Mors dag ‘09

Bloggat den | May 31, 2009 klockan 11:09 pm | 1 Kommentar

Det känns som att det blev en riktigt bra mors dag. Efter sovmorgon och slöfrukost gjorde vi oss i sakta mak iordning för en utflykt till Storvad. För första gången på flera år (känns det som iaf) är vattnet badbart, så barnen plaskade omkring.
Tyvärr var det en hel del som kändes ofräscht, och jag hoppas att kommunen fixar till stället. Det skulle inte behöva kosta så mycket, och skulle dessutom kunna sysselsätta ett par sommarjobbare.

Botten är täckt av lera och sjögräs, men det borde man ju kunna förbättra. Omklädningsrummen var något av det äckligaste jag har varit med om. Storvad ligger ju lite avsides, och därmed faller det sig väl naturligt för ungdomar att dra sig dit för att kunna dricka öl ifred. Det är väl inte så mycket att säga om det, men tyvärr verkar de även passa på att använda omklädningsrummen som toaletter. Och man hade inte nöjt sig med att “vattna guldfisken”, utan det låg även tydliga spår av “nummer 2″ på golvet. Fan vad äckligt!

När vi kom hem blev det tandorikyckling, ris, limeyoghurt och mango chutney. Mums!
Har varit sugen på marängtårta sedan dess, men det har inte blivit någon. Sitter här och dricker lime istället, och känner mig ganska nöjd med det.
Jag fick också ett bevis för att jag är världens bästa morsa (var det inte det jag visste!).

Jag kommer ihåg när Mr T var i treårsåldern, och jag skulle förklara för honom vad mors dag är.
- Det är ungefär som att alla mammor har namnsdag. Man kan försöka vara lite extra snäll mot sin mamma, och säga “grattis på mors dag” sa jag.
Mr T tittade storögt på mig, och sedan sa han
- Va? Ska jag säga grattis till dig bara för att det är torsdag?!

Försommar

Bloggat den | May 31, 2009 klockan 2:40 am | 1 Kommentar

Igår kom Ralle hit så snart skolan slutade.
[Ralle kommer hit = han sover över. Mr T åker till Ralle = han sover över där]
Min enda fundering runt detta var att Mr T skulle på klassfest några timmar under kvällen. Jag hade inte behövt fundera, för det hade grabbarna redan löst med att Ralle skulle umgås med en gemensam kompis under tiden.
Klockan gick, och det blev hög tid att fixa middag. Jag ringde Ralle (som då var hos den gemensamma kompisen) och frågade om han var hungrig. Det var han.

Jag känner mig fan riktigt stolt över att en av Mr Ts kompisar kan sitta här och käka middag med oss, utan att Mr T är närvarande. Att han dessutom slänger käft får mig att putsa fjädrarna.
Me like Ralle!

Idag (eller igår, om man nu skall vara petnoga och titta på klockan) har varit upp-och-nedvända-dagen.
Jamen hur busigt är det inte att smita från alla mammaförpliktelser, och sätta sig och dricka vin i Stadsparken mitt på blanka dagen? Jag bara frågar!
Men det var trevligt, och jag tilläts att småslumra en liten stund när jag kom hem. Vilket lyxliv jag lever!

Nu är klockan rena natta, och jag borde antagligen gå och lägga mig. Men jag kan inte låta bli att sitta här och njuta av tillvaron.
Barnen sover. En svag, varm vindpust från det öppna fönstret smeker min kind.
Kan det bli bättre?

Nej, jag är inte full

Bloggat den | May 28, 2009 klockan 11:35 pm | 3 Kommentarer

Visst blev det en mysdag med Prinsessan, även om vädret lämnade en hel del att önska. Men vi trotsade regnet och gav oss ut.
Vi besökte både Kupan och Återbruket, och för mindre än 100:- fick vi
En väska till Prinsessan (silverglittrig)
Ett par skor till Herr Fiffig (supertuffa, och dessutom såg de sprillans nya ut)
Ett par kortbrallor till Mr T (de föll honom väl i smaken)
En t-shirt till Herr Fiffig (cool)
En ryggsäck till mig (gul - alltså skitsnygg!)

- Mamma, du är väl full nu?
- Vaaa?!???!
- Jamen du åt ju en sån där grej [en baileyspralin] förut..!
Jag tror nästan att jag måste undervisa mina barn lite om alkohol och fylla. Just i den här situationen kändes det beklagligt att de inte har någon erfarenhet av mig som berusad.

Imorgon skall det bli finfint väder. Det har jag bestämt!

En Calzone i natten

Bloggat den | May 28, 2009 klockan 12:26 am | Inga kommentarer än

Jag hade tänkt att månd-onsd den här veckan skulle vara riktigt lata ego-dagar. Så blev det inte riktigt. Tvärtom, så har jag haft häcken full. Jag har knappt hunnit twittra, så då förstår ni.
För att få åtminstone någon fri-ego-tid, så har jag och Prinsessan bestämt att vi ska ha en mysdag imorgon. Hon ska vara ledig från skolan, och så skall vi bara umgås och mysa.

Jag och Herr Fiffig tog ett bad, och han började diskutera nationalekonomi. Han hade avancerade teorier och utläggningar, och det blev ett långt bad
Jag är verkligen tokstolt över hur oerhört smart och intelligent han är - han går ju för bövelen bara i tvåan.

Nu ska jag trycka i mig en Calzone, sen blir det sängen.
Natti.

Möbelmontör i försommaren

Bloggat den | May 26, 2009 klockan 9:16 am | Inga kommentarer än

Jodå, jag lever fortfarande. Men det har varit fullt upp de senaste dagarna, samtidigt som jag har varit så jäkla trött. Det har varit antingen full fart eller sängläge, så jag har knappt slagit på datorn.

I lördags tog jag med mig Prinsessan och hjälpte Förorts-Jerka och hans barn att få hem lite grejer från IKEA. När vi kom ut till förorten var det bara för mig att sätta igång att skruva. Det blev en Expedit till Stortjejen och en Mikael till lilltjejen.
Stortjejen monterade ihop en Helmer.
Jerka var inte helt sysslolös. Med hjälp av många svordomar lyckades han montera ihop en Lekman, och så satte han på kaffe (vilket jag efter några timmar insåg att jag inte hade hunnit dricka).
Jag får medge att jag var ganska mör när jag kom hem på kvällen.

På söndagen hände väl inget mer ansträngande än att jag fikade med Jerka, AG och barnen, men jag var ändå toktrött när kvällen kom.

Igår vabbade jag med Prinsessan, och passade på att snickra och fixa på balkongen.
Idag är alla friska och krya, och jag skall försöka få något vettigt gjort.

Åh, vad jag älskar den här årstiden! Naturens alla dofter och nyanser som slår emot mig när jag stiger utanför dörren. Jag sniffar och luktar så hjärnan antagligen tror att jag hyperventilerar.
Mmm… livselixir!

Nä, dags att göra något vettigt. Jag ligger efter med allt.

Waldorfsekten får kritik av Skolinspektionen

Bloggat den | May 22, 2009 klockan 5:33 pm | 9 Kommentarer

För varken första eller sista gången har en av Waldorfsektens skolor fått kritik av Skolinspektionen. Den här gången är det Rudolf Steinerskolan i Lund som har fått sina brister avslöjade.
Undrar vilken av sektens skolor det blir nästa gång.

Läs även andra bloggares åsikter om Waldorf, Waldorfskolor, Antroposofi, Skolinspektionen, Rudolf Steinerskolan i Lund, Sekter
Intressant?

Kristi flygare

Bloggat den | May 21, 2009 klockan 11:59 pm | Inga kommentarer än

Dagens happening blev en tur till Stadsparken med Förorts-Jerka, Ellet, AG, Herr Fiffig och Prinsessan.
Barnen var lite trögstartade, men när de hade fått varsin glass blev det idel glada miner. Vi som med ålderns rätt kunde sitta på filten hela tiden satt mest och drack kaffe och snackade skit. Dessutom hade vi sådan tur att en okänd människa kom och bjöd oss på tårta. Jerka var den som oblygt först tog för sig, och han stoppade glupskt in tårtspaden (dvs den medföljande plastkniven) i munnen. Sedan fick vi andra ta för oss med nämnda “tårtspade”.
Det verkar som att tårtan inte var förgiftad, för jag lever fortfarande.
Jerka har förresten lagt ut en del bilder från dagens sammankomst.

När vi började cykla hem hotade himmelen med att öppna sig. Som tur var, så hade Herr Fiffig en tid hos tandläkaren (jominsann, här jobbar tandplågarna både kvällar och helger för att hinna med de ordinarie patienterna), så vi klarade oss.

När vi sedan cyklade hemåt började Prinsessan (som jag skjutsade) att skratta.
- Vad skrattar du åt? frågade jag.
- Åt mig själv. Jag tänkte på hur himla rolig jag är svarade hon.
That’s my girl! Hon har ärvt sin mors talanger.

Igår drattade Ralle omkull ordentligt ute på asfalten, och fick ett riktigt fult sår på knäet. Men han var tapper, och jag baddade och plåstrade om. Och han såg inte alltför missnöjd ut med att få pryda sitt knä med såväl Star Wars- som Hello Kitty-plåster.

- Mamma, lyssna på vad jag kan: Tjena mittbena, Shit pommes frites, Satan i gatan!
Ja, kan jag vara något annat än stolt över mina barn?

Mittwoch

Bloggat den | May 20, 2009 klockan 11:57 pm | 2 Kommentarer

Idag var det dags för den månatliga storhandlingen med Förorts-Jerka. Det såg till en början ut att trassla till sig med tiden, eftersom Jerka har barnen den här veckan. Ellet skulle hämtas på dagis senast kl 16, och Jerka ville gärna att vi skulle shoppa innan dess. Själv hade jag ingen möjlighet att komma loss före 15.30.
För att lösa det hela erbjöd jag mig att ta med mig Prinsessan och åka ut till förorten och hämta Ellet, och sedan åka in till stan och hämta Jerka. Sedan kunde vi ge oss ut till köpcentrat som en enda stor familj.

Så fick det bli.

Förorts-Jerka var naturligtvis tvungen att ringa till dagis för att tala om att inte han, utan jag, skulle komma.
- En väninna till mig kommer och hämtar Ellet idag. Ni kan säga till honom att han blir hämtad av Häxan hade han sagt när han ringde. Dagisfröken hade fått sig ett gott skratt.
Jag fick mig också ett gott skratt, men sedan försökte jag tala förstånd med honom. Han kan ju inte kalla mig “väninna”. Det låter ju som något man sa på 40-talet, när man inte ville medge att man hade ett förhållande med personen ifråga.
- Fattar du inte att dagispersonalen nu antagligen tror att du och jag har ett förhållande klagade jag.
- Men du brukar ju kalla mig för din väninna försvarade han sig.
(det är ju en helt annan sak!)
- Och att du faktiskt sa att de skulle säga till Ellet att han skulle bli hämtad av Häxan… fortsatte jag.
- Jamen han kallar ju dig för Häxan svarade Jerka.
Det kunde jag ju inte säga emot…

När jag kom till dagiset var barnen ute och och lekte. Jag tyckte att alla fröknarna tittade på mig med en blick som sa
Jaha, så där ser alltså Jerkas nya flamma ut.
Men jag klev in på gården med stolt och högburet huvud, och gick fram till personalen och presenterade mig. Alla log och nickade vänligt mot mig. Sedan letade jag upp Ellet i sandlådan, och vi gick in för att hämta hans jacka och rygga.
Då kom föreståndaren fram till mig. Hon tog i hand, hälsade och presenterade sig.
Shit, de tror verkligen att jag är Jerkas nya flamma! tänkte jag. Men jag höll god min.
När vi gick mot bilen kände jag alla fröknars blickar i min rygg. Vad förvånade (och förvirrade) de skall bli när de läser om Jerka i UNT den 31/5!
*ASG!*

Shoppingen gick ganska smärtfritt, och sedan bar det av mot förorten.
Jerka satte på kaffe, barnen lekte och Jerka började med maten. Han stack till mig en mugg kaffe, och sedan fick jag roa mig med att montera ihop hans kompostgaller medan alla andra smorde kråset med pasta och köttbullar.

När jag kom hem hade Ralle (Mr Ts kompis) kommit. Barnen är ju lediga från skolan resten av veckan, så jag är inte förvånad. Inte missnöjd heller. Jag gillar Ralle. Han är cool, rolig och slänger käft. Han är en i familjen, helt enkelt.

Ikväll fick Prinsessan och Herr Fiffig vara vakna onödigt länge. Mr T och Ralle har fortfarande inte kommit hem (de är hos grannkillen). Allt detta ingår i min djävulska plan; Jag skall ha SOVMORGON imorgon!

Viktigt TV-inslag

Bloggat den | May 19, 2009 klockan 11:59 pm | Inga kommentarer än

Idag hade SVT Gävledala ett inslag om Sisyphos, som driver fem behandlingshem där barn och ungdomar utsätts för övergrepp och kränkande behandlingar. Socialstyrelsen riktar allvarlig kritik mot Sisyphos på elva punkter.

Efter inslaget hade man en studiointervju med vackra och kloka Nina Cernold. Hon har visserligen inte arbetat hos Sisyphos, men väl som lärare på Dormsjöskolan (ett av Antroposmurfernas “behandlingshem”). I sin bok Internatet har hon berättat om (en del av) de övergrepp och kränkningar som förekommer där.

Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen; Köp och läs Internatet.
Det är ingen vädjan, det är en order!

Tro mig, mina vänner - Det här är bara början..!

Andra bloggar om Sisyphos, Behandlingshem, Övergrepp, Kränkande behandling, Antroposofi, Waldorf, Nina Cernold, Internatet, Dormsjöskolan

Karins stulna liv

Bloggat den | May 19, 2009 klockan 10:13 am | 2 Kommentarer

Karins liv har varit omänskligt tufft de senaste 15 åren. Tuffare än de flesta andra antagligen skulle klara av, utan att falla in i drogmissbruk, psykos eller kanske tom självmord. Det har inte Karin gjort, och på många sätt har det varit till hennes nackdel.

Jag varken kan eller vill gå in på vad det var som stjälpte Karins liv, men det handlar om en mycket konkret händelse (eller rättare sagt; ett mycket konkret händelseförlopp). För enkelhetens skull väljer jag att här kalla det för en extremt avancerad form av vuxenmobbing.
Karins liv slogs i spillror, såväl bildligt som bokstavligt talat. Hon drabbades av omfattande ptsd och förlamades, inte bara till handlingskraft, utan periodvis även fysiskt. Ekonomin var i total ruin, och Karin stod på bar backe.
Från socialtjänsten fick hon inte någon hjälp “eftersom hon inte hade några sociala problem” - hon missbrukade inte, och kunde dessutom tala för sig (jag har tagit del av beslutet).
Karin kunde inte ha den kontakt med sjukvården hon önskade och behövde, eftersom hon inte hade råd att betala läkarbesöken. Pengarna räckte ju inte ens till mat. Ändå har hon under årens lopp gjort tappra försök att få en långvarig läkarkontakt, men det har egentligen aldrig lyckats.

I början ville Karin inte erkänna ens för sig själv att hennes dåliga mående berodde på det sociala övergrepp hon hade blivit utsatt för. Hon kunde helt enkelt inte förlika sig med att övergreppet kostat henne så mycket.
Vid ett läkarbesök (där jag var med som stöd) försökte Karin förklara för läkaren hur hon mådde, och hur det handikappade henne socialt.
- Allt det här beror på att din pappa utsatte dig för sexuella övergrepp när du var liten sa den kvinnliga psykiatrikern.
Både jag och Karin bara stirrade, och sedan började Karin protestera högljutt. Det bet inte på psykiatrikern, som hade bestämt sig; Efter att ha hört Karin prata i ca 5 minuter (och därmed inte hunnit nämna ens en bråkdel) om hur hon mådde hade psykiatrikern bestämt att Karin var ett incestoffer. Ingenting Karin sa kunde på psykiatrikern att ändra sig. Med sin yrkeslegitimation i fickan hade hon patent på sanningen.
Sedan den dagen står det i Karins journal att hon har blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa.

Detta knäckte Karin om möjligt ännu mer, och hon kunde inte fortsätta med denna läkarkontakt.
Med tanke på att Karin vid den här tiden inte var mogen att medge att hon skadats så svårt av de sociala övergrepp hon blivit utsatt för, så kan man inte belasta psykiatrikern för att hon inte kunde gissa sig till det. Men att så lättvindigt (5 min efter att hon hade träffat Karin för första gången) slå fast en sådan grov anklagelse, det kan knappast vara synonymt med god kompetens. Frågan är om det ens kan vara tillåtet att göra så.

Under åren har Karin tynat bort mer och mer på det sociala planet. Hon, som tidigare var en utåtriktad och glad människa, drar sig undan. Hon öppnar inte dörren och svarar inte i telefonen om hon inte vet vem som söker henne. Periodvis kan hon inte gå ut. Andra perioder har hon svårt att vara hemma, av rädsla för att det skall komma delgivningsmän och kräva henne på pengar. Pengar som hon inte har.

Pengarna räcker inte ens till mat, och all den energi hon kan uppbringa går åt till att låna pengar av släktingar och vänner. Eftersom socialtjänsten inte beviljar henne något bistånd (och nej, hon har inga “dolda tillgångar” - hon har ingenting längre) så har hon genom åren dragit på sig skulder som idag ligger på över en miljon.

Några av vännerna har genom årens lopp valt bort Karin. Inte för att de inte tycker om henne eller inte trivs i hennes sällskap, utan helt enkelt för att de själva inte klarar av att se den ekonomiska (och sociala) misär Karin tvingats in i.
- Jag “borde” antagligen börja missbruka eller ta livet av mig sa Karin en gång vid ett läkarbesök.
- Ja, det “borde” du svarade läkaren och tittade henne i ögonen. De flesta som hamnar i en sådan här situation gör det. Det är ytterst få som orkar hålla ut som du.

Det är naturligtvis en kombination av Karins handlingsförlamning och hennes totalkrossade ekonomi som har gjort att hon inte förmått att ha en kontinuerlig kontakt med sjukvården. Men hon har gjort tappra och uppriktiga försök.
För ca 3 år sedan kontaktade hon den psykiatriska öppenvårdsmottagningen, i hopp om att få hjälp. Svaret blev att hon inte fick komma dit, och man hänvisade till husläkarmottagningen.
Detta besked slog omkull Karin så kraftigt att det tog henne 1½ år innan hon hade samlat sig så pass att hon kunde kontakta husläkarmottagningen. Beskedet därifrån blev att Karins problematik var för omfattande, och man hänvisade till den psykiatriska öppenvårdsmottagningen!
Återigen drogs mattan undan för Karin. Det tog ytterligare 1½ år innan hon hade lyckats mobilisera krafter för att ta ännu en kontakt med den psykiatriska öppenvården, och för ett par veckor sedan gjorde hon äntligen det.
Igår fick hon svar.
Hon får inte komma dit, och man hänvisar henne till husläkarmottagningen.
- De hade lika gärna kunnat skriva “Nej, vi skiter i dig. Ta livet av dig istället”. Det hade känts mer rakryggat var Karins uppgivna kommentar.

[Karin har läst denna text, och godkänt att jag publicerar den]

Andra bloggar om Posttraumatiskt stressyndrom, ptsd, psykiatrisk vård, psykiatrisk öppenvård, socialtjänst, husläkarmottagning, psykiatri
Intressant?

Syttende mai

Bloggat den | May 17, 2009 klockan 9:19 pm | 1 Kommentar

Detta må vara en glädjens dag för alla norrmän, men en ännu större glädje är den jag känner efter ett telefonsamtal jag fick ikväll.

Jag blev uppringd av en förälder som har kämpat så hårt i flera år för att få loss sina barn ur Waldorfsekten. Och nu äntligen har Waldorfsmurfen (dvs den andre föräldern) gått med på att släppa barnen till en sund skola. Synd att det har tagit så lång tid bara, och att barnen hunnit ta så pass mycket stryk under resans gång. Men jag vet av egen erfarenhet att allt löser sig, bara man kommer därifrån.
Jag får gåshud, och mina ögon tåras av lycka.
Jag vet hur mycket barnen har sett fram mot det här, och jag är så lycklig för deras skull.

En lördag god som någon

Bloggat den | May 16, 2009 klockan 11:30 pm | Inga kommentarer än

Den här lördagen har tuffat på ganska behagligt.
Jag och Prinsessan tog oss en cykeltur, och det resulterade bla i att hon förvandlades till Hello Kitty.

Senare var det dags för musikal. Jojomensan, jag och Prinsessan såg Urinetown på Reginateatern. Det var Bolandsskolans elever som satte upp Urinetown, och Hundens matte (som är sångpedagog på nämnda skola) hade bjudit oss.
Det var en trevlig föreställning, och killen som gjorde Bobby Stark är min nya idol. Jäklar vilken kille!
Jag fick ståpäls mer än en gång!

När två pojkar av samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon
Ja, ungefär så beskrivs det väl i boken, när Emil kommer samman med Borgmästarens son. Jag har haft förmånen att uppleva detsamma några gånger i mitt liv.
En av de sällsynta gångerna var när jag träffade min älskade Cyberfru. Nu senast handlade det om när jag fick kontakt med Nina Cernold.
Same same, liksom..!
(Jävlar vad “en viss sekt” - med all rätt - månne skallra tänder..!)

Jag gjorde ett av alla “hjärndöda” test på Fejjan. Det handlade om vilken personlighet jag har, och resultatet blev följande:

Ditt resultat är Polis!
Du är modig och bryr dig om andra än dig själv. Du älskar att hjälpa andra och du vill gärna känna dig uppskattad. Du försöker alltid bli en del av gänget, vilket funkar för det mesta, men ibland kan du känna dig utanför. Det borde du inte göra, för folk gillar dig för den du är!

Hahaha…. vad skall jag säga?
Jag har inga som helst behov av att känna mig uppskattad. Jag vet att folk gillar mig, och jag gillar poliser!

Jag vet inte varför, men kreativitetsinspirationen har flödat galet mycket denna dag.

Det är klart man hänger med…

Bloggat den | May 14, 2009 klockan 10:44 pm | 3 Kommentarer

Med vetskap om att Förorts-Jerka slaviskt sitter och tittar på någon slags musiktävling - och dessutom livebloggar - så tänkte jag visa mig lite engagerad.
Hur ligger Sverige till? messade jag.
Driver du med mig???? blev svaret.
De kvalade i tisdags och gick vidare fortsatte han upprört.
Det trodde jag varje svensk visste! la han förnärmat till.
Jag är ju lite mer internationell av mig…. försökte jag.
I vilken värld då?? undrade han torrt.

Andra bloggar om Melodifestivalen, Eurovision song contest

Hjääälp, jag är en tonårsmorsa!

Bloggat den | May 14, 2009 klockan 12:01 am | 4 Kommentarer

Nu går mitt liv in i en ny epok.
From nu är jag tonårsmorsa! Jag kan inte riktigt förlika mig med tanken att min älskade lille Mr T plötsligt (nåja) är en finnig, gänglig figur med konstig röst. Han skulle ju alltid vara min lilla gosekille, som försäkrade mig om att han skulle gifta sig med mamma när han blir stor. Undrar just om den försäkran gäller längre…
Han var ju nyss en kramig och mysig liten kille, med världens mjukaste rumpa. Han är fortfarande kramig och mysig, men huruvida hans rumpa fortfarande är mjuk har jag faktiskt ingen lust att ta reda på.

Idag blir han tonåring, och jag älskar honom så att jag rinner över av kärlek!
Grattis!

Waldorfsektens janusansikte

Bloggat den | May 12, 2009 klockan 8:51 pm | 2 Kommentarer

“Var kommer blåmärkena ifrån då?” frågar jag och stryker med tummarna över de blå partiernas på hans hud.
“De har jag inte gjort själv. Det är personalen som har hållit i mig och så har jag blivit inknuffad i möbler och sånt” säger han och fingrar på ett av blåmärkena.
“Har du blivit inknuffad i möbler av personalen?” undrar jag.
“Ja, det är ju det jag säger! De är inte kloka här” Jag har varit på många ställen i mitt liv men det här är tamefaan det värsta!

Han berättar om personal som har kränkt honom både fysiskt och psykiskt. Han berättar hur de har tryckt ned hans huvud under ytan tills han trott att han skulle drunkna när de har varit och badat. Han berättar att han har blivit instängd på rummet i timmar för att han inte har lytt de vuxna. Han berättar om hur personalen har trängt in honom i ett hörn och hotat med stryk vid flera tillfällen. Han berättar om personal som har bränt honom med cigaretter. Han gråter hela tiden och hans kropp skakar. Han säger gång på gång: “Du måste hjälpa mig att komma härifrån”.

Visst är det härligt med friskolor som “ser till hela människan” och låter barnen utvecklas kreativt.
Synd bara att Waldorfsekten och Antroposmurferna i alla delar är den totala motsatsen till allt de utger sig för att vara.

[Texten ovan är hämtad ur Internatet av Nina Cernold]

Andra bloggar om Waldorf, Antroposofi, Sekter, Övergrepp
Intressant?

Obehaglig, viktig läsning

Bloggat den | May 12, 2009 klockan 12:43 am | 2 Kommentarer

Jag hade tänkt sträckläsa Internatet (av Nina Cernold), men det funkar inte.
Waldorfsekten och Antroposmurferna är Waldorfsekten och Antroposmurferna, oavsett vilken kostym de klär sig i.

Sättet man kuvar barnen. Förnedrar dem. Tillintetgör dem. Förtrycker och trycker ned dem.
Igenkänningsfaktorn är total.
Den typiska Waldorfstämningen kommer fram i boken, och jag kan tom känna dofterna. Se de tomma blickarna. Jag får en ångestklump i magen. Jag reagerar fysiskt.
Jag blir så ledsen när jag tänker på att mina barn behandlades på det sätt som beskrivs i boken. Och många barn fortfarande behandlas. Varje dag.

Det kommer nog ta ett par dygn att läsa boken, eftersom jag måste ta paus efter varje kapitel.
Internatet är en viktig bok, och du borde också läsa den. Jag vill påstå att det är en skyldighet för varje vuxen människa, som gör anspråk på att ta ett gemensamt ansvar för våra barn.

Du kan köpa boken här.

Andra bloggar om Internatet, Nina Cernold, Antroposofi, Waldorfskolor, Övergrepp, Kränkningar, Misshandel, Mobbing, Dormsjöskolan, Sekter

Inget är som väntans tider

Bloggat den | May 11, 2009 klockan 10:31 am | 1 Kommentar

Jag börjar befara att jag har fått en blodpropp, och sitter nu i telefonkö hos sjukvårdsupplysningen.
Nu har jag kämpat mig ner till köplats 10.

Bara jag

Bloggat den | May 8, 2009 klockan 11:49 pm | 2 Kommentarer

Orkar inte blogga, så jag torrbloggar med en lista:

1. Hur gammal är du om fem år?
49 år.

2. Vem var den sista du träffade?
(jag hoppas och utgår från att frågan inte avser sista, utan senaste)
Förutom familjen (som jag träffar mest hela tiden) så var det Hundens matte.

3. Hur lång är du?
Typ 1.62… tror jag. Det är många år sedan jag mätte mig.

4. Vilken var den senaste film du sett?
Ingen aning, faktiskt.

5. Vem ringde du senast?
*kollar* Det var Mr T.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
“Ska jag köpa en dunk”

7. Vad är helgens planer?
I många delar ett oskrivet blad. Jag ser förväntansfullt fram mot vad helgen har att ge.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Det ena utesluter väl inte det andra? Jag är barnsligt förtjust i att interagera interaktivt.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Både och. Pappa är gift, och mamma är skild.

10. När såg du senast din mamma?
Det är nog två månader sedan.

11. Vilken ögonfärg har du?
Blå.

12. När vaknade du idag?
För sent(!)

13. Har du någon gång hittat en katt?
Ja.

14. Vilken är din favoritplats?
New York… Skölsta… Moseldalen… Det beror på hur jag tänker.
Det viktiga är väl känslan platsen genererar i mig.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Spontant ville jag skriva soprummet. Samtidigt inser jag att det finns platser som det måste vara betydligt mindre behagligt att befinna sig på (typ en källare i Österrike).

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Jag tror ingenting. Men jag hoppas att jag befinner mig närmare naturen än nu.

17. Vad skrämde dig som barn?
Jag hade faktiskt inga maror som barn.

18. Vem fick dig att skratta senast?
Förutom några hehe och höhö med familjen, så var det nog Förorts-Jerka som fick mig att asflabba.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
Icke.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Både och.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Det beror helt på.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Två

23. Hur många landskap har du bott i?
I Sverige; Tre.

24. Har du någon gång spytt på någon?
Inte avsiktligt (men det kan ha hänt).

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Det är situationen som avgör.

26. Är du social?
Både ja och nej. Situationen (och mitt behov) avgör.

27. Vilken är din favoritglass?
Jag är ingen glassätare. Men om jag ändå slår till får det gärna smaka salt lakrits eller ägglikör.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Antagligen skänka bort pengarna.
Hur djävligt man än har det, så finns det några som har det värre.

29. Tycker du om kinamat?
Jovars.

30. Tycker du om kaffe?
Skojar du?!

31. Vad dricker du till frukost?
Behöver jag säga det?
KAFFE!!!

32. Sover du på någon särskild sida?
Ryggläge funkar bra för mig.

33. Kan du spela poker?
Japp

35. Är du en beroendemänniska?
Ja, åtminstone när det handlar om vanor/bekvämlighet.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Jag hade en klasskompis när jag gick i ettan. Räknas det?

37. Vill du ha barn?
Inte fler än de jag redan har. Tror jag.

38. Kan du några andra språk än svenska?
Ja.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja. Ett flertal gånger. Det blir många hundra mil om vi räknar samman.

40. Föredrar du havet eller en pool?
Havet är oslagbart. Men det kan poolbad också vara.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Mina barn, såklart!

42. Äger du dyra smycken?
Skulle inte tro det.

43. Har du någon gång testat narkotika?
SER JAG UT SOM EN IDIOT??!!?!???

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
Kanten på ett vinglas.

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Det smärtar mig att säga det, men det måste vara Jag..!

46. Välj ett ärr på din kropp?
Vaddå välj?
Blindtarmen? Skoliosoperationen? Fylle-ärret på knäet? Titthålet i magen?
Alla är de mig lika kära.

47. Vad har du för ringsignal?
Det beror på vem som ringer.

48. Har du kvar något klädesplagg från när du var liten?
Ja.

49. Vart togs din profilbild?
Vilken profilbild? Det finns många svar på den frågan.

50. Kan du byta olja på bilen?
SER JAG UT SOM EN IDIOT, eller.?!?

51. Har du fått fortkörningsböter?
Nix

52. Vilken var den senaste bok du läste?
Just nu har jag ingen aning.

53. Läser du dagstidningen?
Ja, på nätet.

54. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej.

55. Dansar du i bilen?
Det har hänt.

56. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
P1.

57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Ett telefonnummer.

58. När var du i kyrkan senast?
..eehhh… *host*… *harkel*…
Det var nog när Prinsessan uppträdde med sin kör där.

59. Vilka personer utmanar du:
Inga.

En dag med Prinsessan

Bloggat den | May 8, 2009 klockan 11:07 am | Inga kommentarer än

- Mamma, jag hade en riktig Tyko Brahe-dag igår.
- Jaha, vad hände då?
- Jag trillade och gjorde mig illa på knäet. Sedan råkade Anton knuffa mig, så att jag ramlade rakt in i en hylla. Det gjorde så fruktansvärt ont. Och stackars Tim hade en sådan förfärlig otur; han snavade ute på skolgården och tappade glasögonen så de gick sönder.

Vem var det som sa att Prinsessan uttrycker sig lillgammalt?

Nu har vi tagit ett mysbad, och Prinsessan har suttit och rabblat multiplikationstabeller. Det känns som att det är dags att vi tar med oss Hunden ut i solen.

Ok för leksak, men inte till hunden!

Bloggat den | May 7, 2009 klockan 6:21 pm | 5 Kommentarer

- Mamma, mamma, titta! Jag hittade en hundleksak i lådan! Ska jag ge den till Hunden?!

Ibland är det bra att ha förmågan att behålla ett stoneface…

Kunskap är mackt

Bloggat den | May 7, 2009 klockan 3:52 pm | 4 Kommentarer

Visst är det bra när Waldorfsekten redan i sin presentation på Google visar hur… bra.. eh, de är på att stava.

Andra bloggar om Waldorf, Antroposofi, Dormsjöskolan, Sekter, Stavning

Kränkningarna är en förutsättning för sektens fortlevnad

Bloggat den | May 7, 2009 klockan 10:12 am | Inga kommentarer än

Det fungerar likadant på antroposofernas behandlingshem, som det gör inom Waldorfskolorna;

Andra bloggar om Antroposofi, Waldorfskolor, Övergrepp, Kränkningar, Misshandel, Mobbing, Översitteri
Intressant?

Gymnastikuppvisning och restaurangbesök

Bloggat den | May 3, 2009 klockan 11:14 pm | 1 Kommentar

Idag var det dags för våruppvisning för Prinsessan och hennes gymnastikgrupp. Fyrishov invaderades av djur av alla de slag, och Prinsessan valde att vara en dalmatiner. Till tonerna av I like to move it förvandlade de idrottshallen till ett menageri.

Efter uppvisningen kände vi (familjen + farfar) att det skulle sitta bra med lite mat, och eftersom Restaurang Java ligger bara ett stenkast från Fyrishov så gick vi dit.
Vi vuxna beställde ett par sushi och någon grillrätt, och barnen beställde kycklingspett. Herr Fiffig ville ha nudlar istället för ris, och det gick bra. Det skulle kosta 10:- extra, och det kändes väl ok (även om jag inte fattade varför. Nudlar är ju knappast dyrare än ris, men skit samma).
Ca 10 minuter efter att vi hade beställt kom en kvinna (ägaren?) ut från köket. Hon förklarade med barsk min och otrevlig ton att nudlar kostar 30:- extra. Hennes extremt taskiga attityd (och det faktum att det knappast är ekonomiskt motiverat att ta 30:- för att lägga nudlar istället för ris i en skål) gjorde detta till en principsak. Vi klargjorde att vi inte tänkte betala mer än de 10:- som servitrisen hade sagt, och kvinnan fortsatta att skrika och vara otrevlig.
Restaurangens övriga gäster tystnade och betraktade hysterikan. Hon fortsatte vara otrevlig, och det gjorde valet väldigt enkelt för oss. Vi reste oss och gick därifrån. Sedan åkte vi till East City istället, och där hade personalen inte minsta problem med att få gästerna att känna sig välkomna. Maten var god, och vi åt oss proppmätta.

Nu förstår jag varför Restaurang Java har så extremt dåligt rykte. Men jag förstår inte hur man resonerar när man behandlar sina gäster på det här sättet.
Utöver att de gick miste om många sköna hundralappar när vi valde att gå därifrån, så gick de ju även miste om alla framtida ev intäkter från oss. Jag har svårt att tro att någon enda av de övriga gästerna i restaurangen heller fick någon vidare lust att återvända.

Hur tänker man när man tjafsar, skriker och är otrevlig om 20:-? Tjugo spänn!
Vi hade inte haft några problem med att betala det, om det inte var för människans aggressiva attityd. Om vi hade valt att stanna kvar och betalat 30:- istället för 10:-, så hade vi absolut inte lämnat en enda krona i dricks. Om människan från början inte hade börjat tjafsa, så hade vi garanterat gett mer än 20:- i dricks.
Men det är tydligen viktigare för Restaurang Java att upprätthålla sitt dåliga rykte, än att ha nöjda och återkommande gäster. Ok, det är deras val, och jag accepterar att jag inte förstår ett dugg av det. Tack och lov, så är det ingenting jag kommer lida av, eftersom jag aldrig kommer att återvända dit.

Andra bloggar om Uppsalaflickorna, Restaurang Java, East City

Så firade jag Sista april

Bloggat den | May 1, 2009 klockan 1:42 pm | 3 Kommentarer

Så mycket alkohol som passerade genom mina händer inatt, det har nog aldrig tidigare passerat där sammanlagt.
Dock var jag spiknykter, och min alkoholhantering begränsade sig till att jag stod och hällde ut dryckerna på stadens gator och torg.

Vi började med att samlas vid 20-tiden, och polisen informerade om att det hade varit en relativt lugn och trevlig dag (endast ett 20-tal LOBar men dessvärre även en våldtäkt). Min egen uppfattning om den fortsatta kvällen/natten är också att den var hyfsat städad, dvs tvärtemot UNTs braskande rubriker.
Så det är väl bara att avgöra själv om jag vill tro på polisen och mina egna upplevelser, eller på tidningen.

Efter genomgången var vi ett tiotal personer (jag, och så några från LaSofta) som åkte ut till Årsta. Efter ett par timmar där åkte vi tillbaka till soc (vår samlingslokal för kvällen) där Djurens vänner ställde upp och servade oss Nattvandrare med mat, fika, godis och frukt hela kvällen.
Alla de Nattvandrare jag jobbade tillsammans med var invandrare, och det var en mycket berikande upplevelse för mig. Och det var ganska kul att diskutera svininfluensan med en muslim

Tack och lov, så gick kvällen och natten utan några allvarligare tillbud. Det handlade mest om små omplåstringar, hjälpa folk att hitta till bussen, osv. Samarbetet med polisen var kanonbra, och det kändes roligt att få så pass mycket uppskattning från människor som rörde sig ute på stan.
Vi skjutsade hem en tjej som hade skadat sitt nyopererade knä (dock inte pga alkohol), och jag hjälpte en kille att hitta hem (till sin kompis) genom att skriva ned adressen åt honom.
Inne på Max kunde man värma sig lite, samtidigt som de bjöd på mat. Och även där fanns det människor som behövde hjälp ang åt vilket håll de skulle gå för att ta sig hem.

När klockan närmade sig 03 drog jag mig hemåt, även om jag hade kunnat fortsätta några timmar till. Det tog närmare två timmar att varva ned så pass att jag kunde somna, men när jag väl gjorde det så sov jag gott.

Hur firade du Sista april (eller Valborg, som ni säger där ute i landet)?

Andra bloggar om Sista april, Valborg, Nattvandring

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.