Dagens trauman: Biltvätt och besiktning

Bloggat den | March 3, 2010 klockan 5:12 pm | 5 Kommentarer

Ja, så var det dags för gamla Spättan att visa vad hon går för.
Innan vi åkte till Bilprovningen tänkte jag att det skulle ge ett positivt intryck om Spättan var nytvättad, så jag åkte till Statoil för att ta itu med den saken.
Det där med att tvätta en bil är väl egentligen inte riktigt min grej, men jag tänkte att jag skulle ta tjuren vid hornen och köra igenom automattvätten.

Jag körde fram till porten, knappade in koden som jag hade fått av kassörskan, och porten öppnade sig. En lysande pil anvisade mig att köra in, så då gjorde jag det.
När bilen var i rätt position stod det STOP på skylten, och jag stannade. Den där biltvättställningen började åka fram och tillbaka över bilen. Först för att känna av bilens form och storlek (som jag uppfattade det), sedan för att spruta vatten, och sist för att borsta. Det var faktiskt ganska läskigt.

När själva tvätten var klar skulle bilen torkas av någon automat. Pilen som uppmanade mig att köra framåt började lysa. Jag vred om nyckeln och började köra. Efter bara någon decimeter började STOP att lysa igen, och jag stannade lydigt.
Sedan hände… ingenting.
Minuterna gick.
Jag testade med att backa tillbaka en liten bit, och då började pilen som uppmanade mig att köra framåt att lysa. Jag körde framåt, och då stod det genast STOP på displayen igen.
Jag vågade inte kliva ur bilen, för då kan jag lova er att de där stora tvättborstarna hade börjat snurra. Så där satt jag, och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. I brist på någon bättre idé så ringde jag AG. Med facit i handen, så vet jag inte om det var en så bra idé det heller.
- Jag sitter fast i biltvätten pep jag.
- Vaa?! svarade han, som om han hade hört fel.
- Jag sitter fast i biltvätten upprepade jag.
- Vafan, sitter du fast i biltvätten!? hojtade han så att säkert hälften av hans arbetskamrater hörde, samtidigt som han började skratta.
- Ja, det gör jag! Vad skall jag ta mig till? undrade jag.
- Jadu *hahahaha!* du får väl kliva ur bilen och gå in på macken och fråga dem.
- Men jag vågar inte gå ur bilen.
- Ring dem då.
- Jag har inget telefonnummer.
- Ring nummerupplysningen då, kluckade AG.
Jojo, det var ju stor hjälp man hade av honom när man nu var i nöd. Han svarar med att skratta, varesig jag har gått ned mig i en snödriva eller är instängd i en biltvätt.
I fortsättningen lämnar jag inte hemmet utan en nödraket i fickan, det är ett som är säkert.

Jag såg i backspegeln att det stod en bil utanför och väntade på att köra in i biltvätten. Efter en stund klev bilföraren in genom en sidodörr och kom fram till mig.
- Jag såg inte att det var någon här inne, så jag började knappa in min kod lite för tidigt sa han.
Där hade vi alltså förklaringen. Det var bakomvarande bils STOP som nu lös framför mig. För att lösa problemet ignorerade jag STOP-texen, och körde fram en bit. Vips, så började en överdimensionerad hårfön åka fram- och tillbaka över bilen.
Sedan var det klart!

Jag hastade iväg för att hämta Prinsessan och Mabou i skolan, och sedan stannade vi till på Max så att de skulle få någonting i magarna. Jag tänkte att det var lika bra att passa på att lägga fram varningstriangeln i bilen, och började rota efter den. Men den lät sig inte finnas.
Kan den ha blivit kvar i Köping när generatorn gav upp? Oavsett vad svaret på den frågan var, så var det tvunget att skaffas fram en varningstriangel illa kvickt.
Jag åkte förbi AGs arbete och lånade en av hans arbetskamrater.
Sedan var det plattan i botten ut till Librobäck.

- Vad kostade det att tvätta bilen? undrade Mabou när vi stod och väntade på vår tur vid Bilprovningen.
- 139:- svarade jag.
- Oj, det är ju nästan lika mycket som en ost kostar! slog Mabou fast.

Bara 20 min försenat var det vår tur. Jag rattade in Spättan i angiven port, och barnen skuttade nyfiket ur bilen. Här fanns det ju hur mycket spännande som helst att titta på!
- Sätt er på bänken där uppmanade jag dem, eftersom jag var rädd att de skulle vara i vägen eller göra sig illa på något. Och de lyckades sitta ganska stilla under hela besiktningen.

Besiktningsmänniskan gick runt och knackade på Spättan med en hammare, sedan kom han fram till mig och konstaterade med bister min
- Åk taxi, för i helvete.
Nejdå, så gick det inte alls till.
Han tyckte att däcken borde pumpas. Och så påstod han att det var något jordfel också. Men jag håller inte med om det där sista. Ok att det låg lite snöslask på gummimattorna i bilen, men någon jord var det inte frågan om. Och så hade skyltbelysningen bak pajjat, så det blir ombesiktning om en månad.

Hon är pålitlig, gamla Spättan. Det må vara att hon snart uppnår veteranbilsstatus, men hon kommer hålla många år än.

Kommentarer: