Äras den som äras bör

Bloggat den | May 30, 2011 klockan 8:39 am | 2 Kommentarer

Jag klarnar min strupe och brister ut i ett sjusjungande Ja må hon leva, för dagens födelsedagsbarn. Ja, jag tror att jag även sjunger lite mer. Haba haba zoot zoot, t.ex (ursäkta stavningen).

Hoppas att du får en kanonfin dag!
Det borde finnas fler såna som du här i världen.

En ny familjemedlem, kanske?

Bloggat den | May 29, 2011 klockan 4:49 pm | 3 Kommentarer

Här ser ni Chets ungar, som nu har hunnit bli tre veckor. Hon fick fem ungar, men en av dem dog efter bara något dygn. Övriga fyra lever och har hälsan, och de börjar nog så smått misstänka att världen är större än den låda de bor i.

Dessa pälsbollar föddes den 6 maj och är redo att flytta hemifrån v. 30, så du har hela sommaren på dig innan du behöver börja fundera på att införskaffa kattlåda och matskålar…

Om jag har gjort en korrekt bedömning vid min okulärbesiktning, så är det tre honor (bild 1, 3 och 4), och en hane (bild 2).
Alla fyra verkar få ganska yvig päls (Chet är långhårig), och mest yvig verkar den misstänkte hanen få.

Let me introduce to you;

Bloggat den | May 29, 2011 klockan 11:42 am | 1 Kommentar

Jag tänkte bara ta tillfället i akt, och rekommendera ett par relativt nya bloggar.
Den ena är Bajstorkeriet, där vi får hänga med bland löständer och småkakor i en fiktiv verklighet. Eller om det är sann fiktion?
Den andra bloggen skrivs av Ekorrmamman, som har en fäbless för muminmuggar, pepparkaksformar och kasperdockor. Dessutom är hon mamma till Flaxan och Grodan.

Dessa bloggar har två gemensamma nämnare. Den ena är att de skrivs av kloka, smarta, snygga och väldigt bra kvinnor.

Tack Ann-Mari - You made my day! [Uppdaterad!]

Bloggat den | May 28, 2011 klockan 5:58 pm | 12 Kommentarer

Jag fick ett meddelande på Facebook. Eftersom det var så himla roligt, så lägger jag ut det här;

Jag väljer att svara här;

Hej själv,
Jag har inte bara hittat till Facebook, jag har haft ett konto registrerat där sedan starten 2004.
Så bra att du berättar att du inte tror att någon kommer läsa min “tomma och ointressanta kritik”. Det var ju oerhört värdefull information för mig.
Själv konstaterar jag att jag ett flertal gånger per vecka kontaktas av människor som drabbas av Waldorfsektens övergrepp, och att även ett flertal myndigheter nu hänvisar drabbade till att kontakta mig.
Nej, jag inbillar mig inte att du bjuder in mig som gäst på din sida. Varför skulle jag göra det? Jag har ingen aning om vem du är.

Samtidigt som Ann-Mari tror att ingen kommer läsa det jag skriver om Waldorfsekten, så kan hon själv inte hålla sig från att läsa. På ett sex år gammalt inlägg har hon idag lämnat kommentaren;

Hej!
Ja du Åsa du är dig lik oförbätterlig

Varför hon kallar mig Åsa framgår inte. Och eftersom det inte framgår vad hon vill ha sagt med kommentaren, så går det heller inte att besvara den.
(Jag noterar att hon i såväl Facebook-meddelandet som i kommentaren använder sig av äkta Waldorf-grammatik)

Detta är f.ö. samma Ann-Mari som för ca 1½ år sedan tydliggjorde att hon är besatt av att strunta i mig. Hon meddelade samtidigt i en kommentar;

Hej!
Tack för mig jag slutar skriva här nu!! / Ann-Mari

Det var en utfästelse som hon uppenbarligen inte kunde hålla fast vid.

Det är omöjligt att inte bli fantastiskt smickrad över att en person som anser att jag “framför tom och ointressant kritik”, och själv är besatt av att strunta i mig, samtidigt sitter och kommenterar inlägg som är flera år gamla, samt gör sig besväret att leta upp mig på Facebook.

Tack Ann-Mari - You made my day!

*ASG!* Ja, vissa kommentarer behöver inte besvaras. De talar så bra för sig själva.

Men visst är det fint att stabila Ann-Mari ställer diagnos på mig, utifrån att jag berättar om misshandel, missförhållanden, övergrepp, stigmatisering osv, osv inom Waldorf-sekten, och utifrån det anser att jag borde gå i KBT (det är ett jävligt tragiskt - och tillika mycket Waldorfskt - sätt att bemöta kritik).

Jag har nu spärrat Ann-Mari på Fejjan, eftersom min närvaro där inte är avsedd att kommunicera med foliehattar (jag vill också slippa omaket att ta skärmdumpar, för att lägga in i bloggen. Hon får helt enkelt skriva direkt här i fortsättningen om hon vill komma till tals. Och det vill hon, som vi vet).
Hon skriver visserligen att hon inte skall göra det till någon vana att kommentera i min blogg, men rent empiriskt vet vi ju att de orden inte är vatten värda.

Som absolut regel för att kommentera här i bloggen gäller ju att man håller sig till ämnet. För Ann-Mari gör jag dock ett absolut undantag; Jag kommer att släppa igenom ALLT hon skriver (hon har ju hittills aldrig visat prov på färdigheten att hålla sig till ämnet).
En liten önskan till Ann-Mari, bara; Snälla ansträng dig för att försöka skriva kommentaren på det inlägg du kommenterar. Jag har förstått att det är extremt svårt för dig, men snälla försök.

Jag älskar Ann-Mari. Hon ger mig så oerhört mycket material till det arbete jag håller på med.

Undrar hur stolta Waldorf-sekten är över Ann-Mari?
Med anhängare som henne behöver de sannerligen inga fiender, menar jag.

Bra

Bloggat den | May 24, 2011 klockan 3:08 pm | Inga kommentarer än

Kom just hem från ett möte. Det känns kanonbra, och vi har dragit upp långsiktiga strategier.
Jag går nästan på små moln

Faceraped!

Bloggat den | May 24, 2011 klockan 9:04 am | 1 Kommentar

Kär lek

Bloggat den | May 22, 2011 klockan 7:49 pm | Inga kommentarer än

Herr Fiffig blir alltid så fnissig när han ser reklamen (Telia tror jag det är) där en pojke frågar sin pappa - Vad var det för konstiga ljud som hördes från ditt och mammas rum igår kväll?
Idag när han satt och fnissade åt ovan nämnda reklamfilm undrade Prinsessan;
- Vad är det som är så roligt med det?
- Jamen fattar du inte… “ljud från mamma och pappas rum”…
- Ja, vaddå? Lyssnade de på musik?
- Nej *fniss*  tänk så här, liksom; Mamma, pappa - barn…
- Vaddå, höll de på och lekte??

Livet på en pinne

Bloggat den | May 21, 2011 klockan 8:28 pm | Inga kommentarer än

Mr T är hos Ralle och LANar.
Prinsessan och Herr Fiffig sitter i soffan med varsin stickning.
På bordet står det gurkstavar med dip, meloner, chips och läsk.

Myyys!!!

Grattis Uppsala Waldorfskola - ni är näst sämst i hela landet!

Bloggat den | May 19, 2011 klockan 9:57 pm | 1 Kommentar

I Aftonbladets skolgranskning har man nu kartlagt och betygsatt landets skolor. Föga förvånande visade det sig att Uppsala Waldorfskola kommer på en rättvis näst sista plats (och bland skolorna i Uppsala kom de naturligtvis på sista plats).
(Ärligt talat, så tror jag inte att den skola som kom på sista plats kan vara sämre än Uppsala Waldorfskola, men det kan jag förstås inte veta med säkerhet.)

Jag har förresten fått uppgift om att Uppsala Waldorfskola har anmälts till Skolinspektionen inte mindre än tio gånger det senaste halvåret.
Jag kommer att rota lite i det, och sedan återkomma i frågan.

15 år…

Bloggat den | May 14, 2011 klockan 11:36 pm | Inga kommentarer än

Idag, kl. 18.23, var det alltså 15 år sedan jag födde fantastiskt fine Mr T.
Han har alltid varit en lätt person att ha att göra med, och han berikar mitt liv otroligt mycket!
Han väcktes (även om jag såg att han sov räv), som sig bör, med skönsång. Så snart de klara tonerna hade klingat ut utbrast han i ett tillfredsställt konstaterande;
- Idag ska jag köpa energidryck!
Jaja, jag är glad att han inte valde att dra större växlar på sin uppnådda ålder…

Det har, i det stora hela, varit en väldigt soft dag. Delar av familjen tog en promenad, och sedan har det varit slappande för hela slanten.
Mr T hade beställt “kinamat” till middag, och lyckligtvis gjorde hela familjen tummen upp för mina asiatiska kokkonster

Lyllo-jag har fått ha ÄlsklingsHunden här hela dagen. Och inte nog med det; Han sover över tills imorgon

Prinsessan har vissnat under dagen, och är nu lite febrig. Om än, vid gott mod.

Vi skulle ha skickat iväg The Moniker - Då hade vi haft segern som i en liten ask!

Minnen…

Bloggat den | May 13, 2011 klockan 6:30 am | Inga kommentarer än

Ungefär exakt just nu - för 15 år sedan - satte Mr Ts förlossning igång.
36 timmar senare skulle han ligga i min famn.

Som man bäddar får man ligga

Bloggat den | May 12, 2011 klockan 9:31 pm | 2 Kommentarer

Jag har ägnat delar av dagen åt att sammanställa en begäran om indrivning. Det har gått över förväntan, så den kan nog lämnas in till Kronofogdemyndigheten i början av nästa vecka
Mitt enda aber i detta är att jag tycker väldigt mycket om en av de berörda personerna, och det känns trist att h*n i förlängningen med all sannolikhet kommer att försättas i personlig konkurs (såvida de inblandade inte inser sitt eget bästa innan det går så långt, men det har jag nog egentligen inga förhoppningar om). Att övriga inblandade går samma öde till mötes, det rör mig inte i ryggen.
Det känns extra trist, eftersom den älskvärda personen inte har försatt sig i den här situationen av egen kraft, utan att det är en anhörig till denne som har åstadkommit situationen (och inte kniper det mindre i hjärtat när jag tänker på att personen ifråga faktiskt har försökt be om ursäkt för sin anhöriges bedrägliga beteende).
Även om jag skulle vilja förskona denna enskilda personen från detta (och det skulle jag vilja), så ligger det utanför min makt, då det hela rör sig på juridiska marker.
Skönt att man kan lämna över grovarbetet till kompetenta jurister, så att man själv slipper rodda upp skiten själv.

Jodå, dagen i övrigt har varit bra, den också.
Det där regnet som det hotades med lyste med sin frånvaro, men det var ingenting jag sörjde över. Jag tog en promenad i sommarklänning (ja, jag gick ju inte omkring inuti klänningen och promenerade, men ni hajjar), och kände mig tillfreds i största allmänhet.

Kvällen har bestått av myspys, lite tjat och så läxläsning.

Z - Före sin tid!

Bloggat den | May 10, 2011 klockan 9:35 pm | Inga kommentarer än

Det var ju omöjligt att inte börja gapskratta när jag såg det här gamla omslaget på det som en gång var Sveriges bästa magasin; Z (som cedermera övergick till att bli en värdelös tidning och en TV-kanal).

Snacka om att magasinet var före sin tid.  Så där en tio år, för att vara mer exakt;

Hon ska få kungen på fall…

Wunderschönes Wochenende

Bloggat den | May 8, 2011 klockan 8:37 pm | 2 Kommentarer

Vilken underbar helg!

Den började med att familjen utökades med fem välskapta kattungar i fredags kväll. Alla ser ut att må bra, och Chet är mycket mer lugn än hon var när hon fick sin förra kull. Jag har inte kollat könen på dem än, men jag får väl återkomma med en mer ingående presentation av de små liven.

Solen har stått som spön i backen. Vi har latat oss, myst, spelat vändtia och kalaha, promenerat och haft det bra.
Dessutom visade det sig att en granne, som jag inte haft någon direkt kontakt med tidigare, har ett hjärta av solitt guld!

Igår följde Mr T med mig på en promenad till Gränby Centrum för att handla. Det är alltid så mysigt att vara på tu man hand med barnen

Idag tog vi en promenad, först till Trollskogen, sedan gick vi genom Lillskogen och till Storskogen. Där vandrade vi längs Linnéstigen Herbatio Waxalensis.
Det blev en promenad på närmare en mil, och det var alldeles underbart att gå där och insupa alla fantastiska dofter.
- Det luktar sommar, sa Prinsessan, och jag kan inte annat än hålla med henne.

En liten paus i allt promenerande var vi ju tvungna att ta.

Ingenting blir bättre av att man skadar ännu fler människor

Bloggat den | May 6, 2011 klockan 4:58 pm | Inga kommentarer än

Jag tog en promenad, och kunde konstatera att det lite varstans häromkring (på torget, i en gångtunnel, runt skolan osv) satt lappar uppsatta.
Lapparna handlar om en gruppvåldtäkt som ägde rum i von Bahrska häcken för tre år sedan. Då kunde man inte binda några gärningsmän till brottet, men nu har man kunnat matcha DNA från ett nytt brott med våldtäkten. På så sätt har man kunnat få fast och döma åtminstone en av våldtäktsmännen.

Allt blir så tragiskt, eftersom den våldtagna flickan mådde så dåligt efter våldtäkten och de år som gick utan att gärningsmännen blivit döma. Till slut orkade hon inte längre, och tog livet av sig straxt innnan rättegången mot den nu dömda gärningsmannen.
Gärningsmannen är nu 19 år, och dömdes till fem månaders sluten ungdomsvård.

Jag delar verkligen den ilska och frustration många känner inför att han fick ett så lågt straff. Rent primitivt skulle jag vilja “ta lagen i egna händer”, men som människa i ett civiliserat samhälle måste man ställa sig över sådana känslor.

Vad vill man uppnå med att sätta upp sådana här lappar? Anser man att man har något ansvar för vad dessa lappar kan resultera i?

Jag mår riktigt dåligt när jag tänker på den våldtagna flickans öde. Men när jag ser dessa lappar går mina tankar till en flicka i Mr Ts klass. Hon är syster till den dömde 19-åringen, och jag kan inte ens tänka mig hur dåligt hon mår när hon ser dessa lappar. Vad har hon gjort för att förtjäna det?

Visst var straffet alldeles för lågt (och jag hoppas att det överklagas), men för att få till stånd en ändring på det så får man gå den demokratiska vägen. Att utkräva blodshämnd leder inte till något gott.
Civilisationen är det som skiljer oss från djuren.

Svenska Dagbladet,  Expressen

Oj! Dags att kavla upp ärmarna igen…

Bloggat den | May 3, 2011 klockan 9:57 pm | 2 Kommentarer

För en tid sedan skrev någon Frans till mig;

har dukontaktuppgifter till fler personer som vet vilka sjuka saker somhänder på waldorf? maila mig!!

Ja det har jag, men naturligtvis har jag inte mailat det till Frans. Jag avger ett “anonymitets- och tysthetslöfte” till alla som kontaktar mig ang. Waldorf och antroposofi; Jag avslöjar aldrig de uppgifter jag får från dem eller deras identitet, med mindre än att de först har gett sitt medgivande till det. Det är ett löfte jag tar med mig i graven.
Jag vet inte om Frans tror att jag har ett adressregister som jag delar med mig av till okända människor. Och även om jag gjorde det, så skulle jag inte dela med mig till människor som inte avslöjar sin egen identitet, och som uttrycker sig så “waldorfskt” som Frans.
[Om Frans nu inte är en Waldorfare, utan en vanlig dyslektiker, så ber jag uppriktigt om ursäkt. Kontakta mig igen ( - därmed inte sagt att jag delar med mig av några kontaktuppgifter, men du kanske har intressant och viktig information att dela med dig av)]

Anita lämnade en kommentar på ett inlägg som jag skrev för några månader sedan;

Skolan har blivit anmäld för ytterligare en misshandel som skedde för några veckor sedan. En lärare på Uppsala waldorfskola slog en elev i huvudet ett flertal gånger!

Jag kommer att återkomma om detta, var så säkra!

Sedan årsskiftet har jag fått uppgifter från inte mindre än tre olika Waldorfskolor, där man har berättat om vilken taktik man använder när det är dags för eleverna i åk 9 att göra de nationella proven;
Man planerar in en brandövning samtidigt som de gör proven!
Nej men hoppsan, liksom.
Eleverna tvingas avbryta pågående prov för att springa ut på skolgården, och sedan löser man uppgifterna gemensamt vid ett senare tillfälle.
I krig och kärlek är allt tillåtet, säger talesättet. Det gäller tydligen även Waldorfskolornas kamp för att inte släppa ifrån sig enbart underkända elever också.

OJ!
Precis när jag hade skrivit det här inlägget kom jag på att jag inte har varit inne på min Waldorfmail på väldigt länge. Så jag loggade in där.
Oj, oj, oj!!!
Där väntade olästa mail från såväl Waldorfelever, Waldorfanställda, kritiker, myndighetspersoner (Ja - t.o.m. myndighetspersoner kontaktar mig för att slå larm om missförhållandena!) och förtvivlade Waldorfföräldrar. Alla hade de hemska saker att berätta.
Det verkar nästan som att det börjar bli dags att kavla upp ärmarna igen. De har varit nedkavlade alltför länge.