Fyrishov

Bloggat den | July 29, 2011 klockan 10:11 pm | 1 Kommentar

Idag blev det - efter en lång tids tjat - en sväng till Fyrishov. Jag överdriver inte om jag säger att jag avskyr Fyrishov. Jag ser helt enkelt ingen charm i urinstinna klorbassänger eller att sitta obehagligt nära okända människor i bubbelpoolen.
Ok, visst kan jag tänka mig att lägga mig i skuggan under ett träd på utsidan, i sällskap av en god bok. Men det är ju inte riktigt det som kännetecknar ett besök på Fyrishov tillsammans med barnen.

Det visade sig att de hade lagt om hela sitt biljett- och kassasystem (där skulle jag nästan ha velat göra en särskrivning), och nu krävs det inte biljett bara för att ta sig in, utan även för att ta sig ut (!!)

Jag led mig igenom några timmar med ett påklistrat leende på läpparna. Vad gör man inte för att barnen skall vara nöjda?
Efter att vi hade fikat och var på väg tillbaka till bassängen, såg jag att det hade hänt en “olycka” precis bredvid barnbassängen. Något barn (får vi hoppas) hade helt enkelt bajsat på golvet.
Jag påkallade en badvakts uppmärksamhet, i hopp om att denne skulle ta hand om det som låg där.
- Det skulle ju lika gärna kunna vara choklad, sa han och gick därifrån!!!
Jomentjena! Jag har sett tillräckligt mycket barnbajs för att kunna avgöra att det där inte ens var i närheten av att kunna misstas för att vara godis!
Vi gick till en annan del av badhuset.

Dagens behållning blev, för min del, den glass jag köpte när vi skulle cykla hem.  Jag är verkligen ingen glassmänniska, men någon gång varje sommar brukar jag ändå köpa mig en glass. Bara för att, liksom.

Mysdag på Skansen

Bloggat den | July 28, 2011 klockan 9:50 pm | Inga kommentarer än

Idag har vi haft en mysig dag på Skansen.
Vi började med en fika på Bollnästorget (hur kan fyra kaffe och tre läsk kosta som en restaurangmiddag för två!?). Sedan blev det björnar, sälar, hästar, oxar, älgar och jag vet inte allt. Naturligtvis var vi tvungna att ta en sväng inne på Skansen-Akvariet också. Det är ganska mysigt att gå omkring bland de charmiga och orädda lemurerna.
När vi befann oss bland krokodiler, giftormar och pilgiftsgrodor kunde jag inte undgå att tänka; Inget tillfälle vore väl så dåligt som detta, om det kom en tryckvåg som blåste ut alla glasrutor… Tack och lov, så undslapp vi tillbud.
Jag och Prinsessan var de enda som hade lust att (läs: vågade) umgås med boaormen och fågelspindel i Klapp- och kramhörnan.
Friluftsbesöket avslutades med middag på Skansenterassen.

Att tillbringa en dag med fina människor och sina älskade barn (som är fina de också!), det måste vara grundformen av Lycka!

Jag tar avstånd

Bloggat den | July 25, 2011 klockan 10:10 am | 1 Kommentar

Med tanke på att jag är blond, så känner jag att det är på sin plats att jag går ut offentligt och tar avstånd från terrordåden i Norge.
Jag hoppas och förväntar mig även att alla andra lintottar också tar sitt ansvar genom att ta avstånd.

Mysdag med mindre trevligt avslut

Bloggat den | July 22, 2011 klockan 10:55 pm | Inga kommentarer än

Idag har vi haft en mysig picnic-dag med Familjen Ekorre. Samtidigt som Uppsala satte dagens värmerekord satt vi i Vasaparken, där vi fikade och trivdes. Naturligtvis blev det en sväng inne på Biotopia också.
Det var verkligen alldeles för länge sedan vi träffade Ekorrarna, och det skall minsann inte gå lika lång tid tills vi ses igen. Jag funderar faktiskt på om jag skall försöka få med dem på en tur med Lennakatten ut till Fjällnora någon dag.

Efter denna mysdag var det mindre angenämt att komma hem och ta del av nyhetsrapporteringen från Oslo. Jag följer VG och NRK, och försöker förstå vad det är som händer.
Mina tankar går till mina älskade norska vänner, och till de drabbade.

Dagens låt

Bloggat den | July 21, 2011 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än

Oh my god med The Moniker.
Det här kan faktiskt vara det bästa som har framförts i schlagersammanhang sedan den 6:e april 1974!

Det är bara att njuta loss!

Idag träffade jag en solros som tittade mig djupt i ögonen

Bloggat den | July 20, 2011 klockan 10:42 pm | 1 Kommentar

Färgen fick det att  brumma i mitt bröst. Den var som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand, och gav mig en känsla av att inne och ute ville säga varandra någonting.

När jag kom hem låg det en katt och sov i varje rum. Jag kände att det inte fanns mer för mig att göra där.
Jag kramade alla i familjen - sedan ställde jag mig vid spisen. Man känner sig aldrig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen.

Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.

En SlipQuit kanske skulle liva upp?

Bloggat den | July 18, 2011 klockan 2:03 pm | Inga kommentarer än

Man kanske skulle ta och köpa sig en SlipQuit… Med en sådan skulle man kunna liva upp vilken stel tillställning som helst. För att inte tala om vilka partytricks man skulle kunna köra.

Varför gråter inte Emma?

Bloggat den | July 15, 2011 klockan 10:14 pm | 1 Kommentar

Av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig
ISBN: 978-37-13717-9
Bokförlaget Forum

Ingen av oss undgick att följa den ofattbara tragedi som utspelade sig i Arboga i mars 2008.  Det var som att tiden stannade, och det som utspelade sig var som taget ur en surrealistisk film.
Emma Jangestig blev Arbogamamman med svenska folket, och vi var nog många som fascinerades över den styrka, mod och klokhet hon visade.

I Varför gråter inte Emma? berättar Emma själv om Händelsen (som hon benämner överfallet/morden), och tiden som har gått därefter. Det är en nära berättelse som berör.
Tyvärr förtas en del av läsupplevelsen av att Emma omnämns i tredje person i boken. Jag vet inte om det beror på att Wennerholm skall framhållas som huvudförfattare eller att man på något sätt vill markera en distans mellan Emma och läsaren. Eller vill man kanske bara markera att det är Emmas ord som har blivit Magnus text?
Oavsett vilket svaret är, så hade boken vunnit på att vara skriven i första person.

Jag slås av en påfallande likhet mellan mig och Emma ( - Inga jämförelser i övrigt!); Vi har båda valt att inte ge hatet något utrymme i våra liv. Istället krigar vi (i den mån vi tvingas kriga) med Kärlek.
Det är en stridstaktik som leder till Vinst Varje Gång

Varför gråter inte Emma? bjuder på värme, tårar, skratt, sorg, förtvivlan och framtidstro. Det är en bok jag rekommenderar varmt.

Jag har anmält mig till Sverigedemokraternas svarta lista

Bloggat den | July 11, 2011 klockan 10:54 pm | 5 Kommentarer

Sverigedemokraterna fortsätter gå i nazismens fotspår, och skapar en “svart lista” över sina antagonister. Personerna läggs ut med bild och namn på nätet, eftersom “det kan vara bra att veta”.

Ett par tjejer startade en Facebook-grupp som heter Mejla din bild till Jimmie Åkesson. Det går helt enkelt ut på att alla vi som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna hjälper dem med deras åsiktsregistrering, genom att maila bild och namn på oss själva till Jimmie Åkesson.
På så sätt slipper Thomas Karlsén (kommunfullmäktigeledamot för SD i Trollhättan, som även fungerar som fotograf av antagonister) att fara land och rike runt, för att fotografera miljontals människor.

Jag skickade denna bild och följande text;

Hej,
Jag såg att ni samlar in bilder på era antagonister, så jag tänkte dra mitt strå till stacken. Här kommer en bild på mig, tagen i Vasaparken förra veckan.
Mitt umgänge består till stor del av bögar, flator och invandrare, och dessutom försöker jag i alla lägen hjälpa andra människor, så jag hoppas att jag kan få en ganska hög placering på er svarta lista.
Ni kan väl höra av er och berätta på vilken sida ni samlar era meningsmotståndare. Jag skulle känna mig så stolt över att kunna gå in där och se mig själv.

För säkerhets skull mailade jag inte bara till jimmie.akesson@riksdagen.se och info@sverigedemokraterna.se, utan även till
thomas.karlsen@sverigedemokraterna.se.

Dra ditt strå till stacken du också. Maila din bild till Sverigedemokraterna, så att deras svarta lista blir så komplett som möjligt.

Jag, Christer Fuglesang och övriga skeptiker överlevde det kollektiva självmordsförsöket

Bloggat den | July 7, 2011 klockan 8:47 pm | 4 Kommentarer

Föreningen Vetenskap och Folkbildning anordnade idag ett kollektivt självmordsförsök, lett av Christer Fuglesang, i Almedalen.
Självmordsförsöket gick ut på att vi skulle överdosera (tio gånger högre dos än rekommenderat) det homeopatiska sömnmedlet Coffea alfaplex (som består av koffein, utspätt tio miljoner gånger).

Jag kunde inte närvara i Almedalen, så jag fick helt enkelt begå mitt självmordsförsök på hemmaplan.  Jag sköljde ned näven med tabletterna med ett glas ovirvlat vatten.
Varken jag, Fuglesang eller någon annan Skeptikervän dog. Ingen somnade, eller blev ens trött.

Från Vetenskap och Folkbildnings hemsida om dagens arrangemang;

Se Christer Fuglesang och andra modiga skeptiker delta i ett kollektivt självmordsförsök under Almedalsveckan torsdag 7 juli klockan 14.00 vid Österport
Om homeopatisk medicin har någon effekt bör en överdos av homeopatiskt sömnmedel leda till döden eller medvetslöshet. Vår tilltro till vetenskapen får oss att våga ta risken. Homeopatisk medicin innehåller nämligen inga verksamma substanser och har ingen bevisad effekt på människan. Ändå säljs det med löften om att det kan bota sjukdomar, och ordineras av läkare på Vidarkliniken som drivs med skattepengar. Hör mer om homeopati och annan alternativmedicin efter självmordet (om vi överlever) på föresläsningen ”Bland tomtar och troll - alternativmedicinens faror”med medicinjournalisten Anna Bäsén kl. 16:00.

Vetenskap och Folkbildnings debattartiklar om alternativmedicin:
SVD Opinion: Förespråkare för alternativmedicin kan skada mp
DN Debatt: Skattebetalarnas pengar ska inte gå till sockerpiller