“Joseph Goebbles skulle ha hoppat jämfota av förtjusning”
Bloggat den | August 28, 2010 klockan 1:38 am | 1 Kommentar
Jag trodde väl aldrig att det skulle hända, men än är inte undrens tid förbi – Jag applåderar något som har publicerats i Expressen.
Jag kan bara lyfta på hatten för Opinionsbloggen (som förvisso är något helt annat än Expressens “journalistik”).
Den som väljer att rösta på Sverigedemokraterna i valet, efter detta, kan inte riktigt förvänta sig att bli betraktad som en anständig människa.
Läs hela blogginlägget här.
Personligen, och med några timmars distans, så tycker jag att SDs valkampanjfilm är något av det bästa jag har sett.
De är – uppenbarligen! – så extremt dumma i precis hela huvudet att de inte inser att deras uppriktighet (vilket man väl ändå får säga att den här filmen innehöll, och det skall de ha cred för!) skadar dem själva och deras syften.
Snälla SD, producera fler sådana filmer!
Andra bloggar om SD, Sverigedemokraterna, Rasism, Val 2010
Elefantbajs 2000?
Bloggat den | August 27, 2010 klockan 9:53 pm | Inga kommentarer än
Vem minns inte när Greger i Nilecity frågade efter Elefantbajs 2000 i porrbutiken;
Kan det ha varit den här filmen han menade?
(Från Failblog)
När jag ändå är inne på temat djur, så kan jag inte undanhålla er denna fantastiska bild på en apa (?)

(Bilden kommer från Pusha)
Arbeit macht frei
Bloggat den | August 27, 2010 klockan 4:26 pm | 3 Kommentarer
Visst känns det bra med en finansminister som kan stå över pöbeln, och tala om för oss hur vi skall leva våra liv. Det känns tryggt med en minister som går in och pekar med hela handen, eftersom den stora massan inte kan tänka själva.

Arbeit macht frei, liksom.
Jag såg SDs reklamfilm, och den fick mig att kräkas lite i munnen. Jag utgår från att alla med ett iq över 50 blir oerhört illa berörda av den här filmen.
Det läskiga är att om SD kommer in i riksdagen och blir vågmästare, så är jag fullständigt övertygad om att alliansen väljer att samarbeta med dem. Jojo, jag vet att man säger att man inte skall göra det, men som den avhoppade moderaten Lars Sjöblom berättade igår, så är det en enorm skillnad mellan vad man säger och vad man gör. SDs och moderaternas politik ligger ju dessutom väldigt nära varandra på vissa områden, så det vore ju direkt naivt att tro att de inte skulle samarbeta.
Ja, det är även sådana här saker man bör tänka på, när man skall bestämma sig vilket block man lägger sin röst på.
Andra bloggar om Anders Borg, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Val 2010, Rasism
Så här ser en fyrtioårskris ut
Bloggat den | August 27, 2010 klockan 3:06 pm | 1 Kommentar
Titta på kvinnan på bilden.
På fötterna har hon ett par svarta skor med rosa (syns inte så bra på bilden) skosnören och rosa hjärtan. Till detta bär hon en hoodie med texten I am hip hop.
Hur gammal tror ni att hon är?
Själv verkar hon tro att hon är 14!
Denna fyrabarnsmamma fyller inom en snar framtid 40 år, och av bilden att döma har hon redan börjat krisa. Som om det inte vore nog med detta, så umgås hon med folk som är mycket äldre än vad hon själv är.
Svarta gänget
Bloggat den | August 26, 2010 klockan 2:54 pm | 1 Kommentar
Den moderate kommunfullmäktigeledamoten Lars Sjöblom har kommit till insikt, och lämnar sitt parti mitt i valrörelsen.
Han kanske borde ha lyssnat på Björn Afzelius, så skulle han inte ens ha behövt engagera sig i det moderata partiet.
Jajjamän, det är samma gamla mörkermän!
Alliansen är ett starkt argument för att rösta rödgrönt
Bloggat den | August 26, 2010 klockan 10:16 am | 7 Kommentarer
Har du inte bestämt dig för hur du skall rösta i valet? Då kan jag bidra med en liten guide över moderaternas politik det senaste seklet.
Att rösta på alliansen innebär att man röstar för en statsminister som representerar följande politik;
1904–1918: Nej till allmän rösträtt,
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet,
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag,
1919: Nej till kvinnlig rösträtt,
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige,
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag,
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige,
1927: Nej till folkskolereform,
1931: Nej til sjukkassan,
1933: Nej till beredskapsarbete,
1934: Nej till a–kassa,
1935: Nej till höjda folkpensioner,
1938: Nej till två veckors semester,
1941: Nej till sänkt rösträttsålder,
1946: Nej till fria skolmåltider,
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring,
1947: Nej till allmänna barnbidrag,
1951: Nej till tre veckors semester,
1953: Nej till fri sjukvård,
1959: Nej till ATP,
1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC,
1963: Nej till fyra veckors semester,
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka,
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63,
1974: Nej till fri abort,
1976: Nej till femte semesterveckan,
1983: Nej till löntagarfonderna,
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella,
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU,
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna,
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning,
2006: Nej till gröna jobb,
2006: Nej till sex timmars arbetsdag,
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn,
2006: Nej till höjd a- kassa,
2006: Ja till sänkt a-kassa,
2006: Nej till höjd sjukersättning,
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
Andra bloggar om Politik, Moderaterna
Organiserad stigmatisering och pennalism
Bloggat den | August 19, 2010 klockan 3:46 pm | 13 Kommentarer
Härom dagen cyklade jag iväg för att hämta ett av mina barn, som var hos en kompis och lekte. Jag stod nere i trapphuset och tittade mig omkring medan jag väntade på att mitt barn skulle komma. När min blick föll på trapphusets namntavla blev jag fruktansvärt illa berörd.
Efter ett antal av namnen stod det U-a K (förkortning för Uppsala Kommun).
Brf Vivalla i Uppsala väljer alltså att peka ut de människor som bor i lägenheter ägda av kommunen (s.k. bostadssociala lägenheter). Varför!?
Vad är syftet med detta!?
Det kan knappast handla om att man vill tala om vem som äger resp. lägenhet, då sådana förteckningar inte brukar anslås i trapphusen. Detta är en orienteringstavla för att tala om för brevbärare och andra besökare vem som bor var. Så vad tillför det att tala om att den och den lägenheten ägs av kommunen?
Och om man nu, mot förmodan, skulle försöka hävda att detta är en förteckning över bostadsrättsägarna; Varför står då de boendes namn med på listan?
Syftet kan rimligen inte vara något annat än att peka ut, och därmed bidra till stigmatiseringen av dessa människor. Kanske känner man sig själv som en lite bättre människa, om man får stå och peka finger åt de som hyr sin lägenhet via kommunen? Ja, man kanske rent av är en bättre människa om man äger sin lägenhet, än vad man hade varit om man hade bott i en bostadssocial dito?
Jag blir direkt äcklad av att se att en organisation (i detta fall brf Vivallas styrelse) behandla enskilda individer på det här sättet. Jag ifrågasätter om det verkligen faller inom ramen för det tillåtna att hänga ut människor på det här sättet. Och även om det är tillåtet – Varför gör man det? Exakt vad gott för det med sig? Vilken funktion fyller det?
Känner Riksbyggen till brf Vivallas agerande, och anser man där att det är ok?
Känner ansvariga på Uppsala kommun till dessa uthängningar, och hur ställer man sig till det?
Jag känner ett antal människor som bor, eller har bott, i bostadssocial lägenhet. Orsakerna till detta skiftar naturligtvis, men en sak har dessa människor gemensamt;
Ingen av dem är/har varit kriminell, utslagen, missbrukare eller socialt missanpassad på något annat sätt. Däremot har ett flertal av dem utsatts för grova myndighetsövergrepp, vilka har resulterat i att deras enda chans till tak över huvudet har varit att flytta in i en bostadssocial lägenhet (mer om detta en annan gång).
Naturligtvis finns de de som hamnar i sådana lägenheter efter att själva ha “straffat ut sig” från möjligheten till eget boende, men dessa människor är knappast i någon majoritet. Och även om de vore det, så motiverar det ändå inte något utpekande!
Jag har aldrig bott i brf Vivalla, och har inga avsikter att flytta dit heller. Men det har inte med saken att göra. Jag reagerar från ryggmärgen när jag ser människor behandlas illa. Och den stigmatisering brf Vivalla utsätter dessa boende för är fruktansvärt grov. Det är ett oerhört ovärdigt sätt att agera gentemot sina medmänniskor, och det är inte ok på något sätt.
Jag har skickat länk till detta inlägg till ledamöterna i brf Vivallas styrelse, Riksbyggen och ansvariga inom Uppsala Kommun, och jag hoppas att de svarar på mina frågeställningar och ger sin syn på saken.
Update: Nu har även Tonårsmorsa bloggat om saken.
Andra bloggar om Brf Vivalla, Riksbyggen, Uppsala kommun, Stigmatisering, Uthängning, Bostadssocial lägenhet
Intressant?
Dagens cykeltur
Bloggat den | August 15, 2010 klockan 8:27 pm | 2 Kommentarer

Idag tog jag mig en cykeltur som slutade på två mil innan jag var hemma igen. Jag tog min vanliga favvorunda, och cyklade en liten bit i skogen. Några hundra meter innan jag var hemma igen stannade jag till hos Fatou och tog ett par timmars paus.
Som avrundning fick jag sedan den stora äran att hjälpa Mr T med hans reklamrunda.
Andra bloggar om Cykeltur
Bondens egen Marknad
Bloggat den | August 14, 2010 klockan 12:06 am | Inga kommentarer än
Varje fredag, mellan den 28:e augusti och den 8:e oktober kommer Bondens egen Marknad att bedrivas vid Resecentrum/utanför gamla stationshuset i Uppsala.
Marknaden håller öppet mellan kl 12 – 18, och man kan bla köpa hantverksmässigt tillverkade ostar, sylt, saft, glass, marmelader, mjöl, bröd, skorpor, honung, och förädlad fisk och kött, närodlade grönsaker, m.m. Allt levererat direkt från gården av producenterna själva.
Det är ingen vild gissning att jag kommer gå dit för att såväl insupa doft och atmosfär, som för att handla
Andra bloggar om Bondens egen marknad
Nej, det blir ingen date med undernärda Katya
Bloggat den | August 11, 2010 klockan 11:21 am | 2 Kommentarer
Det kom ett mail till min Waldof-inkorg;
Hej, min nya van !
Jag ar ledsen att jag skriver till dig pa din e-postadress. Men tyvarr var jag inte kunna skicka ett meddelande pa en dejtingsajt. Jag ar glad over att moderatorn platsen var artig och gav mig din e-post for att kommunicera med dig!
Jag ar mycket glad over att starta en korrespondens med dig. Jag vill beratta for er att jag soker endast allvarliga relationer. Och for att de brot ut, folk maste borja kanna varandra och lara sig mer om varandra.
Jag ar glad att borja var bekantskap.
Detta ar en av de forsta raderna som jag skriver till er och jag hoppas ni forlater mig for lite spanning. Jag har ingen erfarenhet med man via Internet.
Men eftersom jag inte kunde hitta en man bredvid mig, bestamde jag mig for att ga vidare.
Under tiden uppmanar jag oss att battre kanna varandra och bara njuta av konversation. Men jag vill bara varna er om att jag soker bara seriosa relationer. Om du vill att samma sakert skriva till mig igen.
Nu ska jag forsoka beratta lite om dig sjalv.
Mitt namn ar Ekaterina, men du kan kalla mig, Katja. Jag foddes 1981 den 15 juni.
Min hojd 174 cm och min vikt ca 59 pounds. Jag forsoker halla upp min siffra och jag tror att jag har det bra pa det.
Men jag tror att pa mina bilder som jag bifogade till mitt brev till er han far se. Du kan ocksa skicka mig nagra av sina bilder?
Det ska bli intressant att titta pa detta. Fran fotografierna kan inte en fullstandig bild av manniskan, men under alla omstandigheter kommer bilder hjalpa oss att lara kanna varandra. Naturligtvis Internet nagot ovanligt satt att lara sig men jag tror att igar var ovanligt i morgon kan vara helt normalt.
Jag hoppas att jag inte kommer att trotta er med min langa brev. Nu skulle jag vilja att ni beratta mer om dig sjalv.
Men jag vet fortfarande inte om dig. Nar jag sa ju att jag styrdes av min intuition, snarare an vad nagon annan.
Nu vill jag kanna dig battre. Jag hoppas att ni tillater mig att gora det. Jag vantar pa ditt brev.
Din nya van, Katya.
Jag har ingen avsikt att svara på mailet, men kan ändå inte avstå från att svara här i bloggen:
Hej på dig själv, även om det känns lite tidigt att kalla dig min vän.
Jag är ledsen att behöva säga det, men du har blivit totalblåst!
Att du inte har kunnat skicka något meddelande till mig på en dejtingsajt beror nog främst på att jag inte är registrerad på någon sådan. Sedan tycker jag att du skall akta dig för den där “artige moderatorn”, då denne tydligen inte drar sig för att lämna ut uppgifter om de som har registrerat sig på samma datingsajt som du. Och när det gäller personen du har bestämt dig för att kontakta, så verkar han inte heller ha så rent mjöl i påsen. Han har nämligen inte angett sin egen mailadress, utan en mailadress som är avsedd för personer som har blivit utsatta för övergrepp inom Waldorfsekten.
Något som bekymrar mig allvarligt med det du skriver, är att du har ett bmi på 9 (174 cm och 27 kg/59 pounds)! Uppsök genast en läkare!
Det är klokt av dig att bara söka seriösa relationer, även om jag inte förstår varför du söker i pluralis. Men jag tycker att du skall lägga allt vad relationer heter åt sidan, och bara ta hand om dig själv.
Jag är faktiskt lite imponerad över att du, trots din extrema undervikt, förmår att författa ett mail. Inte imponerad på ett positivt sätt egentligen, utan mer fascinerat. Själv hade jag trott att man var död för länge sedan, om man är så kraftigt undernärd. Jag är glad att du inte bifogade de bilder du hänvisar till, då jag är övertygad om att jag skulle ha blivit mycket illa berörd av att se dem. Och jag hoppar över det där med att skicka bilder till dig. Du skulle nog bara bli besviken, då jag är kvinna och inte man.
Ta mitt råd – Lägg alla planer om att hitta en partner åt sidan, och satsa på att bli frisk! Ingenting är viktigare än din hälsa.
Och fortsätt inte vänta på ett brev från mig, för det kommer inte.
Vänligen
theWitch
Andra bloggar om Spam, Nätdating
Smaken är som röven – klôven!
Bloggat den | August 10, 2010 klockan 3:57 pm | Inga kommentarer än
Efter att ha ätit upp lunchen sa Prinsessan;
- Tack för maten, det var jättegott! I morgon kan vi väl äta omelett med ris. Och bönor. Bruna bönor, och sedan skuttade hon ut på gården för att leka.
Hoppas att det bara var så att hon inte tänkte på vad hon sa, för det där lät som en kombination jag inte vill servera.
En ensidig konflikt kan inte vara speciellt konstruktiv
Bloggat den | August 10, 2010 klockan 11:48 am | 7 Kommentarer
I går fick jag veta att en person är osams med mig. Först blev jag bara häpen, sedan kunde jag inte hålla mig från att börja gapskratta. Undrar om personen vet att osämjan inte är ömsesidig?
Det handlar inte om någon person i mitt närmaste umgänge utan en ytlig bekant. Mitt gapskratt kom sig av att jag och den här personen inte har haft tillstymmelse till konflikt med varandra. Jag skulle snarare vilja påstå att den kontakt vi har haft är så pass ytlig, att det inte ens har funnits utrymme för att hamna i luven på varandra. Trots det, så är denna person nu osams med mig.
*hahahaha*
Jag har visserligen förstått att den här personen är en sådan som när sig på konflikter, och “måste” befinna sig i minst en konflikt (gärna flera) för att kunna fungera. H*n ser spöken mitt på blanka dan, och gärna konspirationsteoretiskt på de flesta människor i sin omgivning. Bitterheten i sig verkar vara ett livsviktigt bränsle.
Vad är det som gör en människa sådan? Enl min uppfattning kan man inte skylla på yttre faktorer, utan det måste vara något som ligger i den egna personligheten.
Behovet av konflikt är tydligen så starkt att h*n blir osams med andra (just den här gången mig) utan att det föregås av en konflikt, och även utan att ens förvissa sig om att motparten är en del av konflikten.
Det måste ju vara oerhört… tja, kontraproduktivt och frustrerande med den här typen av ensidiga konflikter. Det är ju inte ens en reell konflikt, utan bara något som existerar i det egna huvudet. Det känns både ledsamt och tragiskt.
Naturligtvis inser jag att imaginära konflikter av det här slaget måste grunda sig i egna tillkortakommanden. Inte minst därför hoppas jag att personen ifråga finner vägar att hitta harmoni.
Andra bloggar om Konflikter
7X – Lika barn leka bäst
Bloggat den | August 9, 2010 klockan 10:48 pm | Inga kommentarer än
Ikväll skulle jag och Mr T ha varit på galapremiären av 7X – Lika barn leka bäst.
Tyvärr blev det inte så, eftersom Mr T har drabbats av en ordentlig nackspärr. För tillfället trivs han alltså bäst nedbäddad i sängen tillsammans med en vetekudde, och painkillers inom räckhåll.
Snälla Mats Lindborg på YouMeAgency lovade att fixa så att Mr T får se en annan film istället, längre fram. Det gjorde det nog åtminstone lite mindre tråkigt att ha nackspärr.
Utifrån det jag har läst om 7X – Lika barn leka bäst, så får jag intrycket att det är en väldigt bra ungdomsfilm, så jag vågar rekommendera den utan att ha sett den ![]()
Filmen har premiär på fredag, den13 augusti.
Andra bloggar om 7X – Lika barn leka bäst
Ganska behagligt
Bloggat den | August 9, 2010 klockan 12:14 pm | Inga kommentarer än
Prinsessan och Herr Fiffig sitter på golvet och tillverkar kasperdockor. Stackars Mr T ligger i sin säng med ett rejält nackspärr ![]()
Här sitter jag med en mugg kaffe, och lyssnar på regnet som smattrar utanför det öppna fönstret. Livet känns ganska behagligt.
Språktest som krav för medborgarskap kanske inte är en så tokig idé…
Bloggat den | August 9, 2010 klockan 12:30 am | 2 Kommentarer
Inte alltför sällan hör man från de invandrarfientliga leden krav om att medborgarskap skall förutsätta att man bl.a. klarar ett språktest. Detta har jag alltid avfärdat som rasistiskt trams, men härom dagen slog det mig att det kanske skulle vara en bra ide…
Det skulle ju nämligen rensa ut en massa rasister från Sverige, och det skulle ju inte kännas som någon större förlust. (Det skulle visserligen även eliminera en stor andel Waldorfelever och Waldorfanställda också, men det kanske är smällar man måste ta?)

Den här bilden har jag snott från Fredrick Federley. Den föreställer ett flygblad som Sverigedemokraterna i Dalarna har delat ut.
Andra bloggar om Språktest, Sverigedemokraterna, Rasism
URF drar igång
Bloggat den | August 5, 2010 klockan 2:37 pm | 3 Kommentarer
I dag drar Uppsala Reggaefestival igång.
Förra året var jag där och nattvandrade alla tre kvällarna/nätterna, men det blir ingenting av det i år. Mitt onda ben och min onda rygg tillåter inte att jag rör mig mer än nödvändigt. “Vissa” har tjatat lite om att jag ska gå dit som besökare i år, men det blir ingenting av med det heller. Visserligen skulle det innebära betydligt mindre gående, men det finns få saker som intresserar mig så lite som reggaemusik (f’låt), så jag stannar hemma.
I går följde jag med Fatou, Mabou och tjejerna i Blackout ned till Kap-området för att hämta ut deras festivalband. Jag och Mabbe gick och pratade lite om förra årets festival.
- Kommer du ihåg att du och jag träffades då? frågade jag.
- Ja, svarade han, och tillade; Men det var väl innan du och mamma blev ihop?
*hahahaha!!!*

Fatou och jag utanför festivalstängslet.

Förberedelserna var i full gång. Försäljningstält och matvagnar kom på plats och packades upp.

Mabbe spelade in ett klipp till Sommarlovsmorgon, och passade då på att presentera två av sina systrar; Binta och Isa.

Jag tjuvkikade i Fatous väska, och kunde konstatera att hon har förberett sig minutiöst för reggaefestivalen; Nikotintabletter, cigaretter, alvedon, festivalprogram och en massa lösa papper!
Andra bloggar om Uppsala reggaefestival
Stolt mamma till Herr Fiffig
Bloggat den | August 2, 2010 klockan 7:47 pm | 4 Kommentarer
Idag, efter två dygn, kom den flyttande grannen tillbaka för att hämta sina resterande saker.
Jippie! Nu tar h*n hand om allt glassplitter också, tänkte jag.
Men ack så fel jag hade.
Tro det eller ej, men grannen lyckades istället med konststycket att krascha ytterligare en glasskiva i trapphuset!
Man kan ju tänka att nu borde h*n väl ändå ta tillfället i akt att sopa upp allt glassplitter som denne spridit omkring i trapphuset – men icke!
När grannen åkte härifrån gick jag, av ren nyfikenhet, ut i trapphuset för att kolla om allt glassplitter var borta. Det första som hände när jag tog ett steg utanför dörren var att jag trampade in en glasbit i foten.
Nej, glassplittret var inte borta, utan låg mer som en “matta” över hela trapphuset. Det är nästan så att jag börjar fundera på om jag skall bli fakir. De brukar väl gå på krossat glas?
Ett par timmar senare kom grannen tillbaka igen. Inte för att ta hand om glassplittret såklart, utan för att börja tömma sitt förråd.
Prinsessan och Herr Fiffig satt ute på trappavsatsen och lekte lite. Genom det öppna fönstret hörde jag grannen fräsa åt dem med en ganska otrevlig röst;
- Flytta på er! Ni är faktiskt i vägen!
Herr Fiffig svarade lugnt;
- Allt glas inne i trappen är faktiskt också i vägen. Barn kan faktiskt skada sig på det.
Behöver jag säga att jag började skutta av lycka och stolthet!? Fasen vad bra svarat av honom!
Det är få saker som irriterar mig så mycket som människor som anser att vuxna är viktigare än barn! Och för den här grannen var det tydligen ett problem att barnen satt och lekte på trappavsatsen (trots att h*n faktiskt kunde ta sig förbi!), men h*n såg det inte som något problem att h*n låter det ligga glassplitter i trapphuset i flera dagar (och även fyllt på med ännu mer glas).
Nej, Herr Fiffig fick inget svar på sitt påpekande om det farliga glaset, och grannen åkte snart härifrån igen. Utan att ha tagit hand om glaset, såklart.
En annan granne hade ifrågasatt att det ligger en massa glas i trapphuset, och fick då till svar att det skall komma en städfirma och städa den utflyttade lägenheten.
Jaha, vad är det för jäkla argument? Det ingår väl knappast städning av trapphus i en flyttstädning? Och även om det gjorde det, så är väl inte det en anledning till att låta glassplitter ligga i flera dagar.
Jo, visst skulle jag kunna gå ut och sopa upp glaset, men det känns nästan som en principsak. Det får fortsätta knastra under skosulorna när jag går igenom trapphuset. Men ligger det kvar mer än ett par dygn till, så har jag god lust att samla ihop det i en påse, ta reda på grannens nya adress, och posta det till denne tillsammans med meddelandet Du glömde det här när du flyttade.
Och barnen är beordrade att vara noga med att ha skor på sig när de går ut.
Andra bloggar om Grannar, Glassplitter
Ett vasst avslut
Bloggat den | August 2, 2010 klockan 1:38 am | 1 Kommentar
En granne flyttade härifrån i helgen, och avslutade med att krascha ett glasbord i trapphuset.
Det är väl inte så mycket att säga om det. Shit happens för oss alla. Men det var ju lite innovativt att grannen då valde att lämna det trasiga bordet i trapphuset. Glassplittret hade sparkats lite halvhjärtat åt sidan, och sedan for grannen iväg till sitt nya boende.
Hur mycket jag än funderar på det, så kan jag inte få kläm på hur grannen tänkte. Det passerar både barn (inte sällan barfota, nu när det är sommar) och djur i trapphuset dagligen.
Kanske tänkte grannen att jag som har barn (och djur) antagligen skulle sopa upp glaset omgående? Och om jag inte skulle hinna/vilja, så är det väl inte omöjligt att någon annan av de andra ansvarskännande grannarna skulle plocka fram sopborsten?
Och bordsstommen… tja, den kanske lämnades som en gåva till oss andra, om vi skulle få för oss att ha kvartersfest och då behöver något att tända en brasa med?
Läs även andra bloggares åsikter om Grannar, Glassplitter





