Full, fullare, nykterist

Bloggat den | June 30, 2010 klockan 2:45 am | 2 Kommentarer

Under en ganska stor del av mitt liv har jag varit aktiv nykterist. Med aktiv menar jag organiserad.
Sedan insåg jag att jag kunde vara nykter utan att betala (medlemsavgift) för det, även om främsta anledningen till att jag lämnade det bakom mig var att jag inte delade nykterhetsrörelsens extremt fördömande åsikter.
Men det är en helt annan historia än den jag hade tänkt berätta här.

På 80-talet var Ulf Lundell en stor artist. Det skrevs mycket om hans alkoholism, och det spekulerades i om han skulle förmå att genomföra den planerade turnén. Vem minns väl inte hans berömda uttalande om att En inställd konsert är också en konsert?

Vi var ett gäng nykterister (jo, man umgicks gärna i flock) som gillade Lundell (vissa mer än andra) som bestämde oss för att gå på hans turnékonsert.
Iklädda de kläder vi bar till såväl vardag som fest (=kläder som tydligt signalerade vårt nykteristbudskap) begav vi oss till konserten.
Vi armbågade oss fram till scenen, dansade och sjöng. Det var en bra konsert.

Dagen efter läste vi konsertrecensionerna med stort intresse.Där hade man (naturligtvis) spekulerat i Lundells grad av nykterhet på scenen,  och recensionen avslutades med
Men fullast av alla var det gäng ungdomar som stod framför scenen och dansade och sjöng, samtidigt som det stod “Våga Vägra Alkohol” på deras tröjor.
Behöver jag säga att vi blev lyriska?
Inte så att vi tog det som en komplimang att bli tagna för att vara extremt berusade, utan för att vi tog det som ett kvitto på att man kan ha jävligt roligt även utan alkohol. Det är en uppfattning som alltjämt är intakt hos mig än idag.

Naturens gång

Bloggat den | June 29, 2010 klockan 8:33 am | 1 Kommentar

- Mamma, det är något fel med Chets tuttar!!
- Nej, det tror jag inte.
- Joo!! Titta, tuttarna är ju stora och bara hänger.
- Ja, men så blir det. Nu ammar hon ju sina kattungar, och då blir tuttarna så.
- Jamen titta! Tuttarna hänger ju bara. De ser ju ut som vissna blommor!
- Ja, det är naturens gång.

Även nazister måste omfattas av demokratins regler

Bloggat den | June 28, 2010 klockan 10:07 am | Inga kommentarer än

I min tro på demokrati är det en självklarhet att hävda allas rätt att göra sin röst hörd. Det gäller även nazisternas rätt att uttrycka sin åsikt, hur mycket jag än ogillar densamma.

Det är lika beklämmande varje gång det dyker upp poliser som har fått sin uppgift om bakfoten. En uniformerad polis i tjänst som ställer sig och hotar en person som filmar honom, han har missuppfattat sin uppgift och samhällsställning ganska ordentligt.
Alla har rätt att uttrycka sin åsikt och att filma. Även nazister.

Två veckor

Bloggat den | June 27, 2010 klockan 2:21 pm | 2 Kommentarer

Nu har Tippen och Tjabo blivit två veckor. Tippen är betydligt större och tuffare än sin pipiga brorsa. De är på väg att lära sig att gå, och jag gissar att det inte tar mer än någon vecka innan de skuttar omkring här.

Föräldrakänslor

Bloggat den | June 27, 2010 klockan 1:16 am | Inga kommentarer än

Jag tog med mig Prinsessan och Herr Fiffig till butiken.
Efter en stunds shoppande kom Prinsessan och drog mig i tröjan.
- Mamma, det verkar som att de där två pojkarna har tappat bort sina föräldrar. Hon pekade bort mot ett par smågrabbar som stod snyftande bland drickabackarna.
- Stanna här vid vagnen, beordrade jag Prinsessan och Herr Fiffig, samtidigt som jag gick bort till de små gossarna.

- Har ni tappat bort er mamma och pappa? frågade jag.
Pojkarna var gissningsvis tre resp. fem år unga, och de visade sig inte behärska svenska så bra. Treåringen var bara så förtvivlat ledsen, men femåringen försökte ändå konversera.
Jag fick klart för mig att de besökte butiken tillsammans med sin pappa.
- Hur ser pappa ut? Vad heter han? Vad har han för kläder på sig? försökte jag.

Pojkarna gav mig inte mycket att gå på. Jag försökte få dem med mig, så att vi skulle kunna gå och leta efter deras pappa.
Treåringen vägrade att gå någonstans. Han bara grät, och ville att pappa skulle komma.
Jag försökte “pumpa” femåringen på information, i hopp om att lösa situationen. Jag försökte få honom att följa med och titta bakom några montrar för att se om vi skulle få syn på pappan. Men pojken ville inte lämna sin ledsna lillebror.

Efter en hel del om och men, så dök pappan faktiskt upp. Jag förstod inte vad de sa till varandra, men treåringen upplevde det uppenbarligen som att han hade blivit räddad till livet

Min shoppingrunda med Prinsessan och Herr Fiffig fortsatte. När vi var klara och stod ute vid cykelstället kände jag att någon knackade mig på axeln.
- Det var väldigt fint det du gjorde där inne, sa han.
- Eahuöö… svarade jag frågande, då jag inte förstod vad han pratade om. Menade han att jag hade låtit mina barn välja vilken pasta vi skulle köpa, eller vad?
- Det var så fint av dig att du hjälpte pojkarna sa han.
Oj!
Själv upplevde jag det inte som att jag hade lyckats hjälpa pojkarna (då deras pappa ju faktiskt bara “dök upp” till slut).

Trots ovanstående, så blev jag lite konfunderad när jag blev knackad på axeln vid cykelstället.

Midsommarafton 2010

Bloggat den | June 26, 2010 klockan 1:10 am | 1 Kommentar

Vårt midsommarfirande gick av stapeln på Fyrishov. Jag påstår inte att det var folktomt där – för det var det absolut inte – men det var betydligt färre människor än jag hade trott/befarat att det skulle vara.
Personligen så tycker jag att det var en väldig behaglig nivå av människor.

Den där Fatou skulle ju ägna dagen åt att ligga hemma och sova (för att vara utsövd inför nattens arbetspass – arbetspasset som inte blev, men det är en annan historia), men det skulle väl inte hennes cykel behöva lida för!? Godhjärtad som jag är, så såg jag till att hennes velociped fick följa med oss och fira midsommar!

Dans runt midsommarstången. Även om inte någon ur min familj deltog, så deltog Kaj Krokodil (jag blev halvt upphånglad av honom härom dagen, men även det är en annan historia).
Det var den minsta midsommarstång jag någonsin har sett, men förklaringen låg tydligen i att stången hade knäckts på mitten när den skulle kläs.

Den medhavda picknick-korgen bestod av skaldjurspaj, färskpotatis (1 öre/kg på Kvantum!), ägg, rom, sallad, sill i en herrans massa varianter (utom bild), gräddfil, gräslök och läsk.

Det blev godisregn för barnen. Uppenbarligen trodde en hel del vuxna att det var för dem också.

Och så skulle det badas. Efter 2-3 dopp i utomhusbassängen ansåg barnen att det skulle badas inomhus i äventyrsbadet. Och så fick det bli.
Själv satte jag mig med ett sudoku under tiden.

Mr T kom upp ur plurret för att fotografera sin ömma moder. Han passade samtidigt på att klia henne kärleksfullt i huvudet.

Sommar, sommar, sommar

Bloggat den | June 22, 2010 klockan 2:59 pm | 3 Kommentarer

Det blir inte så frekvent uppdaterat här nu, ty Barbara tycks ha gått samma öde till mötes som min älskade mobil
Inte så att Barbara skulle ha fått kaffe över sig, för det har hon inte. Men hon tycks helt enkelt ha gett upp. Efter “lång” och trogen tjänst, bör väl tilläggas.
*suck*
Jag har väl aldrig varit i så stort faktiskt behov av såväl mobil som dator, som nu.
“Vissa” tycks det ju bara regna elektronik över, men den som verkligen behöver det (dvs jag) får ingenting. Det kan inte ha med karma att göra, för jag är en väldigt snäll och vänlig människa.
Det känns nästan som att jag har ett magnetiskt fält runt mig, och som slår ut all elektronisk utrustning. Kan det vara så? Och i så fall; Biter åkerfräken på det?
Eller så är det väl bara Ahriman som gör sitt jobb.

Tippen och Tjabo växer och mår bra. Tippen mer än Tjabo. Eller ja, båda mår bra, men Tippen växer så det knakar. De är 10 dagar, och hon är markant större än sin brorsa. I förrgår började Tippen öppna ögonen, och idag var det Tjabos tur att glipa på ögonen.
Jag skall försöka lägga in nytagna bilder på dem senare idag. Om jag hinner.

Imorgon fm skall jag ta med mig ett gäng barn/ungdomar och gå på TV-inspelning. Och på eftermiddagen är det produktionsmöte.
Midsommar närmar sig med stormsteg. Vi har ingenting planerat, men om vädret medger kanske vi kan cykla ut till Disagården.

I övrigt så känner jag lite stress över sådant som måste bli klart under sommaren. Tack och lov, så är det sådan där bra stress. Och mycket av det som skall göras kan göras vid datorn – om jag nu hade haft någon..! – och ibland tom med ett glas vin inom räckhåll. Sämre kan man ha det.
Håll nu tummen för att det skall ramla ned en dator i huvudet på mig. Ja, utan att orsaka några skador, såklart.

Jag är redo

Bloggat den | June 19, 2010 klockan 3:26 pm | 1 Kommentar

Bröllopet kan börja!

Dagen i skärmdumpar

Bloggat den | June 18, 2010 klockan 10:22 pm | 2 Kommentarer

Dagen började med att jag gick upp tidigt, klädde mig i finkläder, vattenkammade mig, och satte mig framför TVn för att invänta att Sommarlovsmorgon skulle börja.
Jag fick vänta tills programmet var nästan slut innan en av mina absoluta favvokillar (tillika Prinsessans bästis) dök upp. Mabou är nämligen en av Sommarpoolarna. Han var superduktig, och jag blev nästan gråtmilt stolt.

Idag fyller Farmville ett år, och det firades bla genom att alla spelare fick varsin luftballong. Själv firade jag genom att plantera cupcakes!

Ni kanske har missat det, men i morgon gifter sig Vickan och Danne. Idag har det visst varit festligheter dagen lång med en massa kungligheter och annat löst folk.
Men vad är det Vickan gör!? Står hon och kollar statusen på Dannes byxsnok? Inför sina föräldrar och statsministern och hela världspressen!
När hon har väntat så här länge så kan hon väl vänta tills imorgon kväll, då hon äntligen får bli av med sin mödom.

Sammanfattning av veckan – so far

Bloggat den | June 17, 2010 klockan 11:41 pm | 1 Kommentar

Dagarna går så fort, så jag hinner inte med. Men jag skall försöka mig på några tidsmässiga nedslag.

I lördags födde alltså Chet fyra kattungar. Tyvärr så blev inte Dumbo mer än ett dygn gammal ung. Efter två dygn lämnade ytterligare en kattunge oss, och nu är det bara Tippen (hona) och Tjabo (hane) kvar.
Barnen blev naturligtvis ledsna av frånfället. Inte minst Prinsessan – hon var alldeles förkrossad.
Som de fantastiska och pedagogiska föräldrar vi är, så försökte vi ta tillfället i akt att förklara att det här är naturens gång. Det gick väl sådär…

Jag hade totalt missat att fritids var stängt i måndags.
Men nåja, det var ju inte värre än att jag fick omstrukturera hela min dag. I all hast.

I tisdags ringde Herr Fiffig hem från fritids. Han hade blivit skadad, och ville bli hämtad.
Det var alltså – återigen – bara att stuva om planeringen.
Tack och lov, så handlade det “bara” om sårskador. Hade det tagit ½ cm längre upp, så hade han varit blind på vänster öga nu 

Annars, då?
Jo, själv har jag fått (eller fått och fått… jag drog foten i bordsbenet så det bara sjöng om det) en spricka i/brutit (?) en lilltå. Men det är bara att spotta i nävarna och se glad ut.
Det går över.

Idag petade jag ned Prinsessan i en cykelkärra, och gav mig ut på en färd på (skulle det visa sig) drygt två mil. Syftet var att inskaffa förnödenheter, och så blev det.

Mr T lever sina dagar på Fyrishov med vänner såväl från verkligheten som från Waldorfsekten.
Det är vackert, så.

Låt mig presentera våra nya familjemedlemmar

Bloggat den | June 13, 2010 klockan 5:26 pm | 2 Kommentarer

Tippen
Hona, född 100612. Sitt namn har hon fått eftersom den gråa svansen har en vit tipp.

Namnlös.
Hona, född 100612.

Dumbo.
Hona, född 100612. Namnet kan komma sig av hur hennes öron ser ut…

Namlös.
Hane, född 100612. Kullens enda kille.

Leveransklara v. 35. De som inte är tingade då går ett definitivt öde till mötes…

Perfect match

Bloggat den | June 12, 2010 klockan 11:55 pm | 5 Kommentarer

Visst är det häftigt när man inser att anledningen (eller åtminstone en av anledningarna) till att man tycker så fantastiskt mycket om en människa är att denne är så oerhört lik en själv!
Och att på de områden man är olika, så kompletterar man varandra i positiv riktning. Man liksom “växeldrar” varandra.
Man känner sig trygg och tillfreds.

Jag är en väldigt lyckligt lottad människa!

Lördagssysselsättning

Bloggat den | June 12, 2010 klockan 9:01 pm | 4 Kommentarer

Idag träffades jag och polarna utanför Willys för att jojja lite;

Vad har du gjort idag?

Sommar

Bloggat den | June 12, 2010 klockan 1:24 pm | 1 Kommentar

Efter ett par stressiga veckor har det nu blivit sommar på riktigt. Vi har väl inga storslagna sommarplaner, men den kommande veckan skall Prinsessan gå på dansläger. Sedan lär vi väl gå till Parksnäckan och se teater på onsdagarna.
Det verkar också som att jag, Prinsessan och Herr Fiffig kommer att ta oss en tur till Dalarna. Och om vi får till det, så åker vi väl hela familjen till Örebro också.

Men jag tror att jag börjar med att åka och köpa en melon.

Upptagen

Bloggat den | June 9, 2010 klockan 11:50 am | Inga kommentarer än

Jag har fullt upp, och hinner inte blogga just nu. Men för att ändå skriva något, så får jag väl… tja, Gratulera alla som fyller år idag!

James Randi kommer till Sverige

Bloggat den | June 6, 2010 klockan 11:44 pm | Inga kommentarer än

James Randi kommer till Sverige den 15-17 juni, och kommer i samarbete med VoF att framträda i Stockholm, Göteborg och Lund. Han kommer då bla begå homeopatisk självmord genom att inta överdos av homeopatiska sömnmedel.

Randi har gjort sig känd som en oförtröttlig avslöjare av påstådda paranormala och pseudovetenskapliga företeelser. Skedböjaren Uri Geller, en helbrägdagörare med radiosändare i örat, psykiska kirurger på Filippinerna, en fransk homeopatiforskare och ryska charlataner som sålt “laddat vatten” är bara några exempel på sådant som blivit utrett och avfärdat.
Randi har satt upp ett pris på en miljon dollar till den som kan bevisa en paranormal förmåga i ett vetenskapligt test. Många har testats men pengarna har ännu inte behövt betalas ut.
(Presentationstexten lånad från VoFs hemsida)

Stockholm:
Tid: tisdagen den 15 juni 2010 kl. 19:00
Plats: Oskar Klein Auditorium, Roslagstullsbacken 21
Inträde: 50kr
Biljetter säljs från kl. 18. Bokade platser ska intas före 18:45.
De som bor utanför Stockholm kan boka platser, varav ett begränsat antal finns. För att boka plats kontakta j.jonsson@vof.se och ange namn.

Göteborg:
Tid: onsdagen den 16 juni 2010 kl. 19:00
Plats: RunAn, Chalmers kårhus, Chalmersplatsen 1
Inträde: 50kr.
De som bor utanför Göteborg kan boka platser, varav det finns ett begränsat antal. Kontakta då goteborg@vof.se och ange namn.

Lund:
Tid: torsdagen den 17 juni 2010 kl. 18:00
Plats: Palaestra et Odeum., Paradisgatan 4
Övrigt: Inträde: 50kr.
De som bor utanför Lund kan boka platser, varav ett begränsat antal finns. För att boka, kontakta fredrik@blake.se och ange namn.

Föredragen hålls på engelska.

Du kan väl din ABBA?

Bloggat den | June 6, 2010 klockan 2:45 am | 4 Kommentarer

Föga förvånande, så hade jag 20 rätt av 20.
Hur många rätt har du?

HAT

Bloggat den | June 5, 2010 klockan 11:14 pm | Inga kommentarer än

Idag hade en kär vän bjudit med mig på premiären av teaterpjäsen HAT på Kaskad i Blackeberg. Det blev några trevliga timmar tillsammans, även om teaterföreställningen lämnade en klump i magen.

Pjäsen HAT handlar om Charlie och Kim som möter varandras öden genom brev.
Två människors liv som präglas av mänsklig isolering i vårt dagliga Sverige.
En kvinna som låser sin dörr för yttervärlden och en man som låsts in från omvärlden.
HAT är en föreställning som speglar vårt samhälle utifrån en fängelsecell och en lägenhet i Stockholm.
(ur programmet)

Efter föreställning fick skådespelarna (Maciek van de Graaf och Kristina Rådström) motta stående ovationer.
HAT är en tung och viktig teaterpjäs som väcker många tankar. Det kommer att ta några dagar att smälta intrycken.
Tyvärr kommer det inte att ges några fler öppna föreställningar, men ensembeln skall nu turnera runt på olika anstalter i landet.

Maciek van de Graaf och Kristina Rådström i teaterpjäsen HAT.
Foto: Jonas Roos

Opium är min drog

Bloggat den | June 5, 2010 klockan 1:22 am | 2 Kommentarer

- Idag när jag kom hem till en kompis så tyckte hon att jag luktade så gott, och undrade vad jag hade för parfym. Jag svarade att det var Opium, då det är den enda parfym jag använder.
- Vilken tur att hon inte tyckte att du luktade maja.
- Vaddå maja? Bajamaja? Som om hon skulle ha tyckt att jag luktade skit?
- Nej! Marijuana!

Nej, jag är inte så bevandrad i drogernas värld. Åtminstone inte på det praktiska planet.

Fredag

Bloggat den | June 4, 2010 klockan 9:38 am | Inga kommentarer än

Dagen började tidigt, eftersom jag vaknade (helt omotiverat) redan vid femsnåret. Jag låg kvar i sängen ett par timmar, innan det var dags att skrämma liv i barnen. När de hade fått i sig frulle och skickats iväg till skolan gav jag mig ut för att knuffa på en bil som inte ville starta. Det var uppfriskande, och inte minst så fick det igång pulsen.
Nu sitter jag och lugnar ned mig med en balja kaffe, för att komma i balans.

När skolan slutar skall jag ta med mig Herr Fiffig och hans bästis Elvira, och åka till Nickis. Prinsessan får följa med Mabou hem.
En del av stadens skolor har visst avslutning idag, men mina barn får vänta tills nästa vecka.

Nu: Mer kaffe, och sedan är det dags att ge sig iväg till ett produktionsmöte.
Tjipp!

Dags att byta till en stadigare umgängeskrets?

Bloggat den | June 4, 2010 klockan 12:32 am | 3 Kommentarer

Mabou kom inrusande och hojtade
- Prinsessan har gjort sig illa!
Jag rusade ut med Fatou hack i häl, och där utanför satt Prinsessan och höll sig för foten. Jag hjälpte henne upp, och ledde henne in i köket. Fatou och Mabou fortsatte in i vardagsrummet. Efter bara några sekunder hörde jag Fatou yla
- AAAJJJ!!!! FAN!! HELVETE!!! AAAJJJ!!! AAAJJJ!!!!
Jag lämnade Prinsessan på en köksstol, och rusade in i vardagsrummet för att rädda livhanken på Fatou. Det kunde ju vem som helst höra att hennes sista stund i det närmaste var kommen.
- Herregud, vad hände?! frågade jag.
- Jag sprang rakt in… ajajaj… i den där jävla vassa bordskanten när jag… ajajaj… skulle hjälpa Mabou… ajajaj… stönade hon, och pekade ut mot uteplatsen.
Jag tittade ut, och där låg Mabou och höll sig jämrande om foten efter en vurpa. Jag lämnade Fatou åt sitt öde, och sprang ut för att hjälpa honom istället.

Vad är det för drullputtar jag omger mig med? Antingen måste jag skaffa mig en gedigen sjukvårdsutbildning, eller så får jag helt enkelt byta umgänge.