Vi måste vara rädda om våra barn

Bloggat den | August 31, 2009 klockan 10:39 pm | 1 Kommentar

Jag var ute med Hunden när jag såg honom komma på cykel.
- Hej!! ropade han, och vinkade glatt.
Han stannade, och vi pratade en stund.
- Hur går det? Trivs du i skolan? frågade jag.
- Jaaee… sådär. Det är två killar i nian som retas och knuffas svarade han.
Åh, vad det gjorde ont i hjärtat att höra det. Pojken kan ofta ha ett provocerande sätt, utan att förstå det själv. Det är hans sätt att söka kontakt. Men det är ju en än större anledning att stötta och hjälpa honom.
Han berättade också att han inte har någon assistent längre (eftersom mamman har sagt nej till det, och då har inte skolan mandat att tillsätta en assistent), vilket är helt uppåt väggarna. Det är fruktansvärt fel och orättvist mot den här killen att inte ge honom det stöd han behöver för att klara sin skolgång och sina sociala kontakter.
Tack och lov så tar skola situationen på allvar, och imorgon skall man ha ett möte för att försöka lösa det på bästa sätt.
Sanna mina ord – jag släpper inte den här killen ur sikte!

Mr T kom hem efter att ha varit hos en kompis.
- Mamma, vet du… Du kommer bli skitarg när du får höra det här… Igår var det en kille som sprutade sprayfärg i ansiktet på Samuel berättade han.
- Vaaaa?!!?? svarade jag.
- Samuel kom gående utanför pizzerian, och då var det en kille som ropade och frågade om det var han som var Samuel. När han sa “ja” gick killen fram mot honom, och när han var precis framför honom tog han fram en sprayburk och sprutade färg i ansiktet på honom.
- Men det är ju inte klokt! Hur är det med Samuel? Har du pratat med honom? Vad säger hans föräldrar? Vet de vem killen är? Har de polisanmält det?
(Mr T hade rätt, jag kände hur ilskan hade börjat koka i mig)

En stund senare skulle Mr T gå hem till Samuel.
- Jag följer med sa jag.
- Va? Varför då? undrade Mr T.
- Jag vill prata med Samuels föräldrar om det han råkade ut för svarade jag.
- Men mamma! Fattar du inte hur fett pinsam du är? ylade Mr T.
- Vaddå pinsam? Jag är väl inte pinsam för att jag bryr mig om dina kompisar svarade jag.
Mr T känner mig tillräckligt väl för att han skulle inse att vidare protester var lönlösa. Han fick gå med skammen och morsan i släptåg hem till Samuel.

Jag pratade med både Samuel och hans mamma.
De visste inte exakt vem killen är, men han bor någonstans i området och de känner igen honom till utseendet. Det borde inte vara svårt att ringa in honom. Om inte annat, så borde man kunna hitta honom genom att titta i skolkataloger på de närliggande skolorna.
Jag uppmanade dem att göra en polisanmälan, då ett överfall av den här karaktären rimligen måste rubriceras som misshandel.
Innan jag återvände hem uppmanade jag Mr T att ringa innan han skulle gå hem. Det är visserligen inte mer än ett par hundra meter mellan oss och Samuel, men jag vill inte att Mr T går ensam ute när det är mörkt innan historien med killen med sprayburken är uppklarad.

Mr T ringde, och jag gick och mötte honom.
- Vet du mamma, du var inte alls pinsam. Jag tycker att det var bra att du pratade med Samuel och hans mamma. Jag är stolt över dig sa han, och la armen om mina axlar när vi gick hemåt i mörkret.

Kommentarer: