Blodig nakenchock

Bloggat den | January 31, 2010 klockan 7:00 pm | 4 Kommentarer

Sådär ja, då var veckans curlingpass avklarat, då. Dvs jag har hjälpt Mr T med hans reklamutdelning.
När vi skulle gå så ville både Prinsessan och Herr Fiffig följa med, och så fick det bli. Medan jag och Mr T delade ut reklam så stojade syskonen omkring i snöhögar och åkte rutschkana. Efter en stund blev de lite frusna, så de kom in i en trappuppgång där jag var. Där stod de och värmde sig en stund, och så vände sig Prinsessan mot Herr Fiffig och frågade
- Blöder jag på munnen?
Herr Fiffig svarade med ett förskräckt skrik. Prinsessan tog sig för munnen, tittade på sin hand, och så började hon också skrika.

Hon hade tydligen slagit i munnen när de tumlade runt i snöhögen utanför. Då hade hon inte märkt att hon började blöda, men nu när det började smaka blod i munnen så blev hon misstänksam. Båda barnen blev ganska upprivna av blodet, som ju såg ut att vara mer än det var.

Jag ringde på närmaste dörr för att be om en bit papper. Dörren öppnades, och där stod en man. Barnen blev knäpptysta när de fick syn på honom, och det var nästan så att jag också tappade talföret.
Karln var klädd i en skjorta. That’s it. Varken mer eller mindre.
Skjortan skylde visserligen hans ädlare delar, men när han böjde sig framåt stod det smärtsamt klart att han lät hela paketet hänga fritt…

Situationen kändes en aning bisarr, men mannen verkade inte känna sig obekväm på något sätt. Han var dessutom både hjälpsam och skojfrisk mot barnen (som mest svarade med se ut som två fågelholkar).
Prinsessans blodflöde avstannade ganska snabbt, och den hjälpsamme mannen skickade med en bit papper som hon kunde trycka mot läppen om det skulle börja blöda igen.

Ja, det var min söndagkväll, det.

Ambivalent söndag

Bloggat den | January 31, 2010 klockan 1:59 pm | 1 Kommentar

Klockan är snart två, och jag har inte lyckats komma igång än. Nåja, jag har ätit frukost, duschat och klätt på mig. Alltid något.
Prinsessan och Herr Fiffig är ute i snön, och Mr T sitter inne i sitt rum. Jag tror att han spelar något med AG.

Jag måste verkligen tvätta idag. Och så måste det städas - nej, röjas! - här. Måste försöka gå igenom vad som ev blev förstört i vattenläckan.

Jag är sugen på något gott. Typ semlor.
Men nej, semlor är ju egentligen inte gott. En torr bulle med lite grädde och på tok för lite mandelmassa. Nej, det kan jag vara utan. Istället för att käka semla kan man ju köpa en korv med mandelmassa och trycka i sig den. Det vore något, det!
Och så har jag ungefär 20 ägg som jag måste göra slut på idag. Vad skall jag göra med dem? Omelett till lunch och ugnspannkaka till middag?

Det ser ut att vara fint väder ute. Jag blir lite sugen på att ta med mig Hunden ut till Skölsta. Men jag börjar nog med att diska.

Lördagen i korthet

Bloggat den | January 30, 2010 klockan 10:29 pm | Inga kommentarer än

Mr T har pluggat bråk inför matteprovet.
Det “tråkiga” är väl att han ligger långt före klassen i matte (trots att han “bytte upp sig” - “klassmässigt” - vid årsskiftet), så det är rena söndagspromenaden för honom. Ännu tråkigare blir det imorgon, när morsan tar fram piskan, och höjer ribban..! *hehe!*

Herr Fiffig tog ett parti shack med farsan. Det blev ett svettigt parti.
För båda parter.
Sedan kom den lille lurifaxen och ville ta ett parti med morsan.
Det blev inte mindre svettigt.
Han är en pinsamt intelligent motståndare, den lille luringen..!

Prinsessan var på kalas igår, och idag var det dags igen. Nu var det pyjamasparty som stod på agendan.
Hon plockade fram en av sina sidenpyjamaser. Det blev den med “kortbyxor”, och därmed krävdes det att det skulle inhandlas passande, glittrande kalasbyxor.
Och så fick det bli.

Tja, det var min lördag. I all sin enkelhet.
Jag tar ett glas vin på det.

Åldersdemens?

Bloggat den | January 30, 2010 klockan 8:48 pm | 4 Kommentarer

Jag ringde AG, och mitt under samtalet fick han panik i rösten.
- Var är min telefon..?! flämtade han.
- Men… sa jag.
- Den ligger inte i fickan! Jag har den alltid i fickan! kved han.
- Men, du… sa jag. Längre hann jag inte innan han lättat konstaterade;
- Phu! Jag pratar ju i den!

Det här kan vara den snyggaste mössa som någonsin har virkats

Bloggat den | January 29, 2010 klockan 8:02 pm | 3 Kommentarer

100129a

Att sidekicken är den sötaste dotter som någonsin har tillverkats, det kan det knappast råda någon tvekan om.

Antroposoferna och Waldorf har erkänt sig som sekt!

Bloggat den | January 29, 2010 klockan 8:45 am | 8 Kommentarer

I detta nu ägnar sig representanter för sveriges Waldorflärare åt offerhandlingar.
Jag måste medge att jag önskar att ovanstående mening var tillskruvad, men det är den inte. Enl. programmet för Waldorflärarmötet i Ytterjärna står Sång - eurytmi - offerhandling på programmet just nu.
Och på måndag morgon är de tillbaka i klassrummen.

Jag skrev härom dagen om hur Waldorfsekten försöker förhindra granskning och tysta kritik bl.a. genom att en av deras mest ivriga talesmän har registrerat domäner som waldorfkritik.se och steinerkritik.se.
Tack vare kära zooey vet vi nu också att man sedan något år tillbaka även har registrerat domäner som waldorfsekten.se, steinersekten.se och antroposofsekten.se. Det i sig är ett enormt genombrott, då det innebär att man oficiellt erkänner sig som sekt!
Övriga domäner som denne Waldorfsektens ivriga förespråkare har registrerat är antroposofikritik.se, waldorfsvar.se, antroposofisvar.se. Det skulle förvåna mig mycket om det inte finns ett flertal till. Och fler är säkert att vänta.

Detta agerande skvallrar om en syn på demokrati som vi väl knappt annars har sett sedan 30-talets Tyskland.

Jag fascineras uppriktigt av den tid och energi man lägger på att försöka förhindra insyn och granskning och att tysta kritik. Vi har tidigare sett många exempel på förföljelse och förtal av människor som har avslöjat “hemligheter”.
Uppenbarligen anser man att det finns många hemligheter att skydda, och att man skulle lida stor skada om dessa kom fram i dagens ljus. Just i det fallet måste jag nog tillskriva Waldorf- och Antroposofisekten ett visst mått av insikt.

Andra bloggar om Waldorf, Antroposofi, Waldorfsekten, Antroposofisekten, Waldorflärarmötet, Sekter, Granskning, Kritik, Domäner, Offerhandlingar
Intressant?

Inom Waldorfsekten är det så “högt i tak” att medlemmarna blir kutryggiga

Bloggat den | January 27, 2010 klockan 1:03 am | 12 Kommentarer

På Waldorfskolefederationens hemsida kan man under Frågor och svar bla läsa följande;

Fråga: Vidare undrar jag om man som familj/förälder/elev blir utfryst ur den till synes ganska gedigna gemenskapen som finns inom waldorfrörelsen om man inte ”passar in i mallen” och kanske ifrågasätter saker som lärare gör med eleverna. [...]
Svar: [...] Normalt blir föräldrakretsen runt en klass (i synnerhet under det första skolåren) en mycket varm, aktiv gemenskap där man deltar hur mycket eller lite man vill. “Utfryst om man inte passar in i mallen” Vilken mall? Inte mer än i vilket annat socialt sammanhang som helt - snarare är taket högre.

Ja, hela sidan är faktiskt en odyssé i hittepå. Men låt oss titta på vad man inom Waldorfsekten menar med att det “snarare är högre i tak” hos dem, än vad det är ute i verkligheten. Jag belyser det med två konkreta exempel;

1/ I våra grannländer finns hemsidor som heter Steinerkritikk.no (Norge) och Steinerkritik.dk (Danmark). (Motsvarande sidor finns naturligtvis även i andra länder.)
På dessa sidor berättar avhoppare bla om kunskapsbrist, övergrepp, förföljelse och andra missförhållanden inom Waldorfsekten.
I Sverige finns ingen motsvarande websida. Beror det, måntro, på att det inte finns någon kritik här, eller..?
Nej, naturligtvis inte.
Sidorna www.steinerkritik.se och www.waldorfkritik.se finns registrerade sedan flera år, men det finns inget innehåll på dem.
Varför? undrar du. Jo, det skall jag berätta.

Dessa sidor är sedan flera år registrerade av en av Waldorfsektens mest livliga förespråkare. Syftet med registreringarna är uppenbart att förhindra (eller åtminstone försöka förhindra/försvåra för) kritiker att berätta om sina erfarenheter.
Så “mottagliga” för kritik är man. Så “högt i tak” är det.

2/ Mitt andra exempel involverar mig själv, eller åtminstone min blogg.
Precis innan vi tog bort våra barn från Waldorfsektens Uppsalaskola, så hade sektstyrelsen här i Uppsala ett möte. En av punkterna på dagordningen löd
Jonas berättar om hittills gjorda insatser mot “theWitch blogg”. Vad skall vidare ske?
Jo, ni läste rätt!
Ledarna för Waldorfsektens Uppsalaskola har så obefintlig kunskap om yttrandefrihet, att de uppenbarligen och på fullaste allvar trodde sig kunna “vidta åtgärder” mot min blogg!

Tänk att människor som är skolledare och lärare (om än inte utbildade sådana) så fundamentalt saknar basala kunskaper om den grund vårt samhälle bygger på. Man blir ju både full i skratt och lite rädd på samma gång. Men mest av allt, så är det ju så fruktansvärt pinsamt!
Det är alltså människor som bär det yttersta ansvaret för elevernas lärande om demokrati och yttrandefrihet, som agerar på det här sättet!!
(Det är värt att nämnas att jag vid denna tidpunkt knappast hade andats om övergrepp och andra missförhållanden. Det mesta var - och är fortfarande - oberättat. Åtminstone inte här på bloggen. Men var sak har sin tid.)
Med sådana skolledare kan vi sluta förundras över Waldorfelevers extremt låga kunskapsnivå*.

Ja, där fick ni ett par konkreta exempel på vad man inom Waldorfsekten menar med att man har “högt i tak”. Eller om man så vill, kan man ju se det som en förklaring till varför många elever och sektmedlemmar “blir så kutryggiga”. Det beror helt enkelt på takhöjden!
Varje organisation som har “rent mjöl i påsen” står pall för såväl granskning som kritik. Waldorfsekten visar genom sitt eget agerande att de inte står pall för detta.
Du som har fler exempel får gärna maila mig på waldorf@thewitch.se.

* Eleverna kan inte multiplikationstabellen och grundläggande matematik. När jag frågade eleverna i årskurs elva vad 1/3 gånger tre är kunde ingen svara. När jag frågade eleverna i årskurs sju hur hög min elräkning blir om mitt hus förbrukar 39 000 kWh och varje kWh kostar en krona kunde ingen av 30 elever svara.
Carl-Olof Fägerlind

Andra bloggar om Waldorf, Waldorfkritik, Waldorfskolefederationen, Waldorfsekten, Kritik, Yttrandefrihet, Uppsala Waldorfskola, Kunskapsbrist
Intressant?

Barnen har koll på mina kontakter

Bloggat den | January 24, 2010 klockan 1:30 pm | 1 Kommentar

Jag råkade höra när Prinsessan och Herr Fiffig satt och diskuterade;
- Kommer du ihåg när vi träffade Ellets mammas fru på Willys?
- Ja. Hon heter Tofflan. Och det är inte hennes fru, det är hennes flickvän.
- Man kan kalla henne för Tofflis också.

Jag + Tommy Kröberg = Sant (han vet bara inte om det…)

Bloggat den | January 24, 2010 klockan 2:30 am | Inga kommentarer än

Jag älskar Tommy Körberg!
Eller nej, sådär kan jag ju inte säga. Jag varken känner eller har träffat karln, så jag kan ju inte påstå att jag älskar honom. Men ändå gör jag det. Eller åtminstone så älskar jag det han presenterar.

Under många år var han helt okänd för mig.
Jovars, att han sjöng, knarkade och körde på fyllan, det hade jag koll på men det var ingenting jag engagerade mig i. Jag hade liksom fullt upp med att lyssna på ABBA.

Plötsligt skrev BjörnåBenny en musikal, och de engagerade denne Körberg i en av huvudrollerna. Jag blev alltså tvungen att lyssna på honom, varesig jag ville eller ej.
Gudminskapare, vilken pipa han hade! Jävlar i min lilla låda! Om det var någonting den karln kunde, så var det att sjunga!

Ikväll har jag tittat på Stjärnorna på Slottet på SVTplay. Körberg var dagens värd, och det var ett intressant program. Jag blir rörd till både tårar och skratt.
När han avslutar sin dag med att sjunga Anthem ur Chess kan jag inte hålla emot.
Redan innan han har tagit första tonen står varenda hårstrå på min kropp i givakt.
Min kropp skälver och det stockar sig i halsen. Tårarna väller fram.

Tommy Körberg är en sångare i världsklass, och jag kan bara hålla med Ranelid om att han (med hästlängder) slår sångare som Frank Sinatra och Sammy Davis.

Andra bloggar om Tommy Körberg, Stjärnorna på Slottet

Nyopererad son

Bloggat den | January 22, 2010 klockan 11:24 pm | 3 Kommentarer

Igår när klockan hade passerat läggdags kom ena sonen och sa
- Mamma, jag har jätteont här nere i magen.
Han pekade långt ner mot ljumsken, och min första tanke var att det var blindtarmen som spökade. Samtidigt såg han inte ut att ha så jätteont som han sa.
- Ta ett bad, och duscha varmt mot magen, föreslog jag, eftersom jag själv tycker att det kan hjälpa när jag har ont i magen.

Efter badet kom sonen och sa
- Jag har fortfarande ont. Och det gör ont i pungen. Ena pungkulan har svullnat ganska mycket.
Jag är inte expert på pungar, men det där lät ju inte alls bra.
- Vill du att jag skall ringa sjukhuset? frågade jag.
- Ja, gör det svarade sonen.

Jag ringde Ackis och förklarade problemet så gott jag kunde.
- Han måste komma hit direkt var deras besked.
Jag är, som sagt, ingen skrotumexpert, så jag överlät till AG att följa med. Det känns liksom som att han är mer med i matchen när det skall snackas pung.

Direkt när de kom fram började sonen förberedas för operation. Samtidigt gick jag hemma och vankade omkring som en hysterisk höna.
Problemet var att sädesledaren och en blodåder hade slagit knut på sig själva, och blodtillförseln till testikeln hade därmed strypts. Det kan tydligen bli ganska allvarligt väldigt fort, eftersom vävnader snart kan börja dö. Nu hamnade sonen på operationsbordet relativt omgående, så det var aldrig någon fara på det området.

Efter operationen kom kirurgen och pratade med AG för att berätta hur det hade gått.
När han (kirurgen) hade pratat med sonen innan ingreppet hade han trott att det var falskt alarm. Sonen var nämligen alldeles för pigg och för lite smärtpåverkad för att det skulle vara skarpt läge. När operationen sedan hade satt igång, och kirurgen såg hur det såg ut, så tyckte han att sonen rimligen borde ha legat dubbelvikt av smärta när han kom in.

Imorse, efter att ha skickat iväg de andra barnen till skolan åkte jag direkt till Ackis. Där hittade jag sonen och AG sovande på en avdelning. Stackars AG skulle ju till jobbet, och han hade bara fått sig ett par timmars sömn framåt morgonkvisten. Sonen sov sött i sviterna av narkosen.
Jag väckte dem båda, och lyckades få i sonen lite frukost medan jag och AG pimplade kaffe. Efter ronden och ett toalettbesök blev sonen utskriven.
AG åkte till jobbet medan jag och sonen åkte hem. Han har sovit i stort sett hela dagen, och själv har jag kört på som vanligt. Jag har varit aptrött hela dagen, men sånt tar ju inte verkligheten hänsyn till.

Prinsessan försvann hem till Alicia straxt efter att hon hade kommit hem från skolan, och det stod snart klart att hon skulle övernatta där.
Kvällen här hemma har varit lugn. Jag och Herr Fiffig har stickat, och Mr T har ägnat sig åt spel.

Torrbloggning

Bloggat den | January 21, 2010 klockan 10:50 pm | Inga kommentarer än

Med en febrig och snorfylld hjärna kan jag inte uppbåda varken lust eller energi för någon tänkvärd bloggpost, så ni får hålla tillgodo med torrbloggning i form av en lista:

Stänger du av mobilen då du sover?
Nej, varför skulle jag göra det? Jag stänger inte av den stationära telefonen heller.

Vem såg dig naken senast?
Det var nog Prinsessan, när vi tog ett bad tillsammans.

Hur såg du ut på högstadiet?
Blont, långt hår. Jag klädde mig redan då efter egen smak, istället för efter modet.
Min skolios (1, 2) hade väl inte så mycket med mitt utseende att göra, men med tanke på att jag bar korsett så var den ändå ganska framträdande i min framtoning.

Hur kommer du att se ut om tjugo år?
Det kan jag ärligt säga att jag inte har den blekaste aning om.

Hur var du på dagis?
Jag har inte gått på dagis. Men jag var sjukt blyg när jag var “i dagisåldern”.

Hur är du som arbetskamrat?
Rak, lojal, positiv och pålitlig.

Biter du på naglarna?
Nej.

Har du något handikapp?
Ja, jag är så närsynt att jag inte ens kan kliva ur sängen utan att ha på mig glasögonen.

Är du rädd för att få hängbröst?
Hahahaha… nej, varför skulle jag vara rädd för det?

Svär du?
Som en borstbindare, om situationen så kräver.

Är du trevlig mot Jehovas vittnen?
Om vi säger så här;
När någon kommer och ringer på min dörr/hoppar på mig på stan och försöker kränga på mig något - oavsett om det handlar om uppslagsverk eller en tro - så är det som att dra ned ett rött skynke framför mig. Jag blir vansinnig när någon försöker tala om för mig vad jag behöver.

Hur homo är du på en 1-10?
Det beror väl på dagsformen.

Om du var tvungen att välja en maträtt livet ut vad skulle du välja då?
Sushi ligger ju ganska bra till.

Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Bjuds jag på inälvsmat så går jag gärna hungrig från bordet.

Har du blivit tagen av socialen någon gång?
Tagen av socialen? Vad betyder det?
Så nej, eftersom jag inte ens förstår vad som avses, så antar jag att svaret är Nej.

Ljuger du?
Nej, jag är inte tillräckligt förslagen för att ägna mig åt lögner.

Har du kysst en polis?
Jovars, det har jag väl…

Har du något att dölja?
Det är inte så att jag har några hemska hemligheter, men det betyder ju heller inte att alla har med allt att göra.

Vad har du på din nyckelknippa?
Nycklar.

Är du gift?
Ser jag ut som en idiot?

Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta den du älskar?
Naturligtvis!

Kan du laga cyklar?
Ja, jag kan laga punka, fixa cykellyse osv. Men att skruva isär ett växeldrev, det ger jag mig inte på.

Kan du fixa bilar?
Tanka, fylla på olja och byta tändstift. Längre än så sträcker sig inte mitt intresse.

Brukar du köra om?
Om det behövs, så gör jag det.

Kan du baka bröd?
Ja, naturligtvis.

Virkande Häxa

Bloggat den | January 20, 2010 klockan 6:32 pm | 3 Kommentarer

Prinsessan i nyvirkad mössa Jag har ~~stickat~~ virkat en mössa till Prinsessan, och känner mig jätteduktig. Nu har jag börjat på nästa mössa, som blir till Herr Fiffig.
Gud vad duktig jag känner mig!

Nog fan måste kvinnor tåla en käftsmäll

Bloggat den | January 18, 2010 klockan 2:35 pm | 9 Kommentarer

Jag blev tipsad om en kommentar, där en man skriver om sitt våld mot kvinnor:

En käftsmäll
Men man rår ju inte för om man bli fullständigt rasande och inte kan hejda sig. Jag är 43 år och har säkert gett alltför många kvinnor en käftsmäll, för att få utlopp för min ilska. Samtidigt är det en härlig känsla att veta att det inte är mannen som är det svaga könet. Efter en välriktad och HÅRD käftsmäll så ger kvinnan alltid upp, vilken är nåt att tänka på för män som blir illa behandlade.

Tja, det låter väl fullständigt fair?

Halvvägs…

Bloggat den | January 17, 2010 klockan 9:20 pm | 3 Kommentarer

Witchphone

Så där, ja. Nu har jag designat mitt iPhone-skal, och jag är väldigt nöjd. Eventuellt borde jag kanske komplettera med något tjusigt foto på mig. Sådär som pricket över i.
Nu återstår bara att ha något att fylla skalet med…

Läs även andra bloggares åsikter om iPhone, skins

Kan och får man skämta om, och driva med, allt?

Bloggat den | January 17, 2010 klockan 3:48 pm | Inga kommentarer än

Svaret på den frågan måste det vara upp till var och en att avgöra. Mitt svar är ett otvetydigt och rungande Ja!
Det finns ingenting som är för allvarligt för att skämta om, enl mig. Därför kan jag varmt rekommendera siten Rikets Sal (där bla den begåvade Nanna Johansson medverkar).

(bilden lånad från Rikets Sal)

Läs även andra bloggares åsikter om Rikets sal, Humor
Metro om Rikets Sal

Ann-Mari är besatt av att strunta i mig

Bloggat den | January 14, 2010 klockan 4:00 am | 19 Kommentarer

En Ann-Mari har hittat mitt över ett år gamla inlägg Kloka Prinsessan läser om förvillare hos Antroposofi-sekten. Hon skrev ett par småstolliga kommentarer (1, 2) innan förvirringen brakade loss totalt.
Kommentarerna fortsatte rassla in, utan att publiceras. Jag utgår från att Ann-Mari är läskunnig (jo, jag gör faktiskt det trots att hennes kommentarer skvallrar om motsatsen), och att hon därmed är införstådd med varför kommentarerna inte publicerats.
Samtidigt är kommentarerna alltför “bra” (de visar på ett väldigt tydligt och enkelt sätt hur man tänker och resonerar inom sekten) för att undanhålls, så jag väljer att publicera dem - och ett par mail från Ann-Mari - här i ett eget inlägg. Jag har bara kopierat in kommentarerna och mailen, så stavfel och taskiga formuleringar är i originalformat.

Vi kan återigen konstatera att Waldorf- och Antroposofisektens medlemmar är sina egna största fienden.

(Kommentar på inlägget Kloka Prinsessan läser vidare om förvillare hos Antroposofi-sekten, 100106, 22:55)
Hej!
Ja du thewitch dig tycks han [Ahriman, min anm.] redan tagit och förkalkat tänkandet på för det du säger är ren och skär nonsens, din kunskap om antroposofin är precis som övriga kritikers mot antroposofin 0,00 jag kan inget annat än och skratta åt dig, jag har inte stoppat in gräs i näsan som du påstår nej du jag har använt antroposofisk medicin mot bla bihåleinflammation för många år sedan det gick över på en vecka sen dess har jag inte haft det, och du inna du skriver sådan flams om vår röresle ta reda på fakta och sluta kvaka i tid och otid, sådana som dig finns det gott om det är vi antroposofer så vana vid, jag säger det igen, ditt inlägg är så löjligt så jag ids inte kommentera det / Ann-Mari

Att Ann-Mari betecknar det jag berättar om - vilket till största delen handlar om övergrepp på Waldorfelever och avhoppare - som nonsens är ingenting annat än en förlängning av, och fortsättning på, dessa övergrepp.
Jag vill inte ens tänka på hur de som blivit, och blir, utsatta för alla dessa övergrepp känner sig när de läser Ann-Maris ord om att det de utsätts för är “nonsens”.

Min kunskap om Antroposofi- och Waldorfsekten är först och främst rent empirisk. Därutöver har jag läst otaliga böcker och dokument. Och inte minst tagit del av utsatta elevers/familjers och avhoppares berättelser. Att kalla den kunskapen/insikten/vetskapen för “0,00″ säger mer om Ann-Maris verklighetsuppfattning än om mig.

Jag har aldrig påstått att Ann-Mari stoppar gräs i näsan. Vad får hon det från? Jag vet att man inom sekten föredrar att stoppa det i pipan (då det bidrar till “uppenbarelser” - eller hallisar som vi andra brukar kalla det för).
Vad mig anbelangar så är Ann-Mari välkommen att bota sig själv med vilken mumbo-jumbo som helst, även i fortsättningen. Själv konstaterar jag återigen att ett av mina (många) favoritcitat från Antroposofi- och Waldorfsekten är Våra metoder klarar inte blindtest, så därför använder vi inte det.

För att inte idas kommentera det jag skriver, så måste jag säga att Ann-Mari kommenterar och mailar osedvanligt flitigt. En titt i statistiken ger dessutom vid handen att hon besöker min blogg med en frekvens som nog inte kan betecknas som något annat än ren och skär besatthet.

(Kommentar på inlägget Kloka Prinsessan läser vidare om förvillare hos Antroposofi-sekten, 100106, 23:27)
Hej!
Jo en sak till, sätt dig ned i lugn och ro och läs en grundbok om antroposofi, jag rekommenderar Frans Carlgrens böcker dä har du mycket och lära, sätt dig ned och sen är du välkommen till oss, Mvh Ann-Mari

Jag har läst tusentals sidor Antroposofi, tagit del av hundratals människors berättelser och har egna erfarenheter från sekten.
För vem/vilkas räkning uttalar du dig, Ann-Mari när du skriver att jag “sedan är välkommen till er”? Waldorffederationen? Någon specifik skola? De som mordhotade mig? Du får gärna precisera dig.
Och vad i hela fridens namn får dig att tro att jag skulle vilja vara välkommen i en sekt där mina barn utsattes för grova övergrepp i sju års tid?

(Kommentar på inlägget Kloka Prinsessan läser vidare om förvillare hos Antroposofi-sekten, 100107, 19:56)
Hej!
Jag har precis talat med Sven-Ove hansson som är filosofi man och han säger sig ha läst Steiner och är kritisk, han påstår tom att han kan mer än mig, jag kan inte annat än och skratta hur kan han säga så som inte ens känner mig?????????? jag sa till honom att du kan läsa 10.000 sidor av Steinr och inte begripa något om du inte jobbar bla med din medvetenshetssjäl etc det handlar inte om hur många sidor man läser utan om hur man arbetar med det, om jag håller en fiol i mina händer och bara drar stråken över strängarna hela tiden fram och tillbaka lär jag mig knappast något, men går jag till en violinpadagog och får undervisning lär jag mig hur jag ska spela på ett bra sätt, antroposofi ska man arbeta med i sin inre människa och även praktisera detta men det fattar inte en ensidig vetenskaps man som Hansson / Ann-Mari

Sven-Ove Hansson är en av de mest kunniga vi har här i landet, när det kommer till Antroposofi- och Waldorfsekten, och tvärtemot Ann-Maris påstående så är han oerhört mångfacetterad.
Att Sven-Ove har större kunskap om sekten än vad Ann-Mari har, det ifrågasätter jag inte för en sekund. Det gör dock Ann-Mari med ett skratt - därmed ifrågasätter hon honom på det sätt hon inte tillåter honom att ifrågasätta henne (=sektlogik som i en liten ask!).

(Kommentar på inlägget Lite Waldorf, 100107, 23:09)
Hej!
Jag har enbart possitiva erfarenheter av Waldorf dom som smutskastar Waldorf ger jag inte ett smack för, titta på vad som händer i den vanliga skolan som Jan Björklund skrutit så mycket över?????? där har ni problem. den vanliga skolan dras med jätteprobem vissa har man stängt just pga att eleverna har mobbat lärarna så innan ni spyr galla över waldorf ta en titt i vanlig skola jag vet dom som mått skit av vanlig skola, Waldorfelever har oftast höga utbildningar många är läkare, piloter, inom flyget,konstnärer, ja inom olika yrken så snacka inte en massa skit om Waldorf för den vanliga skolan kokar av problem kritisera den istället / Ann-Mari

Jag tror inte att det finns någon skolform som är problemfri. Den fundamentala skillnaden ligger i hur man agerar när ett problem uppstår. Inom Waldorfsekten väljer man tex att inte agera alls (åtminstone inte på annat sätt än att man angriper den som har mage att belysa problemet).
Ditt påstående om att elever från Waldorfsektens skolor ofta går vidare till höga utbildningar är intressant. Kan du vara snäll och maila mig statistik över detta.

(Mail 100106)
Hej!
Du skriver på en blogg om Waldorf ? får jag fråga är du kritisk inställd mot antropsofer? jag är själv antroposof och när jag läser kritikers inlägg märker jag att dom vet inte ett skvatt / Ann-Mari

Nej, jag är inte kritisk mot antroposofer (men möjligen mot deras oförmåga att tänka kritiskt). Däremot är jag kritisk mot antroposofin.
Att du tolkar kritikers inlägg som att “dom inte vet ett skvatt” ser jag som ett uttryck för att du är antroposofiskt drillad, och därmed inte förmår bemöta kritik. Det ligger ju helt enkelt inte i antroposofins natur att göra det.

(Mail 100108)
Hej!
Jag har nu skrivit några nya inlägg på din blogg läs och lär, försök och se underbara i Waldoff och antroposofin, ta och sätt dig ned i lugn och ro och läs en bok av Frans Carlgren så meditrerar du över det du läst sen är du så välkommen till oss. du skulle bli oerhört berikad i ditt inre Mvh Ann-Mari

Återigen en “inbjudan” om att jag är välkommen till sekten. Precisera gärna för vems räkning du uttalar dig för när du skriver “oss”.
Jag förstår fortfarande inte vad som får dig att tro att jag “skulle bli oerhört berikad i mitt inre” av att se mina och andras barn utsättas för pennalism, kränkningar, stigmatisering, övergrepp och förföljelse.

(Kommentar på inlägget Nu har Waldorfsekten fått American Express jurister efter sig, 100113, 21:23)
Hej!
Er okunskap om Waldorf är skrämmande för det först är Waldorf ingen sekt för det andra är det en pedagogik, men hur ska man få människor utan sunt tänkande och förstå det? sen en sak till, sluta kalla dig kloka prinsessan för det är du inte försök och se det fina i vår rörelse istället för och hitta fel, för själv är du absolut inte felfri utan endast en ytlig förvirrad människa som jag tycker mycket synd om, du behöver hjälp / Ann-Mari

Huruvida en rörelse/organisation klassas som sekt avgörs inte av varken mina eller Ann-Maris värderingar och åsikter. Det avgörs enbart utifrån om rörelsen/organisationen uppfyller de kriterier som skall uppfyllas för att klassas som sekt - och det gör Antroposofin. Sedan kan Ann-Mari och jag tycka vad vi vill om det.

Jag kan inte följa Ann-Maris uppmaning om att “sluta kalla mig kloka prinsessan”. Det handlar inte om någon obstinat ovilja från min sida, utan enbart det faktum att jag aldrig har kallat mig för “klok prinsessa”.

Jag valde under många år att blunda och leva i förnekelse, just bara för att jag ville “se det fina” i Waldorfsekten. Att ha slutat med det är den största berfrielse jag har upplevt i mitt liv (och belöningen i att barnen blev glada och harmoniska av att komma därifrån, den går inte av för hackor!). Jag har alltså ingen som helst önskan om att ens för en sekund försöka “se det fina” i sekten. Jag väljer att se den för vad den är istället.

Du Ann-Mari ondgjorde dig i en kommentar över att Sven-Ove Hansson anser sig ha större kunskaper på området än du, trots att ni inte känner varandra. Med bakgrund av det måste jag fråga dig;
Du och jag känner inte heller varandra, så på vilka grunder anser du dig kunna avgöra att jag skulle vara en “ytlig förvirrad människa”? Är det så att antroposofer får döma människor på andra kriterier, eller vari ligger divergensen?
Och vad är det för hjälp du anser att jag behöver?

Något säger mig att vi inte har sett Ann-Mari här för sista gången. Jag har på känn att hon kommer fortsätta “strunta” i mig och det jag skriver.
(Och om du Ann-Mari då vill ha dina kommentarer publicerade, så uppmanar jag dig att hålla dig till blogginläggets ämne)

Läs även andra bloggares åsikter om Waldorf, Antroposofi, Sekter, Waldorfsekten, Antroposofisekten
Intressant?

Mail

Nu har Waldorfsekten fått American Express jurister efter sig

Bloggat den | January 13, 2010 klockan 4:39 pm | 11 Kommentarer

Josefinaskolans annons Jag blev kontaktad av ett par föräldrar i Sigtuna.
Det är nämligen så att Waldorfsektens skola i Sigtuna annonserar för sig (7.725:- Sigtunabygden), och det gör de med hjälp av att citera Kenneth Chenault, VD för American Express. Kruxet är bara att varken Kenneth Chenault eller American Express har sanktionerat detta, och att man alltså mot deras medgivande utnyttjar VDns namn i sektens annonser.

Föräldrarna var mycket upprörda, och hade kontaktat American Express. Även där blev man upprörda, då man inte vill bli sammankopplade med Waldorfsekten.
Ärendet lämnades över till American Express juridiska avdelning, och jag kommer följa det med intresse.

Det där med tänka självständigt, ta ansvar, vara en god lyssnare och känslig för andras behov är de vanliga klyschorna som sekten slänger ur sig i sin falska marknadsföring. Alla de hundratals, och åter hundratals, avhoppare (elever, föräldrar, lärare, övrig personal osv) jag har varit i kontakt med, så säger alla med en enad röst:
I sin marknadsföring påstår sig Waldorf alltid vara precis motsatsen mot vad de faktiskt är.
Som synes, så utgör detta fall inget undantag.

Läs även andra bloggares åsikter om Waldorfsekten, Antroposofisekten, Josefinaskolan, Sekter, Falsk marknadsföring, American Express
Intressant?

Gapar plånboken tom efter julklappsshopping och nyårsfirande?

Bloggat den | January 11, 2010 klockan 1:13 am | 1 Kommentar

Lösningen på problemet stavas restaurangbesök och bedrägeri.
Åtminstone om man skall tro Fredrik Robertsson, författare till boken Fattig miljonär - lyxliv till budgetpris.

Hur man kan föreslå restaurangbesök för någon med tom plånbok, det övergår mitt förstånd. För även om man beställer den billigaste rätten, så kan man på hemmaplan fixa middag i flera dagar för samma penning.
Jag vrider mig av pinsamhet över förslaget om att man mitt i restaurangbesöket skall brista ut i födelsedagssång, i hopp om att personalen skall tro att någon fyller år och därmed bjuda på dessert eller drink. Om någon i mitt sällskap någonsin skulle få för sig att uppföra sig så penibelt, då skulle den personen garanterat slippa att gå på restaurang med mig i fortsättningen.
Sen blir jag faktiskt lite förbannad också, då “tipset” ju uppmanar till ett bedrägligt beteende.

Det är möjligt att bokens målgrupp inte är de människor som har en tom plånbok när de säger att de har en tom plånbok, och då finns det väl inte så mycket att uppröras över.
Men om man har råd att gå på restaurang, då kan man också betala för sin dessert/drink. Om det är ok att lura till sig en drink/dessert, ja då måste det ju vara ok att även plocka med sig bestick, haka ned en tavla, eller varför inte ta en springnota?

Andra bloggar om Fredrik Robertsson, Fattig miljonär - lyxliv till budgetpris
Allt om Stockholm

Hemligheten om Carl-Ivar Nilsson

Bloggat den | January 10, 2010 klockan 9:07 pm | 2 Kommentarer

Jag har nyss sett Hemligheten, en mycket stark och gripande dokumentär om Carl-Ivar Nilsson.
Sonen Pontus Hjortén har gjort ett kärleksfullt och naket porträtt om sin far, och det liv han i stora delar tvingades leva i hemlighet.

Jag blir så ledsen, och det gör verkligen fysiskt ont i mig varje gång jag ser/hör/läser om någon som tvingas smyga med sin sexualitet. Det är ett stort misslyckande för vårt samhälle, när fördomar kan fortleva.

Du som missade Hemligheten, eller vill se den igen, kan göra det på SVTplay.

Andra bloggar om Carl-Ivar Nilsson

Kriminellt illa formulerat

Bloggat den | January 10, 2010 klockan 7:31 pm | Inga kommentarer än

Hon som ringer in är hon som varit utsatt för stölden och nu har hon sett en av de två som kan ha gjort stölden.

Får man formulera sig hur illa som helst, och ändå arbeta inom polisen?
Jag blir faktiskt lite illa berörd när en vuxen människa formulerar sig så illa. Men tangentbordet kanske var fullt med socker från alla donuts, och därmed inte kunde användas på ett korrekt sätt.
Ja, jag vill gärna se en naturlig förklaring till att det kan bli så illa.

100109

Bloggat den | January 10, 2010 klockan 1:33 am | Inga kommentarer än

Nu blev jag sugen på mannagrynspudding skrev jag på twitter. Några minuter senare plingade det till i min mobil, och där fanns ett mess från min Cyberfru:
Vi måste ha någon jävla telepatisk kontakt! För en timma sedan ställde jag mig och skulle göra mannagrynspudding! Nu tar jag mig en wirre och går och lägger mig. Så du vet, innan du blir sugen, var det kommer ifrån. Eller så är det du som redan har hällt upp ett glas… Am I being controlled? By u??
Hahaha, jag hade redan hällt upp ett glas vin, så det var nog härifrån wirre-suget kom! Vi är nästan läskigt lika, jag och min älskade Cyberfru!
Luv her!

Jag har väl egentligen aldrig haft någon egentlig uppfattning om Meg Westergren. Möjligen att hon skulle vara lite lolligt småflamsig. Efter att ha tittat på “hennes” program av Stjärnorna på Slottet på SVTplay, så måste jag säga att hon gjorde ett starkt intryck.

Jag har aldrig gillat actionfilmer. De fångar helt enkelt inte mitt intresse.
Det finns ett undantag från detta, och det är Pulp Fiction. Den går på TV nu, och är lika bra nu som den var när jag såg den på bio. Det är enda gången jag har sett en actionfilm på bio, och anledningen till att jag gjorde det var att jag var nyförälskad i personen som jag såg den med.

Jag har fått ett antal kommentarer, den ena stolligare än den andra, och alla skrivna av en och samma person. De är inte publicerade (eftersom de inte kommenterade det aktuella inlägget), men just bara för att de är så galna kommer jag att tillägna dem ett eget blogginlägg.
Ingen blir väl förvånad om jag berättar att det är en virrpanna från antroposofi- och waldorfsekten som har skrivit?

Imorgon får det bli mannagrynspudding till lunch!

Hushållsnära tjänster i förorten

Bloggat den | January 8, 2010 klockan 10:27 pm | Inga kommentarer än

Hushållsnära tjänster i förorten Kylan nyper verkligen tag i näsan så snart man kliver utanför dörren. Visserligen har det inte varit lika kallt igår och idag som det varit innan, men det är ju ändå inte så att man börjar fundera på beachsäsongen.

Igår tog jag med mig Prinsessan och åkte ut till förorten. Trots att vi hade pälsat på oss ordentligt så hann vi bli riktigt frusna under promenaden från bussen hem till vännerna. Jag har två tår som jag förfrös när jag var yngre, och de är inte roliga att ha att göra med när de blir kalla.

Nåja, när vi kom fram värmde jag upp mig med kaffe och tågnugg (Prinsessan blev varm av att stoja med Ellet). De unga tu spelade hockeyspel medan jag och Förorts-Jerka diskuterade livets väsentligheter. Bla så avhandlades skillnaden mellan närande och tärande vänner. Det är sällan eller aldrig jag och Jerry är överens om något, men i frågan om vilka människor som är/varit närande resp tärande, så var vi i det närmaste rörande överens.

Runt lunchtid fick jag ställa mig i köket och tärna potatis, för att sedan steka pytt-i-panna-deluxe. Under tiden skulle Jerry visa sig på styva linan genom att sätta upp nya gardiner.
När svordomarna bortifrån fönstret började osa alltför illa var jag tvungen att bryta in. Jag ville ju för bövelen inte riskera att karln körde stången genom rutan, i ren frustration.

Timmarna flög iväg, och till slut var det dags att ta sig in mot stan igen. Jag kollade ULs tidtabeller på nätet, och insåg att vi skulle kunna åka 127:an, vilket skulle betyda att vi kunde sitta på en och samma buss hela vägen hem. Nice!
Vi gick ut och ställde oss vid anvisad hållplats och huttrade en stund. I brist på bättre sysselsättning började jag läsa på den anslagna tidtabellen.
Häpp! Enl den skulle 127:an inte gå in till stan. Den skulle visserligen komma om ett par minuter, men bara fortsätta några få hållplatser till, för att ha sin slutstation ute i byn.
Det var bara att knalla över till andra sidan av vägen för att ta en buss som garanterat skulle gå in till stan. När vi stod och väntade på den bussen kom 127:an på andra sidan. Enl hur den var skyltad, så skulle den fortsätta in till stan efter att ha vänt ute i förorten… Vad skulle man lita på? Tidtabellen eller skyltningen på bussen? Skit samma, för vi hann inte springa över vägen en gång till.
Snart kom vår buss, och vi steg på den. Nu skulle vi visserligen behöva byta buss en gång innan vi var hemma, men vad hade vi att välja på..?
Halvvägs in till stan blev vi omkörda av buss 127, som alltså skulle in till stan igen!
Jävla UL! Nästa gång tar jag mjölkbilen istället, det känns mer pålitligt!

Det mest vettiga som har hänt idag var väl att jag och Prinsessan tog en promenad. Det var riktigt vackert och skönt ute, även om temperaturen återigen börjar krypa lite väl långt ned.

Nu är det ett glas vin och Castello Marquis som gäller.

Hutter

Bloggat den | January 6, 2010 klockan 1:05 pm | Inga kommentarer än

- 24°. En del av mig vill bara krypa ned under en gosig fleecefilt, och stanna där hela dagen. En annan del av mig vill pälsa på mig till tänderna och ta en långpromenad med Hunden. Frågan är var gränsen för djurplågeri går…

Prinsessan och Herr Fiffig vill envist trotsa kylan och gå ut/hem till kompisar. Jag får väl ta mig en tur och leverera dem till resp ställe, och sedan ta en långkörare med Hunden. Eller, åtminstone så lång han själv går med på.
Därefter vill jag krypa ned under en fleecefilt med ett glas vin!

Köldchock

Bloggat den | January 5, 2010 klockan 2:23 pm | 2 Kommentarer

Jag och Prinsessan tänkte ta med oss favvokillkompisen till IKEA en sväng, så att de kunde leka i Småland medan jag tog en fika (det är faktiskt ett ganska bra gratisnöje, måste jag säga).
Vi gick ut för att skotta fram Spättan. När jag skulle starta gick startmotorn runt två trötta varv, sedan var det inget mer med det. Nästa försök att starta visade att det inte var lönt att fortsätta. Det var bara att ge upp.
Men jag måste säga att Spättan var i gott sällskap, för på parkeringen stod inte mindre än tre bilar till som vägrade starta till förarnas förtvivlan/ilska.

Prinsessan blev lite putt. Hon ville ju så otroligt gärna leka med favvokillkompisen, inte minst med tanke på att han har varit i Gambia i flera veckor (det kan vara så att ryktet om en liten present gjorde sitt till, också ). Samtidigt förstod hon att om Spättan inte startar, så går det inte att ta sig till IKEA.
Vi gick in och ringde till favvokillkompisen, och de bestämde att Prinsessan skulle komma dit och leka istället. Som tur är, så bor de inte mer än fem minuters promenad härifrån, så vi knallade iväg. Under den lilla biten trodde jag att jag skulle frysa ihjäl. Och då skall ni ändå veta att jag var ordentligt klädd.

Det var så kallt att tårarna började rinna. När jag kom hem kollade jag temperaturen, och den visade på - 18°. Det i sig är ju knappast något köldrekord, men jag gissar att det var en kombinationen av köld/luftfuktighet/vind som resulterade i den bitande kylan.

Nu sitter jag här och försöker tina upp med hjälp av en balja kaffe.
Favvokillkompisens mamma såg förresten oförskämt fräsch och läcker ut i sin nyflätade frisyr.
Mr T och några av hans polare sitter och hänger inne i hans rum. Idag kan jag ju knappast tvinga dem att gå ut, så de får väl sitta där. De gör inget större väsen av sig, förutom när de blir hungriga. Men när de dundrade in här hade de bunkrat upp med chips, godis och läsk, så jag kanske inte behöver leka bambatant än på en stund
Herr Fiffig skulle åka pulka med fritids idag. Hoppas att de stackarna inte fryser ihjäl. Han är visserligen inte den som fryser i första taget, och han har ordentligt med kläder med sig, men ändå… De brukar festa till det med varm choklad och annat mumsigt när de har varit i pulkabacken, så vi får hoppas att det inte går någon nöd på dem.

Jag borde antagligen ta tillfället i akt och försöka göra lite nytta nu när jag fick en stund för mig själv.
Vi får se hur det blir med den saken.

Andra bloggar om Kyla

2010

Bloggat den | January 3, 2010 klockan 9:59 pm | 1 Kommentar

Jag ägnar mig inte åt sånt trams som nyårslöften, men nyss bestämde jag mig för en sak; 2010 skall bli ett förändringarnas år. From nu är det jag som pekar med hela handen. Varje gång!

Sanna mina ord.

Jag har sett Upp

Bloggat den | January 1, 2010 klockan 9:25 pm | Inga kommentarer än

Idag har vi varit och tittat på Upp. Den handlar om Carl Fredriksson som under hela sitt liv drömmer om att göra en äventyrsresa, men aldrig får tummen ur. Men samma dag som han skall tvångshämtas till ålderdomshemmet (efter att ha slagit ned en man med sin käpp) gör han slag i saken.
Han blåser upp en massa ballonger med helium (efter en livslång karriär som ballonguppblåsare, så har han vanan inne), och med dessa ballongers hjälp flyger han iväg med sitt hus, med siktet inställt på Sydamerika.
Han råkar få med sig scouten Oscar på sin resa. Till en början är Fredriksson inte så förtjust i sitt resesällskap, men det visar sig att de två behöver varandra.

Jag måste säga att jag tyckte filmen var oerhört tradig. Jag satt hela tiden och väntade på att handlingen skulle komma igång, men det gjorde den liksom inte. Dessutom undrar jag om man verkligen kan förvänta sig att barn skall förstå tex scenen där Fredriksson och hans fru fick beskedet att deras liv skulle förbli barnlöst.
Men visst, Herr Fiffig och Prinsessan gillade filmen, och det var ju det viktigaste.

Det går inte att förneka att filmen är bra rent tekniskt. Men jag satt mest och irriterade mig på en död pixel mitt på filmduken.

Andra bloggar om Upp

Nyårsafton

Bloggat den | January 1, 2010 klockan 1:30 am | 2 Kommentarer

Dagen var mer än lovligt slö. Jag åt frukost och smådiskade lite… mycket mer än så blev det liksom inte.
Jo, jag laddade ett par vändor i tvättstugan, men det var inte alltför betungande. Det visade sig att de två första tvättiderna imorgon var lediga, så då kunde man ju fula sig och sudda ut dagens tider, för att boka morgondagens tider (så att man inte behöver jäkta med tvätten - hysch hysch Majsan, skvallra inte för styrelsen!).

Inte ens dagens planerade pulkaåkning i förorten blev av. Det får, om möjligt, bli imorgon istället.
Det enda vi annars har inplanerat för morgondagen är att gå och se Upp. Jag tror inte att vi får med oss Mr T, hans sikte är tydligen inställd på att se nån Avatar, eller vad han nu snackade om.

Aftonens middag (som bereddes med stor hjälp av de yngre barnen) bestod av krustader till förrätt, filoinbakad (mördegen var slutsåld!) oxfilé och hasselbackspotatis, och sedan fruktsallad och glass till efterrätt. Till detta dracks det genomgående champagne (eller Pommac, om man nu skall vara petig med vad det heter).

Mr Ts kompis Patrik kom att tillbringa nyårsafton här. Hans mamma skulle visst på någon fest, och grabbarna satt inne på Mr Ts rum och spelade.
Patrik hade med sig smällare som han (?) hade köpt, och det fick mig att gå igång.
Hur kunde han (som tom är ett år yngre än Mr T) ha köpt smällare? Eller hur kunde någon ha så dåligt omdöme så att denne “köpte ut” smällare till honom?
Oavsett vilket, så bad jag att få inspektera de pyrotekniska prylarna, och det visade sig vara av en kaliber som jag inte tillåter Mr T att vara i närheten av (jag vet iofs inte hur det skulle se ut för att jag skulle tillåta honom vara i närheten av det heller).
Mr T tyckte naturligtvis att jag var en sjukt mossig och pinsam morsa, men jag visade ingen pardon. På det här området finns det inget förhandlingsutrymme, liksom.
Vid halv tolv-tiden kom grabbarna på att de skulle gå hem till Patrik (han bor en halv minut härifrån).
- Varför då?, undrade jag.
- Vi tänkte sitta där och spela svarade Mr T.
- Ok, men då vill jag att ni lämnar Patriks smällare här, sa jag.
- Mamma, lägg av. Du är så jävla pinsam! svarade Mr T.
- Det är mycket möjligt att jag är. Men i den här frågan kommer jag att fortsätta vara pinsam. Det kommer inte att hända att ni går hem till Patrik och har de där smällarna med er, klargjorde jag.
Mr T fortsatte yla om hur jag skämde ut honom, men jag var benhård.
- Men Mr T, vi lämnar smällarna här hördes till slut Patriks stämma utifrån hallen.
Det må vara så att grabbarna anser att jag “förstörde” deras planerade nyårsfirande, men det bär jag med den äran! Så länge mina barn inte har uppnått myndighetsålder så kommer de inte att få handskas med raketer.

Vid tolvslaget gick familjen (minus Mr T, som ju satt hemma hos Patrik och spelade - jag kollade, för säkerhets skull!) ut och snåltittade på raketer.
Annars var väl dagens stora händelse att Prinsessan spontant och överraskande visade att hon kan knyta en slipsknut.

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.