Högskoleprovet

Bloggat den | October 29, 2011 klockan 11:39 pm | 3 Kommentarer

“Alla andra” verkar ju ha gjort högskoleprovets orddel, och som den copycat jag är så ville jag ju inte vara sämre. Här är resultatet;

Så mycket bättre, 29/10 2011

Bloggat den | October 29, 2011 klockan 8:37 pm | Inga kommentarer än

Lena Ph - Sensuella Isabella
Njae, bättre än så här kan hon, Maria Magdalena Filipsson.

Laleh - Just nu
Jag har aldrig hört talas om tjejen tidigare, och jag nöjer mig med att konstatera att hon tokslaktar en annars helt ok Ledin-låt.

Mikael Wiehe - Blå, blå himlar och vatten
Han lyckas förfandla en reklamjingel till en Wiehelåt. Det är stort.

Timbaktu - Snart tystnar musiken
Ännu en artist som är helt okänd för mig. Hans låttolkning gick mig spårlöst förbi.

Eva Dahlgren - Never again
Vacker Ledin-Fältskog-låt, som Dahlgren lyckas lägga sin själ i.

E-type - Sommaren är kort
Gåshud! Det enda jag saknade var några inlagda comin’ up, comin’ up på väl valda ställen.

Tintins äventyr - Enhörningens hemlighet

Bloggat den | October 29, 2011 klockan 6:44 pm | Inga kommentarer än

Idag har vi varit och sett Tintins äventyr - Enhörningens hemlighet. Att jag har ett gott öga till Tintin kan väl knappast ha undgått någon, och jag behövde inte bli besviken. Jag var lite orolig innan, eftersom det inte var Tomas Bolme som gjorde Tintins röst, men det skulle visa sig att Jesper Adefelt gjorde det med den äran.

Det var en fartfylld film som tilltalade hela familjen. Den var snyggt gjord, med imponerande övergångar och effekter. Jag hann bli orolig att vi inte skulle få se madame Castafiore, men efter 2/3 av filmen gjorde hon entré.

Det här var första gången jag har varit med om att en biopublik har applåderat efter en film.
Filmen är upplagd för en uppföljare, och när den kommer lär hela familjen bänka sig i biosalongen igen.

Halloweenfest

Bloggat den | October 28, 2011 klockan 9:16 pm | 1 Kommentar

Ikväll var det halloweenfest på barnens skola. Herr Fiffig förvandlades till en zombie med bl.a. ett skotthål i pannan, och Prinsessan förvandlades till något zombieliknande som hade fått ansiktet avslitet och ditsytt igen (fotot gör inte hennes maskering rättvisa).

När jag hämtade barnen efter festen tjoade Prinsessan glatt;
- Jag vann, mamma! Jag vann!!
Bland de hundra elever som var på festen, så hade hon alltså vunnit pris för bästa mask. Det var inte utan att jag blev lite stolt, jag också.

Inte mer dramatiskt än så

Bloggat den | October 26, 2011 klockan 10:03 pm | 1 Kommentar

En nätvän gjorde mig uppmärksam på att min blogg låg nere. Jag kollade upp saken, och det stämde. Det visade sig att bloggen har legat nere sedan förra veckan utan att jag har haft en aning om det (vilket kanske säger en del om hur engagerad jag är i den).

Jag började felsöka, och det visade sig att felet låg i en icke-fungerande autogiro-transaktion.  Det var ju tur att problemet inte var större än så, och ett par timmar senare var det löst.

Jag förstår att det finns de som har gnuggat händerna och hoppats på en betydligt mer dramatisk förklaring, men de får bli besvikna även denna gång.

Må jag aldrig, aldrig, aldrig bli som dem

Bloggat den | October 18, 2011 klockan 10:45 pm | 3 Kommentarer

Det finns de som inte kan känna glädje annat än när de orsakar andra människor smärta.
Det finns de som försöker kompensera sin obefintliga självkänsla genom att ljuga och förtala.
Det finns de som firar sitt livs triumf efter att ha krossat någon annan.
Det finns de som trampar på sina barn för att uppnå sina illegala syften.
Det finns de som säger sig vara din vän, trots att de ljuger och sprider lögner så snart du vänder ryggen till.
Det finns de som förenas med andra, med bitterhet, ointelligens och självförakt som enda gemensamma nämnare.
Det finns de som utger sig för att vara din förtrogne, enbart för att kunna utnyttja och bestjäla dig.
Det finns de som inte kan finna något eget värde på annat sätt än genom att trampa på, och sprida förtal om andra.
Det finns de som intar en grandios självbild, som kompensation för sin underklasstatus.
Det finns de som ser det som en merit att förstöra en annan människas framtid, genom att kränka och förtala.
Det finns de som skickligt döljer sin psykopatiska personlighet bakom falska leenden.

Må jag aldrig, aldrig, aldrig bli som dem.

Härlig hösthelg

Bloggat den | October 16, 2011 klockan 11:34 pm | 3 Kommentarer

Den här helgen har det mest bara varit myspys på hemmaplan. Prinsessan har varit på hugget, och stod (på eget initiativ) för all matlagning igår. Det blev omelett till lunch och pasta med räksås till middag. Dessutom har hon planerat sin framtida yrkeskarriär; hon skall jobba som spion inom SÄPO. Hon undrade vilken utbildning hon skall välja, och sedan sa hon
- Kan jag inte bara gå till polisen och säga att jag vill bli en ninja?

Idag tog vi en cykeltur ut till högarna. Det går ju inte att sluta njuta av den underbara hösten.
Jag medger att jag hade klätt mig lite för tunt, så jag började frysa efter en stund. Vi gick in i kyrkan en sväng för att värma oss, och kunde då samtidigt njuta av utställningen Memento Mori (som trots sitt något dystra namn bjöd på en mängd vackra tavlor).

Tentaångest

Bloggat den | October 15, 2011 klockan 11:08 pm | 1 Kommentar

Nu är det några år sedan jag tvingades genomlida tentaångest (man har väl aldrig haft så välstädat som då), men den framkallas som genom ett trollslag när jag ser denna bild

Upphovskvinna till bilden är ingen mindre än FinaMalin.

Dagens soppa

Bloggat den | October 12, 2011 klockan 9:02 pm | 4 Kommentarer

Jag har gått omkring och varit sugen på nässelsoppa i flera år. Jag har inte ätit det sedan jag var liten, och jag har oftare och oftare tänkt att jag borde ge mig ut i skogen för att plocka nässlor.
De senaste dagarna har jag varit konstant sugen på nässelsoppa, men eftersom jag inte hade några nässlor så fick det bli second best.
Jag cyklade till ICA och köpte spenat, och sedan åkte jag hem och gjorde en ordentlig laddning spenatsoppa. Det var första gången jag kokade spenatsoppa, och jag gick lite på känn.
Det blev hur gott som helst, och soppan fick tummen upp av alla barnen. Till efterrätt blev det plättar med drottningsylt, och det var uppskattat det också.

Manusskrivande och poesiafton

Bloggat den | October 11, 2011 klockan 9:36 pm | Inga kommentarer än

Kvällens manusskrivande gick över förväntan Det är spännande, läskigt, pirrigt och roligt. Men framför allt, så är jag nog imponerad över alla de “självklarheter” jag har lyckats lära mig under den här tiden.
Manusskrivandets slutspsurt går nu in i ett ganska hektiskt skede, och det känns helt ok. Det enda viktiga (för mig och just nu) är ju att jag blir nöjd med det jag presterar. Om sedan någon annan skulle uppskatta det, så är de bara ett plus i kanten.

Kvällens guldkant blev att en författare/journalist bjöd in mig till en poesiafton. Den ser jag mycket fram mot

Fina höstdagar

Bloggat den | October 11, 2011 klockan 2:53 pm | Inga kommentarer än

Herr Fiffig låg däckad i soffhörnet hela helgen, och han ligger fortfarande kvar där. Idag verkar febern ha gett med sig, och han ser något piggare ut. Mr T har haft ledig från sin prao ett par dagar, som kompensation för att han arbetade i helgen.
Igår kom Prinsessan hem från skolan och berättade att hon skulle leka med sin favvokillkompis. Han kom hit, och så cyklade de till Willys där hon bjöd honom på fika. När de hade fikat klart behövde båda gå på toaletten, så de hjälptes åt att vakta dörren åt varandra. När favvokillkompisen satte sig på toan var det någon som hade smetat flytande tvål på ringen, så han blev alldeles kladdig på benen. Det ledde till att han blev alldeles kladdig i kallingarna när han drog upp byxorna, så de var tvungna att åka hem till honom så att han kunde byta underkläder.
Jag tycker att det känns ganska mysigt att barn (tjej/kille, dessutom) i den åldern kan berätta sådant för varandra.

För min egen del, så håller mina ben nästan på att ta livet av mig. Tur att man kan pigga upp sig med hösten

De senaste åren har tanken på att emigrera till USA legat och skvalpat i bakhuvudet. Under senare tid har tanken vuxit sig starkare och starkare. Jag inser att det är en hård och krokig resa fram tills dess att den tanken kan bli verklighet, men nog är det en lockande tanke.

Aj

Bloggat den | October 9, 2011 klockan 1:47 pm | Inga kommentarer än

För en månad sedan gjorde jag en ordentlig cykelvurpa. Jag har i efterhand förstått att jag måste ha haft änglavakt, eftersom jag klarade mig utan benbrott (jag har kommit i kontakt med människor som efter liknande vurpor har både brutit armarna och hamnat i rullstol ).
Nu i efterhand inser jag att jag nog borde ha uppsökt en läkare ändå. De första veckorna gjorde blåmärkena att jag såg ordentligt misshandlad ut men de har bleknat nu, och jag kan i stort sett gå utan att halta. Ena handleden verkar dock ha fått sig en rejäl smäll, och jag kan fortfarande inte använda handen. Det gör t.o.m. ont att lyfta en kaffemugg.
Att kontakta en läkare nu kanske inte skulle ge så mycket, men om värken inte ger med sig så måste jag nog.
Tur i oturen är att det är höger hand det handlar om.

Inte Vasaparken, men myspys

Bloggat den | October 8, 2011 klockan 9:50 pm | Inga kommentarer än

Den ursprungliga planen var att jag skulle ta med mig barnen ned till Vasaparken idag, eftersom nämnda park skulle fira sin hundraårsdag. Men det blev inte riktigt så.

Herr Fiffig började krokna redan i går, och i dag har han haft kraftig nackspärr. Prinsessan stack hem till en kompis i förmiddags. Hon (Prinsessan, alltså) tog ett hål till i ena örat härom dagen, och nu hade hon inspirerat kompisen att göra detsamma. Prinsessan skulle följa med som moraliskt stöd. Sedan hade de två små damerna trippat omkring på Gränby centrum, och Prinsessan förevisade stolt hur hon ingår i Exprets marknadsföring
Mr T försvann också hemifrån några timmar, eftersom han skulle jobba extra på sin prao-plats.

Det blev alltså en ganska lugn dag här.  Det blev en snabb sväng till Gränby för att inhandla förnödenheter, och framåt kvällskvisten tog jag och Mr T en liten promenad till ICA. Det är alltid så mysigt att få en stund på tu man hand med barnen. Mr T är klok som en bok, och han har många bra och mogna tankar om kommande gymnasieval och yrkeskarriär.

I kväll har det varit lördagsmyyys här. Efter den hemmagjorda pizzan blev det sällskapsspel, gurka och paprika med dip, cheez crunchrz och läsk.

Jag älskar verkligen hösten mer och mer för varje år! Naturens palett är alldeles fantastisk, och man kan inte bli annat än glad. Våren har alltid varit (och är fortfarande) min favoritårstid, men hösten börja flåsa den i nacken

Dagens citat:
Jag har ont, men jag vet inte var.
/Herr Fiffig

Vad är skillnaden?

Bloggat den | October 8, 2011 klockan 11:55 am | Inga kommentarer än

Anders Philblad var ute och söp och hånglade med moderaternas Ulrica Schenström (då denne borde ha hållit sig nykter, med tanke på att hon just den kvällen ingick i landets krisberedskapsjour).
Han fick behålla jobbet som politisk reporter på TV4.

Marcus Birro deklarerade att han kunde tänka sig att leda KD.
Han blev av med programledarjobbet innan Kvällsöppet ens hade haft säsongspremiär.

Ola Lindholm blev tagen för misstänkt narkotikabrott.
Han blev uthängd med namn och bild i media medan urinprovet fortfarande var ljummet.

Pontus Enhörning blev nyligen dömd till åtta månaders fängelse för sexuellt övergrepp mot barn.
Hans namn skyddas, med en dåres envishet, av media.

Vad är skillnaden?
Jag tolkar det som att ju grövre klavertrampet/brottet är, desto mer skall personen skyddas.

Lika som bär…

Bloggat den | October 7, 2011 klockan 6:46 pm | Inga kommentarer än

…men ändå så olika.

Hanna Widell och Hanne Kjöller. Eller är det Hanne Kjöller och Hanna Widell?

Dessa två kvinnor brukar synas i media, och den utseendemässiga likheten är slående. De skiljer sig dock åt genom att den ena alltid ser sur och snipig ut, medan den andra alltid är glad. Även när det kommer till social kompetens, så befinner de sig uppenbarligen på varsin ände av skalan.

Jag gillar Hanna Widell.

Goda grannar

Bloggat den | October 7, 2011 klockan 11:22 am | Inga kommentarer än

Jag kan inte direkt påstå att jag umgås med mina grannar. Men efter drygt tio år här, så har jag ändå kommit till en punkt där jag har lite kontakt med några av dem.
Man stannar till och pratar lite, det har hänt att det har blivit en kopp kaffe ibland och även någon middag.
Jag gillar verkligen de grannar som jag har kontakt med.

Igår när jag kom hem mötte jag en granne utanför porten. Hon hade varit inne och knackat på, men vänt eftersom jag inte var hemma.
Anledningen till att hon kom förbi var att hon ville lämna en bukett blommor till mig! Nej, jag fyller inte år eller något annat. Hon ville bara ge mig blommor eftersom jag “alltid är så gullig och hjälpsam”.

Sa jag att jag gillar mina grannar?

Tant och Farbror Granne

Bloggat den | October 2, 2011 klockan 6:09 pm | 1 Kommentar

För snart tio år sedan flyttade Tant och Farbror in i en lägenhet i grannporten. Det visade sig ganska omgående att de var ett par oerhört gulliga och vänliga människor. Pigga, glada och spralliga.
Farbror hade några år tidigare varit allvarligt sjuk, och läkarna hade talat om för honom att han aldrig skulle kunna gå igen. Farbror var dock inte på humör att lyssna på det örat, så han bestämde sig för att komma upp på benen igen. Och så blev det.

Tant och Farbror är väldigt förtjusta i Mr T, Herr Fiffig och Prinsessan. Det händer att de sticker till dem lite godis eller en liten peng, och jag får ofta beröm för hur trevliga och väluppfostrade de är.
- Dina barn är de enda på hela gården som använder cykelhjälm, brukar de konstatera.

Både Tant och Farbror närmar sig nu de åttio, och de senaste åren har åldern börjat ta ut sin rätt. De har tagit sig genom sjukdomar med humöret i behåll, även om fysiken har tagit stryk.
Det händer att jag tittar in till dem ibland, för att höra om de behöver hjälp med något (handla, bära, lyfta e.dyl), och jag blir då alltid bjuden på en kopp kaffe. Det är inte ovanligt att det även serveras ett litet glas till kaffet.

Idag bakade jag och Prinsessan cupcakes.  När de var toppade med frosting och silverkulor tog Prinsessan två stycken, och gick in till Tant och Farbror med dem. Hon blev kvar där en stund, och när hon kom tillbaka hade hon fått en peng av dem.
Efter en liten stund knackade det på dörren. Utanför stod Tant, eftersom hon hade kommit på att Herr Fiffig har namnsdag idag (det hade vi missat). Alltså tyckte hon att även han skulle få en peng, och om nu de två yngsta fick varsin peng, så skulle naturligtvis Mr T också ha det, tyckte hon. Det känns nästan lite pinsamt, även om jag vet att de gör det för att de vill det.

Jag hoppas att Tant och Farbror fick en trevlig kvällsfika, även om jag måste medge att frostingen blev i sötaste laget.

Min fling med Laila Bagge Wahlgren

Bloggat den | October 1, 2011 klockan 12:19 pm | Inga kommentarer än

Jag och Laila Bagge Wahlgren hade en ganska het fling med varandra. Av någon anledning åkte vi ned till någon ort i Skåne över helgen. Vi var inte ensamma. Anders Bagge och ett gäng andra vänner var med.

När vi satt och åt middag sa någon något elakt till Laila. Hon blev ledsen, och gick in i sovrummet. Jag gick efter för att trösta, och vi hamnade tillsammans mellan lakanen för första gången. Nu avslöjades något som Laila hade dolt väldigt väl för alla i sin omgivning; Hon var en shemale!
Jag blev lite överrumplad, men det gick ju att ha sex ändå.

Bäst som vi höll på, så drog Laila plötsligt i sig någon drog. Hon blev väldigt stissig och vimsade omkring i huset. Jag gick ut till de andra, och där satt nu en kär gammal vän som hade råkat ut för en olycka. Han var söndertrasad i ansiktet, ena armen var gipsad och han hade förlorat ena foten. Han var blodig överallt, och jag blev väldigt chockad.
Jag började störtblöda näsblod av chocken. Samtidigt funderade jag över hur Laila hade lyckats dölja sin sexuella identitet för alla. Och hur hade det gått till när hon fick barn? Och den nuvarande graviditeten? Visste Niclas om att hon var en shemale?

Jag fick veta att hon hade gått igenom graviditeterna genom att använda sig av lösmage. Om hon hade några biologiska band till barnen hann jag inte få någon klarhet i innan jag vaknade.

Jag var alldeles förvirrad i flera minuter, och det krävdes en balja kaffe innan jag verkligen förstod att allt bara var en dröm.