Gott Nytt År

Bloggat den | December 31, 2010 klockan 10:56 pm | Inga kommentarer än

Det har varit en ganska slapp dag, som började med långt pyjamashäng. Sedan blev det skumbad och därefter långpromenad.
Till nyårsmiddag serverades den traditionella oxfilén, och sedan har det varit sällskapsspel med barnen för hela slanten.

Jag gissar att övriga familjen vill gå ut och titta på fyrverkerier när tolvslaget närmar sig. Själv väljer jag att stanna inne med Hunden (som inte tycker att det är kul med smällandet).

Gott Nytt År och mycket kärlek till er alla. Mest till de bittra och olyckliga, för de behöver det som mest.

Som en tung, blöt filt

Bloggat den | December 30, 2010 klockan 10:53 pm | 1 Kommentar

Vid lunchtid idag hördes lite högljudda röster utifrån gården. Jag tittade ut genom fönstret, men kunde inte se något. Däremot uppfattade jag att den högljudda argumentationen kom från grannporten, och att polisen hade återvänt då de uppenbarligen fick åka härifrån i ogjort ärende igår.
Jag såg ytterligare ett par poliser anlända, och kunde bara hoppas på att det här, oavsett vad det nu handlade om, skulle lösa sig så smärtfritt och smidigt som möjligt.

Efter en stund klingade de höga rösterna av, och jag tänkte att de väl antagligen hade gått inomhus eller att (ännu hellre) situationen hade löst sig, och polisen hade åkt härifrån.

Ytterligare en stund senare skulle jag gå ut till containern med lite grovsopor.
Jag fick en chock när jag kom ut från porten.
Utanför grannporten stod en polisbil, samt ett tiotal poliser. Där stod även delar ur den aktuella grannfamiljen, och det skar i mitt hjärta. Jag skyndade snabbt förbi, och tittade bort för att inte genera familjen.
På väg tillbaka från containern kunde jag inte undgå att uppfatta vad det hela handlade om. Mitt hjärta fullständigt brast, och tårarna forsade nedför mina kinder innan jag ens hade hunnit in i min egen port.
Därefter har det blivit ett antal tårar, nu senast när jag var ute med Hunden på kvällspromenad.

Det jag såg utanför grannporten idag hade jag gärna kunnat vara utan, men nu sitter det fastetsat på hornhinnan. Det ligger som en tung, blöt filt över mig, och jag har en klump i magen.

Jag har kramat och pussat extra mycket på mina barn idag.

Det är inte alla barn som har en fröjdefull jul

Bloggat den | December 30, 2010 klockan 1:22 am | 1 Kommentar

Jag tog med mig Prinsessan och Herr Fiffig till ICA för att handla. Barnen stannade vid brödhyllan för att plocka ned några donuts i en påse, medan jag fortsatte in i butiken.
Ett par minuter senare kom barnen springande med andan i halsen.
- Mamma, mamma! Det var en annan mamma där borta, och hon hade ett barn som kanske var tre år. Hon sa till barnet att han skulle komma, men han hörde inte. Då gick hon fram och tog strupgrepp på honom såhär [barnen visade] och skrek jättemycket åt honom.

Barnen var ganska skärrade, och jag blev illa berörd av det de berättade.
Lite senare, när vi stod i kassakön hörde vi en kvinnoröst skrika
- Men är du döv, unge!?
- Mamma, hör du? Det är hon igen, sa barnen upprivet.
Ja, jag hörde. Och många andra i butiken hörde.

Jag dröjde mig kvar utanför butiken för att prata med kvinnan när hon kom ut, men också för att försöka lugna ned mina barn, som upplevde ett ganska stort obehag av det de hade sett och hört.
Tyvärr måste jag ha missat kvinnan, för hon dök aldrig upp. Jag hoppas verkligen att någon annan kom sig för att ta henne i kragen.

Lite senare, när jag och Herr Fiffig skulle gå till tvättstugan, stod en polis utanför grannporten. Genom entrédörren såg vi att 4-5 poliser stod utanför en lägenhetsdörr, uppenbarligen utan att lyckas få kontakt med de som bor där. Herr Fiffig blev genast full av frågor, som jag inte kunde svara på.

I den aktuella familjen finns ett barn som är ungefär i Prinsessans och Herr Fiffigs ålder, och redan på ett tidigt stadium sa vi ifrån till våra barn att vi inte ville att de skulle leka med det barnet. Det kanske kan låta drastiskt, men barnet har ett beteende och ett språkbruk som vi inte vill att våra barn skall lägga sig till med.
Familjen har inte bott här ett år ens, och det här var nog tredje gången de fick besök av polisen. Det gör mig så ledsen.
Jag får en klump i magen av att tänka på att det finns barn som i sin vardag får “räkna med” att polisen knackar på dörren. Nu vet jag förvisso inte vari polisens intresse för familjen ligger, men det är egentligen ointressant.

Barn skall ha trygghet, inte besök av polisen.
Och det är så oändligt sorgligt om enda vägen till trygghet går genom polisbesök.

Pasta

Bloggat den | December 29, 2010 klockan 11:49 pm | Inga kommentarer än

Idag invigde jag den nya pastamaskinen genom att göra lasagneplattor, och det blev riktigt bra. Istället för att bara göra vanlig “tråkig” pasta, så hällde jag i lite örter också, och det visade sig gå alldeles utmärkt.

Receptet blev ungefär så här;
2½ dl vetemjöl
3 dl durumvete
5 ägg
2 msk olivolja
1 tsk salt
1 dl hackade örter

Jag hade tänkt att det skulle bli lite pastadeg över, så att jag kunde göra lite linguine, men allt gick åt till lasagnen (det blev ungefär motsvarande en ugnsplåt), som fick höga betyg av hela familjen.

Det är bara fantasin som sätter gränser för vad man kan smaksätta pastadeg med, och man kan ju utgå från vad man tänker äta till pastan. Smaksättningar som står på tur att testas är rivet citronskal, chili, pesto, saffran… ja, varianterna är många.

Årets folkbildare och Årets förvillare utsedda

Bloggat den | December 29, 2010 klockan 6:32 am | 1 Kommentar

Igår utsågs Årets folkbildare och Årets förvillare av Vetenskap och Folkbildning;

Till Årets folkbildare 2010 utses läkaren Åsa Vilbäck för hennes förtjänstfulla folkbildning om medicin. Utmärkelsen Årets folkbildare är förenad med ett penningpris på 25000 kronor.

Hedersomnämnande går till ytterligare tre personer för deras mångåriga, skickliga och hängivna folkbildningsarbete: Mats Reimer, Björn Fjæstad och Hans Furuhagen.

Till Årets förvillare 2010 utses lobbygruppen Stockholmsinitiativet. Stockholmsinitiativet ägnar sig huvudsakligen åt att förneka det vetenskapliga kunskapsläget inom klimatforskningen, presentera hemmasnickrade och ofta självmotsägande teorier om hur klimatet ”egentligen” fungerar, sprida konspirationsteorier, samt förmedla obekräftade rykten och ogrundade anklagelser mot klimatforskare.

Läs mer här.

Pastamaskin och varm choklad

Bloggat den | December 28, 2010 klockan 11:09 pm | Inga kommentarer än

Om det inte vore för att barnen ha jullov, så skulle jag tillbringa mina dagar med att ligga och snörvla under täcket. Men nu är det bara att kliva upp, snyta sig, ta en Ipren och se glad ut.

Idag åkte jag och Prinsessan till Gränby centum för att fördriva tiden lite. Inspirerad av EvaP, slog jag till och köpte en pastamaskin. Jag har haft en sådan tidigare, men den försvann i en flytt för en herrans massa år sedan. Men nu finns det en i hushållet igen, så här skall det vevas pasta!

Det är inte längre till Gänby centum än att att det tar 10-15 minuter att promenera dit. Men när man inte är på topp känns det inte så lockande att ge sig ut och knalla, och då är det ju tur att det att det finns en direktbuss dit. Den åker visserligen lite omvägar, och det tar längre tid än att gå, men det gör ingenting.

Jag såg att Konditori Fågelsången hade flyttat in på Gänby centum, och tänkte att det skulle vara mysigt att dricka en kopp varm choklad med Prinsessan där.
Konditori Fågelsången har anor från 50-talet, vilket har borgat för kvalitet och mysig miljö, så där vill man gärna dricka en kopp choklad.
Det visade sig att man inte hade lyckats flytta med sig atmosfären ut till Gränby centrum.
Chokladen var inte riktig choklad (dvs sådan som görs på kakao, socker och mjök), utan gjordes av pulver i en maskin. Den serverades inte i koppar, utan i några trendiga italienska glas.
#fail

Imorgon är tvättstugan bokad i åtta timmar. Inte helt onödigt. Och så skall det skuttas med Hunden i snöhögar. Mysigt!

En gammal indian sa en dag till sitt barnbarn: Två vargar krigar inom oss alla. Den ene vargen av rädsla och hat. Den andre vargen av kärlek och fred.
Vilken vinner frågade barnbarnet?
- Den vi matar.

Jag ser bra ut

Bloggat den | December 27, 2010 klockan 11:29 pm | Inga kommentarer än

Jag tog med mig Prinsessan och Herr Fiffig och åkte ned till stan för att hämta mina efterlängtade glasögon. Kidsen var inte så intresserade av att följa med till optikern, så de gick till Leklust istället.
När jag kom till Leklust en liten stund senare reflekterade de inte över mina brillor med en enda min, och jag tänkte att jag säger ingenting.
Jag hann nästan bli lite småpurken, och när vi satt på China River och åt en timme senare spände jag ögonen i dem;
- Jag är besviken på er, sa jag.
- Vaa!? sa de enat och häpet.
- Ja, jag är besviken på er.
- Varför då? Vi har inte gjort något.
- Nej, just det…
- ??!?
- Men ser ni inte att jag har mina nya glasögon på mig!?
- Va? Har du!?
Ok att såväl de gamla som de nya bågarna är svarta och hornbågade, men så särskilt lika tycker jag inte att de är.

Senare åkte vi ut till Gränby centrum för att se om vi skulle hitta något på rean. Det blev ett linne till mig och långkallingar till barnen (även om det senare inte var på någon rea). Dessutom passade jag på att köpa ett SD-kort, och det hampade sig inte bättre än att jag expedierades av självaste AG.
Till slut blev jag tvungen att spänna ögonen i honom också;
- Jag förklarade för en stund sedan att jag var besviken på Prinsessan och Herr Fiffig, och nu är jag besviken på dig också!
- Vaa..?
- Ja, jag är besviken på dig!
- Ehhh…. *tyst och stirrande*… Ah, du har hämtat dina nya glasögon..!

När jag kom hem kom Mr T och pratade lite. Inte heller han visade med en min att han såg att jag hade nya glasögon på mig. Till slut var jag tvungen att förklara att jag nu var lika besviken på honom som jag hade blivit på de andra.
Han vässade blicken, sken upp och sa
- Aaah! Du har hämtat dina nya glasögon! Grattis. Du passar jättebra i dem!

Ja, jag tror att jag kan komma att trivas riktigt bra med de nya brillorna. Jag tycker visserligen att de känns lite stora, men det är väl en vanesak. Enl AG ser jag ännu mer nördig ut i dem.
Jag hade trott att det skulle vara ganska obehagligt att vänja mig vid progressiva glas, men det går riktigt bra. Dessutom hade jag räknat med att jag skulle ha en ganska ordentlig huvudvärk ikväll, men den lyser med sin frånvaro.
Det blir bra, det här.

Meddelas endast på detta sätt

Bloggat den | December 27, 2010 klockan 7:18 pm | Comments Off

Om jag har förstått saken rätt, så började det med att en privatperson kontaktade en bloggare och bad denne skriva ofördelaktigt om mig och Fatou. Det hade bloggaren uppenbarligen ingenting emot. Tvärtom, så strösslade han (jag har fått för mig att det var en han) gärna lögner omkring sig, utan att kontrollera fakta.
Att bloggaren ifråga uppenbarligen måste ha förstått att det handlade om just rena lögner får vi utgå ifrån, då denne valde att inte kontakta oss (eller någon myndighet) för att kontrollera de fantasifulla uppgifterna.

Någon vecka senare snappade en “nättidning” upp lögnerna, och tyckte uppenbarligen att det lät smaskigt. Även här (och det förvånar mig en aning) arbetade man tydligen efter devisen Kolla aldrig upp en bra story, utan man valde att köra på utan minsta kontroll.
Fatou blev uppringd av en aggressiv “journalist” som uppenbarligen måste ha trott att han var något smaskigt på spåren. Hon blev, med all rätt, mycket ställd av hans fantasifulla påståenden.
Han påstod t.ex. att han hade sökt mig, men att jag inte svarade. - Varför svarar hon inte, hon har ju telefonen med sig, ångade “journalisten” på. Man kan ju undra på vilka grunder han ansåg sig kunna avgöra att jag hade telefonen med mig?
Sanningen är att han ringde mig en gång (och det gjorde han efter att han hade pratat med Fatou - tack nummerpresentatören för det!), på min arbetstelefon som låg kvar på det julstängda kontoret. Det kan man knappast kalla att försöka nå en person, om man vill framstå som seriös.

“Journalisten” kom alltså med en hel del fantasifulla påståenden, vilket med all rätt gjorde Fatou ganska ställd. Bla påstod han att min mamma (sic!) skulle ha betalat en del kostnader för vår verksamhet.
Hahahaha!
Fatou visste inte riktigt vad hon skulle säga. Ja, att min mamma inte har betalat kostnader för vår verksamhet, det vet hon ju. Men hon kunde ju inte veta huruvida min mamma ev har betalat andra avgifter till div. myndigheter (och att “journalisten” därmed kanske hade blandat ihop uppgifterna). Fatou känner inte min mamma, och vet därmed inte huruvida min mamma bedriver någon verksamhet eller ej.

För att “journalisten” skulle få en korrekt uppfattning om vår verksamhet bjöd Fatou in honom till kontoret. Det tackade han ja till, men sedan valde han ändå att skriva utan att ha besökt oss.
Om det var det smartaste val han har gjort i sitt liv, då blir jag mörkrädd.

Utöver de lögner som den tidigare nämnda bloggaren serverade, så påstods det nu i “artikeln” bla att min mamma skulle ha stått för en del av våra kostnader.
Hahahaha!
Och sedan kommer det som, för mig personligen, måste vara det största scoopet; Min mamma är inte min mamma!
Jo, det är sant (åtminstone enl “artikeln”)!
Här har jag gått i hela mitt liv och trott att en, idag 71-årig kvinna, är min mamma. Men jag har haft fel hela tiden. I “artikeln” namnges min mamma, och det visar sig vara en kvinna som är ett par år yngre än jag!
Ni förstår att jag är omtumlad!? Jag måste rita om mitt släktträd.
(Jag kommer, inte helt osökt, att tänka på en replik ur en gammal Hasse-å-Tage-sketch: Min fru är inte min fru - det är min far.)

Ja, man behöver väl inte vara någon Einstein för att räkna ut på vilken nivå sanningshalten i “artikeln” ifråga ligger, och vilka krav “nättidningen” ställer på faktakontroll.
Det är snarare uppenbart att syftet har varit att skriva ofördelaktigt om mig och Fatou (även om det innebär att man måste ta hjälp av lögner).

Vi har ingenting emot om man skriver om oss. Tvärtom.
Man behöver inte gilla oss för att skriva om oss, men nog tusan skulle vi uppskatta om det som skrivs har någon som helst verklighetsförankring. Det är ju synd att man inte har gjort sig besväret att informera sig om vår verksamhet och hur vi bedriver den. Men det är klart; Hade man gjort det, så hade man ju inte haft någon story.

Hur svårt kan det vara att t.ex. kontrollera om ett företag innehar F-skattsedel? Det är ju bara att lyfta luren och ringa skattemyndigheten. Vad kan det ta? En minut?
Men för vissa är det tydligen viktigare att sprida lögner än att hålla sig till sanningen.

Vi fick höra att en, i bloggvärlden omvittnat genombitter människa har hakat på “nättidningens” fantasifulla uppgifter, och nu sprätter dem omkring sig i sin blogg. Om det stämmer, så kan jag inte säga att jag är förvånad.
Möjligen är jag förvånad över att människan inte ens reflekterar över att om man falskeligen anklagar andra för något kriminellt, så har man - vips! - själv blivit den kriminella. Snacka om att bita sig själv i svansen! Men jag har tydligen haft alldeles för höga tankar om personen ifråga, trots att mina tankar inte har varit nämnvärt höga.
Att sprida förtal bakom lösenord är precis lika kriminellt det, och det är ju tur att det finns så rakryggade människor att de printar ut det skrivna.

Alla ev. frågor ang. ovanstående hänvisas fr.o.m. nu till Advokatfirman Wijk & Nordström, som har fått uppdraget att vidta rättsliga åtgärder mot de som deltagit i förtalet av oss (varesig man agerat som “nättidning” eller bloggare/privatperson).

Första mellandagen

Bloggat den | December 27, 2010 klockan 11:41 am | Inga kommentarer än

Dagen började på bästa tänkbara sätt; Jag vaknade tidigt och beskådade gryningen i sällskap av en mugg kaffe.
Härligt.
Barnen tog en lång sovmorgon, och jag njöt av ensamheten och tystnaden.

Igår när jag köpte nässpray lyckades jag få en sort med menthol, och jäklar vilket drag det var i den! Det känns ju som att halva hjärnan fräts bort.

Dagen är ett oskrivet blad, men jag funderar på om jag skall ta med mig de yngsta kidsen och gå till Gränby centrum för att spana lite på rean. Det skulle kunna gå lite hur som helst
Men först av allt skall jag ta mig till stan för att hämta mina nya glasögon som har kommit!

Bornholm i mitt hjärta

Bloggat den | December 26, 2010 klockan 10:31 pm | Inga kommentarer än

Bornholm Sitter och drömmer mig bort. Tar nätet till hjälp, och längtar än mer.

Under många år har jag närt en dröm om att cykla runt Bornholm en sommarvecka. Någon gång skall det bli verklighet - sanna mina ord.

Jag vet inte varför, men Bornholm har alltid haft en varm plats i mitt hjärta. Kanske tack vare sin närhet till Tyskland?
Jag har aldrig varit där, och vet egentligen ingenting om ön (eller så vet jag en hel del, genom mitt informationssökande).
Hur som helst, så måste jag åka dit. Jag skall åka dit!
Någon gång.

Jag sitter och kollar cykelvägar, vandrarhem och färjeförbindelser. Det gör mig smått lyrisk.

Det kommer inte att bli i sommar, och antagligen inte nästa sommar heller.
Men någon gång…

Nu är både födelsedags- och julfirande avklarat

Bloggat den | December 26, 2010 klockan 5:02 pm | Inga kommentarer än

I onsdags gick hela dagen åt till att fara runt och fixa inför det överrasknings-40-årspartaj som skulle gå av stapeln på kvällen. Jag hade sagt till Fatou att jag skulle resa bort och att jag var sjuk och jag vet inte allt, som ursäkt för att jag inte ens kunde komma förbi och ta en fika på hennes födelsedag (det där med att jag var sjuk var inte helt osant, men med lite Ipren i kroppen så höll jag mig flytande).
Ja, sanningen var att ingen hade tid att ens kvista förbi med minsta lilla blomma. Stackars Fatou, där fick hon sitta mol allena på sin stora dag.

Nåja, vi hade fixat så att hon skulle få göra sina naglar vackra, och döttrarna skulle sminka henne och göra henne fin i håret, så att hon var presentabel inför den middag hon skulle gå ut och äta på kvällen, tillsammans med barnen. Trodde hon.
Precis när hon skulle kliva in på restaurangen ringde jag.
- De har ringt från kontoret. Det är en vattenläcka där, och du måste åka dit, ljög jag.
- Vaa!? Men jag ska precis gå in på restaurangen!
- Du får skjuta lite på det. Fastighetsskötaren står och väntar på att bli insläppt, så du måste åka dit nu.
- Men jag har inte nyckeln med mig!
- Det gör ingenting, fastighetsskötaren har ju nyckel.
[Att hon inte genomskådade mitt ihåliga resonemang här får nog ses som ett bevis över hur chockad hon var]

Vi var närmare 40 personer som hade samlats på kontoret. Nu släckte vi ned, och stod tysta och väntade på att hon skulle dyka upp. Eftersom Fatou inte hade någon nyckel med sig, så ställde vi ytterdörren på glänt. Vi vågade knappt andas när vi hörde henne komma.
När hon såg att ytterdörren var öppen fick hon för sig att det hade varit inbrott också, och vi hörde henne säga till ena dottern;
- Ring 112!
Så snart hon klev in genom dörren klämde vi i med ett ordentligt Ja må hon leva, och skräcken i hennes ögon var inte att ta miste på. Det tog flera sekunder innan hon fattade, och man såg hur pusselbit för pusselbit föll på plats.
Det blev en fantastiskt trevlig kväll, med gudomligt god smörgåstårta, trevliga människor och mysig samvaro. Jag tror att hon tyckte att födelsedagen blev helt fantastisk, men kan inte förstå hur hon kunde komma på tanken att anklaga mig för att vara hjärnan bakom det hela *visslar oskyldigt*

Julen har passerat, och även om jag har legat nedbäddad och sjuk (på riktigt), så har det varit jättemysigt och trevligt. Trist bara att vara så förkyld och täppt att det blir svårt att andas. Men med hjälp av Ipren har jag åtminstone bitvis varit på benen. Dessvärre hade förkylningen nått det där stadiet där man totalt har förlorat förmågan att känna smaker lagom till julmiddagen. Men jag åt, och försökte tänka på hur gott det var.
Att döma av det jag fick av Tomten, så måste jag ha varit väldigt snäll i år. I ett av paketen låg det Opium, något som jag har saknat alltför länge. Det är verkligen den enda parfym jag använder, och det var roligt att höra barnen säga;
- Nu luktar du mamma igen!

Idag bestämde jag mig för att jag var på pigg att det var dags att ta en sväng på stan. Det var ett par klappar som skulle bytas, och så tänkte jag att jag kanske skulle spana lite på rean också.
Så värst mycket reaspanande blev det inte, men det blev en trevlig stund med Prinsessan och Mabbe i alla fall.

Nu är det dags att hjälpa Mr T med hans åtaganden i reklambranschen… Därefter väntar den traditionella annandagsmiddagen; Pizza.
Pizza på annandagen är lika obligatoriskt som sill vid midsommar, kräftor på kräftskivan eller skinka på julbordet.

Dramaten skapar dramatik

Bloggat den | December 22, 2010 klockan 8:48 am | 4 Kommentarer

Jag menar verkligen inte att beklaga mig, men kan konstatera att mina dagar är längre, mer hektiska och fyllda av fler möten än vad de någonsin har varit. Och det är bara positivt och roligt!
Har av någon anledning inte kunnat logga in i bloggens kontrollpanel de senaste dygnen. Inte för att det egentligen har gjort någon skillnad, eftersom jag ändå inte har haft tid att blogga. Men nu fungerar det igen.

Någon liten förkylningsbacill har flyttat in hos oss, och vi snörvlar ikapp i familjen. För min egen del så har det inte varit värre än att jag har kunnat hålla mig på benen *peppar, peppar*, men Prinsessan har varit riktigt rosslig. Nu verkar det vara Mr Ts tur att sega ihop.

Jag kunde inte hålla mig, så jag kvistade in till optikern för att kolla om mina glasögon var klara. Jodå, till hälften.
Jag fick med mig läsglasögonen därifrån, och håller som bäst på att vänja mig vid dem. Det är så häftigt att kunna läsa igen! Jag vet inte om de andra glasögonen hinner bli klara innan jul, men jag håller tummen.

Igår började dagen med att jag packade min dramaten och knallade iväg mot skolan, medan Prinsessan låg kvar hemma och snörvlade. För även om hon var sjuk så var ju jag tvungen att fullfölja mina plikter som klassförälder, och överlämna klassens julklapp till fröken.
Fatou, som har barn i samma klass, stod på skolgården och väntade. Jag såg hur hon liksom vände sig bort när hon såg att jag hade dramaten med mig. Sedan, under bussresan, ville hon inte riktigt kännas vid mig.
När vi kom till kontoret ställde jag dramaten innanför dörren, bredvid klädhängaren.
- Ställ den inte däär! Folk kan ju se den! ylade Fatou. Jag lyssnade dock inte på det örat.
Senare, under fikarasten, pekade de yngre tjejerna (snorungarna, skulle jag vilja kalla dem!) bort mot ytterdörren och frågade;
- Du Häxan, den där… grejen… är den din..?
- Ja! svarade jag stolt.
Tjejerna både vek sig och skrek av skratt. Jojo, skrattar bäst som skrattar sist säger jag, när de sedan kommer med sina onda ryggar.
Fatou fyller ju förresten 40 idag. En dramaten vore väl en alldeles perfekt födelsedagspresent!?

Det återstår en del roddande innan julen kan kliva innanför dörren, men med lite tur så skall det nog gå.

Här hittar du dagens lucka i julkalendern, och här hittar du tidigare luckor.

Grattis, Ditt gamla skåp!

Bloggat den | December 22, 2010 klockan 12:01 am | 3 Kommentarer

Dagens fördelsedagsbarn

Idag fyller Fatou (hur uttalas det egentligen; Fattoj eller Fattjo?) hela 40 år. När jag berättade det för barnen sa Herr Fiffig med oförställd häpnad;
- Va? Jag trodde hon var 50!

Grattis! Hoppas att din dag blir bäst!

Julbord, blindhet och dimma

Bloggat den | December 17, 2010 klockan 10:19 pm | Inga kommentarer än

Sitter i sängen med datorn i knät (det är här jag och datorn umgås som mest och bäst på hemmaplan). Jag känner mig fantastiskt nöjd med dagen, och jag är fortfarande mätt efter det julbord som avslutade densamma.

Kollegorna Fatou och Petra skulle senare åka till en elektronikkedja för att köpa julklappar. Efter en stund ringde Fatou;
- Du, nästa gång du går till optikern så tycker jag att du ska ta med dig Petra! *hahahaha* Vi skulle ju åka till elektronikkedjan, men vet du vart vi är på väg!? *hahahaha*
- Nej…
- Mot Knivsta..!!
- Vaa?!
- Ja, Petra är ju helt blind! Hon hittar ju inte, och kan inte läsa vägskyltar!
- Men vilken jävla blindkärring hon är! Hälsa henne att hon gärna får ärva mina glasögon när jag hämtar ut mina nya.
- (Häxan säger att du är en jävla blindkärring, och att du gärna får ärva hennes glasögon när hon hämtar ut sina nya) *hahahaha* Hon frågade mig om vi var på rätt väg, och jag sa att det var vi nog. Hur skulle jag veta, jag satt ju och höll på med min telefon. Men när jag tittade upp så såg jag att vi var ute på E4:an, och det stod att nästa avfart var Knivsta.
- *hahaha!* Jag gissar [egentligen hoppades jag] att Knivstaavfarten är avstängd pga snön. Ni får nog fortsätta till Stockholm.
- Nej, vi skall fan vända i Knivsta!
- Jaja…
- Är det något speciellt du vill ha från Knivsta? Någon souvenir?
- Nej, det räcker om ni skickar ett vykort.
- (Häxan vill ha ett vykort från Knivsta!)
- Ring igen när ni passerar Södertälje.

I något svagt ögonblick lovade jag barnen att vi skall julpyssla och baka imorgon. Nu börjar jag ångra det… Jag känner att jag är på väg in i dimman. Feberdimman.

Inte blind, men närsynt och långsynt

Bloggat den | December 17, 2010 klockan 12:54 am | Inga kommentarer än

1½ dygn efter att magsjukan (eller vad det nu var) slog till (och jag hade mest sovit hela tiden), så var jag på banan igen. Tidigare än vanligt var jag igång, och det är verkligen rogivande att kunna starta dagen i sällskap av endast en puttrande kaffebryggare.

Det har varit en intensiv dag, som alltid nu för tiden. Och dagen har varit fantastiskt rolig - som alltid nu för tiden. Idag missade jag att äta lunch, med det löstes genom en sushibuffé framåt sexsnåret.
Dagarna består av en salig blandning av stress, skratt, planerande, tempo, möten och glädje.

Idag hann jag klämma in ett besök hos optikern, och det var ju inte helt obehövligt, om man säger så…
Han mätte lite på mina befintliga glasögon, lät mig titta lite genom hans olika glas osv, och sedan frågade han mig
- Vad ser du nu? Jag tror att jag vet svaret, men svara i alla fall.
Jag hade alltså varken mina glasögon eller optikerns “glasögonapparat” till hjälp.
- Ööhhh… jag ser att det är en lysande tavla… men jag ser inte bokstäverna, svarade jag uppriktigt.
- Ja, det var det svaret jag hade väntat mig, sa optikern.
När jag satte på mig glasögonen visade det sig att tavlan inte bestod av de bokstavsrader jag hade trott. Nej, tavlan bestod av ett enda stort K.

Jag är så närsynt att jag brukar beskriva det som att “jag ser åtminstone skillnad mellan mörker och ljus utan glasögon/linser“, och den senaste tiden har min syn försämrats. Dock inte på det där sättet som jag är van vid; att jag har blivit ännu lite mer närsynt, utan på ett helt nytt sätt.
Jag har tragiskt kunnat börja räkna mig till skaran som tittar över glasögonkanten när jag skall läsa något, och jag har tolkat det som att min närsynthet har “gått tillbaka” lite. När man kommer upp runt 40-strecket är det ju inte ovanligt att man blir långsynt, så jag tänkte att nu kanske jag behöver lite svagare glasögon.
Riktigt så enkelt var det inte.
Min närsynthet är kvar på samma “blinda” nivå, och optikern förklarade att det är en vanlig missuppfattning att närsyntheten “går tillbaka” när man har åldern inne. Men så är det inte. Däremot har man nytta av sin närsynthet när man börjar bli långsynt.
Summa sumarum, så är jag nu både närsynt och långsynt! För en sekund så sköljde ångesten över mig, när jag såg mig själv med glasögon med små tv-rutor på. Den ångesten tog optikern snabbt ur mig. Vad vi snackade om var progressiva glas, och det lät ju riktigt bra.
För att jag skall slippa sträcka på halsen och titta genom underdelen av glasögonen när jag ligger och läser föreslog optikern även ett par läsglasögon, så det fick det också bli.

Om jag har tur, så är mina “julklappar” klara att hämtas ut redan innan jul.
Mina kollegor brukar skämta (ja, jag hoppas att de skämtar!) om att de borde söka handikappbidrag för min, vad de kallar, blindhet. Med det som grund, så tycker jag att de borde kunna stå för åtminstone några av de tusenlappar som brillorna kostar.

Julkalendern för de 16:e hittar du i arkivet, och för den 17:e här.

Dränerad

Bloggat den | December 15, 2010 klockan 12:34 pm | 2 Kommentarer

Igår kväll gick jag och la mig ganska tidigt. Tanken var att jag skulle gå upp tidigt idag, och sätta igång med dagens åtanganden. Så blev det inte.
Jag vaknade straxt efter kl 01 inatt, och förstod först inte varför jag vaknade. Nu förstår jag att jag måste ha vaknat av att jag mådde illa.
Jag gick upp och satte mig på toaletten, och det bara rann ur mig. Efter att ha tömt mig totalt hasade jag mig tillbaka till sängen. Det tog inte många minuter innan jag insåg att jag behövde en hink också…
Efter att ha tömt kroppen även den vägen började jag skaka och frysa. Trots täcke och flera filtar hackade jag tänder. All kraft var som bortblåst. Jag kunde inte ens dricka vatten utan att det kom upp igen.

Nu, ett halvt dygn senare har jag i alla fall fått i mig ett glas saft, och fått behålla det. Jag har inte vågat försöka äta något än, men inser att jag nog snart måste göra det.
Jag hoppas verkligen att det är något tillfälligt, för jag har inte tid att vara sängliggande med magsjuka. Min förhoppning är att piggna till så pass att jag kan åka ned till kontoret ikväll (när ingen annan är där), och sätta mig och jobba lite.
Wish me good luck.

Skadad fot och fina betyg

Bloggat den | December 14, 2010 klockan 4:10 pm | Inga kommentarer än

Herr Fiffig stukade foten/skadade ett ledband igår, så det fick bli vila för honom idag. Det fick lösas genom att AG vårdade barn på förmiddagen, och jag gör detsamma under eftermiddagen och kvällen.

Mr T kom hem från skolan och hade fått muntliga besked om sina betyg. Han glittrade som en sol när han berättade, och jag blev så stolt så det bara pirrade i magen

På fredag blir det julbord för 17 personer. Det ser vi fram mot!

Dagens lucka i julkalendern.

Oioioi

Bloggat den | December 13, 2010 klockan 1:37 am | Inga kommentarer än

Nu måste jag ta och skärpa till mig!
Under helgen har jag helt missat att länka till julkalendern. Jag borde skämmas!

Här hittar du dagens lucka, och här hittar du luckorna från den gångna helgen.

Jag vill ha!

Bloggat den | December 13, 2010 klockan 1:09 am | Inga kommentarer än

Jag känner att jag behöver skaffa en ny kvast att åka på, framåt våren. Tittade runt lite på nätet, och kunde snabbt konstatera att den här nog vore något för mig;

En kvast i min smak!

Hjälp Gabriella att hjälpa

Bloggat den | December 12, 2010 klockan 12:19 pm | 2 Kommentarer

I juletid försöker jag alltid att ge ett bidrag till behövande. Det kan variera mellan att jag skickar pengar via någon biståndsorganisation, eller skänker mat till Upplands nation (som anordnar julfirande för de som inte har någon att fira jul med). I år har jag bestämt mig för att mitt bidrag kommer att gå till Gabriella Sporring.
(Men jag åker nog ned till Upplands nation med lite julgodis också)

Gabriella är en ung och driftig tjej. Den 13:e februari åker hon på en volontärresa till Ghana, för att slutföra sitt projektarbete i gymnasiet.
Hon har arbetat hårt för att samla in pengar till sin resa, och behöver hjälp för att få in de sista slantarna.

Här hittar du Gabriellas blogg, och här kan du donera pengar till Gabriellas projekt.

Jag är mer långkalsonger-och-termobrallor

Bloggat den | December 11, 2010 klockan 9:31 pm | Inga kommentarer än

Mr T: - Varför fiser aldrig tjejer?
Jag: - Men det gör vi ju.
Mr T: - Jag har aldrig hört en tjej fisa.
Jag: - Men du har ju hört mig fisa.
Mr T: - Jamen du är ju inte direkt någon “Oh-my-god-jag-bröt-en-nagel!”

Tack för en trevlig dag

Bloggat den | December 11, 2010 klockan 8:17 pm | Inga kommentarer än

Idag har vi haft Öppet Hus hela dagen. De första timmarna var det lite glest med folk (vilket nog kan förklaras med att vi drog igång alldeles för tidigt), men sedan trillade de in. När vi hade tänkt slå igen portarna för dagen hade vi huset fullt, så det var bara att fortsätta.
Supertrevligt!

Ett varmt tack till våra familjer, alla vänner, kunder, släktingar, samarbetspartners och lokala företagare för att ni kom. Tack för blommor, presenter och trevlig samvaro.

Jag kom hem med en varm känsla i hela kroppen

Tillägg: Jag måste ju bara berätta;
Under vårt Öppet Hus så dök en av mina kompanjoners bröder upp. Det visade sig vara en gammal kär vän till mig, och det blev ett fantastiskt återseende! Jag är fortfarande omtumlad!
På den tiden vi umgicks (vi pluggade journalistik tillsammans) så var han en söt och fin liten pojke i mina ögon (åldersskillnaden mellan oss är ganska stor).
Han är faktiskt en av de få människor från den tiden jag tänker på ibland. Och jag gör det med kärlek i hjärtat.
Även om han nu hade vuxit upp och blivit pappa, så är han fortfarande en fantastiskt fin människa.
Nu avslöjade han att han hade hängt med mig och mitt jämnåriga “gäng” för att få komma in på krogarna i stan, men jag tror nog ändå att en ganska stor del av sanningen är att han delade den vänskapskärlek jag/vi kände för honom.
Han tittade på Prinsessan och frågade: - Hur har du kunnat få en så vacker dotter?
Jag sa som det är: - Det ligger i generna!

Sminkadsik?

Bloggat den | December 10, 2010 klockan 7:23 am | Inga kommentarer än

Härom dagen kom Herr Fiffig (som går i fyran) hem från skolan och hade med sig ett skolarbete. Uppgiften hade varit att lösa ett antal anagram, och han hade gjort det med den äran. Han var inte bara den som hade löst uppgiften snabbast, han var även den enda som hade alla rätt (gissa varför jag inte vill Scrabbla mot honom…).
Bokstavskombinationerna de skulle lösa var;
ALBYHOLK
DAMBORT
RÅBY
BREGRODA
FISKARFE
OFFERHÖNS
SMINKADSIK
LOGGSNUT
SUMPBRÅDSKA
BANKRUTTODDS
GNÄS
DRIVBROSK
PÅSKLYK
FLÖJTÅ
Jag putsar mina stolta mammafjädrar!

Nu skall jag snart kvista iväg för att insupa lite luciafirande. Sedan blir det hårt arbete för hela slanten (tre dagars sängliggande med tandvärk innebär sannerligen inte att man kan sitta och rulla tummarna - även om jag har “fuskjobbat” lite under tiden).

Dagens lucka i julkalendern.

Mot en cozy christmas

Bloggat den | December 9, 2010 klockan 10:57 am | Inga kommentarer än

Tandvärken har börjat övergå i huvudvärk, och det ser jag som ett positivt tecken. Om det fortsätter följa mönstret från tidigare tandvärkar, så bör det betyda att jag är på banan imorgon igen.

Dagens aber var om jag skulle behöva ställa in/utebli från ett möte som jag och en medarbetare hade bokat in med en av de föreläsare vi anlitat. Sådant vill man ju slippa i det längsta, och samtidigt ger man nog inte så roligt intryck om man sitter där alldeles mossig med tand- och huvudvärk.
Den “huvudvärken” löste sig genom att föreläsaren ringde och var tvungen att skjuta på mötet, eftersom hennes barn hade fått hög feber inatt.

Jag har fått besked om att den där operationen som jag har gått och väntat på/grämt mig för i flera månader, kommer att bli av i början av januari. Det är verkligen ingenting jag ser fram mot, även om jag vet att det blir bra när det är gjort.

För dem som gillar eteriska oljor kan jag rekommendera Cozy Christmas (finns bl.a. på Indiska). Hemmet doftar jul utan att man behöver baka pepparkakor eller koka glögg

Dagens lucka i julkalendern.

Bra dag, trots tandvärk

Bloggat den | December 8, 2010 klockan 1:15 pm | Inga kommentarer än

Dagen började vid halv fem med att jag vaknade av en vidrig tandvärk. Det var bara att ladda om med Ipren och Reliv, och hoppas på det bästa.
Lite roligare blev det när posten kom. Där fanns någonting med som nästan fick mig att gråta av lycka

De senaste månaderna har jag arbetat ganska intensivt med att kooridera en föreläsningsserie, och det har varit mycket pusslande och fixande. Idag fick jag äntligen det slutgiltiga beskedet, som gör att allt faller på plats. Extra roligt blir det när de där guldkornen, som jag inte riktigt hade vågat hoppas på, också finns med

Jag pratade nyss med skatteverket, som även de hade glädjande besked att komma med. Jag gillar dem mer och mer för varje gång jag pratar med dem

Nu blir det en sväng med Hunden, och sedan kommer snart Prinsessan hem.

Dagens lucka i julkalendern.

Dagens pytt

Bloggat den | December 7, 2010 klockan 11:41 am | 1 Kommentar

Tandvärk är verkligen inte roligt. Jag går på Ipren idag, och hoppas på det bästa. Om det inte ger med sig, så lär jag bli tvungen att ringa tandläkaren. Och den trogne läsaren vet vad jag tycker om att gå till tandläkaren…
För en stund sedan fick jag ett så gulligt samtal från en kund, så jag glömde nästan bort tandvärken Gulliga samtal från kunder funkar bättre än Ipren

Det finns en ny blogg som skriver “inifrån” Uppsala Waldorfskola. Det är såväl intressant som viktigt!
Fantastiskt bra och modigt initiativ! (Mörkertalet är STORT när det gäller dessa missförhållanden!)
Behöver jag säga att jag kommer att följa den bloggen med stort intresse!?

Dagens lucka i julkalendern.

Blind, bäst och näst snällast

Bloggat den | December 6, 2010 klockan 9:11 pm | 1 Kommentar

Mina kollegor anklagar mig för att vara blind, och idag när de var ute och handlade var de snälla nog att köpa en kalkylator som de tyckte passade mig;

101206b

För några dagar sedan gjorde Prinsessan några teckningar som jag satte upp på kontoret. På en av dem hade hon skrivit Jag älskar dig. Du är världens bästa mamma.

I helgen hade Mabou varit inne en sväng på kontoret och fått syn på teckningarna. Han blev en aning förargad över att Prinsessan hade fått sitta där och rita och skriva, så Fatou sa till honom att han kunde ju också rita något.
När jag kom idag satt den här uppsatt vid Fatous skrivbord;

101206a

Fler strängar på min lyra

Bloggat den | December 6, 2010 klockan 12:52 am | 1 Kommentar

För en tid sedan fick jag en förfrågan om att vara lektör för ett manus som har börjat växa fram. Jag har väl sällan eller aldrig blivit så smickrad över någon förfrågan, och jag svarade naturligtvis JA utan att blinka.

Hittills har jag fått ta del av ett par smakprov, och jag kan försäkra att det är ett spännande, viktigt och intressant manus som har börjat växa fram. Det faktum att manuset skrivs på uppmaning av ett bokförlag bör väl också kunna ses som ett tecken på att det finns bäring i det.

Jag står oerhört ödmjuk inför all den livets sötma som haglar över mig. Jag och mina kompanjoner ser varandra i ögonen flera gånger om dagen, och frågar oss rakt ut Hur f*n kan det gå så här bra!? Är det verkligen på riktigt!?
Efter att ha nupit oss själva och varandra i armen några gånger, så kan vi bara konstatera; Jo, det är på riktigt!
Egentligen är det helt ofattbart. Vi har haft de sämsta tänkbara förutsättningarna; Strulande datorer, strulande telefonsystem och andra tekniska problem som har legat utanför vår makt att påverka. Ändå har räkmackan bara fortsatt att glida framåt i en hisnande fart.
Den senaste veckan har vi varit ute och gjort av med pengar i en egentligen ångestframkallande takt - ändå har saldot på kontot slutat på plus varje dag..!

Jag har förresten för avsikt att köpa en moped framåt vårkanten. Någon som har förslag på vad jag borde köpa?

Dagens lucka i julkalendern.

Har du sett Niklas?

Bloggat den | December 5, 2010 klockan 10:03 pm | Inga kommentarer än

Niklas Jansson

15-årige Niklas Jansson försvann från Uppsala den 30 nov. Han är ca 185 cm lång och normalbyggd. Bar vid försvinnandet mörkblå camobyxor och en röd Harringtonjacka . Om ni vet var han är eller har sett honom, hör av er till polisen 11414 eller till hans mamma Åsa 0703 153918.

Minne

Bloggat den | December 5, 2010 klockan 1:10 am | Inga kommentarer än

Jag skrev att jag inte orkar blogga, men nu kom jag att tänka på en så rolig sak, så jag måste bara dela med mig av den.

För ett antal år sedan arbetade jag med att sköta bokföring, bokslut och deklarationer åt butiker i en rikstäckande butikskedja. Det var ett fantastiskt roligt arbete eftersom jag på betald arbetstid fick ägna mig åt något av det roligaste som finns; siffror och statistik.
De olika handlarnas redovisning kom in i väldigt varierande form. Ibland fick jag i princip en skokartong med kvitton, medan andra bokförde manuellt, och ytterligare andra var så high tech att de använde datorer.

En dag ringde en handlare till mig och var, i det närmaste, förtvivlad.
- Det är något fel här! Det står på skärmen att det är något fel på A:, och jag förstår inte vad det betyder, beklagade han sig.
Jag lugnade honom så gott jag kunde, och bad honom skicka en kopia på disketten, så skulle jag försöka se om jag kunde lösa problemet.

Dagen efter hade jag fått ett brev från handlaren. När jag öppnade kuvertet låg där ett A4-ark. Han hade lagt disketten i kopieringsmaskinen, och tagit en kopia på den…
Det var sannerligen inte lätt att ringa upp handlaren och förklara att det inte riktigt var en sådan kopia jag ville ha. Jag ville ju gärna att mitt budskap skulle gå fram tydligt, samtidigt som jag inte ville att han skulle känna sig bortgjord. Vissa kombinationer är i det närmaste omöjliga, men jag tror och hoppas att jag lyckades hyfsat bra.

Dagens lucka i julkalendern.

I’m a wild one

Bloggat den | December 5, 2010 klockan 12:11 am | Inga kommentarer än

Orkar inte blogga, så jag lägger ut en gammal goding istället. Det finns verkligen musik som bara blir bättre med åren, och det här är ett exempel på det,

I’m a real wild one
And I like a wild fun
In a world gone crazy
Everything seems hazy

Telekioskens personal utstrålar inte någon intelligens, direkt…

Bloggat den | December 3, 2010 klockan 10:03 pm | 1 Kommentar

Personalen på Telekiosken i Uppsala verkar vara förståndshandikappad.

När jag blir påflugen med frågor som
- Vad ringer du med för abonnemang?
brukar jag svara något i stil med
- Hur har du det med ditt sexliv?
Ja jag menar, om en för mig okänd människa ställer frågor om något som denne inte har med att göra, så svarar jag på samma sätt.

Idag kom jag springande in på Forumgallerian med andan i halsen. Jag hade fyra minuter på mig innan LundeQ skulle stänga, så det var bråttom. Den stress och jäkt som ångade om mig tolkade en försäljare på Telekiosken som ett tecken på att det här var ett bra tillfälle att stoppa mig.
- Får jag fråga dig en sak? undrade han.
- Ja, om frågan inte på något sätt är telefonrelaterad! svarade jag.
- Nejdå, det är den inte, försäkrade försäljaren.
- Bra, ställ din fråga, sa jag.
- Vad ringer du med för operatör? frågade han.
Jag började koka, spände ögonen i idioten och fräste
- Du måste verkligen vara dum i precis hela huvudet! Och sedan sprang jag vidare mot LundeQ.

Undrar hur människan menade att den frågan inte var telefonrelaterad? Rekryterar Telekiosken sin personal från Samhall, eller vad är förklaringen?

Dagens lucka i julkalendern.

Andra bloggar om Telekiosken

Life is good

Bloggat den | December 2, 2010 klockan 11:11 pm | Inga kommentarer än

Ikväll är första kvällen den här veckan (månaden? halvåret?) som jag inte känner mig fullständigt döööd av trötthet. Jag tog inte ens en tupplur efter maten - bara en sån sak..!

Det har varit en otroligt hektisk och fysiskt påfrestande vecka. Jag kan inte skryta med att jag är van med hårt fysiskt arbete, men den senaste veckan har det varit sådant mest för hela slanten. Alla mina naglar har brutits, och händerna är såväl nariga som såriga.
Men jag klagar inte, det är säkert nyttigt på sitt sätt. Och framför allt, så är det så fantastiskt roligt!
Utan att överdriva vill jag nog påstå att jag vid det här laget har svart bälte i att skruva möbler.

Idag har jag förresten haft sällskap av Prinsessan hela dagen. Hon hjälpte till att skruva möbler, och hon gjorde det med den äran! Jag jobbade med skruvdragare medan hon använde skruvmejsel och insexnyckel - och hon jobbade snudd på i samma takt som jag. Men framför allt, så drog hon i skruvarna lika långt som jag (ok då, skruvdragaren).
Härom dagen använde jag själv skruvmejsel och insexnyckel, vilket slutade med att jag slängde delar i väggen och sa en hel del fula ord. Men Prinsessan, hon fullföljde uppdraget med ett leende på läpparna.
Tja, vad kan man vänta sig av en brud som vid ett års ålder såg ett stort nöje i att bära omkring på bilbatterier..?

Missunnsamhetens tryne är sannerligen ingen vacker syn. Den gör snarare bara den bittre ännu fulare.

Dagens lucka i julkalendern.

oioioi

Bloggat den | December 1, 2010 klockan 12:17 am | Inga kommentarer än

Äntligen är den här; Årets Julkalender!

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad nioåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Tioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Femtonårig datanörd. Superduktig på bilddesign och filmmakeri. Dessutom är han en riktig plugghäst :)
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax & Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med ibland.