Inför Sista april

Bloggat den | April 29, 2009 klockan 4:38 pm | 1 Kommentar

Sista april står för dörren, med allt vad det innebär när man bor i Uppsala.
Mina barn har aldrig upplevt Sista april på Uppsalavis, eftersom vi alltid har sett till att hålla oss så långt från city som möjligt. De är alltså lyckligt ovetande om all fylla, trängsel och nedskräpning som tar stan i belägring denna dag.
Vi började prata om Sista april, och jag berättade att man (studenter och vuxna) brukar börja med champagnefrukost, sedan fortsätta med forsränning, sillunch, mösspåtagning, champagnegalopp osv osv.

- Det kan ju vara ganska trevligt, men det är trist med alla fulla människor sa jag.
- Har du varit full någon gång? undrade barnen.
- Ja, det har jag svarade jag.
- VAA?!? Har du?! sa barnen häpet och storögt, med en mun.
Hahaha. Barnen måste ha svårt att se mig som en levande individ, innan de gjorde entré.

Nåväl, imorgon blir det ingen fylla för mig. Inte för egen del iaf. Nattvandrare behövs redan från förmiddagen, så jag tänkte dra igång så snart AG slutar jobba. Fram till kl 21 kommer jag att gå i city, sedan får väl omständigheterna avgöra om jag fortsätter där eller tar mig ut till stadsdelen.

Mr T skall följa med Ralle och hans familj och titta på forsränningen. Sedan åker de ut till morföräldrarna på landet och eldar kase. Jag gissar att AG, Herr Fiffig och Prinsessan tar sig till Gamlis och tittar på kasen där.

Nytt favvomellis

Bloggat den | April 29, 2009 klockan 2:54 pm | Inga kommentarer än

Jag har inte ätit fattiga riddare på säkert mer än 30 år. Och plötsligt slog suget till. Jag har gått och tänkt på fattiga riddare på ett närmast fanatiskt sätt det senaste dygnet, så när barnen kom från skolan skred jag till verket. Det fick helt enkelt bli fattiga riddare till mellis.

Till en början såg barnen lite skeptiska ut när jag stoppade ned brödskivor i en smet, och sedan stekte dessa. Men när sedan doften av kanel började sprida sig såg de plötsligt mer förväntansfulla ut.

Kidsen utsåg snabbt fattiga riddare till det godaste de någonsin har ätit.

Andra bloggar om Fattiga riddare

Att vara rädd för att göra fel, pga osäkerhet

Bloggat den | April 29, 2009 klockan 12:01 am | 2 Kommentarer

Jag åkte och köpte en blomma och en passande kruka, och åkte sedan hem till Mr Ts klasskompis och hans mamma för att lämna blomman.
Det kändes lite… märkligt. Onaturligt. Men jag inser att jag har en onaturlig förhållning till döden. Samtidigt kände jag med hela mitt inre att jag verkligen ville uttrycka min värme och medkänsla med dem, i allt deras svåra.

Ju mer jag tänkte på det, desto mer nervös blev jag. Familjen tillhör, som sagt, en kultur som jag inte kan speciellt mycket om. Det slog mig att jag inte ens vet i vilken utsträckning mamman behärskar svenska. Tänk om hon inte kunde ett enda ord svenska, och så står jag där utanför med en blomma. Tänk om det såg ut som att jag kom för att gratulera? Det skulle ju inte vara så snyggt.

Jag ringde på, men det var ingen hemma. Efter lite funderande bestämde jag mig för att ställa blomman (med tillhörande kort) utanför dörren.

Oron för att jag kanske hade “gjort fel” malde i mig. Tänk om de skulle uppfatta blomman på helt annat sätt än vad som var avsett.
Eller tänk om de hade åkt till sitt forna hemland för att begrava pappan/maken (inom vissa kulturer är det ju viktigt med en snabb begravning, och jag hade ju ingen aning om huruvida det skulle ske i Sverige eller inte). Då skulle ju blomman stå där och vissna innan de kom hem igen.

När det var dags att hämta barnen bestämde jag mig för att stanna till hos dem igen. Om blomman stod kvar utanför kunde jag ju ta med mig den därifrån, för att på så sätt undvika ett ev. klavertramp. Och om de var hemma så kunde jag be om ursäkt för att jag hade haft den dåliga smaken att ställa en blomma utanför deras dörr.

Jag ringde på, och dörren öppnades. Innan jag ens hann öppna munnen hade jag fått en varm, innerlig kram. Blomman hade bevisligen tagits emot såsom den var tänkt.
Mammans svenska var det inga problem med, och vi pratade en liten stund. Det kändes bra att få uttrycka min ärliga medkänsla, och jag kände att det kändes bra för mamman och sonen också.

Jag gick därifrån med värme, och det kändes bra att jag hade följt min magkänsla.

Jag har minsann musiköra, jag!

Bloggat den | April 28, 2009 klockan 7:37 pm | Inga kommentarer än

Igår när jag och Mr T på väg in på vårdcentralen, så hörde jag att några satt på bottenvåningen och spelade trummor. Wow, tänkte jag, vad häftigt med en batteriorkester här. Det svängde ordentligt, och det lilla jag hann höra lät riktigt bra.

Idag när jag kom tillbaka till vårdcentralen för att hämta ett intyg hörde jag samma orkester sitta och spela samma låt som igår. Märkligt. En något större repertoar borde de väl ändå ha?
Jag smög fram för att tjuvlyssna lite vid dörren.
Då upptäckte jag att det inte alls var någon batteriorkester det var frågan om. Ingen annan orkester heller, för den delen.
Det var rätt och slätt en fläkttrumma som stod och väsnades.

En stressig dag då jag knappt fick någonting gjort

Bloggat den | April 27, 2009 klockan 10:53 pm | 2 Kommentarer

Det har varit full fart hela dagen.
Jag började tvätta redan igår kväll, för att vara effektiv. Nu blev det inte så effektivt som planerat, eftersom jag lyckades styra upp en tid för Mr T på vårdcentralen under fm. Äntligen fick han en inkarnationshämmande penicillinkur, och blir förhoppningsvis snart bättre.

Under em var det dags för utvecklingssamtal för Herr Fiffig. Den planerade halvtimmen visade sig bli en timme. Inte för att det fanns något exeptionellt att prata om, utan mer för att det är så mystrevligt att sitta och prata med hans fröken. Och så blev det ju en massa beröm till Herr Fiffig också.

Ikväll fick jag veta att pappan till en av Mr Ts klasskompisar dog igår. Den där ledsna, tunga klumpen dök genast upp i magen. Det kan inte vara meningen att man skall förlora en förälder när man står precis i början av tonåren.
Jag funderar på att åka hem till familjen med en blomma imorgon. Eller är det påfluget? Familjen tillhör en kultur jag inte vet speciellt mycket om. Och det sista man vill är ju att trampa i klaveret i en sådan här situation.

Nu skall jag krypa ned i min nybäddade säng. Och imorgon måste jag nog klippa luggen.

Det kom ett sms

Bloggat den | April 27, 2009 klockan 7:38 pm | Inga kommentarer än

För längesedan föddes en mördare. Han hann döda 24 personer innan han avrättades. Det går rykten om att han lever, fast som en ande. Om du inte skickar vidare detta sms till 10 personer inom 10 min kommer han sitta vid din sängkant och den 7:e dagen kl 24:00 kommer han avrätta dig. Ingen kommer höra dig skrika, ingen kommer ens märka att du dör. Om du skickar detta sms vidare kommer han göra så din största kärlek verkligen inser hur mkt han/hon älskar dig. Jag valde det säkra före det osäkra. Vad väljer du? Tiden börjar nu…

Åh, vad jag ♥ Mr Ts kompisar!

Andra bloggar om sms

Tvära kast

Bloggat den | April 26, 2009 klockan 11:34 pm | 1 Kommentar

I föregående inlägg satt jag och, med all rätt, var löjligt glad.

Sedan skickade en vän en länk till Tims sida. Jag gick in på den, men redan efter att ha läst ett par meningar så brast det för mig.
Jag fortsatte läsa fragmentariskt, samtidigt som jag fullständigt gick sönder av gråt!

Tim är 12 år, precis som Mr T.
Tim har en hjärntumör, och nu är läget så kritiskt att det kanske inte ens är dagar - utan bara timmar - kvar.
Mr T har en klasskompis som har leukemi.
Det blir för verkligt, för nära.
Jag orkar inte läsa, men känner att jag är skyldig Tim att fortsätta läsa. Jag är skyldig Mr Ts klasskompis att fortsätta läsa. Jag är skyldig mina och alla andra barn att fortsätta läsa.
Men hur skall jag klara det?

Just nu kan jag inte läsa någonting. Nu måste jag bara tassa in till mina älskade, sovande barn och krama dem.

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Tim, Hjärntumör, Leukemi

Glad

Bloggat den | April 26, 2009 klockan 10:23 pm | Inga kommentarer än

Det finns ju verkligen miljoner saker man kan bli glad av. Problemet är väl att man oftast inte ser dem. Men ikväll dök det upp något alldeles framför ansiktet på mig, så det var svårt att missa.

Det var något så “enkelt” som ett mail från… en tonåring
(Jag höll på att skriva “ett barn” men insåg i sista sekunden hur fel det vore - tänk bara hur vansinnig jag själv skulle ha blivit om mossig tant hade kallat mig “ett barn” när jag var i den åldern. Och man är ju faktiskt inget barn när man är tonåring, även om jag som trist och pinsam morsa tycker att ett barn alltid är ett barn).

Jag är så glad att jag sitter här med ett stort leende i hela ansiktet.

Så får man en helg i sommarvärme att gå

Bloggat den | April 26, 2009 klockan 9:04 pm | Inga kommentarer än

Jag vet inte vart den här helgen tog vägen.
I fredags tog jag och Tonårsmorsan en supereffektiv sväng på IKEA. Med tanke på att ingen av oss har varit där tidigare (IKEA i Uppsala flyttade in i nya lokaler 1 april), så tycker jag att vi var väldigt duktiga. Vi var verkligen a perfect match när det gällde att styra vagnar och plocka i hyllor.

Igår… igår… nej, jag minns fasen inte vad jag gjorde igår. Inget vettigt alls, antar jag.
Idag har jag putsat fönstren i vardagsrummet. Sedan strök, och bytte, jag gardiner i hela lägenheten. Imorgon skall jag putsa resten av fönstren i lägenheten. Jaja, man kanske borde göra det innan man hänger upp nya gardiner, men nu gjorde jag inte det. Ok.

Jag missade tvättiden imorse, men hade sådan tur att jag kunde boka motsvarande tid imorgon istället. Så vid 23-snåret ikväll är det jag som sätter igång att tvätta (så behöver jag inte stressa imorgon, jag kommer ha häcken full ändå).

Nu: Van Veeteren

Dagen började med tårar

Bloggat den | April 23, 2009 klockan 8:58 am | 2 Kommentarer

Jag läste att 14-årige Joakim, som skadades svårt när han föll i en rulltrappa, nu har avlidit. Det var som att trycka på en knapp, och sedan satt jag här och snyftade hjälplöst.
Jag grät redan härom dagen, då jag läste om olyckan och att Joakim hade skadats svårt. Redan då rusade jag in till Mr T och fick honom att lova att aldrig åka på räcket till någon rulltrappa.

Nu när jag läste om hur tragiskt Joakims öde hade slutat, så vällde tårarna fram igen. Jag rusade på nytt in till Mr T (som ligger nedbäddad med bihåleinflammation), och fick honom att återigen lova att alltid stå stilla när han åker rulltrappa.
- Ja, mamma. Jag lovar. Du vet att jag alltid är försiktig.
Och visst vet jag det, men jag är orolig ändå.
Jag kramade honom så hårt att han till slut kved att han inte kunde andas.

Bra kväll

Bloggat den | April 22, 2009 klockan 10:34 pm | Inga kommentarer än

Vilken kväll. Först några timmar i föreningslivets verksamhet (åh, vad det betyder mycket för mig!), och sedan kom Majsan med en tårta.
Kan det bli bättre?

Imorgon blir det en heldag med Hunden på vischan!

I försök att omvandla negativ energi till kreativ dito

Bloggat den | April 21, 2009 klockan 3:24 pm | 2 Kommentarer

Idag har jag, driven av en stark get-off-my-back-anda tagit en långpromenad med Hunden, ringt fastighetsregistret, ringt landstinget, skrivit ett viktigt mail, servat Mr T som har bihåleinflammation (fast just det har jag gjort av pur kärlek), släpat ut en massa bös till soprummet, påbörjat en mastodontdisk (lite återstår fortfarande).

Återstår: Diska klart, åka med Prinsessan till gympan, byta persiennsnöre, boka tider med Majsan, gå på möte, ta mått på balkongen, byta till sommardäck på Spättan. Och mycket mer.

Måste köpa: Silikon (för utvärtes bruk), träreglar, nät, gardinstång och markisväv.

Både jobbigt och kul

Bloggat den | April 21, 2009 klockan 8:30 am | Inga kommentarer än

Jag blir stressad av att gå omkring och vara förbannad. Men mest av allt blir jag irriterad över att jag låter mig bli förbannad och stressad.
Det motiverar att jobba för en förändring, och det är där jag står nu. Att man inte kan förändra andra människor är ingen nyhet, så det gäller att koncentrera sig på att se om sitt eget hus.
Människor har säkert sina randiga skäl och rutiga orsaker till sitt agerande, och jag accepterar att jag inte alltid förstår dessa. Jag är inte ens intresserad av att alltid förstå. Elakt och ojuste beteende sårar och gör ont, oavsett vad motivet är.

Så, from nu arbetar jag aktivt för en rejäl förändring. Ju förr jag lyckas, desto bättre.
Startskottet går… NU!

Och allt är ju inte bara trist och jobbigt. En kul sak är tex att syrran är tillbaka på nätet!

Ego

Bloggat den | April 18, 2009 klockan 8:18 pm | Inga kommentarer än

Jag har ingen blogginspiration, så jag torrbloggar med en lista som jag hittade hos Förorts-Jerka:

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att promenera i Skölsta.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Vaknade
Vad gjorde du för 15 min sedan: Åt tacogratäng
Det sista du sa högt: Ta av dig jackan.
Det senaste någon sa till dig: Kittla mig.
Vad har du druckit idag: Kaffe. Och nu även ett par klunkar vin.
Vad var det senaste du åt: Tacogratäng.
Vad var det senaste du köpte: Matvaror på Willys.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Det är en ståldörr, klädd med någon slags träimitation.
Vad är det för väder hos dig nu: Soligt och kallt.
Godaste glassmaken: Salt lakrits, kanske.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Absolut!
Sover du tungt: Verkligen inte.
Drömmer du mardrömmar: Njae.
Trivs du med ditt jobb: Jag skulle behöva vara mer disciplinerad…
Favoritklädsel: Tights och tröja el tunika, typ.
Favoritlåt just nu: Någon av de jag har i min spellista.
Vad ser du om du tittar till höger: En bokhylla.
Vad gör dig glad just nu: Våren.
Vad ska du göra härnäst: Titta på TV. Eller surfa.
Höger- eller vänsterhänt: Vänster.
Humör just nu: Vid gott mod.
Favoritgodis: Jag äter det mesta.
Kläder just nu: Tunika.
Sommarplaner: Det har jag inte hunnit fundera över. Men det skulle vara kul att komma iväg till Kolmården med barnen.
Hur många kuddar sover du med: Två.
Spelar du något instrument: Njae, inte direkt.
Morgon- eller nattmänniska: Dygnet-runt-människa.
Vad är viktigast för dig: Att barnen mår bra.
Är du kittlig: Ja.
Snarkar du: När jag är gravid. Men det är jag inte.
Stjärntecken: Fisk.
Äckligaste insekten: Det vet jag inte.
Längtar du mest efter just nu: Det talar jag inte om!

En stressig och avslappnad dag

Bloggat den | April 18, 2009 klockan 1:54 am | 1 Kommentar

Det har varit ett jävla tempo hela dagen. Småärenden, storhandling, lunch med Förorts-Jerka (bara en sån sak!), hämta barn, lämna barn, fixa middag på transfetter, tvätta osv.
Ja, ni hör ju själva.

Som ett avbrott i tempot tog jag med mig Hunden och åkte ut till Skölsta. Vädret var på sitt allra bästa humör, och jag gick där och smälte ihop med alltet.
Det var så där underbart som det bara är när jag förlorar fotfästet i verkligheten och förflyttats till evigheten för en stund. Som om det inte var nog med detta, så skakades mitt inre (i fullaste välbehag!) om rejält för några sekunder. Det jag, om än bara för några sekunder, såg och upplevde sköljde genom botten av mitt inre. I fullt välbehag. Fantastiskt välbehag, även om kroppen förvandlades till en geléklump.
När jag efteråt slog upp mina mentala ögon visste jag inte om det jag just hade upplevt var verkligt eller inte. Men jag hoppas att det var det. Jag vill att det var det.

Imorgon har Arken Zoo Hundens Dag. Antingen går jag dit (med eller utan hund), eller så åker jag ut till Skölsta och njuter!

Jippie! Äntligen!

Bloggat den | April 16, 2009 klockan 2:57 pm | 5 Kommentarer

Jehovas vittnen knackade nyss på och berättade att det snart är slut på lidandet. Bra, då vet jag.
Nu kan jag andas ut.

Godmorgon

Bloggat den | April 16, 2009 klockan 8:32 am | Inga kommentarer än

Stress. Tjuriga miner. Orättvist gensvar. Irritation. Irrationellt bemötande.
Den här dagen kan bara bli bättre.

Önskar att jag var ute och cyklade

Bloggat den | April 15, 2009 klockan 8:35 am | Inga kommentarer än

Åh vad jag önskar att jag kunde ta med mig cykeln och sticka till Stockholm. Då skulle jag cykla omkring i vårsolen (för det skulle naturligtvis spraka av vårsol den dagen) på söder hela dagen. Ett lunchbreak för sushi skulle det bli, och sedan skulle jag fortsätta cykla.

Men det får bli en annan dag. I ett annat liv, kanske. Idag är hela dagen vikt för ett möte. Och ikväll skall jag ge mig in i föreningslivet igen.
Häpp.

Jag skall göra stan osäker

Bloggat den | April 14, 2009 klockan 8:48 pm | Inga kommentarer än

Ikväll har jag varit på möte och planerat inför sista april. Det ser ut som att jag kommer vara ute på stan hela natten.
Jojomensan.

Jag = Stolt morsa!

Bloggat den | April 14, 2009 klockan 2:45 pm | 2 Kommentarer

Mr Ts fröken ringde. Hon kunde väl bara inte hålla sig till det inbokade elevsamtalet, utan ville spontant ösa beröm över min son.
Han jobbar hårt och är fantastiskt duktig. Att på 2½ år läsa in 6 årskurser är mer än vad de flesta skulle klara av, men han har gjort det med den äran. Han kämpar på, och han presterar.
Han hade turen att hamna i en väldigt studiemotiverad klass när vi hoppade av Waldorfsekten, men även ställt mot det så är han en hjälte.

Jag är så stolt så jag nästan smäller av! Idag skulle Mr T kunna be mig om vad som helst, och han skulle få det (men berätta det för guds skull inte för honom)!

En pappa, i en annan del av Sverige, ringde.
Ett litet hopp har tänts om att han kanske kan få loss sina barn ur Waldorfsekten. Han vågade inte hoppas för mycket (han har kämpat och hoppats i flera år), men håller ändå fast vid detta halmstrå som har dykt upp.
Jag skäms nästan över att berätta om mina barns lycka och harmoni över att få gå på en skola får vara kreativa och får kunskap. Och jag håller tummen hårt för pappan och hans barn. Jag har träffat barnen, och vet hur oerhört gärna de vill bort från ullkoftorna och filttofflorna. För varje dag de är kvar hos Waldorfsekten så får de ju ytterligare en dag att ta igen kunskapsmässigt, så jag håller tummen så att knogarna vitnar.

Vårtrött?

Bloggat den | April 13, 2009 klockan 10:18 pm | Inga kommentarer än

Precis när vi hade ätit middag var som att all energi rann ur mig, och jag blev toktrött. Det känns som att en dunderförkylning är i antågande, men jag hoppas att det bara är vårtrötthet.
Jag har absolut inte tid att vara sjuk den här veckan!

Barnen har verkligen fått hur mycket godis som helst, från alla håll, under påsken. De har inte lyckats få i sig en bråkdel av allt, och det lär nog dröja länge innan äggen är tomma.
En upptäckt i samband med påskens alla godisägg är att Prinsessan inte är speciellt förtjust i choklad längre. Först framstod det som helt obegripligt, men till slut kom vi på det; Senast Prinsessan blev magsjuk, så hade hon ätit en chokladbit bara en liten stund innan hon började kräkas. Och även om chokladen inte var boven i det dramat, så kan man ju ändå göra associationer som gör det svårt att äta det där som man tidigare tyckte var så gott.
Jag själv är ett bra exempel på det. Jag har mått obeskrivligt illa under alla graviditeter, och knappt kunnat äta någonting. När jag väntade Mr T försökte jag förmå mig att äta, genom att bara göra mina favoriträtter. Det resulterade i att jag förlorade mina favoriträtter, och inte kan äta dem längre.

Nej, nu får det bli en balja kaffe, i hopp om att hålla mig vaken tillräckligt för att se klart Van Veeteren.

En liten skillnad av stor betydelse

Bloggat den | April 13, 2009 klockan 8:20 pm | 1 Kommentar

Prinsessan: - Mamma, jag knarkar!
Jag: - ??? Ööhhh… va? Menar du knarrar?
Prinsessan: - Ja, jag sa ju det.

Hoppas att jag lyckades förklara skillnaden mellan knarra och knarka. Om inte, så lär hon väl gå till skolan imorgon och berätta om sitt missbruk, samtidigt som hon illustrerar med sina små roliga ljud.

Och rätt rad är…

Bloggat den | April 12, 2009 klockan 12:02 am | 4 Kommentarer

Jag är imponerad (fastän jag kanske istället borde vara skrämd?) över hur väl mina läsare känner mig. Eller åtminstone den del av mig som jag delar med mig av genom bloggen. Och jag är än mer imponerad över hur många som uppenbarligen har hängt med genom åren (och hur mycket ni har lagt på minnet).

Här kommer de rätta svaren i min Jubileumsquiz.

1. Vilken färg hade min första hemsida?
1 Grå
2. Vad pryddes denna första hemsida bla av?
2 En 50-talspinuppa
3. Hur många gånger har jag blivit “Veckans Tigerlänk“?
x Två
4. Att jag och AG träffades via nätet känner nog de flesta till. Men på vilket sätt hittade vi varandra?
2 Jag hittade AGs sida när han blev “Veckans Tigerlänk”, och mailade honom
5. Hur långt efter att jag och AG hade träffats (irl) föddes Herr Fiffig?
1 13 månader
6. Vem/vilka låg bakom det första mordhotet jag mottog utifrån min blogg?
2 En person som uttalade sig för Uppsala Waldorfsekts räkning
7. Vilken släkting (som jag tidigare bara hade träffat vid något enstaka tillfälle) fick jag kontakt med via nätet?
1 Min syster
8. Vilket typsnitt är jag fullständigt allergisk mot?
x Comic Sans
9. Var utspelade sig den första bloggträff jag var på (även om ordet blogg inte var påkommet vid den tidpunkten)?
1 Göteborg
10. Vilken av följande personer fick jag det stora nöjet att då göra bekantskap med?
2 Martinique

Smulmia och Susen lyckades båda få nio rätt. Vän av ordning kanske då kan tycka att det skulle passa sig med en utslagsfråga, men jag väljer en annan väg att gå.
Det kan ju nästan ses som fusk att Susen svarade rätt på fråga 7 (då hon ju faktiskt är systern ifråga). Dessutom inser jag, såhär i efterhand, att fråga 9 antagligen var något av en slamkrypare. Det var ju ingen officiell bloggträff jag var på, utan det var mer en nu-ska-vi-ses-och-hoppsan-vi-råkar-alla-vara-bloggare-träff det handlade om (vilken Susen även var med på!).
Så jag utser härmed allsmäktigt Smulmia till vinnare!
Grattis!
Vad vinsten blir har jag inte bestämt än, men maila mig gärna din adress så kommer den med posten.

När olika tidsåldrar möts

Bloggat den | April 11, 2009 klockan 11:19 pm | Inga kommentarer än

Jag lyssnar på Cyndi Lauper, och försöker samtidigt förklara för AG den känsla musiken ger mig, vilken jag även förknippar med tiden då jag bodde i USA.
- Jaha. Mitt minne av Cyndi Lauper är att vi spelade hennes skiva på vårt disco när jag gick i ettan svarade han.

En lång fredag går mot sitt slut

Bloggat den | April 10, 2009 klockan 11:35 pm | 5 Kommentarer

Dagens happening blev att åka ut till förorten för att beskära Jerkas äppelträd. AG och Förorts-Jerka satt på uteplatsen och fikade och tittade på, medan jag klättrade runt i trädet och beskar.
Men jag klagar inte. Jag fick också en kopp kaffe när jag tog mig en paus. Och de sista tre grenarna, som jag inte nådde, tog AG hand om, så han kände sig nog nyttig han också.
Prinsessan, Herr Fiffig och Ellet ville ta en sväng som påskkärringar, så jag fick plocka fram mina makeupartist-talanger.
Dagens förortsbesök finns fotodokumenterat hos Jerka.

Mr T har åkt ut på landet, men sa att han kommer hem imorgon. Hoppas att han gör det, för jag börjar få ordentlig abstinens efter honom. Har inte sett så mycket av honom under påsklovet.
Det börjar nog bli dags för en heldag med bara honom.

Tack för alla äggkokningstips. Jag testade idag, och lyckades nästan. Imorgon skall jag lyckas helt.

Ikväll spelade jag Owe Thörqvist för Prinsessan och Herr Fiffig. Jag vet inte om det gör mig till en bra eller dålig morsa, men de gillade det iaf.

Imorgon är sista dagen att svara på min quiz!

Hur kokar man det perfekta ägget?

Bloggat den | April 9, 2009 klockan 11:25 pm | 10 Kommentarer

Trots alla år av äggkokande (jag har kokat hundratals, kanske tusentals), vet jag inte hur man åstadkommer det perfekta ägget. Vet du?
De gånger jag lyckas handlar det mer om slump än skicklighet. Men jag vill lyckas varje gång!

För tydlighetens skull vill jag klargöra att det perfekta ägget, enl min mening, skall ha hård vita och rinnig gula.
Om gulan blir hård duger ägget till att skivas och läggas på mackan, men det är inte speciellt roligt att äta som det är. Om vitan blir snorig kan jag inte förmå mig att stoppa in ägget i munnen.
Nej, hård vita och lös gula skall det vara!

Men hur når jag dit?

Andra bloggar om Ägg, Äggkokning

Dymmelonsdag

Bloggat den | April 8, 2009 klockan 8:42 pm | 2 Kommentarer

Idag har jag
* på en och samma gång; försökt få Prinsessan och Herr Fiffig att klä sig, hämtat Hunden, hämtat Mr T hemma hos Ralle, lämnat Mr T hemma och hämtat Alicia
(tro mig, det hade varit enklare att valla en flock vilda apor),
* tagit en promenad med barnen och Hunden i Skölsta
(vårmyset uteblev i snålblåsten),
* släpat ut ett ton tvätt till tvättstugan,
* beställt och hämtat biobiljett till Mr T,
* jagat Hunden som smet när barnen tyckte det var en bra idé att ha alla dörrar på vid gavel,
* tvättat 12 maskiner (hittills, jag är inte klar än),
* manglat lakan.

Dessutom har embryot till ett samarbete som jag ser mycket fram mot, fötts. Det känns oerhört spännande!

Nä, nu är det väl dags att gå ut i tvättstugan och ladda om maskinerna.

Jubileumsquiz

Bloggat den | April 7, 2009 klockan 5:36 pm | 8 Kommentarer

Idag firar min blogg 10-årsjubileum!
*fanfar!*
Det firar jag med en liten quiz om mig och mina år på nätet. Den som får flest rätt kommer säkert att få något fint pris. Maila svaret (senast på lördag) till den mailadress som finns i högerspalten.

1. Vilken färg hade min första hemsida?
1 Grå
x Gul
2 Grön

2. Vad pryddes denna första hemsida bla av?
1 Massor av animerade giffar
x En häxa
2 En 50-talspinuppa

3. Hur många gånger har jag blivit “Veckans Tigerlänk“?
1 En
x Två
2 Tre

4. Att jag och AG träffades via nätet känner nog de flesta till. Men på vilket sätt hittade vi varandra?
1 AG kontaktade mig efter att ha sett lättklädda bilder på mig på min hemsida
x Vi träffades via en nätdatingsite
2 Jag hittade AGs sida när han blev “Veckans Tigerlänk”, och mailade honom

5. Hur långt efter att jag och AG hade träffats (irl) föddes Herr Fiffig?
1 13 månader
x 10 månader
2 7 månader

6. Vem/vilka låg bakom det första mordhotet jag mottog utifrån min blogg?
1 En galen virrpanna som satt på hispan, och olovandes hade tillgång till internet
x Bandidos
2 En person som uttalade sig för Uppsala Waldorfsekts räkning

7. Vilken släkting (som jag tidigare bara hade träffat vid något enstaka tillfälle) fick jag kontakt med via nätet?
1 Min syster
x Min pappa
2 Min bror

8. Vilket typsnitt är jag fullständigt allergisk mot?
1 Helvetica
x Comic Sans
2 Verdana

9. Var utspelade sig den första bloggträff jag var på (även om ordet blogg inte var påkommet vid den tidpunkten)?
1 Göteborg
x Stockholm
2 Malmö

10. Vilken av följande personer fick jag det stora nöjet att då göra bekantskap med?
1 Miss Chiq
x Carina Ö
2 Martinique

Lycka till!

Äntligen! Välkommen hem, Annika!

Bloggat den | April 7, 2009 klockan 1:27 pm | 11 Kommentarer

Det är nästan som en religiös upplevelse. Inte för att jag någonsin har haft en sådan, men jag tänker mig att det känns ungefär så här. Det ilar, och håret reser sig på hela kroppen när jag tänker på det.
Och jag tänker på det nästan hela tiden.

Annika Östberg Deasy är på väg hem! Det är stort.
Mitt hjärta har brunnit för Annika sedan första gången jag hörde talas om henne. Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan genom åren, gällande hennes öde.
När Rick fick komma hem år 2000 tyckte jag att det kändes hoppfullt även för Annika, men det hoppet har grusats några gånger sedan dess.
Men nu kommer hon! Det är på riktigt. Det kan bara handla om dagar innan hon är hemma.

Det här är så fantastiskt att jag har svårt att hålla tårarna tillbaka.
Efter 27 år i ett Amerikanskt fängelse är det inte gjort på en dag att ställa om sig till ett normalt liv (vad det nu är). Jag vet att Rick har kämpat efter sina 20 år i Texas fängelser, och Annika lär nog också få kämpa. Men jag tror att hon kommer klara det, inte minst med det stöd jag vet att hon kommer få från Rick.

Annika kommer hem. Nu blev våren plötsligt ännu vackrare!

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Östberg Deasy, Annika Östberg, Rick Flinga
Intressant?
SvD, DN, DN

Påsklov

Bloggat den | April 6, 2009 klockan 12:23 am | Inga kommentarer än

Mr T har stuckit iväg med Ralle, och det återstår att se när han kommer hem igen. Hoppas att det blir innan skolan börjar.
Själv tänker jag ta med mig Prinsessan och Herr Fiffig, och åker för att umgås med Cyberfrun och min norska familj.
Najs!

Insikt

Bloggat den | April 5, 2009 klockan 8:21 pm | 2 Kommentarer

Alicias (Prinsessans kompis) föräldrar är nästan jämnåriga med min lillebrollas barn!

Oj

Bloggat den | April 5, 2009 klockan 12:37 am | 1 Kommentar

Jag har nog, ärligt talat, aldrig någonsin surfat så lite som jag har gjort den senaste veckan. Datorn har knappt varit påslagen, och när den väl har varit det så har jag mest bara kollat vad som har hänt i världen. Jag har haft fullt upp med annat; våren, livet, barnen, vårstädning och planer på att bli frisk (oftast är jag fylld av jävlar anamma, men det finns också stunder där jag är övertygad om att jag kommer att dö).

För ett par dagar sedan förstod jag att ett blogginlägg som jag skrev för någon vecka sedan hade orsakat starka reaktioner på sina håll. Det var en överrumplande insikt, då i princip ingen har reagerat inför mig. Men det behöver man naturligtvis inte göra, om man inte vill.
Hur som helst, så tycks andra (i varierande grad) ha gett sig ut för att kontrollera boklådor, och det är ju bra.
Vad som är mindre bra är att jag verkar ha tillskrivits att utpeka vilken bokhandel (och vilket bokförlag) det handlade om. Det gjorde jag inte (läs gärna igen, om så krävs), och det var ett mycket medvetet val av mig när jag skrev min text.
Andras “undersökningar” utpekar uppenbarligen både boklådor och bokförlag, och det är väl bra (?). Detta står dock helt fritt från det jag skrev.

Nu har jag inte på långt när läst allt som skrivits om detta under veckan som gått. Vad jag förstår av det jag har fått berättat, så har det mesta skrivits på bloggar jag aldrig har besökt, och än mindre har adressen till, och därmed är det svårt att reflektera över det skrivna.
Men sammantaget kan jag väl säga att jag tycker att det är bra att/om en diskussion kommer till stånd.

Om några dagar fyller min blogg 10 år. Hur tycker ni att jag skall fira det?

Buuhuuhuu…

Bloggat den | April 4, 2009 klockan 10:52 am | 2 Kommentarer

*snyft*

Prinsessan skuttade glatt upp ur sängen imorse. Kläderna hade hon redan lagt fram igår kväll, och efter frukost packade hon den lilla ryggsäcken med de saker hon skulle ha med sig. Plånbok, cerat, hårborste, en saftflaska, pappersnäsdukar och sånt.
Nyss blev hon hämtad av Alicia och hennes familj. De skall åka till Stockholm och bla gå på Naturhistoriska.

Jag får en klump i magen. Och en i halsen.
Jag kanske inte “borde” känna så, men det gör jag.
Det är första gången vi är ifrån varandra på det här sättet, och det känns lite läskigt. Alla hemska saker som skulle kunna hända far genom mitt huvud. Jag försöker förtränga dem.
Jag har fullt förtroende för Alicias föräldrar, och vet att Prinsessan kommer få en toppendag. Så jag försöker ta mina hemska tankar för vad de är; mina egna nojor.

Nu skall jag nog lägga mig i fosterställning en stund.

Påskpyssel, vårsol och (den där jävla) svanskotan

Bloggat den | April 1, 2009 klockan 10:43 pm | 4 Kommentarer

Dagen började med att jag följde med barnen till skolan. Jag hälsade på i Herr Fiffigs klass, och vi påskpysslade (min påskhare blev snyggast av alla. Samma sak med påsktuppen!). Efter lunch tittade jag in i Prinsessans klass en stund, och det blev påskpyssel där också!

En lärare som jag mötte i korridoren bad att få prata med mig, och vi satte oss i hennes arbetsrum.
Hon har följt Mr T sedan barnen började på skolan för 2½ sedan, och det var med tårar i ögonen hon berömde hans enorma utveckling och hårda arbete.
Han började i nuvarande skola under ht i fyran, och stod då kunskapsmässigt på noll i alla ämnen. Samtidigt som han skulle hålla jämt tempo med sina klasskompisar behövde han alltså läsa in den kunskap han gick miste om under sina år hos Uppsala Waldorfsekt.
Och han har gjort det med bravur!
Läraren som uttalade denna beundran är ingen duvunge. Hon är välutbildad och har mer än 30 år i yrket. Hon har under årens lopp tagit hand om (och räddat) andra elever från Waldorf. Det Mr T har presterat står utöver det mesta, enl henne.
Ibland är det mer än behagligt att vara stolt mamma. Jag bara lapade i mig.

Prinsessan och jag tog en promenad hem i den gnistrande vårsolen. Sedan hämtade vi Hunden, och tog en promenad ute på vischan. Vädret var fantastiskt och vårbäckarna porlade. Kan livet bli bättre? Vi njöt i fulla drag.
Enda smolket i dagens glädjebägare var väl när Hunden fick syn på en åker som låg under vatten, straxt nedanför en slänt. Åh, jag skall bada! tänkte han, och gjorde slag i saken innan jag hann reagera.
Jag for iväg som en snorloska och landande - naturligtvis! - på svanskotan! Fan! Jag rutschade nedför slänten, och hann få stopp precis innan jag plumsade ned i vattnet. Alltid något.
Jag börjar snart ge upp hoppet om att bli fri från smärta i svanskotan. Den där gamla foglossningen som jag dras med gör ju heller inte läkningsprocessen lättare.

Jag vet inte om jag är ovanligt trött (eller kanske bara på väg att bli galen), men jag började skratta hejdlöst när Leif GW Persson använde uttrycket Det är som att lugga en flintskallig i kvällens Efterlyst.
Det är ju knappast något nytt uttryck. Jag har hört det sedan jag var liten, och aldrig någonsin reflekterat över att det skulle kunna vara roligt. Nu skrattade jag så att tårarna sprutade ur ögonen på mig!
Det får mig att tänka på när jag var höggravid med Herr Fiffig, och livet (rent fysiskt) var tungt och jobbigt i största allmänhet. Jag och Mr T låg i soffan hemma hos AG och tittade på Emil i Lönneberga. Scenen där Emil fastnar i soppskålen (en scen jag dessförinnan hade sett många gånger) fick det att fullständigt brista för mig. Jag skrattade, och det tycktes aldrig kunna ta slut. Det var nästan så att Mr T och AG hann bli riktigt oroliga för mig.

Ett samtal med en vän som ligger mig mycket varmt om hjärtat var som en lisa för min själ.
Mer sånt, tack!

Nu skall jag läsa lite bloggar. Om jag orkar. Den senaste veckan har jag inte ens hunnit läsa de bloggar vars skribenter jag umgås med irl *skäms* Inte för att jag läser så många bloggar utöver mina irl-vänners, men ett fåtal är det. I stort sett läser jag samma bloggar idag som jag läste för tio år sedan.
Jag vet, lite småtråkigt, men sån är jag.
Om du har tips om bloggar som har sett dagens ljus under de senaste tio åren, och som du tycker att jag borde läsa, så är det bara att tipsa.
Tack på förhand.

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad nioåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Tioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Femtonårig datanörd. Superduktig på bilddesign och filmmakeri. Dessutom är han en riktig plugghäst :)
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax & Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med ibland.