Varför gråter inte Emma?

Bloggat den | July 15, 2011 klockan 10:14 pm | 1 Kommentar

Varför gråter inte Emma? Av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig
ISBN: 978-37-13717-9
Bokförlaget Forum

Ingen av oss undgick att följa den ofattbara tragedi som utspelade sig i Arboga i mars 2008.  Det var som att tiden stannade, och det som utspelade sig var som taget ur en surrealistisk film.
Emma Jangestig blev Arbogamamman med svenska folket, och vi var nog många som fascinerades över den styrka, mod och klokhet hon visade.

I Varför gråter inte Emma? berättar Emma själv om Händelsen (som hon benämner överfallet/morden), och tiden som har gått därefter. Det är en nära berättelse som berör.
Tyvärr förtas en del av läsupplevelsen av att Emma omnämns i tredje person i boken. Jag vet inte om det beror på att Wennerholm skall framhållas som huvudförfattare eller att man på något sätt vill markera en distans mellan Emma och läsaren. Eller vill man kanske bara markera att det är Emmas ord som har blivit Magnus text?
Oavsett vilket svaret är, så hade boken vunnit på att vara skriven i första person.

Jag slås av en påfallande likhet mellan mig och Emma ( - Inga jämförelser i övrigt!); Vi har båda valt att inte ge hatet något utrymme i våra liv. Istället krigar vi (i den mån vi tvingas kriga) med Kärlek.
Det är en stridstaktik som leder till Vinst Varje Gång :)

Varför gråter inte Emma? bjuder på värme, tårar, skratt, sorg, förtvivlan och framtidstro. Det är en bok jag rekommenderar varmt.

Andra bloggar om , , ,
Intressant?

3096 dagar

Bloggat den | June 19, 2011 klockan 1:04 pm | Inga kommentarer än

Natascha Kampusch 3096 dagar av Natascha Kampusch.
ISBN 978-91-0-012618-6

Natascha Kampusch berättar om sina 8½ år i fångenskap hos Wolfgang Priklopil, och även om människors reaktioner och uppfattningar efter att hon lyckades fly. Hon dissar Stockholmssyndromet, och hävdar sin rätt till sin egen tolkning av sina upplevelser. Hon är mycket tydlig med att inte klä sig i någon offerkofta, samtidigt som hon ger en välförtjänt känga till den österrikiska polisen. Den hade, på ett tidigt stadie, två tips som pekade ut Priklopil som gärningsman, men man följde inte upp dessa tips ordentligt. Därmed blev tiden i fångenskap så mycket längre än vad den hade behövt bli…

Allra minst förlät man mig att jag bedömde gärningsmannen på ett annat sätt än man förväntade sig. Man ville inte höra mig säga att det inte existerar någon absolut ondska och ingen tydlig rågång mellan svart och vitt. Gärningsmannen hade tveklöst berövat mig min bardom, låst in och plågat mig - men han hade under den avgörande perioden mellan mitt elfte och mitt nittonde levnadsår varit denenda person som jag kunnat relatera till. Genom min flykt hade jag inte enbart befriat mig från min plågoande. Jag hade också mist den enda person som på grund av omständigheterna kommit att stå mig nära. Men någon sorg, hur svårbegriplig den än må ha varit, beviljades jag inte.

Jag är beredd att säga att det här är den bästa bok jag någonsin har läst. Natascha Kampusch är en uppenbart mycket intelligent, klok och stark tjej. Jag sträckläste boken från första till sista sidan, och kände mig nästan lite besviken när jag hade läst klart. Jag ville ju läsa mer av henne!
3096 dagar är en bok som alla bör läsa.

Se Skavlans intervju med Natascha Kampusch.

Två vackra blommor i TV4s Nyhetsmorgon

Bloggat den | October 30, 2010 klockan 12:11 pm | 1 Kommentar

För någon vecka sedan skrev jag (inte så utförligt, utan snarare i ganska svepande ordalag) ett inlägg där jag grattade en vän. För ca 1½ månad sedan nämnde jag även en bok som jag hade fått av min vän, och som hon är involverad i.
Boken heter Som en blomma på månen, och imorgon kommer nämnda vän vara med i TV4s Nyhetsmorgon, tillsammans med sin dotter, och prata om bl.a. boken.

Som en blomma på månen Som en blomma på månen är en väldigt viktig och ledsam - men samtidigt också oerhört varm - bok, som berör något som är både osynliggjort och väldigt skambelagt i vårt samhälle.
När jag fick boken kände jag att det var en av de finaste gåvor jag någonsin har fått. Delvis tack vare den fina hälsningen som var skriven i den, men också eftersom jag känner och älskar några av personerna som medverkar och omnämns.
Hittills har boken bara funnits tillgänglig för de inblandade och kretsen runt dem, men nu har Sivarts förlag gett ut den i en inbunden upplaga (ISBN 978-91-85705-41-2).
Läs den!

Som en blomma på månen kan köpas hos bl.a. Bokus och Adlibris, men finns även att köpa i välsorterade boklådor.  Jag vet också att ett begränsat antal kommer att säljas via bloggen Någons Mamma - Någons Dotter.

Och så glömmer ni inte att bänka er i TV-sofforna imorgon förmiddag, för att se två stolta och fantastiskt modiga kvinnor! Jag älskar dem båda.
TV4s Nyhetsmorgon vid niotiden - Ok!?

Tillägg 101030, 23:15: Nu har “huvudpersonerna” i mitt inlägg gått ut med detta öppet i sina egna bloggar. Läs gärna vad de skriver på Brittas blogg och Tonårsmorsa.
Läs även de två inlägg som Britta och Fatou har gjort på sin gemensamma (hittills hemliga) blogg.
Jag är oerhört stolt över att få ha dessa kvinnor som mina fina och varma vänner!

Andra bloggar om

En författares död - Unni Drougge

Bloggat den | October 24, 2010 klockan 12:02 am | 1 Kommentar

Unni Drougge har skrivit ett viktigt och skrämmande blogginlägg, vilket jag tar mig friheten att kopiera rakt av och klistra in här:

Unni Drougge Jag hade hoppats att jag inte skulle behöva skriva om det här, men nu ser jag mig nödd och tvungen. Min nya bok Bluffen är nämligen tystad och kraftigt motarbetad av våra största maktcentra. Nej, jag är inte paranoid eller inbilsk. Jag har funnits i branschen tillräckligt länge och känner tillräckligt många människor i den för att få det hela kvittrat i mitt öra.

1
Det är ju väldigt tjusigt med tryck- och yttrandefrihet, fint att läsa behjärtansvärda texter i de stora drakarna om maktövergrepp, korruption och haltande demokrati. Angeläget att få ta del av Wikileaks dokument över nedtystade missförhållanden. Viktigt att analysera Mellanösternkonflikten.

Det som är långt borta.

Det går också bra att ge fanatiska medelmåttor som Marcus Birro ett obegränsat medieutrymme. Självcentrerade histrioniker med huvudet i arslet kan aldrig kläcka ur sig obekväma sanningar eftersom de har fullt sjå med att vårda den ömtåliga myten om sig själva. Och så kan man ägna spaltkilometer åt Sverigedemokraterna. Stolt sträcka upp näven och förkunna att man är mot rasism.

Media framhåller gärna att de ägnar sig åt självkritik. Thomas Mattsson har till och med skapat en väl synlig spalt där han rättar till felaktigheter i tidningen. Men vad går i övrigt mediernas självkritik ut på? Är det när kvällstidningarnas chefredaktörer får tuppfäktas om lämpligheten gällande vissa namnpubliceringar eller rubrikskapande kring ej bekräftade men spektakulära missgärningar, exempelvis Sven-Otto Littorins eventuella sexköp? Är detta den enda mediekritik som står oss till buds?

När Gömdaskandalen rullades upp blev raseriet i bloggosfären så stort att riksmedia inte längre kunde avstå från att ta upp frågan. Men det var en tråd i härvan som klipptes av och som fick ligga kvar och fräsa bland bloggarna. Det var den kanske mest intressanta och den handlade om de mäktigaste mediernas utbredda vänskapskorruption. Den självkritiken ägnar sig inte våra medier åt, att kartlägga vilka som äter ur samma köttgryta, vem som sitter i knät på vem. Vilka mediechefer som firar semester ihop och umgås ymnigt på fritiden.

Inte heller redovisas de pengaströmmar som forsar mellan bokförlag och media, avtalen som görs upp, de till mutor gränsande rabattvillkor som sluts i olika led, eller de lojalitetsband som knyts mellan starka medieprofiler och det profithungriga bokförlaget, där medieprofilerna får sina böcker utgivna till monstruösa marknadsföringsåtgärder.

Ponera att den folkkäre tevekändisen X ger ut en bok på förlaget Y som ger tidningen Z feta erbjudanden om att till sin bilaga distribuera gratis ljudböcker eller pocketutgåvor. Dessutom umgås X privat med både Z:s chefredaktör och med förlagschefen på Y. Tror ni då att X eller tidningen Y skulle vilja befatta sig med en person som ifrågasätter dessa ekonomiska och vänskapspräglade samband?

Nej, eller hur?

Bluffen är en rolig bok, lätt att läsa, men det gör den bara ännu farligare. En rolig och lättläst spänningsroman som avslöjar makt och korruption i bok- och mediebranschen skulle ju kunna nå ut också. Klart att den måste stoppas till varje pris av dem som blir avklädda. I det här lilla landet har vissa medieprofiler fått mer makt än ministrar, mer makt än chefredaktörer på stora mediehus. Jag valde att låna in Jan Guillou och Leif GW Persson som romankaraktärer för att illustrera denna makt. Och nu sitter alltså chefer för våra riksmedier och blockerar allt inkommande material om min bok för att rikstjurarna, deras egentliga överhuvuden, vill ha det så. De lyfter helt sonika ut artiklar om Bluffen. Inte ens en recension har boken fått i stockholmspressen. Tänk att vara så ägd.

Naturligtvis skulle Guillous och GW:s undersåtar protestera om de läste detta. De skulle skylla på allt möjligt. Platsbrist, nyhetsvärdering, tillfälligheter. Men nu har jag ju mina källor. Dessutom skulle nog Thomas Mattsson hänvisa till att Expressen minsann inte drog sig för att trampa Guillou på tårna när de publicerade KGB-skandalen, vilket Guillou såklart rasat över, eftersom hans kungakrona tillfälligt hamnade på sniskan av avslöjandet.

Men mediernas uppgift att granska makten måste väl gå ut på mer än att sätta dit makthavare för att de betalat en Toblerone ur fel portmonnä, köpt en bostadsrätt, fått en Louis Vuitton-handväska i present, skattefifflat eller eventuellt gått till prostituerade. Även om den sortens avslöjanden också kan ha sin relevans behöver ju maktens själva mekanismer granskas. Med det avser jag sättet som makten, framförallt mediemakten, utövas på; hur den missbrukas, hur den vidmakthålls, hur dess kritiker förtigs och hur dess tronföljare utses – denna maktgranskning äger inte rum överhuvudtaget.

Jag tror att allmänheten skulle vara oerhört intresserad av att få veta vilka kotterier och kamaraderier som finns inom medierna och hur spelet bakom kulisserna egentligen ser ut. Det är det min huvudperson Berit Hård upptäcker i förbifarten medan hon försöker undvika att själv bli korrumperad. Men den typen av maktgranskning undviker media, för då skulle ju folk kunna bli upplysta på allvar om hur den tredje statsmakten på sikt undergräver demokratin. Då är det bättre att slänga ut ett köttben då och då om svarta barnflickor eller en och annan muthärva.

Ignorance is bliss, särskilt för makthavarna.

2
Nu kanske någon tror att detta är ett pity party à la Birro eller Ranelid om att jag inte fått tillräckligt med media kring min senaste roman och att jag bara vill tjäna pengar. Så är det inte. Vad jag gör just nu är att slåss för min och för mitt författarskaps överlevnad. Ni anar inte hur mycket mer jag hade kunnat berätta om räv- och rackarspelen i själva bokbiznizen. Men det tar jag kanske en annan gång. Jag ser hur som helst inget egenvärde i att flamsa runt i diverse mediejippon, oftare tackar jag nej än ja. I tingeltangel-sammanhang är jag nämligen välkommen, där är jag ju inte farlig. Men media har alltid skrämt mig. Ofta infinner sig ett diffust och kvarsittande obehag av att närvara i spalterna eller i rutan. Förutom när jag får chansen att meddela mig med mina läsare om något jag skrivit. Skriva är allt jag ber om. Nu hotas den gärningen, och därmed är även jag själv hotad.

Medan jag skrev Bluffen fick jag idel ryggdunkar från människor som fick reda på vad boken handlade om. Människor i branschen. De ville gärna förse mig med smaskigt skvaller om de nämnda personerna (skvaller som jag inte har använt mig av). De jublade över mitt mod.

De hyllar mitt mod även nu. Jag är ute mycket, träffar massor av folk. “Tänk, att du vågar utmana de där gubbarna!” Paradoxalt nog är det just denna inställning som kräver att jag är modig. Det är ju rädslan att opponera sig som ger makthavarna deras makt. Men jag är faktiskt ganska less på att höra det nu. Att jag är modig. Om det nu är en så viktig egenskap – se till att förvärva den då! Istället för att bänka er på första parkett för att se på medan jag förblöder.

“Du är så stark”, får jag jämt höra. “Du är så stark, du reser dig alltid.” Nu börjar jag faktiskt undra varför jag ska det. Är det för att ge en ny föreställning där jag ska slåss från den dödsdömdes position?

Det är inget fel på mitt självförtroende som författare. Frågan är om det finns plats i den här dypölen för en författare som jag. Och nu håller det scenario som utspelas i Bluffen på att iscensättas i realtid. Läser ni boken får ni reda på vad. Arbetstiteln var En författares död. Enligt medielogikens prioriteringar är en kvinna för övrigt alltid mer värd som lik än som levande.

Jag hade också tänkt kalla boken Alla älskar en död författare.

Nu heter den som bekant Bluffen. Det är bättre. Och apropå det. Det var jag som bröt mig in i Jannes vinkällare, denna viktiga nyhet som hamnade på löpet och gav Janne chansen att än en gång få gråta ut i teve. Men de där svindyra vinerna smakade bara blask. En riktig vinkännare går efter smaken och inte prislappen. Och medaljerna som Janne köpt på en tobaksaffär i Finland var ju fejk, så de slängde jag i grovsoprummet. Det jag kastar där brukar alltid komma till användning. Kanske går någon uteliggare runt med dem nu.

Du kan köpa Bluffen (ISBN 978-91-86021-74-0) på t.ex. Adlibris, Bokus och Bokia. Själv tänker jag kvista iväg till LundeQ imorgon, och köpa den!

Andra bloggar om , , ,
Intressant?

Mikael Parkvall är inte lagom - han är bäst!

Bloggat den | September 15, 2010 klockan 11:26 pm | 2 Kommentarer

Det hampade sig så att jag idag plötsligt satt och bläddrade i Lagom finns bara i Sverige av Mikael Parkvall. Jag snabbläste ett par kapitel, och kunde därmed konstatera att det här är en bok jag inte kommer att låna på biblioteket!
Det här är en bok som får mig att hänga på låset på LundeQ imorgon, för att köpa den! Det här är en bok som är ett måste i min bokhylla!

Jag behövde inte bläddra speciellt länge i boken innan Parkvall hade lyckats ta död på större delen av språkpolisen i mig. Och jag är säker på att de rester som finns kvar kommer att förintas när jag läser boken i sin helhet.
Parkvall skriver på ett sätt som tilltalar mig på såväl bredden och längden, som höjden!

Jag kan naturligtvis inte recensera boken efter att bara ha skummat igenom ett par kapitel (hur gärna jag än skulle vilja), men jag kan ändå inte motstå att dela med mig av några citat som fick mig att brista ut i sjusjungande och rungande gapskratt (något som f.ö. var extremt välkommet och välbehövligt just idag);

Inte heller är det säkert att “Därpå genmälde Börje att han ingalunda ämnade …” i alla sammanhang är mer lättbegripligt eller ens mer statusböjande än ett kraftfullt “Han ba ööööh!”

eller

Det torde vara uppenbart för de allra flesta, utom möjligen den mest naiva, att ett och samma uttryckssätt inte rimligen passar lika bra i alla sammanhang, från cocktailminglet till träspritsfesten. Och varför skulle bara språkbruket överlåtas till “experter” - varför inte lika gärna utse folk som kan förklara för oss att vi ska passa oss för träningsoveraller, gaydisco och stångkorv?

eller (som när han redogör för olika kategorier av språkvalsargument)

Det “logiska argumentet” förefaller vid en första anblick som rimligt, genom att man förespråkar “det som är mest konsekvent”. Men den som tar detta argument på allvar borde rimligen säga “hons” istället för “hennes”, och “gådde” snarare än “gick”. Varsågod. När ni gör det kan vi snacka.

Det här är njutning på hög nivå!
Jag kan försäkra er att jag återkommer i ämnet när boken är läst i sin helhet.

Andra bloggar om , ,

Bokrelease

Bloggat den | May 28, 2010 klockan 9:54 am | 4 Kommentarer

Svedd Igår var det bokrelease för Sandra Gustavssons kommande roman Svedd.
Evenemanget hölls på El Mundo på södermalm. Med andan i halsen lyckades jag och Fatou ta oss dit i tid. Fatou hade bjudit med sin underbara mamma (själv hade jag bara bjudit med mig själv ;) ), och det blev ett par trevliga timmar.

El Mundo visade sig vara en mysig och gemytlig kvarterskrog, som jag gärna kommer tillbaka till. Ytterligare en bloggare, Fru Hatt, hade hittat till El Mundo, och efter en stund dök även Christina upp.

100528bSandra läste ett stycke ur sin bok, och hade jag inte varit nyfiken på den innan, så hade jag blivit det då. Det är en bok jag ser fram mot att läsa (jag började faktiskt tjuvläsa redan på tåget hem), och recension kommer.

Svedd släpps den 9 juni.
Tack för en trevlig kväll!

Och avslutningsvis: Ett stort födelsedagsgrattis till Sandra, som fyller år idag!

Andra bloggar om ,

Sanningen om Gömda - nu med rätt artikelnummer

Bloggat den | August 20, 2009 klockan 3:08 pm | 3 Kommentarer

Idag gick jag in på Akademibokhandeln på Gränby centrum för att köpa ett antal exemplar av Mia - Sanningen om gömda i pocket (kanonbra att ha för att ge bort som presenter).
Boken fanns inte i butiken, och jag frågade bokhandlaren. Han kollade i datasystemet, men där fanns den inte heller. Då kollade han i en katalog över aktuella pocketböcker som var på väg att släppas, och där hittade han den. Problemet var bara att det artikelnummer som angavs i katalogen går till den inbundna boken.
Om butikerna beställer pocketböcker utifrån de uppgifterna får de alltså hem inbundna böcker istället.

När jag kom hem ringde jag Akademibokhandelns orderavdelning för pocketböcker för att påtala detta.
Enl personen jag pratade med släpps boken först i sept, så där fick jag rätta honom. Han såg även till att det nu ligger rätt artikelnummer på pocketboken, så det är bara att butikerna sätter igång att beställa.

Lögnen är fortfarande sann

Bloggat den | July 7, 2009 klockan 11:31 pm | 2 Kommentarer

För knappt ett år sedan fick jag upp ögonen för Monica Antonsson, och den bok hon höll på att skriva. I Mia - Sanningen om Gömda drog hon ned brallorna rejält på Liza Marklund, genom att avslöja att den “sanna” boken Gömda inte var något annat än en lögn. Även de mest hängivna Marklund-fans måste sätta på sig extremt stora skygglappar för att inte se detta (och jag tror inte de lyckas ens då, men de kan ju fortsätta hoppas och förneka).

Debatten som följde var oerhört intressant som fenomen. Media visade sitt fula ansikte, och det blev pinsamt tydligt att det var viktigare att hålla kompisar om ryggen än att avslöja den lögn som hade kommit att bli Marklunds räkmacka.
Jag har väl aldrig sett kvällspressen som några sanningens budbärare, men någonstans har jag ändå trott att grundstommen i det som skrivs är sant. Den villfarelsen blev jag av med, i samband med Gömda-debatten.
Någon av kvällstidningarna sålde “bevis” för att Mias lögner skulle vara sanna. Hade de bemödat sig med att kolla upp dokumenten, så hade de upptäckt att ett (kanske fler?) av dokumenten var en förfalskning. Men de jobbade efter devisen Kolla aldrig upp en bra story… och valde att istället stå där med skammen (utan att låtsas om det).
Medias agerande gick mest ut på att rädda Marklunds skinn, istället för att rapportera om det avslöjande som visade att hon hade byggt sin karriär på en mytomans oemotsagda lögner.

Själv fick jag ta emot grova och allvarliga hot mot både mig och mina barn, när jag deltog i debatten. Nu ser jag att Ingrid Carlqvist har utsatts för ännu en förtalskampanj. Vad är det med folk!?
Jag kan inte undgå att dra paralleller till Waldorftomtar och Antroposmurfer; När någon avslöjar en obekväm sanning så väljer man att “skjuta budbäraren” istället för att se till/ta itu med problematiken.

Marklund, Piratförlaget och stora delar av mediaeliten försökte i stor utsträckning att tiga ihjäl sanningen. Men det hindrade inte Bibliotekstjänst från att omklassificera böckerna från fakta till roman.
(Jag undrar fortfarande varför Marklund, som plötsligt gick ut och sa att boken var en roman, aldrig hade klagat under alla de år som boken varit felklassificerad som fakta.)

Hos Piratförlaget är Gömda fortfarande baserad på en sann historia. Att Antonsson har avslöjat lögnerna, och att det som beskrivs i Gömda tillbakavisas av inblandade myndighetspersoner och övriga närvarande är inte nog för att Piratförlaget skall ändra på hemsidan eller ta bort bokens falska undertitel.
Det är oerhört generande. För Piratförlagt.

Medborgare X har mailat till Piratförlaget om detta, och flera bloggare har följt hans/hennes exempel. Jag vet inte om jag tror att Piratförlaget gör några ändringar utifrån att de blir mailbombade. Det är nog mer troligt att de agerar som de gjorde när besvikna läsare skickade tillbaka Gömda; de påstod att de bara hade fått 3-4 böcker i retur. (Det är ju lite komiskt i sig, eftersom jag personligen känner fler än så som har skickat tillbaka böcker, och jag tror inte att jag känner alla som har gjort det).
Jag menar inte att det är fel att maila Piratförlaget, absolut inte. Men jag tror att det är mer effektivt att tex skriva om det på nätet.

Den enda rimliga förklaringen jag kan se till att Piratförlaget inte gör de ändringar de rimligen borde göra, är att de utåt vill demonstrera att de är fullständigt oberörda av Antonssons avslöjanden. En maktdemonstration förblindad av storhetsvansinne, helt enkelt.
Att detta får dem att framstå som smått imbecilla väljer de att inte låtsas om. Eller så förstår de det inte, helt enkelt.

Andra som har skrivit om detta: Medborgare X, Monica Antonsson, Jerry, Maukonen
Andra bloggar om Monica Antonsson, Piratförlaget, Mia Eriksson, Mia – sanningen om Gömda, Liza Marklund, Gömda, Gömdaskandalen Intressant?

Monica Antonsson har blivit intervjuad av Nyhetsverket.

Klart man blev arg på negrerna när deras negerförband skrämde upp och våldtog landsortsbefolkningen…

Bloggat den | June 14, 2009 klockan 11:01 pm | 4 Kommentarer

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; De bästa argumenten mot Waldorf/antroposofi är deras egna. Deras argument och flumsvammel får vilken normalbegåvad människa som helst att ta sin mats ur skolan.

Kära Zooey tipsade mig om en Antroposofisk frågelåda, där antroposofen “Kristoffer” svarar på frågor. Det var riktigt underhållande, och jag har fått mig många hjärtliga skratt.

Fråga: Spelar det någon roll om vattnet virvlas för hand eller maskinellt?
Svar: Givetvis. På samma sätt som det spelar roll om vin, ost eller andra högkvalitativa konsthantverksprodukter är gjorda manuellt eller maskinellt. Principen är samma: maskinellt virvlat vatten blir genomsnittligt (förutsatt att det är rätt gjort, givetvis) medan manuellt virvlat vatten har ett bredare spektrum, från mycket sämre till mycket bättre.
Fråga: “Bättre” i vilka mätbara egenskaper?
Svar: Diverse mätbara egenskaper - beroende på vilka mätmetoder man använder, t ex kristallisations- eller stigbildstester, spektralanalys etc - men poängen med att jämföra med vin- och osttillverkning är givetvis att poängtera att det i slutänden handlar om egenskaper som måste bedömas av erfarna bedömare, inte av mätinstrument. Sedan kan man väl kalla konsten att b edöma kvalitet på ost och vin “ovetenskaplig”, om man vill ha ett riktigt snävt vetenskapsbegrepp, men då faller ju det mesta i livet bort. Vi lever ju inte bara av sådant som med dagens vedertagna metoder kan mätas, vägas och räknas. Och ändå existerar sådant, rent objektivt. Precis som exempelvis en tanke, en känsla eller en impuls till handling har en objektiv existens utan att fördenskull vara materiell.
Fråga: Klarar en erfaren bedömare att bedöma det virvlade vattnets kvalitet även i en dubbelblind studie?
Svar: Nej, generellt inte. Man använder därför inte denna metod.

Sedan fortsätter han snurra in sig i sina motsägelsefulla argument. Tomater som har vattnats med virvlat vatten blir så fantastiskt mycket bättre och godare, så alla kan känna smakskillnaden - ändå går det inte att blindtesta.
Ja, det är logik som bara anstår Waldorfsekten och antroposmurferna.

Steiners och Antroposofins rasism försöker han bla bortförklara så här;
De var alla lite arga på negrer just då (1922, typ) eftersom fransmännen under kriget hade satt in speciella “negerförband” från kolonierna, som skrämde upp landsortsbefolkningen (och våldtog valda delar av den).

Efter förfrågningar om källhänvisningar svarar han
Att förse allt jag säger med källhänvisningar har jag helt enkelt inte tid till, dessutom bygger det mesta av det jag säger på decenniers praktiskt och teoretiskt arbete, inte på akademisk textbearbetning.
Jag tror faktiskt inte att karln själv fattar att han här medger att antroposofi inte har någon som helst koppling till vetenskap. Eller som Zooey uttryckte det;  Hela diskussionen är en oavsiktlig bekännelse av just det faktumet att den kopplingen är obefintlig.

Denne “Kristoffer” försöker förresten trycka in ordet vetenskap så ofta han bara kan. Till slut var det någon som frågade
Vet du ens vad vetenskap är förutom ett ord som du använder felaktigt hela tiden?
Naturligtvis kom inget svar på den frågan. Han svarar fö inte på frågor som tydliggör motsägelser och sektens flummeri, utan väljer att betrakta det som “oseriösa frågor” (vilket han inte svarar på).
Inom Waldorfsekten svänger man sig ofta av kontradiktionen andevetenskap. Sug på den!

När jag ändå är inne på Waldorfsekten, så tänkte jag passa på att tipsa om bra ställen man kan vända sig till om man som blivande avhoppare/nyavhoppad känner att man behöver stöd:
Plans - People for Legal And Nonsecterian Schools
FRI - Föreningen Rädda Individen
Föreningen Vetenskap och Folkbildning
Humanisterna
ROS - Råd Om Sekter

Litteraturtips:
* Manipulering pågår
ISBN10: 9170400296 ISBN13: 9789170400292
Antologi
* Sektbarn - ett  reportage om de utvalda för paradiset
ISBN10: 9100106976 ISBN13: 9789100106973
av Charlotte Essén
* Internatet
978-91-633-0785-0
av Nina Cernold
* Om det så skulle kosta mig livet
ISBN 9173870137 / 91-7387-013-7
av Margaretha Sturesson
* Escape
ISBN10: 0767927567 ISBN13: 9780767927567
av Carolyn Jessop
* Sekten: En sann historia
ISBN10: 9150106686 ISBN13: 9789150106688
av Peter Pohl
* Väg utan skäl
ISBN 91-87940-01-9
av Lotta Danielsson
* Då gråter änglarna
ISBN10: 9177156951 ISBN13: 9789177156956
av “Marianne” och Unni Wenche Tandberg
* Att leka med elden - sekternas värld
ISBN 9170553157 / 91-7055-315-7
av Karl-Erik Nylund
* Sekter & Hemliga sällskap
ISBN 978-91-552-3496-6
av Claes Svahn

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Intressant?

Censur av det fria ordet i svensk bokhandel?

Bloggat den | March 28, 2009 klockan 7:13 pm | 7 Kommentarer

När jag och Prinsessan var på stan gick vi bla in i en bokhandel. Jag strosade planlöst omkring bland hyllorna och nosade lite på böckerna. Efter en stund insåg jag att jag inte hade sett Mia - Sanningen om Gömda någonstans, så jag frågade efter den.
Jodå, de hade några ex på lagret. När jag frågade varför de inte stod ute i butiken fick jag svaret
- Det blir problem med [namnet på ett bokförlag] om vi har den framme.
Jag gjorde stora ögon, och ställde några högst relevanta frågor. Men jag fick inga svar på mina frågor. Bokhandlaren såg ut som att h*n tyckte att h*n redan hade sagt alldeles för mycket.

Vad fan säger man? De får alltså stå och sälja Antonssons bok “under disk”!
På vilka grunder kan man få problem med ett annat bokförlag, bara för att man har den bok som innehåller århundradets scoop, i hyllorna?
Jag spekulerar bara, men min gissning är att det där “andra bokförlaget” har meddelat något i stil med “Om ni har den där boken framme så får ni inte sälja våra böcker”. Det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma på.
Någon som kan tänka sig en bättre förklaring?

Jag informerade iaf bokhandlaren om att de borde ge Mia - Sanningen om Gömda en central plats i butiken. Inte minst med tanke på att bokens författare antagligen kommer att somna med en guldspade i sin hand ikväll.

Andra bloggar om , , ,
Intressant?

GRATTIS Monica!

Bloggat den | March 3, 2009 klockan 11:58 pm | 3 Kommentarer

Monica Antonsson har nominerats till Guldspaden för sin bok Mia - Sanningen om Gömda.
Det gör mig uppriktigt så glad att jag sitter här med tårar i ögonen, och det knyter sig i halsen.

Monica är inte bara tanttidningsjournalist och förortsfarmor. Hon kan säkert också skriva Krutgumma i sitt CV, men framför allt så är hon en jävligt tuff brud!
Hon är en av de mest godhjärtade människor jag mött. Hon lyssnar på den lilla människan, och hon tar ingen skit. Det är stort.

Efter att hennes bok kom ut i december så har hon jagats av etablissemang, vänskapskorruption och ekonomiska intressen i mångmångmiljonklassen. Hon har förtalats, förljugits och mordhotats. Hon har fått ta emot spott och spe som inte är av denna värld.
Ändå har hon inte krökt rygg.
I sina mediaframträdanden (där hon på långt när inte har beretts samma utrymme som “motståndarsidan”) har hon varit knivskarp.

Monica har gjort det som eftervärlden kommer att beteckna som detta århundrades scoop. Jag är både stolt och mallig över att ha träffat (och kanske börjat få lära känna) henne.

Huruvida Monica vinner Guldspaden eller ej känns här och nu (för mig) ganska sekundärt. Hon har blivit nominerad, och det är ett erkännande som måste svida bittert på sina håll.

Jag höjer mitt visuella champagneglas mot Vallentuna ikväll.

Andra bloggar om , ,

Ur polisiär synvinkel

Bloggat den | February 3, 2009 klockan 9:44 pm | 3 Kommentarer

Ikväll har jag varit på ett föredrag med Upsetters, dvs Peter Lundström och Ulf Broberg, på Uppsala Stadsbibliotek.
De berättade lite om sitt samarbete, sin trilogi (Iskall våld, Ondskans väg och Rättarens tid), och boken Mannen från Tenshult (”Anders Björk kommer därifrån så det stället är ju redan drabbat“).
Dessutom passade de på att puffa för sina kommande böcker Brytpunkt Uppsala och Pulver.

Det är ju kul att deras böcker har sin utgångspunkt i Uppsala, och det blir inte mindre roligt av att böckernas karaktärer i stor utsträckning bygger på verkliga poliser.
Det sistnämnda är ett faktum som inte alltid tilltalar alla. Efter den första boken (som tog avspark i Nyårsnatten utanför Uppsala slott, där landshövdingen helt plötsligt började dirigera polisen) hamnade författarduon på undantag hos dåvarande länspolismästaren, och de portförbjöds i Uppsala polishus.
Det hindrade dock inte att boken såldes innanför polishusets väggar; En polis tog med sig en låda böcker till jobbet, och skötte försäljningen under sitt skrivbord.

För den som bor i Uppsala och är tilltalas av kriminalromaner som utspelar sig i närmiljön kan jag rekommendera CrimeNight. Vårens datum är satta till 30/3, 20/4 och 25/5 (men något program verkar inte vara spikat än).

Andra bloggare om

I medias ojämna vågskål får inte alla komma till tals

Bloggat den | January 22, 2009 klockan 12:41 pm | 2 Kommentarer

För någon vecka sedan fick “Mias” familj komma till tals i Expressen. Med familj avses i det här fallet föräldrar, syskon och en moster. Sonen Michael skall tydligen fortfarande hållas ute i kylan.

Egentligen tyckte jag inte att artikeln i Expressen sa så mycket, men det som sades stämde illa överens med det som framkommer i Mia - Sanningen om Gömda. Det började kännas som att debatten hade tagits till en kladdig och snaskig nivå.

Jag menar absolut inte att familjen inte skulle ha fått uttala sig, jag menar bara att det det känns så oerhört sorgligt att debatten har tagit sig sådana sidospår att de anser sig behöva göra det. Den här situationen hade aldrig behövt uppstå om man hade hållit debatten på en saklig nivå.
Ingen på bilden i Expressen såg lycklig ut, och jag tror inte att det här för en sekund är roligt för familjen.
Vad jag har förstått, så tog Michael illa vid sig av Expressens artikel, och ville gå i svaromål. Det fick han inte.

Artikeln i Expressen satte Monica Antonsson i en situation där hon, om hon inte svarade, skulle framstå som att hon hade skrivit en bok kantad av lögner. Om hon valde att svara, så skulle hon behöva göra det genom att redovisa polisförhör osv. Något som med all säkerhet upplevs som integritetskränkande av de inblandade, och jag är övertygad om att det inte är med någon glädje Antonsson har gått i svaromål.
Då media inte tyck intresserade av att ta in detta, så har hon gjort det i sin blogg.

Ur Expressenartikeln:
“Hennes moster Gun berättar om Mias mamma Margots 50-årsfirande- då Awad dök upp oinbjuden.
- Han kom in. Jag var i köket och diskade och Mia satt i ett annat rum. Då sa han till henne: “Du har väl inte ätit griskött? För då sticker jag kniven i dig!”
Ur Antonssons svar:
Protokollet ovan är hämtat från en av rättegångarna kring vårdnaden om dottern Sara. Pappa Thure säger i ett förhör vad gäller förhållandet mellan Mia och Osama att han DELTOG i en familjehögtid så sent som i oktober 1987.
Skulle han ha sagt så om Osama kommit objuden och varit hotfull?
Läs hela Antonssons svar, och se utdrag ur tingsrättsprotokollet här.

Ur Expressenartikeln:
Mia Erikssons syster Monika anser att faktumet att Monica Antonsson inte pratat med dem lett till en ensidig bild av Mia.
Ur Antonssons svar:
Jag ger i boken dels min egen uppfattning om Mia från två intervjutillfällen. Det är emellertid inte det viktiga. Det viktiga är vad alla andra berättar. Ett stort antal personer av skilda slag - inte bara två ex! - beskriver Mia under ett antal år på ett oväntat samstämmigt sätt.
I Expressenartikeln:
Familjen vidhåller “Mias” version om att Osama Awad skulle ha mordhotat dagispersonalen.
Ur Antonssons svar:
Jag kontaktade föreståndaren som mindes händelsen mycket väl. Osama blev arg och frågade: “Vad heter din chef”. Sedan gick han. Det var allt. TV4:s Annika Widebeck har talat med tre (3) personal från dagis. Samtliga styrker föreståndarens uppgift.
I Expressenartikeln:
Moster Gun påstår att det har suttit galler för fönstren på insidan och att Mia haft ett rum i källaren med en järndörr där hon kunde gå in.
Ur Antonssons svar:
Åter igen. Kustbostäder försäkrar genom TV4:s Annika Widebeck att det aldrig har suttit några galler för fönstren i radhuset på Höjdgatan 65. Såväl socialsekreteraren som polisen förnekar bestämt att de skulle ha bidragit till vare sig galler eller påstått bygge av skyddsrum. Enligt Michael, som bodde i huset med sin mamma rör det sig om ett förråd med en helt vanlig dörr.
Här kan du läsa hela Antonssons svar, samt ta del av socialtjänstens dokument som styrker hennes påståenden.

Antonsson presenterar även ett polisförhör med “Mias” mamma. Mammans uppgifter motsäger tydligt påståendena om systematisk, grov misshandel och mordförsök. Enligt min mening, så punkterar detta förhörsprotokoll det mesta i Gömda.
Det bekräftar vad vänner, bekanta och socialsekreteraren vittnar om. Ingen tycks ha sett Mia skadad. Inte ens kriminalinspektör Thorsten Carlsson (som såväl jag som TV4:s Annika Widebeck intervjuat). Mor och dotter bodde grannar och umgicks flitigt skriver Antonsson.

Jag hoppas verkligen att diskussionen i och med detta kan lyftas till en anständig och saklig nivå.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Att ljuga är som att kissa på sig. Det är bekvämt för stunden, men sedan blir det bara jobbigt.

Bloggat den | January 19, 2009 klockan 5:13 am | 26 Kommentarer

Till att börja med var Gömda En sann historia. Ja, den var så sann att Marklund underströk i en chat att
“Ingenting är påhittat, vare sig i Gömda eller Asyl. Inga händelser är flyttade (annat än i nödfall, för att dölja de hotade människornas identiteter). Däremot har vi tagit bort ganska mycket, förtigit både människor och händelser som varit otroligt viktiga för Mia. Ingenting är gjort mer dramatiskt än det var (det har inte behövts)“.
Det klargörandet lämnar knappast utrymme för några alternativa tolkningar; mer sant än så här kan det knappast bli. Och det stämmer dessutom väl överens med “Mias” agerande genom åren, då hon vid ett flertal tillfällen har framträtt och berättat om alla hemska detaljer i boken; Hon har varit med om detta.

När Antonssons bok var på gång hette det plötsligt (om jag inte minns helt fel) att boken byggde på flera olika kvinnors upplevelser, men den versionen drogs snabbt tillbaka.
Boken handlade återigen om “Mia” och var sann. Fast kanske inte sann som i bemärkelsen sann, utan mer som en dokumentär roman. Den bestod av litterära och politiska sanningar.
“Mia” slog till och JK-anmälde Antonsson med påståendet om att Antonsson skulle ha röjt hennes identitet.

Sedan var det dags för Piratförlaget att slå en inovativ kullerbytta, och bringa klarhet genom ett uttalande:
- Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så (Jan Guillou)
- Jag utgår ifrån att de är intelligenta läsare som förstår att det är roman, som bygger på en verklighetsbakgrund, men att det faktiskt är en roman (Ann-Marie Skarp)
Ok. Nu hade Gömda förvandlats till en roman, och alla som from nu vågade yppa att de hade trott på att det var en sann berättelse skulle samtidigt avslöja att de var, i det närmaste, dumma i huvudet.
Hårda bud.
Dessutom föll nu “Mias” JK-anmälan som ett korthus. Att Antonsson påstås ha avslöjat denna romanfigurs identitet kan knappast intressera JK mer än en anmälan om att det skulle ha avslöjats att Stålmannen heter Clark Kent till vardags.
Jag undrar fortfarande varför Marklund och Piratförlaget inte har reagerat och agerat under alla de år som bibliotek och boklådor har sorterat Gömda under biografier. Det borde väl ligga i deras intresse att deras böcker klassificeras på ett korrekt sätt.

Marklund och Piratförlaget verkar inte helt synkade, och Marklund fortsatte att hävda att det är en sanning hon har berättat. Kanske inte en sann sanning direkt, men en litterär och politisk sanning i alla fall.
Plötslig medgav hon sensationellt och oväntat att “mannen med de mörka ögonen” är en påhittad karaktär!
Det är en riktig kioskvältare, och det ställer allt på ända.
I och med detta försvinner alla möjligheter att använda ordet sann (i vilken version det än må vara) när man beskriver Gömda. Hela storyn bygger ju på denna djävulska karaktär som jagar “Mia” land och rike runt, och gör hennes tillvaro till ett rent helvete. Nu medger Marklund att han är en fabricerad karaktär, och vad finns det då kvar av storyn?

Under söndagen ställde Liza Marklund upp i en bandad intervju i TV4s Nyhetsmorgon, och det står klart att hon har för avsikt att hålla fast vid sin version, trots att den läcker som ett såll.
När frågan om de rättspsykiatriska undersökningarna hon påstår att Osama har genomgått kommer på tal börjar hon sväva på målet.
- Det finns säkert fel i både Gömda och Asyl. Antingen för att jag har missuppfattat saker, eller för att “Maria Eriksson” har missuppfattat saker eller för att saker har glömts bort eller blandats ihop. Jag kan bara konstatera att i det här fallet står ord mot ord.
Nu är det ju så att ord inte står mot ord. Marklund har ju likt ett mantra upprepat genom åren att hon har tillgång till ALLA dokument i detta, och jag köper inte att hon skulle vara så dum att hon har missuppfattat något dokument och trott att det skulle vara en rättspsykiatrisk undersökning.
Ett utdrag ur Osamas brottsregister visar dessutom att han aldrig har genomgått någon rättspsykiatrisk undersökning.

När Elisabeth Hermon kom på tal ville Marklund inte svara. Istället påstod hon att
- Elisabeth mår dåligt och har mått dåligt långt innan artiklarna om henne och Trossen skrevs.
Om det nu skulle finnas någon sanning i det påståendet; vilken relevans har det för Marklunds agerande? Menar hon att det är ok att krossa en människas liv, om personen ifråga mår dåligt?
Då Marklund uppenbarligen varken kunde eller ville försvara eller förklara det hon gjorde mot Hermon, så la hon istället ansvaret på Erik Månsson. Men det kan väl knappast ha varit så att Månsson tvingade Marklund att fortsätta sprida sina lögner om Hermon (i Asyl och Paradiset). Dessutom hade ju Marklund vid det laget sedan länge fått papper från åklagaren, som visade att de anklagelser som Marklund riktade mot Hermon helt saknade grund.

Mot slutet av intervjun pratar Marklund om att det skulle bedrivas en hatkampanj mot henne i bloggvärlden, och det låter ju alldeles frukansvärt.
Även om jag själv deltagit ganska aktivt i denna debatt, så medger jag utan omsvep att jag naturligtvis inte har besökt alla bloggar som skrivit/skriver om detta. Jag har bl.a missat hatbloggarna, och det är jag glad för. Men Marklunds uttalande gör mig nyfiken, och därför efterlyser jag url:er till dessa bloggar (gärna permalänkar till de specifika inläggen).
Jag kommer inte att publicera dessa url:er här i bloggen (eller någon annanstans), eftersom det är mig totalt främmande att delta i/främja någon hatkampanj.

Efter intervjun satt jag faktiskt och tyckte lite synd om Marklund. Hon gav ett osäkert och stressat intryck genom att felaktigt hänvisa till myndighetsdokument (som inte har det innehåll hon påstår, alt. inte ens existerar). Visst, det räddade henne från att sitta tyst under intervjun, men det stärker knappast hennes trovärdighet.

Varför inte bara sträcka på ryggen och be om ursäkt? Alla de människor som lidit under alla år sedan Gömda kom ut förtjänar faktiskt det. Och det är nog det enda som kan bromsa raset på Marklunds förtroendekapital - och kanske tom börja återuppbygga det.
Det gör fakiskt inte ont att säga Förlåt!

Andra bloggare om , , , ,
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Göran Hägg och Åsa Mattsson om Liza Marklunds lögner

Bloggat den | January 14, 2009 klockan 2:19 pm | Inga kommentarer än

Säger man “Sant” så skall det vara sant… Liza Marklund har förlorat sin trovärdighet i den viktiga frågan om kvinnomisshandel…  Hon har förvanskat sanningen i så hög grad att det inte ens hade varit ok att skriva “Baserad på en sann berättelse”…  Risken är att misshandlade kvinnor får problem med att bli trodda efter Marklunds lögner…

I morse diskuterade Göran Hägg och Åsa Mattsson Gömda/Mia - Sanningen om Gömda i TV4s Nyhetsmorgon

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömdaskandalen

Snabb reflektion

Bloggat den | January 14, 2009 klockan 1:30 pm | 3 Kommentarer

Efter Liza Marklunds innehållslösa artikel på Newsmill i förrgår, har tidningarna kantats av rubriker som
“Marklund svarar på kritiken”
“Marklund ber om ursäkt”
osv.
Tyvärr är det väldigt missvisande rubriker.

Istället för att svara på kritik (eller ännu hellre; bemöta Antonssons bok) ägnade hon sig mest åt att svamla och flytta fokus från kärnfrågan.
Den där ursäkten är det heller inte mycket bevänt med. Hon ber läsarna om ursäkt om det är så att de har uppfattat att hennes bok skulle ha varit sann bara för att hon påstod att den var just det. Sann.
Det är hon jätteledsen för. Att be om ursäkt till de människor hon har förtalat är det inte tal om.
Det är uppenbart att Marklunds nya taktik, när det inte längre fungerar att gömma sig, går ut på att flytta fokus från vad det faktiskt handlar om.

Igår svarade Monica Antonsson på den artikel Marklund hade skrivit. Det är en tydlig artikel som inte andas något av den frustration jag gissar att Antonsson måste känna efter Marklunds pseudoinlägg. Med ett genomgående lugn och fakta som följeslagare ställer hon återigen Marklund mot väggen.
Tyvärr tror jag inte att Marklund har ryggrad nog att bemöta detta. Istället kommer hon väl fortsätta låtsas som att huvudproblemet är att hon skrev sann när hon menade något helt annat, inte att ett flertal människor har fått lida i nästan två decennier till följd av hennes lögner.

Aftonbladet lät några författare uttala sig, och det är genant uppenbart att dessa (med undantag av Unni Drougge och kanske Jan Guillou) inte har tagit del av debatten, och därmed heller inte förstår vad den handlar om.
Unni Drougge konstaterar bla
“Hon har smutsat ner den fråga som hon med briljans och bravur lyckades föra upp högt på agendan.  Ja, det är ganska uppenbart att förtroendet för henne har urholkats avsevärt. Det är också hennes agerande under den här processen som varit graverande.”
Jan Guillou fortsätter i den mästrande ton som är hans signum:
“Mitt intryck är att de personer som i huvudsak är indignerade i debatten i allmänhet inte läser böcker och i synnerhet inte har läst Liza Marklunds bok. Bokläsare, till skillnad från sådana här nätaktivister, måste ha stött på den här typen av dokumentära romaner tidigare.”
Vad vore Guillou utan sitt impertinenta tonläge och sina luftgitarrtalanger? Noll och intet.

Övriga författare som uttalar sig är uppenbarligen inte insatta i debatten, utan tycks tro att problemets enda beståndsdel är att Gömda marknadsfördes som Sann istället för Baserad på en sann berättelse.
Hade det varit så, och sanningshalten i boken hade hållit sig på en acceptabel nivå, då hade jag inte protesterat. Men nu är det inte så.
Ordet sann skall inte användas i någon form när man beskriver Gömda.

Nya länkar i Gömdaskandalen
Ronge: Marklund - en halv pudel kan inte vifta svans!
Gunillas travelogue: Utfall
I Cattas värld: Är alla idioter?
Gunilla Hjelm: Spännande om Liza Marklund
Pontus blogg: Därför föll Liza Marklund
Sararang: Monica Antonsson, Liza Marklund, Mia Eriksson, Elisabeth Hermon
Barstol: Det verkliga sveket
Signerat Kjellberg: Marklund taggar inte ner nämnvärt
Trollans tankar om stort och smått: Liza kraschar Newsmill
the real mymlan: liza trasslar in sig
Trilog: När blir sanningen sann?
Entreprenörsgrodden: Liza Marklund - Författare eller journalist?
Kajsa Kavat: Jaha, “Mia” i Gömda var halvt fiktion…
Ann Helena Rudberg: Litteratur som ett politiskt projekt
Ann Helena Rudberg: Piratförlaget försöker göra en pudel
Tankebrott: Liza Marklund omformar verkligheten efter behov… Och finner Gud?
Meningen med livet: Liza Marklunds förhållande till sanningen
Surkukens internet: Liza Marklund ljuger igen
I Tobias lilla värld: Att tänka innan man pra… skriver
Sänd mina rötter regn: Jag ber om ursäkt om någon blir ledsen på grund av detta inlägg
I Cattas lilla värld: Halvpudeln
Rolf van den Brink: Bloggdrevet biter inte på Liza
En författares dagliga dos av ångest: Dagens smak
En bitter blondins blogg: Liza - lögnen om Gömda
Gunillas travelouge: Marklund om Gömdasoppan
Mina moderata karameller: Mycket väsen för ingenting

Nyheter24: Gömda mellan raderna på Liza Marklund
Nyheter24: Expressen stoppade Janne Josefsson
Nyheter24: Liza Marklund: En hysterisk byhora
Nyheter24: Monica Antonsson: Jag blev grundlurad
Nyheter24: Marklund erkänner bluffen
Resumé: Jag är ledsen om människor känner sig lurade
Dagens Media: Newsmill kraschar när Liza Marklund slår tillbaka
DN: Tror inte att Marklund ljugit medvetet
DN Bok: Liza Marklund bemötte obehaglig klappjakt med svar på nätet
DN Kultur: Liza Marklund svarar på kritiken
DN Bok: Marklund backar om “sann” historia
DN Debatt: Liza Marklund spär på rasismen och sexismen
SvD: Liza Marklund borde be om ursäkt
SvD: Marklund bemöter kritiken
SvD: Böckerna i Marklunddebatten
Sydsvenskan: Författaren Anne Swärd: Sent vaknar syndarna
Sydsvenskan: Författaren Oline Stig: Sanningen och tystnaden
Sydsvenskan: Bloggen är det som gör att jag kan hävda mig
Aftonbladet: Det här är inga faktaändringar – det här är manipulation
Aftonbladet: Förlaget ändrar i boktiteln
Aftonbladet: Ja hon har lurat läsarna
Expressen: Recension: Monica Antonsson / Mia - Sanningen om Gömda
Expressen: Antonsson: Man får inte ljuga
Expressen: Förlaget överväger att ändra bokns titel
Expressens kulturblogg: Björn Wiman: Det sanna är evigt
SvT Opinion: Expressen, Liza Marklund och debattinbjudan
HD: Lotta Wendel om Marklund-kritiken
VK: Liza Marklund: Jag är uppriktigt ledsen
Borås Tidning: Sanning som handelsvara
Värmlands Folkblad: Nu ber Liza Marklund läsarna om ursäkt
Östgötakorrespondenten: Liza Marklund slår tillbaka mot kritiken
Gävle Dagblad: Liza Marklund slår tillbaka
Piteå-Tidningen: Liza ber om ursäkt
Arbetarbladet: Gömda är de
Kristianstadbladet: Liza Marklund slår tillbaka mot kritiken
Smålandsposten: Marklund slår tillbaka kritiken
Eskilstuna-Kuriren: Liza Marklund slår tillbaka mot kritiken
Helsingborgs Dagblad: Lite reflektion vore klädsamt. Lotta Wendel om Marklunds svar på kritiken
Metro: Jag är uppriktigt ledsen för detta

Expressen: Liza Marklunds chatt med läsarna 090113
P3 Nyheter: Marklund svarar på kritiken
SvT Östnytt: Liza Marklund ber om ursäkt för Gömda
SR Kulturnytt: Marklund retirerar

Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant?

Jag kommer aldrig att köpa en begagnad bil av paret Guillou-Skarp!

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 8:46 pm | 5 Kommentarer

debatt har onekligen gått in i en ny fas idag. Jag påstår inte att debatten har gått speciellt mycket framåt, men en ny fas är det definitivt.

När jag först hörde talas om Liza Marklunds artikel på Newsmill blev jag naivt hoppfull. Jag trodde nämligen i min enfald att hon hade gett sig in i debatten.
Men icke.
Istället ägnade hon en herrans massa ord till att i princip inte säga någonting. Jag är inte ensam om att ha blivit besviken.

I sitt pseudoinlägg lägger Marklund allt sitt krut på att försöka få det att se ut som att problemet är att hon har påstått att boken är “En sann berättelse” istället för att skriva “Baserat på en sann berättelse”.
Visst - det är en del av problemet, men långt ifrån hela problematiken!
Påståendet “En sann berättelse” medförde i sig de stora problemen;
- att en man felaktigt pekades ut som en grovt kriminell, krigsskadad psykopat och massmördare,
- att en hel invandrargrupp, utan några som helst belägg, påstås ha hållit hela Oxelösund i schack,
- att ett barn och en pappa har berövats kontakten med varandra till följd av lögnerna i Gömda,
- att “Anders” (dvs Luis) felaktigt framställdes som tryggheten själv, trots att det i senare böcker framkommit att han misshandlade “Mia” (så hur skall vi kunna veta att det inte var han som orsakade mia de blåmärken Osama anklagades för?).
Se gärna min recension (eller ännu hellre - läs boken!) för fler exempel.
Ingenting av detta låtsas Marklund om med en enda stavelse i sin artikel.

När Monica Antonsson skrev sin artikel på Newsmill valde gammelmedia att helt nonchalera det.
Nu när Liza Marklund har skrivit en artikel på Newsmill så slås det upp i Aftonbladet, Expressen, SvD, DN och ja, jag såg tom en notis på text-TV!
Någon mer än jag som upplever att dessa två journalister och författare (fortfarande!) behandlas fruktansvärt olika av gammelmedia?

Marklund skriver bl.a:
“Jag kan alltså varken bekräfta eller förneka att personerna som yttrar sig i frilansjournalistens Monica Antonssons reportagebok ”Mia – sanningen om Gömda” uttalar sig om rätt personer”
I stycket direkt efter bekräftar hon dock att det rör sig om rätt personer:
“Allvaret i frågan har accentuerats av att Justitiekanslern, som utreder brott mot källskyddet, just nu bedriver en förundersökning mot journalisten Monica Antonsson, som misstänks för just det här brottet.”
Så hårdare än så håller hon inte på källskyddet. Dessutom missar hon att nämna att hon själv är föremål för en utredning om exakt samma brott (gällande övergreppen mot Elisabeth Hermon).

Vidare tycks det som att Marklunds enda kritik mot Antonssons bok är att hon har skrivit att Gömda släpptes 1999 när den egentligen släpptes 2000, och att Antonsson har skrivit att Marklund har varit på en boksignering i Nyköping (vilket hon aldrig har varit enl. sig själv).
Det måste fan vara det högsta betyg Monica kan få för sin bok!

Piratförlagets förlagschef Ann-Marie Skarp skriver en intressant text på Piratförlagets hemsida. Hon skriver bl.a:
“Förra året ifrågasattes exempelvis författarna Maja Lundgren och Unni Drougge på samma sätt”
När det gäller Unni Drougge förstår jag inte vari likheten ligger. Drougges påståenden stärks - till skillnad mot Marklunds - av existerande läkarutlåtanden och domslut. Vad jag vet, så var det väl egentligen bara Skarps sambo och hans agent som försökte misskreditera Unnis bok.

“Att ”Gömda” är en roman och inte ett reportage har hela tiden varit självklart från våra utgångspunkter.”
Då infinner sig den självklara frågan; Varför i hela fridens namn har varken Marklund eller förlaget reagerat under alla de år då boken felaktigt har placerats på biografihyllorna?

Skarp fortsätter:
” [...] ett reportage definitionsmässigt måste vara sant. ‘En sann historia’ är alltså något annat än ett reportage. Blandar författaren in fiktiva inslag i sitt reportage blir det nämligen fiktion.”
Det rimmar ju jävligt illa med Marklunds artikelserie i Expressen, där hon med grova och falska anklagelser krossade Elisabeth Hermon och hennes företag. En kränkning som Leif Silbersky betecknade som “Det värsta mediaövergrepp jag sett under hela min yrkeskarriär“.

Begreppet sanning tycks vara så tänjbart inom Skarps/Guillous hushåll att åtminstone jag aldrig skulle komma på tanken att köpa en begagnad bil av dem!

Se även intervju med Monica Antonsson i dagens SvD och Expressen

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Intressant?

Mycket skrik för lite ull, Marklund

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 12:34 pm | 4 Kommentarer

När jag nåddes av uppgiften att Liza Marklund har skrivit en artikel på Newsmill blev jag uppriktigt glad. Den glädjen höll dock inte i sig längre än till jag hade läst nämnda artikel.

Aldrig någonsin tidigare har väl någon enda människa behövt använda så många ord för att säga så lite. Jag är uppriktigt förvånad och besviken över att Marklund väljer att inte kommentera det som faktiskt utgör kritiken mot Gömda.
Jag hade betydligt högre tankar om Marklund än så här.

Tror Marklund att det räcker med ett pseudouttalande för att debatten skall tystna? Förödmjukelsen blir knappast mindre av den väg hon har valt.

Kom igen, Liza! Var rakryggad och modig nog att ta debatten!

Andra bloggar om: ,
DN, Aftonbladet, SvD
Min länksamling om Gömdaskandalen
Intressant?

Kommer man undan med sina kriminella handlingar om man bekänner dem offentligt?

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 6:53 am | Inga kommentarer än

Hur agerar rättsväsendet om man bekänner ett brott offentligt?
Om vi, rent hypotetiskt, tänker oss att jag skulle sitta i TV och påstå att jag hade köpt ut alkohol till Mr T och hans kompisar, då utgår jag från att någon åklagare skulle reagera, och en förundersökning skulle inledas. Förhoppningsvis skulle jag även åtalas och dömas.
Jag menar, en så offentlig bekännelse måste ju vara ett näst intill oslagbart bevismaterial.

Att undanhålla bevismaterial är, om jag inte misstar mig, också ett brott.
Jag tänker på fallet med Elisabeth Hermon och Stiftelsen Trossen, där chefsåklagare Claes Edlund på alla punkter friade Elisabeth från de anklagelser som riktades mot henne. Trots detta hävdar Liza Marklund med en dåres envishet att hon minsann har papper på sin vind, som visar att Hermon är precis så skyldig som Marklund påstår.
Det handlar uppenbarligen alltså om dokument som åklagaren inte har fått tillgång till, och kan väl därmed inte ses som något annat än undanhållande av bevismaterial.
Om jag hade hetat Marklund så hade jag nog sett till att masa mig upp på vinden och rotat fram de där dokumenten. Jag är säker på att det är många som vill se dem…

I somras satt “Mia” i Morgonpasset i P3 och berättade att hon organiserar skenäktenskap i USA. Vad jag förstår, så är det ett brott man inte ser på med blida ögon. Hur agerar det amerikanska rättsväsendet på en sådan öppenhjärtlig bekännelse?

Dagens länkar i Gömdaskandalen
Uddevallabloggen: Mia - Sanningen om Gömda
BountyLady: Den G(L)ömda skandalens lögner
Zac’s åsikter på ett fat: Stackars Guiilou…
Zac’s åsikter på ett fat: Den kvinnomisshandlande Liza Marklund
Annan utsikt: Falska profeter
Mina moderata karameller: Whazz up - Marklund…
Ninnefilosoferar: Vart tog alla partyn vägen? Och vad har Marklund hållit på med?
Jinge: Bluffen Liza Marklund
I skuggan av framtiden: Boken Gömda är för extrem!!!
Gunilla Hjelm (c): Gömda i Aftonbladet
Ann Helena Rudberg (författare och journalist): Aftonbladet häcklar fördomsfullt bloggvärlden
Trasdockan: Liza Marklund: Varför inte skriva om verkligheten?
Meningen med livet: Glappet mellan gammelmedia och verkligheten
Pennelinas ordbruk: Om sanningen ska fram
Jhonnys godbitar: Rik på en lögn
Björn Lindéns författarinlägg: Vetenskap är sanningens freträdare
I Tobias lilla värld: Vad ska man tro nu?
I’m not here for your entertainment: Kapitel 181, Sanningen om Gömda
I Cattas lilla värld: Snart så kanske…
Gameover: Nu ska Liza Marklund hängas..!!
Livet efter 30: Ja, jag svalde det med hull och hår
Johanna: Hate to say I told you so
Common cense: Min magkänsla var rätt
Mamselamsen: Är någon egentligen överraskad
Trilog: Sanna berättelser
Anna Troberg: “Based on a true story” är sannerligen ingen kvalitetsgaranti
Vickanen: Mejlat Liza Marklund idag
Halvars huvudsaker: Tidningarna pissar på sina egna läsare

Newsmill: Så vann vi över gammelmedias redaktörer

Andra bloggar om:

Bluffen som gick hem

Bloggat den | January 11, 2009 klockan 9:10 am | 1 Kommentar

Jag hoppas att det åtminstone är dags att sluta gömma sig bakom ursäkten att vissa saker måste ändras för de inblandades skull. Det håller inte hela vägen eftersom det är uppenbart att ”Mia” med olika medel främst gjorts mer medelklassig och skötsam – hennes yrkesarbete, välgörenhetsarbete, smak för konstglas – för att fler ska kunna beundra henne och identifiera sig, på samma sätt som den trygge svenske mannen använts som en schablon för att skapa medkänsla. En historia om misshandel som var mindre spektakulär, där offret inte jobbade på bank utan levde på olika påhugg och fick hyran betald av soc, skulle troligen inte sälja lika bra.

Ulrika Stahre har recenserat Mia - Sanningen om Gömda i Aftonbladet.
Utöver att recensera boken, skriver hon även

Det är mycket mer än Liza Marklunds journalistiska trovärdighet som brister, det är också en kollaps i delar av den för närvarande rätt självgoda bloggvärlden.

Det tycker jag är en mycket intressant formulering, inte minst för att ingå i en bokrecension. Intressant är också att hon inte ens med en antydan kommenterar medias nonchalans och arroganta tystnad.

Andra bloggar om: , , , ,
Min länksamling om Gömdaskandalen

Dagen D i Gömdaskandalen?

Bloggat den | January 11, 2009 klockan 1:03 am | 2 Kommentarer

Jag trodde aldrig att det skulle hända, men idag lyfter jag på hatten för Expressen. På ledarplats skriver Isobel Hadley-Kamptz: Sanningen om Marklunds bok. Jag påstår inte att jag grät när jag läste det, men nog knöt det sig ordentligt i halsen på mig och jag var tvungen att blinka några gånger extra. Detta är en mycket välförtjänt upprättelse för Monica Antonsson, efter allt obeskrivligt mycket skit hon fått ta efter sin bok Mia - Sanningen om Gömda.
Det var oväntat, förvånande och imponerande av Expressen, och jag ser med stor spänning fram mot vad det kommer att innebära.
Kan Marklund vara kvar som krönikör på en tidning som gjort detta statement på sin ledarsida? Förhoppningsvis inte.
Även om hon inte får sparken, så får man hoppas på att hon har tillräckligt med självkänsla för att dra sig tillbaka självmant. Det vore direkt förnedrande för henne att fortsätta publicera krönikor i Expressen.
Och hur kommer övrig media att agera, nu när man på Marklunds hemmaarena har ryckt undan mattan för henne? Nu borde det rimligtvis vara fritt fram att skriva om Marklunds ljugerier. De enda tänkbara hindren är väl ev. vänskaps- och andra beroendeförhållanden (och de är inte få). Jag hoppas dock att dessa hinder inte är stora nog.

Jag ser med stor spänning fram mot hur utvecklingen kommer att te sig.

Dagens länkar i Gömdaskandalen
Shhiva: Gömdaskandalen!
Jerry: Gömdaskandalen - Gick proppen idag?
Nattens bibliotek: Gömdaskandalen nedtystad
Any day now: Äntligen lite Liza-bashing
Gotiska klubben: Gömda - Piratförlaget - Liza Marklund
Ingrid Carlqvist: Isobel på Expressen vågar!
Federley: Om Gömda
Gunilla’s travelogue: Superb sammanfattning av Gömda-soppan
 Isobels text och verkstad: Marklund och sanningen
Neijseye: Vi vill se matchen!
Trollans tankar om stort och smått: En reflektion över Gömda igen
Linus Samuelsson: Monica Antonsson och känsla för proportioner
Jejjis stubbe: Expressen bryter tystnaden om Gömda/Liza Marklund
Ann Helena Rudberg: Vad har hänt med Liza Marklund?
Ronge: Game over, Liza Marklund!
Psykbryt: Är tystnaden kring Gömda bruten nu?
Tankar från skroten: Gömdaskandalen
Generation Y: Liza Marklund fejk eller äkta, del 2
Gunilla Hjelm (c): Julhelgerna är tydligen slut
Uppåt och framåt: Sanningen om Gömda?

Nyheter24: Gömda mellan raderna på Liza Marklund
Publicistklubben: Debatt Stockholm: Medierna och Gömda

Stort tack till Jerry som har samlat ihop dessa länkar till mig, medan jag har ägnat dagen åt att förlusta mig i Stockholm.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Min länksamling om Gömdaskandalen
Intressant?

En sann historia!

Bloggat den | January 9, 2009 klockan 10:36 pm | 1 Kommentar

gömda.se

Tänk om det hade varit Björn Ranelid…

Bloggat den | January 9, 2009 klockan 9:01 pm | 8 Kommentarer

Häng med mig på ett tankeexperiment;
Tänk er att det var Björn Ranelid som hade skrivit Gömda. Några år senare släpps en bok, som på punkt efter punkt smular sönder Ranelids hjärtknipande berättelse i Gömda. Hur skulle media (re-)agera då?
A/ Låtsas som det regnar
eller
B/ Jaga Ranelid med blåslampa, tvinga honom att löpa gatlopp och flå honom levande när de fick tag på honom.
Jag vet vad jag tror.
Vad tror du?

Sydsvenskan har skrivit en recension om Mia - Sanningen om Gömda. Den är något hukande skriven, och jag reagerar starkt på meningen Mia Eriksson är, enligt Antonsson, en uppenbart störd person, då det är ett påstående helt gripet ur luften.
Utöver det, så tycker jag att det är en hyfsad recension.

På onsdag skall jag gå på Neos seminarium om Mediamakt. Det ser jag mycket fram mot!
Neo har sammanställt en länklista för de som vill följa debatten (men jag tror inte att den är lika komplett som min).

Nästa tisdag (19/1) kommer Publicistklubben i Stockholm att ha en paneldebatt under rubriken Medierna och “Gömda”. Som jag förstår det, kommer följande personer att sitta vid podiet;
Mats Svegfors (tillträdande VD på Sveriges Radio), Gabriel Byström (kulturchef på Göteborgs-Posten), Jan Helin (chefredaktör, Aftonbladet), Leo Lagercrantz (redaktionschef på Newsmill) Annika Widebeck (TV4-reporter) och Björn Wiman (kulturchef på Expressen)
Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson leder debatten.
Först kände jag en indignation över att Monica Antonsson inte var inbjuden (men det tycks ju inte Liza Marklund heller vara). Och vid närmare eftertanke så kanske det är just den här debatten media behöver ha “internt” (även om vi i efterhand kan se den via webben). För vad jag förstår, så skall man inte diskutera böckerna som sådana, utan hur illa man själva har hanterat frågan. Och det är en debatt som media verkligen behöver ta.
Min förhoppning är att det kommer något gott ur detta.

OBS! Glöm inte Ramonas namninsamling, som syftar till att få igång en öppen debatt inom åtminstone SVT.

Dagens länkar i Gömdaskandalen
Ingrid Carlqvist: Därför trodde jag aldrig på Gömda, del 1
Jejjis stubbe: Dagens Liza hos Jerry rekommenderas!
Trollans tankar om stort och smått: Dagens gömda funderingar
En annan sida: Sanningen om Gömda
Ann Helena Rudberg: Ingen allmän censur uppifrån i medierna
Eva Westerberg: Sanningen om Gömda?
Stockholm enligt Ankersjö: Gömda avsikter?

Dagens Media: Sydsvenskan slaktar Liza Marklund

Andra bloggar om: , , ,
Min länksamling om Gömda-skandalen
Intressant?

Medias planer: Kväv Antonsson och rädda Marklund?

Bloggat den | January 9, 2009 klockan 12:47 am | 13 Kommentarer

Under dagen har det ramlat in div indikationer och antydningar (i något fall uppfattar jag det nästan som ett “insidertips”) om att det nu bubblar rejält på våra stora nyhetsredaktioner.
Det faktum att det bubblar är i sig varken någon nyhet eller överraskning, åtminstone inte för de som har hållit sig à jour med debatten om Gömdaskandalen.
Nyheten ligger i hur media antas lägga upp taktiken.

Om jag skall sammanfatta det som dyk upp idag, så blir det så här:
Nyhetsredaktionerna diskuterar hur man skall rapportera om , eftersom bl.a. Den fjärde statsmakten - bloggarna - gör det omöjligt för dem att tiga hur länge som helst.
För att minimera kritiken mot Marklund, så gör man det till en mer allmänt hållen debatt, och man slår ihop den med debatten om hur media har låtit sig duperas av Quicks historier.
För att ytterligare flytta fokus från Marklunds lögner, och göra det till en allmänt hållen debatt om hur media låtit sig luras av mytomaner kommer man även att dra in t.ex. Tusen små bitar och Angel at the Fence och Enbomaffären.

Vad tror ni? Kommer media att lyckas, och komma undan, med detta?

Update: Eftersom det tydligen inte är uppenbart för alla att ovanstående är teorier som andra har uttryckt till mig, så vill jag härmed förtydliga det.
Vad jag kan se, så har jag inte med ett enda ord sagt vad jag tycker eller tror om dessa teorier, och ändå har jag förstått att det finns en del som tolkar dem som mina egna. Märkligt.

Dagens länkar i Gömdaskandalen
I huvudet på en Rospigg: Unicef - Byt ambassadör!
Hosanna: Fiktion
Klixklax: Ruttet i mediasverige
Generation Y: Liza Marklund fejk eller äkta
Himlen har gått från blått till grått: Monica Antonsson - En hjältinna

Andra bloggar om: , , , , ,,
Min länksamling om Gömda-skandalen
Intressant?

Den fjärde statsmakten vägrar hålla käften

Bloggat den | January 8, 2009 klockan 8:50 am | 7 Kommentarer

Det man inte låtsas om, det finns inte..?

Den senaste tiden har vi sett ett, såvitt jag känner till, aldrig tidigare skådat fenomen inom svensk media.

Redan innan Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda gavs ut för knappt en månad sedan gick diskussionerna höga på internet.
En bok, som utgav sig för att föra i bevis att Liza Marklunds Gömda i alla bärande delar var falsk, skulle släppas. Det skapade, med all rätt, funderingar, spekulationer, frågor och diskussion på nätet.

Medias tystnad är såväl häpnadsväckande som skrämmande.
I de få artiklar och notiser Antonssons bok har nämnts, så har det varit i termer som “Marklund-kritisk bok JK-anmäld”.
Att kalla Antonssons bok “Marklund-kritisk” är ingenting annat än ett bevis för att man inte har läst den. Jag har läst boken två gånger, och kan inte påminna mig något specifikt ställe där Marklund nämns. Boken handlar helt enkelt inte om henne, utan om Sanningen om Gömda. Att det är Marklund som har skrivit Gömda är helt ointressant i Antonssons bok.

Inget media har hittills tagit upp själva kärnfrågan med boken; Det faktum att Antonsson genom ett gediget researcharbete på punkt efter punkt smular sönder det som påstås i Gömda.
Även om Antonsson inte hade presenterat sina källor såsom hon gör i boken, så är ju bara påståendet om att Gömda är osann tillräckligt häpnadsväckande för att media borde reagera, och rapportera om det.

Vad beror medias tystnad på?
Jag har funderat på det mycket, och kommit fram till två möjliga förklaringar;
1/ Liza Marklund är en stor maktfaktor, och dessutom är är hon hej-och-du med i stort sett hela mediaeliten. Det är ett enda stort spindelnät av vänskapsband och andra beroendeförhållanden.
Man vill inte skita där man äter, helt enkelt.
2/ Kan det vara så att våra etablerade nyhetsredaktioner känner sig lite dragna vid näsan av att Monica Antonsson - en relativt okänd, frilansande veckotidningsjournalist, tillika farmor från förorten - är den som har släppt den bomb som visar att hela Marklunds karriär bygger på lögner.
Kanske hade man istället själva velat vara de som avslöjade denna litterära hoax, utan att lite nesligt behöva referera till en förortsfarmor? Det kanske svider lite för mycket att en tanttidningsfrilansare har gjort det jobb man själva borde ha gjort för länge sedan?
Min gissning är att förklaringen till medias tystnad har ingredienser av båda dessa punkter.

Jan Guillou och Ann-Marie Skarp uttalade sig i Expressen, ang. den bok som alltid marknadsförts som sann, och sa då bl.a.
- Jag utgår ifrån att de är intelligenta läsare som förstår att det är roman
och
- Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så
Människor accepterar inte att bli idiotförklarade, och det dessutom i så patroniserande ordalag.
För 10-15 år sedan, när internet och bloggar inte var var mans verktyg, hade Guillou och Skarp säkert kommit undan med det på ett annat sätt. Då hade det möjligen resulterat i ett antal ilskna insändare (som tidningen inte hade behövt publicera). Men nu sitter gemene man hemma i soffan och kan uttrycka sin ilska direkt ut på nätet.

Några få journalister har visat stort mod och civilkurage, men har blivit motarbetade och tystade. Annika Widebeck riskerar tom att förlora sitt arbete till följd av sin kamp för att inte bli tystad.

Till skillnad från media, så håller bloggarna inte tyst. Tvärtom.
När media agerar (eller kanske borde jag skriva icke-agerar) som de gör, blir det i sig en drivkraft för bloggarna att fortsätta skriva. Skarps och Guillous nedlåtande och dumdryga uttalanden fungerar också som tändvätska. Människor finner sig helt enkelt inte i att bli idiotförklarade.

När media vägrar rapportera, så undersöker och efterforskar man på egen hand, vilket kanske inte alltid är av det bästa för saken.
Jag betvivlar inte att de allra flesta har ett gott uppsåt (om än sprunget ur ren och skär ilska), men det är inte alltid det gagnar en sansad debatt. Men då man inte får någon rapportering från media, så söker man själv efter den information som står att finna.

Bloggarna har vuxit fram som vår fjärde statsmakt, och de har kommit för att stanna.
Antagligen till den tysta mediakårens stora förtret.

(Går-)dagens länkar i Gömdaskandalen:
Tristan Hugo: Sanning på undantagstillstånd, men där finns en glimt av renässans (4/1)
Ronge: “Lex Liza”: Är bloggarna de nya granskarna? (6/1)
Hosanna: Att hushålla med sanningen eller konsten att göra en Mia (6/1)
Trilog: Sprängkraft
Boktyckaren: Vingklippt - Elisabeth Hermon, Steftan Lundström
Kvinna39: Protest i bloggvärlden mot Liza Marklunds “Gömda” och Asyl
Signerat Kjellberg: Bloggarna - den nya tredje statsmakten?
Ann Helena Rudberg: Piratförlaget har upptäckt bloggarnas makt

Dagens Media: “Jag är besviken på media och journalister”
Realtid: Succé för Antonssons bok
NSD: Ny upplaga för boken om “Gömda”
BLT: Ny upplaga för boken om “Gömda”

Andra bloggar om: , , , , , , , ,, , , ,
Min länksamling om Gömda-skandalen
Intressant?

Dagens händelser i Gömdaskandalen

Bloggat den | January 7, 2009 klockan 12:03 am | 2 Kommentarer

Nu har Nyheter24 snappat upp nyheten från min blogg, om att Bokförlaget Blue Publishing erbjuder förlagskontrakt till de författare som hoppar av Piratförlaget.

“Mia” var med i Morgonpasset i P3 i augusti. Det går ju inte att bli annat än förbannad när man lyssnar på det i efterhand, känner till sanningen. Dock kunde jag inte hålla mig för skratt när jag hörde följande:
Programledaren: Hur många kan du hjälpa?
Mia: Inte ens en procent. Av hundra kvinnor kanske jag kan hjälpa fem.
Detta är alltså människan som Marklund kallar “en av de smartaste kvinnor jag mött”.
Du Liza - jag tror dig faktiskt!

Dagens länkar i Gömdaskandalen:
Thomas Hartman: Prästen stjäl ur kollekthåven
Ann Helena Rudberg: Det är imagen Liza Marklund det handlar om
Ann Helena Rudberg: Marklund tuggar om samma historia
Signerat Kjellberg: Liza Marklund uppmanas börja prata
Boktyckaren: Mia - Sanningen om Gömda av Monica Antonsson (3/1)
Jejjis stubbe: Gömda och Mia - Sanningen om Gömda
Bokmalen: Mia - Sanningen om Gömda av Monica Antonsson
Fias blogg: Liza Marklund är 2000-talets mediafenomen
Beta Alfa: Namninsamling vill att Liza Marklund tar debatten

Nyheter 24: “Marklund, ta bladet från munnen”
NA24: Marklund-kritikk selger
DN: “Mia - Sanningen om Gömda” säljer bra
SvD: Ny upplaga för boken om “Gömda”
Metro: Ny upplaga för boken om “Gömda”

Andra bloggar om:
Min länksamling om Gömda-skandalen

Bokförlaget Blue Publishing erbjuder förlagskontrakt till de författare som hoppar av Piratförlaget!

Bloggat den | January 6, 2009 klockan 4:42 pm | 1 Kommentar

I ett tidigare inlägg skrev jag

Visst förstår jag att man kanske inte reser sig upp och går i första taget om man har kontrakt med ett bokförlag, men tänk er om Blue Publishing rakt av erbjöd kontrakt till alla de som hoppar av Piratförlaget! Det vore väl något, det?!
Kan ni inte göra det, Blue Publishing?

Nu har jag fått en kommentar på det från Stefan Lundström på Bokförlaget Blue Publishing. Han skriver

Strålande idé Witch! Härmed erbjuds på stående fot förlagskontrakt till Stina Lundberg Dabrowski, Katerina Janouch, Britt-Marie Mattsson, Mark Levengood och andra författare om de har kurage nog att lämna Piratförlaget.

Andra bloggar om: , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Gömdaskandalen: Nu börjar bloggarna lämna Aftonbladet

Bloggat den | January 6, 2009 klockan 4:20 pm | Inga kommentarer än

Det kom ett mail:

Läser med liv och lust din blogg. Bloggade själv på Aftonbladets bloggsida, men lämnar den nu eftersom jag inte kan stå för vad tidningen säger - även om Aftonbladet skrivit mer om skandalen (för det är det…) än Expressen - för att inte tala om övriga dagstidningar. Det är tack vare dig och andra bloggare som denna historia inte kan tigas ihjäl. Min förhoppning är att även Vingklippt ska få den uppmärksamhet den förtjänar.
Du skriver bra och medryckande och din länksamling är en guldgruva. Jobba på!

Det gör mig glad och hoppfull att alltfler bloggare nu tar sitt ansvar. Dels genom att skriva om den skandal som Markund & media tror sig kunna tiga ihjäl, och dels genom att lämna tidningarnas bloggportaler, då tidningarna försöker låtsas som om ingenting har hänt.
Jag uppmanar fler - alla! - som bloggar på Aftonbladet att följa ovan nämnda, rakryggade exempel. Om Expressen har en bloggportal, så gäller denna uppmaning naturligtvis även de som nyttjar den.
Sedan återstår det bara för våra författare att visa om de har någon ryggrad eller ej.

Jag håller med mailskrivaren om att Vingklippt inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar, och jag har lite dåligt samvete för att jag inte har hunnit skriva om den än.
Men det är tur att Vingklippt har kommit fram lite i ljuset i och med Monicas bok. Dessutom hoppas jag att Elisabeth börjar skriva lite mer frekvent i sin blogg, och att uppmärksamheten på så sätt får sig ett välförtjänt uppsving.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Illegal nedladdning och bokbål

Bloggat den | January 5, 2009 klockan 10:23 pm | 6 Kommentarer

En del av mig skulle egentligen vilja uppmana alla som inte har läst Gömda, att göra det. Men samtidigt tycker jag ju inte att någon enda människa skall lägga en enda krona på Marklunds böcker i fortsättningen. Dessutom anser jag att dessa böcker inte förtjänar något annat än nollstatistik på våra bibliotek, och avråder därmed starkt från att låna dem där.
Fast det är ju klart, man kan ju tanka ned den som ljudbok från The Pirat Bay. Men det är ju olagligt, så det uppmanar jag naturligtvis ingen att göra.

Tänk om Gömda och de efterkommande ljugböckerna skulle försvinna från våra bibliotek. Jag tror inte att biblioteken kommer att plocka bort böckerna (möjligen bara flytta dem till fiktionshyllan), men de skulle ju kunna försvinna på andra sätt…
Jag spånar bara; Är det möjligt att det finns tillräckligt med människor fyllda av civilkurrage och läggning för civil olydnad, för att det skall räcka till för att böckerna skulle försvinna från alla bibliotek? Jag uppmanar naturligtvis ingen att stjäla böcker från biblioteket, och inser samtidigt att de skulle kunna försvinna på andra sätt. Alla bibliotek borde väl ha något litet hörn där dessa böcker tex skulle kunna tappa alla sina sidor.
Men det känns ju inte heller som något speciellt tillåtet förfarande, och därför uppmanar jag naturligtvis ingen att göra det.
Jag uppmanar bara alla och envar som besitter civilkurage att använda sig av det. Varken mer eller mindre.

Jag har läst lite här och var på nätet om att en del som har Marklunds ljugböcker i sin ägo funderar på att ordna ett litet bokbål av dessa.
Det kan knappast vara olagligt, så det tycker jag låter som en ypperligt bra idé!
Om man dessutom har kameran/mobilen med sig och förevigar sitt bokbål, så kan man skicka bilden till mig. Jag lovar att publicera de bilder jag ev. får.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Egentligen ett självklart val för alla seriösa författare!

Bloggat den | January 5, 2009 klockan 4:28 pm | 4 Kommentarer

Ett antal stora författare står nu inför ett avgörande val. De kan rakryggat och tydligt ta avstånd från vår tids största litterära hoax, och därmed samtidigt ställa upp för alla de människor som blivit förljugna i åratal. Utan att kunna göra sina röster hörda har dessa människor bara kunnat titta på, när lögnmakarna har blivit miljonärer på kuppen.

Jag pratar om författare som t.ex. Stina Lundberg Dabrowski, Katerina Janouch, Britt-Marie Mattsson och Mark Levengood.
De skulle kunna visa stort civilkurage genom att lämna det bokförlag som valde att idiotförklara sina läsare, genom Ann-Marie Skarps och Jan Guillous uttalande om att man förutsätter att läsarna är så intelligenta att de borde förstå att de påstått sanna böckerna inte var annat än hittepå.

Visst förstår jag att man kanske inte reser sig upp och går i första taget om man har kontrakt med ett bokförlag, men tänk er om Blue Publishing rakt av erbjöd kontrakt till alla de som hoppar av Piratförlaget! Det vore väl något, det?!
Kan ni inte göra det, Blue Publishing?

Eller så kan dessa författare (och deras författarkollegor på förlaget) göra ett passivt val, och vara kvar på Piratförlaget. Fortsätta att hålla för öron, ögon och mun. Kanske i förhoppning om att Marklunds stora lögner skall glömmas bort med tiden, och allt skall rinna ut i sanden.
Om man resonerar så, så tror och hoppas jag att man resonerar väldigt fel. Och jag tror och hoppas att det är direkt förödande för dessa författares egna varumärken i längden, om de väljer att stanna kvar hos Piratförlaget.
Jag kommer aldrig någonsin igen betala en enda krona för en bok som ges ut av Piratförlaget (med mindre än att de gör en ordentlig offentlig avbön, och städar upp ordentligt i den egna boningen), och jag kommer heller aldrig låna någon av deras böcker på biblioteket. Och jag vet att jag inte är ensam om det ställningstagandet.

Många fler borde ha reagerat redan vid Marklunds val av agent, som är en dömd kvinnomisshandlare.
Jag är verkligen av uppfattningen att man skall anses fri när man har sonat sitt brott, men jag anser också att man måste använda sig av sunt förnuft.
På samma sätt som vi inte vill ha dömda pedofiler på dagis (hur mycket de än har avtjänat sitt straff) så anser jag att det enbart kan vara extremt dåligt omdöme som ledde fram till Marklunds val av agent.
Hur kan man välja en dömd kvinnomisshandlare, samtidigt som man utger sig för att vurma för utsatta kvinnor och barn?
Ok, nu med facit i handen så vet vi att Marklund inte alls vurmar för utsatta kvinnor och barn (bara påstår sig göra det). Snarare tvärtom! Och därmed framstår hennes agentval som väldigt naturligt och självklart.

Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Nu får tryckpressarna jobba

Bloggat den | January 5, 2009 klockan 11:51 am | Inga kommentarer än

Nu är även merparten av den andra upplagan slutsåld och Stefan Lundström har beställt en tredje upplaga på 3.000 böcker.
- För att vara en reportagebok har boken “Mia, Sanningen om Gömda” sålt över all förväntan.
Dagens Media

Den första upplagan av “Mia, Sanningen om gömda” sålde slut efter bara fyra dagar och blev omöjligt att få tag på i julhandeln.
Nyheter24

Något säger mig att det inte är sista gången Blue Publishing måste göra en ny beställning från tryckeriet…

Andra bloggar om: , , , ,
Min länksamling om Gömda-skandalen

Antonsson-Marklund: 3-0

Bloggat den | December 26, 2008 klockan 11:41 pm | 4 Kommentarer

Det har gnagt i mig flera dagar, och jag måste få ur mig det.

Nu när Piratförlaget har gått ut och medgett att Gömda och Asyl är fiktion, hur skall då JK handskas med den anmälan som “Mia” har lämnat in?
Det måste ju vara knepigt att handskas med en anmälan om att identiteten på en fiktiv romanfigur skulle ha blivit avslöjad. Ungefär i klass med om man skulle få in en anmälan om att det skulle ha avslöjats var Ankeborg ligger!

Något annat som orsakar bekymrade veck i min panna är att media, med något undantag, höll extremt tyst när Liza Marklund blev JK-anmäld för att hon med namn, bild och personnummer hade hängt ut en person (som levde under skyddad identitet!) som bedragerska (ett påstående som hon fö står fast vid, trots att åklagaren har konstaterat den totala motsatsen).
När Monica Antonsson någon vecka tidigare JK-anmäldes av “Mia”, med påståendet om att Antonsson hade avslöjat denna romanfigurs identitet, då låg tidningarna inte på latsidan.
Det må så vara att Antonsson är en avsevärt mycket bättre journalist och författare än Marklund, men hur det än är så är Marklund (just nu, något säger mig att vi kan stå inför förändringens tid) mer känd än Antonsson. Därmed borde intresset för anmälan mot Marklund ha varit sprängstoff, medan anmälan mot Antonsson på sin höjd borde ha resulterat i notiser.
Men så blev det inte.
Varför?
Är det den där jävla buskvågermentaliteten så skrämmande djupt rotad inom media? Jag blir fan mörkrädd.

En avslutande fundering:
Från pålitlig källa har det avslöjats (jag väntar - för sakens skull! - på en mer “oficiell bevisning”) att boklådorna runt om i landet, efter att Antonssons bok har kommit ut, har fått direktiv från Piratförlaget om att flytta Gömda och Asyl till avdelningen “Romaner”.
Frågan som då dyker upp i mitt huvud är varför Marklund/Piratförlaget inte har reagerat under alla de år boken stått under “Biografier”?

Varför kan man inte inse när man har ljugit in sig i ett hörn?
Även om jag förstår att det måste vara jobbigt, så måste det ju ändå vara tusenfalt bättre att göra en pudel än att fortsätta förnedra sig.
Pinsamt är bara förnamnet.

Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Media är Liza Marklunds marionetter

Bloggat den | December 22, 2008 klockan 11:50 pm | 3 Kommentarer

Affärsuppgörelser med Liza är anledningen till att de inte vill sänka henne, det skulle kosta Aftonbladet och Expressen alldeles för mycket.

Frilansjournalisten Tonci Percan är en av de få modiga, som vågar ta bladet från munnen. Han har skrivit en mycket läsvärd artikel på Newsmill, där han tydliggör att Marklund utgör en viktig inkomstkälla för båda kvällstidningarna.

Percan är programledare för Medierna, och där ställde han nyligen frågan till Jan Helin (chefredaktör på Aftonbladet)
-Har du några band till Liza Marklund?
-Nej svarade Helin.
Några dagar senare kunde var och en se att Marklunds litterära verk värk bifogades blaskan.
Så mycket för att inte ha några band.
Money talks…

Marklunds bindning till Expressen känner vi till sedan tidigare.
Dessutom är det ju så illa att hon redan har fått sparken därifrån en gång, till följd av sina frapperande lögner. När tidningen sedan åter har tagit henne under sina vingars beskydd (de insåg väl att det skulle gå att mjölka pengar ur hennes varumärke, efter att hon hade gjort sig ett namn på sina lögner), så inser envar att det skulle vara ett totalt förlorat ansikte att än en gång behöva göra upp med den lilla poetissan.
Och rent krasst så är hon ju, med sitt falskt uppbyggda varumärke, en kassako för tidningen.
Money talks…

Andra bloggare om: , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Recension: Mia - Sanningen om Gömda

Bloggat den | December 22, 2008 klockan 9:17 pm | 11 Kommentarer

av Monica Antonsson
Blue Publishing bokförlag
ISBN: 978-91-977382-1-7

I stort sett allt som jag har skrivit hittills om Gömda-skandalen har jag gjort med min egen trovärdighet som insats. Utan att ha läst Mia - Sanningen om Gömda, så har jag egentligen bara haft min magkänsla att gå på.
Min magkänsla har i och för sig aldrig någonsin lurat mig, så jag kan inte påstå att jag har varit orolig.

Min avsikt var att läsa boken på ett dygn, men det gick inte. Och här vill jag inte främst skylla på att barnen pockade på min uppmärksamhet, utan att jag helt enkelt inte förmådde att läsa mer än korta stycken åt gången. Jag blev arg, upprörd och adrenalinstinn av det jag läste, och var tvungen att lägga från mig boken många gånger för att varva ned. Jag ville ju vara “sansad” när jag läste.

Att läsa Mia - Sanningen om Gömda har varit en ren fröjd för journalisten i mig. Det är extremt sällsynt att man ser ett material som så gediget beläggs av lättkontrollerad källhänvisning.
På punkt efter punkt motbevisar Antonsson (genom bl.a. refererade dokument och namngivna myndighetspersoner) det som påstås i Gömda.
Det hedrar Antonsson att hon inte tagit ställning. Hon har skrivit boken efter principen “Så här står det i Gömda, och så här såg det ut enl. dokument, människor som var närvarande, namngivna myndighetspersoner, sjukhusjournaler osv.”
Antonsson har valt att inte förtiga de delar som talar till Osamas nackdel, och det stärker hennes trovärdighet mycket.

På försättsbladet till Gömda står det
Detta är en sann historia. Den finns bekräftad i hundratals dokument hos svenska och utländska myndigheter, såsom domar i tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt, akter hos socialtjänsten i ett flertal kommuner, polisrapporter, journaler på medicinska och kirurgiska kliniker, rättspsykiatriska undersökningar, akter hos Statens invandrarverk, flera försäkringsbolag samt en rad svenska och utländska advokater, regeringsbeslut och dödsattester. Vissa namn och detaljer i berättelse är ändrade för att skydda de gömda människornas identitet.
Det ger intryck av ett gediget researcharbete, vill jag lova. Den som förresten kan komma på vad de påstådda dödsattesterna skulle ha med saken att göra (och var de kommer in i bilden!), räcker upp en hand.

När man läser Mia - Sanningen om Gömda inser man att Marklund inte kan ha kastat ens en snabb blick i dessa dokument. Eller så har hon gjort det, men fullständigt struntat i att de vittnat om något helt annat än det “Mia” påstått.
Oavsett vilket, så är det ett skrämmande sätt att bedriva research i skrivandet av “en sann historia”.

Det har stormat rejält bl.a. på nätet, efter att det blev känt att Antonssons bok var på gång. En stor skara människor har helt enkelt inte velat ta till sig det otänkbara; Att Marklunds böcker var hittepå. Istället har man ställt in sig på att skjuta budbäraren, och det är nog få som har fått utstå så mycket skit på nätet, som Antonsson har gjort. Bland de “snällare” påhoppen jag har sett, så har man tyckt att Antonssons blogg skulle vara så “osammanhängande”, så boken ger man inte mycket för. Det är ett, i mina ögon, mycket märkligt sätt att resonera. För oavsett vad man tycker om Antonssons blogg; på vilket sätt påverkar det vad som hände och inte hände i Oxelösund för 15 år sedan?
Någon som påstod sig ha läst Antonssons bok hänvisade till den som “skitsnack och kafferepsskvaller”. Jag vet inte vad man har för syn på det svenska samhället om man anser att domstolshandlingar och andra myndighetsdokument är “kafferepsskvaller”, men det känns lite rättshaveristiskt.

Är det viktigt om Gömda och Asyl är sanna eller hittepå? För, som så många har påpekat, de skulle ju kunna vara sanna, och är på så sätt ett viktigt inlägg i en viktig debatt.
Ja - det är av avgörande betydelse att det nu avslöjats att de är osanna, med tanke på att de har marknadsförts som sanna. Därmed har faktiska personer tillskrivits egenskaper och kriminellt handlande som inte är med sanningen överensstämmande. Det är grovt kränkande för dessa människor.

Jag ger ett litet smakprov på de avslöjanden som görs i Mia - Sanningen om Gömda, och rekommenderar er sedan att läsa resten i boken.
Man behöver inte läsa boken för Antonssons skull (hon har inget egenintresse i detta). Däremot bör man läsa, som ett stöd för Osama (”mannen med de mörka ögonen”) och Michael (den förnekade sonen), och som ett led i deras väg till upprättelse.

I Gömda: “Mia” gick ut skolan med höga betyg.
I verkligheten: Efter att ha gått i specialklass under hela sin skolgång gick hon ut skolan med högst mediokra betyg. Detta borde inte spela någon roll anser jag, men Marklund är tydligen av en annan åsikt.

I Gömda: “Mia” påstås ha arbetat på flyktingförläggningen i Oxelösund.
I verkligheten: Hon vistades visserligen frekvent på flyktingförläggningen, men inte som anställd.

I Gömda: “Mia” hade ett ganska kvalificerat jobb på en bank.
I verkligheten: Sedan 1983 levde “Mia” (med något kortare undantag) på socialbidrag (medan “Mias” syster arbetade på bank!). Jag anser inte att det ligger något nedvärderande i det, då jag förutsätter att det fanns goda grunder för det. Uppenbarligen måste Liza vara av en annan åsikt.

I Gömda: “Mia” blev erbjuden en plats på läkarlinjen, men tvingades tacka nej.
I verkligheten: Med tanke på “Mias” betyg är det knappast troligt att hon ens har sökt läkarlinjen. Och om hon ändå gjort det, så faller det på sin orimlighet att hon skulle ha blivit erbjuden en utbildningsplats.

I Gömda: Mia träffar, och gifter sig med, den trygga, snälla och förstående Anders från Norrland.
I verkligheten: Hon träffade, och gifte sig med, Luis från Chile, som misshandlade henne (enl. “Mia” själv i senare böcker) - detta omnämns inte med ett ord i Gömda.
Det andas en hel del rasism att “Mia” och Liza inte vågar stå för att han är chilenare. Om man vill skydda hans identitet, så hade det legat inom tillåtna ramar att t.ex. göra honom till “José från Argentina”.
Spontant känns det som att den norrländske Levi (pappa till den förnekade sonen Michael) har fått “stå modell” för hur Luis framställs i Gömda.

I Gömda: Kyrkans präst vägrade hjälpa en Chilensk flyktingfamilj (med hänvisning till att mannen skulle vara mördare under Pinochet-regimen), så “Mia” ordnade en avancerad flykt och ett gömställe för familjen på egen hand.
I verkligheten: Prästen blir bestört när han hör talas om “Mias” påståenden. Flyktingar från Pinochet-regimen hade högsta prioritet för kyrkan, i deras arbete att gömma flyktingar. Prästen har dessutom inga minnen av att “Mia” skulle ha varit en del av arbetet med flyktingar, däremot var möjligen hennes syster det.
Det ligger nära till hands att tro att det är “Anders från Norrland” dvs Luis från Chile, som har fått “stå modell” för mannen i den påstådda flyktingfamiljen.

I Gömda: Osama är en del av ett gäng krigsskadade flyktingar från Libanon som höll Oxelösund i schack.
I verkligheten: Varken polis, socialtjänst eller personalen från flyktingförläggningen känner till att det skulle ha existerat något sådant gäng.

I Gömda: Osama våldtar “Mia” grovt, misshandlar henne grovt och försöker mörda henne.
I verkligheten: Av läkarintyget efter den påstådda händelsen framgår
Av tillgängliga sjukhushandlingar förda å vårdcentralen i Oxelösund framgår att hon i gott allmäntillstånd inkommit kl 10.35 onsdagen den 11 nov 1987 till vårdcentralen.
Vid undersökningen noterades ingen svullnad av mjukvävnaden motsvarande halsen. Ej heller noterades missfärgning.
Läkaren kunde dock konstatera ett par till halsens högra del lokaliserade minimala blåmärkesförändringar.
Läkaren skriver vidare att det våld som eventuellt övats mot hennes hals är att betrakta såsom tämligen måttligt
och
det går inte att påstå att hon till följd av det mot halsen övade, eventuella våldet varit försatt i en livshotande situation.
Det ger inte mig intryck av att ha varit en livshotande situation. Spår efter någon våldtäkt nämns inte heller.
Och - med facit i handen; Hur kan vi veta att det inte var Luis som åsamkade “Mia” dessa “minimala blåmärkesförändringar”? Hur det än var, så levde de tillsammans vid tillfället, och vi vet nu att han misshandlade henne.

I Gömda: Osama snokade reda på var dottern gick på dagis, och åkte sedan dit - vid upprepade tillfällen - och mordhotade personalen. Han tog även personalen och dagisbarnen som gisslan. Efter dessa trauman tvingades personalen söka psykologhjälp.
I verkligheten: Berörd dagispersonal intygar att de inte har blivit mordhotade eller tagna som gisslan av Osama. Och de har aldrig varit rädda för honom.
Tvärtom var det så att Osama ibland (under fredliga och överenskomna former) hämtade dottern på dagis, ibland ensam och ibland i sällskap med “Mia”. Personalen uppfattade ingen osämja mellan föräldrarna.
Några polisanmälningar ang. mordhot och gisslandraman finns, av naturliga skäl, inte. Personalen har inte heller tvingats söka psykologhjälp pga Osama.

I Gömda: Sara fick inte gå kvar på dagis efter Osamas alla mordhot och gisslantagande. Det var helt enkelt inte säkert för de övriga barnen och personalen.
I verkligheten: Sara slutade dagis på läkares inrådan, pga allergi och stor frånvaro.

I Gömda: Osama genomgick två stora rättspsykiatriska undersökningar, i syfte att fastställa vilket straff han skulle få för sin terror mot “Mia”. Personalen vid den rättspsykiatriska kliniken bad “Mia” att samarbeta med dem, och i utbyte mot detta skulle man ringa henne och meddela resultatet av undersökningarna.
I verkligheten: Osama har över huvud taget inte genomgått några rättspsykiatriska undersökningar!
Däremot har han genomgått en personutredning (i samband med vårdnadstvisten) - vilket är något helt annat. Det är inte ens ovanligt i samband med vårdnadstivster.
Personundersökningen avslutas med orden “Resultatlösa försök har gjorts att få kontakt med före detta fästmön“. Detta ger åtminstone inte mig uppfattningen om att det skulle ha förelegat något “samarbete” mellan utredarna och “Mia”.

I Gömda: Det finns inte nämnt att Luis försökt döda Osama.
I verkligheten: Den 2 augusti -89 körde Luis över Osama - två gånger - i syfte att döda honom (enl. egen utsaga). För detta dömdes han till ett års fängelse (händelsen rubricerades som grov misshandel).

I Gömda: Osama och några av hans landsmän misshandlade Luis svårt nyårsafton 1988. Luis hamnar på sjukhus, och händelsen polisanmäls.
I verkligheten: Någon polisanmälan finns inte. Osama befann sig i Kanada denna nyårsafton, och Luis avtjänade samtidigt ett fängelsestraff (efter att försökt döda Osama). Dock verkar det som att Luis blev ordentligt misshandlad runt denna tid - av medfångar inne på fängelset. Om dessa var araber, chilenare eller något annat är det ingen som vet. Men Osama var bevisligen inte närvarande!

I Gömda: “Mia” gjorde ett stort antal polisanmälningar mot Osama om olaga hot under 1988 och 1989.
I verkligheten: Inga sådana anmälningar finns belagda hos varken polis eller tingsrätt.

I Gömda: “Mia” polisanmäler Osama efter att han har försökt köra över hennes pappa.
I verkligheten: Någon sådan polisanmälan existerar inte.

I Gömda: Osama beskylls för att ingå i en internationell liga som ägnar sig åt organiserad brottslighet.
I verkligheten: Han stal tre cyklar tillsammans med ett par kompisar (och straffades för det).

I Gömda: Socialtjänsten tvingades montera galler för fönstren i “Mias” bostad, för att skydda henne och familjen från Osama.
I verkligheten: Socialtjänsten intygar att de inte har installerat några fönstergaller i “Mias” bostad.

I Gömda: Den gemensamma dottern Sara (Emma i böckerna) var rädd för sin far och andra mörka män efter allt hon tvingats utstå och bevittna.
I verkligheten: En videoupptagning visar att Sara är allt annat än rädd för sin pappa.

I Gömda: “Mia” påstår att förhållandet med Osama tog slut vid lucia -86, och samtidigt eskalerade Osamas förföljelse, hotelser, misshandel och mordförsök.
I verkligheten: Nästan ett år senare deltog Osama, som en i familjen, i en familjehögtid hemma hos “Mias” föräldrar (detta vittnade “Mias” pappa om vid en tingsrättsförhandling).

I Gömda: “Mia” berättar om hur Kungen och hans jaktsällskap plötsligt kom till det pensionat hon vid tillfället bodde på.
I verkligheten: Ägaren till pensionatet intygar att Kungen och hans sällskap aldrig har varit där. Detta skulle i och för sig kunna betecknas som en - för handlingen - “oskyldig” lögn. Men jag vill påstå att den visar på vilken nivå trovärdigheten ligger.

I Gömda: Familjen flyr från Oxelösund, eftersom Osama förföljer och mordhotar “Mia” och den gemensamma dottern, och myndigheterna har konstaterat att man inte kan skydda dem.
I verkligheten: Av socialtjänstens handlingar framgår tydligt att flykten berodde på att Luis låg illa till när han släpptes efter avtjänat fängelsestraff efter att ha försökt döda Osama.
Visst var det väl så att “Mia” kan anses ha legat illa till även hon, då hon var gift med Luis, men det hade inte att göra med någon förföljelse, misshandel eller mordhot från Osama.

I Nyhetsmorgon sommaren -08: “Mia” påstår att familjen fortfarande lever under dödshot från Osama, samt att hans senare flickvän och fru och barn också är hotade, och lever gömda. Hon påstår även att Osama fortlöpande skickar hotbrev till alla i hennes familj, inkl. sonen Michael.
I verkligheten: Det fastslogs i länsrätten 1993 att Osama inte utgör något hot mot “Mia”.
Flickvännen han blev tillsammans med efter “Mia” intygar att varken hon eller deras dotter är hotade eller lever gömda.
Hustrun som Osama gifte sig med 1988 och de tre gemensamma barnen är varken hotade eller gömda, utan lever alltjämt tillsammans med Osama.
Michael (sonen “Mia” förnekar i böckerna) och Osama har en god relation till varandra, och jag har själv hört honom intyga att han inte får/har fått några hotbrev från Osama.

Om ovanstående “förändringar” bara är “detaljer” så undrar jag vad som återstår av sanningen.
Det enda jag själv kan komma fram till är att händelserna tillskrivs en mellansvensk stad.

Jag avslutar med att sammanfatta hur de olika parterna på “Liza-sidan” har reagerat på Monica Antonssons bok:
Mia: JK-anmälde (med viss hjälp får vi förmoda, med tanke hur anmälan hade formulerats) Monica - redan innan boken hade kommit ut! Grunden till “Mias” anmälan är att Monica med sin bok (enl. “Mia”) har avslöjat hennes identitet.
(Jag uppmanar alla som har läst boken att peka ut var i boken hennes identitet avslöjas)
Liza: - Jag har aldrig ljugit, skarvat eller överdrivit för att göra historien bättre
Ann-Marie Skarp: Piratförlaget har alltid salufört boken som skönlitteratur, dvs fiktion.

Jan Guillou: - Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så

Avslutningsvis hoppas jag att Lia Boysen kommer att läsa in Mia - Sanningen om Gömda som ljudbok.

Andra bloggar om: , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Rolf van der Brink redogör för den svenska media-ankdammen

Bloggat den | December 21, 2008 klockan 12:31 am | 2 Kommentarer

Hur sköter den loja vänskapsklubben granskningen av andra makthavare, när de inte ens förmår kamma igenom de egna leden?

Rolf van der Brink har skrivit den bästa artikeln jag hittills har läst gällande Gömda-skandalen.
Artikeln handlar visserligen inte om varesig Gömda eller Mia - Sanningen om Gömda, utan om varför mediacheferna mörkar historien om Marklund. Det är en väldigt tydlig och balanserad artikel, som berättar vad alla visserligen redan visste. Men det är få inom media som vågar medge att det ser ut så här.

Liza Marklund är en stor maktfaktor inom svensk media, och det är journalisters skyldighet att granska henne och hennes uppgifter när det dyker upp avslöjanden i den här storleksordningen. Det är inte bara det faktum att Gömda och Asyl inte är sanna som är intressant. Med tanke på Marklunds position i media- och litteratursverige är det dessutom av stor betydelse att det är just hon som har skrivit böckerna.
Den som tror att media skulle tiga still om det handlade om en politiker istället, räcker upp en hand nu.
Vi har sett otaliga exempel på när politiker m.fl. har hudflängts i media för betydligt mindre allvarliga saker än detta.
Vi får väl hoppas att Oisín Cantwells artikel fungerar som ett lavemang på övriga media, och att de nu vågar skriva om skiten. Om inte, så kan vi inte påstå oss ha en mer fri mediavärld än vad man har i Italiten.

Kuriosa:
I Östnytts Eftersnack, som handlade om Gömda-skandalen, frågade studioreportern;
- Behöver vi läsare vara mer kritiska nu, när vi läser den här typen av böcker?
Fredrik Virtanen svarade
- Generellt när man läser Liza Marklund då tycker jag alltid att man skall vara väldigt noga.

Länksamling över Gömdaskandalen

Andra bloggare om: , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Piratförlaget medger att Lizas sanna bok inte är sann!

Bloggat den | December 20, 2008 klockan 5:35 pm | 6 Kommentarer

Så där, ja. Nu får alla de som ägnat sig åt att hävda Liza Marklund skulle ha hållit sig till sanningen, skaffa sig nya intressen.
I dagens Expressen går Piratförlaget ut och medger att Gömda inte är sann. De måste rimligen ha insett att det inte funkade att “låtsas sova” längre. De tvingades göra det oundvikliga, för att rädda förlagets ansikte.
Det blir ju lite pinsamt för Liza, med tanke på att hon härom dagen hävdade att Jag har aldrig ljugit, skarvat eller överdrivit.
Om man ställer det mot att Ann-Marie Skarp hävdar att man “alltid har salufört boken som skönlitteratur, dvs fiktion” så inser man att de inte har ljugit ihop sig. Var och en kör sin version.
Undrar förresten om Ann-Marie har läst, eller ens sett, böckerna?

Min högst privata gissning är nu att Piratförlaget offrar (=köper ut) Marklund, och utåt kommer det att heta något i stil med att man “skiljs som vänner”.

Det är ju lite “märkligt” att både Liza och hennes agent gjort sig oanträffbara ända till januari. Men ok, det kanske jag också skulle ha gjort om jag hade avslöjats med en praktlögn, eftersom jag skulle skämmas så extremt mycket.

- Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så säger Jan Guillou i Expressen. No shit, Sherlock! Det måste fan vara det smartaste den karln någonsin har sagt.

Andra bloggare om: , , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Media har vaknat

Bloggat den | December 19, 2008 klockan 11:57 pm | 3 Kommentarer

Bra!
Det verkar som att Aftonbladets artikel blev startskottet för andra tidningar att börja skriva. Visserligen verkar de försöka fokusera på att Antonsson har blivit JK-anmäld, men samtidigt “tvingas” de ju också att skriva om hennes bok.
Jag köper aldrig kvällstidningar, men idag tänkte jag göra ett undantag. Jag försökte köpa Aftonbladet på tre olika ställen, men den var slut! Kan det, måhända, ha med löpet och ettan att göra ;)

Den senaste i raden att visa civilkurage är TV4-reportern Annika Widebeck. Efter hårda strider lyckades hon få med ett inslag om Gömda-skandalen i förra helgens Nyhetsmorgon. Därefter har hon fått vidare inslag stoppade av Jonas Gummesson (nyhetschef på TV4, samt bästis med Marklund). Detta har lett till stora konflikter inom TV4s väggar, och Annika Widebeck riskerar att bli av med jobbet.
Även Oisín Cantwell verkar vara en kille med civilkurage. Det var uppenbarligen inte helt smidigt för honom att få sin artikel att gå i tryck.

I morgondagens Medierna (P1 kl. 11:03) kommer man ta upp Antonssons bok igen, ur vinkeln att media försökt tiga ihjäl den.
Lyssna! Det tänker jag göra!

Det är glädjande att se att alltfler av de som tidigare har försvarat Liza och “Mia” in absurdum nu verkar ta till sig fakta, och svänger i sin uppfattning.
Sedan finns det ju de som insett att Liza och “Mia” är ganska rökta, men ändå känner ett stort behov av att hålla fast vid att de inte gjort något fel. Denna grupp har övergått från att hävda att Liza och “Mia” skulle vara sanningens budbärare, till att nu tycka att “Jamen böckerna skulle ju kunnat vara sanna. Många kvinnor lever ju under svåra förhållanden“.
Vad denna grupp helt missar är att ett antal människor blivit förljugna och förtalade i böckerna.
Vad mig anbelangar, så hade vi inte haft något problem om böckerna inte hade påståtts vara sanna. Men nu var det så de marknadsfördes, och därmed har människor blivit anklagade för saker de inte gjort sig skyldiga till. Utpekade människor har farit oerhört illa och mått fruktansvärt dåligt pga lögnerna i böckerna. Är det ok, eftersom böckerna “hade kunnat vara sanna”?

Jag reagerar starkt på Liza Marklunds påstående om att “Mia” skulle framställas som näst intill prostituerad i Monica Antonssons bok. Jag häpnas av att någon som utgör sig för att kämpa för kvinnor har en så förlegad könsrollssyn att hon ser det som “nästintill prostitution” när en kvinna knullar runt.
Skämmes på dig, Liza!

Med anledning av att Monica avslöjar hur “Mias” betyg såg ut säger Liza
Och att Mia hade 3,65 och inte 4,8 i betyg. Vad spelar det för roll? Är man mindre värd då? Och var det okej att hon misshandlades om hon bara hade 3,65?
Men snälla! Vad “Mias” betyg ev spelade för roll kanske det är Liza som skall svara på. Det är ju hon som uppenbarligen inte tyckte att de dög som de var i verkligheten.
Och “var det okej att hon misshandlades om hon bara hade 3.65?” är ju en halmdocka utan dess like, vilket Liza borde hålla sig för god för. Jag har inte någonstans i debatten (vilken jag vill påstå att jag har följt ganska ingående) sett att någon skulle påstått att det var ok att Osama slog “Mia”. Tvärtom.

Nästa fråga jag ställer mig är vad som föranlett Liza att “förfina” “Mias” alla sidor och egenskaper, samtidigt som hon skrivit ned Osama på alla tänkbara sätt. Jag kan inte se någon annan förklaring än att Liza besitter fördomar om att man skulle vara “sämre” när man har låga betyg och ett vidlyftigt sexliv (osv).

Jag tycker att alla som har köpt Gömda och Asyl skall göra som Lilla Pjopsan; reklamera böckerna till Piratförlaget. Dessutom kan man göra som Ramona ; anmäla böckerna (som falskt marknadsförda) till KO.

Namninsamlingar:
Vi kräver en öppen debatt om böckerna Gömda & Asyl av Liza Marklund och Mia Eriksson
Annika Widebeck på TV4 måste få stanna kvar på kanalen!

Andra bloggare om: , , , , , ,  , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Osama skriver på Newsmill

Bloggat den | December 19, 2008 klockan 5:55 pm | 13 Kommentarer

Sant är att jag vid tre tillfällen misshandlade “Mia”. Det är brott som jag ångrar djupt. Jag blev också dömd för dessa och har avtjänat mitt straff. Men de lögner som Liza Marklund och Maria Eriksson genom sin bok spridit om mig i alla dessa år är ett straff som jag inte förtjänar.
[...]
Det är inte bara jag som drabbats av Marklund och Erikssons förtalskampanj, men tidningarna har konsekvent vägrat att publicera våra historier. Det är hög tid att Liza Marklund och Maria Ericssons lögner uppdagas.

Läs hela Osama Awads (”Mannen med de svarta ögonen” i Gömda) inlägg på Newsmill.

Andra bloggare om: , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Jan Helin är en modig fegis

Bloggat den | December 19, 2008 klockan 2:59 pm | 2 Kommentarer

Äntligen vågar en tidning skriva om vår tids största mediaskandal. Av någon märklig anledning måste tydligen Jan Helin “förklara” varför man gör det.

Det är en mycket märklig text Helin har skrivit. Mest märkligt är förstås att han över huvud taget har skrivit den. Det tillhör väl inte vanligheterna att man som tidning måste “förklara sig” när man avslöjar en praktskandal.
Han tassar och balanserar med pennan, i uppenbart syfte att inte göra sig ovän med mediaeliten i och med att tidningen nu skriver om Marklunds lögner. Resultatet blir en oerhört feg text. Men han har väl insett att denna skandal inte går att tiga ihjäl, och är samtidigt jävligt rädd om sin egen röv.

Ok, jag förstår ju att risken att han blir satt på undantag i media-ankdammen är stor, så länge övrig media inte vågar rapportera om skandalen. Och till syvende och sist måste väl Helin se till sina egna möjligheter att få ihop till pölsan.
Så ok, hans feghet är ursäktad, då han samtidigt visar ett stort mod genom att publicera artikeln.

Andra bloggare om: , , , , ,
Intressant?
Min länksamling om Gömda-skandalen

Omvälvande möten

Bloggat den | December 18, 2008 klockan 12:44 am | 8 Kommentarer

Alla som känner mig vet att jag alltid har engagerat mig starkt för utsatta, kränkta och förtalade människor. Det har egentligen aldrig varit något val eller aktivt ställningstagande från min sida, utan har alltid varit en självklarhet.
Därmed har inte mitt senaste “engagemang” framstått som något konstigt för någon i omgivningen. De har snarare sett det som en självklarhet.

Jag åkte hemifrån i god tid. Dels eftersom jag hade för avsikt att söndagsåka på motorvägen (vilket jag också gjorde), men också för att ha tid på mig att hitta när jag kom fram.
Resan gick bra, och jag hittade rätt direkt när jag kom fram. Jag steg in på restaurangen och fick syn på henne direkt. Vi har aldrig träffats tidigare, men hon reste sig och kom emot mig så fort hon fick syn på mig.
- Är det du?! sa hon glatt och sträckte ut sina armar mot mig.
- Det beror på vem du tror att jag är svarade jag, nästan lite generat.
- Min favoritbloggare! utropade hon.
- Ja, men då är det nog jag svarade jag med ett leende.
- theWitch! sa hon, samtidigt som hon kramade mig varmt.

Det blev en trevlig och omvälvande kväll i Vall-Entuna.
Det var otroligt roligt att äntligen få träffa Monica personligen. Hon är den människa som har gett civulkuraget ett ansikte! Att hon är en rak, varm människa som inte värjer för skit, det utstrålade hela hennes väsen. Det är bara en tidsfråga innan hon utnämns som Sveriges motsvarighet till The Smoking Gun (internetsiten som avslöjade James Frey - som nu fått en svensk motsvarighet i Liza Marklund).
Att dessutom få träffa några av de människor som förtalas och förljugs i Gömda och Asyl gjorde ett starkt intryck. Det samma gäller att höra Elisabeth Hermon (kvinnan som fick sitt liv och sin tillvaro totalkrossat av Marklunds förtalsartiklar) berätta om sina erfarenheter (vilka hon även skriver om i boken Vingklippt).

Monica och Elisabeth får ursäkta (och jag är säker på att de förstår precis vad jag menar), men kvällens stora upplevelse var att höra Michael tala om sin uppväxt, och den stora skada som Gömda och Asyl har förorsakat bla honom. Hans berättelse ilade genom kroppen, och jag var tvungen att blinka bort tårarna flera gånger.
Michael avkrävde visserligen inte oss åhörare något tysthetslöfte, men eftersom han nu har börjat jobba med att skriva en bok om sin uppväxt (glöm inte var ni läste det först!) så känner jag att det i nuläget inte är min sak att vidareförmedla det han berättade.
Men en sak kan jag säga; När han berättade vad “Mia” gjorde mot honom i söndags (efter inslaget i TV4s Nyhetsmorgon), då fick jag knappt luft.
Min mammahjärna slog igång direkt, och jag tänkte vad, vad, VAD skulle kunna få mig att göra så mot något av mina barn?! Även om de spred de värsta tänkbara lögnerna om mig, så skulle det inte räcka på långt när för ett sådant agerande. Jag kan helt enkelt inte föreställa mig ett enda scenario som skulle få mig att göra så mot något av mina barn.
Den enda rimliga förklaringen till “Mias” agerande i söndags är att Michael nu är en del av den spetsiga nål (även kallad SANNINGEN!) som håller på att sticka hål på hennes stora livslögn (att Michaels del i Nyhetsmorgons inslag var oerhört passivt hade uppenbarligen ingen betydelse för “Mias” agerande).

Till alla de självutnämnda viktigpettrar som satt sig på höga hästar på sistone, och försvarat Lizas och “Mias” vidriga förfarande, samtidigt som man spytt galla över Monica Antonsson, har jag bara en sak att säga;
Tills ni har hört Michael berätta med egna ord om sin barndom och uppväxt, och den fruktansvärda skada de förstnämnda damernas böcker åsamkat honom har jag bara en sak att säga;
Zip it!

Länktips
Riksmedierna håller Liza Marklund om ryggen - Resumé
Därför mörkar Liza Marklund sanningen om “Mia” - Newsmill

Jag har tidigare skrivit om detta här och här och här.

Andra bloggare om: , , , , , , ,
Intressant?

keep looking »
  • frenemies

  • Kontakt

    Mail:
    thebitch@thewitch.se
    Mail (om det gäller Waldorfsekten):
    waldorf@thewitch.se
    Msn:
    yellowwitch@gmail.com
    Skype:
    thewitchsweden

    Och så finns jag på;
    Twitter
    Facebook
    Gowalla
    Runkeeper

    Åse TheWitch


  • formspring.me

  • På tapeten

  • Att kommentera

  • Annonser

  • Knappar

    Bloggtoppen.se Blogglista.se
    Personligt bloggar     Top Personligt bloggar Blogvertiser Creeper MediaCreeper
    RSS/Ping

  • Fnulare

    Vaddå Fnul?

  • RSS Creeper (media)

    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Medströmsförlagen AB
    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Dalarnas Tidningar KB
    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Taberg Media Group AB
    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Taberg Media Group AB
    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB
    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Sveriges Television AB
    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Dalarnas Tidningar KB
    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Dalarnas Tidningar KB
    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Helsingborgs Dagblad AB
    • thewitch.se
      Hit at MediaCreeper from Helsingborgs Dagblad AB

  • RSS Creeper


    • Hmmmm...