Små automobiläventyr en vanlig onsdag

Bloggat den | February 25, 2009 klockan 9:52 pm |

Parkeringstiden gick ut kl. 13:38, och jag kom inte ut till bilen förrän kl. 13:40. Jag kan alltså inte förneka att jag var försenad, men jag blev ändå förvånad över att det satt en p-bot på rutan. Eller jag kanske snarare blev imponerad; jag menar, det är inte illa att hinna utfärda en p-bot och sedan avlägsna sig från platsen på mindre än två minuter.
När jag tittade på p-boten blev jag nästan lite förvirrad. Där stod nämligen angivet att de hade haft Spättan under uppsikt mellan kl. 13:44 och 13:50 innan de skrev ut boten.
Där stod jag nu med en p-bot i min hand - tio minuter innan den skrevs ut! Håll med om att det nästan är lite magic…
För säkerhets skull gick jag in på gymmet igen, och kollade hur mycket deras klocka var. Jodå, den var lika mycket som min.
Visst skulle jag kunna börja “bråka” om boten, men när ord står mot ord, så är det ju bevakningsföretaget som vinner. Och det är väl med den vetskapen de tycker sig kunna ta sig sådana här friheter.

Jag, Prinsessan, Mr T och AG bestämde oss för att åka till Återbruket och Kupan. Herr Fiffig var hemma hos en kompis, och eftersom vi inte har kompisens nya telefonnummer så fick vi åka förbi där för att prata med honom.
Medan jag kvistade in och pratade med Herr Fiffig, så hade en polisbil glidit upp bredvid Spättan. Den hade tydligen legat bakom oss, och via en qp fått uppgift om att Spättan inte var besiktigad. Det skulle visst ha gjorts innan månadsskiftet, men det hade vi helt missat. Borde man inte få en påminnelse från Bilprovningen när man har missat det?
Nåväl konstaplarna gjorde bara sitt jobb, dvs skrev ut en bot på 1500:-. Samtidigt var de trevliga och snälla och sa till AG att det var ok att vi uträttade de ärenden vi skulle innan vi åkte hem.

Nu har Spättan fått tid för besiktning.

Besöken på Återbruket och Kupan blev lyckade. För sammanlagt 130:- fick vi med oss följande hem:
Till Prinsessan: Ett par mjukisbrallor och ett bälte
Till Mr T: En mössa och ett par kortbrallor
Till Herr Fiffig: Ett bälte
Till mig: En klänning, ett par sjuuukt snygga stövlar, en skinnryggsäck och ett linne,
Till Prinsessan & Herr Fiffig: All Världens Sagor vol. 1+2 och ett par uteleksaker

När vi svängde ut från parkeringen vid Kupan tyckte AG att det ryckte så konstigt i ratten. Han körde in till vägkanten och kollade.
Jodå, det var tokpunka på höger framdäck.
Jippie - NOT!
Jag visste att det ligger en däckverkstad bara några hundra meter därifrån, så vi började rulla ditåt i sakta mak. När vi kom fram hoppade jag ut, och förklarade med bestämd stämma för AG att det här sköter jag.
Det var oroväckande mörkt inne i däckverkstaden. Den låsta dörren bekräftade misstankarna om att de hade stängt.
Jag såg mig funderande omkring, och till min stora lycka såg jag att det var en bilverkstad belägen i grannhuset. Med hoppsasteg tog jag mig dit - bara för att mötas av ytterligare en låst dörr…
Det var bara att vända på klacken, och börja gå tillbaka till Spättan och familjen. Vi fick väl ta bussen hem, och sedan…
- Hallå! hörde jag någon ropa bakom mig.
En kille tittade ut ur den nyss låsta dörren, och jag gick tillbaka. Jag förklarade den prekära situationen för honom, och han började fundera. Han hade ju inget lager med däck, men några stycken hade han liggande i ett hörn. Om något av dem passade, så kunde vi få låna det.
- Åh, det vore ju jättesnällt! sa jag.
Han tittade på sin däckhög, men blev osäker på om något av dem skulle passa på Spättan.
- Äh, du får låna en bil istället sa han.
- Va..? Ööhh… Ja… Tack… var väl ungefär vad jag lyckades stamma fram.
Han gick och hämtade bilnyckel och bad mig hänga med ut till parkeringen.
- Men… du vet ju inte ens vad jag heter. Du vill väl åtminstone se mitt körkort sa jag, fortfarande förvirrad över denna okända människas stora generositet.
Ja, ok då sa han.
Jag räckte över mitt körkort, och han tog en kopia på det. Sedan gick vi ut till bilen och han visade hur alkolåset fungerar. Efter det var det bara att packa in familjen i Bilel Specialistens firmabil, och åka hem.
Imorgon fm fixar den underbart snälla bilmekanikern (i samarbete med däckverkstaden) så att Spättan får ett nytt däck. Sedan är det bara att hämta henne, och lämna tillbaka firmabilen.

Behöver jag säga att grabbarna på Bilel Specialisten kommer att kunna mumsa på extra gott fikabröd imorgon.

Kommentarer: