Det var väl det jag visste

Bloggat den | January 31, 2009 klockan 4:04 pm | 3 Kommentarer

090201b

Läs även andra bloggares åsikter om Piratförlaget, Expressen, Google

En fredag god som någon

Bloggat den | January 30, 2009 klockan 10:34 pm | 11 Kommentarer

Idag har det inte blivit mycket skrivet. Istället har jag gjort annat nyttigt vid datorn. Att skapa återställningsskivor till Barbara, tex. Bara en sån sak.
Jajaja, jag veeet att man skall göra det så snart man har packat upp sin nya dator ur kartongen. Men om man nu inte gjorde det - och sedan blev ordentligt byxis när Barbara blev krasslig (tänk om det var Ahriman som tog henne i sitt våld!?) - så var det väl dags nu.
Det känns bra att ha det gjort.
Sedan har jag uppgraderat WP, och håller på att lulla lite med det. Dessutom har jag insett att flödet inte uppdateras i GoogleReader, av någon underlig anledning. Allt ser ok ut i flödet som sådant - såvitt jag kan se. Ändå tycks det inte funka i GoogleReader. Någon som har något förslag?

Något annat nyttigt som har hänt var att jag intervjuade samtalade med en fd (nu vuxen) Waldorfelev. Det blev ett flera timmar långt, intressant möte, och vi kommer att ses igen.

Om någon vecka befinner jag mig på resande fot för att träffa två andra fd (nu vuxna) Waldorfelever.
Det är knappast något problem att få ihop material i detta arbete (det räcker faktiskt att sitta med armarna i kors). Problemet är att sålla, då allt faktiskt förtjänar att få berättas.

Fredagkväll = Tvättstuga. Det får man varva med ett glas vin, va?

Full fart och vila

Bloggat den | January 29, 2009 klockan 10:12 pm | 5 Kommentarer

De senaste dygnen har jag varit ordentligt stressad. Helt plötsligt hände det mycket oplanerat på Waldorffronten. Många “nya” människor har hört av sig, och det blev mycket att ta i. Visst är det tillfredsställande, samtidigt som det tar både tid och energi.
Jag är oerhört tacksam för alla de förtroenden jag får.

Dessutom har jag inte varit helt kurrant de senaste dygnen. Utöver den bråkande ryggmuskeln, så har jag varit helt dränerad på energi. Mellan varven har jag kraschat i sängen och toksovit några timmar.
Prinsessan har varit hemma från skolan hela veckan. De senaste dagarna har hon inte visat några sjuksymptom, förutom att hon har varit lika toktrött som sin ömma moder. Så vi har gjort varandra sällskap när vi har ramlat ner i sängen och sovit.
Idag var jag och Prinsessan ute en sväng och det gick bra, så imorgon får hon gå till skolan. Det passar mig väldigt bra, eftersom jag har ett möte inbokat och ogärna vill boka om det.

Hur extremt ointresserad av sport jag än må vara, så hamnade jag på något sätt på en sida som berättade att en gammal klasskompis numera ses som en legend.
Kul. Men lite läskigt att han har blivit så gammal. Själv är jag ju inte en dag äldre än vad jag var för 20 år sedan.

Den som är intresserad av att köpa en karta med inbyggd lampa kan göra det på Blocket.

Hört talas om karta?

Bloggat den | January 27, 2009 klockan 9:22 am | 3 Kommentarer

Falukuriren berättar om en kvinna som åke vilse med hjälp av GPS. Jag förstår att det måste ha varit ganska jobbigt för henne, men kan ändå inte låta bli att skratta.
Borde man inte börja ana oråd när terrängen drastiskt ändrar karaktär, och man inte möter en enda bil? Hur långt skulle hon ha kommit kommit om hon inte hade kört fast efter 11 km i skoterleden?
Förra veckan lyckades en busschaufför snurra in sig på små skogsvägar med hjälp av GPS, och han gav sig inte förrän bussen välte.

Hur resonerar man om man litar blint på vad GPSn säger? Borde man inte ta sig en titt på kartan innan man sätter sig bakom ratten, och borde man inte titta på vägskyltar under resans gång?

Jag tänker på vännernas GPS som sa Sväng höger och vänster, och känner att det var en jäkla tur att de bortsåg från den uppmaningen.

Andra bloggare om GPS, Åka vilse
Aftonbladet

Tummen upp för Mats G Nilsson (m)

Bloggat den | January 27, 2009 klockan 5:03 am | Inga kommentarer än

Mats G Nilsson (m) föreslår till justitieminister Beatrice Ask att våldtäktsmän skall dömas till tvångsvård (parallellt med fängelsestraffet). Det låter som ett utomordentligt bra - om än inte heltäckande - förslag.

Jag har under många år ifrågasatt varför dömda våldsbrottslingar inte samtidigt får obligatorisk vård. Vår avsikt är väl inte enbart att straffa, utan vi när väl också en förhoppning om att den dömde skall återkomma som en normalfungerande medborgare, och inte återfalla i brottslighet.
I dagens läge tycks våra fängelser mest fungera som någon slags strafförvaring, och det är ett direkt hån mot de dömda att förvänta sig att de skall fungera normalt i samhället efter frigivning.

Att ge dömda brottslingar vård är en självklarhet enl. min samhällssyn. Jag vill påstå att det är en förutsättning för att ett samhälle skall kunna fungera demokratiskt. Jag är övertygad om att alla som har dömts för ett brott (jag bortser från oskyldigt dömda i mitt resonemang här) är i behov av vård.

Jag har inte läst Mats G Nilssons förlag (bara läst om det i gammelmedia), men jag vill gärna tro och förutsätta att det även omfattar de som dömts för incest och pedofili. Om inte, så har Mats missat de brottsoffer som är mest utsatta när det gäller sexualbrott, och då ger jag honom bakläxa för det.

Jag ser ingen anledning till att vården skall stanna vid sexualbrott. Tvärtom. Varesig man är dömd för mord eller stöld, så är man (enl. min mening) i behov av vård.
Framför allt, så anser jag att den dömde har rätt till vård.

Rådman Nils-Petter Ekdahl är inte inne på samma linje:
- Det vore en stor sak om våldtäktsmän som första brottsgrupp skulle kunna dömas till tvångsvård utan att man konstaterar att de lider av en allvarlig psykisk sjukdom.
Jag är visserligen inte jurist, men tycker ändå att resonemanget känns ihåligt. Redan idag förekommer det tvång inom vården, utan att patienten behöver lida av en allvarlig psykisk sjukdom (se bara på en sådan “vardaglig” sak som könssjukdomar).

Professor Madeleine Leijonhufvud verkar dock vara med på noterna:
– Utan att gräva ner mig i frågan om den här typen av sexualbrott är en sjukdom eller inte så är jag övertygad om att dessa personer behöver behandling. Att göra vården obligatorisk och att den ska avslutas med ett friskintyg är därför en rimlig väg att gå.

Keep up the good work, Matte!

Andra bloggar om Mats G Nilsson, Tvångsvård
SvD, Aftonbladet

Ryggvärk och sektuppbyggnad

Bloggat den | January 27, 2009 klockan 2:02 am | 3 Kommentarer

I princip hela dagen och kvällen har jag legat nedbäddad, fullmatad med smärtstillande. Jag har tom kunnat sova till ganska stor del, och det känns skönt. Prinsessan har gjort mig sällskap, till stor del.
Om det inte hade varit för AG så hade jag nästan varit tvungen att ringa kommunen och be om att få hit en hemsamarit. Men jag slapp, och istället har AG fixat, lagat mat, plockat tvätt, städat och diskat.

Nu är det natt, och jag är klarvaken. Ryggen känns hyfsat bra (allt är relativt, och det kan ju även delvis bero på att jag ser till att upprätthålla dosen av smärtstillande). Med hjälp av kuddar kan jag sitta i sängen och skriva lite.
Jag håller som bäst på att (åtminstone på ytan) läsa in mig lite på andra sekter än Waldorfsekten. Det som slår mig är hur skrämmande lika alla sekter fungerar. Visst, många är diametralt olika varandra i sin verksamhet, men de är ändå uppbyggda efter samma mall. Waldorfsekten är inget undantag.
Det är ett både omfattande och intressant material jag har att ta del av.

Ynk

Bloggat den | January 26, 2009 klockan 10:15 am | 3 Kommentarer

Besöket på husläkarakuten visade att det inte var någon hansfluss på gång hos Prinsessan. Men man kan naturligtvis ha väldigt ont i halsen ändå, och det har hon.
Hon steg upp och åt frukost imorse, och sedan kröp hon ner i sängen igen. Nu ligger hon här bredvid mig och sover, och jag försöker skriva. Det går sådär. Den sträckta muskeln gör ännu ondare idag än igår (någon som vill knåda lite på mig?), och dessutom har jag mensvärk from hell.
Lakrits är min enda tröst just nu.

Jag älskar så det gör ont

Bloggat den | January 26, 2009 klockan 12:58 am | 1 Kommentar

Jag har “tjuvläst” (ja, ni vet ju att jag har världsrekord i att vara jättesämst på att lämna spår efter mig, i form av kommentarer) Ludmillas blogg sedan hon började skriva.
Av någon anledning fastnade jag i hennes blogg ikväll, och började klicka mig tillbaka till äldre inlägg. Det påverkade mig lika starkt nu som det gjorde när jag läste texterna för första gången.

Jag läser, blinkar bort tårar och läser vidare. En klump av total förtvivlan river i magen, och det knyter sig i halsen. Med envist brännande tårar fortsätter jag läsa.
Varför fortsätter jag läsa, när det gör så ont?

Jag sträcker ut handen och smeker Prinsessan som sover intill mig. Hon är så där varm och mjuk som bara ett älskat barn kan vara.
Jag trasslar mig upp ur sängen, försiktigt för att inte väcka Prinsessan, och tassar in i Mr Ts rum. Han var precis på väg att somna, men ryckte till lite när jag öppnade dörren.
- Mamma, jag älskar dig mumlar han när han får syn på mig, och jag måste svälja hårt för att inte börja gråta. Jag sätter mig på sängkanten för att stoppa om honom.
- Du kan väl klia mig lite på ryggen ber han samtidigt som jag smeker hans kind. Jag kliar, och beundrar min fina lilla kille (som bara har någon cm kvar innan han växer om mig).
- Mamma, jag är stor nu säger han lite retsamt, nästan som om han hade läst mina tankar. Jag får en varm godnattkram och smyger ut ur hans rum.
Jag blir stående och beundrar Herr Fiffig. Han sover så fridfullt, och jag lyssnar till hans andetag. Jag är alldeles förundrad över det faktum att dessa tre gudomliga varelser faktiskt har tillverkats inne i min kropp. Det är en tanke som överväldigar mig. Jag är så rädd att de skall råka ut för något.

Det kanske är den paniska rädslan, i kombination med den gränslösa kärleken, som gör att det gör så ont att läsa Ludmillas ord. För hon skriver ju där, svart på vitt, att det som varken får eller kan hända ändå har hänt.
En av de fantastiska varelser som har skapats inne i hennes kropp finns inte längre hos henne. Det är en tanke så svår att jag nästan inte kan ta in den. Det är en förlust hon inte bara har levt med de senaste snart nio månaderna, det är dessutom en förlust som hon skall leva med resten av sitt liv.

Jag får nästan dåligt samvete. Det känns lite förmätet av mig att gå omkring här i lycka över mina fina och friska barns närvaro, när inte alla föräldrar får ha det så.
Om det var jag som var drabbad skulle jag nog nästan tycka att det var ganska fräckt av andra förändrar, om de var lyckliga istället för att dela min djupa sorg.

Jag sträcker ut handen och smekar Prinsessans guldhår, och det känns som att mitt hjärta skall brista.

Andra bloggare om Barn, Kärlek, Föräldraskap, Oro

En helg komprimerad till ett blogginlägg

Bloggat den | January 25, 2009 klockan 1:33 pm | 3 Kommentarer

Jag förutspådde att det skulle bli som en sjukstuga här under helgen, och jag fick rätt. Men inte på det sätt som jag hade trott. Den det är mest synd om är nämligen mig! Det verkar inte bättre än att jag har sträckt en muskel under armen, och värken strålar in under skulderbladet. Det gör skitont. Varken Orudis eller varma bad tycks hjälpa.
Prinsessan har börjat klaga på att hon har ont i halsen och vill åka till doktorn. När hon säger så, så är det bara att ringa och beställa en tid, för hon är inte den som klagar i första taget. Så nu blir det husläkarakuten i em.

Herr Fiffig ringde när jag var och handlade, och bad mig köpa potatismjöl, ballonger, vaselin och rep. Om någon annan hade bett mig köpa detta hade jag blivit ytterst fundersam. Nu visste jag - tack och lov - vad han avsåg att använda det till.

I den här familjen är vi så grymma att vi ger våra barn kittelstryk! Det går till så att barnen anfalls med massivt kittel, och speciellt Prinsessan är väldigt förtjust i det. När hon tycker att det har gått för lång tid sedan hon fick kittelstryk kan hon komma och säga
- Rektorn ringde och sa att ni måste ge mig kittelstryk för att jag har varit busig i skolan.
Idag när vi satt i badet sa hon
- Mamma, rektorn ringde och sa att du måste ge mig klistryk!
Hahaha. Hon är så go! Hon älskar beröring, och att bli kliad på ryggen är det bästa hon vet.

It’s friday, I’m in love

Bloggat den | January 23, 2009 klockan 10:31 pm | 6 Kommentarer

Prinsessan var lite krasslig natten som gick, så hon fick stanna hemma från skolan idag. Det blev en lugn fm, men sedan kvicknade hon till. Det faktum att det var ett biobesök inplanerat tillsammans med favvo-killkompisen (son till Tonårsmorsan) kanske gjorde sitt till för tillpiggnandet

Jag, Herr Fiffig, Prinsessan och hennes killkompis gick alltså och såg LasseMajas Detektivbyrå (nej, jag fick inte tummen ur förra helgen). Det var jättemysigt, och jag måste säga att killkompisen är både blixtrande charmig och fullständigt bedårande. Han är så galet söt så jag nästan får dåndimpen! Vore han 20 år äldre skulle jag sätta tänderna i honom utan att blinka!
Och om Prinsessan får bestämma lär jag och Tonårsmorsan bli våra barns resp. svärmor…

Efter biobesöket såg jag på Prinsessan att hennes krafter började tryta, och det blev frivilligt tidig läggning för henne ikväll. Hoppas verkligen inte att helgen skall försvinna i sjukdom.

Jag tog en lång kvällspromenad med Hunden. Först hade jag tänkt mig en något mindre runda, men när jag väl hade satt igång så fortsatte jag bara.
Jag inbillar mig alltid att det är tråkigt att promenera, men när jag väl har gjort det så känner jag ju hur välgörande det är för kroppen.

Jag fick ett mail med förslag på förändringar jag borde göra i Monica Antonssons blogg. Detta får mig att känna att det är på sin plats med ett klargörande;
Min inblandning i Antonssons blogg begränsar sig till att jag har fixat en sida med Medialänkar och en sida med Blogglänkar åt henne, (samt ett par små justeringar i inställningarna). Utöver detta har jag ingen acess till bloggen, och jag varken är eller har varit delaktig i den fortlöpande driften. De föreslagna förändringarna är alltså ingenting jag kan utföra (med mindre än att Monica ber mig om det). Om man har åsikter och önskemål om Monicas blogg så är det alltså bättre att vända sig till henne, då jag inte har något mandat gällande dessa bitar.

Svar på en teknisk fråga

Bloggat den | January 23, 2009 klockan 6:34 pm | 1 Kommentar

Jag gick in bland kommentarsspammen, och såg att jag hade fått en fråga som hade hamnat där. Kommentaren löd
Testar. En del kommentarer är utan e-post adress men hur funkar det då e-post krävs för att kommentera?

Jag förstår inte vad personen menar när h*n skriver att en del kommentarer är utan mailadresser. Alla publicerade kommentarer är, till synes utan mailadresser.
Man måste ange en giltig mailadress för att kommentaren inte skall hamna i spamfiltret, men mailadressen syns aldrig någonsin i den publicerade kommentaren. Det är bara jag som kan se den, om jag nu skulle få för mig att kika efter den.
Anledningen till att man måste ange en giltig mailadress är reducera spammen.

Ibland när jag tömmer spammen ser jag att jag har fått seriösa kommentarer som har hamnat där, bara för att de saknar giltig mailadress. Eftersom jag inte har någon lust att sitta och “gräva i soptunnan” så låter jag dessa kommentarer kasseras tillsammans med spammen. Det kan ju tyckas hårt, men samtidigt så vet man ju redan när man skriver sin kommentar att man måste ange mail.
Så trist är jag.

Varifrån kommer allt hat?

Bloggat den | January 22, 2009 klockan 11:52 pm | 17 Kommentarer

För drygt en månad sedan släpptes en bok som jag förutsatte skulle skapa en intressant debatt. Jag hade fel.
Nu har fokus flyttats långt från sakfrågan, och det finns nog en del som är nöjda med det. Det som förvånar mig är att många som utger sig för att vilja diskutera sakfrågan ändå inte gör det, utan istället nedlåter sig till att vara en del av en kladdig och illaluktande pajkastning.
Hot, konspirationsteorier, långväga stickspår, förtal, insinuationer, sarkasmer och personförföljelse viner genom luften. Jag blir inte bara illa till mods, utan också fysiskt illamående av det jag ser.

För en tid sedan efterlyste jag url:er till Marklund-hatbloggar (efter att Marklund i TV hänvisat till sådana). Jag har inte fått några sådana url:er (trots att jag upprepat min efterlysning) och jag hoppas att det i bästa fall betyder att det inte existerar några dylika bloggar.
Däremot har jag mottagit många url:er till Antonsson-hatbloggar. Efter att ha tittat på ett par av dem bestämde jag mig snabbt för att inte titta på fler. De tillför inte debatten något, utan man tycks mest vara ute efter att övertrumfa varandra i hånfull Antonsson-förföljelse.

Det närmaste en Marklund-hatblogg jag har blivit tipsad om var en url till ett diskussionsforum, där en person som ifrågasatt Antonsson sägs hängas ut, förtalas och förlöjligas.
Jag valde att inte gå in och läsa tråden. Dels för att jag inte vill bidra till en sådan sidas besöksstatistik, men också för att det berör mig jävligt illa att det finns folk som är kapabla till att behandla en privatperson på det sättet (offentliga personer skall naturligtvis inte behöva tåla hur mycket som helst de heller, men lite mer granskning än en privatperson måste de nog tåla).
Jag hoppas att tråden inte existerar, men tyvärr känns det troligt att den gör det.
Hur i helvete kan vuxna, normalfungerande (jag utgår från att det är så man vill beteckna sig, även om jag själv starkt ifrågasätter riktigheten i det) människor bete sig på det här sättet!? Jag blir riktigt jävla ledsen av att höra att en privatperson behandlas på det här sättet - bara för att hon har ifrågasatt någonting. Att hon, vad jag förstår, har en annan ståndpunkt än jag i själva sakfrågan är inte intressant. Det är för fan en människa det handlar om!
Till alla som på något sätt deltar i detta på något sätt - om ens bara genom en tanke - vill jag bara säga; Skämmes, ta mig fan! Är ni stolta över ert beteende? Känns det bra? Sover ni gott om nätterna?
Jag skäms för att människor som står på samma sida som jag i en diskussion (eller åtminstone gjorde det, då diskussionen handlade om en sakfråga) kan sjunka så lågt, och jag skäms för att deras jävla beteende riskerar att kletar av sig på mig och min trovärdighet, vare sig jag vill eller inte.
Ingen behöver komma med påpekanden om att denna person ev. skulle ha sagt si eller skrivit så om Antonsson, för det hör inte hit. Vad en annan människa ev. har gjort eller inte gjort är inte på något sätt någon ursäkt för det egna beteende!

Jag vet inte hur det där forumet fungerar, men om det finns någon ryggrad i den som har startat tråden så utgår jag från att den kommer kontakta admin och be att tråden raderas.

Naturligtvis är hatdrevet mot Antonsson precis lika obehagligt och oacceptabelt. Men någonstans tycker jag att det är värre när människor som står på samma sida som jag uppför sig som som om de vore mentalt handikappade, eftersom deras beteende riskerar att skvätta på mig.

Hur resonerar man när man börjar söka efter “Mias” (nu vuxna) barn och andra relaterade personer over there, och försöker kontakta dem. Skall man ställa dem till svars i någon slags tanke om arvssynd, eller vill man bara försöka pumpa dem på information om deras mamma?
Oavsett vilket, så är det enbart ett smaklöst beteende. Varför ägnar man sig inte istället åt att diskutera Gömda och Mia - Sanningen om Gömda - ja, ni vet böckerna som det här från början handlade om?

Jag är en person som inte rodnar i första taget, men jag har verkligen blivit sittande med blossande kinder flera gånger under denna resa. Jag blir verkligen generad när det skrivs affekterade och uppfordrande brev till nyhetsredaktioner och myndigheter.
Senast ikväll “tipsades” jag om att det planeras ett maildrev till beslutsfattare i Oxelösund. Nej tack, jag är inte intresserad!

Mina inlägg i den här debatten har jag (bortsett från två kommentarer i Monicas blogg, i början av debatten) uteslutande gjort här i min blogg. Dessa inlägg har varit tillräckligt för att få motta hotelser via mail.
Vad är det som driver folk?

Det är nästan så att jag funderar på att lägga mitt engagemang i detta åt sidan ett tag. Det känns helt enkelt inte som att vi är tillräckligt många som är intresserade av att diskutera sakfrågan för att det skall kunna bli en konstruktiv debatt.
Väck mig när sakfrågan ev. har kommit upp till ytan igen.

Ja, det blev några svordomar i den här texten, och varenda en av dem var berättigad!

Andra bloggare om Gömdaskandalen, Hat, Liza Marklund, Monica Antonsson
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

I medias ojämna vågskål får inte alla komma till tals

Bloggat den | January 22, 2009 klockan 12:41 pm | 2 Kommentarer

För någon vecka sedan fick “Mias” familj komma till tals i Expressen. Med familj avses i det här fallet föräldrar, syskon och en moster. Sonen Michael skall tydligen fortfarande hållas ute i kylan.

Egentligen tyckte jag inte att artikeln i Expressen sa så mycket, men det som sades stämde illa överens med det som framkommer i Mia - Sanningen om Gömda. Det började kännas som att debatten hade tagits till en kladdig och snaskig nivå.

Jag menar absolut inte att familjen inte skulle ha fått uttala sig, jag menar bara att det det känns så oerhört sorgligt att debatten har tagit sig sådana sidospår att de anser sig behöva göra det. Den här situationen hade aldrig behövt uppstå om man hade hållit debatten på en saklig nivå.
Ingen på bilden i Expressen såg lycklig ut, och jag tror inte att det här för en sekund är roligt för familjen.
Vad jag har förstått, så tog Michael illa vid sig av Expressens artikel, och ville gå i svaromål. Det fick han inte.

Artikeln i Expressen satte Monica Antonsson i en situation där hon, om hon inte svarade, skulle framstå som att hon hade skrivit en bok kantad av lögner. Om hon valde att svara, så skulle hon behöva göra det genom att redovisa polisförhör osv. Något som med all säkerhet upplevs som integritetskränkande av de inblandade, och jag är övertygad om att det inte är med någon glädje Antonsson har gått i svaromål.
Då media inte tyck intresserade av att ta in detta, så har hon gjort det i sin blogg.

Ur Expressenartikeln:
“Hennes moster Gun berättar om Mias mamma Margots 50-årsfirande- då Awad dök upp oinbjuden.
- Han kom in. Jag var i köket och diskade och Mia satt i ett annat rum. Då sa han till henne: “Du har väl inte ätit griskött? För då sticker jag kniven i dig!”
Ur Antonssons svar:
Protokollet ovan är hämtat från en av rättegångarna kring vårdnaden om dottern Sara. Pappa Thure säger i ett förhör vad gäller förhållandet mellan Mia och Osama att han DELTOG i en familjehögtid så sent som i oktober 1987.
Skulle han ha sagt så om Osama kommit objuden och varit hotfull?
Läs hela Antonssons svar, och se utdrag ur tingsrättsprotokollet här.

Ur Expressenartikeln:
Mia Erikssons syster Monika anser att faktumet att Monica Antonsson inte pratat med dem lett till en ensidig bild av Mia.
Ur Antonssons svar:
Jag ger i boken dels min egen uppfattning om Mia från två intervjutillfällen. Det är emellertid inte det viktiga. Det viktiga är vad alla andra berättar. Ett stort antal personer av skilda slag - inte bara två ex! - beskriver Mia under ett antal år på ett oväntat samstämmigt sätt.
I Expressenartikeln:
Familjen vidhåller “Mias” version om att Osama Awad skulle ha mordhotat dagispersonalen.
Ur Antonssons svar:
Jag kontaktade föreståndaren som mindes händelsen mycket väl. Osama blev arg och frågade: “Vad heter din chef”. Sedan gick han. Det var allt. TV4:s Annika Widebeck har talat med tre (3) personal från dagis. Samtliga styrker föreståndarens uppgift.
I Expressenartikeln:
Moster Gun påstår att det har suttit galler för fönstren på insidan och att Mia haft ett rum i källaren med en järndörr där hon kunde gå in.
Ur Antonssons svar:
Åter igen. Kustbostäder försäkrar genom TV4:s Annika Widebeck att det aldrig har suttit några galler för fönstren i radhuset på Höjdgatan 65. Såväl socialsekreteraren som polisen förnekar bestämt att de skulle ha bidragit till vare sig galler eller påstått bygge av skyddsrum. Enligt Michael, som bodde i huset med sin mamma rör det sig om ett förråd med en helt vanlig dörr.
Här kan du läsa hela Antonssons svar, samt ta del av socialtjänstens dokument som styrker hennes påståenden.

Antonsson presenterar även ett polisförhör med “Mias” mamma. Mammans uppgifter motsäger tydligt påståendena om systematisk, grov misshandel och mordförsök. Enligt min mening, så punkterar detta förhörsprotokoll det mesta i Gömda.
Det bekräftar vad vänner, bekanta och socialsekreteraren vittnar om. Ingen tycks ha sett Mia skadad. Inte ens kriminalinspektör Thorsten Carlsson (som såväl jag som TV4:s Annika Widebeck intervjuat). Mor och dotter bodde grannar och umgicks flitigt skriver Antonsson.

Jag hoppas verkligen att diskussionen i och med detta kan lyftas till en anständig och saklig nivå.

Läs även andra bloggares åsikter om Gömdaskandalen, Expressen, Monica Antonsson, “Mia”
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Vardagens små händelser

Bloggat den | January 21, 2009 klockan 11:53 pm | 2 Kommentarer

Det blev ju en lite rolig vändning på den här dagen. Från att ha fått bekräftat att Tonårsmorsan bor här i stan och att hennes son dessutom går i Prinsessans klass, så stod jag där i hennes hall några timmar senare för att lämna Prinsessan för en stunds lek.
Extra komiskt blir det med tanke på att vi bor bara några hundra meter från varandra.

Hur som helst, så är Prinsessan mycket förtjust i denna klasskompis. Hon har pratat mycket om honom de senaste dagarna, och idag gav hon sig inte med mindre än att hon fick leka med honom.

Mr T ville åka ner till stan för att titta på kläder, så då gjorde vi det. Han hittade inga kläder som föll honom i smaken. Däremot hittade han ett örhänge som han bara mååååste ha (det kanske inte syns så bra på bilden, men det är ett strassförsett dollartecken).
Jag kan ju inte påstå att det var ett örhänge i min smak, men samtidigt protesterade jag inte alltför högljutt. Jag väljer mina strider, och dessutom betalade han med egna pengar. Han var mycket nöjd själv med sitt köp, och det är ju huvudsaken.
Kompisarna tyckte att örhänget var fett coolt, så det var väl ett lyckat köp antar jag.

Pumpadekorerad Häxa med koll (?) på Uppsala-bloggare…

Bloggat den | January 21, 2009 klockan 11:44 am | 5 Kommentarer

Jag satte mig för att ta itu med dagens skrivande, men insåg ganska omgående att det krävdes ett par wienerbröd för att kunna utföra detta på bästa sätt. Det var bara att dra på de sexiga termobrallorna och kasta sig upp på cykeln.
Det borde jag inte ha gjort.
Shit vad halt det var! Det snöade ganska friskt igår, och sedan töade det under kvällen. Inatt hade minusgraderna slagit till, så ni kan ju räkna ut hur spårigt och halt det var. Lägg därtill att växeln hade frusit fast på cykeln, och det vet ni ju hur löjligt det ser ut när någon cyklar enbart på ettans växel. Jag hade nästan trampat ihjäl mig innan jag kom fram till ICA.
Men jag kom hem helskinnad och med en påse wienerbröd, så sammantaget var det värt det.

- Du, visst bor väl Tonårsmorsan här i Uppsala? frågade jag AG.
- Eehh… ja, det gör hon svarade han, och tittade på mig med en blick som sa att jag måste vara lite bakom flötet. Men det är jag ju inte.
- Hennes son går ju i Prinsessans klass fortsatte han, och då fick jag lite förståelse för hans skeptiska blick.
Fasen, det har inte jag fattat. Jag har ju träffat hennes übersöte son flera gånger, och jag har träffat henne också. Men inte tusan har jag förstått att det var hon.
Jag är just en snygg klassmorsa, jag.
[Update: När Prinsessan kom hem från skolan och hade ätit sitt mellis, så ville hon plötsligt leka med Tonårsmorsans son. De har aldrig lekt med varandra (på fritiden) tidigare, men nu vill hon absolut göra det. Hon ringde men han hade inte kommit hem från fritis än, så hon sa att jag måste säga till henne när klockan är halv fem så att hon kan ringa igen]

Härom dagen hittade jag ett par skitsnygga strumpor på Willy:s. De kostade bara 5:- så det var ju bara att slå till.
När jag kom hem och provade dem insåg jag att de dessutom var underbart sköna, så jag stack iväg och köpte fler. Nu kan jag knalla omkring, dekorerad med pumpor, varje dag i veckan.
Enligt familjen så är strumporna skitfula, men vad vet de. De har ju ingen smak.

En första fundering över medias ageranden

Bloggat den | January 21, 2009 klockan 6:56 am | 4 Kommentarer

Jag såg inte hela debatten från PK i förrgår (försök själva med barn som inte vill sova, en katt som ylar sina brunstvrål och en ihärdigt ringande telefon, så får ni se hur lätt det är att koncentrera sig), men jag gjorde så gott jag kunde.
Det var en bra, men bitvis lite feg debatt kändes det som. Den hade behövt vara längre, och förhoppningsvis fortsätter den.
Synd att kvaliteten på sändningen var så dålig. Nog borde väl PK ha större resurser än så där?
Men jag är glad för det lilla, tro ingenting annat.

Jan Guillous svar på frågan om varför han inte har smulat sönder Gömda var roligt. Han har inte läst den!
Han har kommit överens med Marklund om att inte läsa Gömda och Asyl, eftersom han inte tillhör målgruppen!
What?!!
Böckerna kanske borde förses med en text om vilka som utgör deras målgrupp, eftersom det annars är stor risk att andra utanför målgruppen läser den. Det har med största sannolikhet redan skett.
Vilken är målgruppen, förresten?

Annika Widebeck visade under debatten att hon minsann inte låter sig näppsas. Hon gav ibland ett forserat intryck men det var hon, under omständigheterna, i sin fulla rätt att göra. Hon drog upp frågeställningar som ingen ville ha upp på agendan, då det uppenbarligen var alltför obekvämt (eller i bästa fall; att tidsutrymmet inte tillät).
Annika är en medarbetare som TV4 skall vara jääävligt rädd om! Hon visade mer stake än den övriga panelen gemensamt och fysiskt någonsin skulle kunna frambringa (därmed på intet sätt sagt att jag skulle tvivla på herrarnas potens).

Jag efterlyste härom dagen url:er till de bloggar som sägs bedriva en hatkampanj mot Marklund. Glädjande nog har jag inte fått en enda sådan url, vilket i bästa fall betyder att det inte existerar några sådana bloggar. Men då uppstår ju frågan om vad Marklund menade när hon hänvisade till dessa bloggar.
Mindre glädjande är att jag har fått andra exempel på hatbloggar, nämligen bloggar som förtalar Antonsson å det grövsta. Jag blir mycket illa berörd, och jag hoppas att några av dessa bloggar redan är polisärenden.
Inte minst med tanke på de fruktansvärda övergrepp Antonsson utsätts för på nätet, så frågar jag en gång till; Kan inte de som känner till bloggar där det bedrivs en hatkampanj mot Marklund vara snälla att maila mig dessa url:er?

I söndags gavs Marklund en kvarts utrymme i TV4s Nyhetsmorgon, och i måndags var det Antonssons tur att gå i svaromål. Skillnaden var bara att Antonssons framträdande gavs tio minuter, varav drygt halva tiden gick åt till att sända en ihopklippt version av Marklundintervjun. Inte speciellt snyggt gjort av TV4.

Jag ser att BTJ omklassificerar Gömda, vilket jag uppfattar som en i det närmaste unik åtgärd.
Det måste kännas bra för Marklund och Piratförlaget att boken äntligen klassificeras som den roman de nu menar att det är.

Andra bloggare om Gömdaskandalen, Liza Marklund, Gömda, Mia - Sanningen om Gömda, “Mia”, Publicistklubben, Annika Widebeck, TV4
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Det känns skönt att veta att man är saknad

Bloggat den | January 20, 2009 klockan 8:52 pm | Inga kommentarer än

Bloggen verkar ha legat nere under större delen av dagen, men nu är det fart igen sedan några timmar. Det är väl bara att hålla tummen för att det inte skall börja svaja igen.
Jag kanske råkade ut för samma sak som Newsmill gjorde förra veckan; att servern helt enkelt knakade ihop till följd av alla besökare

Jag hade bestämt mig för att ha en någolunda datorfri dag idag, så jag hade nätt och jämnt upptäckt att bloggen låg nere när första telefonsamtalet kom.
- Vad har hänt? Har bloggen blivit hackad? *asg*
Det känns skönt att veta att man är saknad.

Att ljuga är som att kissa på sig. Det är bekvämt för stunden, men sedan blir det bara jobbigt.

Bloggat den | January 19, 2009 klockan 5:13 am | 26 Kommentarer

Till att börja med var Gömda En sann historia. Ja, den var så sann att Marklund underströk i en chat att
“Ingenting är påhittat, vare sig i Gömda eller Asyl. Inga händelser är flyttade (annat än i nödfall, för att dölja de hotade människornas identiteter). Däremot har vi tagit bort ganska mycket, förtigit både människor och händelser som varit otroligt viktiga för Mia. Ingenting är gjort mer dramatiskt än det var (det har inte behövts)“.
Det klargörandet lämnar knappast utrymme för några alternativa tolkningar; mer sant än så här kan det knappast bli. Och det stämmer dessutom väl överens med “Mias” agerande genom åren, då hon vid ett flertal tillfällen har framträtt och berättat om alla hemska detaljer i boken; Hon har varit med om detta.

När Antonssons bok var på gång hette det plötsligt (om jag inte minns helt fel) att boken byggde på flera olika kvinnors upplevelser, men den versionen drogs snabbt tillbaka.
Boken handlade återigen om “Mia” och var sann. Fast kanske inte sann som i bemärkelsen sann, utan mer som en dokumentär roman. Den bestod av litterära och politiska sanningar.
“Mia” slog till och JK-anmälde Antonsson med påståendet om att Antonsson skulle ha röjt hennes identitet.

Sedan var det dags för Piratförlaget att slå en inovativ kullerbytta, och bringa klarhet genom ett uttalande:
- Säger man “En sann historia” utan vidare kan många uppfatta den så (Jan Guillou)
- Jag utgår ifrån att de är intelligenta läsare som förstår att det är roman, som bygger på en verklighetsbakgrund, men att det faktiskt är en roman (Ann-Marie Skarp)
Ok. Nu hade Gömda förvandlats till en roman, och alla som from nu vågade yppa att de hade trott på att det var en sann berättelse skulle samtidigt avslöja att de var, i det närmaste, dumma i huvudet.
Hårda bud.
Dessutom föll nu “Mias” JK-anmälan som ett korthus. Att Antonsson påstås ha avslöjat denna romanfigurs identitet kan knappast intressera JK mer än en anmälan om att det skulle ha avslöjats att Stålmannen heter Clark Kent till vardags.
Jag undrar fortfarande varför Marklund och Piratförlaget inte har reagerat och agerat under alla de år som bibliotek och boklådor har sorterat Gömda under biografier. Det borde väl ligga i deras intresse att deras böcker klassificeras på ett korrekt sätt.

Marklund och Piratförlaget verkar inte helt synkade, och Marklund fortsatte att hävda att det är en sanning hon har berättat. Kanske inte en sann sanning direkt, men en litterär och politisk sanning i alla fall.
Plötslig medgav hon sensationellt och oväntat att “mannen med de mörka ögonen” är en påhittad karaktär!
Det är en riktig kioskvältare, och det ställer allt på ända.
I och med detta försvinner alla möjligheter att använda ordet sann (i vilken version det än må vara) när man beskriver Gömda. Hela storyn bygger ju på denna djävulska karaktär som jagar “Mia” land och rike runt, och gör hennes tillvaro till ett rent helvete. Nu medger Marklund att han är en fabricerad karaktär, och vad finns det då kvar av storyn?

Under söndagen ställde Liza Marklund upp i en bandad intervju i TV4s Nyhetsmorgon, och det står klart att hon har för avsikt att hålla fast vid sin version, trots att den läcker som ett såll.
När frågan om de rättspsykiatriska undersökningarna hon påstår att Osama har genomgått kommer på tal börjar hon sväva på målet.
- Det finns säkert fel i både Gömda och Asyl. Antingen för att jag har missuppfattat saker, eller för att “Maria Eriksson” har missuppfattat saker eller för att saker har glömts bort eller blandats ihop. Jag kan bara konstatera att i det här fallet står ord mot ord.
Nu är det ju så att ord inte står mot ord. Marklund har ju likt ett mantra upprepat genom åren att hon har tillgång till ALLA dokument i detta, och jag köper inte att hon skulle vara så dum att hon har missuppfattat något dokument och trott att det skulle vara en rättspsykiatrisk undersökning.
Ett utdrag ur Osamas brottsregister visar dessutom att han aldrig har genomgått någon rättspsykiatrisk undersökning.

När Elisabeth Hermon kom på tal ville Marklund inte svara. Istället påstod hon att
- Elisabeth mår dåligt och har mått dåligt långt innan artiklarna om henne och Trossen skrevs.
Om det nu skulle finnas någon sanning i det påståendet; vilken relevans har det för Marklunds agerande? Menar hon att det är ok att krossa en människas liv, om personen ifråga mår dåligt?
Då Marklund uppenbarligen varken kunde eller ville försvara eller förklara det hon gjorde mot Hermon, så la hon istället ansvaret på Erik Månsson. Men det kan väl knappast ha varit så att Månsson tvingade Marklund att fortsätta sprida sina lögner om Hermon (i Asyl och Paradiset). Dessutom hade ju Marklund vid det laget sedan länge fått papper från åklagaren, som visade att de anklagelser som Marklund riktade mot Hermon helt saknade grund.

Mot slutet av intervjun pratar Marklund om att det skulle bedrivas en hatkampanj mot henne i bloggvärlden, och det låter ju alldeles frukansvärt.
Även om jag själv deltagit ganska aktivt i denna debatt, så medger jag utan omsvep att jag naturligtvis inte har besökt alla bloggar som skrivit/skriver om detta. Jag har bl.a missat hatbloggarna, och det är jag glad för. Men Marklunds uttalande gör mig nyfiken, och därför efterlyser jag url:er till dessa bloggar (gärna permalänkar till de specifika inläggen).
Jag kommer inte att publicera dessa url:er här i bloggen (eller någon annanstans), eftersom det är mig totalt främmande att delta i/främja någon hatkampanj.

Efter intervjun satt jag faktiskt och tyckte lite synd om Marklund. Hon gav ett osäkert och stressat intryck genom att felaktigt hänvisa till myndighetsdokument (som inte har det innehåll hon påstår, alt. inte ens existerar). Visst, det räddade henne från att sitta tyst under intervjun, men det stärker knappast hennes trovärdighet.

Varför inte bara sträcka på ryggen och be om ursäkt? Alla de människor som lidit under alla år sedan Gömda kom ut förtjänar faktiskt det. Och det är nog det enda som kan bromsa raset på Marklunds förtroendekapital - och kanske tom börja återuppbygga det.
Det gör fakiskt inte ont att säga Förlåt!

Andra bloggare om Gömdaskandalen, Liza Marklund, Gömda, Mia - Sanningen om Gömda, “Mia”
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Det finns en marknad för allt

Bloggat den | January 19, 2009 klockan 1:48 am | 2 Kommentarer

På TV just nu: My Bare Lady
Jag förstod först inte vad det var jag hörde från TVn som stod på i bakgrunden. Efter en titt på TV-skärmen och sedan en koll på nätet fick jag veta att det är en brittisk-amerikansk realityserie, där amerikanska porrstjärnor tävlar (genom att stöna framför en jury i bästa idol-stil, verkar det som) om att få åka till London.
Men Please!

Det finns uppenbarligen en marknad för allt. Imorgon skall jag börja sälja konserverad gröt. Sanna mina ord.

Andra bloggare om My Bare Lady, Realityserier

Om konsten att inte kunna debattera

Bloggat den | January 18, 2009 klockan 3:27 am | 4 Kommentarer

Det här är en holmgång som jag har funderat över en längre tid, och jag kommer med all säkerhet att återkomma till den.

Det som är bloggvärldens styrka är också dess svaghet; alla kan komma till tals. Det är naturligtvis ett fantastiskt framsteg sett ur demokratisynvinkel, samtidigt som det är direkt förödande (för debattens nivå) att extremister utan sans har samma möjlighet som alla andra att kommer till tals.
Det är priset för demokratins framsteg i den elektroniska utvecklingen, och jag säger inte att vi inte skall betala det. Jag säger bara att det är frustrerande (och i många fall direkt förödande för debatten).

I det aktuella fallet (dvs Monica Antonssons bok Mia - Sanningen om Gömda) har jag sett avarter - på båda sidor - som jag nog aldrig tidigare har skådat, och då vill jag ändå utge mig för att vara en hyfsat van debattör. Det kanske dessutom förtjänar att tilläggas att jag medvetet och konsekvent valt att inte besöka de forum på nätet där Gömdaskandalen diskuteras.

Att jag har bestämt mig för vilken “sida” jag tror på torde knappast vara någon hemlighet för läsare av min blogg. Detta gjorde jag efter moget vägande av argument och fakta. Mitt ställningstagande betyder på intet sätt att jag är vare sig ointresserad eller oemottaglig för “motståndarsidans” argument.
Problemet är att argumenten (på båda sidor!) den senaste tiden till stor del har förvunnit i en sörjig soppa av solkig pajkastning.

Det finns exempel från den sida jag står på som får en skammens rodnad att blossa på mina kinder, och känna att jag inte vill vara en del av detta. Jag vill/kan/skall inte förknippas med en del inlägg och utspel som görs.
Samtidigt ser jag stollaprov i andra sidans debattinlägg, som får mig att inse att jag rimligen måste fortsätta stå upp i min ståndpunkt - utan att låta någon av sidornas extrema sörja kladda av sig på mig.
Jag är uppriktigt förvånad över att det finns debattörer (på båda sidor!) som uppenbarligen inte inser att deras insatser gör allt annat än gagnar det egna syftet.

Vad gäller den sida jag har valt, så består väl avarterna (åtminstone de jag har sett) av att skriva affekterade, illa formulerade brev/mail till landets alla nyhetsredaktioner där man kräver ett agerande. Det har även mailats till amerikanska talkshow-världar, och jag vet inte vad.
Det känns genant att människor som - i sak - har samma ståndpunkt som jag, agerar på det sättet.

Nu påstår jag inte att “andra sidan” beter sig bättre på något sätt. Jag blev direkt illamående när jag tidigare ikväll kunde läsa dessa kommentarer på Antonssons blogg:

Gaby, eller jag menar Monia [min kommentar: Jag gissar att h*n menar Monica].. Hoppas du även besvarar de som är kritiska till dig o din bok. Men dt är väl för mkt att kräva?
Vet du, vi håller på att gräva fram saker om dig o din familj.
Fakta om dig, din son osv.
=)
Detta kommer bli smaskigt.
Förresten, du blir ju 60 år detta år =D
—–
Björn niclas ingemar antonsson.
Synd att han inte föddes på alla hjärtans dag som du hade hoppats på.
Gaby =)
Men en dag mer eller mindre är väl inte så farligt. =)
Eller hur?
—–
Och, dina söner, björn o Tomas.. Hur mår dem??
Det var ju lite jobbigt det där…
Du vet mkt väl vad jag menar.
=)
Snart vet alla.
—–
April 1980. När din man lämnade dig.
—–
och syster anki? Hur mår hon?
Jag undrar hur din familj kommer att må, när allt kommer fram om er.

Den direkta skillnaden är väl att man (=vissa) på “min” sida väljer att dra ett löjets skimmer över sig, medan man (=vissa) på “andra” sidan väljer att gå till direkta personangrepp (vilket inte är behagligt på något sätt!).
Men varför kan man inte hålla sig till sakfrågan? Det är ju den som är intressant!

Läs även andra bloggares åsikter om Gömdaskandalen, Debatt, Debattteknik, Personangrepp, Bloggtroll
Intressant?
Min länksamling över Gömdaskandalen

Det är Göran Hägglund och jag

Bloggat den | January 17, 2009 klockan 11:52 pm | 7 Kommentarer

På BloggParti kan den som känner sig osäker på var de politiska sympatierna ligger, ta reda på det. Naturligtvis var jag tvungen att reda ut hur landet ligger, och jag kan inte påstå något annat än att jag blev mäkta förvånad.

Att jag skulle vara Kristdemokrat är väl det sista jag (och alla i min omgivning) skulle ha gissat på.
Jag förstår att BloggParti mäter förekomsten av ord och uttryck, jag förstår bara inte vilka ord och uttryck som kan leda fram till resultatet. Kan det vara förekomsten av svordomar, det faktum att jag bekänner mig som ateist och uttryck i stil med “suger fet getballe” (det kanske är Hägglunds favorituttryck!)?
Eller finns det någon annan förklaring?

Jag var naturligtvis tvungen att kolla hur det ligger till med de politiska sympatierna hos våra riksmedia, och låter statistiken tala för sig själv:

Det känns tryggt att veta.

Direkt från min mailbox

Bloggat den | January 17, 2009 klockan 5:28 pm | 2 Kommentarer

Jag har knappt hunnit kolla min mail de senaste dagarna. När jag nu gick in i mailboxen hittade jag några intressanta mail. Jag svarar på några av mailfrågorna här, eftersom jag tänker att det kanske finns fler som undrar samma sak.

Någon har frågat
Varför har du slutat skriva om Liza Marklund?
Det tog någon sekund innan jag förstod hur jag skulle tolka frågan, eftersom jag inte direkt har skrivit om henne. Men jag förstår det som att mailskrivaren menar Gömdaskandalen (att det är Marklund som har skrivit Gömda är ju hyfsat ointressant i sammanhanget).
Jag har inte slutat att skriva om det, bara för att jag inte har skrivit på ett par dagar. Men nu har media kommit igång med sin rapportering, och då känner jag att jag kan ta ett steg tillbaka. Därmed inte sagt att jag inte kommer skriva om det igen,för det kommer jag garanterat att göra. Men då antagligen ur en delvis ny vinkel.

Varför svarar du inte på kommentarer? undrar någon.
Jag har aldrig varit speciellt aktiv med att svara på kommentarer, och de senaste åren har jag bara gjort det undantagsvis. När jag svarar, så handlar det oftast om kommentarer från irl-vänner, där vi mest bara munhuggs lite med varandra.
Anledningen till att jag (oftast) inte svarar på kommentarer är att min blogg inte är något diskussionsforum. Jag har ju sagt det jag vill säga redan i mitt inlägg. Och om jag kommer på att jag har mer att säga i frågan, så blir det oftast ett nytt blogginlägg.
Jag har absolut ingenting mot om de som skriver kommentarer diskuterar med varandra i mitt kommentarsfält, men det blir då en diskussion som jag inte är delaktig i.

Dessutom har jag fått ett mail från en person som bär det namn jag har använt mig av i media. Den här personen är inte alls aktiv inom bloggvärlden, och förstod till en början inte alls den respons hon fick.
Lite komiskt, samtidigt som jag naturligtvis förstår hennes frustration.
Jag får se vad jag kan göra åt det i fortsättningen (det som har varit går ju inte att ändra på).

Det mest spännande mailet kom från en avsändare som jag var tvungen att trippelkolla för att verkligen tro på att det verkligen kom därifrån
Mailet innehöll en förfrågan som fick mina kinder att blossa av stolthet, det förnekar jag inte. En del av mig vill bara skrika JAAA!!! till svar, men jag sansade mig och har ältat detta hela dagen. Därefter skrev jag ett svar som lydde Tack, men nej tack.
Jag kände att det inte var riktigt rätt forum för mig, och jag måste vara min magkänsla trogen.

Här bland kommentarerna i bloggen har någon frågat om jag använder Twitter.
Jag drog mig till minnes att jag faktiskt har ett gammalt Twitterkonto, och nu har jag dammat av det. Återstår bara att se om jag kan vara duktig och använda det också.
Twitterinläggen hittar du i kolumen till höger.

Mitt lyxliv när det är som bäst

Bloggat den | January 17, 2009 klockan 6:21 am | 2 Kommentarer

Godmorgon, era sömntutor!

Jag vaknade utsövd och tillfreds redan vid femtiden imorse. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag föll i koma redan vid tio igår kväll. Det där med att ta ett glas vin var det inte tal om. Jag orkade inte, helt enkelt.

Jag tassade upp ur sängen, slog ett par frivolter och tog ett ångande varmt bad. Nu är jag tillbaka i sängen, och har sällskap av Barbara.
Mr T har sovit hos Ralle inatt och Herr Fiffig är hos Majsan, så det är bara Prinsessan hemma. Om mina planer håller så tar vi en långpromenad med Hunden under fm, och sedan går vi på bio i em [note to self: boka biljetter].

Om jag känner Prinsessan rätt, så dröjer det ett par timmar innan hon vaknar. Jag tror minsann att jag skall lägga Barbara åt sidan, och ta fram en bok istället.
Jo, så får det bli.

Frusen hatt-tant suktar efter ett glas vin

Bloggat den | January 16, 2009 klockan 4:52 pm | 2 Kommentarer

*hutter!* Jag och Prinsessan tog en promenad med Hunden. Satan i gatan vad kallt det är!
Termometern visar visserligen bara på runt -8°, men kylan kryper sig ändå in i benmärgen. Skall det verkligen vara så här? Jag vill ha vååår!!! Nu!
Vi kröp ned i ett varmt bad när vi kom hem, och passade på att prata om hur dagen har varit
Jag: - Var det kul att se mamma på TV?
Prinsessan: - Njae… Inte speciellt…
Jag: - Varför inte det?
Prinsessan: - Du vinkade ju inte till mig! Och dessutom såg du faktiskt ut som en hatt-tant!
Hon är inte rädd om sin lördagspeng, den tjejen..!

Herr Fiffig är på kalas hos en klasskompis, och kommer inte hem förrän kl. 21. Är inte det ganska sent för en åttaårings kalas? Eller är det bara jag som är en hönsmorsa?
Det är visserligen bara ett par hundra meter härifrån och jag kommer att gå och hämta honom när det är dags. Men ändå.

Jag blev plötsligt så himla sugen på att gå på bio i helgen. Senast jag bevistade en cinematograf var när jag och Herr Fiffig såg Katten Gustaf, så det kan väl vara dags.
Jag kollade filmutbudet och fastnade för Lasse-Majas detektivbyrå- Kameleontens hämnd. Den borde det inte vara några problem att få med sig Herr Fiffig och Prinsessan på.
Mr T tycker inte att det är roligt att gå på bio med mig längre, eftersom vi inte kan enas om någon film som vi båda vill se. Som tur är, så har han och AG samma smak när det gäller filmer, så de får gå tillsammans.

Om jag får bestämma, så kommer jag att tillbringa kvällen med en bok och ett glas vin.
Det återstår bara att se om jag får bestämma.

Direkt från bussen

Bloggat den | January 16, 2009 klockan 11:01 am | 9 Kommentarer

Har just klivit på bussen som skall ta mig hem till Uppsala. Jag är trött som en tok efter att ha sovit extremt lite (även för att vara lilla jag) de senaste dygnen.
Det kändes nästan förbjudet lyxigt att börja den tidiga morgonen med att sätta sig i en varm taxi, och bara luta sig tillbaka. Det var inte utan att jag fick dåligt samvete för att bli hämtad i en stor bil, och åka ensam i den hela vägen till Stockholm. Förhoppningsvis lättar samvetet lite nu när jag väljer att åka buss hem.
Jag har faktiskt inte samvete att åka två taxiresor à 1000:- på en och samma dag för TV-licenspengar. Det räcker gott och väl att morgonens resa gick loss på det. För att ta mig hem tycker jag att det räcker med 54:- till Swebus.

Jag har väl inte så mycket att säga om mitt framträdande. Men jag kan säga att jag inte kommer titta på reprisen i em, och jag kommer inte leta upp något klipp på SVTs sida.
Det kändes så jäkla onaturligt att bli sminkad. Jag är liksom ingen sminkmänniska, och nu kände jag mig väldigt uppspacklad. Jag har gått sedan igår och byggt upp skräckbilder om hur jag skulle bli hårt ansatt (trots att jag visste att jag inte skulle bli det), och så blev jag inte det. Tvärtom. Det var idel snälla och vänliga människor överallt.

Inget av mina ungefär tusen versioner om vilka frågor som skulle komma slog in, så det blev inte som jag hade föreställt mig. Pirret i magen släppte inte förrän jag och Jan Helin lämnade studion, och då kände jag mig genast både trygg och bekväm. I det tillståndet hade jag velat vara under sändningen. Men nu vet jag till nästa gång att det inte är ett dugg farligt
Nåja. Det hade nog kunnat bli både bättre och sämre. Men det var första gången i en TV-studio och jag varken kräktes eller svimmade, så får jag väl vara nöjd.

Jag pratade med Monica för en stund sedan. Hon satt på tåget från Göteborg tillsammans med Osama och Michael. Mina extra varma tankar går till Michael idag.

När jag kommer hem tror jag nästan att jag skall lägga mig och vila en liten stund.
So sue me.

Take off

Bloggat den | January 16, 2009 klockan 5:06 am | 2 Kommentarer

Jag missade Debatt igår, eftersom jag satt i telefonen. Men jag hoppas att det går i repris alt. kan ses via nätet.

Taxin kommer om en stund. Jag är nyduschad och känner mig redo. Så redo jag kan bli inför detta. Det får gå som det går.
Efter peptalk från både Unni och Elisabeth igår, så känner jag mig hyfsat avslappnad. Jag är inte nervös för saken som sådan, men det är första gången jag kommer befinna mig i direktsänd TV.
Kanske störs min koncentrationsförmåga en del av att jag inte har sovit någonting inatt (men jag lyckades åtminstone slumra någon timme).
Jag tar nog med mig Barbara, så kan jag surfa på hemvägen. De erbjöd mig visserligen att åka taxi hem också, men det känns ganska onödigt. Det går ju direktbussar två gånger i timmen, och de har trådlöst bredband ombord.

För att ingen skall behöva bli besviken, så vill jag klargöra att inslaget i Gomorron Sverige inte kommer att handla om Gömda vs. Sanningen om gömda-debatten. Det som nu skall belysas är hur debatten har rasat i bloggvärlden, och att media höll tyst så länge.

Nej, nu är det dags att sätta fart.

I morgondagens Gomorron Sverige

Bloggat den | January 15, 2009 klockan 7:47 pm | 7 Kommentarer

Även om jag inte fick så mycket skrivet idag som jag hade tänkt mig (men när fick jag å andra sidan det..?), så har det hänt annat som har fått dagen att gå. Inte minst, så har telefonen ringt som aldrig förr.

I eftermiddags blev det klart att jag åker till Stockholm imorgon. Först kände jag mig lite tveksam, men efter att ha funderat lite, fixat så att AG tar hand om Hunden osv, så bestämde jag mig för att slå till.

Om ni vill ha bevis för mitt påstående om att jag är snyggare i verkligheten än på bild, så får ni titta på SVTs Gomorron Sverige vid 7:15 imorgon.
Jag ser på tablån på deras hemsida att jag skall diskutera med Jan Helin. Det var ju kul att få veta det innan jag kliver in i studion, i alla fall…

Det kan ju te sig märkligt att ställa upp med sin nuna i rutan bara något dygn efter besvikelsen (eller skall jag kanske skriva fascinationen) över att Oisín Cantwell (arbetslös och journalist på Aftonbladet) lyckas trycka in så många fel utan att egentligen skriva något.
Men till skillnad mot Aftonbladet, så är ju TV ett direkt media, och risken för att jag skall bli felciterad borde därmed vara obefintlig.

Sedan återstår väl att se vad jag lyckas prestera när jag är på plats. Jag må ha bloggat i ett decennium och jag må ha varit aktiv i debatten om Gömdaskandalen, men jag har ingen mediavana.
Äh, det får väl gå som det går.
I värsta fall så spyr jag väl i direktsändning, men jag har hört att man kan göra karriär på det också.
Och om det är så, så får jag väl slinka in på Buttericks efteråt, och köpa mig en illasittande peruk, i hopp om att gömma mig. Om det blir en lockig eller rakhårig får väl avgöras av det ev. behovet att göra en pudel.

Ikväll ser vi till att titta på Debatt, där Monica Antonsson - till skillnad mot Liza Marklund - medverkar.

Elisabeth Hermon har skrivit en artikel på Newsmill om hur det gick till när hon fick sitt liv och sitt livsverk krossat av Liza Marklund. En mycket läsvärd artikel som borde vara obligatorisk att ta del av, för alla som utger sig för att uppbära någon form av samhällsansvar.

Andra bloggare om Gomorron Sverige, Gömdaskandalen, Media

I dagens Aftonbladet…

Bloggat den | January 15, 2009 klockan 12:36 pm | 16 Kommentarer

Jag borde nog ha litat på min magkänsla, och tackat nej till att vara med.

Så fick bloggarna Marklund på fall är rubriken, men jag kan då inte påstå att det känns som att jag har varit med och fått henne på fall. Jag upplever inte att hon har kommit på fall, och det här handlar heller inte om att få henne på fall.

Dessutom förstår jag inte varför de tog med bilden på mig, då vårt samtal inte finns med i texten (vad jag kan se, jag har bara skummat igenom den än). Men det kanske var för att bekräfta det jag sa till fotografen; Jag blir aldrig lika snygg på kort som jag är i verkligheten…
Med tanke på att Jerry blev felciterad i texten, så kanske det är lika bra att jag slapp vara med.

Jag känner heller inte igen mig i beskrivningen av mig i bildtexten och det stämmer inte överens med vad jag sa till reportern. “Arbetslös och skribent” är ju ett ganska missvisande och förringande sätt att beskriva det skrivande jag ägnar mig åt motsvarande mer än en heltidstjänst. Undrar om journalisten titulerar sig själv som “Arbetslös och journalist”?
Men det är skit samma.

Artikeln verkar inte finnas på nätet (vilket i sig känns märkligt med tanke på att det handlar om just nätet), och det är väl inte så många som köper papperstidningar nu för tiden. Även om jag gjorde det idag (för första gången på flera år).

Men som sagt; jag borde ha litat på min magkänsla.

Update: Nu finns tydligen artikeln/artiklarna på nätet.

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Gömdaskandalen, Bloggar

Pigg och nyter

Bloggat den | January 15, 2009 klockan 4:47 am | Inga kommentarer än

Det blev inget seminarie för min del igår, delvis beroende på att Prinsessan var krasslig. Men det fick gå ändå, och jag skall se om jag kan se det via webben i efterhand.

På kvällen bjöd Kvinnojouren i Vallentuna in till föredrag. Jag tog med mig Jerry i Spättan, och så bar det av. Vi kom fram ganska exakt när det började, och det var intressant att lyssna. Det var också intressant att se att åhörarna (average people) visar den upprördhet som Jan Guillou för bara ett par dagar sedan verkade mena är begränsat till en grupp han kallade näthaverister (jag har ännu inte lyckats hitta någon förklaring till vad som avses med det uttrycket).
Det var en lite märklig upplevelse att träffa människor som “känner” mig via bloggen, utan att jag själv någonsin tidigare mött dem. Men alla var snälla och trevliga, så jag klagar absolut inte.

Jag vaknade okristligt tidigt idag. Men å andra sidan somnade jag tidigt, dvs straxt efter midnatt. Och tre timmars sömn är inte illa för att vara lilla jag.
Jag känner mig utvilad och redo inför dagen. Det kan behövas, eftersom jag ligger galet mycket efter i min planering efter jullov och datorhaveri.
Enda abret på den arla morgonhimmelen är att kaffet är slut. Det är inte någon bra start på dagen. Jag är i valet och kvalet om jag skall sticka bort till macken och handla innan det är dags att väcka de små ätteläggen.
Eller så ligger jag kvar här, och fortsätter lyssna på Chopin.

Rapport från vardagen

Bloggat den | January 14, 2009 klockan 4:59 pm | 2 Kommentarer

Idag blev Prinsessan hemma från skolan med en trasslande mage. Trasslet verkar dock inte vara mer allvarligt än att det blir skolgång imorgon.
Själv har jag varit trött som en tok de senaste dagarna. Jag får väl börja käka vitaminer, och hoppas att det lättar.

Det kändes som en underbar vårdag när jag var ute med Hunden. Att några buskar hade börjat knoppas bidrog till den känslan.
Jag vet att det inte är pk, men jag kan inte förneka att jag gillar den här delen av växthuseffekten!

Nu är jag nyduschad och skall klä mig. Sedan är det dags att dra iväg på kvällens äventyr.

Göran Hägg och Åsa Mattsson om Liza Marklunds lögner

Bloggat den | January 14, 2009 klockan 2:19 pm | Inga kommentarer än

Säger man “Sant” så skall det vara sant… Liza Marklund har förlorat sin trovärdighet i den viktiga frågan om kvinnomisshandel… Hon har förvanskat sanningen i så hög grad att det inte ens hade varit ok att skriva “Baserad på en sann berättelse”… Risken är att misshandlade kvinnor får problem med att bli trodda efter Marklunds lögner…

I morse diskuterade Göran Hägg och Åsa Mattsson Gömda/Mia - Sanningen om Gömda i TV4s Nyhetsmorgon

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Gömda, Lögner, Osanning, Göran Hägg, Åsa Mattsson
Intressant?
Min länksamling om Gömdaskandalen

Snabb reflektion

Bloggat den | January 14, 2009 klockan 1:30 pm | 3 Kommentarer

Efter Liza Marklunds innehållslösa artikel på Newsmill i förrgår, har tidningarna kantats av rubriker som
“Marklund svarar på kritiken”
“Marklund ber om ursäkt”
osv.
Tyvärr är det väldigt missvisande rubriker.

Istället för att svara på kritik (eller ännu hellre; bemöta Antonssons bok) ägnade hon sig mest åt att svamla och flytta fokus från kärnfrågan.
Den där ursäkten är det heller inte mycket bevänt med. Hon ber läsarna om ursäkt om det är så att de har uppfattat att hennes bok skulle ha varit sann bara för att hon påstod att den var just det. Sann.
Det är hon jätteledsen för. Att be om ursäkt till de människor hon har förtalat är det inte tal om.
Det är uppenbart att Marklunds nya taktik, när det inte längre fungerar att gömma sig, går ut på att flytta fokus från vad det faktiskt handlar om.

Igår svarade Monica Antonsson på den artikel Marklund hade skrivit. Det är en tydlig artikel som inte andas något av den frustration jag gissar att Antonsson måste känna efter Marklunds pseudoinlägg. Med ett genomgående lugn och fakta som följeslagare ställer hon återigen Marklund mot väggen.
Tyvärr tror jag inte att Marklund har ryggrad nog att bemöta detta. Istället kommer hon väl fortsätta låtsas som att huvudproblemet är att hon skrev sann när hon menade något helt annat, inte att ett flertal människor har fått lida i nästan två decennier till följd av hennes lögner.

Aftonbladet lät några författare uttala sig, och det är genant uppenbart att dessa (med undantag av Unni Drougge och kanske Jan Guillou) inte har tagit del av debatten, och därmed heller inte förstår vad den handlar om.
Unni Drougge konstaterar bla
“Hon har smutsat ner den fråga som hon med briljans och bravur lyckades föra upp högt på agendan. Ja, det är ganska uppenbart att förtroendet för henne har urholkats avsevärt. Det är också hennes agerande under den här processen som varit graverande.”
Jan Guillou fortsätter i den mästrande ton som är hans signum:
“Mitt intryck är att de personer som i huvudsak är indignerade i debatten i allmänhet inte läser böcker och i synnerhet inte har läst Liza Marklunds bok. Bokläsare, till skillnad från sådana här nätaktivister, måste ha stött på den här typen av dokumentära romaner tidigare.”
Vad vore Guillou utan sitt impertinenta tonläge och sina luftgitarrtalanger? Noll och intet.

Övriga författare som uttalar sig är uppenbarligen inte insatta i debatten, utan tycks tro att problemets enda beståndsdel är att Gömda marknadsfördes som Sann istället för Baserad på en sann berättelse.
Hade det varit så, och sanningshalten i boken hade hållit sig på en acceptabel nivå, då hade jag inte protesterat. Men nu är det inte så.
Ordet sann skall inte användas i någon form när man beskriver Gömda.

Nya länkar i Gömdaskandalen
Ronge: Marklund - en halv pudel kan inte vifta svans!
Gunillas travelogue: Utfall
I Cattas värld: Är alla idioter?
Gunilla Hjelm: Spännande om Liza Marklund
Pontus blogg: Därför föll Liza Marklund
Sararang: Monica Antonsson, Liza Marklund, Mia Eriksson, Elisabeth Hermon
Barstol: Det verkliga sveket
Signerat Kjellberg: Marklund taggar inte ner nämnvärt
Trollans tankar om stort och smått: Liza kraschar Newsmill
the real mymlan: liza trasslar in sig
Trilog: När blir sanningen sann?
Entreprenörsgrodden: Liza Marklund - Författare eller journalist?
Kajsa Kavat: Jaha, “Mia” i Gömda var halvt fiktion…
Ann Helena Rudberg: Litteratur som ett politiskt projekt
Ann Helena Rudberg: Piratförlaget försöker göra en pudel
Tankebrott: Liza Marklund omformar verkligheten efter behov… Och finner Gud?
Meningen med livet: Liza Marklunds förhållande till sanningen
Surkukens internet: Liza Marklund ljuger igen
I Tobias lilla värld: Att tänka innan man pra… skriver
Sänd mina rötter regn: Jag ber om ursäkt om någon blir ledsen på grund av detta inlägg
I Cattas lilla värld: Halvpudeln
Rolf van den Brink: Bloggdrevet biter inte på Liza
En författares dagliga dos av ångest: Dagens smak
En bitter blondins blogg: Liza - lögnen om Gömda
Gunillas travelouge: Marklund om Gömdasoppan
Mina moderata karameller: Mycket väsen för ingenting

Nyheter24: Gömda mellan raderna på Liza Marklund
Nyheter24: Expressen stoppade Janne Josefsson
Nyheter24: Liza Marklund: En hysterisk byhora
Nyheter24: Monica Antonsson: Jag blev grundlurad
Nyheter24: Marklund erkänner bluffen
Resumé: Jag är ledsen om människor känner sig lurade
Dagens Media: Newsmill kraschar när Liza Marklund slår tillbaka
DN: Tror inte att Marklund ljugit medvetet
DN Bok: Liza Marklund bemötte obehaglig klappjakt med svar på nätet
DN Kultur: Liza Marklund svarar på kritiken
DN Bok: Marklund backar om “sann” historia
DN Debatt: Liza Marklund spär på rasismen och sexismen
SvD: Liza Marklund borde be om ursäkt
SvD: Marklund bemöter kritiken
SvD: Böckerna i Marklunddebatten
Sydsvenskan: Författaren Anne Swärd: Sent vaknar syndarna
Sydsvenskan: Författaren Oline Stig: Sanningen och tystnaden
Sydsvenskan: Bloggen är det som gör att jag kan hävda mig
Aftonbladet: Det här är inga faktaändringar – det här är manipulation
Aftonbladet: Förlaget ändrar i boktiteln
Aftonbladet: Ja hon har lurat läsarna
Expressen: Recension: Monica Antonsson / Mia - Sanningen om Gömda
Expressen: Antonsson: Man får inte ljuga
Expressen: Förlaget överväger att ändra bokns titel
Expressens kulturblogg: Björn Wiman: Det sanna är evigt
SvT Opinion: Expressen, Liza Marklund och debattinbjudan
HD: Lotta Wendel om Marklund-kritiken
VK: Liza Marklund: Jag är uppriktigt ledsen
Borås Tidning: Sanning som handelsvara
Värmlands Folkblad: Nu ber Liza Marklund läsarna om ursäkt
Östgötakorrespondenten: Liza Marklund slår tillbaka mot kritiken
Gävle Dagblad: Liza Marklund slår tillbaka
Piteå-Tidningen: Liza ber om ursäkt
Arbetarbladet: Gömda är de
Kristianstadbladet: Liza Marklund slår tillbaka mot kritiken
Smålandsposten: Marklund slår tillbaka kritiken
Eskilstuna-Kuriren: Liza Marklund slår tillbaka mot kritiken
Helsingborgs Dagblad: Lite reflektion vore klädsamt. Lotta Wendel om Marklunds svar på kritiken
Metro: Jag är uppriktigt ledsen för detta

Expressen: Liza Marklunds chatt med läsarna 090113
P3 Nyheter: Marklund svarar på kritiken
SvT Östnytt: Liza Marklund ber om ursäkt för Gömda
SR Kulturnytt: Marklund retirerar

Andra bloggar om: Liza Marklund, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Gömda, Sanning, Lögner
Intressant?

Äntligen är Barbara hemma!

Bloggat den | January 13, 2009 klockan 7:14 pm | Inga kommentarer än

Det blir sällan som man tänkt sig, och den här dagen är inget undantag. Men Barbara är äntligen hemma - frisk och kry - så jag börjar känna mig som en hel människa igen. Framför allt tycker säkert övriga familjen att det är bra, så att de slipper ha mig i vägen hela tiden

En oplanerad, hastigt påkommen fotografering gjorde att kvällens planer fick läggas om. Men nu är jag plåtad, och borde kanske åka hem för att läsa läxor med barnen.
När det är gjort är det dags att ta itu med kvällens bloggande…

1½ tim kvar

Bloggat den | January 13, 2009 klockan 8:29 am | Inga kommentarer än

Det var inte speciellt smart att ringa till datorsjukhuset 5 min innan de stängde igår, för att kolla hur Barbara mår.
Att i det läget få veta att hon nu är frisk och kry, men inte hinna hämta henne innan de stängde var inte roligt. Kvällen och natten förvandlades till någon slags tortyrlik väntan.
Men om 1½ tim öppnar de! Gissa vem som kommer att hänga på låset…

Jag kommer aldrig att köpa en begagnad bil av paret Guillou-Skarp!

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 8:46 pm | 5 Kommentarer

Gömdaskandalens debatt har onekligen gått in i en ny fas idag. Jag påstår inte att debatten har gått speciellt mycket framåt, men en ny fas är det definitivt.

När jag först hörde talas om Liza Marklunds artikel på Newsmill blev jag naivt hoppfull. Jag trodde nämligen i min enfald att hon hade gett sig in i debatten.
Men icke.
Istället ägnade hon en herrans massa ord till att i princip inte säga någonting. Jag är inte ensam om att ha blivit besviken.

I sitt pseudoinlägg lägger Marklund allt sitt krut på att försöka få det att se ut som att problemet är att hon har påstått att boken är “En sann berättelse” istället för att skriva “Baserat på en sann berättelse”.
Visst - det är en del av problemet, men långt ifrån hela problematiken!
Påståendet “En sann berättelse” medförde i sig de stora problemen;
- att en man felaktigt pekades ut som en grovt kriminell, krigsskadad psykopat och massmördare,
- att en hel invandrargrupp, utan några som helst belägg, påstås ha hållit hela Oxelösund i schack,
- att ett barn och en pappa har berövats kontakten med varandra till följd av lögnerna i Gömda,
- att “Anders” (dvs Luis) felaktigt framställdes som tryggheten själv, trots att det i senare böcker framkommit att han misshandlade “Mia” (så hur skall vi kunna veta att det inte var han som orsakade mia de blåmärken Osama anklagades för?).
Se gärna min recension (eller ännu hellre - läs boken!) för fler exempel.
Ingenting av detta låtsas Marklund om med en enda stavelse i sin artikel.

När Monica Antonsson skrev sin artikel på Newsmill valde gammelmedia att helt nonchalera det.
Nu när Liza Marklund har skrivit en artikel på Newsmill så slås det upp i Aftonbladet, Expressen, SvD, DN och ja, jag såg tom en notis på text-TV!
Någon mer än jag som upplever att dessa två journalister och författare (fortfarande!) behandlas fruktansvärt olika av gammelmedia?

Marklund skriver bl.a:
“Jag kan alltså varken bekräfta eller förneka att personerna som yttrar sig i frilansjournalistens Monica Antonssons reportagebok ”Mia – sanningen om Gömda” uttalar sig om rätt personer”
I stycket direkt efter bekräftar hon dock att det rör sig om rätt personer:
“Allvaret i frågan har accentuerats av att Justitiekanslern, som utreder brott mot källskyddet, just nu bedriver en förundersökning mot journalisten Monica Antonsson, som misstänks för just det här brottet.”
Så hårdare än så håller hon inte på källskyddet. Dessutom missar hon att nämna att hon själv är föremål för en utredning om exakt samma brott (gällande övergreppen mot Elisabeth Hermon).

Vidare tycks det som att Marklunds enda kritik mot Antonssons bok är att hon har skrivit att Gömda släpptes 1999 när den egentligen släpptes 2000, och att Antonsson har skrivit att Marklund har varit på en boksignering i Nyköping (vilket hon aldrig har varit enl. sig själv).
Det måste fan vara det högsta betyg Monica kan få för sin bok!

Piratförlagets förlagschef Ann-Marie Skarp skriver en intressant text på Piratförlagets hemsida. Hon skriver bl.a:
“Förra året ifrågasattes exempelvis författarna Maja Lundgren och Unni Drougge på samma sätt”
När det gäller Unni Drougge förstår jag inte vari likheten ligger. Drougges påståenden stärks - till skillnad mot Marklunds - av existerande läkarutlåtanden och domslut. Vad jag vet, så var det väl egentligen bara Skarps sambo och hans agent som försökte misskreditera Unnis bok.

“Att ”Gömda” är en roman och inte ett reportage har hela tiden varit självklart från våra utgångspunkter.”
Då infinner sig den självklara frågan; Varför i hela fridens namn har varken Marklund eller förlaget reagerat under alla de år då boken felaktigt har placerats på biografihyllorna?

Skarp fortsätter:
” [...] ett reportage definitionsmässigt måste vara sant. ‘En sann historia’ är alltså något annat än ett reportage. Blandar författaren in fiktiva inslag i sitt reportage blir det nämligen fiktion.”
Det rimmar ju jävligt illa med Marklunds artikelserie i Expressen, där hon med grova och falska anklagelser krossade Elisabeth Hermon och hennes företag. En kränkning som Leif Silbersky betecknade som “Det värsta mediaövergrepp jag sett under hela min yrkeskarriär“.

Begreppet sanning tycks vara så tänjbart inom Skarps/Guillous hushåll att åtminstone jag aldrig skulle komma på tanken att köpa en begagnad bil av dem!

Se även intervju med Monica Antonsson i dagens SvD och Expressen

Andra bloggar om: Liza Marklund, Monica Antonsson, Mia - Sanningen om Gömda, Gömda, Piratförlaget, Ann-Marie Skarp, Jan Guillou, Unni Drougge, Sanning, Lögner
Intressant?

Mycket skrik för lite ull, Marklund

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 12:34 pm | 4 Kommentarer

När jag nåddes av uppgiften att Liza Marklund har skrivit en artikel på Newsmill blev jag uppriktigt glad. Den glädjen höll dock inte i sig längre än till jag hade läst nämnda artikel.

Aldrig någonsin tidigare har väl någon enda människa behövt använda så många ord för att säga så lite. Jag är uppriktigt förvånad och besviken över att Marklund väljer att inte kommentera det som faktiskt utgör kritiken mot Gömda.
Jag hade betydligt högre tankar om Marklund än så här.

Tror Marklund att det räcker med ett pseudouttalande för att debatten skall tystna? Förödmjukelsen blir knappast mindre av den väg hon har valt.

Kom igen, Liza! Var rakryggad och modig nog att ta debatten!

Andra bloggar om: Gömdaskandalen, Liza Marklund
DN, Aftonbladet, SvD
Min länksamling om Gömdaskandalen
Intressant?

Kommer man undan med sina kriminella handlingar om man bekänner dem offentligt?

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 6:53 am | Inga kommentarer än

Hur agerar rättsväsendet om man bekänner ett brott offentligt?
Om vi, rent hypotetiskt, tänker oss att jag skulle sitta i TV och påstå att jag hade köpt ut alkohol till Mr T och hans kompisar, då utgår jag från att någon åklagare skulle reagera, och en förundersökning skulle inledas. Förhoppningsvis skulle jag även åtalas och dömas.
Jag menar, en så offentlig bekännelse måste ju vara ett näst intill oslagbart bevismaterial.

Att undanhålla bevismaterial är, om jag inte misstar mig, också ett brott.
Jag tänker på fallet med Elisabeth Hermon och Stiftelsen Trossen, där chefsåklagare Claes Edlund på alla punkter friade Elisabeth från de anklagelser som riktades mot henne. Trots detta hävdar Liza Marklund med en dåres envishet att hon minsann har papper på sin vind, som visar att Hermon är precis så skyldig som Marklund påstår.
Det handlar uppenbarligen alltså om dokument som åklagaren inte har fått tillgång till, och kan väl därmed inte ses som något annat än undanhållande av bevismaterial.
Om jag hade hetat Marklund så hade jag nog sett till att masa mig upp på vinden och rotat fram de där dokumenten. Jag är säker på att det är många som vill se dem…

I somras satt “Mia” i Morgonpasset i P3 och berättade att hon organiserar skenäktenskap i USA. Vad jag förstår, så är det ett brott man inte ser på med blida ögon. Hur agerar det amerikanska rättsväsendet på en sådan öppenhjärtlig bekännelse?

Dagens länkar i Gömdaskandalen
Uddevallabloggen: Mia - Sanningen om Gömda
BountyLady: Den G(L)ömda skandalens lögner
Zac’s åsikter på ett fat: Stackars Guiilou…
Zac’s åsikter på ett fat: Den kvinnomisshandlande Liza Marklund
Annan utsikt: Falska profeter
Mina moderata karameller: Whazz up - Marklund…
Ninnefilosoferar: Vart tog alla partyn vägen? Och vad har Marklund hållit på med?
Jinge: Bluffen Liza Marklund
I skuggan av framtiden: Boken Gömda är för extrem!!!
Gunilla Hjelm (c): Gömda i Aftonbladet
Ann Helena Rudberg (författare och journalist): Aftonbladet häcklar fördomsfullt bloggvärlden
Trasdockan: Liza Marklund: Varför inte skriva om verkligheten?
Meningen med livet: Glappet mellan gammelmedia och verkligheten
Pennelinas ordbruk: Om sanningen ska fram
Jhonnys godbitar: Rik på en lögn
Björn Lindéns författarinlägg: Vetenskap är sanningens freträdare
I Tobias lilla värld: Vad ska man tro nu?
I’m not here for your entertainment: Kapitel 181, Sanningen om Gömda
I Cattas lilla värld: Snart så kanske…
Gameover: Nu ska Liza Marklund hängas..!!
Livet efter 30: Ja, jag svalde det med hull och hår
Johanna: Hate to say I told you so
Common cense: Min magkänsla var rätt
Mamselamsen: Är någon egentligen överraskad
Trilog: Sanna berättelser
Anna Troberg: “Based on a true story” är sannerligen ingen kvalitetsgaranti
Vickanen: Mejlat Liza Marklund idag
Halvars huvudsaker: Tidningarna pissar på sina egna läsare

Newsmill: Så vann vi över gammelmedias redaktörer

Andra bloggar om: Gömdaskandalen

Humor i min smak

Bloggat den | January 12, 2009 klockan 6:01 am | 3 Kommentarer

- My wife went to Caribbean.
- Jamaica?
- No, she went there of her own.

Skölsta, here I come!

Bloggat den | January 11, 2009 klockan 11:46 pm | Inga kommentarer än

Idag tog jag med mig Herr Fiffig och Hunden, och så åkte vi ut till Skölsta och promenerade lite. Det var mysigt, trots att det hade hunnit bli mörkt och trots att det blåste lite väl kallt för min smak. Men det är alltid mysigt att umgås med barnen på tu man hand, och vi var hur galet snygga som helst när vi spatserade omkring i våra reflexvästar.

Imorgon tror jag att jag skall ta en Skölstapromenad med hunden direkt när barnen har gått till skolan. Det känns som ett ganska bra sätt att börja dagen på.

Bluffen som gick hem

Bloggat den | January 11, 2009 klockan 9:10 am | 1 Kommentar

Jag hoppas att det åtminstone är dags att sluta gömma sig bakom ursäkten att vissa saker måste ändras för de inblandades skull. Det håller inte hela vägen eftersom det är uppenbart att ”Mia” med olika medel främst gjorts mer medelklassig och skötsam – hennes yrkesarbete, välgörenhetsarbete, smak för konstglas – för att fler ska kunna beundra henne och identifiera sig, på samma sätt som den trygge svenske mannen använts som en schablon för att skapa medkänsla. En historia om misshandel som var mindre spektakulär, där offret inte jobbade på bank utan levde på olika påhugg och fick hyran betald av soc, skulle troligen inte sälja lika bra.

Ulrika Stahre har recenserat Mia - Sanningen om Gömda i Aftonbladet.
Utöver att recensera boken, skriver hon även

Det är mycket mer än Liza Marklunds journalistiska trovärdighet som brister, det är också en kollaps i delar av den för närvarande rätt självgoda bloggvärlden.

Det tycker jag är en mycket intressant formulering, inte minst för att ingå i en bokrecension. Intressant är också att hon inte ens med en antydan kommenterar medias nonchalans och arroganta tystnad.

Andra bloggar om: Gömdaskandalen, Monica Antonsson, Liza Marklund, Mia - Sanningen om Gömda, Gömda
Min länksamling om Gömdaskandalen

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.