Familjen decimerad
Bloggat den | December 26, 2009 klockan 9:44 pm |
När jag stod och fixade mat (det fick bli julmat idag också) så skulle Mr T samtidigt passa på att ge Milou något att gnaga på. Han tog en morot och gick in i sitt rum. Det tog inte mer än ett par sekunder innan han var tillbaka vid köksdörren igen
- Mamma, Milou ligger bara alldeles still inne i buren! sa han med en förskräckt min.
Ja, det lilla virvelmarsvinet hade dött knall och fall. Han har varit pigg och social hela tiden när han bott hos oss, så jag tror inte att han har dragits med någon långvarit sjukdom. Det måste ha gått väldigt fort, och den vetskapen känns ju bra.
Mr T blev lite ledsen och nedslagen, men vi pratade om att det är livets gång. Om man väljer att ha husdjur så måste man vara införstådd med att man överlever dem. Det är sorgligt, men alternativet är ju att inte ha djur alls, och det är ju inte så roligt det heller.
Prinsessan sover över hos Alicia, och känner därmed inte till Molous bortgång än. Jag bävar för att berätta det för henne, då jag vet att hon kommer bli fullständigt förkrossad.
Det blir en tung uppgift inför morgondagen.
R.I.P Milou.
Kommentarer:
3 Kommentarer to “Familjen decimerad”
Lämna gärna en kommentar
Om du vill veta hur du skall göra för att din kommentar skall publiceras, så kan du läsa här.






December 26th, 2009 @ 22:20
Jag beklagar sorgen-ge barnen en kram för mig.
December 29th, 2009 @ 10:20
Så trist! Mabou sörjer fortfarande storasysters hund som vi var tvungna att ta bort för över ett år sedan…
Men som du skriver, det är ju en del av livet!
December 31st, 2009 @ 00:35
@NöjdaCrimsonAnna Barnen är kramade!
@Tonårsmorsa Jag har hört en del om storasysters hund under de hundpromenader jag har haft förmånen att ta med din son.
Det svåra, och förhoppningsvis lärorika, är väl att försöka förklara livets gång för barnen.