theWitch gaybloggar

Bloggat den | November 2, 2008 klockan 12:04 am | 2 Kommentarer

Jag älskar verkligen bögbloggar!
Nu vill jag visserligen inte tro att det är skribenternas sexuella preferenser som tilltalar mig, utan snarare deras sätt att skriva; Deras syn på tillvaron, samhället och varat.
Oavsett, så attraheras jag av dessa bloggare. De har något som de allra flesta andra inte har.

En ny stjärna på min himmel är Ingen jävla schlager. Hans texter fyller mig.
Att chosefritt skriva om blattar, fittor, nergerjävlar och rövknullare (eller vad det nu kan vara) med intelligens och finess, är något som är få förunnat. Ingen jävla schlager behärskar den konsten till fullo.
Jag råder den som inte förmår att läsa mellan raderna/bokstäverna att inte besöka hans blogg. Ni skulle ändå inte förstå någonting. Bara missförstå. Och irritera er.
Själv är jag helt hänförd.

När jag ändå är inne på ämnet bögbloggar, så måste jag uppmärksamma att Sverigedemokraterna i Mönsterås har outat Fredrik Federley. Det måste ju vara århundradets kioskvältare!
Eller..?
Att Federley sedan många år är öppet gay tycks ha undgått plattnackarna totalt. Snacka om att sparka in öppna dörrar.
Sedan kan jag fortfarande inte förstå värdet i att uppmärksamma homosexuellas läggning, så länge man inte är intresserad av att kartlägga heterosexuellas läggning (bondage, rollspel, SM, skrika som en gris, you name it).
Den som inte är intresserad av om Fredrik föredrar the doggy style eller om Filippa gillar att bära en maids dress i sovrummet, skall helt enkelt ge fan i vad Federley har för sig i sänghalmen!
Exakt vad har de sexuella preferenserna med personligheten att göra, liksom?
(Men jag garvar fortfarande åt SDs “avslöjande”)

Förorts-Jerka fick nys om att jag höll på att skriva ett böginlägg, och då blev han alldeles till sig i trasorna om att få en länkning. Så ok då, jag länkar till honom här.

Skräckfylld lördagsdramatik

Bloggat den | November 1, 2008 klockan 9:09 pm | 5 Kommentarer

Mr T är hemma hos Ralle, så Prinsessan och Herr Fiffig tog tillfället i akt och satte sig inne i brorsans rum och tittade på film, samtidigt som de mumsade i sig det godis de har tiggt till sig när de gått omkring och skrämt grannarna.
Allt var frid och fröjd.
Plötsligt fick Herr Fiffig för sig att han skulle stänga dörren, för att tjuvlyssna (?) med ett glas mot dörren. Och det får man ju hålla med om att det, sådär spontant, kan kännas som ett lite småroligt bus. Den här gången skulle det dock visa sig inte vara så roligt.

Handtaget, ja hela låsanordningen, på Mr Ts dörr har länge lämnat en hel del att önska i funktion, och nu gav den helt enkelt upp. Dörren hade inte gått i lås (den var ju inte låst) men handtag och låskolv hade slutat att samarbeta. En viss grad av panik steg inne i Mr Ts rum.
Som den trygga mor jag är, så ställde jag mig på utsidan av dörren och pratade lugnande med barnen samtidigt som jag i direkt hysteriska ordalag beordrade AG att bege sig till utsidan av Mr Ts fönster.
(Det har sina fördelar att bo på bottenvåningen)

AG började med att lyfta ut barnen, och jag fick ta emot dem över balkongräcket. Sedan klättrade han in genom fönstret, och så stod vi på varsin sida av dörren och försökte slå våra kloka huvuden ihop. Det gick väl…. sådär.
Vi pillrade och skruvade, och insåg att det här inte skulle låta sig göras i brådaste rasket.

- Kan du hämta ett sugrör? viskade jag till Herr Fiffig.
Han tittade frågande på mig, men gjorde det utan att ifrågasätta min önskan.
Jag stoppade ned sugröret i ett glas öl, och stoppade sedan in andra änden av sugröret genom nyckelhålet. På så sätt kunde AG få sig en slurk när han stod där inne och kämpade.
Det gjorde tydligen susen, för bara ett par minuter senare hade han lyckats pillra så mycket med låskolven att han nu kunde ta sig ut.
Slutet gott, allting gott.

Nyss knackade det på dörren. Jag tittade genom titthålet, och såg att det var självaste Döden som sökte mig.
Jag öppnade inte. Jag vill helt enkelt inte möta döden än!
(Det såg fan läskigt ut på riktigt!)
Då sprang Prinsessan fram och öppnade dörren istället (hon är ju inte rädd för Fan själv den bruden).
Det var ett par av Mr Ts kompisar som var ute och trick-or-treatade, och de såg så läskiga ut att jag inte riktigt kunde titta på dem.
Jag skall nog sova med lampan tänd inatt.

Den kommersiella kulturen följer med i utvecklingen

Bloggat den | November 1, 2008 klockan 6:04 pm | 2 Kommentarer

Det knackade på dörren, och utanför stod en tjej som tittade uppfordrande på mig och sa
- Bus eller godis!
Jag hade tyvärr inte köpt något godis, så jag sa till tjejen att hon skulle knacka på hos grannen istället.
Två minuter senare knackade det på dörren igen, och utanför stod samma tjej med samma uppfordrande min. Enda skillnaden var att hon nu sa
- Bus eller godis eller pengar!

Hur blir det härnäst? Kommer monstren att acceptera kortbetalning nästa år?

Sökes: Häxhatt

Bloggat den | November 1, 2008 klockan 1:04 am | Inga kommentarer än

Jag, Prinsessan och Herr Fiffig klädde oss för ruskvädret, och sedan tog vi en riktig långpromenad med Hunden. Med tanke på hur galet matt jag var efteråt, så måste jag uttrycka stor beundran för att kidsen orkade, och att de var på gott humör hela tiden.
När vi var på väg hem träffade vi självaste AG som precis hade slutat jobbet. Han synade mig uppifrån och ned, och sedan sa han
- Du ser ut som en riktig hundmänniska.
Jag var klädd i kängor, termobrallor, vädertålig jacka, reflexer och mössa.
Jag tog hans kommentar som en komplimang (men är osäker på om det var så den var menad).

Det körde ihop sig lite ikväll när vi började leta efter häxkläder till Prinsessan. Vi kunde inte hitta varken häxperuk eller häxhatt. Prinsessans humör sjönk drastiskt, och jag såg ingen annan utväg än att ge mig iväg till Gränby centrum för att fixa det. Det gick inte att uppbringa några häxattiraljer på hela Gränby centrum. Inte heller Willy:s kunde lösa problemet.
Detta måste lösas first thing in the morning, eftersom hon skall bevista inte mindre än två Halloweenpartaj denna helg.