Najs Fredag

Bloggat den | September 30, 2011 klockan 11:34 pm | Inga kommentarer än

Igår kom Mr T hem, flåsande, och meddelade att han hade fått MVG+ på löpningen runt Röborundan. Det krävdes att man sprang på minst 24 minuter för att få MVG, och han sprang på 21 minuter…

Idag har barnen varit lediga från skolan, och jag hade tänkt att vi skulle slå till med ett storbak. Men så blev det inte.
Vi mest bara kramades och myste istället. Inte så illa, det heller.
(Och så städade vi lite)

Jag har lärt Herr Fiffig (familjens trollkarl) ett ganska avancerat korttrick. Han blev alldeles förbluffad när jag först körde det för honom, och sedan ganska imponerad när jag avslöjade det.
Han lyckades köra tricket för AG utan att han förstod hur det gick till

Det är tvättafton. Den egentliga tvättiden sträcker sig från 07.00 - 15.00 imorgon, men då kan man ju börja tjuvtvätta redan ikväll. Hela familjen kommenderades till tvättsortering, vilket väl inte helt gick utan knort… Men det gick..!

En historisk milstolpe tycks ta plats denna helg;
Hunden och katterna.
Hunden och Kax kan sedan länge vistas i varandras sällskap. Det är uppenbart att de dessutom gillar det och varandra.
När det gäller Chet (en lömsk bitch, om jag får säga det själv) och Hunden, så har konstellationen varit något mer komplicerad. Vi har tvingats (eller åtminstone ansett oss tvingade) hålla dem åtskilda genom stängda dörrar osv.
De har naturligtvis varit fullständigt medvetna om varandras existens, och nu tänkte vi Låt det bära eller brista…
Och det tycks bära!
(Men helgen är inte slut än)
Chet är inte ihjälbiten, och Hunden har inte fått ögonen utklösta.
Det bådar gott, det här!

Tolv historier

Bloggat den | September 27, 2011 klockan 10:05 pm | Inga kommentarer än

Ikväll har jag varit och tittat på Tolv historier på Reginateatern.
Det var en trevlig föreställning som lockade till såväl skratt som eftertanke. Extra roligt blev det ju med tanke på att rollerna spelas av Dag Thelander och Andrea Geurtsen, som jag har haft förmånen att få lära känna i ett annat sammanhang.

De föreställningar som återstår är tyvärr bara 28/9 kl 19.00, 2/10 kl 18.00 och 3/10 kl 19.00. Om du har möjlighet att se den, så gör det.

Stolt morsa!

Bloggat den | September 26, 2011 klockan 10:32 pm | Inga kommentarer än

Mr T ringde för att tala om att han inte skulle vara hemma när jag kom hem.
- Jag och Sam ska träffas kl.  17 för att springa Röborundan, sa han.
- Vaa!? svarade jag.
Till saken hör att Mr T aldrig tidigare har varit ute och och sprungit frivilligt. Han har testat en del idrottsaktiviteter, men inte fastnat för något. Han är helt enkelt inte någon idrottskille.
- Vi ska springa Röborundan med skolan senare i veckan och jag måste pressa ned tiden lite, så att jag får MVG, slog han fast.

Precis när vi skulle avsluta samtalet tjoade Mr T till;
- Vet du mamma,  jag fick MVG på svenskaprovet!
Jag började jubla av stolthet och glädje, så att människor runt omkring nästan började titta lite konstigt på mig. Det märktes att Mr T också var stolt.
- Har ni fått tillbaka provet ni hade i samhällsekonomi? frågade jag av bara farten.
- Nej inte än. Men om jag bara får VG på det, så har min lärare lovat att jag skall få göra om provet muntligt, så att jag kanske kan få MVG, svarade han.

Det är inte alltför svårt att förstå…

Bloggat den | September 26, 2011 klockan 3:37 pm | Inga kommentarer än

…varför man inte kan göra så mycket annat än att bara ÄLSKA honom..!

Skarpnäcks blodbad

Bloggat den | September 25, 2011 klockan 11:29 pm | 2 Kommentarer

Helgen började med en massa roddande under fredag eftermiddag. Det skulle packas, och barnen skulle placeras på olika ställen för övernattning. Det sista gällde inte Mr T, som istället skulle vara ensam hemma en hel helg för första gången. Jag kan inte påstå att jag var det minsta orolig för honom (då hade han inte fått vara ensam), men lite läskigt var det.
Trots goda föresatser om att vara ute i god tid, så var det ändå med andan i halsen kosan styrdes mot centralen.

Kvällen ägnades åt god mat och trevligt sällskap, och hann övergå i sen natt innan vi letade oss ned under täckena.
Lördagen startade lugnt och behagligt. Dramatiskt blev det först när vi hittade R2 liggande i framstupa sidoläge (eller nåt). Han hade trampat på en glasskärva som låg kvar efter ett krossat vinglas kvällen innan, och blödde nu lite lätt. I sitt traumatiserade tillstånd svamlade han om att vinglaset hade släppts ned från övervåningen med berått mod.
Men så snart vi hade gett honom lite hlr och satt på ett liktornsplåster, så började vi känna igen honom igen. När han ställde sig för att tillreda en svampsås förstod vi att han var utom all fara, så då åkte vi andra till Gullmarsplan för att handla.

Lördagen förlöpte i stort behag. Denna blandning av skratt, allvar och dessa fina människor får mig alltid att känna mig som att jag badar i balsam. Jag tycker så mycket om dem, så det stockar sig i halsen på mig när jag tänker på det.
Lördagens middag var så där galet god så det kändes sorgligt när det till slut inte gick att sitta och okynnesäta längre.

När lördagen övergick i söndag inföll AGs födelsedag. Jag hade inte köpt någon födelsedags-present till honom, så jag tänkte att han kunde få en födelsedagspuss istället.
Det borde jag inte ha tänkt.
Det kändes som att hans näsa rann och han snorade på mig. Jag hann nätt och jämnt börja klaga innan jag insåg att det “snoriga” kom från mig. Jag hade, utan minsta förvarning, börjat blöda näsblod. Det blödde ganska ordentligt, och min fina gula tunika var snart rödprickig. Det gick åt en hel del papper, och till slut knuffade R2 in mig i badrummet, krängde av mig tunikan, fläckbehandlade den och slängde in den i tvättmaskinen.
Näsblödningen slutade precis innan det blev aktuellt att åka till sjukan för blodtransfusion.

Söndagen började med den sedvanliga omeletten, och sedan tog jag, AG och Martin en promenad för att inspektera Skarpnäck. R2 stannade hemma för att löga sin lekamen.
Dagen förflöt utan blodvite (jo, det dryftades om något, men det kan jag inte avhandla här) i behagligt tempo. Vi tittade på The Resident och tog det piano i största allmänhet. När de hemlagade hamburgarna (”Hemligheten är att man tillsätter en skvätt öl i köttfärsen”) skulle avnjutas var jag tyvärr tvungen att lägga mig på soffan och vila en stund. Men efter någon timme var jag fit for fight igen.

Det kändes så skönt att inte plötsligt drabbas av den där obligatoriska söndagsångesten, som tidigare alltid har kommit när jag har varit borta från barnen en hel helg. Det kan ju bero på att jag visste att barnen var i goda händer (vilket de förvisso alltid har varit när jag har varit bortrest), vissheten om att Mr T klarade sig förträffligt på egen hand (vi hade en del telefonkontakt under helgen), och att jag rent allmänt har blivit lite coolare när det gäller den ständiga oron för barnen (jag vet att AG inte riktigt håller med mig på den punkten, men R2 kan intyga).

Det är en ynnest att få ha så fina vänner. Deras stora, varma hjärtan gör mig ödmjuk. Det betyder alltid mycket för mig att umgås med dem, men den här helgen har betytt extra mycket. Jag hoppas att det kommer en dag då jag kan förklara innebörden av det för dem.
Att få umgås med deras vänner är en gåva.
Jag blir så STOLT över att se hur duktig och ansvarsfull Mr T har varit när han för första gången har klarat sig helt på egen hand.
Han gjorde det med den äran!

Att komma hem och konstatera att man har vunnit på både Triss och Lotto känns som ett helt ok avslut på denna helg

Nyby vårdcentral i privat regi

Bloggat den | September 22, 2011 klockan 12:06 pm | 2 Kommentarer

Sedan något år tillbaka (eller vad det kan vara) drivs “min” vårdcentral - Nyby vårdcentral - i privat regi. Rent generellt är jag emot att vårdinrättningar skall drivas av privata intressen, då det lägger grunden för en ojämlikhet som inte hör hemma i en demokrati.

Nåväl, Nyby vårdcentrals övergång i privat regi har fått mig att se lite mer nyanserat på det (även om jag i grunden fortfarande har samma inställning). Något som märktes direkt när Proxima tog över, var att servicen förbättrades avsevärt. Från att ha mötts av surkärringar (förlåt, men det finns inget bättre ord för att beskriva dem) i receptionen möts man nu med leenden och vänligt tillmötesgående. Från att ha behövt fajtas med hela Gamla Uppsalas (Uppsalas största stadsdel) befolkning om en halvtimmes telefontid per dag, så har man nu telefontid hela dagarna. Från att ha tvingats sitta törstig i väntrummet så kan man nu ta sig en mugg kaffe, te eller choklad. Eller ett glas friskt vatten, med eller utan bubblor. Från att ha behövt vänta i evigheter på att läkaren skulle få tid med en, så blir man nu uppropad på utsatt tid.
Ja, det går helt enkelt inte att förneka att det har blivit en klar förbättring.

Idag hände något som jag aldrig har varit med om tidigare inom vården, varken i privat eller landstingets regi.
För tre veckor sedan ringde jag och beställde en tid på vårdcentralen. Eftersom mitt ärende inte var speciellt akut, så enades vi om att jag kunde vänta tills idag med att träffa en läkare.
När jag steg in i receptionen för att anmäla mig och betala för mitt besök fick jag till svar att det inte fanns någon tid bokad för mig(!)  Han kollade om det kunde vara så att jag hade tagit fel på tid, eller kanske t.o.m. dag, men nej, jag fanns inte inbokad någonstans. Det känns både nonchalant och slarvigt.
För att slippa gå därifrån i helt ogjort ärende fick jag träffa en sköterska. Hon konstaterade det jag redan visste; Jag måste träffa en läkare som skriver en remiss, så att jag får träffa en läkare på Ackis.

Vad är det för jäkla resursslösande tågordning, egentligen? När t.o.m. jag, som ickemedicinskt kunnig patient, vet att jag behöver få träffa en läkare på Ackis för att få hjälp med mitt problem, varför måste det då gå via en läkare på vårdcentralen? Läkaren på vårdcentralen skulle ju istället kunna hjälpa en annan patient, istället för att konstatera att jag behöver träffa en ortoped (det vet jag ju redan).

Politiska motpoler eniga om feminism

Bloggat den | September 16, 2011 klockan 7:40 pm | 1 Kommentar

Marléne L Kopparklint är en moderat politiker, vilket rimligen borgar för ett flertal meningsskiljaktigheter mellan oss. Vi skulle säkert kunna ha många, långa och intressanta diskussioner
På en punkt visar det sig dock att vi har exakt samma åsikt. Läs hennes inlägg om feminism!

TGIF

Bloggat den | September 16, 2011 klockan 9:23 am | Inga kommentarer än

Helst av allt skulle jag vilja ägna hela dagen åt att gå ut och njuuuta av hösten, men en stor del av dagen är vikt för tvättstugan. Dessutom ringde jag för att beställa en läkartid åt Prinsessan. Jag trodde att det, som vanligt, skulle ta en vecka eller två innan vi fick komma, men *häpp!* vi fick en tid redan idag. Så nu är Prinsessan hemkallad från skolan, och vi skall snart åka.

Själv ser jag - åtminstone fläckvis - ut som en Simpson-figur. Det är blåmärkena från förra veckans cykelvurpa som har börjat ta en gulaktig ton. Sammantaget, så ser jag ganska misshandlad ut
Met är fredag och höstsolen skiner, så det finns inte så mycket att klaga på

Oväntad egoboost

Bloggat den | September 13, 2011 klockan 9:54 pm | 2 Kommentarer

Jag hade inte sett något detaljprogram i förväg, så jag visste inte exakt hur upplägget skulle se ut.

Det var lite skrämmande att ganska omgående få uppmaningen Skriv varsin liten dialog. Ni har x minuter på er.
Det blev tomt i huvudet på mig.
Runt omkring mig började alla andras pennor att krafsa frenetiskt.
Usch, vad jobbigt.

Till slut var jag tvungen att skriva något, så jag satte igång.
Efter några minuter hade den utmätta tiden gått, och coachen samlade in våra dialoger. Jag svettades vid den skräckfyllda tanken på att han nu kanske skulle ställa sig och läsa upp det vi hade skrivit.
Men det skulle han inte.

Istället intogs scenen av två etablerade skådespelare, som skulle spela upp våra dialoger.
*gulp!* Jag förstod ju att alla skulle vrida sig i pinsamhetens krämpor när det var dags för mitt manus. Jag ville bara dö. Eller åtminstone svimma.

Jag oroade mig i onödan.
Mitt manus var det som drog ned störst skratt och applåder, och jag sträckte stolt på mig

Prinsessan tycks också ha blivit egoboostad idag, då hon har gjort officiell debut som fotomodell

Oldsberg ur spår

Bloggat den | September 13, 2011 klockan 3:16 pm | Inga kommentarer än

Oldsberg förr: På spåret

Oldsberg nu: Har spårat ur

S14 - Demonstration mot social nedrustning, rasism och ojämlikhet

Bloggat den | September 13, 2011 klockan 11:53 am | Inga kommentarer än

S14 blir en massiv protest mot marknadens diktatur och högerpolitik med ett protestmöte onsdag den 14 september 2011 kl 17-18.30 på Sergels torg i Stockholm, följt av marsch till Mynttorget, dagen innan riksdagens öppnande.

PREL PROGRAM
S14-demonstrationen riktar udden mot social nedrustning, rasism och ojämlikhet, dan innan Riksdagens öppnande.

Här är det preliminära programmet:
Appelltalare:
• Charlotte Therese Björnström, initiativtagare till Påskuppropet mot utförsäkringar
• Arvin Yarohalli, läkaren som tog initiativ till ett landsomfattande upprop mot nedskärningar inom vården
• Sanna Tefke, fackligt aktiv inom hemtjänsten mot det nya låglöne-Sverige för fasta jobb med anständiga arbetsvillkor
• Jens-Hugo Nyberg, för Postarbetaraktionen
• Tallayeh Nasir, om vad vi kan lära av den arabiska våren
• Jannis Konstantis, Sekos ordförande inom tunnelbanan, om vår solidaritet med de arbetare i Grekland och internationellt, som får betala finanskapitalismens kris
• Anita Salven, om kampen mot utförsäljningen av allmännyttan i Bredäng och Kärrtorp
• Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot, om kampen för asylrätten
• Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot, om kampen mot rasismen och för enad front mot social nedrustning och snabbt ökande klassklyftor
Artister: Young Pac, Hakan & Istanbul, Pernilla med Somliga går i trasiga skor
Konferencier: Casey Vandelle
För Septemberalliansen: Francisco Contreras och Arne Johansson

Septemberalliansen är ett brett nätverk av aktiva i en rad sociala rörelser och nätverk mot nedskärningar och privatiseringar, rasism och klassklyftor som först uppstod ur proteströrelsen mot attacken på a-kassan och som anordnat demonstrationer varje år sedan 2007 dagen innan Riksdagens öppnande.
Fjolårets demonstration, som också samlade en bred spontan reaktion mot invalet av Sverigedemokraterna, blev den hittills största med cirka 10000 deltagare. Det var när biskopen Eva Brunne i Stockholm talade om att hon deltagit som SD tågade ut ur Storkyrkan.

Septemberalliansen antog i våras följande plattform som grund för årets demonstration inför Riksdagens öppnande och höstbudgeten:

Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling med dramatiskt ökade klassklyftor där vissa tillåts bli omätligt rika på vårt gemensamma arbete och skatterna sänks för de välbeställda, medan:
piskan viner över sjuka och arbetslösa,
pensionerna sänks,
barnfattigdomen ökar,
jobben görs alltmer otrygga,
välfärdsreformerna rullas baklänges,
gemensam service och egendom privatiseras,
förorterna stigmatiseras,
och där de allra svagaste döms till ett liv i misär helt utanför samhället som papperslösa!

Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där massarbetslösheten består medan vård, skola och omsorg får en allt mindre andel av samhällets resurser, inga bostäder som våra unga har råd med byggs, tågtrafiken bryter samman, elpriserna skenar och investeringarna uteblir för en klimatomställning av trafik, bostäder och industrier!

Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där vinster, bonusar och förmåner hopas över ett fåtal redan rika medan anställningstryggheten går upp i rök, en låglönemarknad breds ut, kvinnors löner och ingångslöner släpar efter och de fasta jobben ersätts av osäkra bemanningsföretag eller ofrivilliga deltids-, prov- och visstidsanställningar!

Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling där facken står lamslagna och bristen på verklig opposition och motstånd i stället tillåter rasistiska och främlingsfientliga strömningar breda ut sig!

Vi uppmanar därför samtliga fackföreningar, sociala och politiska rörelser och nätverk att mobilisera över alla gränser till ett nytt uppror för rättvisa med gemensamma och massiva protester inför riksdagens öppnande och höstens budget!

Mer info.

I väntans tider

Bloggat den | September 12, 2011 klockan 9:32 am | Inga kommentarer än

I väntan på operation av benet och foten tänker jag bara höstmysa; Sticka, mysa med barnen, baka, spela sällskapsspel, tillaga mustiga grytor, umgås med intelligenta och intellektuella människor, läsa och promenera med Hunden.

Husletandet går vidare

Bloggat den | September 8, 2011 klockan 2:29 pm | 5 Kommentarer

Men det är ju så galet svårt att bestämma sig…

Det rustikt lantliga, eller det mer moderna och centrala?

Någon har rutit i von Bahrska häcken

Bloggat den | September 5, 2011 klockan 4:47 pm | 2 Kommentarer

Någon har ledsnat på den anarki som tycks råda (åtminstone enl. lappskrivarens uppfattning) bland gång- och cykeltrafikanter i von Bahrska häcken.
Tur att det finns småpåvar och självutnämnda trafikpoliser, som kan styra upp, när lagens långa arm har annat för sig (dricka kaffe och käka donuts, kanske).

Fr.o.m. nu kommer jag alltid att gå på höger sida.