?
Ann Helena Rudberg: Piratförlaget har upptäckt bloggarnas makt

Dagens Media: “Jag är besviken på media och journalister”
Realtid: Succé för Antonssons bok
NSD: Ny upplaga för boken om “Gömda”
BLT: Ny upplaga för boken om “Gömda”

Andra bloggar om: , , , , , , , ,, , , ,
Min länksamling om Gömda-skandalen
Intressant?

Dagens händelser i Gömdaskandalen

Bloggat den | January 7, 2009 klockan 12:03 am | 2 Kommentarer

Nu har Nyheter24 snappat upp nyheten från min blogg, om att Bokförlaget Blue Publishing erbjuder förlagskontrakt till de författare som hoppar av Piratförlaget.

“Mia” var med i Morgonpasset i P3 i augusti. Det går ju inte att bli annat än förbannad när man lyssnar på det i efterhand, känner till sanningen. Dock kunde jag inte hålla mig för skratt när jag hörde följande:
Programledaren: Hur många kan du hjälpa?
Mia: Inte ens en procent. Av hundra kvinnor kanske jag kan hjälpa fem.
Detta är alltså människan som Marklund kallar “en av de smartaste kvinnor jag mött”.
Du Liza – jag tror dig faktiskt!

Dagens länkar i Gömdaskandalen:
Thomas Hartman: Prästen stjäl ur kollekthåven
Ann Helena Rudberg: Det är imagen Liza Marklund det handlar om
Ann Helena Rudberg: Marklund tuggar om samma historia
Signerat Kjellberg: Liza Marklund uppmanas börja prata
Boktyckaren: Mia – Sanningen om Gömda av Monica Antonsson (3/1)
Jejjis stubbe: Gömda och Mia – Sanningen om Gömda
Bokmalen: Mia – Sanningen om Gömda av Monica Antonsson
Fias blogg: Liza Marklund är 2000-talets mediafenomen
Beta Alfa: Namninsamling vill att Liza Marklund tar debatten

Nyheter 24: “Marklund, ta bladet från munnen”
NA24: Marklund-kritikk selger
DN: “Mia – Sanningen om Gömda” säljer bra
SvD: Ny upplaga för boken om “Gömda”
Metro: Ny upplaga för boken om “Gömda”

Andra bloggar om:
Min länksamling om Gömda-skandalen

Bokförlaget Blue Publishing erbjuder förlagskontrakt till de författare som hoppar av Piratförlaget!

Bloggat den | January 6, 2009 klockan 4:42 pm | 1 Kommentar

I ett tidigare inlägg skrev jag

Visst förstår jag att man kanske inte reser sig upp och går i första taget om man har kontrakt med ett bokförlag, men tänk er om Blue Publishing rakt av erbjöd kontrakt till alla de som hoppar av Piratförlaget! Det vore väl något, det?!
Kan ni inte göra det, Blue Publishing?

Nu har jag fått en kommentar på det från Stefan Lundström på Bokförlaget Blue Publishing. Han skriver

Strålande idé Witch! Härmed erbjuds på stående fot förlagskontrakt till Stina Lundberg Dabrowski, Katerina Janouch, Britt-Marie Mattsson, Mark Levengood och andra författare om de har kurage nog att lämna Piratförlaget.

Andra bloggar om: , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Gömdaskandalen: Nu börjar bloggarna lämna Aftonbladet

Bloggat den | January 6, 2009 klockan 4:20 pm | Inga kommentarer än

Det kom ett mail:

Läser med liv och lust din blogg. Bloggade själv på Aftonbladets bloggsida, men lämnar den nu eftersom jag inte kan stå för vad tidningen säger – även om Aftonbladet skrivit mer om skandalen (för det är det…) än Expressen – för att inte tala om övriga dagstidningar. Det är tack vare dig och andra bloggare som denna historia inte kan tigas ihjäl. Min förhoppning är att även Vingklippt ska få den uppmärksamhet den förtjänar.
Du skriver bra och medryckande och din länksamling är en guldgruva. Jobba på!

Det gör mig glad och hoppfull att alltfler bloggare nu tar sitt ansvar. Dels genom att skriva om den skandal som Markund & media tror sig kunna tiga ihjäl, och dels genom att lämna tidningarnas bloggportaler, då tidningarna försöker låtsas som om ingenting har hänt.
Jag uppmanar fler – alla! – som bloggar på Aftonbladet att följa ovan nämnda, rakryggade exempel. Om Expressen har en bloggportal, så gäller denna uppmaning naturligtvis även de som nyttjar den.
Sedan återstår det bara för våra författare att visa om de har någon ryggrad eller ej.

Jag håller med mailskrivaren om att Vingklippt inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar, och jag har lite dåligt samvete för att jag inte har hunnit skriva om den än.
Men det är tur att Vingklippt har kommit fram lite i ljuset i och med Monicas bok. Dessutom hoppas jag att Elisabeth börjar skriva lite mer frekvent i sin blogg, och att uppmärksamheten på så sätt får sig ett välförtjänt uppsving.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Illegal nedladdning och bokbål

Bloggat den | January 5, 2009 klockan 10:23 pm | 6 Kommentarer

En del av mig skulle egentligen vilja uppmana alla som inte har läst Gömda, att göra det. Men samtidigt tycker jag ju inte att någon enda människa skall lägga en enda krona på Marklunds böcker i fortsättningen. Dessutom anser jag att dessa böcker inte förtjänar något annat än nollstatistik på våra bibliotek, och avråder därmed starkt från att låna dem där.
Fast det är ju klart, man kan ju tanka ned den som ljudbok från The Pirat Bay. Men det är ju olagligt, så det uppmanar jag naturligtvis ingen att göra.

Tänk om Gömda och de efterkommande ljugböckerna skulle försvinna från våra bibliotek. Jag tror inte att biblioteken kommer att plocka bort böckerna (möjligen bara flytta dem till fiktionshyllan), men de skulle ju kunna försvinna på andra sätt…
Jag spånar bara; Är det möjligt att det finns tillräckligt med människor fyllda av civilkurrage och läggning för civil olydnad, för att det skall räcka till för att böckerna skulle försvinna från alla bibliotek? Jag uppmanar naturligtvis ingen att stjäla böcker från biblioteket, och inser samtidigt att de skulle kunna försvinna på andra sätt. Alla bibliotek borde väl ha något litet hörn där dessa böcker tex skulle kunna tappa alla sina sidor.
Men det känns ju inte heller som något speciellt tillåtet förfarande, och därför uppmanar jag naturligtvis ingen att göra det.
Jag uppmanar bara alla och envar som besitter civilkurage att använda sig av det. Varken mer eller mindre.

Jag har läst lite här och var på nätet om att en del som har Marklunds ljugböcker i sin ägo funderar på att ordna ett litet bokbål av dessa.
Det kan knappast vara olagligt, så det tycker jag låter som en ypperligt bra idé!
Om man dessutom har kameran/mobilen med sig och förevigar sitt bokbål, så kan man skicka bilden till mig. Jag lovar att publicera de bilder jag ev. får.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Egentligen ett självklart val för alla seriösa författare!

Bloggat den | January 5, 2009 klockan 4:28 pm | 4 Kommentarer

Ett antal stora författare står nu inför ett avgörande val. De kan rakryggat och tydligt ta avstånd från vår tids största litterära hoax, och därmed samtidigt ställa upp för alla de människor som blivit förljugna i åratal. Utan att kunna göra sina röster hörda har dessa människor bara kunnat titta på, när lögnmakarna har blivit miljonärer på kuppen.

Jag pratar om författare som t.ex. Stina Lundberg Dabrowski, Katerina Janouch, Britt-Marie Mattsson och Mark Levengood.
De skulle kunna visa stort civilkurage genom att lämna det bokförlag som valde att idiotförklara sina läsare, genom Ann-Marie Skarps och Jan Guillous uttalande om att man förutsätter att läsarna är så intelligenta att de borde förstå att de påstått sanna böckerna inte var annat än hittepå.

Visst förstår jag att man kanske inte reser sig upp och går i första taget om man har kontrakt med ett bokförlag, men tänk er om Blue Publishing rakt av erbjöd kontrakt till alla de som hoppar av Piratförlaget! Det vore väl något, det?!
Kan ni inte göra det, Blue Publishing?

Eller så kan dessa författare (och deras författarkollegor på förlaget) göra ett passivt val, och vara kvar på Piratförlaget. Fortsätta att hålla för öron, ögon och mun. Kanske i förhoppning om att Marklunds stora lögner skall glömmas bort med tiden, och allt skall rinna ut i sanden.
Om man resonerar så, så tror och hoppas jag att man resonerar väldigt fel. Och jag tror och hoppas att det är direkt förödande för dessa författares egna varumärken i längden, om de väljer att stanna kvar hos Piratförlaget.
Jag kommer aldrig någonsin igen betala en enda krona för en bok som ges ut av Piratförlaget (med mindre än att de gör en ordentlig offentlig avbön, och städar upp ordentligt i den egna boningen), och jag kommer heller aldrig låna någon av deras böcker på biblioteket. Och jag vet att jag inte är ensam om det ställningstagandet.

Många fler borde ha reagerat redan vid Marklunds val av agent, som är en dömd kvinnomisshandlare.
Jag är verkligen av uppfattningen att man skall anses fri när man har sonat sitt brott, men jag anser också att man måste använda sig av sunt förnuft.
På samma sätt som vi inte vill ha dömda pedofiler på dagis (hur mycket de än har avtjänat sitt straff) så anser jag att det enbart kan vara extremt dåligt omdöme som ledde fram till Marklunds val av agent.
Hur kan man välja en dömd kvinnomisshandlare, samtidigt som man utger sig för att vurma för utsatta kvinnor och barn?
Ok, nu med facit i handen så vet vi att Marklund inte alls vurmar för utsatta kvinnor och barn (bara påstår sig göra det). Snarare tvärtom! Och därmed framstår hennes agentval som väldigt naturligt och självklart.

Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Nu får tryckpressarna jobba

Bloggat den | January 5, 2009 klockan 11:51 am | Inga kommentarer än

Nu är även merparten av den andra upplagan slutsåld och Stefan Lundström har beställt en tredje upplaga på 3.000 böcker.
- För att vara en reportagebok har boken “Mia, Sanningen om Gömda” sålt över all förväntan.
Dagens Media

Den första upplagan av “Mia, Sanningen om gömda” sålde slut efter bara fyra dagar och blev omöjligt att få tag på i julhandeln.
Nyheter24

Något säger mig att det inte är sista gången Blue Publishing måste göra en ny beställning från tryckeriet…

Andra bloggar om: , , , ,
Min länksamling om Gömda-skandalen

Kvinna med skyddad identitet polisanmäler Liza Marklund

Bloggat den | January 3, 2009 klockan 1:04 am | 4 Kommentarer

Victoria är en tjej som vi nog alla har läst om. Det var Victoria som för några år sedan blev knivskuren i sin höggravida mage. Mannen som höll i kniven var den blivande fadern.
Victoria lyckades ringa larmcentralen med ena handen, samtidigt som blod och fostervatten forsade ur henne, och hon fångade upp sina tarmar med andra handen.

Victoria opererades och lille Adam plockades ut ur hennes mage, nio veckor innan beräknad förlossning. Även Adam opererades för de skador han fått vid överfallet; hans lilla mage var sönderskuren, och även hans tarmar hade kommit ut ur buken. Hans tillstånd var mycket kritiskt, och han drabbades av hjärtstillestånd under operationen.
Det är nog mer att beteckna som ett mirakel än något annat, att Victoria och lille Adam (fysiskt) klarade sig så bra efter mordförsöket.

Victoria lever nu på hemlig ort, och under skyddad identitet. Men hon vägrar göra sig till ett offer!
Hon vägrar leva sitt liv som i ett fängelse, och ser till att leva så normalt som möjligt. Så normalt det nu går, när man lever med skyddade uppgifter. Men hon ser till att ha ett fungerande socialt liv, ett arbete, hon går på öppna förskolan med sina barn osv.
Hon är naturligtvis medveten om den försiktighet hon måste vidta, men hon gör inget spektakel av det genom att tex klä ut sig i illasittande, fula peruker.

Jag har aldrig träffat Victoria, och har heller inte haft någon kontakt med henne (men jag kommer nu upplysa henne om att jag har skrivit detta inlägg), men det är min absoluta uppfattning att hon är en tuff, rakryggad och stabil tjej som står stadigt på fötterna.

Inte minst med tanke på Victorias eget öde, så har hon läst allt som skrivits om “Mia”, och funnit någon slags tröst i böckerna. De gemensamma upplevelser hon har skulle ha haft med “Mia” (om böckerna om henne vore sanna) gjorde att hon, via Piratförlaget, försökte komma i kontakt med “Mia”. Det kontaktförsöket misslyckades, och min gissning är att Victoria idag är ganska glad för det.

Nu har sanningen hunnit ikapp “Mia” och Liza Marklund, och Victoria har reagerat starkt på alla de lögner som kommit fram i ljuset. Hon förbereder en polisanmälan mot “Mia” och Marklund, och skriver själv så här på sin blogg:

Jag söker människor som med mej är villiga att göra en polisanmälan mot Mia som påstår i diverse intervjuer och i sina böcker att det är sanningar som skrivits i hennes böcker, men nu är ju motsatsen bevisad att så är inte fallet ,så nu vill jag att NI alla hänger på och hjälper mej med era namn så anmälan kan göras på måndag :)

Dessa lögner i boken är en skymf av hur vi skyddade kvinnor lever och sådant här får man bara INTE komma undan med smärtfritt!!
Vi som lever skyddat utan alla dessa lögner i livet Måste få upprättelse, alla som köpt böckerna måste också få det anser jag!

Och sedan det värsta av allt är att dom tjänat miljontals pengar pga lögner som påstods vara sanna!!!

Jag kommer faktiskt ta in Liza Marklund i anmälan också….hon har ju varit lika delaktig.

Mejla mej på Vickanen@hotmail.com

Det borde inte vara någon som helst svårighet för alla som har minsta tillstymmelse till ryggrad att ställa upp bakom Victoria!

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Är Inger Davidson (kd) beredd att bistå Iran att ge homosexuella dödsstraff?

Bloggat den | January 1, 2009 klockan 11:32 pm | 4 Kommentarer

Idag infördes en ny lag i Norge, som gör det olagligt för norrmän att köpa sex utomlands. Oerhört korkat.
Föga förvånande, så anser Inger Davidson (kd) att vi skall införa en motsvarande lag här i Sverige. Oerhört korkat även det.
Man kan inte ha riktigt alla hästar hemma för att komma på en sådan tanke. Hur resonerar de norska lagstiftarna  och Davidson?

För att uppnå trovärdighet i ett sådant här resonemang krävs att vi börjar bistå andra länder på områden som inte är kriminaliserade i Sverige. Vi vill ju tex erbjuda utländska kvinnor abort, då deras hemländer förbjuder det. Med Davidsons sätt att resonera måste vi då bistå med att lagföra dessa kvinnor i deras hemländer.
Och om en arabisk kvinna kommer till Sverige och är otrogen här, så måste vi rimligen bistå hemlandet med att lagföra denna kvinna så att hon sedan kan stenas i sitt hemland.
Rimligen måste vi även bistå den iranska staten om vi sitter på information om att någon iransk homosexuell man har levt ut sin sexualitet här i Sverige, så att de kan utdela det rättmätiga straffet.

Jag hoppas att det bara är så att Inger Davidson har en väldig otur när hon tänker.

Andra bloggar om: , Inger Davidson
Verdens Gang, Aftonbladet (1, 2)
Intressant?

Antonsson-Marklund: 3-0

Bloggat den | December 26, 2008 klockan 11:41 pm | 4 Kommentarer

Det har gnagt i mig flera dagar, och jag måste få ur mig det.

Nu när Piratförlaget har gått ut och medgett att Gömda och Asyl är fiktion, hur skall då JK handskas med den anmälan som “Mia” har lämnat in?
Det måste ju vara knepigt att handskas med en anmälan om att identiteten på en fiktiv romanfigur skulle ha blivit avslöjad. Ungefär i klass med om man skulle få in en anmälan om att det skulle ha avslöjats var Ankeborg ligger!

Något annat som orsakar bekymrade veck i min panna är att media, med något undantag, höll extremt tyst när Liza Marklund blev JK-anmäld för att hon med namn, bild och personnummer hade hängt ut en person (som levde under skyddad identitet!) som bedragerska (ett påstående som hon fö står fast vid, trots att åklagaren har konstaterat den totala motsatsen).
När Monica Antonsson någon vecka tidigare JK-anmäldes av “Mia”, med påståendet om att Antonsson hade avslöjat denna romanfigurs identitet, då låg tidningarna inte på latsidan.
Det må så vara att Antonsson är en avsevärt mycket bättre journalist och författare än Marklund, men hur det än är så är Marklund (just nu, något säger mig att vi kan stå inför förändringens tid) mer känd än Antonsson. Därmed borde intresset för anmälan mot Marklund ha varit sprängstoff, medan anmälan mot Antonsson på sin höjd borde ha resulterat i notiser.
Men så blev det inte.
Varför?
Är det den där jävla buskvågermentaliteten så skrämmande djupt rotad inom media? Jag blir fan mörkrädd.

En avslutande fundering:
Från pålitlig källa har det avslöjats (jag väntar – för sakens skull! – på en mer “oficiell bevisning”) att boklådorna runt om i landet, efter att Antonssons bok har kommit ut, har fått direktiv från Piratförlaget om att flytta Gömda och Asyl till avdelningen “Romaner”.
Frågan som då dyker upp i mitt huvud är varför Marklund/Piratförlaget inte har reagerat under alla de år boken stått under “Biografier”?

Varför kan man inte inse när man har ljugit in sig i ett hörn?
Även om jag förstår att det måste vara jobbigt, så måste det ju ändå vara tusenfalt bättre att göra en pudel än att fortsätta förnedra sig.
Pinsamt är bara förnamnet.

Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Media är Liza Marklunds marionetter

Bloggat den | December 22, 2008 klockan 11:50 pm | 3 Kommentarer

Affärsuppgörelser med Liza är anledningen till att de inte vill sänka henne, det skulle kosta Aftonbladet och Expressen alldeles för mycket.

Frilansjournalisten Tonci Percan är en av de få modiga, som vågar ta bladet från munnen. Han har skrivit en mycket läsvärd artikel på Newsmill, där han tydliggör att Marklund utgör en viktig inkomstkälla för båda kvällstidningarna.

Percan är programledare för Medierna, och där ställde han nyligen frågan till Jan Helin (chefredaktör på Aftonbladet)
-Har du några band till Liza Marklund?
-Nej svarade Helin.
Några dagar senare kunde var och en se att Marklunds litterära verk värk bifogades blaskan.
Så mycket för att inte ha några band.
Money talks…

Marklunds bindning till Expressen känner vi till sedan tidigare.
Dessutom är det ju så illa att hon redan har fått sparken därifrån en gång, till följd av sina frapperande lögner. När tidningen sedan åter har tagit henne under sina vingars beskydd (de insåg väl att det skulle gå att mjölka pengar ur hennes varumärke, efter att hon hade gjort sig ett namn på sina lögner), så inser envar att det skulle vara ett totalt förlorat ansikte att än en gång behöva göra upp med den lilla poetissan.
Och rent krasst så är hon ju, med sitt falskt uppbyggda varumärke, en kassako för tidningen.
Money talks…

Andra bloggare om: , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Recension: Mia – Sanningen om Gömda

Bloggat den | December 22, 2008 klockan 9:17 pm | 11 Kommentarer

av Monica Antonsson
Blue Publishing bokförlag
ISBN: 978-91-977382-1-7

I stort sett allt som jag har skrivit hittills om Gömda-skandalen har jag gjort med min egen trovärdighet som insats. Utan att ha läst Mia – Sanningen om Gömda, så har jag egentligen bara haft min magkänsla att gå på.
Min magkänsla har i och för sig aldrig någonsin lurat mig, så jag kan inte påstå att jag har varit orolig.

Min avsikt var att läsa boken på ett dygn, men det gick inte. Och här vill jag inte främst skylla på att barnen pockade på min uppmärksamhet, utan att jag helt enkelt inte förmådde att läsa mer än korta stycken åt gången. Jag blev arg, upprörd och adrenalinstinn av det jag läste, och var tvungen att lägga från mig boken många gånger för att varva ned. Jag ville ju vara “sansad” när jag läste.

Att läsa Mia – Sanningen om Gömda har varit en ren fröjd för journalisten i mig. Det är extremt sällsynt att man ser ett material som så gediget beläggs av lättkontrollerad källhänvisning.
På punkt efter punkt motbevisar Antonsson (genom bl.a. refererade dokument och namngivna myndighetspersoner) det som påstås i Gömda.
Det hedrar Antonsson att hon inte tagit ställning. Hon har skrivit boken efter principen “Så här står det i Gömda, och så här såg det ut enl. dokument, människor som var närvarande, namngivna myndighetspersoner, sjukhusjournaler osv.”
Antonsson har valt att inte förtiga de delar som talar till Osamas nackdel, och det stärker hennes trovärdighet mycket.

På försättsbladet till Gömda står det
Detta är en sann historia. Den finns bekräftad i hundratals dokument hos svenska och utländska myndigheter, såsom domar i tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt, akter hos socialtjänsten i ett flertal kommuner, polisrapporter, journaler på medicinska och kirurgiska kliniker, rättspsykiatriska undersökningar, akter hos Statens invandrarverk, flera försäkringsbolag samt en rad svenska och utländska advokater, regeringsbeslut och dödsattester. Vissa namn och detaljer i berättelse är ändrade för att skydda de gömda människornas identitet.
Det ger intryck av ett gediget researcharbete, vill jag lova. Den som förresten kan komma på vad de påstådda dödsattesterna skulle ha med saken att göra (och var de kommer in i bilden!), räcker upp en hand.

När man läser Mia – Sanningen om Gömda inser man att Marklund inte kan ha kastat ens en snabb blick i dessa dokument. Eller så har hon gjort det, men fullständigt struntat i att de vittnat om något helt annat än det “Mia” påstått.
Oavsett vilket, så är det ett skrämmande sätt att bedriva research i skrivandet av “en sann historia”.

Det har stormat rejält bl.a. på nätet, efter att det blev känt att Antonssons bok var på gång. En stor skara människor har helt enkelt inte velat ta till sig det otänkbara; Att Marklunds böcker var hittepå. Istället har man ställt in sig på att skjuta budbäraren, och det är nog få som har fått utstå så mycket skit på nätet, som Antonsson har gjort. Bland de “snällare” påhoppen jag har sett, så har man tyckt att Antonssons blogg skulle vara så “osammanhängande”, så boken ger man inte mycket för. Det är ett, i mina ögon, mycket märkligt sätt att resonera. För oavsett vad man tycker om Antonssons blogg; på vilket sätt påverkar det vad som hände och inte hände i Oxelösund för 15 år sedan?
Någon som påstod sig ha läst Antonssons bok hänvisade till den som “skitsnack och kafferepsskvaller”. Jag vet inte vad man har för syn på det svenska samhället om man anser att domstolshandlingar och andra myndighetsdokument är “kafferepsskvaller”, men det känns lite rättshaveristiskt.

Är det viktigt om Gömda och Asyl är sanna eller hittepå? För, som så många har påpekat, de skulle ju kunna vara sanna, och är på så sätt ett viktigt inlägg i en viktig debatt.
Ja – det är av avgörande betydelse att det nu avslöjats att de är osanna, med tanke på att de har marknadsförts som sanna. Därmed har faktiska personer tillskrivits egenskaper och kriminellt handlande som inte är med sanningen överensstämmande. Det är grovt kränkande för dessa människor.

Jag ger ett litet smakprov på de avslöjanden som görs i Mia – Sanningen om Gömda, och rekommenderar er sedan att läsa resten i boken.
Man behöver inte läsa boken för Antonssons skull (hon har inget egenintresse i detta). Däremot bör man läsa, som ett stöd för Osama (“mannen med de mörka ögonen”) och Michael (den förnekade sonen), och som ett led i deras väg till upprättelse.

I Gömda: “Mia” gick ut skolan med höga betyg.
I verkligheten: Efter att ha gått i specialklass under hela sin skolgång gick hon ut skolan med högst mediokra betyg. Detta borde inte spela någon roll anser jag, men Marklund är tydligen av en annan åsikt.

I Gömda: “Mia” påstås ha arbetat på flyktingförläggningen i Oxelösund.
I verkligheten: Hon vistades visserligen frekvent på flyktingförläggningen, men inte som anställd.

I Gömda: “Mia” hade ett ganska kvalificerat jobb på en bank.
I verkligheten: Sedan 1983 levde “Mia” (med något kortare undantag) på socialbidrag (medan “Mias” syster arbetade på bank!). Jag anser inte att det ligger något nedvärderande i det, då jag förutsätter att det fanns goda grunder för det. Uppenbarligen måste Liza vara av en annan åsikt.

I Gömda: “Mia” blev erbjuden en plats på läkarlinjen, men tvingades tacka nej.
I verkligheten: Med tanke på “Mias” betyg är det knappast troligt att hon ens har sökt läkarlinjen. Och om hon ändå gjort det, så faller det på sin orimlighet att hon skulle ha blivit erbjuden en utbildningsplats.

I Gömda: Mia träffar, och gifter sig med, den trygga, snälla och förstående Anders från Norrland.
I verkligheten: Hon träffade, och gifte sig med, Luis från Chile, som misshandlade henne (enl. “Mia” själv i senare böcker) – detta omnämns inte med ett ord i Gömda.
Det andas en hel del rasism att “Mia” och Liza inte vågar stå för att han är chilenare. Om man vill skydda hans identitet, så hade det legat inom tillåtna ramar att t.ex. göra honom till “José från Argentina”.
Spontant känns det som att den norrländske Levi (pappa till den förnekade sonen Michael) har fått “stå modell” för hur Luis framställs i Gömda.

I Gömda: Kyrkans präst vägrade hjälpa en Chilensk flyktingfamilj (med hänvisning till att mannen skulle vara mördare under Pinochet-regimen), så “Mia” ordnade en avancerad flykt och ett gömställe för familjen på egen hand.
I verkligheten: Prästen blir bestört när han hör talas om “Mias” påståenden. Flyktingar från Pinochet-regimen hade högsta prioritet för kyrkan, i deras arbete att gömma flyktingar. Prästen har dessutom inga minnen av att “Mia” skulle ha varit en del av arbetet med flyktingar, däremot var möjligen hennes syster det.
Det ligger nära till hands att tro att det är “Anders från Norrland” dvs Luis från Chile, som har fått “stå modell” för mannen i den påstådda flyktingfamiljen.

I Gömda: Osama är en del av ett gäng krigsskadade flyktingar från Libanon som höll Oxelösund i schack.
I verkligheten: Varken polis, socialtjänst eller personalen från flyktingförläggningen känner till att det skulle ha existerat något sådant gäng.

I Gömda: Osama våldtar “Mia” grovt, misshandlar henne grovt och försöker mörda henne.
I verkligheten: Av läkarintyget efter den påstådda händelsen framgår
Av tillgängliga sjukhushandlingar förda å vårdcentralen i Oxelösund framgår att hon i gott allmäntillstånd inkommit kl 10.35 onsdagen den 11 nov 1987 till vårdcentralen.
Vid undersökningen noterades ingen svullnad av mjukvävnaden motsvarande halsen. Ej heller noterades missfärgning.
Läkaren kunde dock konstatera ett par till halsens högra del lokaliserade minimala blåmärkesförändringar.
Läkaren skriver vidare att det våld som eventuellt övats mot hennes hals är att betrakta såsom tämligen måttligt
och
det går inte att påstå att hon till följd av det mot halsen övade, eventuella våldet varit försatt i en livshotande situation.
Det ger inte mig intryck av att ha varit en livshotande situation. Spår efter någon våldtäkt nämns inte heller.
Och – med facit i handen; Hur kan vi veta att det inte var Luis som åsamkade “Mia” dessa “minimala blåmärkesförändringar”? Hur det än var, så levde de tillsammans vid tillfället, och vi vet nu att han misshandlade henne.

I Gömda: Osama snokade reda på var dottern gick på dagis, och åkte sedan dit – vid upprepade tillfällen – och mordhotade personalen. Han tog även personalen och dagisbarnen som gisslan. Efter dessa trauman tvingades personalen söka psykologhjälp.
I verkligheten: Berörd dagispersonal intygar att de inte har blivit mordhotade eller tagna som gisslan av Osama. Och de har aldrig varit rädda för honom.
Tvärtom var det så att Osama ibland (under fredliga och överenskomna former) hämtade dottern på dagis, ibland ensam och ibland i sällskap med “Mia”. Personalen uppfattade ingen osämja mellan föräldrarna.
Några polisanmälningar ang. mordhot och gisslandraman finns, av naturliga skäl, inte. Personalen har inte heller tvingats söka psykologhjälp pga Osama.

I Gömda: Sara fick inte gå kvar på dagis efter Osamas alla mordhot och gisslantagande. Det var helt enkelt inte säkert för de övriga barnen och personalen.
I verkligheten: Sara slutade dagis på läkares inrådan, pga allergi och stor frånvaro.

I Gömda: Osama genomgick två stora rättspsykiatriska undersökningar, i syfte att fastställa vilket straff han skulle få för sin terror mot “Mia”. Personalen vid den rättspsykiatriska kliniken bad “Mia” att samarbeta med dem, och i utbyte mot detta skulle man ringa henne och meddela resultatet av undersökningarna.
I verkligheten: Osama har över huvud taget inte genomgått några rättspsykiatriska undersökningar!
Däremot har han genomgått en personutredning (i samband med vårdnadstvisten) – vilket är något helt annat. Det är inte ens ovanligt i samband med vårdnadstivster.
Personundersökningen avslutas med orden “Resultatlösa försök har gjorts att få kontakt med före detta fästmön“. Detta ger åtminstone inte mig uppfattningen om att det skulle ha förelegat något “samarbete” mellan utredarna och “Mia”.

I Gömda: Det finns inte nämnt att Luis försökt döda Osama.
I verkligheten: Den 2 augusti -89 körde Luis över Osama – två gånger – i syfte att döda honom (enl. egen utsaga). För detta dömdes han till ett års fängelse (händelsen rubricerades som grov misshandel).

I Gömda: Osama och några av hans landsmän misshandlade Luis svårt nyårsafton 1988. Luis hamnar på sjukhus, och händelsen polisanmäls.
I verkligheten: Någon polisanmälan finns inte. Osama befann sig i Kanada denna nyårsafton, och Luis avtjänade samtidigt ett fängelsestraff (efter att försökt döda Osama). Dock verkar det som att Luis blev ordentligt misshandlad runt denna tid – av medfångar inne på fängelset. Om dessa var araber, chilenare eller något annat är det ingen som vet. Men Osama var bevisligen inte närvarande!

I Gömda: “Mia” gjorde ett stort antal polisanmälningar mot Osama om olaga hot under 1988 och 1989.
I verkligheten: Inga sådana anmälningar finns belagda hos varken polis eller tingsrätt.

I Gömda: “Mia” polisanmäler Osama efter att han har försökt köra över hennes pappa.
I verkligheten: Någon sådan polisanmälan existerar inte.

I Gömda: Osama beskylls för att ingå i en internationell liga som ägnar sig åt organiserad brottslighet.
I verkligheten: Han stal tre cyklar tillsammans med ett par kompisar (och straffades för det).

I Gömda: Socialtjänsten tvingades montera galler för fönstren i “Mias” bostad, för att skydda henne och familjen från Osama.
I verkligheten: Socialtjänsten intygar att de inte har installerat några fönstergaller i “Mias” bostad.

I Gömda: Den gemensamma dottern Sara (Emma i böckerna) var rädd för sin far och andra mörka män efter allt hon tvingats utstå och bevittna.
I verkligheten: En videoupptagning visar att Sara är allt annat än rädd för sin pappa.

I Gömda: “Mia” påstår att förhållandet med Osama tog slut vid lucia -86, och samtidigt eskalerade Osamas förföljelse, hotelser, misshandel och mordförsök.
I verkligheten: Nästan ett år senare deltog Osama, som en i familjen, i en familjehögtid hemma hos “Mias” föräldrar (detta vittnade “Mias” pappa om vid en tingsrättsförhandling).

I Gömda: “Mia” berättar om hur Kungen och hans jaktsällskap plötsligt kom till det pensionat hon vid tillfället bodde på.
I verkligheten: Ägaren till pensionatet intygar att Kungen och hans sällskap aldrig har varit där. Detta skulle i och för sig kunna betecknas som en – för handlingen – “oskyldig” lögn. Men jag vill påstå att den visar på vilken nivå trovärdigheten ligger.

I Gömda: Familjen flyr från Oxelösund, eftersom Osama förföljer och mordhotar “Mia” och den gemensamma dottern, och myndigheterna har konstaterat att man inte kan skydda dem.
I verkligheten: Av socialtjänstens handlingar framgår tydligt att flykten berodde på att Luis låg illa till när han släpptes efter avtjänat fängelsestraff efter att ha försökt döda Osama.
Visst var det väl så att “Mia” kan anses ha legat illa till även hon, då hon var gift med Luis, men det hade inte att göra med någon förföljelse, misshandel eller mordhot från Osama.

I Nyhetsmorgon sommaren -08: “Mia” påstår att familjen fortfarande lever under dödshot från Osama, samt att hans senare flickvän och fru och barn också är hotade, och lever gömda. Hon påstår även att Osama fortlöpande skickar hotbrev till alla i hennes familj, inkl. sonen Michael.
I verkligheten: Det fastslogs i länsrätten 1993 att Osama inte utgör något hot mot “Mia”.
Flickvännen han blev tillsammans med efter “Mia” intygar att varken hon eller deras dotter är hotade eller lever gömda.
Hustrun som Osama gifte sig med 1988 och de tre gemensamma barnen är varken hotade eller gömda, utan lever alltjämt tillsammans med Osama.
Michael (sonen “Mia” förnekar i böckerna) och Osama har en god relation till varandra, och jag har själv hört honom intyga att han inte får/har fått några hotbrev från Osama.

Om ovanstående “förändringar” bara är “detaljer” så undrar jag vad som återstår av sanningen.
Det enda jag själv kan komma fram till är att händelserna tillskrivs en mellansvensk stad.

Jag avslutar med att sammanfatta hur de olika parterna på “Liza-sidan” har reagerat på Monica Antonssons bok:
Mia: JK-anmälde (med viss hjälp får vi förmoda, med tanke hur anmälan hade formulerats) Monica – redan innan boken hade kommit ut! Grunden till “Mias” anmälan är att Monica med sin bok (enl. “Mia”) har avslöjat hennes identitet.
(Jag uppmanar alla som har läst boken att peka ut var i boken hennes identitet avslöjas)
Liza: - Jag har aldrig ljugit, skarvat eller överdrivit för att göra historien bättre
Ann-Marie Skarp: Piratförlaget har alltid salufört boken som skönlitteratur, dvs fiktion.

Jan Guillou: - Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så

Avslutningsvis hoppas jag att Lia Boysen kommer att läsa in Mia – Sanningen om Gömda som ljudbok.

Andra bloggar om: , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Rolf van der Brink redogör för den svenska media-ankdammen

Bloggat den | December 21, 2008 klockan 12:31 am | 2 Kommentarer

Hur sköter den loja vänskapsklubben granskningen av andra makthavare, när de inte ens förmår kamma igenom de egna leden?

Rolf van der Brink har skrivit den bästa artikeln jag hittills har läst gällande Gömda-skandalen.
Artikeln handlar visserligen inte om varesig Gömda eller Mia – Sanningen om Gömda, utan om varför mediacheferna mörkar historien om Marklund. Det är en väldigt tydlig och balanserad artikel, som berättar vad alla visserligen redan visste. Men det är få inom media som vågar medge att det ser ut så här.

Liza Marklund är en stor maktfaktor inom svensk media, och det är journalisters skyldighet att granska henne och hennes uppgifter när det dyker upp avslöjanden i den här storleksordningen. Det är inte bara det faktum att Gömda och Asyl inte är sanna som är intressant. Med tanke på Marklunds position i media- och litteratursverige är det dessutom av stor betydelse att det är just hon som har skrivit böckerna.
Den som tror att media skulle tiga still om det handlade om en politiker istället, räcker upp en hand nu.
Vi har sett otaliga exempel på när politiker m.fl. har hudflängts i media för betydligt mindre allvarliga saker än detta.
Vi får väl hoppas att Oisín Cantwells artikel fungerar som ett lavemang på övriga media, och att de nu vågar skriva om skiten. Om inte, så kan vi inte påstå oss ha en mer fri mediavärld än vad man har i Italiten.

Kuriosa:
I Östnytts Eftersnack, som handlade om Gömda-skandalen, frågade studioreportern;
- Behöver vi läsare vara mer kritiska nu, när vi läser den här typen av böcker?
Fredrik Virtanen svarade
- Generellt när man läser Liza Marklund då tycker jag alltid att man skall vara väldigt noga.

Länksamling över Gömdaskandalen

Andra bloggare om: , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

« go back — keep looking »
  • frenemies

  • Kontakt

    Mail:
    thebitch@thewitch.se
    Mail (om det gäller Waldorfsekten):
    waldorf@thewitch.se
    Msn:
    yellowwitch@gmail.com
    Skype:
    thewitchsweden

    Och så finns jag på;
    Twitter
    Facebook
    Gowalla
    Runkeeper

    Åse TheWitch


  • formspring.me

  • På tapeten

  • Att kommentera

  • Annonser

  • Knappar

    Bloggtoppen.se Blogglista.se
    Personligt bloggar     Top Personligt bloggar Blogvertiser Creeper MediaCreeper
    RSS/Ping

  • Fnulare

    Vaddå Fnul?

  • RSS Creeper (media)

    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 11, 2012
      Hit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425

  • RSS Creeper


    • Hmmmm...