En grabb som behöver mycket kärlek

Bloggat den | November 28, 2008 klockan 10:19 pm |

Alex är ett par år äldre än Mr T. Han bor här i grannskapet, och redan när grabben var två äpplen hög syntes ligisttendenserna tydligt. Det är ingenting som har avtagit med åren. Tvärtom.
Alex har alltid hängt ihop med killar som är betydligt äldre än honom. Uppenbart inte så nyttigt för lille Alex, men de äldre grabbarna har väl aldrig haft något emot att ha någon “ung och dum” att skicka in när det skall snattas godis på ICA.
Förstörelse och allmänt dåligt uppförande har varit andra dagligen återkommande inslag på Alex agenda.
En gång gick jag för att prata med Alex mamma, men hon var inte speciellt intresserad av sonens förehavanden. Efter det mötet fick jag större förståelse för hur Alex hade kunnat hamna så snett, så tidigt. Men jag kunde ändå inte låta bli att bli irriterad och förbannad när han fortsatte förstöra planteringar, elda upp andra barns leksaker osv.

Igår såg jag Alex på Willy:s. Utan de äldre kompisarna! Men med en vuxen man. Jag blev uppriktigt häpen, med tanke på att de alltid uppträder i klunga, och det är min absoluta uppfattning att Alex inte skulle umgås med sin morbror (e.dyl) frivilligt. Mannen som var i sällskap med Alex gav dock intryck av att vara en socialarbetare/assistent.

När jag kom hem berättade jag för Mr T att jag hade sett Alex ensam.
Då berättade Mr T att Alex kompisar tydligen har fryst ut honom. Han visste inte varför, men det är visst ett hett rykte i stadsdelen.
- Har du inte sett att han alltid sitter och hänger ensam utanför ICA nu? frågade han.
Jag drabbades genast av en stor sorgsenhet, och tvingades blinka bort tårarna. Hur mycket pain in the ass den här grabben än har varit för stadsdelen genom åren, så är det inte utfrysning han behöver.
Visst, han behöver knappast det umgänge han nu har gått miste om (så på så sätt kanske det var bra), men inget barn förtjänar att frysas ut. Vad Alex behöver är kärlek och stöd.
Om jag har rätt i min uppfattning (och det hoppas jag att jag har!) om att den person som var hans sällskap igår är någon slags socialarbetare/assistent, så kanske det är början till det bästa som någonsin har hänt Alex.
Jag håller tummen hårt för hans skull.

Kommentarer: