*HOST!*

Bloggat den | February 28, 2011 klockan 11:53 pm | 2 Kommentarer

Det blev väl en ganska bra dag. Visst har den haft sina ups-and-downs (hostan tillhör definitivt inte upsen!) och jag fick en hel del gjort.
Alltför ofta blir det att man springer runt med en massa annat (viktigt det också), istället för att ägna sig åt det man har tänkt. Men idag gick jag hem mycket nöjd med mig själv. Att det blev tio timmar istället för sex, det spelar inte så stor roll.

Redovisning är roligt. Åtminstone när man kan ägna sig åt det utan stress och press. Då sjunker man mer än gärna in i en trasslig och svårkonterad faktura

Det här med hostmedicin… Seriöst, alltså. De receptfria hostmediciner man kan köpa gör väl inte mer nytta än en ask Läkerol? Varför säljer de det ens? Jag skulle ju lika gärna kunna stoppa vitlök i näsan eller persilja mellan tårna.
Någon gång för flera år sedan när jag “hostade lungorna ur mig” (precis som nu) fick jag Mollipect utskrivet. Det var ju, redan vid första “hutten”, som att komma till paradiset - från hosthelvetet.
Är det verkligen nödvändigt att sådant skall vara receptbelagt? Jag menar; Orka sitta i timmars telefonkö för att sedan få en tid på vårdcentralen om två veckor (då jag lär ha hunnit hosta ihjäl mig).
Kan man bli beroende av/missbruka Mollipect, eller vad är det frågan om? Hostmedicin är ju knappast gott.

Härom sistens slogs jag ju av tanken att ta med Mr T på en London-weekend. Tanken lever kvar, och har även utvecklats med att jag och Herr Fiffig skulle kunna åka till Malta någon gång framöver
Vilket äventyr jag skulle kunna hitta på för Prinsessan återstår att se. Jag gissar att cykla på Bornholm inte står högst på hennes rese-önskelisa.


Jag började förresten dagen med att smita in på ett bageri för att beställa en tårta. Senare på dagen skulle nämligen en kär vän firas lite, och då måste man ju ha en tårta.
Vännen ifråga är bara elva år, men envisas med att även fira sina “kvarts-år”.
Att skottårsmänniskor skall hålla på och göra sig så märkvärdiga!

Kärlek till er alla där ute; Såväl bittra stackare som varma älskvärda människor!

Hostig helg

Bloggat den | February 27, 2011 klockan 10:22 pm | 2 Kommentarer

Det har varit en hostig helg, och jag har gjort mitt bästa för att mota bort det med Quilla Simplex, te, Bafucin och Ipren. Det har hållit mig hyfsat på banan, men jag har ändå hostat så mycket att jag har träningsvärk i magmusklerna. Jag har dessutom blivit öm i revbenen, så det får gärna vara sluthostat nu.

Härom dagen slog jag till och köpte en ny dramaten. Inte för att det egentligen var något fel på den jag hade, men den var lite väl stor. Dessutom var den rosa, vilket fick såväl barn som vänner att skämmas i mitt och dramatens sällskap. Jag är visserligen ingen större fan av rosa, men det spelar ju ingen roll när det bara handlar om en kärra.
Nåväl, nu har jag köpt mig en mindre, svart och riktigt sportig dramaten. Den fick ett nåja-godkännande av familjen (jämfört med den rosa så skulle de nog vara beredda att acceptera det mesta).

Idag var vi bjudna på en trevlig födelsedagstillställning. Efter en stund dök Herr Fiffig upp, direkt från Arlanda, efter att ha varit i Malmö i helgen. Det var så mysigt att få krama om honom igen, och han hade mycket att berätta.
Vi bjöds på en fantastiskt god Domoda och den åts, som sig bör, med varsin sked ur en stor skål. Till dessert blev det mumsig, hemmagjord glasstårta, och sedan var vi så mätta så vi bara jäste.

När vi kom hem fortsatte Herr Fiffig att berätta om Malmö-resan, och det var ett så stort äventyr för honom så jag blir alldeles gråtfärdig.
Han berättade om flygresorna, och redogjorde för säkerhetsrutinerna Han är en kille med både öga och öra för detaljer.

I fredags hände något som gjorde mig jätteledsen. Det var väl egentligen ingen jättestor grej, men det kändes sunkigt ändå.
Det visade sig att några personer förväntade sig att jag skulle ordna en sak, medan jag inte hade uppfattat en enda stavelse av att det förväntades av mig. Tvärtom, eftersom en person hade kommit med ett konkret förslag, så trodde jag att det var det som gällde.
Som sagt; ingenting som världen stannar för, men det kändes så ruttet att ha gjort andra människor besvikna (även om det var helt omedvetet från min sida).
Jag grät en liten skvätt, och sedan kändes det lite bättre. Det var i alla fall vad jag försökte intala mig.

Nä, nu skall jag nog ta och klippa mig lite, och sedan är det väl snart dags för sängen.

Jag fick ett gulligt mess från Herr Fiffig;

Åh, vad gullig han är!

Dagens äventyr

Bloggat den | February 26, 2011 klockan 10:51 pm | Inga kommentarer än

Dagens äventyr bestod i att jag och Prinsessan tog pensionärsbussen till IKEA.
Det kanske inte var mitt livs smartaste drag, med tanke på att jag vaknade badande i febersvett, men efter en Ipren och ett par baljor kaffe så…

Tror ni - jag säger; Tror ni! - att mitt busskort fungerade när jag steg på bussen!?
Nej, naturligtvis inte!
Samma dialog som har utspelat sig de senaste dagarna upprepades, och sedan fick jag “åka med gratis”.

På IKEA inhandlades en sopborste och lite prylar till barnen, och sedan lyxade vi till det med en fika.

När vi åkte från IKEA tog vi bussen via stan (jag hade, förutseende nog, tagit med mig laddningskvittot för busskortet!), och gick in på UL.
- Jag köpte det här busskortet för några dagar sedan, men det fungerar inte sa jag.
- Nähä… Det kanske är avmagnetiserat. Har du haft det liggande intill din mobiltelefon? frågade UL-killen.
- Nej! Jag köpte det härom dagen, gick direkt till bussen för att åka hem, och kortet fungerade inte sa jag samtidigt som jag kände att mina ögon svartnade.
UL-killen tog ett halvt steg bakåt, samtidigt som han bad mig vänta. Sedan försvann han bakom kulisserna.
När han kom tillbaka gick det väldigt snabbt att fixa fram ett nytt busskort till mig.

När jag kom hem stupade jag rakt ned i sängen.
Det faktum att att jag inte har hostat ut lungorna idag måste ses som en garanti för att det faktiskt inte går att hosta ut lungorna.
Jag har inte det minsta uns av bacillskräck, men jag kan tänka mig att människor som har det, och har färdats med samma bussar som jag idag nästintill måste ha suttit och hulkat.
Förlåt till alla er.

Prinsessan är en smått uppnosig typ;
- Jag kan inte fatta att jag som är så cool har så töntiga föräldrar!
Borde inte barnaga vara tillåtet?

Herr Fiffig verkar leva livets glada dagar i Malmö.
Jag pratade med honom på telefonen, och han berättade att han har köpt en present till Prinsessan och en till Mr T. Dessutom hade han slagit in den chokladkaka som vi hade köpt för att han skulle ha på flyget dit (även om jag nu misstänker att han redan då hade sina planer), och gett som present till Sanna
Åh, vad stolt och glad jag blir!
Han är så fantastiskt fin och godhjärtad!

När det gäller Mello, så gick den mig ganska obemärkt förbi. Jag hörde den stå och mala i bakgrunden, men engagerade mig inte.
Jag tog mig ett par cheez cruncherz och hostade obesvärat (eller ok, kanske inte direkt obesvärat) vidare.

Ralle dök upp här ikväll. Det var alltför länge sedan han var här.
Nu sitter han och Mr T inne i den sistnämndes rum och spelar spel. Man får väl vara glad om man lyckas skrämma upp dem till frukostbordet imorgon.

- Mamma, vill du höra en rolig historia? undrade Prinsessan.
- Ja, det är klart jag vill svarade jag.
- Det var tre lesbiska kikärtor som var ute och gick. Två av dem blev överkörda, och då sa den tredje; “Kom nu hummus så går vi” .

UL och Fyrishov…

Bloggat den | February 24, 2011 klockan 11:28 pm | 1 Kommentar

Igår köpte jag ett månadskort på UL. Hittills har jag använt mig av värdekort, men det går inte att komma ifrån att det är betydligt mer ekonomiskt med månadskort.
När jag sedan klev på bussen för att åka hem hände ingenting när jag höll upp kortet framför kortläsaren.
- Ehh… kortet funkar inte, sa jag till chauffören.
- Jodå. Håll upp kortet framför mitten av kortläsaren.
- Det gör jag redan.
- Då ser du att texten i displayen ändras.
- Nej, det gör den inte.
- Du får inte hålla några fingrar på baksidan av kortet.
[Vad var det för jäkla argument? Vanligtvis har jag kortet inuti plånboken när jag stämplar, och det fungerar alldeles utmärkt.]
- Det gör jag inte.
- Vänd på kortet då.
Det hade jag redan gjort - utan resultat - men jag vände på det igen. Ingenting hände.
- Är kortet sprucket?
- Nej, det hoppas jag inte. Jag köpte det för tio minuter sedan.
- Jaha… Då får du väl åka med ändå. Sedan får du gå till ULs kontor och lösa det med dem.

Idag skulle jag, Prinsessan och Mabbe åka till Fyrishov. När vi steg på bussen utspelade sig i princip samma diskussion som igår - med tillägget att jag hotades med att få betala 1200:- i straffavgift!
Nu började jag ruttna till!
När vi kom ned till stan gick vi till ULs kontor för att lösa problemet. Jag tvingades gå därifrån i ogjort ärende.
- Har du laddningskvittot med dig? frågade UL-människan.
Nej, det hade jag tyvärr inte.
- Då kan jag inte göra något.
- Men du, vänta. Jag fixar så att jag får en bild av kvittot mms-at till mig, sa jag. Och så fixade jag det. Men det dög inte.
- Jag misstror dig absolut inte, men vi måste ha själva kvittot för vår redovisning, sa UL-människan.
- Om du inte misstror mig, så borde väl bilden duga alldeles ypperligt. Då kan du fixa det här, och sedan kan jag skicka kvittot med post när jag kommer hem.
- Nej, jag måste ha kvittot.
- Ja, och det är just därför jag erbjuder mig att skicka det till dig.
- Men vi måste ha det för vår redovisning.
- Ni har väl inte daglig revision här?
- Nej…
- Då förstår jag inte varför du inte kan fixa det nu.
- Vi kan ju lösa det genom att du köper ett nytt  månadskort. Då kan du åka på det, och sedan kan du komma in och lämna tillbaka det här kortet när du har laddningskvittot med dig.
- Eh - Nej! Jag tänker inte lägga ut 500 spänn till, bara för att era saker inte funkar.
- Men du får ju tillbaka pengarna senare.
- Ja det förstår jag, men det alternativet är inte aktuellt.
Eftersom vi skulle till badhuset så hade jag inte tagit med mig mer pengar än vad som kunde tänkas gå åt, och därmed var denna lösning inte heller praktiskt möjlig just nu.
Och dessutom; Om jag inte hade haft laddningskvittot kvar, skulle jag ha varit blåst på 500 spänn då?
- Men du kan åka med på bussarna i tre arbetsdagar efter att det har konstaterats att ditt kort inte fungerar.
- Jaha, det var inte vad busschauffören sa alldeles nyss. Han hotade mig med ett vite på 1200:-
- Jaha… Det skall han inte göra… Det står i chaufförernas manual att de skall utfärda ett intyg, och så gäller det som färdbevis i tre dagar.
- Då kanske ni borde uppmana era chaufförer att läsa sina manualer!?
- Ja… Du kanske kan åka hem och hämta kvittot nu? föreslog UL-människan.
- Nej, det kan jag verkligen inte! Jag är på väg till Fyrishov.
- Då kanske du kan åka hem sedan, och hämta kvittot?
- Det blir ett jävla åkande fram och tillbaka för mig, bara för att era saker inte fungerar.
- Jag kan tyvärr inte göra något…

Jag vände tvärt på klacken och gick därifrån. Hade jag stått kvar hade jag till slut inte kunnat ansvara för mina handlingar.
Det finns nog ingenting som får mig att gå igång så mycket som ren och skär idioti!
Jag svor ett par osande ramsor som antagligen inte passade sig för barnöron. Men Prinsessan och Mabbe fick sig ett par hjärtliga skratt.

Vi hoppade på bussen mot Fyrishov, och samma procedur utspelade sig med chauffören (utan att denne skrev något intyg!).
När vi senare åkte därifrån var det same procedural (och inte heller nu skrev chauffören något intyg).

När vi bytte buss på stan höll jag lojt upp kortet mot kortläsaren, samtidigt som jag informerade chauffören;
- Mitt kort fungerar inte.
- Nähä… Vad skall jag göra då..? undrade hon osäkert.
- Du behöver inte göra någonting. Jag bara informerar dig om att mitt kort inte fungerar, sa jag, samtidigt som jag viftade ivrigt med kortet framför kortläsaren.
- Nähä..
Plötsligt! - Häpp! - resulterade mitt frenetiska viftande med kortet framför kortläsaren i att den reagerade!
Ett dygn och fem bussresor senare, kunde jag åka buss utan en massa trassel och hot om vite!

Besöket på Fyrishov blev lyckat. Vi stojade runt, badade bubbelpool, åt pannkakor, gick tipspromenad och bastade.
Men jösses vad det tar på krafterna!
När vi kom hem var jag tvungen att lägga mig och vila. Jag misstänker nästan att den förkylning som har cirkulerat har hittat fram till mig, men i nuläget väljer jag att ignorera det.
Jag har faktiskt inte tid att vara förkyld.
Imorgon står ju transport till återvinningscentralen på schemat. Dessutom skall Herr Fiffig ut och flyga.

På Fyrishov vill man inte att tvålen skall använda badkläder.

Prinsessan 9 år!

Bloggat den | February 22, 2011 klockan 9:20 pm | 2 Kommentarer

Igår somnade Prinsessan bredvid mig i min säng. I morse vaknade hon tidigt, knuffade på mig och sa;
- Nu går jag in och lägger mig i min säng (underförstått; Så att ni kan komma in och sjunga för mig)

Det blev skönsång, frukost på sängen och presenter, och den lilla jubilaren blev mycket nöjd.
Dagen tillbringade hon på fritids. Jag hämtade henne lite tidigare än vanligt, så att vi kunde gå hem för att förbereda födelsedagsmiddagen.
- Jag vill ha helstekt oxfilé, grillad sparris, curly fries, bearnaisesås och sallad sa Prinsessan (undrar om hon skulle vara redo att leva på pölsa och nudlar resten av veckan )
- Euww!! Vad äckligt! Jag hatar oxfile! ylade Herr Fiffig.
- Men… oxfilé är ju jättegott flikade jag in.
- Nää!!! envisades Herr Fiffig.
- Jo, det är jättegott! intygade Prinsessan.
- Ok, då blir jag vegetarian fr.o.m. nu klargjorde Herr Fiffig.
- Men om du blir vegetarian kan du ju inte äta hamburgare eller pizza eller köttfärssås eller…
- Jamen inte sån vegetarian! Jag ska bli oxfilé-vegetarian! tydliggjorde han.

Till slut blev det en trevlig och mumsig födelsedagsmiddag

Vi började fira Prinsessan redan i söndags, då barnens farfar var på besök. Men inte vid något tillfälle har det blivit tårta.
Enl. Prinsessan kan man inte fira födelsedag utan tårta, så ikväll fick hennes ömme far ge sig ut i snålblåsten för att inhandla ingredienser till en födelsedagstårta
Det blir lite sent födelsedagsfika, men vad gör väl det när man har sportlov.

Ikväll kl. 21:06 förvandlades min älskade Prinsessa från åttaåring till nioåring.

Sportlovsveckan har börjat

Bloggat den | February 21, 2011 klockan 12:36 pm | Inga kommentarer än

Dagen började med att jag hade möte med en annan Uppsala-bloggare. Det var visserligen inte i egenskap av bloggare vi träffades, men vi hann byta några ord om det också
Det var kommunalrådet Ilona Sz Waldau jag träffade, och det blev ett av de bästa möten jag har haft på länge.
Även om det var tunga saker som avhandlades på mötet, så gick jag därifrån med en mycket lätt känsla i magen.

Nu är det sportlov, och det i kombination med att jag arbetar korta dagar känns kanon. Dessutom har jag tagit ledigt torsdag och fredag för att hitta på lite roliga saker med barnen.

Imorgon fyller en viss Prinsessa år, och hon tror på fullaste allvar att hon skall få en telefon i födelsedagspresent

Jag vägrar att betala olagliga kortavgifter!

Bloggat den | February 21, 2011 klockan 12:02 pm | Inga kommentarer än

Igår när jag stod på stan och väntade på bussen kände jag att jag ville köpa halstabletter. Det var närmare en kvart kvar tills bussen skulle gå, så jag kvistade in i den nyöppnade tobaksaffäen snett över gatan.
Valet föll på en påse Läkerol Xtreme, som jag la upp på disken.
- Det bli 13 kronor, sa affärsinnehavaren.
Jag tog fram mitt kort ur plånboken och satte in det i kortläsaren.
- Jaha, ska du betala med kort? Då blir det 16 kronor, sa han.
- Nej, det blir 13 kronor, sa jag.
- När du handlar för under 50 kronor så måste jag lägga på en avgift på tre kronor, sa han.
- Nej, det måste du inte. Det är tvärtom reglerat i lag sedan den 1:a augusti att du inte får ta ut en extra avgift, upplyste jag.
- Det kostar mig tio kronor att använda kortläsaren, sa han.
- Det är inte mitt problem. Du får inte ta ut någon avgift enl. lag.
- Jamen jag trodde att man får göra det när det är under 50 kronor.
- Då trodde du fel.
- Jamen 15 kronor då? undrade affärsinnehavaren.
- Nej! 13 kronor! sa jag, och spände blicken i honom.

Han  knappade surmulet in 13 kronor på kortläsaren, och jag genomförde min betalning. Jag fick inget “Ha en trevlig dag” när jag gick därifrån.

Jag fattar inte varför vissa butiker envisas med att fortsätta ta ut dessa otillåtna avgifter. Jag som kund betalar ju redan avgifter för mitt kort till banken, då får väl butiksinnehavarna stå för sina kostnader.
Att lämna in dagskassor till banken kostar också pengar, men inte tusan tar butikerna ut en extra avgift av kontantkunderna. Att skaffa växel medför också en kostnad för butikerna, men inte tusan har jag varit med om att man tar en extra avgift av de kunder som inte betalar med exakt belopp.

Den tobaksbutik detta handlar om är den nyöppnade på Kungsgatan 57. Och det finns fler butiker som ägnar sig åt att försöka ta ut denna olagliga avgift;
Anderssons tobak (Dragarbrunnsgatan), Kungsängens tobak och närlivs (Kungsängsgatan) och Rosa Pantern (Sysslomansgatan). Det finns säkert fler.

Jag föreslår att man bojkottar dessa butiker, alt. att alla gör som jag; Vägrar betala den olagliga avgiften.

Hjärngympa

Bloggat den | February 19, 2011 klockan 11:50 pm | Inga kommentarer än

Herr Fiffig har en stor förkärlek till klurigheter. Han älskar att lösa mattegåtor; Ju svårare, desto bättre!
Han kommer ofta med nya klurigheter han har luskat reda på, och jag får erkänna att det inte är alltid jag lyckas lösa dem.

Nu presenterade jag en ny “gåta” för honom (se bild).
Uppgiften är att dra fyra raka streck, utan att lyfta pennan, och att lyckas dra sina streck genom alla punkter.

Lycka till!

QX

Bloggat den | February 19, 2011 klockan 11:17 pm | Inga kommentarer än

QX-galan berör mig djup in i hjärtat.
Jag ömsom ler och ömsom känner sorg. Jag blir frustrerad och glad.

Något av allt det som berör är filmen på Joel Burns och hans tal.
Det gör så ont i mig att veta att unga homosexuella tvingas lida för något så vackert som sin kärlek och sina känslor.

Det största för mig, rent egoistiskt, är Björn Ulvaeus medverkan på galan.
Jag ryser när han gör entré.
Jag gråter och applåderar under hans framträdande (jo, det är sant).
Och dessutom inser jag något som jag aldrig har förstått under alla mina ABBA-år; Karln är ju galet snygg!

Årets vinnare på QX-galan;
Årets Keep up the good work: Markus Gisslén (Bee Bar i Göteborg)
Årets scen: Mia Skäringer Dyngkåt & hur helig som helst
Årets bok: Mian Lodalen – Tiger
Årets tv-program: Så mycket bättre
Årets tv-stjärna: Maria Montazami
Årets hetero: Birgitta Ohlsson
Årets drag: Dark Ladies
Årets duo: Prinsessan Victoria & Prins Daniel
Årets vi-älskar-dig: Maria Montazami
Årets film: Fyra år till
Årets Göteborgspris: HBTQ-festivalen
Årets Öresundspris: Wonk
Årets utländska låt: “Telephone” Lady Gaga & Beyonce
Årets Gayställe: Momma (Stockholm)
Årets Artist: Robyn
Årets svenska låt: “Dancing On My Own” Robyn
QX Hederspris: Joel Burns
Årets Homo/bi: Elisabeth Ohlson Wallin

Känslornas palett

Bloggat den | February 16, 2011 klockan 11:11 pm | 3 Kommentarer

Förtvivlan. Trygghet. Hopp. Frustration. Glädje. Framtidstro. Ilska. Värme.
Ja, så kan jag väl sammanfatta dagens känslogångar.

Stora delar av dagen ägnades åt kontakter med ett antal hjälporganisationer. Det kändes fantastiskt bra, även om det blir lite “trögjobbat” i slutänden. Men det är det värt!

Jag har lämnat in “nådiga luntan” till revisorn, och det kändes som att tömma ryggsäcken på ett lass stenkross

Dessutom har jag hunnit med ett möte med advokaten, och det var nog det mest fantastiska som har hänt på år och dag. Jag gick därifrån med lätta steg och ett leende på läpparna.
Änglar finns!

Jag mötte upp Mr T på stan, och sedan tog vi bussen tillsammans för att hämta Prinsessan på fritids.
Vi promenerade hemåt, och Prinsessan huttrade mer än nödvändigt (med tanke på att hon hade både långkallingar och termobrallor). När vi kom hem stoppade hon in termometern i munnen - 38.9 grader!
Shit.
Efter att ha varit hemma i över en vecka (och feberfri både igår kväll och  imorse) är hon tydligen ändå inte frisk ;(
Även om tempen sjönk i en glädjande takt alltefter vad kvällen gick, så kan jag ändå inte skicka iväg henne till morgondagens skolaktiviteter (skridskoåkning för hela slanten).
Det ser inte bättre ut än att hon får följa med mig till kontoret (såvida febertermometern inte visar annat, för då stannar vi hemma) imorgon. Där kan hon ligga på soffan i personalrummet med en filt över sig och titta på film.
Och jag slår nog en signal till vårdcentralen (och därefter lär jag bli hänvisad hit och dit, och få sitta i telefonköer så det räcker för hela dagen).

Jag pratade förresten lite med Mr Ts “chef” (som han har haft under sin praktikperiod) och jag rodnade ärligt.
Visst vet jag att Mr T är en fantastiskt fin, trygg och ansvarstagande kille,  men att höra det såhär från någon utomstående gjorde mig nästan lite förlägen. Och smått gråtmild.

(Jag fattar inte varför Mr T tycker att jag är en pinsam morsa)

Kvällen har varit alldeles fantastisk!
För hur det än är, så finns det faktiskt ingenting bättre än att tillbringa kvalitetstid med sina barn!

Jag nåddes  ”i realtid” av ett fruktansvärt besked. Jag har ännu inte riktigt kunnat ta in det, och vad jag förstår så är den utsatte än mer chockad än vad jag är.
Det är fruktansvärt!
Samtidigt blir jag sugen på att “sätta på mig stålhättorna, och gå ut…). Lyckligtvis (?) är jag inte så primitiv.

Tjusig gentleman

Bloggat den | February 15, 2011 klockan 4:35 pm | Inga kommentarer än

Härom dagen hade jag lunchsällskap av denne tjusige gentleman. Han var visserligen inte så förtjust i att bli fotograferad (gjorde miner, och ser därför nästan skelögd ut), men jag envisades. Det var första gången jag såg honom i skjorta, så det är klart att jag inte nöjde mig med mindre än att jag fick fota.

Vad hans far anser om loggan (som avslöjar var han har haft sin prao-plats) på skjortan förtäljer inte historien…

Prinsessans önskningar

Bloggat den | February 13, 2011 klockan 11:02 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan fyller år om nio dagar (ni må tro att hon håller räkning!), och det skrivs önskelistor för brinnande livet.
Det önskas Bratz-saker, och jag vet inte allt.
Men mest av allt önskar hon sig en ny mobiltelefon.  Idag lyckades hon surfa reda på att den finns i Hello Kitty-utförande, och det gjorde ju inte direkt att den önskan halkade ned från förstaplatsen…

Det har framförts något om att det skulle sitta fint med en ny cykel också, och jag kan inte annat än hålla med om att hon har “vuxit ut” sin nuvarande.
Det känns dock inte speciellt akut att köpa en ny cykel, så länge de meterhöga snödrivorna trängs utanför fönstret. Men så snart våren börjar göra sig hörd, så…
Prinsessan är förresten inte den enda i den här familjen som behöver ny cykel.
Om man skall vara krass, så är Herr Fiffigs behov av en ny velociped ännu större. Och Mr T… tja, där kanske man kan komma undan med att lämna in hans cykel på en ordentlig service.
Och så har vi mig; Familjens största bikeaholic. Sedan jag blev bestulen på cyklar på löpande band (man skulle ju nästan kunna tro att de kriminella hade betalt för att handikappa mig!) har jag samsats med Mr T om hans cykel.
Och nu är jag ju sugen på att köpa en moppe när det börjar töa, och jag kan ju inte köpa både moppe och cykel. Hur skulle det se ut?

När det gäller kommande cykelköp för Prinsessans räkning, så känns det på något sätt som att en Sjösala Smilla skulle passa finfint

A kind of magic

Bloggat den | February 12, 2011 klockan 7:02 pm | 4 Kommentarer

Idag har jag haft en riktig mysdag med Prinsessan och Herr Fiffig.
Vi åkte till Stockholm och gick på Magic Bar för att se Daniel Karlsson uppträda.

Det här var bara andra gången jag var på Magic Bar (jag och Herr Fiffig har ju varit där en gång tidigare och tittat på Daniel Karlsson), men jag måste säga att jag verkligen gillar den stämning jag upplever när jag kliver in i lokalen.

Så snart vi hade satt oss vid det anvisade bordet så kom Elias Bjärgvide fram och körde lite close-ups vid vårt bord. Han lånade en femkrona av mig, och den slog han genom bordet, trollade bort och förvandlade till en jättestor femkrona.
Han la en skumgummiboll i Prinsessans hand och bad henne knyta handen. Efter en liten trollformel bad han henne öppna handen - och där fanns nu plötsligt två skumgummibollar! Dessa två bollar fick Herr Fiffig lägga i sin hand, och - Simsalabim! - när han sedan öppnade handen så fanns där tre bollar!
När han var klar vid vårt bord bad han att få fortsätta låna femkronan en stund, för att kunna gå runt och trolla vid de övriga borden. Det fick han naturligtvis göra.
När han senare kom för att lämna tillbaka femkronan blev det problem. Gång på gång la han den i min hand, och ändå fanns den inte där när jag tittade. Till slut lyckades han dock återlämna förmögenheten

Daniel Karlssons föreställning uppfyllde verkligen barnens förväntningar, och det blev många skratt och häpna miner.
Som förälder kan man ju inte bli lyckligare än när ens barn är nöjda och glada, så jag kan inte påstå något annat än att jag har varit väldigt lycklig idag

Något som Daniel Karlsson skall ha cred för (utöver att han är en fantastisk underhållare) är att han efter föreställningen tar sig tid att prata med barnen, skriva autografer, låter sig fotograferas med barnen osv. Det betyder så fantastiskt mycket för dem.
Tänk er att få stå där med sin stora idol - alldeles livs levande! Det är ju att jämföras med om jag plötsligt skulle flankeras av självaste BjörnåBenny - iförda platådojjor och med tillhörande handklaver.
Ja, ni hajjar!?

Prinsessan, Daniel Karlsson och Herr Fiffig på Magic Bar.

Bra möte med positiv utveckling

Bloggat den | February 9, 2011 klockan 11:23 pm | 1 Kommentar

Delar av dagen har gått åt till ett möte i Sandviken. Det var ett superbra, positivt och energigivande möte som bl.a. mynnade ut i ytterligare kontakter och idéer.
Najs!

Lunchen intogs på Dragon Gate, och jag kan tyvärr inte säga att jag blev imponerad. Restaurangen ekade tom och maten var knappt medioker. Det intilliggande hotellet var stängt, och man fick nästan känslan av att befinna sig i en spökstad.
Men det var fantastiskt vackra byggnader, och jag är sugen på att besöka stället igen under sommartid.

Sötsaker och godbitar

Bloggat den | February 7, 2011 klockan 11:48 pm | 2 Kommentarer

Helgen försvann i ett tjohej, och det enda vettiga jag fick gjort var att jag hjälpte Britta med lite datorproblematik.
Mysigt att få träffa henne. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne.

Igår kom Prinsessan vinglande med glansiga ögon, och det visade sig att hon hade fått feber.
Mabbe ringde och ville leka, men det funkade ju inte för Prinsessan. Då undrade han om Herr Fiffig ville leka, och det ville han.
De två herrarna bestämde sig för att ta sig en tur till Gränby centrum.
På väg därifrån tittade de in här (de skulle fortsätta hem till Mabbe). Mabbe hade nämligen köpt en liten present till den sjuka Prinsessan;

Är han inte alldeles bedårande, så säg!?
Och som om detta inte vore nog; Herr Fiffig hade med sig lite pengar, men det räckte inte till det han ville köpa.
- Vill du att jag skall pruta åt dig? hade Mabbe frågat.
- Va..? Kan man göra det? undrade Herr Fiffig osäkert.
- Ja, självklart! klargjorde Mabbe, och sedan stövlade han fram till kassan och prutade ned priset så att Herr Fiffig kunde köpa det han ville ha.
Inga konstigheter!

Denna dag började med några timmars kurs. Sedan var jag på ett möte i Riksbankens anrika lokaler här i Uppsala. Jag må säga att jag blev alldeles betagen av den atmosfär som slog emot mig när jag steg in genom de tunga portarna.

Vi bestämde på stående fot att det är dit vi flyttar när vi har vuxit ur det nuvarande kontoret (som om vi inte har gjort det redan)

Idag har Mr T börjat praktisera i en centralt belägen datorbutik. Jag hann inte kvista förbi idag, men jag hoppas att vi kan ta en gemensam lunch någon gång denna vecka.

När jag skulle åka från kontoret var det bråttom. Jag skulle nämligen på föräldrarmöte, och den buss jag borde ha åkt med hade redan gått. Jag ringde till fröken och förvarnade om att jag skulle bli lite sen.
När nästa buss sedan kom, så visade det sig att busschauffören hade viktigare saker för sig än att plocka upp passagerare. Han körde bara förbi hållplatsen (och bussen var bara halvfull), som om det vore den mest självklara sak i världen.
Jag svor ett par osande ramsor, och sedan ringde jag till AG.
Om jag i det här läget hade valt att kämpa mig vidare mot skolan, så skulle jag ha kommit mer än en halvtimme för sent. AG klarade att göra det utan för sen ankomst.

Imorgon hoppas jag kunna vika dagen för riktigt arbete, eftersom dagen därefter går bort i tjänsteresa (och sedan är det kurs på kvällen).

Utöver de reda anställningar vi står inför, så verkar det som att vi ev. kommer kunna erbjuda praktikplatser till långtidsarbetslösa. Det känns verkligen superbra!

Casual friday

Bloggat den | February 4, 2011 klockan 11:16 pm | 1 Kommentar

Den här dagen har varit helt underbar!

Även om vi alltid har en ganska casual stämning, så måste jag säga att det här har varit en osedvanlig casual friday.
Vi tog det lugnt, fixade med en del inköp och åt gemensam lunch. Dessutom fick kontakt med en myndighet och en leverantör humöret att stiga till topp.

Prinsessan hoppade över fritids, och kom ned till kontoret efter skolan. Det var första gången hon åkte buss själv, och hon hade busskort och mobiltelefon med sig. Jag hade sagt till henne att hon skulle fråga busschauffören om hur hon skulle göra med busskortet, och det hade gått bra.
Hon var instruerad att ringa när hon passerade Vaksala torg, och det gjorde hon. Jag skickade iväg en tjej att möta henne vid busshållplatsen (jag är ju fortfarande konvalescent - och det tänker jag skylla på skitlänge!), och det gick hur bra som helst.

Min plan var att lämna kontoret när den officiella arbetstiden var slut, men det blev inte riktigt så. Jag satt med redovisningen och ville få den klar. Eller, jag ville åtminstone få den del jag höll på med, klar.
Då var det ju inte svårt att säga Ja när en tjej (samma tjej som hade hjälpt mig med att hämta Prinsessan vid busshållplatsen) kom och sa;
Jag skall träffa några kompisar på stan om ett par timmar, så det är inte någon idé att jag åker hem. Men jag vågar inte vara kvar här på kontoret ensam. Kan inte du och Prinsessan hålla mig sällskap?
Hahaha! Tänk att 20-åringar kan vara så tuffa och rädda på samma gång!

Mr T har gått hela kvällen och jämrat sig över träningsvärk efter gårdagens äventyr i Romme. Hahaha! Han kan behöva lite träningsvärk.

Prinsessan berättade om sin första bussresa;
- Det var en farbror på bussen som hade en likadan rollator som du har.
Det var min dramaten hon menade.

Dagen avslutades med vackra ord från en högt älskad nätvän. Det värmde mycket!

Morgonstund har guld i mun

Bloggat den | February 3, 2011 klockan 6:23 am | 4 Kommentarer

Väckarklockan ringde kl 05, och Mr T kom skuttande ur sitt rum innan klockan ens var avstängd. Vanligtvis vill han snooza hur länge som helst, men inte idag inte.
Han käkade frukost och klädde sig snabbt. Sedan gick han nogsamt igenom ryggsäcken, så att han inte hade missat att packa ned något.

Idag skulle han nämligen åka till Romme för att åka snowboard, och han var nog lite pirrig inför det.
När klockan var 05:30 var han redo att gå, trots att det var en timme kvar tills bussen skulle gå. Jag föreslog att han kunde vänta ett par minuter, så skulle vi kunna åka stadsbussen tillsammans några hållplatser. På så sätt skulle han inte behöva gå så långt. Men han föredrog att gå, trots att skidbussen skulle avgå från en annan stadsdel

Så snart jag kom ut ur porten kunde jag konstatera att det var glashalt. Jag gick så försiktigt jag kunde, men det hjälpte inte. När jag hade rundat tvättstugan for jag obönhörligen i backen.
Jag skrillade fram någon meter, för att sedan ramla pladask i en stor vattenpöl. Telefonen landade också i vattenpölen, men den tycks ha klarat sig.
Själv blev jag dyngsur, och gjorde mig illa i ena benet och ena armen. Huruvida operationssåren fick sig en smäll är i skrivande stund osäkert.

Det är så skönt att smyga in på kontoret några timmar före de andra. Inte så att jag inte trivs med mina arbetskamrater (tvärtom!), men det är så mysigt att mjukstarta dagen i dov belysning samtidigt som kaffebryggaren puttrar morgonradion pratar.
Sedan är arbetskamraterna välkomna att komma

Det skulle inte göra det minsta ont…

Bloggat den | February 1, 2011 klockan 11:26 pm | 6 Kommentarer

Idag var jag och tittade på en helt fantastisk våning mitt i centrala Uppsala.

Den ligger på Svartbäcksgatan, bara några tiotal meter från Stora torget. De 166 kvm är fördelade på fyra rum, kök, en walk-in-closet, badrum (med badkar, toalett och tvättmaskin), toalett (med dusch) och tre (inredningsbara) hallar.
Det där med tre hallar kanske låter lite märkligt, men det föll sig helt naturligt. Jag började genast inreda på plats;
Den första hallen skulle, funktionellt nog, inredas som hall.
Den andra hallen skulle jag inreda som bibliotek; Hyllor från golv till tak (och det var en svindlande takhöjd), samt en skön fåtölj, ett litet bord och en läslampa.
Den tredje hallen skulle jag inreda som arbetsrum.

Köket var nyrenoverat av någon med god smak.
Trots sitt centrala läge (mer centralt än så här kan man inte bo i Uppsala) var lägenheten “skyddad” från det larm man kan tänka sig från gatorna under fredag- och lördagnätter.
Det fanns visserligen ingen balkong, men vad gör väl det när man har en bakgård stor som en ocean (belägen ovanpå taken till Svartbäcksgatans butiker).

Nej, det skulle nog inte göra det minsta ont att bo där…