Lite information

Bloggat den | December 8, 2008 klockan 2:58 am | Inga kommentarer än

Monica Antonsson kommer att närvara vid några boksläpp gällande hennes Mia – Sanningen om Gömda; * 15 december 18.00-20.00 Oxelösunds bibliotek
* 16 december 16.00-18.00 Kullbergs bokhandel i Nyköping
* 17 december 18.30- Öppet hus med musikunderhållning på restaurang Våning Ett i Vallentuna centrum (var och en betalar för sig). Boksignering. Flera av huvudpersonerna medverkar. Boken säljs till kampanjpris.

Efter jul- och nyårshelgerna är det inte omöjligt att det blir en boksignering i Uppsala. Och kanske på ännu fler ställen, vad vet jag

Författaren Ramona Fransson har lagt ut några av de dokument som omkullvälter påståendet om att Gömda skulle vara en sann berättelse (och det är nog inte omöjligt att hon lägger ut fler).

Om du inte redan har beställt boken, och inte kan komma till något av ovanstående boksläpp, så tycker jag att du skall göra en beställning här.

Update: Bestsellern går i tusen bitar sammanfattar Lotta Wendel i Helsingborgs Dagblad.

Goder afton, mitt herrskap!

Bloggat den | December 7, 2008 klockan 9:35 pm | 1 Kommentar

På lördag, den 13:e december, skall jag och Prinsessan gå på konsert. Det är Uppsala Domkyrkas Gosskör som ger Goder afton, mitt herrskap! i Musikens Hus.
Jag ser verkligen fram mot det. Dels eftersom varken jag eller Prinsessan har varit i Musikens Hus än, men naturligtvis också för att både jag och Prinsessan gillar musik. När det dessutom handlar om ett körframträdande, så lär Prinsessan sitta som ett tänt ljus under hela föreställningen.

Uppsala Domkyrkas Gosskör skriver själva så här om konserten på sin hemsida;

Goder afton, mitt herrskap! är Uppsala Domkyrkas Gosskörs årliga konsert där lucia firas. Goder afton är en staffanskonsert som värnar om traditionerna kring Lucia, Staffan stalledräng och stjärngossarna. Konserten är en av få som sätter stjärngossen i centrum och en stor del av konsertprogrammet kretsar just kring Sankt Staffan.

Goder afton, mitt herrskap! är en väletablerad del av Uppsalas kulturliv. Traditionen går tillbaka till 70-talet och har tagit plats i många av Uppsalas konsertlokaler. Sedan 2007 hålls konserten i nybyggda Uppsala Konsert & Kongress. Biljetter till konserten bokas enklast genom Ticnet. Se även Goder Afton, mitt herrskap på Facebook.

Konserten finns även inspelad på en skiva med samma namn. Skivan finns att beställa här på hemsidan.

Reflexgalen Häxa

Bloggat den | December 7, 2008 klockan 6:39 pm | Inga kommentarer än

Så här såg Herr Fiffig, Prinsessan, jag och Hunden ut när vi hade rustat oss för en promenad ute runt Svia/Skölsta.

När vi klädde oss påstod Herr Fiffig att jag är en reflexgalning. Jag förstår inte vad han menade.

Lovebombing och bajs

Bloggat den | December 7, 2008 klockan 3:50 am | 6 Kommentarer

Det känns som att jag har varit utsatt för någon slags mail-lovebombing de senaste dygnen. Superlativen har haglat in, och om mailen skulle materialiseras så skulle det ovillkorligen vara en massa sockervadd som utkristaliserade sig framför mina ögon.

Jag blev nästan lite nojig för en stund. Kunde det vara så att Waldorfsektens förespråkare hade slagit sig samman med Liza Marklunds fanclub, med taktiken att lovebomba mig för att sedan sticka kniven i mig när jag med blottad strupe låg där och lapade i mig av all beundran?
Nejdå, så illa var det ju inte. Men det kändes lite märkligt att det kom så mycket, från så olika håll, på en och samma gång. Men det var välkommet, och jag har lapat i mig.Tro inte annat.
Fortsätt gärna!

Samtidigt är denna lovebombing nästan lite ångestframkallande för mig. Jag menar; Fattar ni inte att ni sätter en jäkla press på mig, om att få ur mig ännu fler texter?
Så nu sitter jag här och försöker krysta fram någonting. Problemet är bara att jag inte har något att skriva om.
Men jag gör väl som vanligt – jag skriver ändå.

Jag kan ju tex berätta om något som retar mig; Personalen på en av stadens Pressbyrå-butiker. Att de är syskon har jag förstått sedan länge. Det vore dessutom en omöjlighet att människor som inte kom från en och samma familj är på det sättet som dessa människor är.
De är inte otrevliga på något sätt. Tvärtom, och det är det som är problemet. De är inte bara trevliga med ett leende och en kommentar, utan de har dragit det in absurdum. De är übertrevliga, och varje kommentar är sådär tjingeling-pling-pling-flåshurtig. Jag blir andfådd av att bara tänka på det.
Jag går inte in på denna Pressbyrå om jag inte absolut måste, eftersom jag vet att jag kommer vara irriterad flera timmar därefter.
I fredags var ett sådant tillfälle. Visst hade jag kunnat välja en annan butik, men av bekvämlighet så blev det inte så.
- Var har du den lilla söta tjejen idag? frågade expediten med ett stort leende.
- Öh.. va..? nä.. hon är hemma hos en kompis svarade jag.
(Han hade tydligen lagt mig och Prinsessan på minnet, även om vi inte har varit inne där mer än nödvändigt.)
- Man känner igen er på långt håll. Ni lyser upp så med era blonda hår. Ni är så lika! fortsatte han.
Shit, vad svarar man på det? Jag stod bara där med ett stort fånflin, och försökte att få betala mina varor så fort som möjligt.

Jag har faktiskt svårt att förstå när människor påstår att jag och Prinsessan skulle vara lika. Visst; det blonda hårsvallet går ju inte att förneka, men sen då?
Bortsett från barret, så är hon – i mina ögon – stöpt i exakt samma form som AG. Hon är så galet och onödigt lik honom.
Visst – hon är sötare än en sockerstrut, och därmed går den ekvationen inte ihop. Men ändå.

Om jag skall krysta ur mig något mer, så vill jag gärna dryfta ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat; Hundbajs!
Enl AG så har jag blivit en fullfjädrad hundmänniska, och jag har väl aldrig fått en finare komplimang än så.
Att jag retar mig till förbannelse på de människor som inte plockar upp efter sina hundar är nog överflödig information. Jag är övertygad om att alla retar sig på det.
Vad jag retar mig än mer på är de plattnackar som faktiskt plockar upp efter sina hundar – och sedan slänger påsen i naturen! Hur fan tänker man då?!

Härom dagen gav jag mig ut på en cykeltur med Hunden. Vi stannade för att uträtta naturbehov några gånger, och vid något av dessa tillfällen måste jag ha trampat i en försvarlig latrinhög. Jag märkte ingenting då, utan cyklade glatt vidare.
När vi kom hem såg jag att jag hade en stor jävla bajskorv på ena stöveln. Rimligtvis måste en del ha fallit av under cykelturen, så jag förstår att jag hade trampat i en ordentlig mocka.
Det borde fan vara skottpengar på folk som inte använder bajspåsar!

Nej, mina vänner. Det kanske är dags att göra kväll av den här dagen… natten. Jag, Herr Fiffig och Hunden skall för bövlen ge oss ut på fackeltåg imorgon idag.

Ett tips

Bloggat den | December 6, 2008 klockan 8:18 pm | 2 Kommentarer

Om du missade att lyssna på Medierna i förmiddags, så kan du lyssna via webbradion. Inslaget om Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda ligger i början av programmet.

Är det bara jag..?

Bloggat den | December 6, 2008 klockan 2:11 pm | 2 Kommentarer

När jag fick syn på den här bilden satte jag mig bara och stirrade. Det var först när jag läste texten som jag fick klart för mig att bilden skulle föreställa dynamit. Det var inte den associationen jag gjorde.
Vilken association gör du?

Kitty

Bloggat den | December 5, 2008 klockan 10:58 pm | 2 Kommentarer

Det krävs en hel del för att väcka min beundran. Men ibland händer det.

En människa som jag gillar mycket är Kitty Jutbring. Hon dök upp som en osäker tjej med svajande självkänsla i Big Brother 2002. En klassiker (i mina ögon) är när hon tvingade Alex och Peter stå och sjunga/vissla utanför utedasset (så att det inte skulle höras när hon kissade). Hon trotsade sminkförbudet genom att gå upp innan de andra hade vaknat, och tjuvsminkade sig.
Hon var en mycket osäker tjej, men samtidigt stod hon för det.
Respekt!

Idag är Kitty programledare för Hasses brorsas låtsassyrras kompis. Hon är DJ och sångerska. Hon tar för sig.
Me like!

Det är inte bara Kittys yttre som har förnändrats. Hon har vuxit enormt som människa under de år som gått, och hon skall ha all cred för det.
Nu vill jag inte höra några protester om att Kitty inte skulle ha förändrat sitt yttre. Jämför bilderna. Det må skrika 80-tal om båda, men samtidigt är det en enorm förändring.
Det kanske är självkänslan som lyser igenom.

Liza Marklunds tron är på väg att murkna

Bloggat den | December 4, 2008 klockan 7:54 pm | 9 Kommentarer

Jag har inte läst Liza Marklunds Gömda, men jag har lyssnat på den som talbok. Innan Lia Boysens uppläsning börjar bjuds man som lyssnare på några ord från och av författaren;
Det här är en sann historia. En dokumentär roman. Den handlar om en utav de vanligaste och smartaste tjejer jag har träffat – Maria Eriksson heter hon. Tvåbarnsmor, radhusägare och banktjänsteman. [...]

När Gömda släpptes första gången blev den inte speciellt uppmärksammad, men när den släpptes för andra gången gick det bättre. Boken blev en stor succé, och debatten gick hög. Det var helt ofattbart att det som hänt “Mia” kunnat hända i Sverige.

Det är bara ett problem med boken (utöver att den inte är något litterärt mästerverk); Denna “sanna historia” är ingenting annat än rent och skärt hittepå.

Om “Mia” är en av de smartaste tjejer Marklund har träffat, så tror jag att det säger en hel del om övriga människor hon har träffat.  Jag har sett och hört “Mia” i några TV-framträdanden, och kan inte säga annat än att hon gör ett lätt imbecillt intryck.

Beskrivningen av “Mia” som tvåbarnsmor, radhusägare och banktjänsteman är inte med sanningen överensstämmande.
I boken påstås hon ha gått ut skolan med 4.8 i snittbetyg. Den sanna siffran är 2.7.
Dessa avvikelser från fakta kanske inte skulle spela någon större roll, om det inte vore för att de utgör hörnpelare i boken.

Visst är det så att man, för att skydda identiteten på inblandade människor, måste ändra detaljer ibland. Det gör jag ju själv dagligen i mitt skrivande (ingen jämförelse i övrigt, tack!); Herr Svensson får bli Fru Larsson, en torsdag får bli en tisdag, höger får bli vänster, en Volvo får bli en SAAB osv. Men det är, vill jag påstå, “obetydliga” förändringar. Det är förändringar som inte ändrar innebörden av det berättade.
Det är dock inte den typen av ändringar Marklund har ägnat sig åt i Gömda. Långt därifrån.

När boken skrevs var hon trebarnsmor, men hon valde att förneka sin förstfödde; Sonen Michael (som nu är vuxen och träder fram i samband med Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda, jag kommer att återkomma till den boken så snart den har släppts).
Michael och andra anhöriga har under alla år tvingats leva med de lögner Marklund och “Mia” spred som sanningar. En annan person som lidit omänskligt mycket är “mannen med de svarta ögonen” – eller Osama som han heter i verkligheten.

“Mias” påstående i TV4s Nyhetsmorgon (augusti 2008) om att Osama skickar hotbrev till henne, hennes syskon, hennes föräldrar och sonen Michael är bara ännu en lögn. Sanningen är att Osama och Michael har en god relation till varandra.
“Mias” pappa har dessutom vittnat till “Mias” nackdel i en tingsrättsförhandling!

I ovanstående TV-program påstod “Mia” att Osamas senare flickvän och barn nu även de lever med skyddad identitet, till följd av att Osama skulle ha hotat dem. Även detta är en kränkande lögn från “Mias” sida, och den fick nämnda (numera fd) flickvän att gå ut på nätet för att dementera “Mias” lögn. (sign attol72)

“Mia” har aldrig ägt något radhus (men hyrt ett) eller arbetat på någon bank (men det har hennes syster gjort). Hennes försörjning bestod sedan början av 80-talet av socialbidrag (förutom när hon under ett par månader arbetade på en lunchrestaurang).

Första delen av Gömda handlar uteslutande om vilken godhjärtad och osjälvisk människa “Mia” är. Ja, sanningen att säga så framstår Heliga Birgitta nästan som lite solkig i jämförelse. Jag funderade mycket på varför hon framställdes så, men förstod senare i boken att det rimligen måste vara i hopp om att slippa bli kallad rasist. Boken är nämligen väldigt rasistisk mellan raderna.

I resten av boken ställs det utom allt rimligt tvivel – om vi skall ta Marklunds ord om att boken är sann, för en sanning – att “Mia” är dum i precis hela huvudet.
Det bästa exemplet på det är nog när dottern Sara (Emma i boken) påstås ha blivit så sjuk att hon föll in i total apati och slutade äta. “Mia” tog henne inte till någon läkare, eftersom en psykolog påstås ha “förbjudit” det.
Om mina barn blev betydligt mindre allvarligt sjuka än så, så skulle jag skita högaktningsfullt i ett sådant “förbud”. Men “Mia” har med egna ord (om vi låtsas att Gömda är en sann berättelse) visat att hon är skolexemplet på en urdålig förälder!

Med tanke på att Marklund gjorde anspråk på att berätta sanningen, så måste jag säga att hon glömde att berätta en “liten detalj”. Nämligen att bokens “Anders från Norrland” (i verkligheten Luis från Chile) dömdes till ett års fängelse efter att han hade försökt döda Osama genom att köra över honom.
Osama däremot, han påstås ha suttit i fängelse flera gånger. Sanningen är att han satt i häkte en månad.

I boken berättas om ett till tillfälle då Osama skulle ha våldtagit “Mia”, och försökt döda henne. Det är en fruktansvärd historia som berättas.
Om man sedan läser det läkarintyg som skrevs efter denna händelse, så tornar en helt annan bild upp. Där kan man läsa;
Av tillgängliga sjukhushandlingar förda å vårdcentralen i Oxelösund framgår att hon i gott allmäntillstånd inkommit kl 10.35 onsdagen den 11 nov 1987 till vårdcentralen.
Vid undersökningen noterades ingen svullnad av mjukvävnaden motsvarande halsen. Ej heller noterades missfärgning.
Läkaren kunde dock konstatera ett par till halsens högra del lokaliserade minimala blåmärkesförändringar.
Läkaren skriver vidare att det våld som eventuellt övats mot hennes hals är att betrakta såsom tämligen måttligt
och
det går inte att påstå att hon till följd av det mot halsen övade, eventuella våldet varit försatt i en livshotande situation.
Inte ett ord om några spår efter någon våldtäkt eller något mordförsök. Inte heller de i boken påstått brutna revbenen noteras.
Genom dessa lögner öppnar “Mia” och Marklund dörren för vidare tvivel. När nu denna del i den “sanna berättelsen” är påhittad, hur mycket mer är det då som är påhittat?
Varför skall vi ens tro att det var Osama som orsakade “Mia” dessa minimala blåmärkesförändringar. Om det nu ens var någon människa som gjorde det, så kan det ju lika gärna ha varit “Anders” (dvs Luis). Det har ju framkommit i senare böcker att han skall ha misshandlat “Mia”. Detta omnämns inte med ett ord i Gömda.

Hur var det då med det där dödshotet som “Mia” påstås ha levt under, och som sägs vara anledningen till att hon och familjen tvingades gå under jorden?
Det finns inte belagt hos varken polisen eller socialtjänsten att “Mia” skulle vara hotad. Tvärtom, så har Tingsrätten konstaterat att “Mias” historier är överdrivna.
Däremot låg tydligen Luis pyrt till efter att han hade försökt döda Osama, och det är den enda rimliga förklaringen till att familjen gick under jorden.

Jag förstår att misshandlade kvinnor inte alltid vågar anmäla våldsmannen, så om Gömda hade varit sann hade jag kunnat “förstå” att “Mia” inte gjorde några anmälningar. Vad jag dock inte kan förstå är att hon struntade i att anmäla när hennes barn påstås ha blivit mordhotat!
Såvida hon inte aspirerarde på titeln som Världens Sämsta Förälder.
I Gömda påstås att Osama vid upprepade tillfällen dessutom hotade att mörda personalen på dagis (och även personal inom socialtjänsten, om jag inte minns fel). Detta är hot mot tjänsteman (vilket samhället inte ser på med blida ögon), och det är inte rimligt att tro att dagispersonalen gång efter annan inte skulle ha polisanmält dessa hot.
Några sådana anmälningar verkar dock inte finnas, så även detta måste rimligen betraktas som rent falsarium från “Mias” och Marklunds sida.

Gömda skulle kunnat vara ett bra inlägg i den viktiga debatten om kvinnomisshandel – om den inte påstods vara sann.
Nu är den bara ett hopkok av lögner, och har varit till stor skada för falskt anklagade och utpekade människor.

Monica Antonsson är journalist. Hon träffade “Mia” på ett tidigt stadie, och likt alla andra gick hon på lögnerna i Gömda. Samtidigt som hon kände att “något inte stämde”.
För ett par år sedan kontaktade Levi (“Mias” första man, och pappa till den förnekade sonen Michael) Monica, och uttryckte att det nu måste bli ett slut på alla de lögner som fått stå oemotsagda alla år.
Monica började gräva i historien, och det var en skrämmande verklighet som tornade upp. På punkt efter punkt kunde det bevisas (genom dokument osv) att den “sanna historien” Gömda inte är något annat än ett hopkok av fantasier.

Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda som släpps om drygt en vecka har redan skapat stort intresse.
Marklund har valt att ligga ganska lågt, om man bortser från att hon har skickat en advokat för att försöka få ta del av Antonssons manus, redan innan boken gick i tryck. Säga vad man vill, men nog är det ett innovativt agerande.

Att Marklund har fått kalla fötter bevisas väl av att hon nu plötsligt påstår att Gömda inte är en sann berättelse om en kvinna, utan sammanslagna berättelser från olika kvinnor.
Intressant.
Detta nya påstående blir problematiskt, med tanke på att hon tidigare har hävdat att det är “Mias” liv det berättas om. Och det blir ju inte mindre pinsamt när man betänker att “Mia” genom alla år framträtt i medier och berättat om alla detaljer i boken, som om de vore hennes egna.
Riktigt komiskt blir det faktiskt när Marklunds talesman påstår att Antonssons bok skulle vara en partinlaga i en infekterad tvist kring vårdnadshavare. Om det hade funnits någon sanning i det påståendet, så hade vi varit en sensation på spåren. Michael är nämligen 25 år idag, och det måste vara världshistoriens första vårdnadstvist om en vuxen man.

Antonssons bok har redan fått uppmärksamhet i tidningar, och förhoppningsvis blir det mer efter att den har släppts. Här följer ett axplock;
Är Liza Marklunds böcker total bluff skriver DalaDemokraten.
Piteå-Tidningen skriver om Liza Marklunds förlorade heder? och Liza Marklunds “Gömda” – en bluff?
I Nyheter24 kan man läsa om Liza Marklunds boklögner
Hon avslöjar Liza Marklund skriver Realtid.se. I denna artikel finns dessutom bildbevis för att det inte råder någon osämja mellan Osama, Michael och Levi.
På Sourze skriver Carl Olof Schlyter om Liza Marklunds “sanna” klassiker – osanna! (1 och 2)
Sydsvenskan berättar om Succén som kan vara en bluff
I nr 5-2008 av Filter skriver chefredaktören Mattias Göransson en mycket intressant artikel om den här historien (artikeln finns dock inte på nätet).
Weekendbladet (sid 10) har också skrivit om Antonssons bok.
Läs vad författaren Ramona Fransson skriver om Antonssons kommande bok Mia – Sanningen bakom gömda.
Hon skriver bla
Milt uttryckt kan jag säga att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att, dels köpa en bok skriven av Liza Marklund, dels aldrig stötta en enda organisation mot kvinnovåld, så länge jag vet att Liza Marklund sitter som frontfigur, i deras styrelse eller på något sätt har ett av sina lögnaktiga och hänsynslösa fingrar i smeten.
Jag kan bara lyfta på hatten och instämma med detta.
Bestsellern går i tusen bitar sammanfattar Lotta Wendel i Helsingborgs Dagblad.

Mia – Sanningen om Gömda kan du beställa hos bla Blue Publishing bokförlag och Bokus och Adlibris.

På lördag kommer Medierna (P1 kl. 11:03) att sända ett inslag om detta.

Update: Även andra bloggar har skrivit om detta:
Far Liza Marklund med osanning? skriver Jerry
Mia Sanningen om Gömda skriver Ramona Fransson på Newsmill
Sanningsbärare i tjänst skriver Pip
Mia – Sanningen om Gömda skriver Kramas
Kommande boken “Mia – Sanningen om Gömda” skriver Nomell
Monica Antonssons: Mia – Sanningen om Gömda skriver Muslima Girl
“Mia – Sanningen om Gömda skriver Elish
Sanningen om Gömda (Liza Marklund) skriver Dra på trissor
Liza Marklund, Mia Eriksson och “Gömda” skriver Sara Connemara
Mia – Sanningen om Gömda skriver Camilla
Sanning eller inte? skriver Zeejay
Gåtan Liza Marklund skriver journalisten Ann Helena Rudberg

Sjukstuga

Bloggat den | December 4, 2008 klockan 10:57 am | 1 Kommentar

Mr T har varit hemma från skolan i tre dagar. Småfebrig och helt dränerad på energi har han legat nedbäddad i sin säng.

I morse påstod Herr Fiffig att han hade ont i magen, och han ville inte gå till skolan. Som den inkännande mor jag är, så genomskådade jag att det bara handlade om trötthet eftersom han var vaken alltför länge igår kväll. Kanske var han lite avis på brorsan också, som fick ligga kvar i sin varma sköna säng.
Det var bara marsch pannkaka iväg till skolan!
Det faktum att klassen skulle gå till Labanskolan och titta på teater idag (det var alltså idag, och inte för flera veckor sedan som jag trodde) bidrog kanske till att han inte protesterade alltför mycket.

Nyss ringde Herr Fiffigs fröken. Hon och Herr Fiffig hade gått ut från teaterföreställningen, eftersom Herr Fiffig var på väg att kräkas…
Så det var bara att ordna så att han hämtades. Nu sitter han här bredvid mig och äter gröt.

- Där ser du, mamma. Du skulle ha lyssnat på Herr Fiffig när han sa att han inte mådde bra sa Mr T.
Så nu sitter jag här och känner mig som en urusel morsa.

Protected: Det här är bara ett testinlägg

Bloggat den | December 4, 2008 klockan 10:08 am | Enter your password to view comments.

De som är troende…

Bloggat den | December 3, 2008 klockan 9:35 pm | 3 Kommentarer

…kan ju be en stilla bön för mig.
Nu sätter jag mig nämligen för att konvertera från MT till WP.

Jag tror att detta inte skall påverka något för er som läser i flöde, men osvuret är bäst.
Ni får hålla koll själva.

Hundar, katter & vänner

Bloggat den | December 2, 2008 klockan 11:02 am | 3 Kommentarer

Jag läser, läser, lyssnar på bandupptagningar, läser, lyssnar på bandupptagningar och läser. Den bild som målar upp sig är heltäckande. Och jävligt skrämmande.
Jag tror att många kommer bli oerhört bestörta över hur grundlurade de har blivit, när bomben snart briserar.

Tidigt imorse vaknade jag av att någon svagt ropade
- Mamma. Mamma!
Jag spetsade öronen och lyssnade, men tyckte inte riktigt att det lät som att ropen kom inifrån något av barnens rum. Kunde det komma utifrån? Från någon granne?
Sedan insåg jag vad det var. Det var inte något barn som ropade efter mamma. Ljudet kom utifrån. Från fönsterblecket, närmare bestämt.
Där satt Kax. Det halvkvävda sätt han nu jamade på är tyvärr lite bekant. Det är så han låter när han jamar, samtidigt som han har något i munnen…

Jag öppnade fönstret lite försiktigt, i hopp om att kunna schasa iväg honom, eller ännu bättre; Skrämma honom så att han släppte det han hade fångat.
Det tog honom ungefär en nanosekund att svischa förbi mig. En halv sekund senare hade han smitit in under soffan.
Jäkla katt!
Med hjälp av sopkvast och ficklampa jagades Kax fram från sin gömma, och en stund senare sopades en vettskrämd liten fågel fram. Den var vid liv, och förhoppningsvis mest bara chockskadad. Den placerades i buskarna utanför fönstret, och jag håller tummen hårt för att den klarade sig.

I söndags var jag och Prinsessan på glöggbjudning. Prinsessan trivdes som fisken i vattnet när hon gjorde sig fin och adventsglittrig inför kalaset.
Det är verkligen supermysigt att varma och godhjärtade människor. Jag kan inte säga annat än att jag har haft en jäkla tur på det planet.
Och på torsdag drar jag till Stockholm för att frottera mig i riksdagen. Det ser jag fram mot.

Nu är det dags att dra på gummistövlar och sydväst, och ta en promenad med Hunden.

[Update: Det verkar som att det fungerar att kommentera igen. Jag vågar dock inte tro att problemet är permanent löst, så mitt arbete för att byta till WP fortsätter.]

Lika roligt varje år

Bloggat den | December 1, 2008 klockan 4:34 pm | Inga kommentarer än

Äntligen är världens bästa julkalender tillbaka!
Ett dagligt måste de kommande 24 dagarna!

MT vs. WP

Bloggat den | December 1, 2008 klockan 12:47 pm | Inga kommentarer än

Åh, jag blir så jävla irri på att det inte går att lämna kommentarer!
I det stora hela har jag alltid varit nöjd med MT, även om det har varit lite småknepigheter längs vägen. Men nu börjar nog måttet bli rågat.

Jag har haft lösa planer på att byta till WP under en längre tid, och nu känns det som att det är läge att göra slag i saken. Jag har dessutom hört ihärdiga rykten om att en person i min närhet är på gång att göra detta byte, så det är väl lika bra att jag hänger på.
Faktum är att jag tankade ned WP för några månader sedan. Det har visserligen inte hänt något med det sedan dess, men bara det faktum att jag tankade ned det borde ju tyda på något.
Nu visar det sig dessutom att WP redan finns på webbhotellet, så det är väl bara att slå till.
Eller skall jag kanske gå tillbaka till den gamla goda tiden; när jag uteslutande byggde hemsidan i html…

Någon som har erfarenheter av att byta från MT till WP? Vad bör man tänka på?
Ja, nu går det ju inte att lämna svar i form av kommentarer *grrr!* men om man sitter på någon information som man tycker att jag bör känna till i sammanhanget, så går det bra att maila.

Ur funktion

Bloggat den | December 1, 2008 klockan 8:12 am | Inga kommentarer än

Jag blev lite fundersam när jag inte ens har fått spamkommentarer sedan i lördags, så jag tog en närmare titt på saken. Den titten gav vid handen att kommentarsfunktionen är ur funktion.
Jag får se vad jag kan göra åt det. Just nu har jag inte möjlighet att lägga något krut alls på den frågan. Men jag återkommer.