En skola

Bloggat den | September 30, 2009 klockan 10:05 pm | 5 Kommentarer

Enda skillnaden om En skola hade varit inspelad idag, jämfört med det faktum att den är inspelad för 40 år sedan, är att den skulle ha varit i färg idag. Bortsett från det, så är filmen exakt.
Den skulle ha kunnat vara inspelad 1930 eller om 20 år, det hade ändå varit samma film. Inom Waldorfsekten är “skolan” statisk.
Resten av sekten är naturligtvis lika statisk.

Eric M Nilsson lyckades fånga Waldorfsekten precis så som den är, även om han (naturligtvis!) blev utestängd från en stor den av stolleproven och fnoskigheterna. Men det han hade möjlighet att förmedla, det förmedlade han extremt sanningsenligt.

Kanske återkommer jag med en djupare reflektion av filmen, men det får bli någon dag när jag har tid.

En trailer för “Hitlers museum” kom direkt efter att “En film” hade slutat.
En slump? Kanske.
Ödet? Ja, antagligen.
Passande? Absolut!

Willy:s drar ner

Bloggat den | September 26, 2009 klockan 9:19 pm | 5 Kommentarer

Igår när jag letade efter nagelfilar på Willy:s var jag tvungen att ta hjälp av ett butiksbiträde. Hon kunde inte heller hitta några, eftersom de var slutsålda. Det mesta på den hyllan var utplockat, så jag frågade henne om de skulle bygga om.
Nej, det skulle de inte, men de skulle dra ned på sitt sortiment. Det var något med affärskonceptet, och de kommer ta bort alla “extravaror” (typ glödlampor, pappersmaterial och nagelfilar) och bara ha kvar basvarorna. Varför framgick inte riktigt, men jag ger ändå förändringen ett stor tumme ner!

En film om en av Waldorfsektens skolor

Bloggat den | September 26, 2009 klockan 4:36 pm | 2 Kommentarer

Onsdagen den 30/9 kl 21.00 sänder Kunskapskanalen filmen En skola. Dokumentärfilmaren Eric M Nilsson skildrar en av Waldorfsektens skolor, Kristofferskolan. Att döma av det lilla jag har läst om filmen, så verkar den ge en mycket korrekt bild av hur Waldorfsektens skolor fungerar.

Låt er inte skrämmas av att filmen är från  1968. Skolorna fungerar likadant idag. Faktum är att Antroposofin och Waldorfsekten slutade att utvecklas 1925.

Repris 2/10 kl. 00.00.

Hjälper Mo till att hitta försvunna släktingar?

Bloggat den | September 25, 2009 klockan 2:13 pm | Inga kommentarer än

My friend Mo is really good. R u looking for someone that lives in Sweden?
Så stod det i ett mess jag fick på twitter, och jag började fundera.
Vem skulle jag kunna tänkas leta efter här i Sverige? Någon bortglömd arvtant eller borttappad gammal vän? Och vad har det med saken att göra att vännen Mo är väldig bra?
Jag fattar ingenting.

Jag lever; Varken angripen av virus eller svinis

Bloggat den | September 24, 2009 klockan 11:08 pm | 2 Kommentarer

Jag har en del att blogga om, men lusten hänger ju på sniskan så länge webhotellet inte har fått bort det där kukiga reklamscriptet som gör att (vissa) läsare luras att tro att de blir virusangripna.
Jag hoppas verkligen att webhotellet får bort skiten under morgondagen (annars deppar jag ihop). Under tiden twittrar jag.

Inte virus, men väl en finne i arslet

Bloggat den | September 21, 2009 klockan 11:20 pm | 3 Kommentarer

Jerry ringde i förmiddags och sa att han hade fått två kommentarer om att man blev utsatt för virusangrepp om man gick in på min blogg. Det lät ju inget vidare, så jag försökte ta mig en titt på vad som var problemet.

Jag kunde inte hitta något virus, och tog hjälp av Den Stora Elektronikkedjans datasupport men inte heller därifrån kunde man hitta något virus.
Det visade sig att det inte var något virus, utan ett jävla reklamspam som någon har lyckats placera på servern. Det är reklam för ett antivirusprogram, och förhoppningen är uppenbart att man skall tro att man har blivit utsatt för en virusattack, och köpa det erbjudna virusprogrammet i ren skräck.
Hela den skärmbild man får upp - utformad som en varning om en allvarlig virusattack - är alltså en länk som de vill att man klickar på, och köper deras jävla skitprogram.

Det verkar som att vilken webläsare man surfar med, är avgörande för om man råkar ut för spammet eller inte. Själv använder jag Firefox och slapp det, medan vissa Explorersurfare verkar råka ut för reklamen.

Det var ju bra att det inte var något virus, men samtidigt är det nog så irriterande med spam.
Jag hoppas att man lyckas få bort skiten från servern under morgondagen.

Stygnen är borta

Bloggat den | September 21, 2009 klockan 11:37 am | 3 Kommentarer

Idag var det dags för Mr T att ta bort stygnen i foten. Det var ju hart omöjligt att via nätet få reda på när distriktssköterskemottagningen hade öppet, så jag chansade och åkte dit med honom.
Jodå det var öppet, men inte en enda människa syntes till. Jag knackade på sköterskornas dörrar, men ingen öppnade.

Efter en stund kom det in en människa från vårdcentralen med något papper. Jag frågade henne.
- Om man ska ta bort stygn måste man beställa tid först svarade hon.
- Va? När vi var på akuten och han blev sydd, så sa de att det bara var att gå hit sa jag.
- Ja, jag vet. Så säger de alltid, men det stämmer inte sa hon.
- Nähä… men om nu inte ens de som arbetar inom organisationen känner till att man måste beställa tid, då kan man ju knappast begära att jag skall känna till det. Ni kanske skulle kunna informera personalen på akuten om detta, så att de inte fortsätter skicka hit människor på felaktiga premisser sa jag.
Jag kände att jag började bli lite irriterad, och det märktes nog på mig också.
- Följ med in på vårdcentralen, så ska jag se om jag kan hjälpa er sa hon plötsligt.
Vi hängde med in på vårdcentralen, och fem minuter senare var stygnen borta. Kul att det kan fungera smidigt inom vården någon gång.

Jag skjutsade Mr T till skolan, och en timme senare fick jag hämta honom igen. Nu ligger han nedbäddad och jag tror nästan att han har lite feber.
Men det har nog ingenting med foten att göra.
Tänk om det är svinis?!

Dagens Willy:s-skräck

Bloggat den | September 17, 2009 klockan 9:31 pm | 2 Kommentarer

Härom dagen skrev jag om en skräckupplevelse. Jag avslutade med orden Jag vet inte om jag någonsin vågar åka till Willy:s igen.

Hörsammade jag inte denna varning till mig själv? Nejdå, nejdå. Dumdristig som jag är, så begav jag mig iväg till Willy:s idag.
Det gick riktigt bra till en början. Det var ganska glest med kunder, och personalen var fullt upptagen med att fylla på varor. Inte en kuf så långt ögat nådde.
Phu!
Jag tog mig ända fram till kassan utan att stöta på några kufar. Jag tog mig igenom kassan. Jag klarade av tipskassan utan problem.
Jag styrde mot utgången, med friheten i sikte.
Då hörde jag det.

Ett envist gutturalt brölande hördes från min vänstra sida. Jag gick med nedböjt huvud och nonchalerade kakafonin.
Oljudet tilltog.
Jag kunde inte göra annat än höja blicken och kolla läget, och där stod hon - Kufarnas Willy:s-kuf!
Jodå, hon stod och slet runt bland blomstren, så de var väl knappt tjänligt som kreaturföda när hon var klar, kan jag tro.

Men vi fick oss en liten pratstund, och jag gillar henne som fan!

En kväll i IKEAs tecken

Bloggat den | September 16, 2009 klockan 11:26 pm | Inga kommentarer än

Hemkommen efter en sväng till IKEA med Jerry och hans äldsta dotter, och sedan en sväng ut till förorten för att skruva ihop möblerna. Det blev en säng, ett par bord och ett par stolar.
Han får det riktigt mysigt i kryptan. En gul gardin kommer bli som kronan på verket!

Jerry kunde naturligtvis inte avstå från att håna mig idag också, vad det gäller bilkörning kontra järnvägsövergångar (här kan ni se hans tidigare utspel i den frågan).
Det kommer att komma en dag då hans skratt fastnar i halsen, och han kommer tacka mig på sina bara knän. Sanna mina ord!

Efter kaffedrickande, möbelskruvande och TV-tittande skjutsade jag hem döttrarna till deras mamma, och sedan var det plattan i botten hemåt. Men jag tog det försiktigt vid järnvägsövergången.

En skräckupplevelse…

Bloggat den | September 13, 2009 klockan 3:35 pm | 2 Kommentarer

Jag var nyss på Willy:s, där jag träffade två riktiga kufar. De stod vid fruktdisken, och jag uppfattade det som att de höll på att förse sig med plastpåsar (som är avsedda att lägga frukt i). Det började svamlas om att det skulle läggas bananer i påsarna, och jag vet inte vad. Allt kändes plötsligt väldigt förvirrat, och frågorna blev definitivt fler än svaren.
Vad skulle de ha bananerna till?!

När jag stod i kassakön upptäckte jag att mina skor var fulla av kardborrar. Varifrån kom dessa? Var det kufarna som hade planterat dem där?

På hemvägen cyklade jag först omkull. Sedan upptäckte jag att jag kunde cykla med Hunden och sms:a samtidigt.

Jag vet inte om jag någonsin vågar åka till Willy:s igen.

Tack för komplimangen

Bloggat den | September 12, 2009 klockan 11:29 am | 1 Kommentar

Mitt hår har blivit ganska långt, och alltsom oftast sätter jag upp det i en knut eller tofs för att slippa ha det hängande. Nu hade jag håret samlat i en prydlig hästsvans, och Prinsessan brast ut i skratt.
- Vad skrattar du åt?
- Ditt hår ser ut som svansen på en häst.
- Ja, vad är det för roligt med det.
- Det betyder ju att ditt huvud är ett hästarsel.

Kloka Prinsessan läser om förvillare hos Antroposofi-sekten

Bloggat den | September 10, 2009 klockan 6:41 pm | 8 Kommentarer

Prinsessan är en mycket klok människa. Just nu sitter hon på vardagsrumsgolvet och läser i Folkvett om Årets förvillare.
Till Årets förvillare 2008 (som Prinsessan läser om just nu) utsågs förresten Vidarkliniken och verksamhetschefen Ursula Flatters, med motiveringen;

VoF utser samtidigt till Årets förvillare 2008 Vidarkliniken i Järna och dess verksamhetschef Ursula Flatters för att under en följd av år ha använt pseudovetenskapliga behandlingsmetoder. Genom intensivt lobbyarbete har kliniken under många år lyckats få regeringens dispens att ge patienter antroposofiska medel utan dokumenterad effekt. Trots att Flatters är legitimerad läkare har hon den anmärkningsvärda inställningen att antroposofiska läkemedel inte kan testas på samma sätt som andra läkemedel, t.ex. med dubbelblinda kliniska studier.

Nyligen har Vidarkliniken begärt och fått förlängd dispens för sina cirka 3500 produkter, av vilka 1300 är homeopatiska medel. En av Vidarklinikens motiveringar till förlängd dispens är att det är för kostsamt att undersöka om de antroposofiska medlen har någon effekt.

Vidarkliniken är ett antroposofiskt sjukhus som grundades 1985 i Järna söder om Södertälje. Ursula Flatters var en av klinikens grundare och är dess verksamhetschef. Hon är utbildningsansvarig på Vidarkliniken och i Läkarföreningen för antroposofiskt orienterad medicin (LAOM). Antroposofin grundades för cirka hundra år sedan av österrikaren Rudolf Steiner (1861-1925) och är en ockult lära baserad på en blandning av kristendom och orientalisk mystik med inslag av astrologi och reinkarnationstro. Rudolf Steiner påstod sig ha haft kontakter med en andevärld som meddelade honom “översinnlig kunskap” om medicinska behandlingar.

Antroposofer är bland annat kritiska till vaccinationer eftersom de anser att sjukdomar är en del av den personliga utvecklingen.

Länk till kritisk granskning av antroposofisk medicin:
Antroposofisk medicin - en granskning
Länk till debattinlägg från antroposofer (bl.a. Ursula Flatters) om antroposofisk medicin:
Svar från FALK
Länk till artikel där den antroposofiska läkaren Jackie Swartz argumenterar mot vaccinationer:
Är massvaccination mot barnsjukdomar nödvändig?
x

Idag har jag;

Bloggat den | September 9, 2009 klockan 9:10 pm | 1 Kommentar

* Skjutsat den konvalescente Mr T till skolan,
När han fick klart för sig att jag samtidigt tänkte prata med hans klassföreståndare mentor, så vägrade han först kliva ur bilen. Han klargjorde för mig att jag var sååå fett piiinsaaam, och att ingen annan elev någonsin i världshistorien hade haft en förälder med sig till skolan.
Ok, jag har också varit 13 år, och vet hur det är att ha pinsamma föräldrar som kanske har ett töntigt sätt eller fula kläder. Men jag klargjorde för Mr T att jag minsann är med i matchen och har en cool stil, så han har ingenting att skämmas för. Med nedslaget huvud klev han ur bilen, men vägrade gå tillsammans med mig över skolgården.
* Skrivit upp tvättid,
Sedan insåg jag att jag kommer att vara ute och nattvandra samtidigt som tvättiden är. Hoppas att någon annan vill tvätta…
* Anmält mig till en workshop på fredag,
* Pratat med Bestemor,
Det var inte planerat, utan blev en bonus
* Cyklat iväg till skolan med Prinsessans gympakläder,
Jag måste verkligen pränta in vilka dagar hon har gympa.
* Pratat med Cyberfrun,
Vi ses snart
* Varit på Willy:s fyra (ja, fyra!) gånger,
Men inte sett Tofflan en enda gång.
* Pratat med socialnämndens ordförande,
Eftersom han, enl tidningsrubriker, anser att man kommer tillrätta med stökigheterna i Gottsunda och Stenhagen genom att bli fler nattvandrare, så kan det ju vara intressant att höra mer konkret hur han tänker sig det. Jag fick väl egentligen inget direkt svar på den frågan, mer än att nattvandring ligger utanför kommunens ansvar. Nåväl, vi kommer nog ha kontakt fler gånger, och då skall jag kolla med honom hur många av kommunens politiker som är nattvandrare.
* Pratat med en fältassistent ang. nattvandring,
* Nästan snott en bil,
Tur att ägaren kom, annars hade det kunnat bli riktigt pinsamt
* Hämtat Mr T i skolan, eftersom hans trasiga fot inte orkade längre än till lunch,
* Försökt få tag på en människa ang. Trygghetsdagen,
(lörd 3/10, Vaksala torg)
Det var inte det enklaste, eftersom hon satt i sammanträde till kl. 11. I min tidszon har klockan passerat 11 för många timmar sedan, men fortfarande inte i hennes.
* Nästan krockat,
Båda parter undkom oskadda.
* Tackat ja till kalasinbjudningar,
* Glömt att ringa ett samtal jag skulle ha ringt,
Det känns lite skämmigt. Måste försöka komma ihåg att ringa imorgon istället.
* Återigen konstaterat att Mr T har världens bästa lärare,
i konkurrens med Prinsessan och Herr Fiffig, då.
* Varit sjukt trött hela dagen!
Men nu är jag pigg.

En kväll på akuten

Bloggat den | September 6, 2009 klockan 11:42 pm | 9 Kommentarer

Jag hörde hur Mr T började ojja sig inne i sitt rum. Han är faktiskt ganska kinkig (när det gäller att göra sig illa), och ibland kan ett myggbett ge honom nära-döden-upplevelser, om han är på det humöret.
Av gnällandet jag hörde nu bedömde jag att han kanske hade slagit i en tå eller något. Det var inget som fick mig att sluta med det jag höll på med, för att rusa dit och kolla.
AG gick in till Mr T. Jag hörde inte vad de sa till varandra, men jag hörde på AGs röst att det var allvar. Jag skyndade dit, och backade vid tröskeln.
Blodet pumpade från  Mr Ts högerfot, och det var redan ganska mycket blod på golvet.

Mr T hade tagit några tidningar och skulle lägga upp dem på sitt skrivbord. Där låg redan en plafond av glas, och han råkade stöta till den med tidningarna. Plafonden ramlade ner, och måste antagligen ha gått i bitar på väg mot golvet. En glasbit skar upp ett stort fult jack i foten, och där pumpade nu en blodfontän.

Jag rusade till linneskåpet och slet fram några handdukar som AG kunde linda runt Mr Ts fot medan jag sprang ut till parkeringen och hämtade bilen. Chocken hade redan slagit sina klor i mig, och jag lyckades inte ens hitta mina skor i hallen. Jag sprang barfota till parkeringen. Jag skakade, svettades och frös. Hela kroppen var som spaghetti.
Jag fixade så att Mr T skulle kunna ligga ned i baksätet, och sprang sedan upp till Majsan för att kolla om Prinsessan kunde vara hos henne när vi åkte till akuten. Trots att jag mest bara stammade och stakade mig lyckades hon förstå vad jag ville ha sagt. Visst fick Prinsessan vara där.

- Vi måste åka nu! skrek jag till AG.
- Ja, lugna dig. Jag håller på att lägga ett tryckförband svarade han.
- Vi har inte tid med sådant, vi måste åka nu ylade jag.
- Du får absolut inte köra bil i ditt tillstånd. Du är i chock, men försök att ta det lugnt manade AG.
Jag försökte verkligen, men lyckades nog inte så bra.
Någon minut senare var tryckförbandet på plats, och vi hjälpte Mr T ut till bilen.

Jag tror att det var rött vid varenda rödljus genom stan, och flera gånger var jag på väg att uppmana AG att köra ändå. Men jag gjorde det inte, eftersom jag visste att han inte skulle lyssna på mig.
I baksätet låg Mr T med foten högt, och höll om förbandet. Det minskade blodflödet en del, men det sipprade ändå ut blod vid kanterna på bandaget.
Vid det här laget var jag allvarligt oroad för att Mr T skulle drabbas av betydande blodförlust. Det kanske låter löjligt för de som har större medicinska kunskaper än jag, men det ger nog också en bild av hur mycket han faktiskt blödde.

Jag var svimfärdig. Och vansinnig på AG som höll hastigheten och inte körde mot rött och enkelriktat. Men jag sa ingenting.
Jag ringde Ackis och bad att få prata med någon på akuten, eftersom jag ville veta vad som gällde när vi kom dit. Jag har inte varit på den nya akuten, och visste inte ens riktigt var den ligger.
- Vill du prata med någon patient på akuten? undrade telefonisten.
- Nej svarade jag.
- Personalen på akuten ger inte sjukvårdsupplysning per telefon sa telefonisten.
- Jag behöver ingen sjukvårdsupplysning. Vi är på väg in med vår son, och han blöder som fan upplyste jag henne.
- Jag kan inte koppla dig. Jag förstår inte varför du skulle behöva prata…
- Nej men skit i det då, kärringjävel!! skrek jag, och slängde på luren.
AG hade nog rätt i att jag var chockad. Men jag kan ändå inte förstå på vilka grunder en telefonist kan bedöma mitt behov av att prata med någon på akuten.

Vi hittade akutmottagningen ganska snart. I entrén stod en rullstol som Mr T tacksamt satte sig i. Jag pratade med en kvinna i receptionen, och fick veta att vi skulle vända oss till barnakuten (den informationen hade vi ju kunnat få redan på väg till Ackis, om telefonisten hade varit utrustad med lite social kompetens).
På barnakuten blev Mr T omhändertagen redan vid anmälningsluckan. Så snart de lättade på tryckförbandet satte blodfontänen igång att pumpa. Jag “gömde” mig bakom rullstolen för att slippa se.
Vi fick komma in på ett rum, och läkaren kom direkt. AG fick beröm för sitt tryckförband, och jag kan väl också medge att det var bra gjort av honom (även om det där och då kändes som att det bara tog dyrbar tid när han la om det).

När läkaren började prata om att det ev. behövde opereras kändes det som att jag skulle ramla ur rullstolen (som jag nu satt i, Mr T låg på en brits). Men det bestämdes att det skulle få räcka med att de sydde ihop honom. Enda problemet var ju att han blödde kraftigt så snart förbandet togs bort, och då är det tydligen inte så lätt att sy.
Blödningen avstannade hyfsat när de började bedöva. Det var ett ganska djupt jack, så de sydde först nere i såret innan de sydde ihop skinnet.
När allt var klart fick Mr T en dunderdos av smärtstillande, ett snyggt bandage och ett par kryckor.

När vi kom hem var det ingen som orkade ställa sig och laga mat, så det fick bli pizza.
Mr T somnade ganska snabbt ikväll. Han var väl lite matt, gissar jag. För egen del känns det som att jag har sprungit ett marathon, och jag har kramp i benen.

Barnen är verkligen som en kroppsdel av en själv. När de gör sig illa, så gör det så fruktansvärt ont.

Jag är utmanande

Bloggat den | September 5, 2009 klockan 10:38 pm | 5 Kommentarer

Tofflan har utmanat mig (- att hon bara vågar!).
Det är klart att jag antar utmaningen..!

Uppgiften är barnsligt enkel: Tofflans blogg är intelligentsocialhumoristisk!
(Vaddå, det stod ingenting i reglerna om att man inte fick tillverka egna ord!)

Jag skickar utmaningen vidare till… de som vill anta den.
Om någon nappar, så lämna gärna en kråka om det.

theWitch vs. Järnvägsövergångar

Bloggat den | September 3, 2009 klockan 10:38 pm | 6 Kommentarer

Idag tog jag ut Jerry på en liten shoppingrunda. När jag körde hem honom halade han fram mobilen och började filma mig när vi närmade oss järnvägsövergången i Gamlis.
Att jag inte gillar järnvägsövergångar är ingen hemlighet, och nu ville Jerry föreviga hur fobiskt jag - enl honom! - beter mig.
Själv vill jag hävda att jag vidtar en sund försiktighet när jag stannar och tittar åt höger och vänster, innan jag sedan trycker plattan i botten för att ta mig över spåret så snabbt som möjligt.

Här kan ni se mig i min filmdebut, i rollen som mig själv:

Fysisk upplevelse

Bloggat den | September 3, 2009 klockan 11:50 am | 3 Kommentarer

Läste just en text som träffade mig mitt i magen. Trots att texten handlade om någon helt annan, så beskrev den mig i detalj. Det var nästan kusligt att läsa, och jag blev lätt illamående av den exakta beskrivningen av… mig.

Alltid redo

Bloggat den | September 2, 2009 klockan 12:00 am | 2 Kommentarer

Idag var det dags för ett tandläkarbesök för Herr Fiffig. Det var jag som hade påkallat det, eftersom jag började oroa mig för att han skulle behöva tandställning.
Men jag behövde inte oroa mig. För att vara nio år, så har han ett exemplariskt garnityr.
(Jag nojar nog mest eftersom jag själv behövde ha tandställning när jag var yngre)

Jag, Prinsessan och Herr Fiffig tog en sväng till Återbruket. Där köpte jag två gardiner - vilket är ett sjuuukt billigt sätt att komma över tyg.
Jag är nöjd.
Det är Prinsessan också, eftersom hon hittade “en chihuahua med tillhörande väska”.
Det är nån jäkla låtsashund som är nedtryckt i en väska, och går lös på minst en tvåhundring i reguljära butiker. Här fick vi loss den för en tia.

Ikväll var det dags för Prinsessans premiär som scout.
Det gick som en dans.
Herr Fiffig gick ju på scouterna (i en annan organisation) tidigare, men det kom liksom av sig. Det berodde väl av ett svajande intresse från såväl min, som Herr Fiffigs sida. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, men det kändes inte rätt.
Herr Fiffigs intresse för kvällens scoutaktivitet var därmed svalt.
Inga problem. Han fick stanna hemma.
När jag och Prinsessan kom till scouterna kände jag genast hur rätt det var (det kan ju bero på att jag själv var scout inom samma organisation, en gång i tiden). Samma sak gällde Prinsessan. Hon stormtrivdes från första stund.
Det grillades både pinnbröd och korv, och dessutom lektes det lekar. Vi såg ingen annan scout som Prinsessan kände igen, förutom en klasskompis till Herr Fiffig. Men det hindrade inte att hon trivdes som fisken i vattnet.
- Mamma, nästa gång kanske du kan stanna och vänta i bilen sa hon. Sådant värmer ett modershjärta!

När vi kom hem och Prinsessan entusiastiskt hade berättat om sin scoutdebut, och dessutom informerat om att Herr Fiffigs klasskompis går där, så var saken biff.
From nästa vecka går även Herr Fiffig på scouterna.
Me like!
Jag är alltid redo!

Hoppsan Kerstin

Bloggat den | September 1, 2009 klockan 9:51 pm | 1 Kommentar

Loppis på lördag

Bloggat den | September 1, 2009 klockan 8:10 pm | 2 Kommentarer

På lördag kommer det vara loppis mellan kl. 12.00-16.00 på Ferlinsgatan (gården som omringas av husen 17-19-21-23) i Uppsala.
Gå dit. Det tänker jag göra.