Nyårsmiddagen avklarad

Bloggat den | December 30, 2011 klockan 10:37 pm | 1 Kommentar

Kvällen innan julafton kröp jag till sängs med feber, och blev sedan liggande nästan en vecka. Nu är jag på benen igen, sedan ett par dagar.

Ikväll har vi i familjen ätit vår traditionella nyårsmiddag och druckit det obligatoriska (och barnvänliga) bubblet till.
Det är inte så att vi har tittat fel i almanackan, men imorgon är vi bjudna på baluns och barnen vill absolut inte missa vårt eget, traditionella firande.
Prinsessan dukade uppspelt med min farmors och farfars bröllopsservis och guldbesticken. Tyvärr hade jag inte kollat upp att vi hade så många servetter kvar som behövdes, så jag fick köra en Carema på de vi hade.
Nyårssmällare är big no-no här, och jag hade köpt tomtebloss som vanligt istället.

Två jätteroliga saker som jag nog inte har berättat om;
Vid terminsavslutningen kom Mr T hem med ett betyg som var så fint att jag grät av stolthet.
Den sammanlagda summan till Radiohjälpen vid våra tre försäljningstillfällen för Bullhjälpen blev 4.629:- Tack Gränby centrum för att vi fick stå där och sälja, och TACK alla snälla människor som köpte bullar!

En liten bubblare;
En affär som jag hoppas så innerligt på, ser ut att kanske kunna gå i lås. Jag håller tummen så att knogarna vitnar!

Julminne

Bloggat den | December 24, 2011 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än

Julen 1971 önskade jag mig mest av allt en singel i julklapp. Och det var inte vilken singel som helst, utan Tänk om jorden vore ung/Träskofolket med Benny Andersson & Björn Ulvaeus (tillsammans med ett par doa-flickor).
Jag var salig av lycka när jag öppnade paketet som innehöll skivan, och jag måste ha lyssnat på den tusentals gånger under min barndom.
Jag kan bara konstatera att låtarna håller än idag.

God Jul!

Höjden av fräckhet

Bloggat den | December 22, 2011 klockan 5:33 am | 1 Kommentar

Prinsessan och hennes jämnårige pojkvän umgicks hela dagen igår. De åkte pulka, byggde en snögubbe osv. Någon gång mitt på dagen ville de gå till Willys och fika, så jag gav dem lite pengar. De gav sig iväg, och var borta över två timmar. När de kom tillbaka berättade de att de hade samlat ihop lite pantburkar utanför Willys. Pengarna som de fick ihop tänkte de köpa lite godis för.

När de var redo att omvandla burkarna till pantkvitton kom en man fram till dem och snodde burkarna för dem!
De protesterade så gott de kunde, men det bekom honom inte.
- Jag är fattig och behöver burkarna bättre än ni, hade han sagt helt fräckt.

Barnen blev nog både chockade och skärrade, men när de hade hämtat sig gick de fram till personalen i tipskassan och berättade vad som hade hänt. Personalen frågade hur mycket pant de hade samlat ihop, och så gav de barnen dubbelt så mycket pengar

Jag blev alldeles mållös när barnen kom hem och berättade vad som hade hänt. Hur kan man bete sig på det sättet?
Att vi har väldigt fattiga människor i Sverige är ett sorgligt faktum, men man kan aldrig bli så fattig att man stjäl från barn!

2229:- till Bullhjälpen

Bloggat den | December 18, 2011 klockan 10:41 pm | 1 Kommentar

I förmiddags packade vi ned bullar, ischoklad och chokladpraliner (det blev ingen knäck) och begav oss till Gränby centrum. Där skulle det säljas bullar för Bullhjälpens räkning, och centrumledningen hade tilldelat oss köpcentrats bästa försäljningsplats!

Prinsessan och Herr Fiffig packade upp, fixade och satte igång att sälja. Snälla ICA Kvantum sponsrade oss med en duk och påsar. Både bullar och godsaker sålde som smör i solsken. En extra bonus var att alla var så enormt trevliga och positivt inställda. Efter en stund konstaterade Prinsessan och Herr Fiffig;
- Vi trodde att det skulle kännas lite pinsamt, men det är ju jätteroligt!
De var noga med att sköta allt själva, och ville helst inte att jag skulle vara där.
- Mamma, kan inte du gå och titta i affärer istället. Det går mycket bättre att sälja när du inte är här, sa de

Det var så enormt roligt att se barnens entusiasm och engagemang. Det här är ett väldigt konkret sätt för dem att känna att de faktiskt hjälper andra. Jag är jättestolt över dem!

2229:- blev dagens förtjänst till Bullhjälpen. Tack alla som bidrog till att hjälpa Afrikas barn.
På torsdag och fredag  är det dags igen, och då lutar det starkt åt att det blir saffransbullar.

Bullhjälpen

Bloggat den | December 15, 2011 klockan 4:47 pm | Inga kommentarer än

Jag tror att jag tidigare har berättat om Bullhjälpen. Nioåriga Milla kände att hon ville hjälpa svältande barn i Afrika. Eftersom hon inte hade några besparingar att ta av, så fick hon skaffa fram pengar på annat sätt.

Milla satte igång att baka bullar, som hon sedan sålde utanför butiker för 10:- st. Intäkterna går oavkortat till Radiohjälpen. Hennes initiativ har spridit sig över landet, och hon har uppmärksammats på flera håll. Hon har bl.a. tilldelats ett pris på $10.000 i USA, och imorgon utnämns hon till Svensk hjälte i TV4 (kl. 20.00).

I helgen kommer Prinsessan och Herr Fiffig dra sitt strå till stacken, och sälja bullar, ischoklad och knäck. Det har kokats ischoklad här i två dagar, och imorgon är det dags för knäck. Sedan återstår bara bullbaket.

Nostalgi som håller än

Bloggat den | December 9, 2011 klockan 10:15 pm | Inga kommentarer än

Blir överlycklig när jag spelar nostalgimusik och Herr Fiffig spontant utbrister
– Mamma, det här är ju jättebra!

Dagens bästa!

Bloggat den | December 7, 2011 klockan 3:48 am | Inga kommentarer än

Jag kan inte påstå något annat än att jag njuter av att vintern har dragit ut på tiden, och att hösten fortfarande är här. För inte kan man väl kalla det vinter när det ännu är barmark (den där vita ursäkten till puderlagrer som kom i natt räknas inte), och temperaturen dagtid inte når under nollstrecket?
Långkalsonger, thermobrallor, en kaffetermos och världens mysigaste hund gör ju att man vill vara ute hur mycket som helst.

Jag har kommit in i ett galet Plura-flow. Lyssnar på hans fantastiska musik, och tittar på hans Mauro & Pluras kök och Pluras kök. Jag är svårt förälskad i den mannen, om än på ett mycket platoniskt plan.

Fina Mr T har ett historieprov upcoming. Jag förhörde honom i går, och blev grymt imponerad. Inte bara av hans kunskaper, utan även hans engagemang. Kvällen slutade med att vi hade en lång diskussion om andra världskriget och förintelsen.
Jag är så stolt över hans medvetenhet och engagemang!
Kvällens diskussion fick mig att inse att jag måste läsa om Anne Franks dagbok.  Eller kanske inte läsa om den, utan jag kommer att lyssna på den i talboksform. Jag har tyvärr varken tid eller ro att läsa böcker för tillfället.

Min plan var att luncha med Ekorrmamman någon dag denna vecka, men det ser ut som att jag inte kommer lyckas med det.
Vilken tur att det kommer fler veckor!

Dagens bästa: Messet från en älskad vän, som återvände till USA i våras, efter 21 år i Sverige. Nu är hon på väg tillbaka hit igen. Jippie!

Exakt hur många dygn kan man vara vaken i streck? Tre dygn börjar väl närma sig löjlighetens gräns?

Martin Timell har rätt

Bloggat den | December 2, 2011 klockan 9:03 pm | 3 Kommentarer

Martin Timell tyckte det var förfärligt – han är nog den enda mannen som tyckte att det var fult, säger Lulu Carter om sina “nya” läppar.
Tillåt mig tvivla. Jag kan inte tro att någon – man eller kvinna – kan tycka att det där är snyggt. Det ser ju ut som en missbildning, och om man föddes med det utseendet borde det allmänna bekosta en operation för att normalisera det.

Lyckliga människor behöver inte skriva insändare?

Bloggat den | December 1, 2011 klockan 4:26 pm | Inga kommentarer än

Själv tänker jag att lyckliga människor inte behöver skriva insändare. Det gör mest bara de som vill få ut sin ångest och ilska.

Det var ju det här majoriteten röstade för

Bloggat den | December 1, 2011 klockan 2:23 pm | 2 Kommentarer

Visst blir jag upprörd över att amputerade och synskadade Evert inte får någon permobil, och att 90-åriga Anneli svalt ihjäl på äldreboendet. Samtidigt har jag faktiskt svårt att förstå den utbredda upprördheten över dessa (och alla andra, liknande) fall. Det var ju ändå det här majoriteten av svenska folket röstade för i senaste valet.

Vill man ha skattesänkningar, så kan man helt enkelt inte slösa pengar på att ge Evert en permobil. Och säljer man ut vården, så får man helt enkelt finna sig i att kompetensen sjunker.