Dagens vågskål

Bloggat den | March 10, 2010 klockan 9:16 pm | 6 Kommentarer

Dagens vågskål + Det fantastiska vädret,
+ Telefonsamtal från Tonårsmorsa,
+ Fåglarnas envisa vårsånger,
+ Telefonsamtal från Cyberfrun (men hon är pinsamt dålig på att blogga),
+ Fantastiska samtal med lärarna på skolan,
+ Telefonsamtal från Jerry,
+ Längtan efter den kommande weekendtrippen,
+ Mr Ts fortsatta och idoga diskande (jag har förstått att han har ingått en deal med AG på området…)

- Beskedet om att någon som jag älskar djupt har drabbats av en hjärnblödning.

Underbara Mr T

Bloggat den | March 8, 2010 klockan 11:38 pm | 2 Kommentarer

Idag var det dags för utvecklingssamtal med Mr T och hans lärare, och det var idel lovord som östes över honom. Han är uppmärksam och tar ansvar för sin utbildning. Dessutom är han trevlig, artig och snäll.
Det har gått 3½ år sedan avhoppet från Waldorfsekten, men jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid att mina barn nu har lärare med såväl social som yrkesmässig kompetens. Det är fortfarande en wow-upplevelse. Varje dag.

På em var det familjefika i Herr Fiffigs klass. Mr T, som slutade tidigt, följde med dit. Det blev kära återseenden och kramkalas med gamla lärare

Efter fikat följde Herr Fiffig med kompisen Elvira hem. Mr T tog apostlahästarna hemåt, medan jag och Prinsessan åkte ut till Skölsta med Hunden.
När vi kom hem hörde jag hur Mr T höll på och rumsterade i köket. Jag gick dit och fick en chock - Han stod och diskade!

Soffbytardagen

Bloggat den | March 7, 2010 klockan 1:43 pm | Inga kommentarer än

Äntligen! Nu är den gamla soffan på väg till återvinningsstationen. Och om några timmar är den nya soffan på plats.
AG tog med sig Prinsessan och Herr Fiffig på sin lilla soffturné. Själv sitter jag och känner mig smått rastlös av tystnaden.

När vi lyfte ut soffan hittade jag en massa saker som hade legat gömda under den; Två julgranskulor, tre udda strumpor, en rosa noshörning och boken Dina bästa sidor. Med mera.

Mr T kom just och kramade mig och sa
- Jag älskar dig! Du är världens bästa mamma!
Jag skall låta det vara osagt om det hade någonting att göra med att jag lovade att sortera reklamen åt honom.

Nu tror jag nog att jag skall passa på att njuta av lugnet här hemma. Och det gör sig nog bäst genom att krypa ned i ett varmt bad.

Slö dag och trevlig kväll

Bloggat den | March 7, 2010 klockan 2:52 am | 1 Kommentar

Idag borde jag ha varit ute och njutit av vädret hela dagen, men det var jag inte. Istället har jag varit mer än lovligt slö, och enda gången jag stack näsan utanför dörren var när det skulle handlas lördagsgodis.

Framåt kvällningen tog jag med mig Prinsessan och knallade hem till Tonårsmorsa. Prinsessan och Mabou kollade (bitvis) på Mello, medan jag umgicks med Tonårsmorsa och hennes mamma.
Jag kan bara sammanfatta det med att jag har haft en fantastiskt trevlig kväll!

När det började bli dags att dra sig hemåt sa Tonårsmorsa plötsligt
- Men oj! Jag hade ju tänkt att bjuda på ostbricka också!
Nu är ju inte jag den som är den, så jag sköt på de där gå-hem-planerna, och satte mig för att mumsa ost

Jag noterar en (oroväckande?) trend; Jag finner det (minst) lika givande att umgås med mina vänners mammor som det är att umgås med vännerna själva.
Först var det Cyberfrun som introducerade Bestemor för mig. Sedan kommer Tonårsmorsa och presenterar sin mamma.
Jag kan bara konstatera att dessa fyra kvinnor alla berikar mitt liv.
Mycket.
Jag älskar verkligen att umgås med människor (just i dessa exempel råkar det vara kvinnor) som är intelligenta, ifrågasättande, pålästa och vältaliga.
Jag är lyckligt lottad!

*host!*
Jag hade typ… “glömt” att berätta för AG att jag hade fått erfara att det kostar 700:- om man typ råkar parkera på handikapparkeringen vid Willys
Vilken tur att parkeringsbolaget skickar ut påminnelser, så att även AG kunde få den informationen
Nu går jag och ställer mig i skämshörnet med en dumstut på huvudet.

Vinterns vackraste dag

Bloggat den | March 5, 2010 klockan 11:06 pm | Inga kommentarer än

Jag vill egentligen inte skriva om vädret, men…
Jäklar vilken fin dag det har varit idag! Utan konkurrens, så har det var vinterns vackraste dag!

När jag gick för att hämta Prinsessan i skolan så träffade jag en man iklädd kortbyxor (!).
Själv öppnade jag jackan, och sedan koftan (och gick därmed “i bara linnet”), men svettades fortfarande.

Det här var första dagen på typ 300 år som Prinsessan och Mabou inte umgicks efter skolan. Jag, Prinsessan och Hunden tog en promenad till Gränby centrum för att hämta Spättan - och vilka träffade vi där, om inte Mabou och hans mamma..!
*hahahaha*
Men mötet kom sig att innebära Prinsessan nu ser ut att ha sova-över-barnvakt nästa helg. *vågen!*

Nä, egentligen har det väl inte hänt så mycket mer idag.

Det serverades tacos till middag, och “ungdomsgården” inne i Mr Ts rum utfodrades.
De åt som små möss allihopa.

Soffa Jag har sprungit och letat frenetiskt efter en “ny” soffa på Återbruket den senaste tiden. Behovet har varit överhängande ett tag nu, men ingen passande soffa har stått att finna.
Helst av allt skulle jag naturligtvis vilja ha vännernas soffa, som jag har gått och suktat efter i flera år.
Men, men… vad är väl en bal på slottet..?
Hur som helst, så kommer nu vännernas finfina soffa stå hemma hos mig inom en snar framtid.
Är jag lycklig, eller är jag lycklig?

Torsdagen den 4/3

Bloggat den | March 5, 2010 klockan 12:03 pm | 3 Kommentarer

Antagligen sommarens snyggaste klänning Igår satt jag i alla fall inte fast någonstans! Möjligen var det min tumme som satt fast, för jag kom inte iväg på min planerade Skölstapromenad med Hunden. Men det är ju inte värre än att jag kan bättra mig idag.

När skolan slutade hämtade jag Prinsessan och Mabou för lite äventyr (så att den sistnämndes mamma skulle få sova ut efter väluträttad nattjänst). Vi började med att åka till Återbruket.
Tro det eller ej, men där hittade jag vad som kan betecknas som kommande sommars antagligen absolut snyggaste klänning! För 15:- (Halva priset på alla textilier och kläder denna vecka)!

Jag hör era avundsjuka suckar, men jag nonchalerar dem!
Sorry bejbs, men det är jag som kommer vara snyggast klädd denna sommar!

Efter kidsens önskemål for vi sedan vidare till IKEA.
Vi började med att mätta magarna med varsin korv, och sedan försvann de unga tu in i Småland. Själv strosade jag planlöst omkring, innan jag plötsligt fann mig sittande med en kopp kaffe.

- Kan Häxan vara vänlig att kontakta lekrummet! hördes det plötsligt eka i högtalarna.
Jag ilade genast till nämnda lekrum, och där möttes jag en väldigt näsblodsblödande Mabou.
- Han blöder jättemycket! Vi har bytt papper flera gånger! upplyste den skärrade personalen.
Jag har själv ett förflutet som ett extremt näsblodsblödande barn, och kanske var det därför mina känslor inte började svalla i panik.
Jag och Mabou gick in på toaletten (där handfatet redan var rödfärgat av hans blod).
Återigen tror jag att det var mitt förflutna som näsblodsblödande som inte fick mig att freaka ut totalt (trogna läsare känner annars till min relation till blod).

Annamoa Mabou var lugn som en filbunke, och vi hanterade situationen tillsammans. Jag berättade om mina barndomsminnen, och han bekräftade med sina erfarenheter.
Efter en stund fick vi stopp på blodet, och jag tvättade av honom i ansiktet. Han var fortfarande helt oberörd av det ymninga blödandet och skrattade gott när jag sa att han såg ut som en vampyr som just hade ätit.

Barnen fick följa med mig till tygavdelningen och välja tyg för att sy strandväskor, och de höll med mig om att Annamoa var ett passande mönster. Det tycker jag att ni också kan hålla med om.

IKEA-besöket avslutades med mjukglass, eftersom det är väldigt bra att äta när man just har blödit näsblod.

Dagens trauman: Biltvätt och besiktning

Bloggat den | March 3, 2010 klockan 5:12 pm | 5 Kommentarer

Ja, så var det dags för gamla Spättan att visa vad hon går för.
Innan vi åkte till Bilprovningen tänkte jag att det skulle ge ett positivt intryck om Spättan var nytvättad, så jag åkte till Statoil för att ta itu med den saken.
Det där med att tvätta en bil är väl egentligen inte riktigt min grej, men jag tänkte att jag skulle ta tjuren vid hornen och köra igenom automattvätten.

Jag körde fram till porten, knappade in koden som jag hade fått av kassörskan, och porten öppnade sig. En lysande pil anvisade mig att köra in, så då gjorde jag det.
När bilen var i rätt position stod det STOP på skylten, och jag stannade. Den där biltvättställningen började åka fram och tillbaka över bilen. Först för att känna av bilens form och storlek (som jag uppfattade det), sedan för att spruta vatten, och sist för att borsta. Det var faktiskt ganska läskigt.

När själva tvätten var klar skulle bilen torkas av någon automat. Pilen som uppmanade mig att köra framåt började lysa. Jag vred om nyckeln och började köra. Efter bara någon decimeter började STOP att lysa igen, och jag stannade lydigt.
Sedan hände… ingenting.
Minuterna gick.
Jag testade med att backa tillbaka en liten bit, och då började pilen som uppmanade mig att köra framåt att lysa. Jag körde framåt, och då stod det genast STOP på displayen igen.
Jag vågade inte kliva ur bilen, för då kan jag lova er att de där stora tvättborstarna hade börjat snurra. Så där satt jag, och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. I brist på någon bättre idé så ringde jag AG. Med facit i handen, så vet jag inte om det var en så bra idé det heller.
- Jag sitter fast i biltvätten pep jag.
- Vaa?! svarade han, som om han hade hört fel.
- Jag sitter fast i biltvätten upprepade jag.
- Vafan, sitter du fast i biltvätten!? hojtade han så att säkert hälften av hans arbetskamrater hörde, samtidigt som han började skratta.
- Ja, det gör jag! Vad skall jag ta mig till? undrade jag.
- Jadu *hahahaha!* du får väl kliva ur bilen och gå in på macken och fråga dem.
- Men jag vågar inte gå ur bilen.
- Ring dem då.
- Jag har inget telefonnummer.
- Ring nummerupplysningen då, kluckade AG.
Jojo, det var ju stor hjälp man hade av honom när man nu var i nöd. Han svarar med att skratta, varesig jag har gått ned mig i en snödriva eller är instängd i en biltvätt.
I fortsättningen lämnar jag inte hemmet utan en nödraket i fickan, det är ett som är säkert.

Jag såg i backspegeln att det stod en bil utanför och väntade på att köra in i biltvätten. Efter en stund klev bilföraren in genom en sidodörr och kom fram till mig.
- Jag såg inte att det var någon här inne, så jag började knappa in min kod lite för tidigt sa han.
Där hade vi alltså förklaringen. Det var bakomvarande bils STOP som nu lös framför mig. För att lösa problemet ignorerade jag STOP-texen, och körde fram en bit. Vips, så började en överdimensionerad hårfön åka fram- och tillbaka över bilen.
Sedan var det klart!

Jag hastade iväg för att hämta Prinsessan och Mabou i skolan, och sedan stannade vi till på Max så att de skulle få någonting i magarna. Jag tänkte att det var lika bra att passa på att lägga fram varningstriangeln i bilen, och började rota efter den. Men den lät sig inte finnas.
Kan den ha blivit kvar i Köping när generatorn gav upp? Oavsett vad svaret på den frågan var, så var det tvunget att skaffas fram en varningstriangel illa kvickt.
Jag åkte förbi AGs arbete och lånade en av hans arbetskamrater.
Sedan var det plattan i botten ut till Librobäck.

- Vad kostade det att tvätta bilen? undrade Mabou när vi stod och väntade på vår tur vid Bilprovningen.
- 139:- svarade jag.
- Oj, det är ju nästan lika mycket som en ost kostar! slog Mabou fast.

Bara 20 min försenat var det vår tur. Jag rattade in Spättan i angiven port, och barnen skuttade nyfiket ur bilen. Här fanns det ju hur mycket spännande som helst att titta på!
- Sätt er på bänken där uppmanade jag dem, eftersom jag var rädd att de skulle vara i vägen eller göra sig illa på något. Och de lyckades sitta ganska stilla under hela besiktningen.

Besiktningsmänniskan gick runt och knackade på Spättan med en hammare, sedan kom han fram till mig och konstaterade med bister min
- Åk taxi, för i helvete.
Nejdå, så gick det inte alls till.
Han tyckte att däcken borde pumpas. Och så påstod han att det var något jordfel också. Men jag håller inte med om det där sista. Ok att det låg lite snöslask på gummimattorna i bilen, men någon jord var det inte frågan om. Och så hade skyltbelysningen bak pajjat, så det blir ombesiktning om en månad.

Hon är pålitlig, gamla Spättan. Det må vara att hon snart uppnår veteranbilsstatus, men hon kommer hålla många år än.

Hundpromenad med nära-döden-upplevelse

Bloggat den | March 2, 2010 klockan 4:30 pm | 5 Kommentarer

Innan det var dags att hämta barnen i skolan tog jag en promenad med Hunden till Gränby centrum för att hämta Spättan. Närmaste vägen att gå är via ishallen och 4H, dvs över åkrarna. Där går en gång- och cykelväg (på 350 m, kunde jag konstatera när jag nu kollade kartan) som visserligen - enl skyltar - inte plogas och sandas, men den har plogats hela vintern hittills så det kändes inte långsökt att ta den vägen.

Ja, ni kanske anar vart den här berättelsen är på väg…
Det såg ut som att vägen var plogad, och att den bara var täckt av några cm nyfallen snö.
Det var en synvilla.
När jag hade gått ca 10 meter insåg jag att vägen var begravd under flera decimeter snö. Men jag tänkte att jag nog kunde pulsa på ändå.
Det var inte den smartaste tanken jag har tänkt i mitt liv.

Hunden tyckte att det var ganska kul, även om det var jobbigt för honom också.
När jag hade kommit halvvägs var jag så slut så att jag trodde att jag skulle svimma. På riktigt, alltså. Det smakade blod i munnen, och jag var spyfärdig. Snön räckte mig ända upp till rumpan (!) och jag satt fast. Det var snudd på att jag kände paniken komma krypande.
Då jag insåg att jag inte skulle klara det här på egen hand, så ringde jag till AG. Till en början blev han förskräckt, eftersom jag bara flämtade i luren. När han fick situationen klar för sig slängde han sig in i Spättan och kom till min undsättning.
Ja, han kunde ju inte köra in på den översnöade gång- och cykelvägen, men han körde så långt han kunde på 4H-gården. När han hade klivit ur bilen kunde jag släppa Hunden, så att han sprang till AG.

Efter att ha tagit hand om Hunden försökte AG möta mig, där jag som för mitt liv försökte kämpa mig framåt. När jag kom fram till AG kunde han inte hålla sig.
- Ursäkta att jag skrattar, men det såg så roligt ut kluckade han.
Det var en jävla tur för honom att jag var så slut, annars hade han åkt på en propp!

Jag tror att det tog närmare en timme innan puls och andning var nere i det normala igen.

Detta ständiga fylleri

Bloggat den | February 28, 2010 klockan 11:05 pm | Inga kommentarer än

Prinsessans fylleri har fortsatt. Själva födelsedagen inföll ju i måndags, och i tisdags var det bästisens tur att fylla år. Igår firade de unga tu med ett gemensamt discokalas. Idag kom (barnens) farfar för att fira Prinsessan (och jag vet från säker källa att det var släktkalas hemma hos bästisen också).

Nu är det ett par veckor kvar till nästa fylla. Men då tänker jag befinna mig på lite sydligare breddgrader.

Dicsokalas

Bloggat den | February 27, 2010 klockan 11:21 pm | 7 Kommentarer

Såväl Prinsessan som Mabou har ju gått och fyllt aktningsvärda 8 år under den gångna veckan, och idag var det dags för discokalaset att gå av stapeln. Hela klassen var inbjuden (naturligtvis!), men en handfull hade tvingats lämna återbud pga sportlovsresor och annat.
Nåväl, det borde ju räcka till med de återstående 14 barnen. Dessutom figurerade det en del kusiner och syskon, som gärna ville vara med - och det fick de naturligtvis vara. Enda abret var att vi bekymrade oss lite för om godispåsarna skulle räcka.
Vi behövde inte bekymra oss.

Jubilarerna väntar på att tårtorna skall sluta spraka

Av de klasskompisar som inte hade lämnat återbud, så var det bara tre (ja, jag säger tre!) som kom (Tofflans söta granne var en av dem).
Jag menar naturligtvis inte att någon skugga skall falla på de uteblivna barnen, men hur i helvete tänker deras föräldrar?! Vilket socialt agerande vill de förmedla till sina barn?
(Ett tag funderade vi på att låta AG åka omkring med bilen och “ragga” barn med repliken ” - Vill du följa med mig på kalas?“. Men vi strök den tanken ganska snart)

Om det inte hade varit för de kusiner och syskon som dök upp, så hade kalaset antagligen slutat i tårar och tandagnisslan hos jubilarerna.
Lyckligtvis blev det inte så.
Det blev ett bra, roligt och lyckat kalas!

Prinsessan är en fena på limbo. Hon är oslagbar. Så även på detta kalas.

Det dansades limbo och stoppdans, samt lektes hela havet stormar. Däremellan åts det snacks, dansades disco och dracks dricka. Dessutom fanns Mabous fina mormor där, och hon agerade lekledare.

Den Dynamiska Festfixarduon!
Den Dynamiska Festfixarduon theWitch och Tonårsmorsa!

När det var dags för fiskdamm råkade visst skynket ramla ned, och jag tyckte mig höra att någon mumlade något om att det var väldigt fula fiskar där bakom.
Det var naturligtvis inte sant!
Där befann sig ju bara Den Dynamiska Festfixarduon. Om du googlar på “bindefeldt” och “uppsala” så hamnar du hos oss!

Utan snus i två timmar, försmäktar jag i detta hem

Bloggat den | February 25, 2010 klockan 3:15 pm | Inga kommentarer än

Snuset är slut, och rastlösheten sprider sig. Har huvudvärk och pimplar kaffe.
Prinsessan har följt med Mabou för att köpa en sköldpadda, Herr Fiffig är på fritids och Mr T har åkt till stan för att köpa födelsedagspresent till en kompis.
Jag funderar på att ta ett bad, och samtidigt passa på att klippa mig lite. Och så måste jag bestämma mig för vad det skall bli till middag ikväll.
Men mest av allt vill jag bara ha en dosa snus!

Updade: Nu ringde Prinsessan och bjöd hem mig till Tonårsmorsa på fika. Då kan jag passa på att ta mig en titt på den nyinköpta sköldpaddan, som enl Prinsessan “bara sitter i ett hörn och surar”.

En gnistrande vacker vinterdag!

Bloggat den | February 24, 2010 klockan 11:53 pm | 1 Kommentar

I förmiddags dök Mabou upp här för att följa med Prinsessan och mig till Gränby centrum för att handla. Sedan åkte vi till Mc Äckel. Jag tycker verkligen genuint illa om den skräpmatskedjan, men nu skulle de unga tu lösa in de födelsedagscheckar de hade fått, så det var bara att bita ihop…
Jag tänkte att jag kunde passa på att äta något lätt när jag nu ändå var där. Fel tänkt av mig.
Efter att ha beställt en kycklingwrap och en liten läsk såg jag att de hade cheddardip. Jag frågade om den var varm, men det var den naturligtvis inte.
- Men du kan ju värma den där sa människan bakom disken, samtidigt som hon pekade mot en mikrovågsugn ute i lokalen.
Kyklingwrapen, som var obetydligt större än en ordinär vårrulle, kostade 20:-
Den lilla läsken (kan det ha varit 1½ dl?) fick jag betala 20:- för, trots att den enl menyn skulle kosta 10:-
Jag ställde, efter Mc Äckel-människans direktiv, in cheddardipen i mikrovågsugnen. Efter ca 15 sek började jag ana oråd, och öppnade luckan. Jodåminsann, plastbehållaren som dippen låg i hade smält, och allt hade börjat flyta omkring i en sörja inne i ugnen. Jag samlade ihop sörjan och gick fram till kassan för att få en ny dip (och äta den kall).
- Ja, de här är ju inte gjorda för att köras i mikron, så det är klart att de smälter sa Mc Äckel-människan.
- Men det var ju du, din ärthjärna, som sa att jag kunde köra den i mikron! sa jag. Inte. Men jag tänkte.
Av namnskylten kunde jag utläsa att denna person har en ledande position på nämnda “restaurang”. Undrar hur det kommer sig att hon inte blev raketforskare istället.

Jag tog med mig mitt unga sällskap och åkte till Designtorget för att titta om jag kunde hitta något att köpa för det presentkort jag hade vunnit från Driftig.nu.
Där hittade jag en konservburksöppnare som föll mig i smaken, så en sådan fick det bli. De konservburksöppnare jag har sedan tidigare är tillverkade för högerhänta, så dem måste jag hantera “baklänges”. Men denna kan man hantera även med vänster hand, utan att det känns alltför tokigt.
Det blev några hundra kvar på presentkortet, men dem kan jag ju spendera en annan gång!

Mr T ringde.
- Mamma, får jag och Patrik nattgibba? Patriks mamma har sagt ok sa han.
Jag tror att mitt gapskratt fick honom att förstå att jag inte ens tog hans fråga seriöst. Kom igen när du är myndig, grabben. Fram tills dess så är det morsan som bestämmer.
Vid eftertanke, så blir jag lite bekymrad över att det är ok för Patriks föräldrar att han nattgibbar. Patrik är tom yngre än Mr T!

Vi köpte med oss lite fikabröd och åkte hem till Mabous mamma och våldgästfikade, och det var precis lika trevligt som vanligt.
När det var dags att åka hem fick jag inte med mig Prinsessan. Hon och Mabou hade minsann inte lekt klart än på länge! Så det, så!

Jag åkte för att hämta Mr T och hans kompis på UGC. På hemvägen började det blinka frenetiskt bakom mig så jag körde in till vägkanten och stannade, eftersom jag trodde att det var en ambulans som ville köra om.
Det var ingen ambulans, det var polisen. Och de ville just precis att jag skulle stanna.
Återigen kan jag bara konstatera att jag *hjärtar!* polisen!
Men ok, ett litet minus måste jag ge dem;
Under de 27 år jag har haft körkort så har jag blivit stoppad… uppskattningsvis fem gånger. Av dessa fem gånger, så har man utfört alkotest endast vid två tillfällen. Varför?
Borde det inte vara obligatoriskt att alkotesta, oavsett varför man stoppar en bil?
Skärp er, polisen - alkotesta alla ni stoppar i trafiken!

Ikväll fick jag en fin halsduk av Herr Fiffig, som han hade virkat till mig *kärlek!*
Mr T sitter inne i sitt rum och konverserar på engelska som om han vore en infödd (amerikan) *lycka!*

Det har varit en fantastiskt vacker dag. Solen har speglat sig i den gnistrande snön, och man kan inte göra så mycket annat än att sucka lyckligt.
Temperaturen lämnade kanske en del att önska, men åh så smäktande vackert det var!
Imorgon är det jag som laddar termosen med choklad och tar med mig Hunden ut till Skölsta!

Andra bloggar om Mc Donalds, Mc Äckel, Designtorget, Konservburksöppnare, Driftig.nu, Polisen, Alkotest

Skridskoåkning och ollontårta

Bloggat den | February 22, 2010 klockan 9:44 pm | 1 Kommentar

Dagen började med skönsång för den åttaåriga jubilaren. Sedan blev det sedvanlig frukost med paketöppning. Inte helt överraskande, så blev mobilen väldigt uppskattad.
På förmiddagen tog jag och Prinsessan en promenad till vårdcentralen för lite läkarkonsultation. Svaret blev att den lilla damen är frisk som en nötkärna.
När vi kom hem kom Mabou med sina skridskor, och så knallade vi iväg till ishallen (medan hans stackars mamma åkte för att tillbringa några timmar på akuten med sin stackars fot). Efter att ha värmt upp tårna lite hemma var det dags att dra vidare mot Nickis, där de unga tu tjoade runt ett par timmar medan jag roade mig med att läsa skvallertidningar från 2007.

När man fyller år får man ju bestämma vad som skall ätas till middag, och Prinsessan hade beställt pannkakor. Jag avskyr verkligen att grädda pannkakor, men det var bara att bita ihop och se glad ut.
Parallellt med pannkaksgräddningen passade jag på att göra en tårta. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men jag tänkte att det skulle bli bra med lycheefrukt som dekoration. Det är ju gott.
Men inte fasen är lycheefrukt varken färggrannt eller dekorativt… När de låg där skalade och avrunna så såg de ut som… Ja, jag skall säga som det är; Det såg ut som ett gäng bleka ollon!
Inte så att man tänkte Mums, tårta! direkt.

Det bästa jag kunde komma på för att rädda situationen var att skiva upp lite mango, för att liksom dra bort uppmärksamheten från ollonen lycheefrukten. Det gick väl sådär…
- Det ser ut som fläskfilébitar som man inte har stekt sa Prinsessan.
- Är det getanus på tårtan? undrade Herr Fiffig.
- Det ser ju ut som fårtestiklar fastslog Mr T.
Tja, det var ju ingen som associerade till ollon i alla fall.

Hållbar affärsidé?

Bloggat den | February 21, 2010 klockan 11:46 am | 2 Kommentarer

Prinsessan har byggt en affär i vardagsrummet. Där kan man bla lämna in saker som man inte vill ha. Herr Fiffig rotade fram en stjärngossestjärna som han lämnade in.
Prinsessan: - Det blir 99.50.
Herr Fiffig: - Va?! Ska jag betala när jag lämnar in något?
Prinsessan: - Ja! Jag får ju så himla fullt i lagret!

I love Herr Fiffig

Bloggat den | February 14, 2010 klockan 7:48 pm | 1 Kommentar

Vi tog en promenad i det vackra vintervädret. När vi var vid Gränby Ishall hörde jag någon ropa
- Mamma!
Jag tog ingen notis om det. Det enda barn som var med var Prinsessan, och hon gick ju precis bredvid mig.
- Mamma! hörde jag igen.
- Det är någon som ropar “Mamma” sa Prinsessan.
- Jamen det finns många mammor här i världen, och du är ju det enda av mina barn som är med här svarade jag. Dessutom var det tydligen dags för en match i ishallen, så det var mycket folk i rörelse.
- Mamma! hörde jag igen, och kände mig tvungen att vända mig om.

Där fick jag syn på Herr Fiffig, Majsan och hennes dotter. De var på väg till ishallen för att se matchen. Herr Fiffig kom skuttande med en påse i handen. Han stack ned handen i påsen och drog upp en hjärtask fylld med gelehjärtan som han hade fått av Majsan. Sedan stack han ned handen i påsen igen, och drog upp ett paket. Det var fint inslaget och dekorerat med ett litet hjärta där Herr Fiffig hade skrivit en kärleksfull alla-hjärtans-dag-hälsning.
- Du måste öppna paketet nu manade Herr Fiffig, och jag var inte sen att hörsamma honom.

I paketet fanns en fin chokladkaka, med en mycket passande text på omslagspapperet. Jag blev så glad så att jag nästan började grina. Det var den finaste alla-hjärtans-dag-present jag någonsin har fått!
I love Herr Fiffig!

Love!

Jag känner doften av helgen

Bloggat den | February 11, 2010 klockan 10:07 pm | 2 Kommentarer

När Prinsessan slutade skolan hämtade jag henne och Mabou, och sedan åkte vi hem till honom där vi tillsammans med hans mamma planerade för det kommande gemensamma födelsedagskalaset - Discokalaset!
När planeringen var klar fick vi med oss Mabou hem till oss, och de unga tu fortsatte leka några timmar. Herr Fiffig följde med följde med kompisen Elvira hem efter skolan, och dök inte upp hemma förrän det var dags för den sena middagen.

Jag har redan börjat känna doften av helgen. Herr Fiffig kommer att vara borta, och det lutar åt att Mr T också försvinner hem till en kompis. Prinsessans planer är inte klara än.
Mina egna planer är att ta ett glas vin (eller två), och twittra om Melodifestivalen.

Man får vara glad för det lilla

Bloggat den | February 11, 2010 klockan 4:48 pm | 3 Kommentarer

Idag skulle jag (som vanligt) ta en promenad med Hunden. Susen har efterfrågat information om honom, så jag tog med mig kameran för att ta lite fina bilder och sedan skriva ett inlägg om honom.

Innan jag styrde min kosa mot Skölsta skulle jag kolla en sak snabbt på stan. När jag kom till Kapellgärdet (ett kvarter som håller på att bebyggas) såg jag att någonting var fel. Så snart jag hade svängt ned på Råbyvägen såg jag vad det var som var fel; En lyftkran (uppställd ute på vägen) hade vält (in över byggarbetsplatsen)!
Det måste ha hänt precis innan jag kom, för byggjobbarna hade inte ens hunnit fram till olycksplatsen.

Jag började genast fumla efter kameran. Efter att ha rundat rondellen vid polishuset åkte jag tillbaka. Jag hade ingen trafik bakom mig, så jag stannade och brände av en serie bilder.
Det blev skitbra! Närbilder, tagna innan en massa människor hade hunnit samlas runt platsen. Jag var uppenbarligen den första som fotograferade, så det var ju inte omöjligt att UNT skulle kunna vara intresserade av bilderna.

Precis när jag skulle stänga av kameran såg jag att det stod någonting i displayen. Jag tittade, och det stod…
INGET MINNESKORT

Men vaff…!!!
Jag slet upp telefonen och ringde till AG och skällde på honom för att han inte hade satt tillbaka minneskortet i kameran senast han använde den. Han, å sin sida, tyckte att jag borde vara så rutinerad så att jag kollar att det finns ett minneskort i kameran när jag beger mig ut för en fotosession…

Visst hade jag kunnat ta några halvtaskiga bilder med mobilen, men nu var jag så vred att jag inte brydde mig. Om jag inte fick mina bilder, så behöver ni sannerligen ingen halvtaskig bild att titta på heller! Precis så resonerade jag.
(Nu har UNT skrivit om olyckan, och jag kan bara konstatera att deras bild inte är i närheten av att vara så bra som mina bilder (dvs mina icke-bilder) blev!)

Jaja, jag får vara nöjd och glad åt att jag har en jämn avföring.

Godmorgon

Bloggat den | February 10, 2010 klockan 6:05 am | Inga kommentarer än

För fjärde morgonen i rad vaknar jag efter en natt med varma drömmar. Fylld av en längtan i kroppen, och ett leende på läpparna. Drömmar som ger energi och inspiration.

Kvinnan som vaknade med en vattenläcka, och somnar med en vattenskada - Det är jag!

Bloggat den | February 8, 2010 klockan 3:52 pm | 2 Kommentarer

För några dagar sedan upptäckte vi att elementet i Prinsessans och Herr Fiffigs rum hade börjat läcka. Det droppade från ventilen, och efter lite skruvande trodde vi att vi fick stopp på läckan. Och det fick vi visserligen, men vad vi inte visste var att elementet läckte även på ett annat ställe…

Prinsessan och Herr Fiffig har, av olika anledningar, inte sovit i sitt rum i helgen, så elementet har kunnat stå och läcka fritt.
Ni anar inte hur snabbt ett golv kan förvandlas till en swimmingpool! Och för att inte tala om hur blött allt blir!
*suck!*
Det var bara att slita fram mopp, hinkar och badlakan.

Jag ringde fastighetsskötaren som kom hit och tog sig en titt. När han hade tittat klart ringde han en VVS-montör. Själv tog jag med mig Hunden ut på vischan, och tänkte att problemet skulle vara löst när jag kom hem.
Riktigt så enkelt var det visst inte…

När jag kom hem träffade jag VVS-montören som precis hade bytt ventil. När han slog på vattnet igen fortsatte det att droppa. Det visade sig att elementet hade rostat sönder (!) på baksidan.
Det var bara att slå av vattnet igen, och montera bort elementet. Ett nytt beställdes, och leveranstiden beräknas till ca fyra veckor.
Jippie! - NOT!

Finns det möjligen någon vänligt sinnad Uppsalabo som har ett elelement/en värmefläkt att låna ut några veckor?

Nu stannar det inte vid nytt element. Tydligen har det stått och droppat en längre tid (med en långsammare frekvens i början, och därför har vi inte upptäckt det). Därmed har droppandet ostört kunnat orsaka vattenskada i såväl väggen som golvet. Så det är ingenting att be för - både vägg och golv skall brytas upp och saneras.
Just det ser jag inte som någon större katastrof, eftersom en totalrenovering av lägenheten ändå var inplanerad.

Diamantglittrande snö i bländande sol. Skölsta 100208

Tur att jag har underbara Skölsta att promenera i med Hunden. Det är en bra motvikt till vattenskador.

En bekväm lördag

Bloggat den | February 6, 2010 klockan 11:46 pm | Inga kommentarer än

Första halvan av dagen var mer än lovligt slö, det kan jag inte förneka. Men någonstans efter lunch bestämde vi oss för att ta oss i kragen och gå ut och promenera. Fingå.
Jominsann.

Prinsessan och Mabou Det tog sin rundliga tid innan vi kom iväg, men den som väntar på något gott…
Vi började med att gå och hämta Prinsessans favvokillkompis Mabou. Sedan traskade vi vidare för att lämna Herr Fiffig hos hans favvotjejkompis Elvira. Därefter styrde vi vår kosa mot Willys för att köpa lördagsgodis och snacks.
Mabou är verkligen den mest underbara lilla kille man kan tänka sig! Han är alltid så glad, trevlig, artig och positiv. Om han hade varit 20 år äldre skulle jag ha satt tänderna i honom utan att blinka.
Sanna mina ord!
Men nu är han Prinsessans kompis, och de är INTE kära i varandra! De är bara (vaddå “bara”) kompisar. Så det, så!

Poserande Häxa Prinsessan gav mig en snabblektion i hur man poserar på bilder. Naturligtvis var jag tvungen att testa, och medge att resultatet blev lyckat!
Dagens outfit:
Jacka: Fått av mamma. Omsydd av mig.
Termobrallor: Ärvda.
Skor: Gratis (Köp 3 betala för 2) från Skopunkten
Mössa: Egenvirkad

Prinsessan och Mabou föjde med till Willys. Därefter knallade de hem till honom, så det var bara att linka hem med de förfrusna tårna (det var verkligen INTE kallt ute idag, men de förfrusna tårna har en 35-årig historia bakom sig).

Kvällen kom, och det var dags för mello. Jag var lika oengagerad som alltid, men hörde och såg varesig jag ville eller inte.
Jag twittrade, och detta var vad jag skrev;

* Tillfälligt avbrott. Snygg början på mello.
* Oavsett vad programledarna presterar ikväll, så kan de INTE bli sämre än Petra Mede förra året.
* Ola. Okänd för mig, men ser ut som något tonårstjejer kan tänkas gilla.
* Jenny Silver har tappat ena handsken.
* Linda Pritchard - inte så hot om man frågar mig.
* Pain Of Salvation - Road salt. Funkar utmärkt som vaggvisa. Jag föll i koma
* Det går inte att förneka att Anders Ekborg har guld i strupen. Men det där lät väl lite väl mycket musikal
* Hade knappt tagit mig ur koman efter Pain Of Salvation, och så kom Jessica Andersson och knuffade tillbaka mig dit
* Frispråkarn - en hiphoptrallande frikyrkokille?
* Bara en låt som var bra ikväll: Jenny Silver med A Place To Stay
* Finalister: Ett sömnpiller, en wannabee, Carl-Bertil Jonsson, ett sömnpiller till och en tonårsidol.
* Skämmes på er, alla ni som inte röstade på Jenny Silver!
* Dolph kan man vila ögonen på, Christine går som vanligt på något uppåttjack och den där Måns känns mest som en liten farbror
* Kan inte Dolph visa lite överkropp istället för att sjunga?
* Var det Sverker Olofsson som satt där i publiken?
* @BritStakston : @federley dina tweets uppmärksammas http://bit.ly/cmb6ig
* @SVTMello Dåligt av er att inte publicera hela flödet på #mel2010 Hur tänkte ni där? Är ni fega, eller var motivet något annat? Vilket?

Sjuåringar med simultanförmåga…

Bloggat den | February 5, 2010 klockan 5:31 pm | 1 Kommentar

Prinsessan pratar just nu med favvokillkompisen på msn. För säkerhets skull pratar de samtidigt i telefonen.
- Nu hör jag att du skriver till mig hör jag Prinsessan säga.
- Hur vet du det? gissar jag att kompisen säger i luren.
- Jag hör ju att du ljudar samtidigt säger Prinsessan.

*fniss, fniss, fniss*

Prinsessan skickar en animerad smiley till kompisen. Han frågar något om den, och hon svarar
- Det är ju ett kärleksbrev!
Här är jag osäker på vad kompisen säger i luren, men Prinsessans nästa replik blir
- Din dumsnut!

*fniss, fniss, fniss*

- Mamma, hur stavas också? frågar Prinsessan.
- o-c-k-s-å bokstaverar jag.
- Säg det en gång till.
- o-c-k-s-å.
- Hahahaha! Han säger samma sak i luren som du säger, fnissar Prinsessan.

*fniss, fniss, fniss*

- Nej, jag är inte alls ihop med Anton säger Prinsessan i telefonen.
( )
- Det är jag inte alls, det.
( )
- Nähä, det är jag inte alls!
( )
- Ser du vad jag skickade till dig på msn nu?
( )
- Det är ju hjärtan!

Telefonkonversationen fortsätter parallellt med msn-konversationen;
- Är du ihop med Emma?
( )
- Är det säkert att du inte är det?
( )
- Är det helt säkert?
( )
- Såg du att jag skickade ett hjärta till dig nu?
( )
- Nu skickade jag en ros till dig!

Det här kan nog fortsätta i evigheter…

100204 i bilder

Bloggat den | February 5, 2010 klockan 9:45 am | 1 Kommentar

Tofflan sammanträder
Dagen började med ett Willyssammanträde med tillhörande fika, tillsammans med Tofflan.

Miss X
Hon ville egentligen inte vara med på bild.

- Men vad har jag skrivit på lappen? Vad är det jag skall köpa? Kulor? Kakor? Luder? Kan man köpa luder på Willys?

Prinsessan in action
För att normaliseras efter ovanstående traumatiska upplevelse var jag tvungen att besöka Prinsessan i skolan. Där var det full fart!

De kanske borde få äta gröt istället…

Bloggat den | February 3, 2010 klockan 12:03 pm | Inga kommentarer än

Idag är jag så stressad, så jag måste ta det lugnt.
Borde väl stå och rota efter kläder i garderoben, men istället sitter jag vid datorn. Men det blir nog bra till slut.

Ikväll skall jag ut på spännande äventyr, och jag känner mig både glad och förväntansfull. Det skall bli roligt både att besöka evenemanget, och att träffa den person som var gullig att bjuda med mig.
Jag återkommer med rapport och bilder

Det som måste göras idag (förutom att rodda med barnen, gå ut med hunden och rota fram kläder inför kvällen) är att förbereda middagen. Cannelloni är beställt, och den stackars familjen skall ju inte behöva sitta och svälta bara för att kära mor är ute och förlustar sig.

Blodig nakenchock

Bloggat den | January 31, 2010 klockan 7:00 pm | 4 Kommentarer

Sådär ja, då var veckans curlingpass avklarat, då. Dvs jag har hjälpt Mr T med hans reklamutdelning.
När vi skulle gå så ville både Prinsessan och Herr Fiffig följa med, och så fick det bli. Medan jag och Mr T delade ut reklam så stojade syskonen omkring i snöhögar och åkte rutschkana. Efter en stund blev de lite frusna, så de kom in i en trappuppgång där jag var. Där stod de och värmde sig en stund, och så vände sig Prinsessan mot Herr Fiffig och frågade
- Blöder jag på munnen?
Herr Fiffig svarade med ett förskräckt skrik. Prinsessan tog sig för munnen, tittade på sin hand, och så började hon också skrika.

Hon hade tydligen slagit i munnen när de tumlade runt i snöhögen utanför. Då hade hon inte märkt att hon började blöda, men nu när det började smaka blod i munnen så blev hon misstänksam. Båda barnen blev ganska upprivna av blodet, som ju såg ut att vara mer än det var.

Jag ringde på närmaste dörr för att be om en bit papper. Dörren öppnades, och där stod en man. Barnen blev knäpptysta när de fick syn på honom, och det var nästan så att jag också tappade talföret.
Karln var klädd i en skjorta. That’s it. Varken mer eller mindre.
Skjortan skylde visserligen hans ädlare delar, men när han böjde sig framåt stod det smärtsamt klart att han lät hela paketet hänga fritt…

Situationen kändes en aning bisarr, men mannen verkade inte känna sig obekväm på något sätt. Han var dessutom både hjälpsam och skojfrisk mot barnen (som mest svarade med se ut som två fågelholkar).
Prinsessans blodflöde avstannade ganska snabbt, och den hjälpsamme mannen skickade med en bit papper som hon kunde trycka mot läppen om det skulle börja blöda igen.

Ja, det var min söndagkväll, det.

Ambivalent söndag

Bloggat den | January 31, 2010 klockan 1:59 pm | 1 Kommentar

Klockan är snart två, och jag har inte lyckats komma igång än. Nåja, jag har ätit frukost, duschat och klätt på mig. Alltid något.
Prinsessan och Herr Fiffig är ute i snön, och Mr T sitter inne i sitt rum. Jag tror att han spelar något med AG.

Jag måste verkligen tvätta idag. Och så måste det städas - nej, röjas! - här. Måste försöka gå igenom vad som ev blev förstört i vattenläckan.

Jag är sugen på något gott. Typ semlor.
Men nej, semlor är ju egentligen inte gott. En torr bulle med lite grädde och på tok för lite mandelmassa. Nej, det kan jag vara utan. Istället för att käka semla kan man ju köpa en korv med mandelmassa och trycka i sig den. Det vore något, det!
Och så har jag ungefär 20 ägg som jag måste göra slut på idag. Vad skall jag göra med dem? Omelett till lunch och ugnspannkaka till middag?

Det ser ut att vara fint väder ute. Jag blir lite sugen på att ta med mig Hunden ut till Skölsta. Men jag börjar nog med att diska.

Lördagen i korthet

Bloggat den | January 30, 2010 klockan 10:29 pm | Inga kommentarer än

Mr T har pluggat bråk inför matteprovet.
Det “tråkiga” är väl att han ligger långt före klassen i matte (trots att han “bytte upp sig” - “klassmässigt” - vid årsskiftet), så det är rena söndagspromenaden för honom. Ännu tråkigare blir det imorgon, när morsan tar fram piskan, och höjer ribban..! *hehe!*

Herr Fiffig tog ett parti shack med farsan. Det blev ett svettigt parti.
För båda parter.
Sedan kom den lille lurifaxen och ville ta ett parti med morsan.
Det blev inte mindre svettigt.
Han är en pinsamt intelligent motståndare, den lille luringen..!

Prinsessan var på kalas igår, och idag var det dags igen. Nu var det pyjamasparty som stod på agendan.
Hon plockade fram en av sina sidenpyjamaser. Det blev den med “kortbyxor”, och därmed krävdes det att det skulle inhandlas passande, glittrande kalasbyxor.
Och så fick det bli.

Tja, det var min lördag. I all sin enkelhet.
Jag tar ett glas vin på det.

Åldersdemens?

Bloggat den | January 30, 2010 klockan 8:48 pm | 4 Kommentarer

Jag ringde AG, och mitt under samtalet fick han panik i rösten.
- Var är min telefon..?! flämtade han.
- Men… sa jag.
- Den ligger inte i fickan! Jag har den alltid i fickan! kved han.
- Men, du… sa jag. Längre hann jag inte innan han lättat konstaterade;
- Phu! Jag pratar ju i den!

Barnen har koll på mina kontakter

Bloggat den | January 24, 2010 klockan 1:30 pm | 1 Kommentar

Jag råkade höra när Prinsessan och Herr Fiffig satt och diskuterade;
- Kommer du ihåg när vi träffade Ellets mammas fru på Willys?
- Ja. Hon heter Tofflan. Och det är inte hennes fru, det är hennes flickvän.
- Man kan kalla henne för Tofflis också.

Nyopererad son

Bloggat den | January 22, 2010 klockan 11:24 pm | 3 Kommentarer

Igår när klockan hade passerat läggdags kom ena sonen och sa
- Mamma, jag har jätteont här nere i magen.
Han pekade långt ner mot ljumsken, och min första tanke var att det var blindtarmen som spökade. Samtidigt såg han inte ut att ha så jätteont som han sa.
- Ta ett bad, och duscha varmt mot magen, föreslog jag, eftersom jag själv tycker att det kan hjälpa när jag har ont i magen.

Efter badet kom sonen och sa
- Jag har fortfarande ont. Och det gör ont i pungen. Ena pungkulan har svullnat ganska mycket.
Jag är inte expert på pungar, men det där lät ju inte alls bra.
- Vill du att jag skall ringa sjukhuset? frågade jag.
- Ja, gör det svarade sonen.

Jag ringde Ackis och förklarade problemet så gott jag kunde.
- Han måste komma hit direkt var deras besked.
Jag är, som sagt, ingen skrotumexpert, så jag överlät till AG att följa med. Det känns liksom som att han är mer med i matchen när det skall snackas pung.

Direkt när de kom fram började sonen förberedas för operation. Samtidigt gick jag hemma och vankade omkring som en hysterisk höna.
Problemet var att sädesledaren och en blodåder hade slagit knut på sig själva, och blodtillförseln till testikeln hade därmed strypts. Det kan tydligen bli ganska allvarligt väldigt fort, eftersom vävnader snart kan börja dö. Nu hamnade sonen på operationsbordet relativt omgående, så det var aldrig någon fara på det området.

Efter operationen kom kirurgen och pratade med AG för att berätta hur det hade gått.
När han (kirurgen) hade pratat med sonen innan ingreppet hade han trott att det var falskt alarm. Sonen var nämligen alldeles för pigg och för lite smärtpåverkad för att det skulle vara skarpt läge. När operationen sedan hade satt igång, och kirurgen såg hur det såg ut, så tyckte han att sonen rimligen borde ha legat dubbelvikt av smärta när han kom in.

Imorse, efter att ha skickat iväg de andra barnen till skolan åkte jag direkt till Ackis. Där hittade jag sonen och AG sovande på en avdelning. Stackars AG skulle ju till jobbet, och han hade bara fått sig ett par timmars sömn framåt morgonkvisten. Sonen sov sött i sviterna av narkosen.
Jag väckte dem båda, och lyckades få i sonen lite frukost medan jag och AG pimplade kaffe. Efter ronden och ett toalettbesök blev sonen utskriven.
AG åkte till jobbet medan jag och sonen åkte hem. Han har sovit i stort sett hela dagen, och själv har jag kört på som vanligt. Jag har varit aptrött hela dagen, men sånt tar ju inte verkligheten hänsyn till.

Prinsessan försvann hem till Alicia straxt efter att hon hade kommit hem från skolan, och det stod snart klart att hon skulle övernatta där.
Kvällen här hemma har varit lugn. Jag och Herr Fiffig har stickat, och Mr T har ägnat sig åt spel.

100109

Bloggat den | January 10, 2010 klockan 1:33 am | Inga kommentarer än

Nu blev jag sugen på mannagrynspudding skrev jag på twitter. Några minuter senare plingade det till i min mobil, och där fanns ett mess från min Cyberfru:
Vi måste ha någon jävla telepatisk kontakt! För en timma sedan ställde jag mig och skulle göra mannagrynspudding! Nu tar jag mig en wirre och går och lägger mig. Så du vet, innan du blir sugen, var det kommer ifrån. Eller så är det du som redan har hällt upp ett glas… Am I being controlled? By u??
Hahaha, jag hade redan hällt upp ett glas vin, så det var nog härifrån wirre-suget kom! Vi är nästan läskigt lika, jag och min älskade Cyberfru!
Luv her!

Jag har väl egentligen aldrig haft någon egentlig uppfattning om Meg Westergren. Möjligen att hon skulle vara lite lolligt småflamsig. Efter att ha tittat på “hennes” program av Stjärnorna på Slottet på SVTplay, så måste jag säga att hon gjorde ett starkt intryck.

Jag har aldrig gillat actionfilmer. De fångar helt enkelt inte mitt intresse.
Det finns ett undantag från detta, och det är Pulp Fiction. Den går på TV nu, och är lika bra nu som den var när jag såg den på bio. Det är enda gången jag har sett en actionfilm på bio, och anledningen till att jag gjorde det var att jag var nyförälskad i personen som jag såg den med.

Jag har fått ett antal kommentarer, den ena stolligare än den andra, och alla skrivna av en och samma person. De är inte publicerade (eftersom de inte kommenterade det aktuella inlägget), men just bara för att de är så galna kommer jag att tillägna dem ett eget blogginlägg.
Ingen blir väl förvånad om jag berättar att det är en virrpanna från antroposofi- och waldorfsekten som har skrivit?

Imorgon får det bli mannagrynspudding till lunch!

Hushållsnära tjänster i förorten

Bloggat den | January 8, 2010 klockan 10:27 pm | Inga kommentarer än

Hushållsnära tjänster i förorten Kylan nyper verkligen tag i näsan så snart man kliver utanför dörren. Visserligen har det inte varit lika kallt igår och idag som det varit innan, men det är ju ändå inte så att man börjar fundera på beachsäsongen.

Igår tog jag med mig Prinsessan och åkte ut till förorten. Trots att vi hade pälsat på oss ordentligt så hann vi bli riktigt frusna under promenaden från bussen hem till vännerna. Jag har två tår som jag förfrös när jag var yngre, och de är inte roliga att ha att göra med när de blir kalla.

Nåja, när vi kom fram värmde jag upp mig med kaffe och tågnugg (Prinsessan blev varm av att stoja med Ellet). De unga tu spelade hockeyspel medan jag och Förorts-Jerka diskuterade livets väsentligheter. Bla så avhandlades skillnaden mellan närande och tärande vänner. Det är sällan eller aldrig jag och Jerry är överens om något, men i frågan om vilka människor som är/varit närande resp tärande, så var vi i det närmaste rörande överens.

Runt lunchtid fick jag ställa mig i köket och tärna potatis, för att sedan steka pytt-i-panna-deluxe. Under tiden skulle Jerry visa sig på styva linan genom att sätta upp nya gardiner.
När svordomarna bortifrån fönstret började osa alltför illa var jag tvungen att bryta in. Jag ville ju för bövelen inte riskera att karln körde stången genom rutan, i ren frustration.

Timmarna flög iväg, och till slut var det dags att ta sig in mot stan igen. Jag kollade ULs tidtabeller på nätet, och insåg att vi skulle kunna åka 127:an, vilket skulle betyda att vi kunde sitta på en och samma buss hela vägen hem. Nice!
Vi gick ut och ställde oss vid anvisad hållplats och huttrade en stund. I brist på bättre sysselsättning började jag läsa på den anslagna tidtabellen.
Häpp! Enl den skulle 127:an inte gå in till stan. Den skulle visserligen komma om ett par minuter, men bara fortsätta några få hållplatser till, för att ha sin slutstation ute i byn.
Det var bara att knalla över till andra sidan av vägen för att ta en buss som garanterat skulle gå in till stan. När vi stod och väntade på den bussen kom 127:an på andra sidan. Enl hur den var skyltad, så skulle den fortsätta in till stan efter att ha vänt ute i förorten… Vad skulle man lita på? Tidtabellen eller skyltningen på bussen? Skit samma, för vi hann inte springa över vägen en gång till.
Snart kom vår buss, och vi steg på den. Nu skulle vi visserligen behöva byta buss en gång innan vi var hemma, men vad hade vi att välja på..?
Halvvägs in till stan blev vi omkörda av buss 127, som alltså skulle in till stan igen!
Jävla UL! Nästa gång tar jag mjölkbilen istället, det känns mer pålitligt!

Det mest vettiga som har hänt idag var väl att jag och Prinsessan tog en promenad. Det var riktigt vackert och skönt ute, även om temperaturen återigen börjar krypa lite väl långt ned.

Nu är det ett glas vin och Castello Marquis som gäller.

Hutter

Bloggat den | January 6, 2010 klockan 1:05 pm | Inga kommentarer än

- 24°. En del av mig vill bara krypa ned under en gosig fleecefilt, och stanna där hela dagen. En annan del av mig vill pälsa på mig till tänderna och ta en långpromenad med Hunden. Frågan är var gränsen för djurplågeri går…

Prinsessan och Herr Fiffig vill envist trotsa kylan och gå ut/hem till kompisar. Jag får väl ta mig en tur och leverera dem till resp ställe, och sedan ta en långkörare med Hunden. Eller, åtminstone så lång han själv går med på.
Därefter vill jag krypa ned under en fleecefilt med ett glas vin!

Köldchock

Bloggat den | January 5, 2010 klockan 2:23 pm | 2 Kommentarer

Jag och Prinsessan tänkte ta med oss favvokillkompisen till IKEA en sväng, så att de kunde leka i Småland medan jag tog en fika (det är faktiskt ett ganska bra gratisnöje, måste jag säga).
Vi gick ut för att skotta fram Spättan. När jag skulle starta gick startmotorn runt två trötta varv, sedan var det inget mer med det. Nästa försök att starta visade att det inte var lönt att fortsätta. Det var bara att ge upp.
Men jag måste säga att Spättan var i gott sällskap, för på parkeringen stod inte mindre än tre bilar till som vägrade starta till förarnas förtvivlan/ilska.

Prinsessan blev lite putt. Hon ville ju så otroligt gärna leka med favvokillkompisen, inte minst med tanke på att han har varit i Gambia i flera veckor (det kan vara så att ryktet om en liten present gjorde sitt till, också ). Samtidigt förstod hon att om Spättan inte startar, så går det inte att ta sig till IKEA.
Vi gick in och ringde till favvokillkompisen, och de bestämde att Prinsessan skulle komma dit och leka istället. Som tur är, så bor de inte mer än fem minuters promenad härifrån, så vi knallade iväg. Under den lilla biten trodde jag att jag skulle frysa ihjäl. Och då skall ni ändå veta att jag var ordentligt klädd.

Det var så kallt att tårarna började rinna. När jag kom hem kollade jag temperaturen, och den visade på - 18°. Det i sig är ju knappast något köldrekord, men jag gissar att det var en kombinationen av köld/luftfuktighet/vind som resulterade i den bitande kylan.

Nu sitter jag här och försöker tina upp med hjälp av en balja kaffe.
Favvokillkompisens mamma såg förresten oförskämt fräsch och läcker ut i sin nyflätade frisyr.
Mr T och några av hans polare sitter och hänger inne i hans rum. Idag kan jag ju knappast tvinga dem att gå ut, så de får väl sitta där. De gör inget större väsen av sig, förutom när de blir hungriga. Men när de dundrade in här hade de bunkrat upp med chips, godis och läsk, så jag kanske inte behöver leka bambatant än på en stund
Herr Fiffig skulle åka pulka med fritids idag. Hoppas att de stackarna inte fryser ihjäl. Han är visserligen inte den som fryser i första taget, och han har ordentligt med kläder med sig, men ändå… De brukar festa till det med varm choklad och annat mumsigt när de har varit i pulkabacken, så vi får hoppas att det inte går någon nöd på dem.

Jag borde antagligen ta tillfället i akt och försöka göra lite nytta nu när jag fick en stund för mig själv.
Vi får se hur det blir med den saken.

Andra bloggar om Kyla

2010

Bloggat den | January 3, 2010 klockan 9:59 pm | 1 Kommentar

Jag ägnar mig inte åt sånt trams som nyårslöften, men nyss bestämde jag mig för en sak; 2010 skall bli ett förändringarnas år. From nu är det jag som pekar med hela handen. Varje gång!

Sanna mina ord.

Nyårsafton

Bloggat den | January 1, 2010 klockan 1:30 am | 2 Kommentarer

Dagen var mer än lovligt slö. Jag åt frukost och smådiskade lite… mycket mer än så blev det liksom inte.
Jo, jag laddade ett par vändor i tvättstugan, men det var inte alltför betungande. Det visade sig att de två första tvättiderna imorgon var lediga, så då kunde man ju fula sig och sudda ut dagens tider, för att boka morgondagens tider (så att man inte behöver jäkta med tvätten - hysch hysch Majsan, skvallra inte för styrelsen!).

Inte ens dagens planerade pulkaåkning i förorten blev av. Det får, om möjligt, bli imorgon istället.
Det enda vi annars har inplanerat för morgondagen är att gå och se Upp. Jag tror inte att vi får med oss Mr T, hans sikte är tydligen inställd på att se nån Avatar, eller vad han nu snackade om.

Aftonens middag (som bereddes med stor hjälp av de yngre barnen) bestod av krustader till förrätt, filoinbakad (mördegen var slutsåld!) oxfilé och hasselbackspotatis, och sedan fruktsallad och glass till efterrätt. Till detta dracks det genomgående champagne (eller Pommac, om man nu skall vara petig med vad det heter).

Mr Ts kompis Patrik kom att tillbringa nyårsafton här. Hans mamma skulle visst på någon fest, och grabbarna satt inne på Mr Ts rum och spelade.
Patrik hade med sig smällare som han (?) hade köpt, och det fick mig att gå igång.
Hur kunde han (som tom är ett år yngre än Mr T) ha köpt smällare? Eller hur kunde någon ha så dåligt omdöme så att denne “köpte ut” smällare till honom?
Oavsett vilket, så bad jag att få inspektera de pyrotekniska prylarna, och det visade sig vara av en kaliber som jag inte tillåter Mr T att vara i närheten av (jag vet iofs inte hur det skulle se ut för att jag skulle tillåta honom vara i närheten av det heller).
Mr T tyckte naturligtvis att jag var en sjukt mossig och pinsam morsa, men jag visade ingen pardon. På det här området finns det inget förhandlingsutrymme, liksom.
Vid halv tolv-tiden kom grabbarna på att de skulle gå hem till Patrik (han bor en halv minut härifrån).
- Varför då?, undrade jag.
- Vi tänkte sitta där och spela svarade Mr T.
- Ok, men då vill jag att ni lämnar Patriks smällare här, sa jag.
- Mamma, lägg av. Du är så jävla pinsam! svarade Mr T.
- Det är mycket möjligt att jag är. Men i den här frågan kommer jag att fortsätta vara pinsam. Det kommer inte att hända att ni går hem till Patrik och har de där smällarna med er, klargjorde jag.
Mr T fortsatte yla om hur jag skämde ut honom, men jag var benhård.
- Men Mr T, vi lämnar smällarna här hördes till slut Patriks stämma utifrån hallen.
Det må vara så att grabbarna anser att jag “förstörde” deras planerade nyårsfirande, men det bär jag med den äran! Så länge mina barn inte har uppnått myndighetsålder så kommer de inte att få handskas med raketer.

Vid tolvslaget gick familjen (minus Mr T, som ju satt hemma hos Patrik och spelade - jag kollade, för säkerhets skull!) ut och snåltittade på raketer.
Annars var väl dagens stora händelse att Prinsessan spontant och överraskande visade att hon kan knyta en slipsknut.

Jag har närt en rojalist vid min barm!

Bloggat den | December 30, 2009 klockan 10:32 pm | 6 Kommentarer

Prinsessan (min avkomma, alltså) har snappat upp att det ståndar bröllop i landets dyraste socialbidragsfamilj nästa år. Hon ser fram mot att ta del av spektaklet via TV, och är samtidigt lite förnärmad över att inte vara personligt inbjuden.
Hon började ställa en massa frågor om knugafamiljen, och jag svarade så gott jag kunde. Jag berättade att även kronprinsessans lillasyster kommer att gifta sig nästa år, och det tyckte hon naturligtvis var roligt.
- Men jag tycker att Madeleines storasyster har finare namn sa Prinsessan.
- Jaha, varför då? undrade jag.
- Jag tycker att Kronprinsessan är ett väldigt fint namn svarade hon.

Det fick mig att gå igenom namnen på alla i knugafamiljen. Jag avslutade med att tala om att knugen heter Carl XVI Gustaf Folke Hubertus Bernadotte.
Prinsessan sken upp och svarade:
- Det är ju nästan som Pippi! Hon heter ju Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump!

Skrattkramp

Bloggat den | December 29, 2009 klockan 7:18 pm | 8 Kommentarer

Det händer alltmer sällan, men idag var det dags igen.

Jag var inne på Systembolaget och handlade lite. När det var min tur i kassan sa kassören något som jag inte uppfattade, men jag utgick från att han sa vilken summa han ville ha så jag räckte fram pengarna. Han tog inte emot dem, utan tittade på mig med en halvbister min. Jag svarade med att titta på honom med en frågande min.
- Legetimation, tack förtydligade han sitt tidigare mumlande.
Min nyss frågande min förvandlades till en ännu mer frågande min, och sedan började jag gapskratta. Jag halade fram körkortet under fortsatt skratt. Jag kunde inte sluta skratta, och innan jag hade kommit ut till parkeringen skrattade jag så att jag grät.
Jag kommer ha träningsvärk i magmusklerna imorgon.

Det är i det närmaste ett kvars sekel sedan jag fick börja handla på Systembolaget.

Familjen decimerad

Bloggat den | December 26, 2009 klockan 9:44 pm | 3 Kommentarer

När jag stod och fixade mat (det fick bli julmat idag också) så skulle Mr T samtidigt passa på att ge Milou något att gnaga på. Han tog en morot och gick in i sitt rum. Det tog inte mer än ett par sekunder innan han var tillbaka vid köksdörren igen
- Mamma, Milou ligger bara alldeles still inne i buren! sa han med en förskräckt min.

Ja, det lilla virvelmarsvinet hade dött knall och fall. Han har varit pigg och social hela tiden när han bott hos oss, så jag tror inte att han har dragits med någon långvarit sjukdom. Det måste ha gått väldigt fort, och den vetskapen känns ju bra.

Mr T blev lite ledsen och nedslagen, men vi pratade om att det är livets gång. Om man väljer att ha husdjur så måste man vara införstådd med att man överlever dem. Det är sorgligt, men alternativet är ju att inte ha djur alls, och det är ju inte så roligt det heller.

Prinsessan sover över hos Alicia, och känner därmed inte till Molous bortgång än. Jag bävar för att berätta det för henne, då jag vet att hon kommer bli fullständigt förkrossad.
Det blir en tung uppgift inför morgondagen.

R.I.P Milou.

Början på annandagen

Bloggat den | December 26, 2009 klockan 11:52 am | Inga kommentarer än

Det pratas om tsunamin på nyheterna. Herr Fiffig och Prinsessan var bara fyra resp två år när det hände, och har inga minnen av det. Jag berättar så pedagogiskt och detaljerat jag kan, eftersom jag anser att det är viktigt att veta och känna till.
Min röst spricker och tårarna börjar rinna. Det förvånar mig, då jag inte på något sätt var personligt drabbad av katastrofen. Men jag blir lika känslomässigt berörd av att prata om det nu, som jag blev då för fem år sedan.

Nu sitter Prinsessan och pratar med sin kompis Alicia i telefonen. De pratar, fnittrar och skrattar. De är bara sju år, men kan prata hur länge som helst, om man inte hinrar dem. Undrar hur det kommer se ut om några år…
Om en stund skall Prinsessan hem till Alicia. Jag och Herr Fiffig skall ge oss ut en sväng. Det verkar som att han vill handla lite för sina julklappspengar
Mr T sitter inne i sitt rum och slöar, men honom tänker jag köra ut idag, så att han får lite frisk luft.

Julbaksmälla

Bloggat den | December 25, 2009 klockan 11:31 pm | Inga kommentarer än

Herr Fiffig kom just tassande och bad om Samarin.
Ja, varför skulle inte även en 9-årings mage kunna bli bubblig av all julmat och allt godis.

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Trettonårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Det senare gärna i Ishallen. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.