Jag är fascinerad

Bloggat den | February 28, 2010 klockan 11:23 pm | 1 Kommentar

Detta ständiga fylleri

Bloggat den | February 28, 2010 klockan 11:05 pm | Inga kommentarer än

Prinsessans fylleri har fortsatt. Själva födelsedagen inföll ju i måndags, och i tisdags var det bästisens tur att fylla år. Igår firade de unga tu med ett gemensamt discokalas. Idag kom (barnens) farfar för att fira Prinsessan (och jag vet från säker källa att det var släktkalas hemma hos bästisen också).

Nu är det ett par veckor kvar till nästa fylla. Men då tänker jag befinna mig på lite sydligare breddgrader.

Dicsokalas

Bloggat den | February 27, 2010 klockan 11:21 pm | 7 Kommentarer

Såväl Prinsessan som Mabou har ju gått och fyllt aktningsvärda 8 år under den gångna veckan, och idag var det dags för discokalaset att gå av stapeln. Hela klassen var inbjuden (naturligtvis!), men en handfull hade tvingats lämna återbud pga sportlovsresor och annat.
Nåväl, det borde ju räcka till med de återstående 14 barnen. Dessutom figurerade det en del kusiner och syskon, som gärna ville vara med - och det fick de naturligtvis vara. Enda abret var att vi bekymrade oss lite för om godispåsarna skulle räcka.
Vi behövde inte bekymra oss.

Jubilarerna väntar på att tårtorna skall sluta spraka

Av de klasskompisar som inte hade lämnat återbud, så var det bara tre (ja, jag säger tre!) som kom (Tofflans söta granne var en av dem).
Jag menar naturligtvis inte att någon skugga skall falla på de uteblivna barnen, men hur i helvete tänker deras föräldrar?! Vilket socialt agerande vill de förmedla till sina barn?
(Ett tag funderade vi på att låta AG åka omkring med bilen och “ragga” barn med repliken ” - Vill du följa med mig på kalas?“. Men vi strök den tanken ganska snart)

Om det inte hade varit för de kusiner och syskon som dök upp, så hade kalaset antagligen slutat i tårar och tandagnisslan hos jubilarerna.
Lyckligtvis blev det inte så.
Det blev ett bra, roligt och lyckat kalas!

Prinsessan är en fena på limbo. Hon är oslagbar. Så även på detta kalas.

Det dansades limbo och stoppdans, samt lektes hela havet stormar. Däremellan åts det snacks, dansades disco och dracks dricka. Dessutom fanns Mabous fina mormor där, och hon agerade lekledare.

Den Dynamiska Festfixarduon!
Den Dynamiska Festfixarduon theWitch och Tonårsmorsa!

När det var dags för fiskdamm råkade visst skynket ramla ned, och jag tyckte mig höra att någon mumlade något om att det var väldigt fula fiskar där bakom.
Det var naturligtvis inte sant!
Där befann sig ju bara Den Dynamiska Festfixarduon. Om du googlar på “bindefeldt” och “uppsala” så hamnar du hos oss!

En beroendes vardag

Bloggat den | February 26, 2010 klockan 12:33 am | 1 Kommentar

Jag är inte bara beroende av cerat. Jag är dessutom expert på att förlägga min drog.
Så nu yrar jag omkring här som en tjackpundare på avtändning.

Utan snus i två timmar, försmäktar jag i detta hem

Bloggat den | February 25, 2010 klockan 3:15 pm | Inga kommentarer än

Snuset är slut, och rastlösheten sprider sig. Har huvudvärk och pimplar kaffe.
Prinsessan har följt med Mabou för att köpa en sköldpadda, Herr Fiffig är på fritids och Mr T har åkt till stan för att köpa födelsedagspresent till en kompis.
Jag funderar på att ta ett bad, och samtidigt passa på att klippa mig lite. Och så måste jag bestämma mig för vad det skall bli till middag ikväll.
Men mest av allt vill jag bara ha en dosa snus!

Updade: Nu ringde Prinsessan och bjöd hem mig till Tonårsmorsa på fika. Då kan jag passa på att ta mig en titt på den nyinköpta sköldpaddan, som enl Prinsessan “bara sitter i ett hörn och surar”.

En gnistrande vacker vinterdag!

Bloggat den | February 24, 2010 klockan 11:53 pm | 1 Kommentar

I förmiddags dök Mabou upp här för att följa med Prinsessan och mig till Gränby centrum för att handla. Sedan åkte vi till Mc Äckel. Jag tycker verkligen genuint illa om den skräpmatskedjan, men nu skulle de unga tu lösa in de födelsedagscheckar de hade fått, så det var bara att bita ihop…
Jag tänkte att jag kunde passa på att äta något lätt när jag nu ändå var där. Fel tänkt av mig.
Efter att ha beställt en kycklingwrap och en liten läsk såg jag att de hade cheddardip. Jag frågade om den var varm, men det var den naturligtvis inte.
- Men du kan ju värma den där sa människan bakom disken, samtidigt som hon pekade mot en mikrovågsugn ute i lokalen.
Kyklingwrapen, som var obetydligt större än en ordinär vårrulle, kostade 20:-
Den lilla läsken (kan det ha varit 1½ dl?) fick jag betala 20:- för, trots att den enl menyn skulle kosta 10:-
Jag ställde, efter Mc Äckel-människans direktiv, in cheddardipen i mikrovågsugnen. Efter ca 15 sek började jag ana oråd, och öppnade luckan. Jodåminsann, plastbehållaren som dippen låg i hade smält, och allt hade börjat flyta omkring i en sörja inne i ugnen. Jag samlade ihop sörjan och gick fram till kassan för att få en ny dip (och äta den kall).
- Ja, de här är ju inte gjorda för att köras i mikron, så det är klart att de smälter sa Mc Äckel-människan.
- Men det var ju du, din ärthjärna, som sa att jag kunde köra den i mikron! sa jag. Inte. Men jag tänkte.
Av namnskylten kunde jag utläsa att denna person har en ledande position på nämnda “restaurang”. Undrar hur det kommer sig att hon inte blev raketforskare istället.

Jag tog med mig mitt unga sällskap och åkte till Designtorget för att titta om jag kunde hitta något att köpa för det presentkort jag hade vunnit från Driftig.nu.
Där hittade jag en konservburksöppnare som föll mig i smaken, så en sådan fick det bli. De konservburksöppnare jag har sedan tidigare är tillverkade för högerhänta, så dem måste jag hantera “baklänges”. Men denna kan man hantera även med vänster hand, utan att det känns alltför tokigt.
Det blev några hundra kvar på presentkortet, men dem kan jag ju spendera en annan gång!

Mr T ringde.
- Mamma, får jag och Patrik nattgibba? Patriks mamma har sagt ok sa han.
Jag tror att mitt gapskratt fick honom att förstå att jag inte ens tog hans fråga seriöst. Kom igen när du är myndig, grabben. Fram tills dess så är det morsan som bestämmer.
Vid eftertanke, så blir jag lite bekymrad över att det är ok för Patriks föräldrar att han nattgibbar. Patrik är tom yngre än Mr T!

Vi köpte med oss lite fikabröd och åkte hem till Mabous mamma och våldgästfikade, och det var precis lika trevligt som vanligt.
När det var dags att åka hem fick jag inte med mig Prinsessan. Hon och Mabou hade minsann inte lekt klart än på länge! Så det, så!

Jag åkte för att hämta Mr T och hans kompis på UGC. På hemvägen började det blinka frenetiskt bakom mig så jag körde in till vägkanten och stannade, eftersom jag trodde att det var en ambulans som ville köra om.
Det var ingen ambulans, det var polisen. Och de ville just precis att jag skulle stanna.
Återigen kan jag bara konstatera att jag *hjärtar!* polisen!
Men ok, ett litet minus måste jag ge dem;
Under de 27 år jag har haft körkort så har jag blivit stoppad… uppskattningsvis fem gånger. Av dessa fem gånger, så har man utfört alkotest endast vid två tillfällen. Varför?
Borde det inte vara obligatoriskt att alkotesta, oavsett varför man stoppar en bil?
Skärp er, polisen - alkotesta alla ni stoppar i trafiken!

Ikväll fick jag en fin halsduk av Herr Fiffig, som han hade virkat till mig *kärlek!*
Mr T sitter inne i sitt rum och konverserar på engelska som om han vore en infödd (amerikan) *lycka!*

Det har varit en fantastiskt vacker dag. Solen har speglat sig i den gnistrande snön, och man kan inte göra så mycket annat än att sucka lyckligt.
Temperaturen lämnade kanske en del att önska, men åh så smäktande vackert det var!
Imorgon är det jag som laddar termosen med choklad och tar med mig Hunden ut till Skölsta!

Andra bloggar om Mc Donalds, Mc Äckel, Designtorget, Konservburksöppnare, Driftig.nu, Polisen, Alkotest

Skridskoåkning och ollontårta

Bloggat den | February 22, 2010 klockan 9:44 pm | 1 Kommentar

Dagen började med skönsång för den åttaåriga jubilaren. Sedan blev det sedvanlig frukost med paketöppning. Inte helt överraskande, så blev mobilen väldigt uppskattad.
På förmiddagen tog jag och Prinsessan en promenad till vårdcentralen för lite läkarkonsultation. Svaret blev att den lilla damen är frisk som en nötkärna.
När vi kom hem kom Mabou med sina skridskor, och så knallade vi iväg till ishallen (medan hans stackars mamma åkte för att tillbringa några timmar på akuten med sin stackars fot). Efter att ha värmt upp tårna lite hemma var det dags att dra vidare mot Nickis, där de unga tu tjoade runt ett par timmar medan jag roade mig med att läsa skvallertidningar från 2007.

När man fyller år får man ju bestämma vad som skall ätas till middag, och Prinsessan hade beställt pannkakor. Jag avskyr verkligen att grädda pannkakor, men det var bara att bita ihop och se glad ut.
Parallellt med pannkaksgräddningen passade jag på att göra en tårta. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men jag tänkte att det skulle bli bra med lycheefrukt som dekoration. Det är ju gott.
Men inte fasen är lycheefrukt varken färggrannt eller dekorativt… När de låg där skalade och avrunna så såg de ut som… Ja, jag skall säga som det är; Det såg ut som ett gäng bleka ollon!
Inte så att man tänkte Mums, tårta! direkt.

Det bästa jag kunde komma på för att rädda situationen var att skiva upp lite mango, för att liksom dra bort uppmärksamheten från ollonen lycheefrukten. Det gick väl sådär…
- Det ser ut som fläskfilébitar som man inte har stekt sa Prinsessan.
- Är det getanus på tårtan? undrade Herr Fiffig.
- Det ser ju ut som fårtestiklar fastslog Mr T.
Tja, det var ju ingen som associerade till ollon i alla fall.

Öppet svar på Jespers mail

Bloggat den | February 21, 2010 klockan 10:04 pm | 17 Kommentarer

Jag fick ett mail från någon som heter Jesper och är medlem i Waldorf- och Antroposofisekten. Eftersom jag anser det vara såpass intressant, så publicerar jag mailet- och svaret på detsamma - här:

Hej jag heter Jesper och snubblade in på din “blogg” där du spaltmeter efter spaltmeter ägnar dig åt att smutskasta Waldorfskolan/Antroposofin mm. Jag utgår ifrån att du har personliga tråkiga upplevelser av skolan/antroposofin då du urskiljningslöst kritiserar fenomenet. Det verkar som att du har blivit ordentligt kränkt då detta blivit så viktigt för dig, det skulle vara intressant att höra mer om. Du skriver bl.a. att något/några av dina barn gått på Uppsala Waldorfskola t.ex. Kan det ha hänt där?

Spaltmeter?
Jag bloggar över huvud taget inte speciellt mycket, och det jag skriver om Waldorf/Antroposofi är en försvinnande liten del av helheten. Hur kan du få det till “spaltmeter”?
Smutskasta? Det jag skriver om Waldorf/Antroposofin kan i stort sett delas upp i två kategorier;
1 - Jag återger sådant som står i Antroposofiska skrifter, Waldorfskolors “information” och Steiners texter,
samt
2 - Jag berättar om övergrepp och förföljelse som enskilda människor har råkat ut för från sekten.
Om ovanstående punkter är att betrakta som smutskastning, så kan vi bara konstatera att det är sekten som smutskastar sig själv..!

Du menar att jag skriver “spaltmeter” om Waldorf- och Antroposofisekten, och du ogillar det (det är helt ok, och jag tar det som en komplimang) - samtidigt ställer du frågor om sådant jag redan har skrivit om! Jag tolkar det som att du har valt att kritisera utan att läsa först.
Om du vill ha svar på dina frågor - läs den information du kritiserar!

Vad vill du uppnå, vad är ditt syfte? Jag tror knappast att du kommer bli lyckligare för att du tror att du förändrar omvärlden genom kritik. Du kan eventuellt förändra värden till det positiva genom att sprida ditt engagemang i något konstruktivt. Göra något som du brinner för, något som bygger upp och något som du tror på. (Alltså inte det du inte tror på) För mig är det fine att du ogillar Waldorf, det är ju så med tycke och smak, men det verkar snarare som att det blivit en livsstil för dig att kasta skit och vill “sätta dit” någon? Stämmer det?

Nej, det stämmer inte.
På vilka grunder tror du dig förresten kunna göra några bedömningar om “min livsstil”?
Du uppmanar mig att göra något jag brinner för, och lägga min energi på något jag tror på. Tack för dina värmande och välmenande råd, men det gör jag redan! Jag engagerar mig (bl.a) för barn/individer/familjer som har blivit utsatta för grova övergrepp inom Waldorf- och Antroposofisekten, i hopp om att vara till hjälp för dem. Det jag personligen kan göra är ganska begränsat, men jag kan “förmedla kontakter” mm. Dessutom är jag oerhört stolt över att myndigheter numera hänvisar individer/familjer som har blivit utsatta för sektens övergrepp till mig! Det är ett förtroende jag bär med högburet huvud!
Du tror inte att jag kommer bli lyckligare av att engagera mig i de som utsatts för övergrepp av sekten. Själv kan jag bara konstatera att det tillför mig (och de utsatta!) mycket positivt att finnas till hands.
Du undrar vad jag vill uppnå, och vad som är mitt syfte.
Jag har inget utstuderat syfte med mitt engagemang, men så länge det begås övergrepp inom sekten, och så länge eleverna i sekens skolor fortsätter lida av kunskapsbrist, ja så länge kommer mitt engagemangs låga att brinna starkt.

Jag vet att det finns många frågetecken kring det antroposofiska speciellt om man endast läser lösryckta citat. Det finns ju överallt, i vetenskapen, i bibeln och ifrån Politiker. För mig får du gärna ha sakliga åsikter i frågor gällande detta. Men jag tycker att du skall veta att dina kategoriseringar drabbar alla de idealister, föräldrar och lärare som lägger i sin själ åt arbetet. Och inte minst barnen som får för sig att de går i en sektskola.
Själv skulle jag vilja framhäva att vår stereotypa, penning och -köpgalna värld är minst lika sekteristisk. Där vi alla är hjärntvättade att tro att vi blir lyckligare av konsumtion. (Som vår tillväxt-ekonomi är uppbyggd på)

Jag vet inte vad du menar med att vi alla skulle vara hjärntvättade av en tro om att bli lyckligare av konsumtion. Det är ett påstående jag inte kan identifiera mig med, och jag kan inte identifiera någon i min omgivning med det heller. Utveckla gärna ditt resonemang, då det är intressant.
Ditt påstående om att idealister, föräldrar och lärare drabbas av att jag informerar om sekten reflekterar bara att sekten lider av sitt eget agerande (då det är det jag återger i det jag skriver). Det där är en form av argumentation jag har stött på flera gånger tidigare från sekten; Övergreppen i sig ser man inte som något problem, men när någon har mage att prata om det, då är det fara å färde!
Om det är så att elever i Waldorfskolor “får för sig” att de går i en sektskola, så är det ju ett stort steg i rätt riktning! Det innebär ju i så fall att de har börjat inhämta information utanför indoktrineringen, vilket är helt fantastiskt (även om jag vet att ni ogillar det å det grövsta)!
När det gäller citat, så är de ju - per definition - lösryckta ur sitt sammanhang. Men du kanske skulle kunna vara snäll och tex förklara hur Steiners rashygieniska texter skulle kunna tolkas som ickerasistiska?!
Sedan kan jag lugna dig med att du inte behöver oroa dig. Enligt en av era främsta pr-människor (Ann-Mari) så anses jag som tragisk av sektens ledare. Därmed behöver du nog inte oroa dig.

Jag bott i Järna mina senaste 15 år, kallar mig inte Antroposof och läser inte Steiner till vardags. Jag har dessutom arbetat i ett flertal antroposofiska institutioner och även i en Waldorfskola under en treårsperiod och känner därmed många personer i antroposofisk miljö. Det har aldrig hänt att jag backat för något som kan tänkas vara sektliknande eller dogmatiskt, och jag har aldrig mött en liknande kritik som du så kategoriskt framhäver.

Att du inte har mött någon “liknande kritik som den jag så kategoriskt framhäver” är bara ett bevis för ditt blundande.
Att du inte kallar dig antroposof förvånar ingen. Med ett fåtal undantag, så finns det väl ingen antroposof som kallar för antroposof?! Eller känner du till någon?
Du skriver att du har arbetat i såväl Waldorfskola som “antroposofiska institutioner”. Om du vill, så får du gärna precisera det.
Jag beklagar att du inte “läser Steiner till vardags”. Om du gjorde det (och nu förutsätter jag att du är minst normalbegåvad), så hade du lämnat sekten för länge sedan!

Alltså det finns så mycket orättvisor, så mycket våld, verkliga sektskolor med barnaga och pennalism bl.a. i Knutby där det närmast verkar vara en metod att aga barn i förebyggande syfte.
Barnhandel, illegal organhandel, gatubarn, fattigdom, svält, klimathot och tusentals verkliga orättvisor. Du kritiserar Waldorf som att det vore värre…
Och, det finns så mycket gott att jobba för.
Hjälpinsamlingar, volontär-arbete, Amnesty, Miljö osv. Du kritiserar Waldorf som att det vore en god gärning…
Jag fattar inte proportionerna här, kan du beskriva det för mig?

Att världen ser för jävlig ut i många delar, det kan vi nog gemensamt skriva under på.
Jag vet inte på vilka grunder du tror dig kunna bedöma mitt engagemang i andra behjärtansvärda frågor, utan att ha någon insikt i detta. Personligen ser jag ingen som helst konflikt i att finnas till hands för människor som råkar ut för övergrepp av Waldorf- och Antroposofisekten. Men jag kan lugna dig med att jag arbetar volontärt även på andra områden.
Visst har du rätt i att det skulle kunna ses som en god gärning att sprida information om Waldorf- och Antroposofisekten. Jag har själv bara inte sett det på det sättet.
Världen är full av misär, elände, svält, farsoter och död. Ändå har du tid över att författa beklagande epistlar till en relativt lyckligt lottad mamma, som om hennes blogg vore värre än all misär, som om ditt mail var en god gärning. Hur många barn såldes under den tiden det tog dig, hur många svalt inte, hur många dog inte? Jag fattar inte proportionerna, kan du beskriva det för mig?

Ditt mail inspirerar mig verkligen att utöka mitt engagemang för Waldorf- och Antroposofisektens offer. Jag kanske kan komma upp i spaltmeter - eller tom spaltkilometer - om jag har tur!

Läs även andra bloggares åsikter om Waldorfsekten, Antroposofisekten, Waldorf, Antroposofi, Sekter

Manus till nästa skräckkomedi kan tas direkt ur verkligheten

Bloggat den | February 21, 2010 klockan 2:23 pm | 1 Kommentar

Är det bara jag som tycker att sådant här (1, 2) är skitroligt? Jag skrattar så tårarna sprutar ur ögonen på mig!

- Det är rent kaos. Mitt i skogen och ingen mat, ingen dryck, överfulla toaletter, ingenting.

– Det är totalt upplopp och väldigt aggressiv stämning. Jag såg en person som öppnade en av nöddörrarna och bara slängde sig ut.

– Vi får inga besked. Personalen går runt och svär.

– Först var det hysteriskt, men nu är folk helt apatiska. Man har gett upp hoppet om att komma fram.

Stationen var en kal nedgången lokal, utan toalett eller någon tillgång att köpa mat.
– Dörrarna gick inte att stänga, så det blåste in snö och kyla hela tiden. Det var mindre än tio minusgrader där inne.
Vid fyratiden i natt stod de inte ut längre. Deras sista hopp stod till polisen.
– De lyckades fixa fram ett hotellrum och gav oss en vägbeskrivning dit. Jag vet inte om vi skulle ha överlevt utan deras hjälp.
Vid niotiden i morse fick tjejerna besked från SJ. Tåget var inställt.

SJ meddelar att man är hårt belastad på grund av snökaoset. Men företaget kommer att ersätta tjejerna.
Men Helen och Helena har varit i kontakt med SJ hela natten och morgonen. Och de ger ett helt annat besked.
– De har sagt att vi ska få betala allting själv, både hotellutlägg och eventuella taxiutlägg. De säger att vi får skylla oss själva. Helt otroligt, jag kommer aldrig mer att åka tåg.

HJÄÄÄÄLP!!!

Läs även andra bloggares åsikter om SJ

Hållbar affärsidé?

Bloggat den | February 21, 2010 klockan 11:46 am | 2 Kommentarer

Prinsessan har byggt en affär i vardagsrummet. Där kan man bla lämna in saker som man inte vill ha. Herr Fiffig rotade fram en stjärngossestjärna som han lämnade in.
Prinsessan: - Det blir 99.50.
Herr Fiffig: - Va?! Ska jag betala när jag lämnar in något?
Prinsessan: - Ja! Jag får ju så himla fullt i lagret!

Never ending story…

Bloggat den | February 20, 2010 klockan 8:00 pm | 2 Kommentarer

Jag blev uppringd av ännu en person som har råkat illa ut i Waldorf- och Antroposofisekten. Vi har aldrig pratat med varandra tidigare, men det blev ett givande samtal på nästan två timmar.
Det gör lika ont varje gång jag hör talas om nya övergrepp. Det går nog aldrig att vänja sig vid sådana berättelser. Inte så att jag skulle vilja vänja mig, eftersom det skulle innebära en avtrubbning. Men det är verkligen lika hemskt att höra den 527:e berättelsen som det var att höra den första.

Varmt tack för ditt samtal!

Andra bloggar om Waldorfsekten, Antroposofisekten, Waldorf, Antroposofi, Övergrepp

Bajs = Hjärnsubstans!

Bloggat den | February 15, 2010 klockan 11:44 pm | 4 Kommentarer

Brukar du gå omkring och undra vad bajs egentligen är? Nu behöver du inte undra längre, för Waldorf- och Antroposofisektens guru Rudolf Steiner hade svaret - sanningen - (även på det här området) i sin hand redan på sin tid:
Det är hjärnsubstans!

Om detta kan man läsa i Steiners 8:e föredrag:

Den omogna hjärnans avfall passerar genom tarmarna. När det kommer till dess processer, är tarminneållet avgjort lika hjärninnehållet. För att uttrycka mig grovt, skulle jag säga: Att vad som sprider sig genom hjärnan är en högt avancerad hög med dynga! Hur groteskt det än verkar, så är det här sanningen objektivt sett. Det är inget annat än dyngan, som förvandlad - genom sitt märkliga organiska process till den ädla hjärnmaterian, som där blir basen för jag-utvecklingen.

Rudolf Steiner visar stolt upp sin hjärnsubstans Översättningen till svenska är min, och gjord i all hast. Föredraget finns här i sin helhet (på engelska).
Jag gillar särskilt formuleringen [...] så är det här sanningen, objektivt sett (objectively speaking this is the truth). Det är verkligen Waldorf- och Antroposofisektens sätt att resonera, i ett nötskal. Deras livssyn är sanningen - objektivt sett!

Personligen så är jag övertygad om att Steiner hade fel (även på den här punkten). Jag tror inte att avföring består av hjärnsubstans. Jag är tom övertygad om att det inte förhåller sig så. Däremot kan det mycket väl ha varit så att Steiners hjärnsubstans bestod av bajs!

Läs även andra bloggares åsikter om Rudolf Steiner, Antroposofisekten, Waldorfsekten, Ovetenskap, Sekter, Bajs
Intressant?

Huvudvärk beror på för stark ämnesomsättning alt. för mycket värme i huvudet

Bloggat den | February 15, 2010 klockan 1:19 pm | 7 Kommentarer

Om man känner sig krasslig om inte vill bli frisk genom den beprövade skolmedicinen, så kan jag ju testa alternativa vägar. Här nedan följer några exempel på hur man botar sig inom Waldorf- och Antroposofisekten. Det är inte så att jag på något sätt rekommenderar detta mumbo-jumbo (var och en får använda sitt sunda förnuft - i de fall sådant finns), utan jag vill bara belysa sektens metoder.

Huvudvärk beror ibland på en för stark ämnesomsättning i huvudet (!), och då behöver man stärka densamma i bukområdet, samt “dra ner” aktiviteten från huvudet till benen. Detta låter sig bäst göras genom ett Citronfotbad:
* Fyll en 25-liters trädgårdshink med 37-gradigt vatten,
* Levandegör vattnet genom att röra runt med handen så att det blir en virvel, först åt ena hållet, sedan åt det andra. Håll på några minuter, detta ger vattnet en viss spänst och kan bättre förmedla substansens verkan till människan,
* Dela en ekologiskt (inte biodynamiskt?) odlad citron i två halvor,
* Pressa ur all saft och låt citronhalvorna ligga kvar i vattnet,
* Sätt ned båda fötterna i hinken och täck med en stor handduk för att bevara värmen,
* Var varmt klädd på överkroppen,
* Sitt i 15 min,
* Torka sedan fötter och ben, ta på varma sockor och vila i en varm säng i minst 30 min.
Sådär ja, nu har huvudvärken flugit sin kos!

Vid migrän rekommenderas ett Senapsfotbad:
* Fram med 25-litershinken,
* Vattnet skall nu hålla 38 grader,
* Levandegör vattnet (se ovan), här för att öka vattnets möjligheter att förmedla läkande krafter,
* Rör ut tre rågade msk senapspulver i lite varmt vatten. Låt stå en stund,
* Häll senapssmeten i vattnet,
* Gå tillväga på samma sätt som vid Citronfotbad, men nu skall du sitta 15-20 min (utan att behöva ha något värmande på överkroppen) och måste skölja benen efteråt,
* Vila minst 30 min i en varm säng.
“Senap liksom irriterar igång en värmeprocess i den nedre polen. Huvudvärk är för mycket värme i huvudet. Genom att aktivera värmeprocessen i vaderna, dras den ifrån huvudet och huvudvärken lättar, det blir klarare i huvudet.”
Nu är migränen ett minne blott!

Vid hög feber rekommenderas Citronomslag. Det tar ned febern, avlastar huvudet och ger en lugnare sömn:
* Ta två tunna diskhanddukar eller tygbitar, stora nog att täcka ett varv runt underbenen,
* Dela en citron (här spelar det ingen roll hur den är odlad), och pressa ned saften i 1 l kyligt vatten (det behöver inte levandegöras),
* Doppa handdukarna i citronvattnet och vrid ur ordentligt,
* Lägg handdukarna runt underbenen,
* Lägg ylle ytterst,
* Bytes efter ca 1 tim eller när handdukarna blivit varma/torkat.
OBS, lägg ej citronomslag om den sjuke har frossa eller kalla fötter! Och det händer ju emellanåt att medlemmar i Waldorf- och Antroposofisekten får kalla fötter, så var vaksam!

Vid öroninflammation är det lökomslag som gäller:
* Finhacka en gul lök (det framgår inte om det spelar någon roll hur den är odlad),
* Lägg lökbitarna i mitten på en näsduk (det framgår inte om det gör något om den är använd, eller huruvida den skall vara av tyg eller papper) och vik ihop så att den bildar en liten kudde,
* Värm kudden genom att lägga den på en värmeflaska, ett varmt lock eller ett element (jag gissar att det är vattenelement som avses, och min kunskap om Waldorfsekten säger mig att hela läkeeffekten skulle gå om intet om man gav sig på att värma lökkudden i mikron),
* Lägg lökkudden mot örat och fäst med en mössa som knyts under hakan,
* Ligg med det onda örat mot kudden, så att det håller sig varmt.
Det framgår inte hur lång tid detta tar, men jag skulle gissa på att det inte står på förrän man är frisk.

Ryggskott innebär att jaget har dragit sig ur den delen av kroppen där smärtan uppkommer. För att återfå den försvunna delen av personligheten rekommenderas ett varmt arnikaessensomslag:
* Vik en tunn handduk till A4-storlek,
* Doppa handduken i het arnikalösning och vrid ur,
* Lägg handduken på ryggen och bind fast med en stor yllesjal,
* Ligg i sängen, och ha en värmedyna (helst en värmeflaska i gummi) mellan omslaget och underlaget.
Har man gjort rätt, så bör jaget snart vara intakt!

Du kan läsa mer om Antroposofisektens kvacksalverimetoder i tex Syster Märtas husapotek (ett måste för varje hem!)
Själv skulle jag vilja veta mer om det där med levandegjort vatten. Har det något “släktskap” med virvlat vatten? Blir det olika effekt beroende på vem som levandegör det (såsom det blir med virvlat vatten - det är ju ett hantverk)?
Är levandegjort vatten kanske bara en synonym till virvlat vatten? Kan jag som amatör lära mig att levandegöra vatten på ett bra sätt? Kan Waldorf- och Antroposofisekten ställa upp med skickliga vattenvirvlare när man är sjuk, eller måste vi vanliga dödliga finna oss i ett sämre tillfrisknande?
Exakt vilken konkret skillnad är det mellan ett glas levandegjort/virvlat vatten och ett helt vanligt glas vatten?
Någon som känner sig hugad att svara?

Läs även andra bloggares åsikter om Huvudvärk, Citronbad, Migrän, Senapsfotbad, Hög feber, Citronomslag, Öroninflammation, Lökomslag, Ryggskott, Arnikaessensomslag, Mumbo-jumbo, Kvacksalveri, Alternativmedicin, Virvlat vatten, Syster Märtas husapotek
Intressant?

I love Herr Fiffig

Bloggat den | February 14, 2010 klockan 7:48 pm | 1 Kommentar

Vi tog en promenad i det vackra vintervädret. När vi var vid Gränby Ishall hörde jag någon ropa
- Mamma!
Jag tog ingen notis om det. Det enda barn som var med var Prinsessan, och hon gick ju precis bredvid mig.
- Mamma! hörde jag igen.
- Det är någon som ropar “Mamma” sa Prinsessan.
- Jamen det finns många mammor här i världen, och du är ju det enda av mina barn som är med här svarade jag. Dessutom var det tydligen dags för en match i ishallen, så det var mycket folk i rörelse.
- Mamma! hörde jag igen, och kände mig tvungen att vända mig om.

Där fick jag syn på Herr Fiffig, Majsan och hennes dotter. De var på väg till ishallen för att se matchen. Herr Fiffig kom skuttande med en påse i handen. Han stack ned handen i påsen och drog upp en hjärtask fylld med gelehjärtan som han hade fått av Majsan. Sedan stack han ned handen i påsen igen, och drog upp ett paket. Det var fint inslaget och dekorerat med ett litet hjärta där Herr Fiffig hade skrivit en kärleksfull alla-hjärtans-dag-hälsning.
- Du måste öppna paketet nu manade Herr Fiffig, och jag var inte sen att hörsamma honom.

I paketet fanns en fin chokladkaka, med en mycket passande text på omslagspapperet. Jag blev så glad så att jag nästan började grina. Det var den finaste alla-hjärtans-dag-present jag någonsin har fått!
I love Herr Fiffig!

Love!

Campingliv i all ära…

Bloggat den | February 14, 2010 klockan 1:11 pm | 3 Kommentarer

…men det här tältet är man ju inte så sugen på att krypa in i:

Tält eller anus?

Fler roliga bilder hittar du på Udda bilder.

Rensa bort snutjävlarna från poliskåren

Bloggat den | February 12, 2010 klockan 10:22 am | 3 Kommentarer

Mitt förtroende för svensk polis har alltid varit stort, och det är alltjämt intakt trots det som har avslöjats om Göran Lindberg. Hans skumma agerande är ju kopplat till honom som person, och inte som representant för rättsväsendet. Sedan borde karln naturligtvis ha förstått att han var/är en sådan representant även när han är privat, men det är en annan diskussion.

Inom alla yrkeskategorier finns det representanter som är mindre lämpliga, och även direkt olämpliga. Det skadar varje bransch, och när dessa olämpliga representanter dyker upp inom polisen är det extra illa (samtidigt som det är bra att deras agerande kommer fram)

I förrgår när Jesper Nilsson var på väg hem från sitt arbete hade han oturen att träffa ett par riktiga stolpskott till poliser i tunnelbanan. Trots att de tvingade honom att radera de bilder och den film han hade tagit med sin mobilkamera - annars skulle de gripa honom för misstänkt narkotikapåverkan! - så lyckades Jesper i efterhand återskapa det som var så viktigt för dessa polismän att få raderat.
Om polismän misstänker att någon är narkotikapåverkad så skall man ta med denne för provtagning, oavsett om denne har fotograferat med sin mobilkamera eller inte. Men här handlade det naturligtvis inte om någon misstanke, utan ett uppenbart hot om maktmissbruk.

Läs Jespers berättelse om händelsen här. Nedan kan du se den film han lyckades återskapa ur sin mobil. Den blev tyvärr lite hackig på ett par ställen, men trots det styrker den Jespers berättelse väldigt tydligt.

Det borde rimligen ligga i polisens intresse är rensa bort sådana här svin från kåren. Jag kan inte tänka mig att någon normal och bra polis (och de är många) vill ha sådana här stolpskott till kollegor.

Update: Nu har Nyheter24 skrivit om händelsen
SvD har visst också skrivit om det
DN också.
Och Aftonbladet.

Andra bloggar om Polisen, Maktmissbruk, Polisövergrepp
Intressant?
Andra bloggare som har skrivit om detta: Thomas Tvivlaren, addespropaganda.com, Anders Widén, Arbetarperspektiv, Beas Tankar, Åsikter & Funderingar, Edwertz, emretsson.net, Full Mental Straightjacket, Futuriteter, Juridikbloggen, Kulturbloggen, ODEVETDU!, Peace, Love and Capitalism, Syrrans granne, Söderbergs Take, Tuggarna, Zac’s åsikter på ett fat

Jag känner doften av helgen

Bloggat den | February 11, 2010 klockan 10:07 pm | 2 Kommentarer

När Prinsessan slutade skolan hämtade jag henne och Mabou, och sedan åkte vi hem till honom där vi tillsammans med hans mamma planerade för det kommande gemensamma födelsedagskalaset - Discokalaset!
När planeringen var klar fick vi med oss Mabou hem till oss, och de unga tu fortsatte leka några timmar. Herr Fiffig följde med följde med kompisen Elvira hem efter skolan, och dök inte upp hemma förrän det var dags för den sena middagen.

Jag har redan börjat känna doften av helgen. Herr Fiffig kommer att vara borta, och det lutar åt att Mr T också försvinner hem till en kompis. Prinsessans planer är inte klara än.
Mina egna planer är att ta ett glas vin (eller två), och twittra om Melodifestivalen.

Man får vara glad för det lilla

Bloggat den | February 11, 2010 klockan 4:48 pm | 3 Kommentarer

Idag skulle jag (som vanligt) ta en promenad med Hunden. Susen har efterfrågat information om honom, så jag tog med mig kameran för att ta lite fina bilder och sedan skriva ett inlägg om honom.

Innan jag styrde min kosa mot Skölsta skulle jag kolla en sak snabbt på stan. När jag kom till Kapellgärdet (ett kvarter som håller på att bebyggas) såg jag att någonting var fel. Så snart jag hade svängt ned på Råbyvägen såg jag vad det var som var fel; En lyftkran (uppställd ute på vägen) hade vält (in över byggarbetsplatsen)!
Det måste ha hänt precis innan jag kom, för byggjobbarna hade inte ens hunnit fram till olycksplatsen.

Jag började genast fumla efter kameran. Efter att ha rundat rondellen vid polishuset åkte jag tillbaka. Jag hade ingen trafik bakom mig, så jag stannade och brände av en serie bilder.
Det blev skitbra! Närbilder, tagna innan en massa människor hade hunnit samlas runt platsen. Jag var uppenbarligen den första som fotograferade, så det var ju inte omöjligt att UNT skulle kunna vara intresserade av bilderna.

Precis när jag skulle stänga av kameran såg jag att det stod någonting i displayen. Jag tittade, och det stod…
INGET MINNESKORT

Men vaff…!!!
Jag slet upp telefonen och ringde till AG och skällde på honom för att han inte hade satt tillbaka minneskortet i kameran senast han använde den. Han, å sin sida, tyckte att jag borde vara så rutinerad så att jag kollar att det finns ett minneskort i kameran när jag beger mig ut för en fotosession…

Visst hade jag kunnat ta några halvtaskiga bilder med mobilen, men nu var jag så vred att jag inte brydde mig. Om jag inte fick mina bilder, så behöver ni sannerligen ingen halvtaskig bild att titta på heller! Precis så resonerade jag.
(Nu har UNT skrivit om olyckan, och jag kan bara konstatera att deras bild inte är i närheten av att vara så bra som mina bilder (dvs mina icke-bilder) blev!)

Jaja, jag får vara nöjd och glad åt att jag har en jämn avföring.

Godmorgon

Bloggat den | February 10, 2010 klockan 6:05 am | Inga kommentarer än

För fjärde morgonen i rad vaknar jag efter en natt med varma drömmar. Fylld av en längtan i kroppen, och ett leende på läpparna. Drömmar som ger energi och inspiration.

Neutrum… Pluskvamperfekt… Adverbial…

Bloggat den | February 9, 2010 klockan 11:05 pm | 1 Kommentar

Lovely Mr T
Sitter och tittar på resultatet på Mr Ts svenskaprov, och jag blir så stolt så jag är på väg att spricka!
Åh, vad han är duktig!

Poliser - vår tids tyrannosaurus rex?

Bloggat den | February 8, 2010 klockan 11:50 pm | 2 Kommentarer

En konstapel? Jag tänker så många kloka och insiktsfulla tankar under mina promenader med Hunden, och idag var inget undantag.
Plötsligt slog det mig - nästan som en uppenbarelse; Poliser är en modern version av tyrannosaurus rex!

Den gamla dinosaurien hade ju extremt korta armar. Det är inte så att jag försöker påskina att våra konstaplars lemmar skulle vara underdimensionerade på något sätt, men de för sig som om armarna vore det.

Så snart jag hade tänkt tanken, så radade bevisen för min tes upp sig:
* En polis med ficklampa beter sig inte som pöbeln med samma ljuskälla i sin hand. Nejdå polisen drar upp armarna i brösthöjd, och lägger gärna ficklampan på axeln.
* Har ni sett en polis prata i radion? Då vet ni att han/hon inte beter sig som vanligt folk när de kommunicerar via comradio. Nej, polisen har sin radio fastsatt i kopplet uppe vid axeln. Det är bara att lägga huvudet lite på sned, och så upp med den lilla armen för att trycka på knappen.
* Och så har vi hundförarna. Inte styr de hunden med kopplet i bekväm höfthöjd som vi vanliga dödliga. Nejdå, upp med armarna i brösthöjd (nästan som att de ville illustrera att de har blivit skrämda av en mus), och så styr man hunden därifrån.
* Slutligen. När de tar fram pickadollen, så inte tusan skjuter de från höften. Nej, upp med puffran mitt framför nyllet.
Nu menar jag inte att jag önskar att de sköt från höften, utan framhåller denna punkt enbart för att föra min terori i bevis.

Ja, det var ett exempel på hur klokt och intelligent jag tänker när jag är ute och går med Hunden. Imorgon är det dags för nya smarta och insiktsfulla tankar.

Andra bloggar om Tyrannosaurus rex, Poliser

Kvinnan som vaknade med en vattenläcka, och somnar med en vattenskada - Det är jag!

Bloggat den | February 8, 2010 klockan 3:52 pm | 2 Kommentarer

För några dagar sedan upptäckte vi att elementet i Prinsessans och Herr Fiffigs rum hade börjat läcka. Det droppade från ventilen, och efter lite skruvande trodde vi att vi fick stopp på läckan. Och det fick vi visserligen, men vad vi inte visste var att elementet läckte även på ett annat ställe…

Prinsessan och Herr Fiffig har, av olika anledningar, inte sovit i sitt rum i helgen, så elementet har kunnat stå och läcka fritt.
Ni anar inte hur snabbt ett golv kan förvandlas till en swimmingpool! Och för att inte tala om hur blött allt blir!
*suck!*
Det var bara att slita fram mopp, hinkar och badlakan.

Jag ringde fastighetsskötaren som kom hit och tog sig en titt. När han hade tittat klart ringde han en VVS-montör. Själv tog jag med mig Hunden ut på vischan, och tänkte att problemet skulle vara löst när jag kom hem.
Riktigt så enkelt var det visst inte…

När jag kom hem träffade jag VVS-montören som precis hade bytt ventil. När han slog på vattnet igen fortsatte det att droppa. Det visade sig att elementet hade rostat sönder (!) på baksidan.
Det var bara att slå av vattnet igen, och montera bort elementet. Ett nytt beställdes, och leveranstiden beräknas till ca fyra veckor.
Jippie! - NOT!

Finns det möjligen någon vänligt sinnad Uppsalabo som har ett elelement/en värmefläkt att låna ut några veckor?

Nu stannar det inte vid nytt element. Tydligen har det stått och droppat en längre tid (med en långsammare frekvens i början, och därför har vi inte upptäckt det). Därmed har droppandet ostört kunnat orsaka vattenskada i såväl väggen som golvet. Så det är ingenting att be för - både vägg och golv skall brytas upp och saneras.
Just det ser jag inte som någon större katastrof, eftersom en totalrenovering av lägenheten ändå var inplanerad.

Diamantglittrande snö i bländande sol. Skölsta 100208

Tur att jag har underbara Skölsta att promenera i med Hunden. Det är en bra motvikt till vattenskador.

When you see it…

Bloggat den | February 7, 2010 klockan 12:13 pm | 4 Kommentarer

Via en tweet av Stationsvakt fick jag upp ögonen för This is Photobomb. En rolig site där man kan sitta och skratta hur länge som helst.

En bekväm lördag

Bloggat den | February 6, 2010 klockan 11:46 pm | Inga kommentarer än

Första halvan av dagen var mer än lovligt slö, det kan jag inte förneka. Men någonstans efter lunch bestämde vi oss för att ta oss i kragen och gå ut och promenera. Fingå.
Jominsann.

Prinsessan och Mabou Det tog sin rundliga tid innan vi kom iväg, men den som väntar på något gott…
Vi började med att gå och hämta Prinsessans favvokillkompis Mabou. Sedan traskade vi vidare för att lämna Herr Fiffig hos hans favvotjejkompis Elvira. Därefter styrde vi vår kosa mot Willys för att köpa lördagsgodis och snacks.
Mabou är verkligen den mest underbara lilla kille man kan tänka sig! Han är alltid så glad, trevlig, artig och positiv. Om han hade varit 20 år äldre skulle jag ha satt tänderna i honom utan att blinka.
Sanna mina ord!
Men nu är han Prinsessans kompis, och de är INTE kära i varandra! De är bara (vaddå “bara”) kompisar. Så det, så!

Poserande Häxa Prinsessan gav mig en snabblektion i hur man poserar på bilder. Naturligtvis var jag tvungen att testa, och medge att resultatet blev lyckat!
Dagens outfit:
Jacka: Fått av mamma. Omsydd av mig.
Termobrallor: Ärvda.
Skor: Gratis (Köp 3 betala för 2) från Skopunkten
Mössa: Egenvirkad

Prinsessan och Mabou föjde med till Willys. Därefter knallade de hem till honom, så det var bara att linka hem med de förfrusna tårna (det var verkligen INTE kallt ute idag, men de förfrusna tårna har en 35-årig historia bakom sig).

Kvällen kom, och det var dags för mello. Jag var lika oengagerad som alltid, men hörde och såg varesig jag ville eller inte.
Jag twittrade, och detta var vad jag skrev;

* Tillfälligt avbrott. Snygg början på mello.
* Oavsett vad programledarna presterar ikväll, så kan de INTE bli sämre än Petra Mede förra året.
* Ola. Okänd för mig, men ser ut som något tonårstjejer kan tänkas gilla.
* Jenny Silver har tappat ena handsken.
* Linda Pritchard - inte så hot om man frågar mig.
* Pain Of Salvation - Road salt. Funkar utmärkt som vaggvisa. Jag föll i koma
* Det går inte att förneka att Anders Ekborg har guld i strupen. Men det där lät väl lite väl mycket musikal
* Hade knappt tagit mig ur koman efter Pain Of Salvation, och så kom Jessica Andersson och knuffade tillbaka mig dit
* Frispråkarn - en hiphoptrallande frikyrkokille?
* Bara en låt som var bra ikväll: Jenny Silver med A Place To Stay
* Finalister: Ett sömnpiller, en wannabee, Carl-Bertil Jonsson, ett sömnpiller till och en tonårsidol.
* Skämmes på er, alla ni som inte röstade på Jenny Silver!
* Dolph kan man vila ögonen på, Christine går som vanligt på något uppåttjack och den där Måns känns mest som en liten farbror
* Kan inte Dolph visa lite överkropp istället för att sjunga?
* Var det Sverker Olofsson som satt där i publiken?
* @BritStakston : @federley dina tweets uppmärksammas http://bit.ly/cmb6ig
* @SVTMello Dåligt av er att inte publicera hela flödet på #mel2010 Hur tänkte ni där? Är ni fega, eller var motivet något annat? Vilket?

Sjuåringar med simultanförmåga…

Bloggat den | February 5, 2010 klockan 5:31 pm | 1 Kommentar

Prinsessan pratar just nu med favvokillkompisen på msn. För säkerhets skull pratar de samtidigt i telefonen.
- Nu hör jag att du skriver till mig hör jag Prinsessan säga.
- Hur vet du det? gissar jag att kompisen säger i luren.
- Jag hör ju att du ljudar samtidigt säger Prinsessan.

*fniss, fniss, fniss*

Prinsessan skickar en animerad smiley till kompisen. Han frågar något om den, och hon svarar
- Det är ju ett kärleksbrev!
Här är jag osäker på vad kompisen säger i luren, men Prinsessans nästa replik blir
- Din dumsnut!

*fniss, fniss, fniss*

- Mamma, hur stavas också? frågar Prinsessan.
- o-c-k-s-å bokstaverar jag.
- Säg det en gång till.
- o-c-k-s-å.
- Hahahaha! Han säger samma sak i luren som du säger, fnissar Prinsessan.

*fniss, fniss, fniss*

- Nej, jag är inte alls ihop med Anton säger Prinsessan i telefonen.
( )
- Det är jag inte alls, det.
( )
- Nähä, det är jag inte alls!
( )
- Ser du vad jag skickade till dig på msn nu?
( )
- Det är ju hjärtan!

Telefonkonversationen fortsätter parallellt med msn-konversationen;
- Är du ihop med Emma?
( )
- Är det säkert att du inte är det?
( )
- Är det helt säkert?
( )
- Såg du att jag skickade ett hjärta till dig nu?
( )
- Nu skickade jag en ros till dig!

Det här kan nog fortsätta i evigheter…

100204 i bilder

Bloggat den | February 5, 2010 klockan 9:45 am | 1 Kommentar

Tofflan sammanträder
Dagen började med ett Willyssammanträde med tillhörande fika, tillsammans med Tofflan.

Miss X
Hon ville egentligen inte vara med på bild.

- Men vad har jag skrivit på lappen? Vad är det jag skall köpa? Kulor? Kakor? Luder? Kan man köpa luder på Willys?

Prinsessan in action
För att normaliseras efter ovanstående traumatiska upplevelse var jag tvungen att besöka Prinsessan i skolan. Där var det full fart!

Stora Bloggpriset 2010

Bloggat den | February 5, 2010 klockan 9:20 am | 2 Kommentarer

En ros till Rosemari

I förrgår var det utdelning av Stora Bloggpriset, och tack vare snälla Rosemari fick jag möjlighet att närvara.
Jag gjorde sällskap med en av förra årets vinnare på ditvägen, och väl framme sammanstrålade vi med hennes dotter.
Till slut kom vi fram till Nalen, och jag kunde hälsa på Rosemari innan det var dags för mingel med tilltugg.

Tonårsmorsa i sin vackra afrikanska klänning Jag måste medge att jag kände mig som ett ufo i sammanhanget. Jag har bloggat i över ett decennium, och de allra flesta andra bloggare tillhör en betydligt yngre bloggeneration. Det var naturligtvis väldigt trevlig att träffa dessa människor, även om jag kände mig en aning bortkommen.
Nåja, den gamle räven Stationsvakt var ju också där…

Det känns lika märkligt varje gång någon kommer fram och påtalar att de känner mig, eller åtminstone att de känner till min blogg. Det har hänt några gånger under årens lopp, och det hände några gånger under gårdagskvällen. Naturligtvis är det roligt, men jag kommer nog aldrig riktigt vänja mig vid det.

Vinnarna i årets Stora Bloggpris är (om någon nu skulle ha missat det)
Kultur & Nöje: 365 saker
Politik & Samhälle: Farmor Gun
Design & Inredning: Emmas designblogg
Prylar & Teknik: Moderskeppet
Vardagsliv & Fritid: Heja Abbe
Sport: Bara ben på Glenn Hysén
Mode: Kenza
Juryns hederspris: Carl Bild

Jag kanske inte borde erkänna det, men jag har aldrig läst någon av de vinnande bloggarna. Till mitt försvar får jag väl säga att vi tillhör väldigt olika bloggenerationer. Men jag är inte en sämre människa än att jag kan ändra mig, och from nu är min reader utökad med ett antal flöden

Jag fick åtminstone ett ansikte på bloggarna Barbakvinnan, Rosa (som tyvärr har slutat blogga, men hennes blogg läste jag faktiskt!), Madonnan, Scraber Nestor och några till.

Rockiga toner hos optikern I entrébiljetten till Stora Bloggpriset ingick även fri entré till Café Opera. Men både jag och Tonårsmorsa har kommit till det stadie där vi föredrar att åka hem och dra på oss ett par mysbrallor, framför att vara ute på en larmig lokal. Så vi drog oss duktigt mot centralstationen i god tid för att hinna köpa en mugg kaffe innan tåget mot Uppsala skulle avgå.
På väg till centralen passerade vi bla en optikerbutik, och där inifrån hördes… Ja, vi hörde rockiga tongångar, och var tvungna att stanna och titta.
Jo, minsann. Där inne stod en snubbe och rockade loss med en gura för allt vad tygen höll.

Jag skäms lite för att jag inte fick möjlighet att prata mer med Rosemari, som hade varit så snäll och bjudit med mig. Det var inte så att jag undvek henne (tvärtom, så försökte jag spana efter henne flera gånger), men det var så mycket folk överallt så det var öht inte lätt att prata med någon.
Nåja snart är våren här, och om jag inte har alldeles fel så brukar Rosemari gå på bloggöl ibland. Då skall jag se till att ta mig i kragen och ta mig dit och träffa henne (och andra bloggare som jag borde interagera med).

Läs även andra bloggares åsikter om Stora Bloggpriset

De kanske borde få äta gröt istället…

Bloggat den | February 3, 2010 klockan 12:03 pm | Inga kommentarer än

Idag är jag så stressad, så jag måste ta det lugnt.
Borde väl stå och rota efter kläder i garderoben, men istället sitter jag vid datorn. Men det blir nog bra till slut.

Ikväll skall jag ut på spännande äventyr, och jag känner mig både glad och förväntansfull. Det skall bli roligt både att besöka evenemanget, och att träffa den person som var gullig att bjuda med mig.
Jag återkommer med rapport och bilder

Det som måste göras idag (förutom att rodda med barnen, gå ut med hunden och rota fram kläder inför kvällen) är att förbereda middagen. Cannelloni är beställt, och den stackars familjen skall ju inte behöva sitta och svälta bara för att kära mor är ute och förlustar sig.

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.