Öppet svar på Jespers mail

17 Kommentarer to “Öppet svar på Jespers mail”

1. devadatta
   February 21st, 2010 @ 22:49

   Alltid lika störigt med människor som förväxlar att man hjälper skadade/lidande människor med att man har ett negativt eller destruktivt intresse.

2. Mattias
   February 22nd, 2010 @ 07:57

   Intressant och läsvärt svar. Fantastiskt att du tar dig tid att skriva ett såpass sakligt och ärligt svar på ett sådant mail.

3. Ollie
   February 22nd, 2010 @ 10:47

   Det var ett intressant mejl du fått. Man kan inte annat än tolka det som att du har rätt i dina antaganden om sekten och att dina skriverier påverkar. Du ombeds ägna dig åt annat och liksom låta dom vara ifred med sitt sekteriande eller vad man kan kalla det. Intressant. Kan man tolka det som ett förtäckt hot? Näe, kanske överdrivet men nog känns hela mejlet väldigt obehagligt i sin grundton. “Lämna oss ifred…du får tycka vad du vill så länge du inte skriver om det…”.

   Det är bra att du lägger ut det här och bemöter på det sätt du gör och man ska aldrig låta sig tystas bara för att någon anser att det man skriver är obehagligt. Bra gjort.

4. En mamma
   February 22nd, 2010 @ 12:46

   Jag har gjort liknande reflektioner som Jesper faktiskt.

   Jag har en del negativa upplevelser både från Waldorfskolor och från kommunala skolor. Jag instämmer i delar av din kritik mot Waldorf, men jag uppfattar den som onyanserad.
   Det finns liksom INGENTING som du anser är bra med Waldorf eller antroposofin.
   Och ändå valde du att sätta ditt barn i en sådan skola? För det är ju ett aktivt val man gör, ingen unge “hamnar” i en Waldorfskola.

   Min erfarenhet är att de som är mest missnöjda med Waldorf är de som inte är tillräckligt insatta i waldorfpedagogiken från början och som därför blir överrumplade av den och hur man jobbar i Waldorfskolor.

   Sakliga diskussioner och kritik är bra men jag har aldrig känt mig lockad att kommentera här, det ser ut som endast en vinkling ska framföras här. Jespers mail var skrivet i en anständig ton och något “hot” lyckades jag inte se iaf.
   Är du så viktig för dem som organisation att de skulle hota dig?

5. A-C
   February 22nd, 2010 @ 16:44

   BRA att du lägger ut mejlet och ditt svar. De föraktfulla tongångarna i Jespers mail är drypande övertydliga, och ändå så tror jag inte han ser eller förstår det själv. Det är så väldigt waldorfskt skrivet så det står mig upp i halsen.

   Jag har också erfarenhet av att mina barn har blivit utsatta för kränkningar och övergrepp i en Waldorfskola. Det tog fem år innan vi fick upp ögonen och tog barnen därifrån. Många av de skador som barnen fick sitter djupt och det är väl frågan om det går att “tillfriskna” helt på alla punkter. Men det är bara att göra sitt bästa, och den bästa medicinen var ändå att få komma därifrån!

   Du gör en fantastisk insats när du skriver om eländet! Din blogg har varit ett stort stöd för min familj och jag vet att den är ett stort stöd för andra också. Jag gör också vad jag kan för att hjälpa Waldorfdrabbade familjer, man kan inte göra det så öppet som du. Om jag gjorde det så skulle vi tvingas att flytta, och det har vi inga möjligheter till.

   Jag kan gärna berätta mer detaljerat om de övergrepp mina barn utsattes för, men då kontaktar jag dig via mail. Jag vet hur man blir behandlad när man kritiserar Waldorf öppet, så jag kan tyvärr inte avslöja min identitet här.

6. undertoner « zooey
   February 22nd, 2010 @ 17:15

   [...] 2010 February 22 tags: antroposofiska rörelsen, kommentar, waldorfkritik by zooey från Jesper i Järna har The Witch mottagit ett ebrev rikt på undertoner. Jesper vill inte kalla sig antroposof och [...]

7. thewitch
   February 23rd, 2010 @ 00:36

   @devadatta Jag slås ofta av just det; Att de tolkar det som en negativ handling mot Waldorf/Antroposofin när man försöker hjälpa människor som har farit illa i deras led.
   Märkligt sätt att resonera.

   @Mattias Ja, sådana här mail känns faktiskt viktiga att besvara. Och då jag anser att det är av allmänintresse, så är ju bloggen ett utmärkt ställe att besvara det på.

   @Ollie Ja, visst är det en märklig ton i mailet. Det är en antroposofisk ton. Och i den världen bygger ju allt resonemang på tesen Du får tycka vad du vill - så länge du gör det inom våra snäva ramar!

   @En mamma Om jag såg något värde i det, så skulle jag ju kunna sitta här och blogga spaltmeter om vackra färger och hur skönt det är att sitta på ett fårskinn. Men sådana uttryck står sig slätt i relation till de övergrepp många människor råkar ut för. Ingen organisation är bättre än sin sämsta sida.

   Att jag satte barnen i Waldorf berodde på att jag valde att lyssna på deras marknadsföringslögner istället för att läsa på själv. Det är mitt livs största misstag, och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna förlåta mig själv.
   Det är nu 3½ år sedan vi lämnade sekten, men jag ber ändå mina barn, inte dagligen men ofta, om ursäkt för att jag hade så extremt dåligt omdöme.
   Tack och lov så har mina barn tillräckligt kloka föräldrar, som kunde komma till sans och insikt. Tyvärr är det många barn kvar, vars föräldrar inte har kommit till insikt. Mitt hjärta blöder för alla de barnen.

   Min erfarenhet skiljer sig från din; Den säger nämligen att ju mer man sätter sig in i “pedagogiken”, desto mer missnöjd blir man. Men visst är vi många som har blivit “överrumplade” av hur man jobbar inom Waldorfskolor, om man med detta avser de fysiska bestraffningarna, bristen på utbildad personal, stigmatiseringen, förnekandet av vetenskapen, kunskapsbristen, misshandel mm.

   Om det vore så att jag bara hade “tillåtit” ett synsätt här i min blogg så hade jag inte publicerat Jespers mail eller de Waldorfvänliga kommentarer jag får. Här är alla åsikter välkomna. Det enda som inte publiceras längre är hot (men det är klart att jag kan göra undantag från den principen om jag anser det befogat).
   Annat är det inom Waldorf- och Antroposofisekten, där tillåts verkligen inga andra åsikter än de som faller inom de egna ramarna. Jag har bla skrivit om det här.

   På din avslutande fråga (Är du så viktig för dem som organisation att de skulle hota dig?), så måste jag tyvärr svara Ja, tydligen. Även om jag själv inte förstår varför, så är jag tydligen så farlig att det anses berättigat att mordhota mig.

   @A-C Först och främst vill jag gratulera dina barn till att de har sluppit från Waldorf!
   Som du skriver, så är det den bästa medicinen. Läkningsprocessen måste få ta sin tid, och det är en fantastisk insikt att det bara blir bättre.

   Jag har full förståelse för att du väljer att “ligga lågt” i din kritik. Speciellt om ni bor i ett Waldorf- Antroposofitätt område (vilket jag uppfattar det som att ni gör). Det viktigaste är att du finns tillhands för dina barn, och sedan måste man ju inte agera öppet. De allra, allra flesta väljer/tvingas/hotas ju till att agera i det dolda eller inte alls.

   Du är naturligtvis välkommen att höra av dig via mail om du vill. Adressen är då waldorf@thewitch.se

   Lycka till, och än en gång; Grattis till att dina barn har bytt skola!

8. zooey
   February 23rd, 2010 @ 18:45

   Apropå det “En mamma” skriver: Hennes erfarenhet är nog tyvärr ganska skev. Jag känner till många som blivit waldorfkritiker efter att ha varit väldigt engagerade och verkligen trott på waldorfpedagogiken. En del har mycket medvetet valt waldorf för sina barn, andra har valt att att studera till waldorflärare. (Och så finns det waldorfkritiker som varit waldorfelever själva — och de är förstås insatta, fast på ett annat sätt.) Många waldorfkritiker har faktiskt varit väldigt entusiastiska och aktiva; de har propagerat för waldorf, de har arbetat för skolan, det finns till och med de som varit med och startat upp nya waldorfskolor.

   Hade de inte varit så entusiastiska, hade de inte stannat så länge. Min mor trodde att waldorf skulle ordna sig till slut ändå. Hon trodde att det skulle gå bra. Hon var övertygad! Det tog henne 9 år att ge upp den drömmen! Och det är tyvärr vanligt att människor tror hårt på waldorfskolan även när tecknen på att något är fel bokstavligen haglar in! Denna “naivitet” blir senare för många en källa till skuldkänslor — och jag tycker att det är ganska märkligt att waldorfförespråkare är så glada i att spä på dessa skuldkänslor. (De vet väl att det tystar människor.) Det är, ta mig katten, inte lätt att genomskåda en rörelse om vilken det bara finns ensidig “information” att tillgå. Om vilken det alldeles saknas kritiska källor.

   Jag uppfattar det som att människor antingen blir waldorfkritiker därför att de råkat i personlig katastrof p g a antroposofin/waldorfrörelsen eller att de blir det för att de gradvis skaffar sig mer och mer kunskap och till sist förmår se ideologins verkliga ansikte.

   Men det är väldigt symptomatiskt att En mamma inte finner något anmärkningsvärt i Jespers tonläge.

9. zooey
   February 23rd, 2010 @ 18:52

   Oj, nu såg jag A-Cs kommentar. Flera bra iakttagelser. Särskilt det om Jespers tongångar. I kontrast till En mammas oförmåga att se problemet. Alltså, En mamma reagerar som waldorfförsvarare brukar — de kan inte se några problem om inte det förekommer öppna hot (och till och med dem kan man bortförklara). De ser inte den otrevliga “waldorfattityden” (för att sammanfatta fenomenet). Det är konstigt, eftersom waldorf ofta utmålar sig som så empatiskt eller som främjande av empati.

10. devadatta
    February 24th, 2010 @ 01:10

    Det verkar som det finns något i deras kultur som gör många av dem oförmögna att kunna hantera kritik, och i stället börja försvara sitt revir. Jag kan tänka mig ett par förklaringar.

    Den ena är som i pingstkyrkan, att man har ett svart-vitt tänkande om vad som är kristet och okristet som man måste passa in allting i. Därför blir man antingen helt bejakande eller helt avståndstagande inför det man stöter på. En oförmåga att klara av nyanser (och kanske parad med en frälsningslära). Individer med denna oförmåga finns visserligen överallt och i alla grupper, men det intressanta här är snarare om kulturen i gruppen stödjer dem och uppmuntrar detta beteende hos andra.

    Den andra förklaringen är att de inte har någon träning på att diskutera och förklara vad de tror på rationellt, så när det kommer kritik blir de överrumplade och blir tvungna att reagera känslomässigt, och då ligger revirtänkandet nära. Det borde dock inte gälla för bildade antroposofer som lärt sig argumentera.

    Det går ju bara att spekulera om vilka sociologiska orsaker som ligger bakom, men ofta är det samma fenomen som kommer tillbaka i sådana här grupper.

11. En mamma
    February 24th, 2010 @ 23:09

    Min erfarenhet är inte “skev” men den är min och det är den jag redogör för. Jag betackar mig för att zooey berättar för mig att mina erfarenheter är fel för att hon inte delar dem.
    Det är mycket omoget sätt att resonera och diskutara på.

    Vi har alla olika erfarenheter av olika saker och vi måste inte tycka samma sak. Jag har inga problem med att de flesta väljer att låta sina barn gå i kommunala skolor, det är deras val. I de flesta fall är det inte ens ett val, man gör bara som alla andra utan att ta någon ställning alls.
    Det exixterar barn och vuxna som är nöjda med Waldorf och de är inte sämre människor för det.
    På samma sätt finns det människor som är missnöjda med kommunala skolor och elever som råkat mycket illa ut även i de skolorna.
    Man måste vara realist och förstå att det finns inga perfekta skolor.

    Det jag reagerar på och skriver är att jag anser att det som skrivs är onyanserat. Det skulle vara väldigt intressant med en diskusion men inte på ensidigt sätt med hätska utfall både mot Waldorf och mot enskilda kommentatorer.

12. zooey
    February 25th, 2010 @ 13:20

    Hej En mamma,
    Jag skrev inte att din erfarenhet var fel, jag skrev att den var skev. Jag vidhåller att den är det; bland de waldorfkritiker jag bekantat mig med, och det är nu väldigt många, finns knappt någon som motsvarar den beskrivning du ger av waldorfkritikens uppkomst hos individen. Jag säger alltså: din erfarenhet är inte representativ. Jag tror att du har erfarenhet av ganska få waldorfkritiker. Det betyder inte att din erfarenhet är “fel”. Varför i hela fridens namn skulle någon påstå något sådant?

    Vi vet alla att det finns problem i alla typer av skolor. Det är så självklart att det är banalt. TheWitch och jag har, på grund av våra specifika erfarenheter, särskilt insikt i de problem som är (mer eller mindre) typiska för waldorfskolan. Därför skriver vi om waldorfskolan. Jag hävdar att vissa problem som waldorfskolan har härrör direkt ur antroposofiska föreställningar om människan. Det är därför intressant att se närmare på dessa idéer.

    Att det finns barn och vuxna som är nöjda med waldorf är också ett fullständigt banalt påpekande. Det VET vi! Om inte det hade funnits sådana människor skulle inte waldorfskolan existera. Nu gör den ju — uppenbarligen — det. Min mor trodde, som jag skrev, att waldorfskolan var Den Enda Bra Skolformen På Jorden under 9 års tid typ. Hennes barn upplevde det hela alldeles annorlunda; jag hatade waldorf. Min mor, som trodde på waldorf, är helt klart en bättre människa än jag. Min allmänna hypotes är att waldorfmänniskor är ungefär lika bra eller dåliga människor som alla andra. Gruppdynamik kan alltid, i sådana miljöer som waldorf/antroposofi lätt kommer att utgöra, vara en katalysator för dåligheter. Det innebär inte att individerna är sämre människor.

    Men jag tror ju att om waldorfvänner vill ha en diskussion med waldorfkritiker då måste de också lära sig att se att ifrågasättande och kritik inte är detsamma som “hätska utfall”. Vad det “onyanserade” beträffar, ta gärna en titt runt på waldorfpositiva hemsidor och informationssidor. De kan räknas i hundratal. Hade de varit “nyanserade”, hade vi applåderat. Tyvärr ankommer det på utomstående kritiker att försöka balansera bilden och ta fram andra perspektiv än de ensidigt hyllande.

13. En mamma
    February 25th, 2010 @ 16:49

    Zooey, om du börjat med att läsa vad jag skrivit så hade du inte behövt bemöta något helt annat.
    Läs inledningen till min senaste kommentar så ser du mitt ordval och hur jag formulerat mig.
    Ska man bemöta någon är det bättre att göra det korrekt.

    Jag är inte intresserad av några recensioner av waldorfkritiker eller av några fantasier om andras resonemang.
    Jag är intresserad av fakta och saklighet.
    Att diskutera fantasier kring personer och fabulera kring möjliga orsaker till att de gillar eller ogillar specifika ämnen, är inte konstruktivt eller intressant när det finns fakta att utgå ifrån. Vilket det gör när det gäller Waldorf och antroposofi.

    Du har dock delvis rätt när det gäller min erfarenhet av waldorfkritiker. Jag har inte täffat på så väldigt många, de flesta jag träffat har varit i stort sett nöjda.
    De som haft invändningar har uteslutande varit dem som inte varit insatta i anroposofin alls och som blivit förvånade över att de inte kunnat påverka synsättet eller pedagogiken. Dvs de som gjort ett val på ofullständiga grunder.

    Jag har erfarenhet av både kommunala skolor och av flera Waldorfskolor, och som jag skrev har jag kritik mot båda skolformerna.
    Skulle jag ha små barn idag och välja skola skulle jag trots min kritik ändå välja Waldorfskola. Men jag vet bättre idag vad jag skulle vara observant på och som förälder skulle jag agera på ett annat sätt jag gjorde när jag hade barn i Waldorf.
    Min kritik mot Waldorf gäller inte pedagogiken vill jag tillägga, den gäller utförandet.

    Antroposofin drar till sig många olika sorts människor, alltifrån new age-anhängare till mer eller mindre anarkister. De som befinner sig i närheten av de antroposofiska verksamheterna är alltså inte alltid antroposofer och min erfarenhet är att det ofta är de som hittar på egna tolkningar som skitar ner de ursprungliga antroposofiska idéerna. Det är de som tycker det är gulligt med fårskinn och bivax men där upphör ofta gulligheten. Jag har blivit hotad i en Waldorfskola av en fritidsledare som gick till fysiskt angrepp när jag kritiserade hennes verksamhet. Det var en person som absolut inte någon som hade någon antroposofisk bakgrund alls. Det var en helt vanlig fritidsledare.
    Min kritik gällde praktiska frågor, inte några ideologiska.

    De antroposfiska verksamheterna bedrivs av människor och människor är olika oavsett var de finns eller verkar. En del tycker man om och andra inte, precis som i den övriga världen.

    Om man anser att det verkar galet att beliva vatten och att eurytmi verkar mer än lovligt larvigt så ska man inte välja Waldorf.
    Genom att förlöjliga det man själv inte förstår eller det man avstår ifrån, lägger man kritiken på en så låg nivå att den blir omöjlig att bemöta. De flesta människor brukar få en förståelse för det som verkar märkligt genom att de delges information. Är man välinformerad kan man förstå och därmed välja eller välja bort på ett anständigt och sakligt sätt - utan behov av att nedvärdera det man själv inte vill ha.

14. thewitch
    February 25th, 2010 @ 22:38

    @En mamma Visst är det så i alla situationer att det finns för- och nackdelar med allt, och att man får väga dessa mot varandra när man bestämmer sig för om man gillar något eller inte.

    Jag är seriöst nyfiken på vilka du anser vara de fördelar som väger tyngre än det faktum att elever på Waldorfskolor* misshandlas, stigmatiseras, utsätts för ufrysning (av lärare) osv, och att kritiker/avhoppare förföljs, beljugs och hotas.

    Du skriver i ditt svar till zooey att du skulle sätta dina barn i en Waldorfskola om du hade småbarn idag.
    Hur lyckas du försvara inför dig själv att du skulle sätta dina barn i en skola där barn (även om det inte skulle vara just dina barn) dagligdags utsätts för övergrepp?

    Det skulle vara intressant att få ta del av dina svar på mina ovanstående frågor. Om inte annat, så som motvikt till min, som du säger, onyanserade kritik.

    * Utifrån alla de som har kontaktat mig, så vet jag att detta förekommer på ALLA Waldorfskolor i landet (och även i övriga länder där det finns Waldorfskolor). Det är alltså inga enskilda händelser det är frågan om, utan ett mönster som ingår i Waldorfkulturen.

15. zooey
    February 26th, 2010 @ 13:02

    Hejsan En mamma!

    Det är du som inte kan läsa innantill! Du skrev:

    “Min erfarenhet är inte “skev” men den är min och det är den jag redogör för. Jag betackar mig för att zooey berättar för mig att mina erfarenheter är fel för att hon inte delar dem.
    Det är mycket omoget sätt att resonera och diskutara på.”

    Jag svarade:

    “Jag skrev inte att din erfarenhet var fel, jag skrev att den var skev. Jag vidhåller att den är det; bland de waldorfkritiker jag bekantat mig med, och det är nu väldigt många, finns knappt någon som motsvarar den beskrivning du ger av waldorfkritikens uppkomst hos individen. Jag säger alltså: din erfarenhet är inte representativ. Jag tror att du har erfarenhet av ganska få waldorfkritiker. Det betyder inte att din erfarenhet är “fel”. Varför i hela fridens namn skulle någon påstå något sådant?”

    Jag skulle vilja påstå att jag faktiskt besvarade just din invändning; och det anser jag fortfarande efter att ha sett över din formulering igen. Om du upplever det annorlunda, måste det bero på att dina ord inte överensstämmer med dina tankar. Och jag är inte tankeläsare.

    Men ok, vidare. Du skriver att föräldrar inte ska välja waldorf om de inte är på det klara med vad de väljer — jag håller med! Men problemet är: waldorfrörelsen är inte ärlig inför föräldrarna. Den talar inte om antroposofins verkliga roll. Föräldrar kan inte sortera ut vad som är osant från vad som är sant. Och waldorfrörelsen själv anser att antroposofin är för “svår” och att föräldrar inte ska veta allt. Vem som helst kan i antroposofiska källor läsa sig till att antroposofin innehåller reinkarnationsläran — men ingenstans talas det konkret om för föräldrar när och hur reinkarnationstanken och karmatänkandet kommer att påverka deras barns vardag! Och waldorfskolan är full av sådana exempel.

    Att skylla på föräldrarnas bristande förmåga att skaffa information är rent nonsens — det är waldorfrörelsens förbannade skyldighet att ta en mer aktiv roll. Att sluta upp med försöken att skyla över antroposofin. Och så vidare.

    Och, som sagt, om du tror att waldorfkritiker är föräldrar som inte informerat sig — då är du ute och cyklar, och jag hade helt rätt när jag skrev att din bild av waldorfkritiker är skev.

    Du efterlyser fakta och saklighet. Varför kräver du inte det av waldorfrörelsen?

    Och varför kräver du inte det av dig själv? Du har presenterat dina egna åsikter och erfarenheter i dina kommentarer här. Det är naturligtvis helt legitimt. Men i det ingår också att acceptera att andra människor presenterar sina åsikter och sina erfarenheter. Du kan inte kräva av andra något du inte själv uppfyller.

    Jag skulle också vilja fråga dig en annan sak. Du talar om föräldrarna och deras ansvar att ta reda på information (något jag anser är naivt med tanke på hur ensidig “informationen” som finns är — den är propaganda!). Men tänker du någonsin på barnen?

    Jag var inte en förälder som hade tillgång till information nämligen. Jag var ett 3-årigt barn. Jag kunde aldrig välja att bli utsatt för waldorfpedagogiken.

    Och jag kan berätta två saker: min mor hade “läst på” (jo, vi hade Frans Carlgren och andra prominenta personer i bokhyllan) och waldorfpersonalen ljög aktivt för mina föräldrar vad beträffar min vistelse i förskolan/skolan.

    Men jag hade aldrig något val. Än mindre något informerat val.

    Och det jag tror och hoppas är att i dag, med internet och möjligheten att finna kritiska synvinklar, befinner sig föräldrar i ett annat läge än de gjorde då. Om en förälder har ett barn som är som jag var, till exempel, och de får höra att allt är tipptopp av waldorfföreträdarna, då går de kanske hem och söker på internet. De kanske hittar TheWitch eller någon annan person, och frågar: kan det verkligen stämma, det som waldorffolket säger? Mitt barn verkar ju så olyckligt trots försäkringar om motsatsen? Då tror jag att TheWitch skulle svara ungefär: du bör inte lita på att det de säger stämmer med verkligheten, och du bör räkna med att det kan vara så att ditt barn far illa!

    Jag är helt övertygad om att om min mor hört någon säga något sådant när jag var ett litet barn, då hade hon tagit mig ur den skolan! Men nu hörde hon aldrig det. Hon förstod inte att waldorfpersonal inte aktivt tar ansvar för barns välmående — att de inte talar om för föräldrar hur det verkligen är, och att de, på direkta frågor, hittar på bortförklaringar och rentav ljuger.

    Precis som TheWitch skriver: missförhållandena är tyvärr inte enstaka, isolerade händelser. De är del av en kultur, som förstärks av oförmågan att erkänna och ta itu med de missförhållanden som finns.

    Att det händer dåliga saker i varje typ av miljö tror jag inte att någon ifrågasätter. Det är inte unikt för waldorf. Det som är unikt (och universellt) för waldorf är den närmast kompletta oförmågan att upptäcka, erkänna och hantera problem.

16. Odlaren
    July 22nd, 2010 @ 06:45

    Jag känner såväl igen formuleringarna som Jesper svänger sig med.
    Typiskt antroposofsvar 1a.

    Jag kommer aldrig någonsin förlåta min mor som blev hjärntvättad antroposof,satte mig i waldorfskola och förkastade så gott som all skolmedicin, tex. penicillin och vaccinationer. Förbjöd tv-tittande och en hel del andra flummerier som uppmuntras i waldorfskolorna. Tex den homeopatiska sjuksystern och tron på att eurytmi botar mobbning.

    Jag är rasande.
    Så jag berättar öppet om min skolgång på internet. Jag har upptäckt att jag sorgligt nog inte är ensam.
    http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=10&t=5424

    Jesper & hans fina kollegor kan inte få mig att känna mig ensam om detta längre, inte få mig att känna att mobbningen var mitt eget fel.
    Skriv öppet att ni anser att det är en karmisk fråga för barn om de mobbas i waldorfskolan, men det vågar ni inte.

17. thewitch
    July 22nd, 2010 @ 22:53

    @Odlaren Jag vill gärna komma i kontakt med dig. Om du vill, så hör av dig till min mailadress waldorf@thewitch.se

Lämna gärna en kommentar