Ett tecken

Bloggat den | November 25, 2011 klockan 9:48 pm | Inga kommentarer än

Den senaste veckan har Prinsessan börjat lära sig teckenspråk i skolan. I dag, när vi stod i en lång och seg kassakö på Hemköp, passade jag på att lära henne lite grundläggande tecken.
Efter en stund tröttnade barnen på att stå i kö, så de gick ut och väntade utanför affären. Bakom mig i kön stod en äldre kvinna. Hon böjde hon sig fram och frågade mig
- Är du teckentolk?
- Nej, svarade jag lite förvånat. Jag lärde mig att teckna av purt intresse i unga år.
- Jaha. Själv har jag arbetat som teckentolk i många år, och jag tyckte det såg ut som att du också arbetar med det, sa hon.
- Nejdå. Men min dotter håller på att lära sig teckenspråk i skolan, så jag tycker att det är roligt att öva lite med henne, svarade jag.
- Åh, vad bra att de får lära sig det i skolan. Hon är förresten väldigt söt, din dotter, med alla pärlor och flätor i håret, sa kvinnan.
- Ja, hon stod länge framför spegeln och piffade till sig innan vi åkte hemifrån, svarade jag.
- De verkar vara väldigt fina och lugna, dina barn. Det är inte ofta nu för tiden man ser så välartade barn, sa kvinnan.

Jag sträckte stolt på mig.
Det gjorde mig stolt att min lilla uppvisning i teckenspråk hade fått en teckentolk att tro att jag också är teckentolk. Och jag blir alltid stolt när jag får beröm för mina fina barn.

Trööött! Och stolt!

Bloggat den | November 24, 2011 klockan 10:08 pm | 3 Kommentarer

Jag är så trööött!
De senaste  två veckorna har mitt sömnkonto snittat på två timmar per dygn. Ok, jag har visserligen ett ovanligt lågt sömnbehov, men två timmar är för lite även för mig. Fyra timmar per dygn klarar jag mig på, men inte två…

I lördags var jag och Mr T på Öppet Hus på en av stadens gymnasieskolor. Det har väl varit uppenbart ganska länge vilken linje han kommer att välja, men lite oklart vilken inriktning. Själv var har lite sugen på teknisk, medan jag trodde att sam skulle passa honom och hans intressen bättre.
Efter att ha bekantat oss med skolan och de olika utbildningarna under ett par timmar så var Mr T övertygad om att det är sam han kommer att välja.

I måndags var det dags för utvecklingssamtal för ovan nämnda herre. Hans prestations- och betygskurva har varit konstant stigande sedan han började skolan (vilket han ju tyvärr inte gjorde förrän i åk 4), och nu börjar det tangera oanade höjder Att han därtill är trevlig, snäll, social, trygg och pålitlig påverkar ju inte betygen i någon negativ riktning direkt
I går kom Mr T hem med en hemkunskapsläxa. Han skall sortera, tvätta och torka två maskiner tvätt. Därefter skall jag intyga att han har gjort det, samt bedöma hur han skötte uppgiften. Nu är väl varken han eller jag speciellt oroliga, eftersom han har hjälpt till med tvätten i flera år.
Vilken tur att jag har planerat för ett tvättmaraton i helgen. Och där räcker det inte med några två maskiner, inte…

På tal om hemkunskap; I dag kom Herr Fiffig hem med en påse pepparkakor som han hade bakat på hemkunskapen. Dem har vi mumsat på i kväll.

Ja, nu tycker väl vän av ordning att jag borde gå och lägga mig, om jag nu är så galet trött. Och jodå, jag kommer lägga mig om ett par timmar, men jag vet redan nu att jag inte kommer att somna. Tröttheten avtar såhär vid 22-tiden, och i bästa fall somnar jag vid femtiden (för att sedan tvingas gå upp straxt innan kl sju).

Men först; I morgon är det fredag, och bara därför avser jag att göra såväl manikyr som pedikyr i kväll.
Och i morgon har jag för avsikt att samla ihop mina älskade ättelägg för att vinterekipera dem. Wish me good luck.

Vill ha

Bloggat den | November 14, 2011 klockan 12:27 pm | 3 Kommentarer

En träklocka! Den är ju hur cool som helst, ju. Jag vill ha!

Klockan kommer från CoolStuff.

Hur man överlever i en hiss

Bloggat den | November 11, 2011 klockan 11:12 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag bl.a. matat änderna vid Fyrisån tillsammans med Prinsessan. I kväll/i natt/i morgon bitti är det tvättrace som gäller. Dessutom har jag haft ett Thomas Järvheden-race, och jag kan rekommendera bl.a. detta

Dagens låt

Bloggat den | November 9, 2011 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än

Die mauer med Ebba Grön

Den kärleken, den kärleken

Bloggat den | November 8, 2011 klockan 9:01 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan har tjatat ganska länge om att hon vill att jag skall hälsa på i skolan någon dag när hon har träslöjd, eftersom hon gärna vill visa vad hon arbetar med. Idag hade jag möjlighet att åka dit en stund. Det första klasskompisen Erik sa när han fick syn på mig var
- Hej Prinsessans mamma. Vet du, Prinsessan var målvakt när vi spelade fotboll på rasten, och hon gjorde lätt matchens snyggaste räddning!

Att Prinsessan är väldigt pysslig och kreativ det visste jag ju redan, men jag blev ändå imponerad av hennes arbeten och hennes färdighet med lödkolven.
Efter slöjden blev jag inbjuden att äta lunch med klassen. Jag och Prinsessan var bland de sista in i matsalen, och när vi kom fram till bordet fanns det bara en plats kvar.
- Ta en stol och sätt dig på kanten, sa hon till mig, samtidigt som hon satte sig på den lediga stolen. Vi högg in på lunchen.
- Har du berättat för din mamma? frågade Kalle, som satt mitt emot Prinsessan.
- Nej, svarade hon.
- Berättat vaddå? frågade jag nyfiket.
- Jag kan berätta när vi kommer hem, sa Prinsessan.
- Men nu blir jag ju jättenyfiken. Vad handlar det om? undrade jag.
- Jag vill inte berätta här när det är så många som kan höra, svarade Prinsessan.
- Men du kan ju viska, sa Kalle entusiastiskt.
Prinsessan böjde sig fram och viskade i mitt öra
- Kalle har frågat chans på mig, och jag svarade “kanske”.
Jag blev överrumplad och visste inte vad jag skulle säga, så jag stoppade in en stor tugga lax i munnen. Jag skulle aldrig ha vågat avslöja att jag hade frågat chans på någon/någon hade frågat chans på mig när jag var i den åldern. Jag skulle ha tyckt att det hade varit jäääättepiiiinsamt om det hade kommit fram.
Varför var Kalle så angelägen om att jag skulle få veta att han hade frågat chans på Prinsessan? Tänkte han att det kanske skulle öka chanserna att hennes kanske ändrades till ett ja?

När vi senare cyklade hem berättade Prinsessan
- När Kalle frågade chans på mig så försvann alla ord. Jag kunde inte få fram någonting, men till slut lyckades jag säga “kanske”.
- Vad sa Kalle när du svarade “kanske”? frågade jag.
- Han sa “Du kan ju tänka på saken”, svarade Prinsessan.

Lite senare cyklade Prinsessan till fritids för att titta på film med kompisarna. Så fort hon kom in i aulan hade Kalle ropat
- Kom Prinsessan, du kan sitta bredvid mig!
Hon hade tackat nej till den inviten, eftersom Kevin också satt där. Han har, enl. Prinsessan, svårt för att vara tyst och stilla, och hon vill ha lugn och ro när hon tittar på film.

Bon Apetit

Bloggat den | November 7, 2011 klockan 8:57 pm | 1 Kommentar

Jag har fått i uppdrag att proväta skolmaten i Uppsala en tid framöver. Det skall bli mig ett sant nöje.

Bästa Mr T

Bloggat den | November 5, 2011 klockan 11:19 pm | Inga kommentarer än

Mr T cyklade till ICA för att köpa snacks. Han kom hem med en påse morötter. Kravmärkta, ekologiskt odlade.

Senare under kvällen (när jag trodde att han satt och snackade med sina polare över Skype) kom han ut och ville bli förhörd på tvättsymboler. Han satt nämligen och pluggade inför ett hemkunskapsprov han skall ha efter lovet.

Jag har verkligen all anledning att vara en galet stolt morsa!

Det är humor, det är humor, det är humor*

Bloggat den | November 4, 2011 klockan 10:37 pm | Inga kommentarer än

* som Percy Nilegård skulle ha uttryckt det

På sätt och vis är det nästan ett ännu värre övergrepp

Bloggat den | November 4, 2011 klockan 3:54 pm | Inga kommentarer än

Ingen är perfekt. Alla kan göra fel. Ibland kan det t.o.m. bli riktigt åt helvete fel. Så är det och så kommer det alltid vara, eftersom vi är människor.
Det viktiga är att man, när man har gjort fel, - inser att man har gjort fel - ber uppriktigt om ursäkt för det. Det som har hänt kan inte göras ogjort, och då är det, skulle jag vilja säga, en livsnödvändighet att en tydlig ursäkt framförs (och kompensation ges, när om det är möjligt).

Det grova övergrepp som Jennie, Thomas och deras döttrar utsattes för av Sandvikens kommun kan knappast ha undgått någon. Ju mer material jag tar del av, desto mer uppenbart blir det hur extremt illa och inkompetent kommunen har handlagt ärendet från början till slut.
Jennie och Thomas har nu återförenats med sina döttrar efter att ha blivit frikända i flera rättsinstanser. Ändå vägrar kommunen att be dem om ursäkt. Kommunen väljer alltså att fortsätta begå sina övergrepp mot familjen istället för att visa sig rakryggade, och det är direkt vämjeligt.
Sandvikens kommuns agerande stärker mig i min uppfattning om att tjänstemän bör kunna dömas till fängelse. Om det finns tjänstemän som inte inser och förstår att de har gjort fel - och ber om ursäkt för det - då är ingen annan påföljd än fängelse att tänka på.

Fina Mr T

Bloggat den | November 3, 2011 klockan 11:24 pm | 1 Kommentar

Mr T och jag tog en promenad till ICA tidigare ikväll. Han stannade till vid godishyllan och frågade
- Mamma, finns det inget man kan äta, som man får färre finnar av?
Saken är nämligen den att han är väldigt fåfäng, och gillar inte alls de finnar han har i pannan. Han tvättar sig omsorgsfullt med acnemedel minst två gånger per dag. Samtidigt är han ganska förtjust i godis, och köper gärna en godisbit så snart han är i en affär. Även om det är sina egna pengar han handlar för, så försöker jag styra det till att godis enbart skall ätas på lördagar. Mina tidigare argument har gått honom ganska spårlöst förbi, men det här med att man får finnar av godis verkar han ha tagit intryck av.
- Jo, det finns något man kan äta, som påverkar hyn positivt, svarade jag på hans fråga.
- Vad? undrade han förväntasfullt.
- Frukt. Och grönsaker. Och att dricka mycket vatten.
För en halv sekund anade jag att besvikelsen drog över hans ansikte, men sedan sken han upp och frågade han
- Är det vetenskapligt bevisat att det är så?
- Jaadå, svarade jag med stor emfas.
Mr T sken upp, och sprang bort till frukt- och gröntavdelningen. Där plockade han åt sig en påse morötter och en påse vindruvor.

Vi hann knappt komma hem innan han öppnade morotspåsen, plockade åt sig ett par morötter och försvann in i sitt rum. Under kvällen har jag hört flera gånger hur han har gått ut i köket och hämtat fler morötter, samt fyllt på sitt vattenglas.

Ikväll när han skulle gå och lägga sig frågade jag
- Har du ätit många morötter?
- Ja, det har blivit några stycken. Och vet du, mamma… vet du vad jag gjorde? Vänta ska du få se, sa han och sprang in i sitt rum.
Han kom snart tillbaka med en… morotsflöjt i sin hand!
I något slags kreativt anfall hade han satt sig och gröpat ur en morot och försett den med hål. Jag måste säga att jag blev ganska imponerad, men samtidigt kunde jag inte hålla mig för skratt.
Efter ett gemensamt skrattanfall frågade jag
- Varför kan du inte vara som en normal tonåring? Tjuvröka, hångla och dricka folköl?
Till svar fick jag en puss i pannan.

Han är verkligen bäst, min fina, älskade - och kreativa! - Mr T.

Kemishow

Bloggat den | November 3, 2011 klockan 7:47 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag, Prinsessan och Herr Fiffig varit på kemishow i Tropiska växthuset. Kemistudenter från universitetet tillverkade glass, godis och läsk som vi fick smaka på. De använde sig bl.a. av kolsyreis och kväve, och “häxkitteleffekten” var naturligtvis spännande att se.
Det blev även ett experiment med Coca Cola light och Mentos mint, och det fick vi göra utomhus eftersom det antagligen inte hade varit så uppskattat av personalen på Tropiska växthuset om det hade gjorts inomhus.

Mysigt med höstlov

Bloggat den | November 2, 2011 klockan 11:49 pm | 1 Kommentar

Det är verkligen mysigt att vara hemma och ha höstlov med barnen.
Herr Fiffig har varit en del på fritidsklubben, eftersom de har en del roliga aktiviteter. Igår var de t.ex. på bio.
Prinsessan däremot, hon är hemma och förgyller min tillvaro från den sekund hon vaknar tills hon somnar. Mr T är också hemma, men han är mest självgående hela tiden (samtidigt som han naturligtvis också förgyller min tillvaro).

Igår när jag och Prinsessan var på stan köpte jag ett sidennattlinne till henne. Hon är fullständigt galen i siden. Sidenpyjamas, sidennattlinne, sidenmorgonrock… you name it!
Vi hann knappt komma hem innan hon svidade om, för att sedan svassa omkring i sitt nya nattlinne. Hon sov i det (såklart), och har tillbringat hela dagen i det. Hon har frostat av frysen i nattlinnet, hon har städat toaletten i nattlinnet och hon har svabbat hallgolvet i nattlinnet.
Framåt sen eftermiddag pep jag iväg till affären för att handla lite till middagen. När jag kom hem hade hon - !!! - bytt om till kläder.

Kvällen har förflutit i behagligt gemak, och Prinsessan kröp snart ned i sitt sidennattlinne igen.