Mellandagspussel

Bloggat den | December 31, 2008 klockan 3:14 am | Inga kommentarer än

Jullov. Dagarna är villa, och dygnsrytmen likaså. Och aldrig kan jag vara riktigt säker på hur många barn jag har.
Antingen är det tre (utgångsläget) eller fyra (Ralle sover här) eller två (Mr T sover hos Ralle) eller ett (Herr Fiffig är hos Majsan och Mr T sover hos Ralle) eller två (Herr Fiffig är hos Majsan och Ralle är hemma hos sig).
Det är alltid lika spännande.

Ni vet såna där patetiska och pinsamma människor som sitter och lägger 1000-bitarspussel, och som man inte vill kännas vid.
Jag har blivit en sån.
Ok kanske inte fullfjädrad, men det känns ändå pinsamt. Fast det är roligt (men säg det inte till någon).

Herr Fiffig fick ett 500-bitars pussel i julklapp. Jag erbjöd mig att försöka lägga “ramen” till honom, och så var jag fast!
Herr Fiffig och andra familjemedlemmar ryckte in, och sedan var pusslet snart lagt.
Bland Mr Ts julkappar fanns ett 1000-bitarspussel. I lite abstinens över det nyss lagda 500-bitars föreslog jag för Mr T att vi andra skulle kunna lägga “ramen”. Han godtog förslaget.
Utan Herr Fiffigs hjälp hade det aldrig gått. Han har en förmåga som alla vi andra saknar (och då vill jag att ni betänker att jag ändå är jävligt intelligent). Om man har suttit och stirrat på en pusselbit flera minuter utan att förstå var den skall sitta, så är det bara att lämna över den till Herr Fiffig.
Han tittar på pusselbiten och skannar av de lagda bitarna. Sedan böjer han sig fram, och *smack!* så sitter pusselbiten där den skall.
Han är klockren!

I en av Herr Fiffigs julklappar låg en Rubiks kub. Jag börjar nästan tro att det var en lite för blek utmaning för honom…

Halsfluss, (ev) öroninflammation och (misstänkt) tandköttsinflammation (tack och lov, inte på en och samma person) verkar sätta käppar i hjulet för alla nyårsaktiviteter.
Nåväl, jag trivs bra här under min korkek; där jag kan lukta på mina blommor.

Kommentarer: