Jag har bestämt mig

Bloggat den | January 30, 2011 klockan 1:05 pm | 2 Kommentarer

Alltid när en bitter/elak människa korsar min livsstig brukar jag fundera på vad jag ev. skulle kunna göra för den människan. Hur skulle jag kunna skänka lite glädje och harmoni som motvikt till deras disharmoni?
Skall jag köpa en flaska skumbad till dem? Eller en påse gott te? Eller kanske bjuda på en nackmassage?

Nu har jag kommit på det!

Varje gång en bitter/elak människa agerar mot mig, så kommer jag fr.o.m. nu att plantera ett träd!
Med tanke på att man kan ge bort träd som en gåva, så kommer jag att ange den aktuella personens namn varje gång jag planterar ett träd. På så sätt så resulterar ju deras bitterhet i något positivt.
Jag vet redan nu att det finns enskilda personer som kommer att bli storskogsägare ganska snabbt. Men vet ni, det känns bara superbra!

Konvalescent vecka

Bloggat den | January 28, 2011 klockan 10:21 pm | 1 Kommentar

Mina föresatser var att hoppa upp ur sjuksängen ganska omgående efter operationen, men det blev inte riktigt så. Det har varit mer skröppligt att röra sig än jag hade tänkt, och smärtchocken jag fick efter operationen satte också sina spår.

Det har varit såväl tråkigt som skönt och välbehövligt att ligga nedbäddad.
Rätt som det var, så kom det en fin blomma från mina underbara kollegor. Det lyste verkligen upp i min konvalescenta tillvaro!
Jag har verkligen världens mest underbara kollegor! Det är ett obestridligt faktum!

Igår hade jag ett möte inbokat som jag inte kunde avboka, så det var bara att ge sig ned på stan.
Mötet gick bra, men på väg därifrån så gick det mindre bra. Halvvägs till busshållplatsen så halkade jag omkull… Det var väl i och för sig inget sensationellt i det, men det var inte så lyckat i kombination med att vara nyopererad.
Nåväl, det verkar inte ha medfört några komplikationer, mer än att det blev lite mer ont som grädde på moset.

Idag var det tänkt att jag och min älskade Cyberfru skulle pyssla om varandra lite, men de planerna gick i stöpet. Tur att tillfället kommer igen!

Till lunch blev det helstekt ankbröst med rotfruktsgratäng och pepparsås. Det smakade inte det mista illa

När jag kom hem hade jag fått ett mail med en förfrågan om att hålla en föreläsning om nätstalkers, för ca 400 personer längre fram i vår.
Det var tur att förfrågan kom via mail. Om jag hade fått den via telefon eller face-to-face, så är risken stor att jag hade skrikit JAAA!! till svar. Nu fick jag tid att sansa mig lite (efter att ha slagit ett par frivolter, eller nåja - (med tanke på operationen) gjort vågen i sakta mak), och tänka mer praktiskt, sansat och logiskt.
Jag är oerhört smickrad över att ha blivit tillfrågad, och det är ett ytterst viktigt ämne. Men jag måste i första hand se till mig själv och mina åtaganden, och jag inser att jag inte skulle hinna sammanställa den föreläsning jag skulle vilja under den tid jag skulle ha till mitt förfogande.
Jag har ett flertal måsten som flåsar mig i nacken, och ingen skulle bli lycklig av att jag hafsade förbi dem. Allra minst jag.
Men tillfället lär komma igen.

Helt oplanerat, så blev det alldeles barnfritt här ikväll.
Prinsessan övernattar hos en kompis, och Herr Fiffig är hos Majsan. Ok, Mr T är hemma, men han gör ju inte direkt något väsen av sig (och hur ogärna jag än vill medge det, så är han inget barn längre).

Städnördhumor

Bloggat den | January 27, 2011 klockan 11:36 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan berättade roat;
- Hahaha! Vi har fått en ny städare i skolan, och vet du vad han gjorde?! Han tog fel, och använde skurmedel istället för putsmedel! och sedan skrattade hon så att hon nästan kiknade.
Man måste nog, likt Prinsessan, vara en extrem städnörd för att förstå det fantastiskt roliga i det.

Nyopererad

Bloggat den | January 26, 2011 klockan 1:30 am | Inga kommentarer än

Jag var kallad att infinna mig på avdelningen kl. 07.00, och det klarade jag med några minuters minusmarginal.
Det skulle visa sig att jag lika gärna hade kunnat komma åtta timmar senare, men det visste jag ju inte i ottan.

Vid 14-tiden kom en sköterska och sa att det var dags för operation, och så körde hon ned mig till operationsavdelningen.
Där nere fick jag veta att jag inte alls skulle opereras kl. 14, utan kl. 15.

Vid 15.15 satte operationen igång, och eftersom jag hade tjatat till mig att slippa bli sövd, så lokalbedövades jag och hölls “lagom drogad” istället.
Efter drygt en timme var operationen klar, och jag fick åka upp på avdelningen igen.

Jag mådde hyfsat bra, och med tanke på att jag inte hade ätit på ett dygn, så var jag ganska hungrig.
I väntan på att få in maten kände jag hur lokalbedövningen avtog allt mer. Lagom när kycklinggrytan kom in hade jag så ont att jag inte kunde sitta.

Jag la mig ned i sängen, och sedan gick allt väldigt fort.
Efter en sådan här operation skall man tydligen inte blöda alls, men det konstaterades att jag blödde ganska mycket. Samtidigt tilltog smärtan i snabb takt, och man tog snabbt bort min mat. Jag fick plötsligt varken äta eller dricka, och nålarna skulle sitta kvar så att de kunde köra ned mig på operationsavdelningen igen.

Jag tappade kontrollen över min kropp, som skakade av smärta. Jag frös och svettades och mådde illa, samtidigt som jag hörde mig utstöta konstiga läten. Operationsläkaren kom för att kolla läget.
Jag fick smärtstillande tabletter samt en morfintablett (som fick sköljas ned med en minimal mängd vatten). Samtidigt fick jag morfin genom nålen i handen, och efter en stund (som kändes som en evighet) lättade smärtan.

Allt lättade, och jag mådde ganska behagligt igen.
Någonstans här ringde AG för att kolla läget, och enl. honom lät det som att jag var ganska borta. Själv tyckte jag att jag mådde finfint!
Jag messade en vän och skrev något i stil med att “Jag är fullproppad med heroin“, men tror att jag lyckades ändra skrivfelet till morfin innan jag skickade iväg det.

Efter en stunds välmående (jag vet inte om det var en timme eller fem timmar) kände jag smärtan komma krypande igen. Och den kröp snabbt.
Jag låg återigen och skakade okontrollerat av smärta innan de hann börja pumpa i mig morfin.
Sedan hölls morfinnivån på en “behaglig” nivå, så att jag kunde sova under natten.

Morgonen efter vaknade jag tidigt, och var vrålhungrig. Efter ett par timmar serverades frukost, och trots min hunger hade jag ingen aptit. Men jag fick i mig lite yoghurt i alla fall.
Mina rumsgrannar var två äldre damer, varav den ena snarkade som en skogshuggare och den andra konstant viskade till sig själv. Jag fördrev min tid genom att lösa korsord och sudoku.

Jag masade mig iväg till sjukhuskiosken för att se om jag kunde hitta något gott att äta. Där fanns kvällstidningarna, varav den ena talade om att en Ebba förföljs av en besatt kvinna.
Välkommen i gänget, Ebba, tänkte jag.
Även om jag inte känner denna Ebba, så är mitt råd till henne; Gör som vi - låt rättsapparaten ta hand om det. Det här handlar om sjuka och missanpassade människor som behöver hjälp och stöd för att förstå sitt socialt frånvända och störda beteende. Det kan de förhoppningsvis få med samhällets hjälp.

Operationsläkaren kom förbi för att kolla läget.
- Du ser mycket piggare ut idag. Igår kväll hade dina läppar samma färg som ditt hår, sa hon.
Och visst hade hon rätt. Jag kände mig verkligen mycket piggare.  Inte så att jag tyckte att det var läge att börja slå frivolter, men ändå.
Lite smärta och skröpplighet får man räkna med efter en operation. Det hör liksom till.

Blommor är en stor hjälp i tillfrisknandet!

Nu är jag hemma. Jag fick med mig både smärtstillande och morfin, så det skall nog gå bra. Mina aktiva föresatser till trots, så tror jag nog att jag håller mig mestadels i sängen de närmaste dygnen.

Behaglig lördag

Bloggat den | January 22, 2011 klockan 11:56 pm | Inga kommentarer än

Det blev en ganska behaglig lördag. Precis vad jag behövde!
Nu återstår en söndag med desto hårdare arbete

Jag skäms.
Jag har gått några dagar och skrattat och pekat finger åt Jai, eftersom hon har ojjat sig över träningsvärk efter ett danspass med Binta.
Jag skall aldrig mer skratta och peka finger åt Jai. Eller jo, det skall jag naturligtvis göra - men inte pga träningsvärk!

Jag har träningsvärk.
Inte så att jag har dansat för Binta (tack och lov!), men jag har burit och skruvat möbler.
Och jävlar vad jag har burit och skruvat!

Alla tre barnen har fått nya sängar - med tillhörande hyllor och lådor (och annat krims-krams). Fattar ni vad det väger att bära? Och fattar ni vad det gör med en kropp som är ovan med fysiskt arbete?
Det är synd om mig!

I brist på fantasi frågade jag barnen vad de ville ha till middag. Prinsessan var snabb att svara;
- Jag vill ha oxfilé med grillad sparris och ugnsstekta potatisklyftor!
Det är till att ha barn med exklusiv smak. Själv hade jag väl tänkt mig att komma undan med att värma några Billys.

Det börjar bli sektvarning på min omgivning

Bloggat den | January 21, 2011 klockan 11:49 pm | Inga kommentarer än

Jag vaknade med en tung, pulserande huvudvärk.
Fan, tänkte jag, och började fundera på om jag kanske borde gå och kolla om jag har migrän eller en hjärntumör eller något.  Men efter några timmar under täcket slogs jag av insikten om vad huvudvärken beror på; Oro!
Jag är galet orolig inför den förestående operationen.
Men det är bara att bita ihop och andas djupt.

Idag blev jag uppringd av en person som jag har samarbetat en del med när han arbetade på socialjouren. Han berättade att han nu har bytt tjänst, och arbetar i min stadsdel. Därmed finns en öppning för att han mer aktivt skall kunna vara en del av våra nattvandringar (eller åtminstone arbetet med att få igång folk).
Vips, så tändes återigen min glöd för nattvandring. Den har ju varit lite falnande; Dels för att det är svårt att få människor att engagera sig, men också då mina dygn inte innehar mer än 24 timmar.

Igår åkte AG till Samariterhemmet för att kolla sitt öga, och där konstaterades att han fick en skada av explosionen. Det skrevs en akutremiss till ögonkliniken på Ackis, och vi får väl se var det här slutar.

Jag vet inte vad det är med människor i min omgivning, men de verkar ha gått med i någon sekt. Om jag har förstått saken rätt, så heter sekten Cityville.
Det börjar snart bli dags för en kollektiv intervention för dessa människor!
Fatou har flera gånger påpekat att hon och AG skulle bli the perfect couple, och jag är benägen att hålla med henne.  Det spelar ju ingen roll vem av dem man pratar med. Det enda man hör är
- Jag inväntar en tågleverans
eller
- Nu har jag byggt en biljardhall i Xs stad
eller
- Jag måste bara inkassera hyror först
eller…
Ja, listan kan göras lång. Härom dagen höll jag på att hinna svälta ihjäl i väntan på lunch, eftersom det tvunget skulle inväntas någon virtuell tågleverans innan vi kunde ge oss iväg till lunchrestaurangen!
Ni förstår hur svårt jag har det.

Denna kväll avslutades med en Castello Marquis, så nu kan jag somna nöjt.
En helg med en hel del jobb ligger framför mig.

Onsdag med värme i magen

Bloggat den | January 19, 2011 klockan 11:41 pm | 1 Kommentar

Idag har en hel del viktiga saker blivit gjorda, och det känns bra. Det känns så skönt när man kan bocka av en massa måste-göras.
Jag hann också med en happening på Mr Ts skola, och det var trevligt.

Det är tydligen inte bara här som det exploderar i köket. Om jag hade fått välja, så skulle jag föredra att ha lite exploderad brunkål på diskbänken, framför att få hela köket rappat med rutten kattmat.
Apropå explosionen här, så blev AG skadad i den. Några blodkärl i ena ögat verkar ha fått sig en smäll (kan de ha spruckit?), med en rodnad som följd. Det läskiga är att rodnaden har vuxit oroväckande, så det är nog dags för honom att uppsöka en läkare imorgon.

På tal om mat (i mycket trevligare sammanhang), så avslutades denna kväll med en bjudmiddag på restaurang. Det var både trevligt och gott!

The machinist

Bloggat den | January 19, 2011 klockan 12:27 am | Inga kommentarer än

Härom natten såg jag The machinist.
Det var ingen film jag kände till innan, och jag kände inte igen någon av skådespelarna heller, så jag hade inga förväntningar.

Även om jag lyckades räkna ut upplösningen redan i inledningsskedet, så var det en bra film - och jobbig.
Jobbig i betydelsen spännande.

Verkstadsarbetaren Trevor Reznik, är en generellt skötsam person. Han besöker regelbundet den prostituerade Stevie för både sex och avkopplande samtal. De pratar om det mesta, bland annat Rezniks sömnproblem, och han hävdar att han inte sovit riktigt på ett helt år. Under denna period har han också gått ner mycket i vikt.
På grund av trötthet orsakar Reznik en svår olycka på den mekaniska verkstad där han arbetar. Olyckan kostar en kollega armen och Reznik börjar känna sig än mer oönskad på arbetsplatsen. Hans sedan tidigare existerande paranoia blir värre och han upplever att kollegorna tittar snett på honom, samtidigt som gåtfulla papperslappar oväntat dyker upp i hans lägenhet.

Christian Bale gör en trovärdig rolltolkning (mitt i allt det absurda), och om du har en sömnlös natt, så rekommenderar jag att du delar den med Trevor.

Sju timmar på Ackis = En kvarts effektiv tid

Bloggat den | January 18, 2011 klockan 7:04 pm | 1 Kommentar

Idag har jag varit på Ackis hela dagen. Enl. kallelsen skulle jag vara där mellan kl. 9 och kl. 15, och det underströks att det var viktigt att jag var där i tid. Och det var jag.
Jag hänvisades till ett väntrum (eller, det var inte ens ett väntrum, utan en stol i korridoren), och där fick jag sitta.
Jag satt och satt och väntade och väntade.

När jag hade väntat i 2½ tim utan att få träffa någon bestämde jag mig för att gå därifrån. När jag meddelade det blev det fart på dem.
Jag var ganska irriterad, och det tog inte ens en minut innan en sköterska kom och ställde en massa frågor (f.ö. samma frågor som jag redan har besvarat via en enkät, men de tyckte väl att det var bättre att göra jobbet två gånger). Jag frågade av vilken anledning det hade varit viktigt att jag infann mig kl. 9, men det fick jag inget svar på.
Sedan fick jag snabbt komma in till läkaren. Där inne hände ingenting som inte redan har hänt vid tidigare besök. Det hände heller ingenting som inte skulle kunna tas i samband med operationen.
Därefter skulle det tas prover och jag skulle prata med narkosläkaren. Men nu var jag så hungrig, så jag förklarade att jag måste gå och äta. De såg lite ängsliga ut, de kanske trodde att jag tänkte åka hem…

Efter att jag hade ätit lunch blev det provtagning (det såg bra ut), och sedan fick jag sitta och vänta igen, för att till slut prata med narkosläkaren.
Även denne ställde frågor som jag redan hade svarat på, och jag fick ingen information som jag inte redan hade fått tidigare. Jag lyckades dock snacka till mig att få genomföra operationen under lokalbedövning. Alltid något.

På landstingets hemsida står det;
Om du får vänta mer än 20 minuter efter en bokad tid har du rätt att få pengarna tillbaka.
Regeln gäller inte vid akutbesök, utan endast vid tidsbeställt besök i öppenvård.
Betyder det att jag kan kräva tillbaka de 230:- jag betalade idag? Jag vet inte riktigt vad som räknas som öppenvård.

När jag satt där i korridoren och bläddrade i gamla veckotidningar föll min blick på en relationsfrågespalt. Även om jag blev en aning äcklad, så kunde jag inte låta bli att skratta åt följande fråga;
Tänder på baklukten
Jag är en 70-årig gubbe och min fru är 36 år. Jag har alltid gillat en kvinnas doft och smak i vaginan, men nu på senare år så blir jag mer och mer upphetsad av hennes doft och smak i anus. Jag har börjat undra hur onormalt sådant beteende är? Är det farligt, ohygieniskt?
/Gubbsjuk gubbe
Han fick till svar att han skulle nöja sig med att lukta, och absolut inte inmundiga.

Både bra och dåligt med saffran

Bloggat den | January 17, 2011 klockan 9:12 pm | Inga kommentarer än

Gårdagen blev en väldigt slapp dag. Det enda vettiga jag gjorde var väl att jag hjälpte Mr T med hans reklamrunda. Det var äntligen hans sista reklamrunda, och det har verkligen inte varit roligt de senaste månaderna. Han har tröttnat på det och varit omotiverad (samtidigt som han inte har klagat när lönen har kommit), och det har varit en hel del gnällande runt det.
Men nu är det äntligen över!

Till söndagsmiddag fick det bli hemmagjord pasta. Jag blandade saffran i pastadegen, och det blev riktigt gott. Enl. Prinsessan så var det den godaste pasta hon någonsin har ätit
Dessvärre lyckades jag inte det minsta med såsen jag gjorde (på räkor och saffran)

Idag kom både Herr Fiffig och Mr T hem och talade om att de behövde ha nya skor till gymnastiken. Jag tog med mig hela barnaskaran och åkte ned till stan, och det gick förvånansvärt smidigt att hitta skor till dem.
Vi hann även med att få i oss varsin donut på gågatan

Imorgon är hela dagen vikt för ett inför-operationen-besök på Ackis. Det känns väl sådär.
Det är skönt att äntligen få det gjort, och jag har fullt förtroende för läkarna. Men sjukhusskräck är alltid sjukhusskräck…

Bra lördag

Bloggat den | January 15, 2011 klockan 11:54 pm | Inga kommentarer än

Dagen började med att jag sov tills jag vaknade. Skönt!
Jag ägnade några timmar åt att bara vara, och jag njöt av att känna mig så fri.
Wunderbar!

Jag tog med mig Prinsessan och åkte till kontoret några timmar. Hon hjälpte bl.a. till med att stämpla, och andra viktiga saker (och så hann vi även spela lite finns-i-sjön).
Vi blev hungriga, och gjorde misstaget att gå till Restaurang Alexander den store.  Jaja, jag får skylla mig själv. Men det var garanterat sista gången jag gick till den syltan!
Pizzorna var riktigt fula (jag ångrar att jag inte fotade eländet), och inte var de någon smaksensation heller.

Några kollegor dök upp, medan vissa var väldigt duktiga på att hålla sig undan… Jojo, det var väl viktigare att sitta hemma och spela Cityville, kan jag tänka..!

Flera gånger i veckan passerar jag butiQ. Jag har aldrig varit inne där, men jag spanar ofta lystet på deras kläder.
Idag stannade jag till och tittade lite mer noggrant i deras skyltfönster. De har verkligen kläder som tilltalar min smak! Av det jag kunde se av prissättningen, så har de uppenbarligen även priser som tilltalar plånboken.
Det får nog bli ett besök på butiQ i veckan som kommer

Och så skall jag hinna åka och köpa sängar till barnen, har jag tänkt. Jag vet inte hur jag skall få tiden att räcka till, men jag känner att måste få det gjort innan operationen (för efter den får jag inte lyfta ens en mjölkliter på flera veckor).

Kärlek, lycka och harmoni till er alla! Allra mest till de bittra och olyckliga, såklart!

Tacksam

Bloggat den | January 14, 2011 klockan 11:45 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag gjort något jag aldrig har gjort tidigare!
Jag har lyssnat på Rix fm.  Annars när jag lyssnar på radio så är det mest bara P1 för hela slanten, men idag kände jag mig lite vågad.

Det var en himla massa konstig musik där, som jag aldrig någonsin har hört. Någon hette Shakira och någon hette Rihanna och jag vet inte vad (men nu har jag googlat).
Inte ett enda ackord av Anders Glenmark så långt örat nådde! Men det var ju lite lattjo snack mellan låtarna ibland, så jag höll ut.
Det enda jag kände igen var Mikrofonkåt med September (och den hann ju snurra några gånger).

Prinsessan hon är rolig, hon.
- Jag är så trött på sexåringar. Jag orkar inte med dem, sa hon.
- Varför då? undrade jag.
- Jamen de bara tjatar och tjatar, förklarade hon frustrerat.
Om hon bara kunde förstå att även åttaåringar kan vara väl så tjatiga och jobbiga de också

En intensiv och givande och fantastisk vecka ligger bakom mig.
Jag niger ödmjukt och tacksamt inför allt det underbara mitt liv har kommit att innehålla. Jag nyper mig i armen flera gånger om dagen.
Jag är jävligt stolt över den verksamhet vi bedriver, och kan bara beklaga att “journaliten” (och mindre nogräknade bloggare som hängde på) valde att inte skriva om den (utan sina fantasimonster istället).
(Men alla som skriver/har skrivit om oss är välkomna att ta en titt på verksamheten;  det är bara att höra av sig - om ni vågar)
Men jaja, det är en kommande rättsprocess. Jag kan inte grotta ned mig i det (det är överlämnat till juristen), då jag har fullt upp!

I morgon står arbete på agendan. Det ser ut som att jag får sällskap av (några av) mina partners, så då tar jag nog med mig Prinsessan (eftersom Mabbe lär dyka upp).

Jag är så oerhört tacksam!
Om jag hade trott på reinkarnation, så skulle jag obevekligen ha tolkat det som att jag och mina kompanjoner måste ha varit obefläckade i våra tidigare liv.

IKEA bjöd på lunch

Bloggat den | January 13, 2011 klockan 11:54 pm | Inga kommentarer än

Några dagars hårt arbete ligger bakom mig. Det har varit en hel del måste-göras som har bockats av, och inte blev det bättre av att datorn havererade (fick nästan lite panikångest där). Men det löste sig smidigt till slut, och jag lyckades rädda alla dokument (tror jag).
Phu!
Allt eftersom alla måste-göras har bockats av, så har jag känt mig lättare och lättare. Nu känner jag mig så där lättad och pirrig i magen som man annars bara gör när man är nykär
Positiva besked från leverantörer hjälper naturligtvis också till.

Det känns så fridfullt att gå upp i ottan, någon timme innan tuppen gal. Att mjukstarta dagen ger så oändligt mycket.
T.o.m. Mr T har förstått tjusningen i att stiga upp tidigt (sic!).
- Mamma, väck mig innan du åker säger han.
Och jag väcker honom. Men jag väntar tills jag står med ytterkläderna på, eftersom jag vill att han skall få sova så länge som möjligt.

Det mesta flyter på riktigt bra och harmoniskt nu, trots att det bevisligen finns missunnsamma  bitterfittor (vilket är en könsneutral benämning!) som önskar det motsatta.
Ena halvan av mig vill säga Get a life, medan andra halvan av mig ömmar stort för dem. Vetskapen om att det finns människor som finner det viktigare att förtala/svartmåla/sprida falska rykten om andra än att ta itu med sitt eget elände, gör att det ärligt värker i hjärtat på mig.
Hur kan man bli sådan?
Vi skall snart ha ett möte med Arbetsförmedlingen, och någonstans inom mig önskar jag att vi därefter kan anställa “dessa bitterfittor”. Det skulle verkligen kännas bra (ur alla vinklar) att hjälpa dem ur sitt elände.

Idag blev vi bjuda på lunch av självaste IKEA. Det var både trevligt och gott.

Jag brottas med mitt samvete.
Som verkligheten ser ut, så kan jag nog inte annat än avsäga mig ansvaret för nattvandringen i min stadsdel. Det känns verkligen supersunkigt, men hur jag än vrider och vänder på det så har dygnet ändå inte mer än 24 timmar (och jag får dem ju inte ens att räcka till för mina egna barn i den utsträckning jag skulle vilja).

Min plan är verkligen att få mer kontroll över min egen tid under våren.
Jag vill verkligen kunna få loss tid för att kunna umgås med mina vänner igen. Jag har varit en urusel vän det senaste halvåret, men hoppas verkligen att det skall bli ändring på det.

Upphittat: En julklapp som hade ramlat ned lite bakom en hylla.
Mr T blev inte det minsta ledsen över att hans plånbok blev lite tjockare

Illamående

Bloggat den | January 10, 2011 klockan 5:07 pm | 5 Kommentarer

Usch!
Till följd av gårdagens explosion har jag mått vidrigt illa hela dagen. Jag har inte kunnat äta någonting, utan istället har jag gått omkring och kväljt mig med ojämna mellanrum.
Och när jag nu mår så illa som jag gör, då vill jag inte ens tänka på hur AG skall må…

För att pigga upp mig lite åkte jag och köpte en liten leksak;

Jag kan väl inte direkt påstå att det lyckades skrämma illamåendet på flykten, men lite gladare blev jag i alla fall

Fy fan vad äckligt!

Bloggat den | January 9, 2011 klockan 10:57 pm | 3 Kommentarer

Jag hörde en smäll, nästan som ett pistolskott, från köket, och så började AG kvida.
Jag for upp ur soffan och sprang mot köket. AG hade redan hunnit vackla sig in på toaletten, där han stod och sköljde ansiktet med vatten.
- Vad hände? frågade jag chockat.
- Kattmatsburken exploderade i ansiktet på mig, kved han.

Stanken som spred sig i lägenheten är obeskrivlig. Det är det absolut vidrigaste jag någonsin har känt. Lukten ruttet ägg skulle, i jämförelse, kunna användas som parfym. Det är dagens sanning.
- Stoppa fingrarna i halsen och spy, uppmanade jag honom.
- Vänta… jag har ju inte ens fått bort skiten ur ögonen… kved AG tillbaka, och fortsatte med det frenetiska sköljandet.

Barnen blev oroliga när de såg sin pappa stå och hulka och skölja ansiktet. Jag försökte lugna ned dem, men det gick inget vidare med tanke på den stank som nu spridit sig i hela lägenheten.
Prinsessan sprang ut i trappen. Hon vägrade vara inne. Jag uppmanade barnen att öppna alla fönster, och att tända doftljus.
Själv kavlade jag upp ärmarna och gick in i köket för att torka upp skiten. Det var rutten kattmat överallt; på golvet, på skåpen, på väggarna, i taket…

Kombinationen av att hålla på och torka upp den vidriga kattmaten och att höra AG stå och hulka inne på toaletten gjorde att jag också började hulka. Men jag klarade mig från att spy genom att ställa mig vid fönstret och andas en stund.
Barnen barrikaderade sig inne i Mr Ts rum, och vägrade komma ut så länge stanken var kvar.  Nu har stanken lagt sig lite, och de har vågat sig ut. Själv tycker jag mig känna stanken hela tiden, och jag har väl aldrig längtat så efter en dusch som nu.

Söndag

Bloggat den | January 9, 2011 klockan 9:18 pm | Inga kommentarer än

Dagen började med att Cyberfrun ringde och väckte mig. Sämre sätt kan man bli väckt på

Sedan har jag ägnat hela dagen åt att arbeta. Jag var riktigt effektiv, och fick massor gjort. Det känns kanon!

Dagen avrundades med att familjen gick på pizzeria. Det är ju en ganska bra söndagsmiddag, när man inte orkar laga mat.

Jag är bög

Bloggat den | January 9, 2011 klockan 1:50 am | 1 Kommentar

Nu är det officiellt!
Jag är bög.

Jo, det är sant.
Det har ju visserligen konstaterats tidigare, men nu har det fastslagits igen.

Jag spelade en Betapetmatch, och regerade väl ganska duktigt redan från början.
Jag avslutade matchen med att lägga en rullning (innehållande Z) över två röda (bara Scrabblenördar vet vad jag pratar om), och jag kände mig riktigt nöjd.
Tack för matchen, skrev jag till min motspelare.
Jävla bög, svarade motspelaren.

Så; Härmed bekänner jag mig som bög!

Mera mys

Bloggat den | January 8, 2011 klockan 11:14 pm | Inga kommentarer än

Ännu en, mer än lovligt slapp dag, har passerat. Förutom en liten promenad till ICA så har det varit mys och slappande för hela slanten.

Ikväll blev det Låt den rätte komma in, Cheez crunchers och ett glas rött. Sämre kan man ha det

Imorgon har jag lust att ta med mig chokladtermosen ut i skogen. Frågan är väl om det är så speciellt framkomligt i skogen.
Vi får se.

Kärlek och harmoni till alla - allra mest till de bittra och olyckliga, då de behöver det som mest!

Harmoni

Bloggat den | January 8, 2011 klockan 1:14 am | 1 Kommentar

Jag gillar den där varma känslan i maggropen.
Jag är tacksam över så fantastiskt mycket. Tex mina alldeles underbara barn, som jag har kunnat umgås extra mycket med de senaste veckorna. Det gör mig lycklig!
Prinsessan är komikern i gänget. Hon är kvicktänkt, och kommer med kommentarer som får oss andra att kikna av skratt.
Herr Fiffig är intelligent och eftertänksam. Han löser logiska problem som ett rinnande vatten, och han är “familjens miniräknare” (32+375+1080+212 räknar han ut snabbare än du hunnit ta fram räknaren på din dator).
Mr T är harmonisk, varm och smart.  Han är väldigt down-to-earth, och skäms inte för att han älskar sin mamma (bara en sån sak!).

Själv spritter jag av nya tankar och idéer.
Nu gäller det bara att övertyga kollegorna också

Ljuslyktan på bilden har jag fått av världens bästa matte till världens bästa hund <3

Kärlek och harmoni till alla - allra mest till de bittra och olyckliga, då de behöver det som mest!

Slöfredag

Bloggat den | January 7, 2011 klockan 6:49 pm | Inga kommentarer än

Det har bara gått en vecka på det nya året, och jag har redan upplevt årets slöaste dag. Jag har verkligen inte gjort något vettigt alls, utan det har varit myshäng hela dagen.

Nu är det dags att fixa lite tacos, och sedan blir det soffhäng med familjen. Planen är att vi skall titta på Shriek if you know what I did last friday the 13th.
Jag hoppas att den inte är läskig, utan ungefär som Scary movie-filmerna (som barnen gillar).

Pappa

Bloggat den | January 7, 2011 klockan 7:23 am | Inga kommentarer än

Idag fyller min djupt och högt älskade pappa år.

Pappa har varit min trygghet och stöttepelare genom hela min uppväxt.
Han har varit, och är, bäst liksom!
Utan min pappa hade jag aldrig varit den jag är idag!
(Utan honom hade jag varit en homofobisk och rasistisk radhushemmafru i Örebro - hur kul låter det?)

Jag älskar och beundrar min pappa.
Han är den bästa pappa jag någonsin hade kunnat önska mig!
Jag minns mina barndomsår då vi fiskade abborre, och sedan rökte den i farfars gamla “rökeri”.
Varken förr eller senare har någon fisk smakat så gott! Jag känner fortfarande smaken på min tunga.

Min barndoms förtrolighet med pappa har i allra högsta grad bidragit till att jag är den jag är idag.

Samtidigt ger min pappa mig dåligt samvete.
Nej; det är inte min pappa som ger mig dåligt samvete - absolut inte!
Men jag får dåligt samvete för att jag är en så dålig dotter (jag är medveten om att det inte är pappas syn på saken!).
Jag bor många mil bort, och jag kan inte alltid finnas tillhands. Jag kan inte titta in på en spontan fika, och jag kan inte alltid vara där när det skulle behövas.
Det bedövar mig i samvetet.
Jag vill ju alltid finnas till för världens bästa pappa!

Trettondagsafton

Bloggat den | January 5, 2011 klockan 11:02 pm | Inga kommentarer än

I morse vaknade jag av att det knackade på dörren vid sjusnåret.
Jag kikade i tittögat, och där utanför stod en karl. Det var bara att svepa om sig en stor kofta och öppna.
- Ja hej, jag tänkte bara kolla om ni var vakna.
- Ööhhh…..
- Vi håller på och jobbar i grannlägenheten, och måste stänga av vattnet en liten stund.
- Ja, gör det du.
- Det blir bara en pytteliten stund, och det gäller bara toaletten. Inte köket eller badrummet.
- Stäng av vattnet du.
- Vill du att jag knackar på och säger till exakt när jag stänger av? Det kommer bara vara avstängt en liten, liten stund.
- Nej, det behöver du inte göra. Stäng av vattnet när du vill. Vi sover här.
- Jaha. Ok.

Sedan satte det igång att låta inifrån grannlägenheten. Hantverkarna körde med några maskiner som fick det att vibrera i hela huset. Det höll på en knapp timme, och sedan har de ägnat sig åt tyst arbete hela dagen.

Vad är det med hantverkare?
Varför måste de börja arbeta så okristligt tidigt (särskilt när man kan anta att många är lediga och vill sova)? Och varför måste de - utan undantag -  börja med de arbetsmoment som får hela huset att skaka?
Och om de skulle råka jobba över, så sparar de obönhörligen de vibrerande och störande arbetsmomenten till så sent som möjligt.
Vad är grejen med det?

Men jag klagar inte på min dag.
Det har varit en hel del pyjamashäng och slappande. Ja, det har varit mest det för hela slanten, om jag skall vara ärlig.
Jag har inte stuckit näsan utanför dörren, utan bara myst med barnen.
Ok, det blev lite garderobsrensning också.

Jag är så tillfreds med livet att jag nästan skäms.

Hur gör man när man reser till London?

Bloggat den | January 5, 2011 klockan 8:05 pm | 5 Kommentarer

Utan minsta förvarning slogs jag av tanken Undrar om jag skall åka på en weekendtrip till London med Mr T i vår?
Trogna läsare lär vara förvånade, med tanke på hur extremt flygrädd jag är, men jag försäkrar att ingen kan vara så förvånad som jag.

Så snart jag hade slagits av tanken kunde jag inte få den ur huvudet.
Men jag vet ingenting om att resa på det sättet. Hur gör man? Det är 17 år sedan jag var utomlands senast, och jag har aldrig någonsin åkt på en flyg-och-hotell-resa.

Vilken resebyrå är bäst att vända sig till? Hur mycket är rimligt att betala för en resa? Finns det något hotell som är bättre/sämre än andra (det behöver inte vara femstjärnigt, men jag vill gärna ha rena lakan och fritt från kryp)?  Vad måste man hinna med att uppleva om man åker dit en weekend (tillsammans med en 15-åring)?
Vad mer bör jag känna till för att klara mig i London under två dygn?

Jag vågar verkligen inte påstå att det är bestämt att jag tar med mig Mr T till London i vår. Det är en låång väg att vandra, innan jag stiger ombord på ett flyg.
Men jag har börjat sondera terrängen, och det är ett tusenmilakliv bara det.

Inför operationen

Bloggat den | January 4, 2011 klockan 10:43 pm | 3 Kommentarer

Idag fick jag ett tjock kuvert med information och ett frågeformulär inför den kommande operationen.
Frågan

En operation kan innehålla flera moment och beröra fler än ett organ. Vad planeras ingå i din operation?

oroar mig lite. Skall jag svara på det, liksom.  Ok, jag vet ju varför jag skall opereras, men det känns inte riktigt som att det är min sak att informera dem om vad som ingår i operationen.

Ett bra år har börjat

Bloggat den | January 3, 2011 klockan 9:22 pm | Inga kommentarer än

Det blev ingen pulkaåkning idag, men det blev en bra dag ändå. Den har bla bestått av ett kreativt och inspirerande möte. Kul, och det gav verkligen en stor energikick

Dagen avslutades med en spontant påkommen middag i goda vänners lag. Trevligt och gott.

En händelse ikväll, som för bara något halvår sedan skulle ha medfört känslor av katastrof och ångest, blev istället ett regelrätt segertåg.
2011 kommer bli ett bra år!

Fyrishov 20 år

Bloggat den | January 2, 2011 klockan 11:26 pm | Inga kommentarer än

Idag var det meningen att hela familjen skulle åka till Fyrishov och fira deras 20-årsjubileum.
För egen del stannade jag dock hemma under täcket, i hopp om att sova bort lite feber. Det lyckades väl till en del, men jag kan konstatera att magen verkligen inte är vad den borde vara.

Nåja, delar av den övriga familjen åkte till Fyrishov där de träffade Kaj Krokodil, åt tårta, åkte vattenrutchkana och tävlade i en hinderbana.
Det känns ganska trist att jag inte kunde följa med, men de där timmarna under täcket var nog nödvändiga.

Hoppas att det inte bli för kallt och blåsigt imorgon, för då är min plan att ta med barnen och varm choklad till pulkabacken.

Konsten att göra sig populär hos en tonåring

Bloggat den | January 1, 2011 klockan 9:21 am | 2 Kommentarer

För någon vecka sedan satt jag hemma hos en vän och fikade.
Hans 19-årige son kom plötsligt in och frågade;
- Pappa, kan du köpa ut ett flak starköl åt mig?
- Nej, det kan jag verkligen inte göra, blev det självklara svaret.
Tjatet fortsatte en stund, och till slut blev jag tvungen att ingripa;
- Du kan sluta tjata. För OM du skulle lyckas snacka omkull din farsa, så skulle jag sätta stopp för det. Om han langade till dig, så skulle jag ringa polisen utan att blinka!
- Vaa!? Skulle du sätta dit din egen kompis!!?!!
- Ja, det skulle jag absolut göra, om det var så att han köpte ut till en minderårig.

Det blev ganska tyst i rummet, och 19-åringen gick ut.
Vi kunde inte avstå från att fnissa. Eller nej; Vi fnissade inte. Vi skrattade ganska hjärtligt.
Kanske mest för vårt tysta samarbete.

För nej, man köper inte ut till en minderårigt, hur jäkla snart denne må nästan ha åldern inne, och hur mycket han än tjatar.