Örebrosnabbis

Bloggat den | August 29, 2009 klockan 12:31 am |

Imorse lämnade jag barnen i skolan, och sedan var det full fart. Det rullade på för fullt, och plötsligt kom jag på att jag inte hade fått i mig någon frukost.
Äh, det löser jag genom att käka något på Max tänkte jag, och styrde kosan mot nämnda ställe.
Det visade sig att Max inte serverar någon traditionell frukostmeny, så jag beställde en stor cappuccino istället. Kassörskan såg lite osäker ut, och sedan frågade hon en arbetskamrat om kaffemaskinen fungerade.
- Ja det gör den, men det finns ingen mjölk i den svarade han.
Kassörskan återvände till mig och frågade
- Är det mjölk i cappuccino?
- Ehh.. Jaa svarade jag.
- Det finns tyvärr ingen mjölk i kaffemaskinen sa hon.
- Då kanske du kan ta och fylla på mjölk föreslog jag.
Det kunde hon inte.
- Men om du tar vanligt svart kaffe så kan du ju hälla i en sån här sa hon, och höll fram en tetra med syntetisk grädde.
- Eaöuhmm… Neeej, det kan jag inte. Då skiter jag hellre i det svarade jag, och gick därifrån.
Om jag hade velat ha kafffe med syntetgrädde så hade jag beställt det, och inte en cappuccino. Pucko!

Dagen fortskred i ambivalens. Skulle jag, eller skulle jag inte ta med mig Prinsessan och Mr T och åka på blixtvisit i Örebro när de slutade skolan?
Argument för: Mr T skulle äntligen få hem sin hett efterlängtade waveboard (vilket ju också skulle vara huvudsyftet med resan), kul att träffa (åtminstone några) släktingar (om än i all hast), kul att göra “en utflykt” med Prinsessan och Mr T.
Argument mot: Dyr “fraktkostnad” för waveboarden (det skulle bli billigare att skicka med post än att åka bil fram och tillbaka), att sitta i en bil är inte det optimala sättet att umgås med sina barn, det skulle inte bli tal om något umgänge av vikt med släkten (man vill ju liksom hinna med också).

Summan av kardemumman blev att vi drog iväg. Tiden i Örebro fördelade sig enl följande;
Hemma hos brorsan: ca 1 tim,
Hemma hos mamma: 10 min,
Hemma hos Vintrosa-kusinen: ca 1 tim.
Bonus blev att jag fick träffa Falkenberg-kusinen, som jag inte har träffat på 12 år (!).

Hemresan blev det värsta jag har upplevt bakom en ratt. Jag skojar inte!
Regnet vräkte ned. Bitvis kunde jag inte hålla mer än 60 km/tim på motorvägen.  Det var mörkt, vindrutetorkarna arbetade för högvarv och de mötande bilarnas strålkastare förvandlade ljuset till jobbiga reflexer. Jag hade en klump i magen, och höll krampaktigt i ratten.
Vägverkat har tydligen kommit på någon ny käck idé om att inte kanta vägarna med väglyktor. Anledningen till detta är för mig höljt i dunkel, och någon dag när jag är på rätt humör skall jag maila dem och fråga om anledningen.
Hur som helst, så framstår den som idiotisk i mina ögon.

I Västerås var jag tvungen att ta en paus. Barnen hade somnat i baksätet, och brydde sig inte om sin hysterika till bilförande morsa.
Alltid något.
Jag svängde in vid Hälla för att ta en bensträckare.
Smart tänkt, där.
Ja smart, åtminstone om man vill umgås med alla raggare och raggarewannabees i hela Västerås upptagningsområde..!
Nåja. Så snart vi var ute på motorvägen igen så kom regndropparna med allt glesare mellanrum. Innan Hummelsta hade det upphört helt, och jag kunde börja njuta av bilkörningen. Ja, efter en stund fann jag mig själv sitta och prisa vajerräcken med reflexer.

När vi kom hem var barnen inte svårnattade, om man säger så.
Själv har jag fått i mig ett glas rött, och hunnit varva ned någorlunda. Nu ska jag slösurfa.
Tjingeling!

Kommentarer: