Liza Marklunds tron är på väg att murkna

Bloggat den | December 4, 2008 klockan 7:54 pm | 9 Kommentarer

Jag har inte läst Liza Marklunds Gömda, men jag har lyssnat på den som talbok. Innan Lia Boysens uppläsning börjar bjuds man som lyssnare på några ord från och av författaren;
Det här är en sann historia. En dokumentär roman. Den handlar om en utav de vanligaste och smartaste tjejer jag har träffat – Maria Eriksson heter hon. Tvåbarnsmor, radhusägare och banktjänsteman. [...]

När Gömda släpptes första gången blev den inte speciellt uppmärksammad, men när den släpptes för andra gången gick det bättre. Boken blev en stor succé, och debatten gick hög. Det var helt ofattbart att det som hänt “Mia” kunnat hända i Sverige.

Det är bara ett problem med boken (utöver att den inte är något litterärt mästerverk); Denna “sanna historia” är ingenting annat än rent och skärt hittepå.

Om “Mia” är en av de smartaste tjejer Marklund har träffat, så tror jag att det säger en hel del om övriga människor hon har träffat.  Jag har sett och hört “Mia” i några TV-framträdanden, och kan inte säga annat än att hon gör ett lätt imbecillt intryck.

Beskrivningen av “Mia” som tvåbarnsmor, radhusägare och banktjänsteman är inte med sanningen överensstämmande.
I boken påstås hon ha gått ut skolan med 4.8 i snittbetyg. Den sanna siffran är 2.7.
Dessa avvikelser från fakta kanske inte skulle spela någon större roll, om det inte vore för att de utgör hörnpelare i boken.

Visst är det så att man, för att skydda identiteten på inblandade människor, måste ändra detaljer ibland. Det gör jag ju själv dagligen i mitt skrivande (ingen jämförelse i övrigt, tack!); Herr Svensson får bli Fru Larsson, en torsdag får bli en tisdag, höger får bli vänster, en Volvo får bli en SAAB osv. Men det är, vill jag påstå, “obetydliga” förändringar. Det är förändringar som inte ändrar innebörden av det berättade.
Det är dock inte den typen av ändringar Marklund har ägnat sig åt i Gömda. Långt därifrån.

När boken skrevs var hon trebarnsmor, men hon valde att förneka sin förstfödde; Sonen Michael (som nu är vuxen och träder fram i samband med Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda, jag kommer att återkomma till den boken så snart den har släppts).
Michael och andra anhöriga har under alla år tvingats leva med de lögner Marklund och “Mia” spred som sanningar. En annan person som lidit omänskligt mycket är “mannen med de svarta ögonen” – eller Osama som han heter i verkligheten.

“Mias” påstående i TV4s Nyhetsmorgon (augusti 2008) om att Osama skickar hotbrev till henne, hennes syskon, hennes föräldrar och sonen Michael är bara ännu en lögn. Sanningen är att Osama och Michael har en god relation till varandra.
“Mias” pappa har dessutom vittnat till “Mias” nackdel i en tingsrättsförhandling!

I ovanstående TV-program påstod “Mia” att Osamas senare flickvän och barn nu även de lever med skyddad identitet, till följd av att Osama skulle ha hotat dem. Även detta är en kränkande lögn från “Mias” sida, och den fick nämnda (numera fd) flickvän att gå ut på nätet för att dementera “Mias” lögn. (sign attol72)

“Mia” har aldrig ägt något radhus (men hyrt ett) eller arbetat på någon bank (men det har hennes syster gjort). Hennes försörjning bestod sedan början av 80-talet av socialbidrag (förutom när hon under ett par månader arbetade på en lunchrestaurang).

Första delen av Gömda handlar uteslutande om vilken godhjärtad och osjälvisk människa “Mia” är. Ja, sanningen att säga så framstår Heliga Birgitta nästan som lite solkig i jämförelse. Jag funderade mycket på varför hon framställdes så, men förstod senare i boken att det rimligen måste vara i hopp om att slippa bli kallad rasist. Boken är nämligen väldigt rasistisk mellan raderna.

I resten av boken ställs det utom allt rimligt tvivel – om vi skall ta Marklunds ord om att boken är sann, för en sanning – att “Mia” är dum i precis hela huvudet.
Det bästa exemplet på det är nog när dottern Sara (Emma i boken) påstås ha blivit så sjuk att hon föll in i total apati och slutade äta. “Mia” tog henne inte till någon läkare, eftersom en psykolog påstås ha “förbjudit” det.
Om mina barn blev betydligt mindre allvarligt sjuka än så, så skulle jag skita högaktningsfullt i ett sådant “förbud”. Men “Mia” har med egna ord (om vi låtsas att Gömda är en sann berättelse) visat att hon är skolexemplet på en urdålig förälder!

Med tanke på att Marklund gjorde anspråk på att berätta sanningen, så måste jag säga att hon glömde att berätta en “liten detalj”. Nämligen att bokens “Anders från Norrland” (i verkligheten Luis från Chile) dömdes till ett års fängelse efter att han hade försökt döda Osama genom att köra över honom.
Osama däremot, han påstås ha suttit i fängelse flera gånger. Sanningen är att han satt i häkte en månad.

I boken berättas om ett till tillfälle då Osama skulle ha våldtagit “Mia”, och försökt döda henne. Det är en fruktansvärd historia som berättas.
Om man sedan läser det läkarintyg som skrevs efter denna händelse, så tornar en helt annan bild upp. Där kan man läsa;
Av tillgängliga sjukhushandlingar förda å vårdcentralen i Oxelösund framgår att hon i gott allmäntillstånd inkommit kl 10.35 onsdagen den 11 nov 1987 till vårdcentralen.
Vid undersökningen noterades ingen svullnad av mjukvävnaden motsvarande halsen. Ej heller noterades missfärgning.
Läkaren kunde dock konstatera ett par till halsens högra del lokaliserade minimala blåmärkesförändringar.
Läkaren skriver vidare att det våld som eventuellt övats mot hennes hals är att betrakta såsom tämligen måttligt
och
det går inte att påstå att hon till följd av det mot halsen övade, eventuella våldet varit försatt i en livshotande situation.
Inte ett ord om några spår efter någon våldtäkt eller något mordförsök. Inte heller de i boken påstått brutna revbenen noteras.
Genom dessa lögner öppnar “Mia” och Marklund dörren för vidare tvivel. När nu denna del i den “sanna berättelsen” är påhittad, hur mycket mer är det då som är påhittat?
Varför skall vi ens tro att det var Osama som orsakade “Mia” dessa minimala blåmärkesförändringar. Om det nu ens var någon människa som gjorde det, så kan det ju lika gärna ha varit “Anders” (dvs Luis). Det har ju framkommit i senare böcker att han skall ha misshandlat “Mia”. Detta omnämns inte med ett ord i Gömda.

Hur var det då med det där dödshotet som “Mia” påstås ha levt under, och som sägs vara anledningen till att hon och familjen tvingades gå under jorden?
Det finns inte belagt hos varken polisen eller socialtjänsten att “Mia” skulle vara hotad. Tvärtom, så har Tingsrätten konstaterat att “Mias” historier är överdrivna.
Däremot låg tydligen Luis pyrt till efter att han hade försökt döda Osama, och det är den enda rimliga förklaringen till att familjen gick under jorden.

Jag förstår att misshandlade kvinnor inte alltid vågar anmäla våldsmannen, så om Gömda hade varit sann hade jag kunnat “förstå” att “Mia” inte gjorde några anmälningar. Vad jag dock inte kan förstå är att hon struntade i att anmäla när hennes barn påstås ha blivit mordhotat!
Såvida hon inte aspirerarde på titeln som Världens Sämsta Förälder.
I Gömda påstås att Osama vid upprepade tillfällen dessutom hotade att mörda personalen på dagis (och även personal inom socialtjänsten, om jag inte minns fel). Detta är hot mot tjänsteman (vilket samhället inte ser på med blida ögon), och det är inte rimligt att tro att dagispersonalen gång efter annan inte skulle ha polisanmält dessa hot.
Några sådana anmälningar verkar dock inte finnas, så även detta måste rimligen betraktas som rent falsarium från “Mias” och Marklunds sida.

Gömda skulle kunnat vara ett bra inlägg i den viktiga debatten om kvinnomisshandel – om den inte påstods vara sann.
Nu är den bara ett hopkok av lögner, och har varit till stor skada för falskt anklagade och utpekade människor.

Monica Antonsson är journalist. Hon träffade “Mia” på ett tidigt stadie, och likt alla andra gick hon på lögnerna i Gömda. Samtidigt som hon kände att “något inte stämde”.
För ett par år sedan kontaktade Levi (“Mias” första man, och pappa till den förnekade sonen Michael) Monica, och uttryckte att det nu måste bli ett slut på alla de lögner som fått stå oemotsagda alla år.
Monica började gräva i historien, och det var en skrämmande verklighet som tornade upp. På punkt efter punkt kunde det bevisas (genom dokument osv) att den “sanna historien” Gömda inte är något annat än ett hopkok av fantasier.

Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda som släpps om drygt en vecka har redan skapat stort intresse.
Marklund har valt att ligga ganska lågt, om man bortser från att hon har skickat en advokat för att försöka få ta del av Antonssons manus, redan innan boken gick i tryck. Säga vad man vill, men nog är det ett innovativt agerande.

Att Marklund har fått kalla fötter bevisas väl av att hon nu plötsligt påstår att Gömda inte är en sann berättelse om en kvinna, utan sammanslagna berättelser från olika kvinnor.
Intressant.
Detta nya påstående blir problematiskt, med tanke på att hon tidigare har hävdat att det är “Mias” liv det berättas om. Och det blir ju inte mindre pinsamt när man betänker att “Mia” genom alla år framträtt i medier och berättat om alla detaljer i boken, som om de vore hennes egna.
Riktigt komiskt blir det faktiskt när Marklunds talesman påstår att Antonssons bok skulle vara en partinlaga i en infekterad tvist kring vårdnadshavare. Om det hade funnits någon sanning i det påståendet, så hade vi varit en sensation på spåren. Michael är nämligen 25 år idag, och det måste vara världshistoriens första vårdnadstvist om en vuxen man.

Antonssons bok har redan fått uppmärksamhet i tidningar, och förhoppningsvis blir det mer efter att den har släppts. Här följer ett axplock;
Är Liza Marklunds böcker total bluff skriver DalaDemokraten.
Piteå-Tidningen skriver om Liza Marklunds förlorade heder? och Liza Marklunds “Gömda” – en bluff?
I Nyheter24 kan man läsa om Liza Marklunds boklögner
Hon avslöjar Liza Marklund skriver Realtid.se. I denna artikel finns dessutom bildbevis för att det inte råder någon osämja mellan Osama, Michael och Levi.
På Sourze skriver Carl Olof Schlyter om Liza Marklunds “sanna” klassiker – osanna! (1 och 2)
Sydsvenskan berättar om Succén som kan vara en bluff
I nr 5-2008 av Filter skriver chefredaktören Mattias Göransson en mycket intressant artikel om den här historien (artikeln finns dock inte på nätet).
Weekendbladet (sid 10) har också skrivit om Antonssons bok.
Läs vad författaren Ramona Fransson skriver om Antonssons kommande bok Mia – Sanningen bakom gömda.
Hon skriver bla
Milt uttryckt kan jag säga att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att, dels köpa en bok skriven av Liza Marklund, dels aldrig stötta en enda organisation mot kvinnovåld, så länge jag vet att Liza Marklund sitter som frontfigur, i deras styrelse eller på något sätt har ett av sina lögnaktiga och hänsynslösa fingrar i smeten.
Jag kan bara lyfta på hatten och instämma med detta.
Bestsellern går i tusen bitar sammanfattar Lotta Wendel i Helsingborgs Dagblad.

Mia – Sanningen om Gömda kan du beställa hos bla Blue Publishing bokförlag och Bokus och Adlibris.

På lördag kommer Medierna (P1 kl. 11:03) att sända ett inslag om detta.

Update: Även andra bloggar har skrivit om detta:
Far Liza Marklund med osanning? skriver Jerry
Mia Sanningen om Gömda skriver Ramona Fransson på Newsmill
Sanningsbärare i tjänst skriver Pip
Mia – Sanningen om Gömda skriver Kramas
Kommande boken “Mia – Sanningen om Gömda” skriver Nomell
Monica Antonssons: Mia – Sanningen om Gömda skriver Muslima Girl
“Mia – Sanningen om Gömda skriver Elish
Sanningen om Gömda (Liza Marklund) skriver Dra på trissor
Liza Marklund, Mia Eriksson och “Gömda” skriver Sara Connemara
Mia – Sanningen om Gömda skriver Camilla
Sanning eller inte? skriver Zeejay
Gåtan Liza Marklund skriver journalisten Ann Helena Rudberg

Kommentarer: