Sluta stöta på mig!

Bloggat den | December 31, 2009 klockan 11:34 pm | Inga kommentarer än

Siten felsms hade en nyårsutmaning. Man skulle skicka ett sms till person nr 22 i sin adressbok, och det skulle lyda som följer:
Eftersom vi kanske kommer träffas ikväll så kanske det är bra om jag tar upp det här innan så att det inte blir pinsamt. Jag vill inte att du stöter på mig. Märkte att du ville ha mig sist. Överens?
Ha en bra kväll och Gott nytt år.

“Person” nr 22 i min adressbok var ett företag, så jag valde att skicka mitt sms till någon annan istället. Resultatet kan du se här.

Aahhh..!

Bloggat den | December 31, 2009 klockan 10:01 pm | 1 Kommentar

Jag sitter och porrsufrar såhär på nyårsafton. Det är så det knullar i munnen.

Jag har närt en rojalist vid min barm!

Bloggat den | December 30, 2009 klockan 10:32 pm | 6 Kommentarer

Prinsessan (min avkomma, alltså) har snappat upp att det ståndar bröllop i landets dyraste socialbidragsfamilj nästa år. Hon ser fram mot att ta del av spektaklet via TV, och är samtidigt lite förnärmad över att inte vara personligt inbjuden.
Hon började ställa en massa frågor om knugafamiljen, och jag svarade så gott jag kunde. Jag berättade att även kronprinsessans lillasyster kommer att gifta sig nästa år, och det tyckte hon naturligtvis var roligt.
- Men jag tycker att Madeleines storasyster har finare namn sa Prinsessan.
- Jaha, varför då? undrade jag.
- Jag tycker att Kronprinsessan är ett väldigt fint namn svarade hon.

Det fick mig att gå igenom namnen på alla i knugafamiljen. Jag avslutade med att tala om att knugen heter Carl XVI Gustaf Folke Hubertus Bernadotte.
Prinsessan sken upp och svarade:
- Det är ju nästan som Pippi! Hon heter ju Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump!

Skrattkramp

Bloggat den | December 29, 2009 klockan 7:18 pm | 8 Kommentarer

Det händer alltmer sällan, men idag var det dags igen.

Jag var inne på Systembolaget och handlade lite. När det var min tur i kassan sa kassören något som jag inte uppfattade, men jag utgick från att han sa vilken summa han ville ha så jag räckte fram pengarna. Han tog inte emot dem, utan tittade på mig med en halvbister min. Jag svarade med att titta på honom med en frågande min.
- Legetimation, tack förtydligade han sitt tidigare mumlande.
Min nyss frågande min förvandlades till en ännu mer frågande min, och sedan började jag gapskratta. Jag halade fram körkortet under fortsatt skratt. Jag kunde inte sluta skratta, och innan jag hade kommit ut till parkeringen skrattade jag så att jag grät.
Jag kommer ha träningsvärk i magmusklerna imorgon.

Det är i det närmaste ett kvars sekel sedan jag fick börja handla på Systembolaget.

Familjen decimerad

Bloggat den | December 26, 2009 klockan 9:44 pm | 3 Kommentarer

När jag stod och fixade mat (det fick bli julmat idag också) så skulle Mr T samtidigt passa på att ge Milou något att gnaga på. Han tog en morot och gick in i sitt rum. Det tog inte mer än ett par sekunder innan han var tillbaka vid köksdörren igen
- Mamma, Milou ligger bara alldeles still inne i buren! sa han med en förskräckt min.

Ja, det lilla virvelmarsvinet hade dött knall och fall. Han har varit pigg och social hela tiden när han bott hos oss, så jag tror inte att han har dragits med någon långvarit sjukdom. Det måste ha gått väldigt fort, och den vetskapen känns ju bra.

Mr T blev lite ledsen och nedslagen, men vi pratade om att det är livets gång. Om man väljer att ha husdjur så måste man vara införstådd med att man överlever dem. Det är sorgligt, men alternativet är ju att inte ha djur alls, och det är ju inte så roligt det heller.

Prinsessan sover över hos Alicia, och känner därmed inte till Molous bortgång än. Jag bävar för att berätta det för henne, då jag vet att hon kommer bli fullständigt förkrossad.
Det blir en tung uppgift inför morgondagen.

R.I.P Milou.

Början på annandagen

Bloggat den | December 26, 2009 klockan 11:52 am | Inga kommentarer än

Det pratas om tsunamin på nyheterna. Herr Fiffig och Prinsessan var bara fyra resp två år när det hände, och har inga minnen av det. Jag berättar så pedagogiskt och detaljerat jag kan, eftersom jag anser att det är viktigt att veta och känna till.
Min röst spricker och tårarna börjar rinna. Det förvånar mig, då jag inte på något sätt var personligt drabbad av katastrofen. Men jag blir lika känslomässigt berörd av att prata om det nu, som jag blev då för fem år sedan.

Nu sitter Prinsessan och pratar med sin kompis Alicia i telefonen. De pratar, fnittrar och skrattar. De är bara sju år, men kan prata hur länge som helst, om man inte hinrar dem. Undrar hur det kommer se ut om några år…
Om en stund skall Prinsessan hem till Alicia. Jag och Herr Fiffig skall ge oss ut en sväng. Det verkar som att han vill handla lite för sina julklappspengar
Mr T sitter inne i sitt rum och slöar, men honom tänker jag köra ut idag, så att han får lite frisk luft.

Julbaksmälla

Bloggat den | December 25, 2009 klockan 11:31 pm | Inga kommentarer än

Herr Fiffig kom just tassande och bad om Samarin.
Ja, varför skulle inte även en 9-årings mage kunna bli bubblig av all julmat och allt godis.

Julafton 2009

Bloggat den | December 24, 2009 klockan 11:24 pm | 3 Kommentarer

Det kom ingen tomte till oss i år. Eller jo han kom, men inte för klapputdelning.
Tomten ringde nämligen härom dagen, och undrade om det var ok att han hoppade över julklappsutdelningsbesöket hos oss, eftersom han har så otroligt många barn han skall besöka. Han kommer ju ändå hit natten till julafton för att lämna godisstrutar under granen, och nu undrade han om det var ok att han lämnade även klapparna då.

Efter lite överläggningar med barnen så bestämdes att vi skulle ha klapparna under granen i år.
I morse när vi vaknade (barnen var traditionsenligt tidiga) plockade barnen åt sig varsin strut. Sedan blev det frukost.
Under dagens gång har barnen fått välja varsitt paket per timme att öppna (men när vi kom fram till kl 20 fick de öppna alla resterande klapparna). Det fungerade otroligt bra, och kändes som en bättre variant än klapputdelning av tomten. Nu blev det ju klappöppning hela dagen istället!

Ikväll har vi spelat sällskapsspel, ätit godis och snacks och druck Tomte-Cola. Därefter har det varit filmtittning och pysslande med klapparna.
Det var då en välsignad jul.

Mot framtiden

Bloggat den | December 18, 2009 klockan 11:55 pm | 2 Kommentarer

Idag hade jag, skolans rektor, Mr T och hans lärare ett möte. Det handlade om hur Mr T skall kunna få relevant stimulans för sin intelligens och kunskaptörst. Att “bara” plugga i takt med klassen skulle antagligen ganska snart leda till att han “sitter och rullar tummarna”, och därmed är risken för förlorat intresse uppenbar.
Då är det bättre att ta tillvara på, och tillmötesgå, hans hunger att lära.

Vi kom fram till en ganska naturlig lösning, som kändes självklar för oss alla.
Mr T tyckte nog att det var lite läskigt att behöva “lämna” klasskamraterna till viss del, men han insåg också fördelen av det. Dessutom finns ju klasskamraterna kvar.

Skolans omdömen om Mr T var (och här snackar vi om kunnig och utbildad personal, till skillnad från hos Waldorfsekten där sekttillhörighet går långt före såväl kunskap som utbildning):
Han;
* är koncentrerad på lektionerna,
* är trevlig, artig, glad,vänlig, positiv och social,
* tar stort ansvar för sitt skolarbete,
* fokuserar på lektionen, även om det är stökigt i klassrummet,
* är en sån som andra gärna vill vara vän med,
* und so weiter.

Jag sticker inte under stol med att jag inte är förvånad.

Har du julklappsbekymmer?

Bloggat den | December 18, 2009 klockan 11:39 pm | Inga kommentarer än

Det kom ett mail:

Kära medlem i Humanisterna!

Vi skulle bli glada över ditt stöd för årets humanitära julinsamling till Oum El Banine i Marocko, en unik ideell organisation som räddar drabbade mammor och barn tillbaka till liv, hälsa och gemenskap.

Humanisterna har stött Oum El Banine sedan 2008. Förra året lyckades vi samla in cirka 60 000 kronor, genom månadsgivare och insamlingar. Skänkta pengar går helt och direkt till verksamheten. I år hoppas vi på ännu större generositet!

Läs mer om organisationen och hur du kan göra din insats genom ett gåvobevis i julklapp på http://humanisterna.se/julinsamling.

Oum El Banine och Humanisterna tackar ödmjukt för din medverkan!

Jag är säker på att det är ok att ge ett bidrag, även om man inte är medlem i Humanisterna.

Bästa skolsköterskan i landet!

Bloggat den | December 17, 2009 klockan 8:51 am | 3 Kommentarer

Har jag förresten berättat hur jävla bra skolsköterskan på barnens skola är?

Hon har alltid så snygga kläder, och så häftig frilla. Hon kör stans coolaste bil, och är socialt kompetent som få.
Dessutom är hon ytterst kompetent i sin yrkesroll (utan att ha kollat upp saken, så är jag fullständigt övertygad om att “persilja mellan tårna” inte ingick i hennes utbildning, däremot har hon en hel del professionell kunskap om Waldorfsekten).

En inblick i skillnaden mellan Waldorfsekten och verkligheten

Bloggat den | December 16, 2009 klockan 11:32 pm | 6 Kommentarer

Jag ropade på Mr T, och bad att få prata med honom.
- Rektorn ringde, och han sa att du är väldigt stökig och bråkig i skolan sa jag.
- Vaaa??!!?? svarade Mr T med oförställd häpnad.
Hahahaha! Visst är det roligt att driva med sina barn.

Det var visserligen sant att rektorn hade ringt, men han hade inte sagt det jag påstod.
Tvärtom.

Sanningen är att rektorn ringde för att han och Mr Ts lärare (återigen) hade haft ett samtal.
De ser Mr Ts enorma förmåga och motivation (att de ser hans resa från den kunskapsmässigt utarmade Waldorfsekten till idag gör inte deras fascination mindre).
Mr T tar stort ansvar för sitt skolarbete och är extremt lättlärd. Han är motiverad och intresserad. Dessutom är han en ansvarstagande person och en god kamrat. Han är rättvis, ärlig och uppriktig (även när han skulle kunna “komma undan”).
Nu har man börjat fundera i vidare banor för att “hålla jämna steg” med Mr T. Borde det inte vara rimligt att ge honom ytterligare stimulans (än den som dagens situation medger)?
Jo, det borde det.

Jag tog ett snack med Mr T, och innan jullovet skall vi träffa skolans representanter för att dra upp riktlinjer för hans fortsatta skolarbete.
Tro mig, den killen kommer kunna gå hur långt som helst!

Fan vad häftigt!
Fråga: Vad kommer Mr T kunna bli efter avslutad skolgång?
Svar: Precis vad fan han vill!
Fråga: Vad skulle han kunna ha blivit om han fortsatt sin skolgång hos Waldorfsekten?
Svar: Sopåkare - I bästa fall.

Små felskickade ord kan få stora konsekvenser…

Bloggat den | December 15, 2009 klockan 11:40 pm | 1 Kommentar

Felskickade sms kan ju vara hur kul som helst, även om det är pinsamt och jobbigt just när det händer.
Sms avsett för älskaren/älskarinnan, men som går iväg till partnern, verkar vara ganska vanligt. Något sådant har jag själv inte “lyckats” med, utan mina felskickade sms har väl mest varit av karaktären att de fått mig att tänka Ooopss!! Det finns uppenbarligen andra som ställer till det värre för sig…

Till: Chefen
Sms: Bakis som fan. Kom precis på ett bra sätt att spy. Stoppa två fingrar i arslet och två i halsen. Funkar inte det så switchar man plats på händerna. - Ska vi ta en golfrunda i kväll?
Svar: Vem är det?
Förklaring: Skulle gör mig lite lustig till en nära vän. Synd att smset skickades till min chef. Satan va jag skämdes.

Till: Mamma
Sms: Råkade musprutta i går när jag låg med Fille. Har de hänt dig? Pinit….
Svar: Ja. Det händer alla. Det är inget att skämmas för. Det är bara luft.
Förklaring: Aaaaahhhh Mamma fick smset som Tove skulle haft. Tove är min äldsta vän.

Till: Chefen
Sms: Ligger och tar mig på fittan. Om du skall hinna innan jag kommer så får du skynda dig. Puss
Svar: Ojdå.
Förklaring: Var så nära att säga upp mig när jag skickade detta sms till min chef istället för min man. Jag varken hörde eller såg något när jag kom till jobbet dagen efter.

Till: Ludde
Sms: Haha måste bara berätta en grej, igår när jag va hos Ludde så hittade jag två gamla gurkor i hans sänglåda, fan vad äckligt! Vad fan har han använt dom till???
Svar: Inget
Förklaring: Jag önskar att det inte va sant!!! Han svarade inte, jag antar att han skämdes lika mycket som mig, vi träffas inte mer iallafall.

Till: Brorsan
Sms: Förstår om det kommer oväntat men jag vill att vi försöker ha sex i kväll. Jag älskar dig.
Svar: ? Fel i huvet på dig eller?
Förklaring: Skickade till min bror istället för min kille som jag väntat med att ha sex med ett bra tag. Tyckte det kändes som rätt tid och tyvärr så fick brorsan smset och det förstörde stämningen helt.

Till: Date
Sms: Vaknade inatt av att jag lag av världens brakskit och kom på att jag inte alls va hemma, shit vad pinsamt
Svar: Det märkte jag inte
Förklaring: Jag är den klantigaste tjejen som finns som skickade till killen jag sov hos istället för min tjejkompis

Ja, det var några exempel från siten Fel sms.

Broddar på

Bloggat den | December 15, 2009 klockan 3:55 pm | Inga kommentarer än

Jag tog med mig Hunden och åkte ut till Skölsta. Och visst var det snö… Jag förstod ju att det var halt, så jag tog det lugnt. Att en bil hade hamnat i diket stärkte min uppfattning om underlaget.

När vi kom ut till Skölsta fick jag själv känna hur halt det var. Så snart jag klev ur bilen började det slira under fötterna på mig. Det blev en relativt kort promenad, eftersom jag bestämde mig för att vända när jag hade drattat omkull två gånger.
Hoppas att det är sandat imorgon, annars får jag köpa broddar.

Det sa Jonte

Bloggat den | December 15, 2009 klockan 12:15 pm | Inga kommentarer än

Nu tar jag med mig Hunden ut till Skölsta, för att skutta omkring i den nyfallna snön.
Ni kan ju titta och lyssna på Det sa Jonte med Kate Ryan så länge.

Hårfager

Bloggat den | December 12, 2009 klockan 1:59 am | Inga kommentarer än

Jag och Prinsessan stod och tittade på något på Återbruket. Plötsligt hördes en röst bakom oss;
- Ni har så otroligt fint hår!
Jag vände mig förvånat om, och där stod en av de anställda.
- Tack… sa jag lite frågande.
- Ja, jag har nog aldrig sett några som har så fint hår som ni. Och ni är så lika fortsatte hon.
Jovars, visst händer det titt som tätt att folk tycker att jag och Prinsessan är lika. Denna bedömning görs uppenbarligen utifrån vårt resp hårsvall. Men om man bortser från hårsvallet, och ser till dragen, då är det AG man skall skylla på.
Såväl Prinsessan som Herr Fiffig är, bokstavligt talat, stöpta i samma form som han.

Barnaga borde vara tillåtet… ibland

Bloggat den | December 10, 2009 klockan 10:31 pm | 4 Kommentarer

Visst borde man få aga sitt barn när det i butiken tar tag i en sån där priskontrollskanner, och säger
- Mamma, böj dig fram så att jag kan se på dina skrynklor hur mycket du kostar.

Nu får det vara slut på sjukdagarna

Bloggat den | December 10, 2009 klockan 9:21 pm | 1 Kommentar

- Mamma, kan du köpa en påse chips till mig? undrade Mr T idag.
Det avgjorde saken. Nu är han tillräckligt frisk för att gå till skolan imorgon.
Och nej, jag köpte inga chips.

Dagens två viktiga händelser

Bloggat den | December 9, 2009 klockan 11:37 pm | Inga kommentarer än

1: Förmiddagen ägnades åt Willyssammanträde med Tofflan. Allehanda viktiga punkter avhandlades, och det hela protokollfördes nogsamt av Tofflan.
Efter avslutat sammanträde flanerade vi runt inne i butiken. Rundan avslutades med att Tofflan premiärbetalade i självscanningskassan. Själv tog jag mig genom kassan på det gammalmodiga sättet, och jag blev klar före Tofflis. Detta beror antagligen på att hon envisades med att stå och försöka pilla in sina fingrar i springan… Ja, jag vill egentligen inte veta vad hon hade för sig.

2: Under eftermiddagen blev det en långpromenad med Hunden ute på vischan. Jag gick omkring och njöt av lugnet, fågelkvittret och… den groende grönskan på åkrarna. Jo, det är sant; det hade börjat gro i marken!
Enda abret var väl när Hunden fick syn på en katt innan jag fick syn på densamma. Nåväl, jag höll Hunden kort, men lyckades på något märkligt sätt snubbla på mig själv. Det blev ingen stor vurpa, men jag gick ned på knä.
Där och då var det största problemet att jag lerade ned brallorna, men allteftersom dagen har gått så har en tilltagande smärta tagit plats i ena höften.
Kan det vara lårbenshalsen som är på väg att sticka? Behöver jag spikas ihop?

Jag vill börja jobba för försvaret…

Bloggat den | December 8, 2009 klockan 11:23 pm | 1 Kommentar

Tack och lov, så blev inte Herr Fiffig sjuk, så han har varit i skolan idag. Tom nackspärren verkar (i det närmaste) ha gett sig, så det ser hoppfullt ut.
Mr T har piggat på sig lite idag, även om han fortfarande är sjuk. Men det går åt rätt håll.

Jag är *SÅ HÄR* sugen på att bli fodervärd till en av försvarets schäfrar. Det verkar ju vara den perfekta utvecklingen av mitt hundliv.
Någon som har erfarenhet av att vara fodervärd till försvaret? Berätta gärna isf.

That’s all for now, folks!

Sjukstuga

Bloggat den | December 7, 2009 klockan 11:42 pm | Inga kommentarer än

Mr T ligger har legat nedbäddad med en sällan skådad hög feber hela dagen. Men efter att ha knarkat apelsiner och Ipren har han faktiskt varit uppe ett par svängar ikväll. Han fick tom i sig lite fläskpannkaka vid middagen!
Herr Fiffig har haft nackspärr sedan igår, och idag har han sett lite hängig ut. Jag kanske får två killar hemma imorgon.

Annars finns väl inte så mycket att säga, mer än att jag bubblar över av stress, och det är tyvärr inte den positiva varianten. Det är den där formen av stress som tränger sig ut genom porerna, och inte för något gott med sig alls.

Båtliv - Ingenting för nykterister

Bloggat den | December 6, 2009 klockan 4:58 pm | 2 Kommentarer

Shit. Man måste alltså förtära alkohol för att få köra båt i fortsättningen…’

Skärmdump från Sydsvenskan

Jag vet en hemlis

Bloggat den | December 6, 2009 klockan 4:41 pm | Inga kommentarer än

Igår hämtade jag Prinsessan och favvokillkompisen efter att de hade varit på bowlingkalas på Fyrishov. Vi skjutsade hem favvokillkompisen, och just när han skulle kliva ur bilen sa han
- Jag vill viska en sak till dig, Häxan.
Och så böjde han sig fram och viskade en hemlis i mitt öra. Jag lovade att inte berätta hemlisen för någon, så det kommer jag inte att göra.

Imorgon åker han, hans mamma och hans systrar till Gambia, och jag fick verkligen lägga band på mig för att inte ge honom en stor bamsekram när vi sa hejdå.
Han är verkligen en av de mest charmiga killar jag någonsin har träffat!

Barnaskaran är fortfarande ovaccinerad

Bloggat den | December 6, 2009 klockan 4:23 pm | 1 Kommentar

Idag samlade vi ihop hela barnaskaran, och åkte till Gränby centrum för att vaccinera dem mot svinis. Klockan var 14.40, men det var ju ingen panik för vaccineringen skulle hålla på fram till kl 15.
När vi kom fram hittade vi ingen sjukvårdspersonal, så jag frågade en väktare. Enl honom så skulle det inte vara någon vaccinering på Gränby centrum (nähä, varför skyltar man om det på stora plakat vid infarten, då?).

Klockan var nu för mycket för att hinna till något annat vaccinationsställe, så det var bara att åka hem igen.
Bara en liten stund efter att vi hade kommit hem ropade Mr T ynkligt på mig. Jag gick in i hans rum, och där satt han och såg allmänt vissen ut. Jag kände på hans panna, och han var kokhet.
Kan det vara svinis som har slagit till? Jag har hoppats flera gånger tidigare på att vi skulle ha varit på väg att få det, men hittills har jag alltid blivit besviken.

Nu återstår ett litet aber.
Mr T delar ju ut reklam på helgerna, och här ligger nu all sorterad reklam i fina högar. Jag kan ju knappast tvinga ur Mr T på sin reklamrunda, så då återstår det väl bara att…

En lista

Bloggat den | December 5, 2009 klockan 11:54 pm | 1 Kommentar

Jag hittade en lista hos Per Bjurman. Och eftersom jag inte orkar producera något annat, så svarar jag på frågorna istället. Håll tillgodo!

Du heter: theWitch
Smeknamn: Häxan, Blondie
Låt som du lyssnar på när du är ledsen/sörjer till: Jag har inte någon speciell “sorglåt”
Vad tror folk om dig: Ingen aning, jag har inte frågat.
Stämmer det: En del stämmer säkert, men det mesta stämmer garanterat inte.
Vad får du oftast komplimanger för: Mina barn, min intelligens, mitt skrivande, mitt utseende och mina goda gärningar.
Vad säger du för att imponera på någon: Nu har jag funderat jättelänge, men jag kommer inte på något. Jag går helt enkelt inte omkring och försöker imponera på andra. Men det händer att människor imponeras av min skoliosoperation (1, 2)
Hur imponerar man på dig: Det räcker med att vara sann.
Brukar du skratta för dig själv: Jadå, det gör jag
Vad står det i ditt senast inkomna SMS: Tacogratäng
Var bor du: I Uppsala
Trivs du där: Ja
Äger du några Converse: Jag vet faktiskt inte ens vad Converse är…
Brukar du bli för full: Nej.
Är du allergisk mot något: Njae… jag är överkänslig mot “det röda färgämnet som finns i vissa livsmedel” (typ tomater och jordgubbar). Men det skiter jag i.
Har du haft sex idag: Nej
Nästa mål i ditt liv: Få ordning i barnens rum (hur f*n det nu skall gå till…)
Hur svarar du i mobilen: Det beror på vem som ringer, men oftast svarar jag nog med mitt namn
Vem ringde du senast: Mr T
Vad sa den du senast pratade med i telefon: Kan du flytta bilen
Antal timmar sömn i natt: Fyra, tror jag.
Sov du ensam: Jag hade nog någon katt i sängen, men annars var det fritt svängrum
Brukar du komma i tid: Det har hänt
När mår du bra: När jag inte fylls av negativ stress.
När blev du fotad senast: Det var nog i samband med ett reportage för några veckor sedan.
Hur känner du dig nu: Ganska neutral
Vanligast färg på dina kläder: Svart.  Och gul. Men inte som kombination.
Vad tycker du om fötter: De är bra att stå på och gå med.
Vad saknar du: Det säger jag inte!
Hade du en bra kväll igår: Jovars.
Favoritdryck på morgonen: Svart kaffe!
Rakar du benen: Det händer.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Någon gång mellan 02 och 04.
Är du blyg: Nej, det kan jag inte påstå.
Sysslar du med någon idrott: Det vore väl synd att påstå.
Vill du hellre ha mail än brev: Mail är snabbt, effektivt och praktiskt. Men ett handskrivet brev är något jag kan sitta och “känna och lukta på” länge. Tyvärr får jag så gott som aldrig handskrivna brev nu för tiden. Till viss del kan det säkert bero på att jag själv inte levererar några…
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jag tror inte. Jag vet.
Har du spytt offentligt: I en taxi, räknas det som offentligt?
Är du nöjd med ditt liv: Det finns en del saker jag gärna skulle ändra på, andra är jag fantastiskt nöjd med.
Är du bortskämd: Verkligen inte.
Vad gör du i morgon: Prinsessan tjatar om att få vaccinera sig mot svinis, så det blir väl en tur till Gränby centrum för att fixa det. Och så skall jag väl curla lite…
Vad är det värsta du vet: Det är svårt att gradera, men jag tycker genuint illa om sekter och förljugenhet (tacka Waldorf för det).
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka: Jag slösar inte
Vilken kändis tycker du är en bra förebild: Det där med kändisdyrkan är inte riktigt min grej.
Vad längtar du till: Våren!
Har du bra vänner och äkta vänskap: Ja, jag är faktiskt så lyckligt lottad att det finns sådana människor i mitt liv. Det tog sin tid att skilja agnarna från vetet, men det var det värt!
Vad använder du för shampoo: Nåt som jag köper för 15:- flaskan på ÖB
Vad är det finaste du fått: Mina barn, såklart!
Hur gammal är du: 44
Du samlar på: Ingenting. Det skulle väl vara erfarenheter i så fall.
Gröna eller röda äpplen: Jag äter inte äpplen
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Jag ringer inte någon specifikt för att jag är arg/ledsen. Men jo… det kan nog hända att jag har vänt mig till Jerry i något sådant sammanhang.
Gillar du golf: Njae… men om man inte har något bättre för sig, så kan man ju ligga i soffan och slöa samtidigt som man lyssnar till Göran Zackrisson när han viskar golfreferat i TV.
Vilken tid gick du upp idag: Runt 8.30
Har du sovit i den egen säng i natt: Ja
Har du strumpor på dig nu: Nej
Är det okej att gråta: Ja, varför skulle det inte vara det?
När grät du senast: Det kom några tårar för någon månad sedan. Innan dess så var det åratal sedan.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Sätta sprätt på pengarna.
Bär du glasögon eller linser: Både och. Men oftast glasögon.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nää, verkligen inte.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: När kidsen vill ha frulle. Det brukar bli runt 8.30.
Vill du gifta dig: Absolut inte!
Vill du ha barn: Det känns bra med de jag har.
Solar du ofta: Aldrig.
Är du bra på att laga mat: Jag har mina ljusa stunder vid spisen.
Är du flygrädd: Så in i helvete!
Hur vig är du: Man skulle kunna tro att jag var gjord av gummi.
Är du musikalisk: Ja, men jag kan inte sjunga (fast det gör jag ändå).
Vad dricker du helt när du är törstig: Vatten.
Tror du på ett liv efter döden: Jag tror bara på det som är sant.
Tycker du om sushi: Nej. Jag älskar sushi!
Vad äter du helst när du ser på film: Ingenting.
Bor dina föräldrar tillsammans: Nej
Har du tandläkarskräck: You bet..!
Har du någon gång gråtit dig till sömns: Inte vad jag kan minnas.
Senaste låten du hörde: Det vet jag inte.

Julefrid

Bloggat den | December 5, 2009 klockan 5:35 pm | 2 Kommentarer

Idag föll jag till föga för barnens tjat, och köpte en pepparkakshusbyggsats. Själv klarar jag mig alldeles utmärkt utan varesig stjärnor, ljusstakar eller pepparkakor (men glöggen vill jag gärna ha). Om barnen fick bestämma skulle vi väl ha allt som går att ha i pyntväg, men någon måtta får det vara.

Vi hann knappt innanför dörren innan barnen började tjata om att vi skulle bygga ihop pepparkakshuset, så det var bara att bita i det sura äpplet (jag hatar verkligen att bygga pepparkakshus).
- Pappa, vill du vara med och bygga pepparkakshus? ropade Herr Fiffig.
- Tja… det får jag väl vara varesig jag vill eller inte. Mamma brukar ju börja skrika könsord efter en stund när hon bygger pepparkakshus svarade AG.
Men jag hann ända till taket innan… det blev dags för AG att ta över.

Lång dags färd mot kväll

Bloggat den | December 3, 2009 klockan 10:43 pm | 2 Kommentarer

Efter en dag (ok, jag tjuvstartade redan natten som gick) med 21 maskiner tvätt, så känner jag mig ganska mör. Såväl mentalt som fysiskt. Händelser i det verkliga livet har förstärkt den känslan.

Ikväll skulle jag ha varit på ett samrådsmöte för aktörer i stadsdelen, men förseningar som låg utanför min kontroll satte käppar i hjulet för det.
Nåväl, samrådsmötet stod och föll inte med mig, även om jag gärna hade närvarat.

Imorgon står en dag i kontemplationens tecken på schemat. Det har jag bestämt!
Det blir termobrallor, Hunden och kaffetermos, och sedan beger vi oss ut till Skölsta.

Bögblod är minst lika bra som mitt blod

Bloggat den | December 3, 2009 klockan 12:51 am | 7 Kommentarer

Jag är inte blodgivare, och har aldrig varit. Det handlar förstås till stor del om min aversion mot sprutor, men till en början också om att jag inte uppfyllde kraven för att få bli blodgivare. Man måste väga över 50 kg, och det gjorde jag inte under många år.
Nu har jag väl vägt över 50 kg några år, men jag har ändå inte kommit mig för att bli blodgivare. Det får väl förklaras med ovan nämnda ovilja mot att bli stucken, men också ren lättja. Någonstans har jag även burit på irritation över att homosexuella diskrimineras som blodgivare.

En ändring av reglerna är på gång, och då skulle man ju kunna tänka att Socialstyrelsen skulle sluta med sin diskriminering. Men inte, då. Istället väljer de, på sätt och vis, att förtydliga den.
Homosexuella får lämna blod - förutsatt att de inte har knullat på ett år (för heterosexuella gäller en “karens” - de får gärna knulla, men då bara med en och samma partner - på 3 mån när man har en ny sexpartner).
What!?!!
Vilket jävla mumbo jumbo!

Menar Socialstyrelsen att det är en divergens i smittorisken mellan homo- och heterosexuella? Eller är det enbart okunskap och fördomar som ligger bakom?
Och varför duger inte blod från en homosexuell i ett monogamt förhållande, även om han fick sig en rejäl påsättning kvällen innan?
Sådant här gör mig verkligen galen av ilska, och from nu finns bara en enda anledning till att jag inte är blodgivare; Det är en ren solidaritetshandling! Den dagen mina homosexuella vänner tillåts vara blodgivare under samma förutsättningar som andra, då skall jag bli blodgivare. Det har ni mitt ord på!
Jo, jag förväntar mig att ändå få blodtransfusion om behovet skulle uppstå. På samma sätt som jag förväntar mig att mina homosexuella vänner får blodtransfusioner om det blir aktuellt.

Så länge man diskriminerar homosexuella, så ska man fan inte ha mitt blod heller! Basta!

SvD: Även homosexuella män får bli blodgivare
DN: Även bögar får bli blodgivare
Åsiktstorped har skrivit klokt om detta

Det är bara skrän nu för tiden

Bloggat den | December 2, 2009 klockan 3:27 pm | Inga kommentarer än

Det lät så konstigt inifrån Mr Ts rum, så jag var tvungen att ropa på honom.
- Vad gör du?!
- Jag städar…
- Men vad är det som låter så konstigt?!
- Vaddå konstigt?
- Det låter ju som att det är kortslutning i dammsugaren!!
- *suck!* Jag dammsuger inte. Jag lyssnar på musik. Det är musik, mamma. Elgitarrer, om du känner till det…

Min lillgris börjar bli stor

Bloggat den | December 2, 2009 klockan 12:15 am | 1 Kommentar

Innan Mr T gick och la sig kom han och sa
- Nu har jag skrivit en önskelista. Jag önskar mig ett nytt tangentbord, en ny mus, några spel och… nu kommer du bli chockad, mamma… Jag önskar mig kläder.
Ja, jag blev nästan lite chockad. Det är första gången han uttryckligen önskar sig kläder. Tidigare har väl sådana paket mottagits med “avmätt glädje”. Som ett nödvändigt ont, liksom. Men nu vill han faktiskt ha det. Han kanske börjar bli stor, min lille lillgris (som ju har växt om mig *snyft*).
- Men det skall inte vara töntiga kläder som skjorta och jeans och sånt. Det skall vara coola kläder förtydligade han.
Det blir nog bra med det.

Känna närvaro

Bloggat den | December 1, 2009 klockan 2:56 pm | 3 Kommentarer

Kan man känna någons närvaro, trots att personen inte är fysiskt närvarande? Åtminstone inte till synes närvarande, personen skulle ju (rent teoretiskt) kunna gömma sig bakom en buske e.dyl.

Under hela mitt liv har jag kunnat känna olika saker, och jag har också sett en förklaring till varför jag känt som jag gjort. Det var nog inte förrän jag närmade mig tonåren som jag förstod att det inte är så för alla människor. Det var svårt att inse att andra inte kände och förstod samma saker som jag gjorde (och vilket senare besannades).

Efter åren i kontakt med Waldorfsekten har jag blivit en sanningsknarkare av rang. Det var jag väl iofs tidigare också, men nu är jag rabiat. Efter att i flera års tid, på daglig basis, ha träffat människor som på fullaste allvar har tomtar på loftet och persilja i öronen, så är det konkreta en trevlig och nödvändig motvikt.

Jag fortsätter att känna saker, men snackar inte så mycket om det. Istället försöker jag nonchalera det, och väntar till det är uppenbart för alla och envar. Jag vet inte vad jag skulle göra med “förhandsinformationen”, utan låter det bara bero.

Den senaste tiden har jag (vid vissa tillfällen) känt en persons närvo så oerhört starkt. Det är en person som jag inte umgås med, men samtidigt är det en person som jag tycker väldigt bra om.
Jag kanske inte skulle reflektera så mycket över det om jag förstod varför jag känner detta så starkt. Men jag förstår inte, och det är lite enerverande. Jag påstår inte att det är obehagligt, bara att det är en så stark känsla att den påverkar mig fysiskt.