Vårtrött häxa

Bloggat den | March 31, 2009 klockan 8:18 pm | 3 Kommentarer

Två dagar i rad har jag tillbringat många timmar ute i vårvädret. Underbart (trots att det blåste igår) och välgörande, men ack så tröttande.
Jag kommer somna ovaggad ikväll. Imorgon kliver jag upp före tuppen. Inte för att ge mig ut i skogen, utan för andra äventyr.
Godnatt.

FYI

Bloggat den | March 30, 2009 klockan 1:25 am | 4 Kommentarer

Den 6 november skulle jag utan problem kunna tillbringa i det anskrämligt fula Uppsala musik- och kongress. Byggnaden kommer nämligen vara fantastiskt vacker denna dag.
Jo, minsann.
Då står ingen mindre än självaste darling Robert Zero Karl Oskar Broberg på scenen!

(Den mannen och en låda apelsiner, och det skulle fan inte bli mycket skalat den kvällen!)

Men nej… Jag får väl nöja mig med att sitta här… och lukta på mina blommor…
Och hoppas att han hör mina lockrop.

Andra bloggar om Robert Broberg

Min hemlige älskare?

Bloggat den | March 29, 2009 klockan 9:49 pm | 4 Kommentarer

Jag pratade i telefonen med pappan till en av Prinsessans kompisar. När vi var på väg att avsluta samtalet sa han
- Ok, då säger vi så. Puss. Hejdå.
Hahaha! Jag började gapskratta i samma sekund som jag la på luren. Undrar om han själv gjorde samma sak (eller bara kände sig pinig). Reflekterade han ens över vad han hade sagt?
Jag vet att jag ibland drar standardfraser när jag är på väg att avsluta telefonsamtal, men jag har ännu inte (vad jag vet) sagt Puss till någon förälder till barnens kompisar.

Censur av det fria ordet i svensk bokhandel?

Bloggat den | March 28, 2009 klockan 7:13 pm | 7 Kommentarer

När jag och Prinsessan var på stan gick vi bla in i en bokhandel. Jag strosade planlöst omkring bland hyllorna och nosade lite på böckerna. Efter en stund insåg jag att jag inte hade sett Mia - Sanningen om Gömda någonstans, så jag frågade efter den.
Jodå, de hade några ex på lagret. När jag frågade varför de inte stod ute i butiken fick jag svaret
- Det blir problem med [namnet på ett bokförlag] om vi har den framme.
Jag gjorde stora ögon, och ställde några högst relevanta frågor. Men jag fick inga svar på mina frågor. Bokhandlaren såg ut som att h*n tyckte att h*n redan hade sagt alldeles för mycket.

Vad fan säger man? De får alltså stå och sälja Antonssons bok “under disk”!
På vilka grunder kan man få problem med ett annat bokförlag, bara för att man har den bok som innehåller århundradets scoop, i hyllorna?
Jag spekulerar bara, men min gissning är att det där “andra bokförlaget” har meddelat något i stil med “Om ni har den där boken framme så får ni inte sälja våra böcker”. Det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma på.
Någon som kan tänka sig en bättre förklaring?

Jag informerade iaf bokhandlaren om att de borde ge Mia - Sanningen om Gömda en central plats i butiken. Inte minst med tanke på att bokens författare antagligen kommer att somna med en guldspade i sin hand ikväll.

Andra bloggar om Mia - Sanningen om Gömda, Monica Antonsson, Bokhandel, Censur
Intressant?

Dagens balansövning

Bloggat den | March 28, 2009 klockan 5:03 pm | 1 Kommentar

Jag hade lite småbrottom när jag kom in genom dörren, eftersom jag ville ta mig till toaletten så snabbt som möjligt. I min stress missade jag högen av tonårsskor, och snubblade naturligtvis. Jag ramlade handlöst in i en hylla, och slog huvudet i väggen när jag försökte återfå balansen.
Under denna balansövning hann jag även att gå ned halvt i spagat, och det knäckte till i svanskotan (som ju var på bättringsvägen). Så nu ligger jag här med en vetekudde under ändalykten och undrar vad tonårsgrabbar har emot skohyllor.

Hunden, snö, tomat och smultron

Bloggat den | March 28, 2009 klockan 12:49 am | 1 Kommentar

Tur att jag inte är skidåkare. Jag har ingen aning om hur jag skulle ha vallat ikväll.
Jag tog en sen kissrunda med Hunden, och upptäckte till mitt stora förtret att ett litet snötäcke hade lagt sig. Detta lilla snötäcke hade efter bara några steg förvandlat mina kängor till platådojjor som skulle gjort Björnåbenny gröna av avund!
Hur vallar man mot sånt?

Ja, Hunden är här hela helgen. Hans matte är på konferens, så vi får gosa med honom på heltid. Stackars matte passade på att tappa rösten innan hon for, men jag hoppas att hon ändå får möjlighet till nöje och avkoppling (mellan allt konferensande).

Härom dagen köpte jag och Prinsessan frön. Det blev körsbärstomater (röda och gula) och smultron. Nu skall dessa petas ned i krukor för att gro i köksfönstret.
Ni kan nog riktigt se framför er hur det kommer att prunka här på balkongen (och uteplatsen- to-be?) när vi nått en varmare årstid.

Kom igen! Jag har redan kavlat upp ärmarna!

Bloggat den | March 27, 2009 klockan 1:58 pm | 1 Kommentar

Jag fattar ingenting.
Tillhör Arto ett annat kön än vad jag alltid har trott. Det skulle ju iofs förklara en del. Men varför har Arto utmanat mig att slå honom/henne? Och hur värderar man ett slagsmål? Skall det utvärderas, eller vaddå?

Eller är det bara så att Fejjan behöver en språkvårdare?

Andra bloggar om Facebook

Lyxmorgon

Bloggat den | March 27, 2009 klockan 8:23 am | Inga kommentarer än

Hundens gulliga matte kom och lämnade, inte bara hunden utan även blommor och choklad. Hon vet minsann hur man gör en Häxa glad
Blommorna står i en vas här intill, och chokladen passar perfekt till det nybryggda kaffet.
Kan en dag börja bättre än så här?

Earth Hour

Bloggat den | March 25, 2009 klockan 10:35 pm | 6 Kommentarer

Det har ju knappast undgått någon att Earth Hour infaller på lördag, den 28:e, mellan kl. 20:30 och 21:30.
Jag tar inte gift på att det blir rena natta här, men om jag kommer ihåg det så är det inte alls omöjligt att jag tar mig en runda i boningen för att släcka onödig belysning.

Några som uppenbarligen inte bryr sig ett skvatt om Earth Hour är UppsalaHem. De stod nämligen i lokalnyheterna i morse och slog sig för bröstet om att de minsann skall delta. De släcker ned alla sina kontor under Earth Hour!
Sug på den!
Exakt hur många av UppsalaHems kontor har öppet mellan 20:30 och 21:30 på lördagar? Jag bara frågar.
Sanningen att säga, så hoppas jag att UppsalaHem inte begränsar sin nedsläckning av obemannade kontor till denna lördagstimme, utan att de alltid har släckt när de har stängt.

Andra bloggar om Earth hour, Uppsalahem

Meddelas endast på detta sätt

Bloggat den | March 25, 2009 klockan 11:16 am | 1 Kommentar

Det verkar som att förkylningen börjar komma av sig innan den hann knocka mig helt. Det tackar jag för.

Förmiddagen har ägnats åt återkommande kontakt med sjukvården. Det har dock inte handlat om vare sig förkylning eller den spruckna svanskotan (som fö är på bättringsvägen även den).
Det har gnagt, stressat och oroat mig alltmer på sistone, men nu har jag kommit till en brytpunkt. Behandling påbörjas inom kort, och förhoppningsvis leder det till att jag blir frisk. Det är i alla fall vad jag satsar på.

Jag har bestämt mig för att inte skriva något mer om detta här i bloggen, så ni får nöja er med ovanstående, ofullständiga, information.
Och så kan ni ju få hålla tummen för mig.

Kladdkaka och wienerbröd är bra mot förkylning!

Bloggat den | March 24, 2009 klockan 12:53 pm | 1 Kommentar

Jag snörvlar, snyter mig, dricker te och nyser så tårarna rinner. Utanför fönstret skiner vårsolen retsamt.
Men Spättan kom hem igår, och hon är pigg och kry.
Jag är inte hungrig, men sugen. Jag är sugen på wienerbröd, kladdkaka, muffins och kakor. Det borde vara bra förkylningsmedicin. Dessutom tror jag inte att kidsen skulle ha något emot att käka det som mellis när de kommer hem från skolan.
Tänk om jag skulle ta Spättan och åka en sväng till Willys och handla innan jag hämtar barnen i skolan. Vad poppis jag skulle bli.
Åh, vilken supermorsa jag är!

En Prinsessa, men knappast på ärten

Bloggat den | March 21, 2009 klockan 9:55 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan är, utan konkurrens, den tuffaste i syskonskaran. Hon vet vad hon vill och har ett välsmort munläder. Hon äter portioner som är lika stora som AGs, och hon slår Mr T i armbrytning.
Nu sitter hon och tittar på Starwars med sin far, och hon är mycket engagerad i filmen. Hon har full koll på karaktärerna, och kommenterar det som händer.
- Haha… han suger! kommenterar hon någon av karaktärerna.
Själv har jag aldrig lyckats uppbringa något intresse för de där filmerna, trots att jag verkligen har försökt.
Precis som i en Marklundsksrivelse.

T - som i Torrblogg

Bloggat den | March 21, 2009 klockan 12:19 am | 1 Kommentar

Jag är så oinspirerad denna fredagkväll, så det får bli en torrbloggning. Och det får bli i form av en sån där lista där svaren skall bestå av ett ord, och ordet skall börja på samma bokstav som ens namn.
Varsågoda!

01. Vad heter du? theWitch
02. Ett ord på fyra bokstäver: Trav
03. Flicknamn: Tyra
04. Pojknamn: Torkel
05. Yrke: Trädgårdsmästare
06. Färg: Tempera
07. Klädesplagg: Trosor
08. Mat: Tacos
09. Sak i badrummet: Tvål
10. Plats/stad: Tokyo
11. En orsak att vara sen: Tidsbrist
12. Något man skriker: Tyst!
13. Film: Timmarna med Rita
14. Något man dricker: Te
15. Band: Tomas DiLeva
16. Djur: Tiger
17. Gatunamn: Tycho Hedéns väg
18. Bil: Trabant
19. Sång: Take A Chance On Me
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Trekant

Upp-och-ned-vända veckan

Bloggat den | March 19, 2009 klockan 10:28 pm | 1 Kommentar

Det började ju redan i söndags, med att resan hem från Örebro inte riktigt blev som det var tänkt. Måndagen blev inte så effektiv, eftersom barnen fick vara hemma från skolan efter den extremt sena hemkomsten.
Hela tisdagen gick åt till waldorfrelaterade insatser, och därmed fick jag skjuta på det jag hade tänkt göra.

Igår kväll kom Förorts-Jerka hit och fikade. Jag kan väl egentligen inte skylla honom för att jag inte hade gjort allt jag borde ha gjort under dagen, men det gör jag iaf.

Idag var det så gnistrande vårväder utanför fönstret, så jag bestämde mig för att ta en långpromenad med Hunden.
Jag hann inte mer än att runda husknuten innan jag kunde konstatera att vädret körde med falsk marknadsföring. Det blåste småjävlar. Men jag hade klätt mig för snöstorm, så jag knallade på.

Det var barmark nästan överallt, men på en smal liten jävla gångväg mellan husen var det blankis. Hunden stannade och luktade på en pinne, och jag väntade på honom. Då såg jag plötsligt mina ben glida iväg, och sedan small jag i backen så det sjöng om det. Jag landade, som alltid, på svanskotan.
Wow, vad kul, vi skall leka! tänkte Hunden.
Jag låg och kved, och det var inte det lättaste att få fram ett bestämt Nej till 50-kiloshunden som skuttade, pussade och viftade glatt på svansen åt mitt (i hans ögon) plötsliga lekintresse.
Till slut kom jag upp på fötterna igen, och promenaden kunde fortsätta. Det gick faktiskt ganska bra så länge vi promenerade, vilket vi gjorde i tre timmar.
Det var först när vi kom hem som jag insåg hur fruktansvärt ont jag faktiskt hade (och har). Då upptäckte jag dessutom att ena handflatan var svullen och prydd av ett blåmärke.
Resten av dagen och kvällen har jag hasat omkring och sett ut som en hundraåring med brutna lårben.

Imorgon är barnen lediga från skolan. Mr T har redan stuckit hem till Ralle, och det återstår att se vad Prinsessan och Herr Fiffig sysselsätter sig med imorgon.
För att komma undan risken att Prinsessan går omkring och klagar på att hon inte har något att göra (om hon inte leker med någon kompis), så köpte jag en dammvippa idag! Prinsessan har vippat slut på den förra för länge sedan.
Om hon ger uttryck för tristess imorgon så drar jag bara fram dammvippan och ett par scotchbrite, så är hennes lycka gjord.
Om hon kräver mer än så, så får hon väl även passa upp på sin rörelsehindrade mor.

Menopaus, känn dig välkommen!

Bloggat den | March 19, 2009 klockan 8:37 am | 7 Kommentarer

Är det inte det ena, så är det det andra.
Gemensamt för de båda är att endometriosen tar mitt liv i besittning, och det är lika jävla trist varje gång.

Om jag skall säga något positivt om min endometrios, så är det väl att det är det mest pålitliga preventivmedel jag någonsin haft. Ja, sanningen att säga; i princip det enda preventivmedlet jag har använt mig av. Men nu lär det ju inte bli några fler barn för mig, så jag skulle lätt kunna leva utan det här.

Jag kan ärligt säga att jag ser fram mot klimakteriet! Många kvinnor verkar se det som början till slutet. Själv ser jag fram mot det som en kommande befriare. Tyvärr lär jag väl få vänta tio år till, men jag väntar hoppfullt.

Läs även andra bloggares åsikter om Mens, Ägglossning, Klimakteriet

Prinsessan låter kvasten gå

Bloggat den | March 18, 2009 klockan 8:37 am | 4 Kommentarer

Jag väckte Prinsessan, och hon slog upp ögonen med ett leende på läpparna. Och så kvittrade hon
- Mamma, ikväll börjar Rent Hus igen! och hon lät så lycklig.

Allvarligt, snart börjar jag bli orolig för hennes onormalt stora städintresse. Det kan inte vara normalt att en sjuåring älskar att tvätta, skura golv, vika kläder, rensa skåp, diska, putsa speglar och fönser osv.
Men jag klagar inte. Jag medger att det finns betydlig mer osunda sysslor som barn och ungdomar kan ägna sig åt.

Jag såg att den där Lulu ska vara med i säsongens program, och det känns ju inte direkt som något lyft. En mer överspänd människa har jag nog aldrig sett i TV-rutan.
Och Lulu, vad är det för namn? Är hon en pudel, eller?

Läs även andra bloggares åsikter om Rent Hus

Återhämtning

Bloggat den | March 16, 2009 klockan 1:23 pm | Inga kommentarer än

Jag försökte inte ens väcka barnen imorse. Efter nattens äventyr var de väl förtjänta av en tilltagen sovmorgon. En sovmorgon som i förlängningen blev en helt skolledig dag.

Prinsessan och Herr Fiffig möblerar och städar i det dockskåp som Prinsessan fick med sig från Örebro (efter sin kusin). Mr T satt och kollade på Google Earth, och lyckades hitta sig själv där (sic!).
Jag, som inte brukar reagera nämnvärt på sömnbrist, är så trött så det värker i kroppen. Det känns nästan som febervärk.

Ikväll blir det bara jag och Herr Fiffig som går till Idrottsskolan. Prinsessan skall nämligen på fest.
Själv önskar jag att jag fick krypa ned under täcket och inte behövde komma fram förrän imorgon bitti.

Nu är det dags för en sen lunch. Det får bli rådjursstek.

En helg av fylla och lite söndagsäventyr

Bloggat den | March 16, 2009 klockan 3:21 am | 2 Kommentarer

Så är en helg i Örebro avklarad. Det blev en helg med mycket fylla.
Först var det Världens Bästa Jocke som skulle firas, eftersom han nyss uppnådde den aktningsvärda åldern av 40. Balunsen gick av stapeln på en mc-klubb, och det blev kärt återseende av en del gamla vänner och bekantskaper. Men mest var det faktiskt nya ansikten.
AD/DC stod för underhållningen, och det var ett jävla drag. När de hade blåst rent, så tog en trubadur och hans gura plats på scenen.

Brorsan och hans fru var barnvakt, så det gick ingen nöd på kidsen. De mumsade chips och godis, och tittade på mello. Dessutom kom pappa och hans fru dit, så det blev en mindre släktträff.

Idag var det dags att fira mamma, som fyller 70 i dagarna, och där är blev det släktträff i större skala. Av sina barn fick hon det hon har tjatat om i ett halvår - en biljett till Christer Sjögren! Jag är glad att det inte är jag, utan syrran som offrar sig och följer med på konserten.
Det var kul att träffa kusiner som jag inte har träffat sedan Mälaren brann.

I helgen fick jag se brorsans tatuering för första gången, och jag blev så jäkla avis.
Det måste vara över 15 år sedan vi började prata om att tatuera oss. Nu har han gjort slag i saken, men jag sitter fortfarande med tummen fastkilad.
Min (hittills) uteblivna tatuering beror endast på min relation till sprutor/att bli stucken. Men i sinom tid skall jag göra det!

I förmiddags påstod AG att tändningslampan på Spättan hade börjat lysa under körning. Men eftersom den slocknade igen så var det ju inte så mycket att bry sig om.
Jag rattade Spättan under eftermiddagen, och kunde då konstatera att tändningslampan lös. Inte hela tiden, men mer och mer…
Nåja, eftersom motorn sin vana trogen spann som en katt, så var det ju ingenting att bry sig om.
När det var dags att åka mot Uppsala så lös laddningslampan mer eller mindre konstant, men vid det laget hade jag i det närmaste blivit van, så jag märkte det knappt.

Vid en avfart mot Köping från motorvägen (ganska nära den avfart där kamremmen gick på AGs förra Volvo) hostade Spättan till på ett oroande sätt några gånger.
Jag tog det säkra före det osäkra, och gled in på avfarten. Spättan hostade lite till, men motorn gick fortfarande. Utan att veta vad som var problemet, så förstod jag ju att det var ett problem under uppsegling.
Enl vägskyltarna var det 4 km till själva kärnan av Köping, och jag bestämde mig för att sikta på det. Vi kom väl ungefär 200 meter innan jag gav upp. Eller om det var Spättan som gav upp. Upp gav vi i alla fall.

Nu stod vi mitt ute i ingenstans och det var bäcksvart ute. Dessutom visade det sig vara på en väg som tydligen inte trafikeras av andra bilar. Barnen ställde oroade frågor medan jag och AG kliade oss i skallen. Det var nog bara att krypa till korset och medge det vi båda effektivt hade förträngt de senaste timmarna; generatorn hade gett upp.

Under den stjärnklara himmelen började jag promenera mot ett hus ett par hundra meter bort.
Jag knackade på och en kvinna öppnade. Efter att jag snabbt hade förklarat min prekära situation ropade hon på sin sambo. Han hoppade i skorna och krängde på sig jackan samtidigt som han förhörde sig om situationen. Han uppmanade mig att hoppa in i hans bil, samtidigt som han kollade att han hade bogserlina och något mätinstrument med sig.
Fatta att jag hade lyckats gå och knacka på i ett hus där det bodde en karl som tillbringar sina dagar på en traktorverkstad!
Vi tog oss till haveriplatsen, och killen bekräftade våra misstankar. Vi snackade alltså om en generator som hade gjort sitt.
Verkstadskillen såg dock hoppfullt på situationens utveckling.
Medan vi laddade upp Spättans batteri tillräckligt för att ta oss hem till honom, så ringde han sin granne. Grannen ägnar sina dagar åt att skruva med lastbilar, så när vi kom rullande en stund senare hade han hunnit ut till sin verkstad och öppnat portarna så det var bara att köra in.

Lastbilskillen konstaterade vad alla vid det här laget redan visste; Spättan behövde en ny generator.
Någon sådan hade han inte liggande, så traktorkillen stack iväg för att se om han kunde fixa vad som behövdes. Det lät sig dock inte göras, sådär en sen söndagkväll i Köping.

Vad skulle vi ta oss till? Det tycktes varken gå bussar eller tåg vid den här tiden på dygnet. Att hyra en bil var heller inget tillgängligt alternativ. Inte heller att försöka övernatta i Köping. AG börjar ju ett nytt jobb imorgon, och man börjar helt enkelt inte sin första arbetsdag med att ringa och säga Hej, jag kan inte komma för jag är i Köping.
Efter mycket funderande och fixande, så fick det bli ett telefonsamtal till Världens Bästa Jocke. Utan att blinka slängde han sig i bilen - vid 23-snåret en söndagkväll - för att rädda vår nödställda familj. Han körde från Örebro, hämtade upp oss, skjutsade oss till Uppsala, och körde sedan hem igen. Det blev en resa på drygt 40 mil för honom - och han gjorde det som om det var den mest självklara saken i världen. Och det var det antagligen också. Han är sån, den killen.
Honom är det minsann inte svårt att älska!

Barnen sov tryggt under hemresan, och vinglade sedan rakt ned i sängarna när vi kom hem. De fick löfte om att de kan få ha lite sovmorgon imorgon, om det behövs. Nu tror jag nog att jag skall försöka sova ett par timmar jag också.
Spättan står kvar på lastbilsverkstaden, och kommer att fixas av Köping-grabbarna under veckan.

Även om det inte är alltför roligt att bilen stannar mitt ute i ingenstans en sen söndagkväll, så är jag ändå alldeles upprymd av hur fantastiskt varma och fina människor det finns.

Gnällbältet nästa

Bloggat den | March 13, 2009 klockan 11:42 pm | 3 Kommentarer

Jag borde packa, men får inte riktigt tummen ur. Det fick bli ett glas vin istället.
Och det är ju inte så mycket man behöver packa för en övernattning… tandborstar, underkläder, partajkläder, Barbara… dessutom vill väl Prinsessan ha med sig någon docka och örhängen och tofsar och… och Herr Fiffig vill nog ha med sig sin samling av Kinderägg-leksaker… Mr T nöjer sig nog med att ta med mobilen och något spel.
Ok, det blir väl en del att packa, men inte värre än att det bör vara gjort på 20 minuter.

Imorgon bär det alltså av mot Örebro för att partaja. Vi sover hos brorsan, och han får vara barnvakt när det är dags för 40-årskalas imorgon kväll. På söndag är det middag hos mamma, eftersom hon fyller 70 nästa vecka.

090313a Min fittring (som är av silver) har legat och blivit alldeles svart, och så kan den ju inte se ut om man skall gå på kalas. Så nu ligger den i en blandning av vatten och ättika, och förhoppningsvis är den skinande blank imorgon.

Eftersom jag missar morgondagens mello, så vilar ansvaret för att ringa och rösta på Caroline af Ugglas på era axlar.
Det är ingen vädjan - det är en order!

Är Musse Pigg på kanelen?

Bloggat den | March 12, 2009 klockan 7:32 pm | 1 Kommentar

- Var det roligt att göra vattenexperiment i skolan idag?
- Ja, det var jättekul! Vet du vad vi fick göra? Vi fick göra experiment med vatten, kanel och diskmedel.
- Jaha, hur gjorde ni då?
- Först hade man en skål med vatten, och så hällde man i kanel. Vet du vad som hände med kanelen då?
- Nej.
- Kanelen flöt.
- Jaha.
- Sedan fick vi hälla i diskmedel, och vet du vad som hände med kanelen då?
- Nej.
- Den sjönk!
- Mmm… vet du varför kanelen sjönk?
- Ja, det var för att de där som ser ut som Musse Pigg flyttade på sig och släppte igenom kanelen!

Lika som bär

Bloggat den | March 12, 2009 klockan 3:54 pm | 3 Kommentarer

Inte tusan visste jag att Danne hade en tvillingbrolla, men det har han tydligen. Verksam inom media, dessutom.
Undrar just om hovet får rabatt på Boxerpaketet?

Håll koll på vem du är och var du bor

Bloggat den | March 12, 2009 klockan 12:37 pm | Inga kommentarer än

Jag läser om mannen som, i Skatteverkets rullor, har haft en främmande man registrerad som sin pappa de senaste 15 åren (Skatteverkets förklaring var att det blev fel när man övertog uppgifterna från kyrkobokföringen).

Det får mig att tänka på en incident när Herr Fiffig var bebis. Han var väl gissningsvis något halvår, och vi var på ett rutinbesök på BVC. Min blick föll på framsidan av hans journal, och på raden för “Faderns namn” stod… ja, inte stod det AGs namn i alla fall! Där stod namn och personnummer tillhörande en helt annan människa!
Jag och BVC-sköterskan hade aldrig diskuterat AGs namn (eller personnummer för den delen), så det fanns ingen möjlighet att hon hade missuppfattat något jag hade sagt. I folkbokföringen var uppgifterna korrekta, så detta var alltså något som sköterskan hade skrivit dit helt på eget bevåg!

Tänk om jag inte hade sett denna miss, och att denne man i något sammanhang skulle ha blivit kontaktad i egenskap av Herr Fiffigs fader. Undrar hur förvånad han skulle ha blivit?

Mr T har faktiskt också blivit tilldelad en främmande pappa. Den gången var det Uppsala Waldorfskola som var i farten, och därför kanske man inte skall bli alltför förvånad.

Jag har själv aldrig tilldelats andra föräldrar än mina biologiska, men däremot råkade jag ut för något märkligt en gång när jag behövde ett personbevis.
Svaret jag fick var att de inte kunde utfärda något personbevis, eftersom jag inte var skriven på den adress där jag bodde (!). Jag hade bott på samma adress i några år, men sedan något halvår tillbaka var jag, enl. folkbokföringen, skriven på en helt annan adress (!). När jag frågade hur det kom sig att jag ju fick min post till min faktiska adress så svarade de att det var min folkbokföringsadress som var ändrad, inte min postadress (!).
Hela den där historien var ganska märklig, och faktiskt riktigt obehaglig, men jag fick ingen förklaring till hur det hade kunnat bli så. Personalen på folkbokföringen var inte direkt samarbetsvilliga, och jag upplevde det som att de inte ville medverka till att deras egna misstag skulle komma i dager.

Andra bloggar om: Skatteverket, BVC, Folkbokföringen

Intressant?
Aftonbladet

En bra karl reder sig själv /eller/ Det ser mörkt ut i förorten…

Bloggat den | March 12, 2009 klockan 12:21 am | 3 Kommentarer

Jag låg och läste saga för Prinsessan när telefonen ringde. Min diskretion hindrar mig att nämna några namn, men så snart jag svarade började en vän skrika smått hysteriskt i andra änden av luren
- Fan, det bara small till, och så blev alldeles mörkt här! Det kanske har gått en propp, eller nåt! Vad skall jag göra? Du måste komma hit och hjälpa mig!
Jag försökte lugna människan, men det var i det närmaste utsiktslöst.
- Har du kollat proppskåpet? Bytt propp? försökte jag.
- Jag har vridit på varenda propp, men strömmen kommer ju inte igång ordentligt ändå. Det är mörkt i köket, hallen och sovrummet. Det verkar som att kyl och frys går på halvfart. Spisen funkar på ettan, tvåan och trean, men inte på fyran, femman och sexan blev svaret.
(- Pappa, jag vill inte att det skall vara så här mörkt! hörde jag den lille gossen säga i bakgrunden)
- Du kan väl kolla med bostadsrättsföreningens ordförande, och se om han har något förslag på hur du skall lösa det.
- Nej, det står inte i något papper att man ska göra det, så det vågar jag inte. Dessutom är det för sent (klockan var 20:30!). Det står något nummer här som man kan ringa för felanmälan, men det är bara fram till kl. 16:00. Sedan är det något journummer för akuta ärenden, men det här är väl inte akut?
- Du kan ju ringa och prata med dem. De kanske inte alls behöver komma ut, utan kan ge dig en lösning per telefon.
- Nej… jag väntar till imorgon.

Fem minuter senare:
- Säkringar, Häxan! Skall det inte finnas säkringar någonstans i huset?
- Va, vad menar du?
- Säkringar..?
- Undrar du om jag har några proppar hemma?
- Inte proppar! Säkringar! Ska det inte finnas någonstans i huset?
- Men snälla, säkringar och proppar är samma sak.
- Jaha…

Ytterligare fem minuter senare:
- Jag vill att det skall komma hit en elektriker! Nu!
- Du kan väl gå och mopsa dig hos någon granne, så kanske du åker på en propp försökte jag, för att lätta upp stämningen.
- Om jag släcker ner hela skiten… tar ur alla proppar och sedan skruvar i dem en efter en, startar om hela systemet liksom… Vad tror du om det..?
- Ja, gör det du svarade jag.

Tio minuter senare:
- Sitter du fortfarande och kurar i skenet av stearinljus?
- Jag läser om fasfel..!
- Nu känns det väl extra surt att du inte bad mig köpa blockljus igår?
- Det är ingen fara. Anna fixade det idag.
- Jamen dåså, då är det ju inte synd om dig. Du får se det från den positiva sidan; nu kommer du få en lägre elräkning.
- Du, jag måste gå och lägga mig nu. Måste upp tidigt imorgon och försöka få hit en elektriker.
- Ok. Godnatt. Och du - glöm inte att släcka lampan när du kryper ner i sängen. Hahahahaha..!!

Det känns bra att veta att man har så händiga vänner.

Fel årstid!

Bloggat den | March 11, 2009 klockan 1:26 pm | 1 Kommentar

Vafan, det ingick inte alls i mina planer att det skulle bli vinter igen. Ändå sitter jag här med något julkortsliknande utanför fönstret.
Hur kan det bli så? Jag skall ju ut och plocka tussilago på fredag - det var mina planer!

Igår trotsade jag halvstorm och snöyra, och tog mig med Spättans hjälp ut till förorten för att agera hemmahosare. Jerry hasar ju fortfarande omkring och kverulerar över sin portvinstå. Och jag har ju inte samvete att låta hans barn sitta utan mat på bordet, bara för att deras far är lite klen.
När jag kom såg jag genom fönstret hur Jerry övade linedans i vardagsrummet. När jag sedan ringde på tystnade musiken snabbt, och efter en lång stund kom han hasande, stödd mot en krycka.
[-Nej! Du får inte skriva så, tjoade Jerry. Tänk om någon från mitt jobb läser, och verkligen tror på det! Yeah right, som om någon skulle tro på att Jerry - under några omständigheter - skulle dansa linedans!
Men jag får faktiskt driva med Jerry och göra mig lustig över hans tå, eftersom jag själv drabbats av samma åkomma, så jag vet vilket helvete det är.]

Vi fikade och skvallrade en stund, och när jag sedan skulle åka hem höll jag knappt på att ta mig ut från parkeringen. Trots dubbdäck slirade det rejält, och jag fick kämpa en lång stund för att ta mig loss.
När jag kom ut på vägen gick det bättre, men jag tyckte att bilen lutade lite märkligt mot höger framdäck. Kunde det vara..? Nej, inte tusan kunde det väl vara punktering igen. Det var ju bara drygt två veckor sedan det var punka på höger framdäck. Inte sjutton kan det väl bli punka på det nya däcket efter så kort tid?
Om det hade varit punktering så borde det väl rycka i ratten, eller nåt? Eller hur? Men det gjorde det inte. Spättan gick så stadigt och fint. Och det där med att bilen lutade var nog bara inbillning. Ibland tyckte jag iaf att hon inte lutade.
Jag körde lika lugnt och fint som vanligt och vi kom hem utan problem, Spättan och jag.
När jag hade parkerat tog jag mig en runda runt Spättan, och tro det eller ej - det var punktering på höger framdäck!
Shit, alltså.

Idag är det alltså läge för operation byta/laga(?) däck. Det projeket överlåter jag med varm hand åt AG.
Jag har haft körkort i 26 år, och aldrig tidigare fått punktering. Under det senaste halvåret har jag nu lyckats med det tre gånger!

Mr T hade biologiprov igår, och sken som en sol när han kom hem. Det hade tydligen gått väldigt bra

Oops, en titt på klockan säger att kidsen snart börjar ramla in efter skolan. Kanske bäst att börja förbereda mellis.
Undrar hur många barn jag får idag?

Djurens välmående är allas ansvar

Bloggat den | March 9, 2009 klockan 1:16 pm | 2 Kommentarer

Igår när Prinsessan var på hästskötarkurs passade jag på att promenera omkring lite med Hunden. Efter en stund frös jag så mycket att jag var tvungen att gå in i ladugården och värma mig (jag hade varken långkalsonger eller vantar på mig, så jag fick skylla mig själv).

Inne i ladugården stod en ko och en tjur i varsitt bås. Övriga kor gick fritt i en inhägnad i ladan. I en annan inhägnad i ladan gick getterna.
Inne i dessa inhägnader gick djuren och trampade omkring i sin egen avföring. Det var så äckligt, så kräkreflexen började vakna till liv.
Visst, det blir snabbt avföring även när det är nymockat, men det är inte den nivån vi snackar om. Här gick djuren omkring på en tjock matta av avföring, väl intrampad i halmen. Jag har aldrig sett något liknande tidigare, bortsett från när jag har sett reportage om vanvårdade djur. Fy fan, vad äckligt det var! Jag kunde inte stanna kvar där inne.
Vid kaninburarna hade någon 4H-människa skrivit en lapp om att burarna måste rengöras, eftersom det inte var gjort på länge. Men någon rengöring såg inte ut att ha blivit gjord.
Det fanns inga ansvariga människor så långt ögat nådde, och de tonåriga hästtjejerna hade ju ingenting med dessa djur att göra.

Obehaget från gårdagens upplevelse har inte velat släppa, och idag kände jag att jag var tvungen att ringa Länsstyrelsen. Så då gjorde jag det.
Syftet med mitt samtal var inte på något sätt att “sätta dit” 4H, men jag klarar helt enkelt inte av att bara se på när djur inte behandlas väl. Om jag inte hade ringt hade jag ju varit delaktig i ansvaret för att dessa djur får ha det så här, och det kan jag inte leva med.

Jag tycker att det är fantastiskt att det finns 4H-gårdar, och det känns viktigt att de får finnas kvar. Men om djuren har det på det här sättet, då är nog risken överhängande för att gårdarna tvingas stänga. Och det vill jag inte!
Kanske är det så enkelt som att 4H behöver lite handledning för att komma tillrätta med detta. Och då har jag dragit mitt strå till stacken för att det skall bli så.

Ikväll skall jag följa med Hunden och hans matte och träna lite agility. Det ser jag fram mot!

Andra bloggar om Kor, Getter, Kaniner, 4H, Vanvård, Djurhållning
Intressant?

Lördagen den 7 mars

Bloggat den | March 7, 2009 klockan 11:59 pm | 3 Kommentarer

Idag har det varit en så där slapp dag som det måste få vara när man har mensvärk from hell (jävla endometrios!) och tycker synd om sig själv.
Inte många knop, alltså.

Herr Fiffig är hos Majsan och Mr T har jag inte sett mycket av. Han har mest varit hemma hos Patrik, och ikväll stack de dessutom iväg till Fyrishov. Prinsessan har städat, så hon har varit sysselsatt.

Dagens största happening var väl att Caroline af Ugglas gick vidare till final i mello.
Jävlar vad jag gillar den låten! Och den bara växer och växer för varje gång jag hör den!

Efter mello var jag tvungen att leta upp låten på Spotify. Jag lyssnade och lyssnade, men mig söknig gav även andra träffar. Det resulterade i att jag har suttit och lyssnat på Mörbyligan (med Snälla pappa som utgångspunkt). Snacka om nostalgitripp!

Under dagen har en smärta kommit krypande i vänster hands tumgrepp (varför just vänster, det är ju den enda hand jag behöver!). Jag har ingen aning om varför, men det börjar mer och mer bli en carpaltunnelflachback.
Jag drabbades ju av carpaltunnelsyndrom när vi väntade Herr Fiffig, och mitt starkaste minne från det är när jag satt hemma hos AG och bankade handlederna i skrivbordskanten - bara för att “avleda” den jävulska smärtan.
Det är inte kul när en smärta som påminner om den kommer krypande. Tur för mig att jag inte är hund, för då hade jag blivit skjuten för länge sedan.

Imorgon kommer Hunden. Myskul!
Prinsessan skall gå på sin hästkurs, och efter det hoppas jag att hon, jag och Hunden kan ta en sväng ute i Skölsta.

Katt säljes
Katt säljes till lägstbjudande
Katt bortskänkes
Äh fan, snart betalar jag för att bli av med den trånande, skrikande Chet!

Fredagen den 6 mars

Bloggat den | March 6, 2009 klockan 9:22 pm | 1 Kommentar

Av den planerade morgonhundpromenaden blev intet. Jag blev istället ömkligt liggande med vetekudde på magen, laddad med Ipren och Hunden inom räckhåll.
När klockan började närma sig att hämta kidsen tog jag mig en dusch, och bestämde mig för att det fick vara färdigsjåpat. Hunden och jag stack iväg och hämtade Herr Fiffig, och så blev det en eftermiddagspromenad i Skölsta.

Mr T kom hem från skolan med ett leende på läpparna. Det hade tydligen gått bra på svenskprovet, och jag är inte förvånad. Han är fantastiskt språkbegåvad!
Herr Fiffig hade varit på biblioteket idag, och han hade lånat fem böcker. Nu när han har eget lånekort, så är det nog risk att biblioteket blir hans andra hem

Enl Facebooktestet Vilken svensk är du? är jag Ebba Grön.
Det där med anarkist vet jag inte om jag kan identifiera mig med, men om motsatsen är politisk korrekthet så står jag nog närmare anarkin.

Trött

Bloggat den | March 5, 2009 klockan 9:20 pm | Inga kommentarer än

Jag är toktrött. Men det tar väl på krafterna att vara godhjärtad samarit.
Jag tog mig ut till förorten och handlade lite åt Jerry, så nu lär han väl klara sig ett par dagar iaf. Som tack bjöd han på kaffe och tvingade mig att titta på Dr Phil, Oprah och jag vet inte vad. Inte konstigt att jag är trött.

Ikväll har jag förhört Mr T inför ett prov. Bortsett från att han blandade ihop perfekt och pluskvamperfekt ibland, så tycker jag att det gick riktigt bra.

Imorgon kommer Hunden extra tidigt. Mysigt. Om jag inte är alltför trött då, så tror jag att jag tar med mig honom och varm choklad, och sticker ut till Skölsta när kidsen har gått till skolan.

Nu skulle jag helst bara vilja krypa ner i sängen. Men först måste jag ta ett bad. Och innan badet vill jag se klart på Per Morberg.
Jag kommer hinna somna innan jag kommer i säng.

Den godhjärtade samariten rycker ut

Bloggat den | March 5, 2009 klockan 12:21 am | 2 Kommentarer

Har precis sett dokumentärfilmen med Olle Ljungström. Det är ingen artist jag har följt, men det var ändå en intressant film att se. Intressant och sorglig. Den lämnade nästan en liten ångestklump i magen.

Imorgon skall jag dra på mig samaritkostymen och bege mig ut till förorten. Jerry och hans portvinstå behöver hjälp att handla, och godhjärtad som jag är så ställer jag ju upp.
Jag föreslog att vi kunde åka till Gränby Centrum, eftersom de lånar ut rullstolar till kunderna där. Men nej då, så yviga utflykter klarar hans tå inte av. Det räcker så bra om han får hjälp med att få hem ett par konservburkar från den lokala handlaren. Och det kan jag ju hjälpa till med. Bara han bjuder på kaffe, så.

GRATTIS Monica!

Bloggat den | March 3, 2009 klockan 11:58 pm | 3 Kommentarer

Monica Antonsson har nominerats till Guldspaden för sin bok Mia - Sanningen om Gömda.
Det gör mig uppriktigt så glad att jag sitter här med tårar i ögonen, och det knyter sig i halsen.

Monica är inte bara tanttidningsjournalist och förortsfarmor. Hon kan säkert också skriva Krutgumma i sitt CV, men framför allt så är hon en jävligt tuff brud!
Hon är en av de mest godhjärtade människor jag mött. Hon lyssnar på den lilla människan, och hon tar ingen skit. Det är stort.

Efter att hennes bok kom ut i december så har hon jagats av etablissemang, vänskapskorruption och ekonomiska intressen i mångmångmiljonklassen. Hon har förtalats, förljugits och mordhotats. Hon har fått ta emot spott och spe som inte är av denna värld.
Ändå har hon inte krökt rygg.
I sina mediaframträdanden (där hon på långt när inte har beretts samma utrymme som “motståndarsidan”) har hon varit knivskarp.

Monica har gjort det som eftervärlden kommer att beteckna som detta århundrades scoop. Jag är både stolt och mallig över att ha träffat (och kanske börjat få lära känna) henne.

Huruvida Monica vinner Guldspaden eller ej känns här och nu (för mig) ganska sekundärt. Hon har blivit nominerad, och det är ett erkännande som måste svida bittert på sina håll.

Jag höjer mitt visuella champagneglas mot Vallentuna ikväll.

Andra bloggar om Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Guldspaden

En vab-dag på stan

Bloggat den | March 3, 2009 klockan 9:45 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan var hemma från skolan idag också. Inte för att hon egentligen visade några sjuksymptom, utan mest för säkerhets skull. Men imorgon är det full fart igen.
Vi tog en sväng på stan, och hon passade på att äta sitt gratis-födelsedags-happy-meal på McÄckel. Sedan gick vi till H&M för att köpa en ny gymnastikdräkt till henne. Gågatan var belägrad av brandbilar, och vi blev inte insläppta. Brandlarmet hade gått någonstans i fastigheten, och brandmännen var tvungna att söka igenom hela fastigheten innan butikerna fick släppa in kunder igen.
Turligt nog så verkade det vara ett falsklarm, så efter ett besök på Indiska kunde vi gå in på H&M och köpa gymnastikdräkten.

Dagens höjdpunkt var nog när Jerry ringde och beklagade sig över sin portvinstå. Det fick mig att skratta gott.
Ja, jag är ju inte så grym att jag skrattade åt hans smärta, utan jag skrattade åt mina egna minnen. Jag har också portvinstå. Det blommade ut för ca 20 år sedan, och har - tack och lov - aldrig blommat ut igen *peppar, peppar*
Jag lider verkligen med honom, men om man har gått omkring med en sådan helvetisk smärta så är det lätt att skratta av ren och skär lycka åt det faktum att man blev/är smärtfri.

Swoosh - det var den helgen

Bloggat den | March 2, 2009 klockan 11:00 pm | 6 Kommentarer

Helgen försvann i ett tjohej, och jag vet inte riktigt vart den tog vägen. Mr T stack hem till Ralle, så honom såg vi inte röken av.

I lördags var Prinsessan på kalas för favvokillkompisen på Nickis. När hon kom hem därifrån var hon alldeles såsig och hängig, och tillbringade sedan resten av dagen i sängen. Söndagen var inte mycket bättre den, så hon fick stanna hemma från skolan idag.
Jag vet inte vad favvokillkompisen har för inverkan på henne, men hon blev väldigt het även senast hon var på date med honom
Hon är dessutom väldigt känslig när det gäller honom, och man får absolut inte säga det där magiska ordet (ni vet det där som börjar på K och slutar på ÄR) när man pratar om honom - och det gör vi naturligtvis inte heller! Men det är ganska mysigt att se hennes fumlighet och blossande kinder när han kommer på tal

Egentligen kan jag väl inte påstå att Prinsessan har varit alltför krasslig idag, men hon mådde nog ändå bra av att ta det lugnt och lulla omkring här hemma.
I eftermiddags tog hon med sig AG och Spättan och åkte till Bilprovningen, och det gick ju bra.
Själv tog jag med mig Mr T, Herr Fiffig och Hunden på en långpromenad.

Ikväll var det dags för Idrottsskolan igen. Prinsessan stannade hemma, så det blev bara jag och Herr Fiffig som gick dit.
De flesta barn som går på Idrottsskolan är i Prinsessans och Herr Fiffigs ålder, och sedan finns det en kille som gissningsvis är 14. Han är inte bara dubbelt så lång som de övriga barnen, utan också kraftigt överviktig.
Jag tycker att det är fantastiskt strongt av honom att gå där, och han tycks inte lida av att han är större än de andra. Tvärtom, så är han väldigt snäll mot de mindre barnen, och han har ett - uppenbart - väldigt gott öga till Prinsessan
Idag när de spelade spökboll (eller vad det heter) så var det en tjej som hela tiden skrek
- Sikta på tjockisen! Sikta på tjockisen!
Killen tog - till synes! - inte vid sig av detta, men naturligtvis måste det kännas.
När tjejen sedan kom springande för att dricka vatten pratade jag med henne, och försökte få henne att förstå det olämpliga i det hon hade skrikit.
- Men han har sagt att det inte gör något om man säger så försökte hon försvara sig.
Jag tog till all pedagogisk förmåga jag kunde uppbringa, och förhoppningsvis lyckades jag förklara för henne att det är sekundärt om pojken har sagt så. Det är ändå ett väldigt respektlöst sätt att omtala någon.
Det mest tragiska i den här historien var nog att det, när Idrottsskolan slutade, visade sig att tjejens mamma hade suttit bredvid mig hela tiden. Hon hade alltså hört vad dottern skrek, och hon hade hört mitt och dotterns samtal - utan att på något sätt reagera! Det gav mig på något sätt nästan “förståelse” för hur hennes dotter hade kunnat skrika som hon gjorde.
Förhoppningsvis gjorde jag en liten insats i den här tjejens värderingar, i alla fall.

Kvällen har, till viss del, tillbringats i tvättstugan. Det har gått förvånansvärt smidigt, men det kanske beror på att Prinsessan har varit mig behjälplig.

Under kvällen har Kung Bore förvandlat omgivningen till något julkortsliknande. Det funkar inte alls för mig. Mina planer var ju att snart ge mig ut och plocka tussilago.

In Your Face!

Bloggat den | March 2, 2009 klockan 5:19 pm | 4 Kommentarer

Rubriken är ingenting annat än en passning till de irl-vänner som går omkring och fryntligt gör sig lustiga över Spättan, och det faktum att hon har 20 år på nacken.

Idag var det dags för (den försenade) besiktningen, och det är mig ett rent nöje att meddela att Spättan gick igenom helt utan anmärkning! Inte minsta kråka i protokollet blev det.
Sug på den, suckers!

Hon är pålitlig, gamla Spättan.

Prinsessan kom med förslag på hur vi (enl henne) skulle kunna få Spättan i ännu bättre skick - Wunderbaum, stripes och rattmuff.
Jag kan inte direkt påstå att jag stöder hennes förslag…

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.