Fråga doktorn

Bloggat den | November 30, 2008 klockan 3:03 am | Inga kommentarer än

Kan man få infektion i öronen (nej, jag menar inte öroninflammation, trots att jag fortfarande inte förstår skillnaden mellan inflammation och infektion)? Hur yttrar det sig i så fall? Och kanske främst; Hur kurerar man det?
Orka slänga 200 spänn på vårdcentralen liksom, när man kan konsultera sjukvårdskunnigt folk på nätet alldeles gratis.

Javafan, när jag ändå är inne på området, så kan jag lika gärna ställa en fråga till;
Kan man få typ liggsår under brösten?

PS
Det är inte tjejen som har skrivit inlägget som undrar.

Vardagens små händelser

Bloggat den | November 30, 2008 klockan 1:34 am | Inga kommentarer än

Jag upptäckte plötsligt att jag hade blodat ned soffan, bara genom att sitta i den. Shit! Men jag passade på att glädja mig åt att soffan är klädd i skinn, och inte tyg.
Det var bara att rusa in på toa. Samtidigt som jag började kränga av mig byxorna såg jag att något av barnen hade glömt att spola. Jag spolade, och insåg då att det var stopp i toaletten. Vattnet steg upp till sittringen. Dessutom kunde jag konstatera att toapapperet var slut (det satt väl fast i toalettkröken).
Jag fick av mig brallorna och tappade halvt balansen. Då vinglade jag till, och klev in med ena foten i badrummet. När jag satte ned foten kände jag hur en krämig racerbajs, som någon av katterna lagt innanför tröskeln, sipprade mellan mina tår.

Jaja, det var nog ändå dags att duscha.

En grabb som behöver mycket kärlek

Bloggat den | November 28, 2008 klockan 10:19 pm | Inga kommentarer än

Alex är ett par år äldre än Mr T. Han bor här i grannskapet, och redan när grabben var två äpplen hög syntes ligisttendenserna tydligt. Det är ingenting som har avtagit med åren. Tvärtom.
Alex har alltid hängt ihop med killar som är betydligt äldre än honom. Uppenbart inte så nyttigt för lille Alex, men de äldre grabbarna har väl aldrig haft något emot att ha någon “ung och dum” att skicka in när det skall snattas godis på ICA.
Förstörelse och allmänt dåligt uppförande har varit andra dagligen återkommande inslag på Alex agenda.
En gång gick jag för att prata med Alex mamma, men hon var inte speciellt intresserad av sonens förehavanden. Efter det mötet fick jag större förståelse för hur Alex hade kunnat hamna så snett, så tidigt. Men jag kunde ändå inte låta bli att bli irriterad och förbannad när han fortsatte förstöra planteringar, elda upp andra barns leksaker osv.

Igår såg jag Alex på Willy:s. Utan de äldre kompisarna! Men med en vuxen man. Jag blev uppriktigt häpen, med tanke på att de alltid uppträder i klunga, och det är min absoluta uppfattning att Alex inte skulle umgås med sin morbror (e.dyl) frivilligt. Mannen som var i sällskap med Alex gav dock intryck av att vara en socialarbetare/assistent.

När jag kom hem berättade jag för Mr T att jag hade sett Alex ensam.
Då berättade Mr T att Alex kompisar tydligen har fryst ut honom. Han visste inte varför, men det är visst ett hett rykte i stadsdelen.
- Har du inte sett att han alltid sitter och hänger ensam utanför ICA nu? frågade han.
Jag drabbades genast av en stor sorgsenhet, och tvingades blinka bort tårarna. Hur mycket pain in the ass den här grabben än har varit för stadsdelen genom åren, så är det inte utfrysning han behöver.
Visst, han behöver knappast det umgänge han nu har gått miste om (så på så sätt kanske det var bra), men inget barn förtjänar att frysas ut. Vad Alex behöver är kärlek och stöd.
Om jag har rätt i min uppfattning (och det hoppas jag att jag har!) om att den person som var hans sällskap igår är någon slags socialarbetare/assistent, så kanske det är början till det bästa som någonsin har hänt Alex.
Jag håller tummen hårt för hans skull.

Vi har alla våra olika referenser…

Bloggat den | November 27, 2008 klockan 11:45 pm | Inga kommentarer än

- Är det inte han den där… *pekar på TVn* han som var med i det där…
- Ja, det hette någonting med Creek.
- Precis! Jacobs Creek!
- ??? Du Jacobs Creek är ett vin.
- Jaha… ja, just ja…
- Nu kom jag på vad TV-serien hette; Dawson’s Creek!

Ja se det töar, ja se det töar

Bloggat den | November 27, 2008 klockan 10:54 pm | 3 Kommentarer

Idag har det töat hela dagen. Och det kan ju behövas efter snöstormen i början av veckan, då det enl lokalnyheterna kom det upp till 60 cm snö.
För min del får det gärna vara barmark.

Jag vet inte vad det har tagit åt mina barn, men jag blir nästan orolig!
Att Prinsessan älskar att städa är ingen nyhet. Denna fäbless för Ajax och dammtrasor gäller överallt - utom i det egna rummet.
Herr Fiffig och Prinsessan delar rum, och det har under en längre tid varit att beteckna som ett katastrofområde. Jag har vägrat gå in där och röja, då jag anser att det är deras ansvar att hålla ordning på sina saker. Naturligtvis behöver de inte dammsuga, putsa fönster och torka golv, men hålla ordning på sina saker får de faktiskt göra själva.
Frågan om röjning i deras rum har dragits i långbänk, och jag hade nästan gett upp hoppet.

I förrgår satte de plötsligt igång att röja. De jobbade på bra, och igår slutförde de sitt arbete. De var mäkta stolta när de sedan visade upp resultatet (ingen fick titta medan de höll på), och jag måste säga att jag är riktigt imponerad.

Även Mr T visar sig från sin allra bästa sida. Han gör sina läxor utan att jag behöver påminna honom, han leker gulligt med sina syskon, övar en extra gång på läxorna, går självmant och lägger sig i tid på kvällarna osv.
Vad har det tagit åt mina barn?

Ikväll kom Mr T och bad mig förhöra honom på historia.
- Vilka språk, förutom svenska, kunde Karl XII? frågade jag.
Innan Mr T ens hade öppnat munnen svarade Prinsessan kvickt
- Han kunde skriva och prata på latin och tyska. Och så förstod han han franska.
Det är uppenbart att även hon är en kunskapstörstig och läraktig individ

Krympande ungdom

Bloggat den | November 26, 2008 klockan 10:07 pm | 4 Kommentarer

Mr T växer så det knakar om det, och snart har han växt om mig *buuhuuhuu!* Ikväll tog jag fram blyertspenna och talmeter, och så beordrade jag Mr T att ställa sig mot dörrposten. Efter att ha mätt honom mätte jag mig själv, och det visade sig inte bara att det nu endast är 5 cm som skiljer oss åt. Nej, det visade sig även att jag har krympt ytterligare!
Jag har krympt 1 cm sedan jag mätte mig senast (vilket säkert är ett par år sedan), och 3 cm totalt.
Skall det verkligen vara såhär?! Visst vet jag att man krymper när man blir äldre, men jag är ju för bövelen inte äldre. Jag är ju fortfarande purung!

Om det här krympandet fortsätter, så kommer jag snart inte få åka hälften av Gröna Lunds åkattraktioner. Jag kommer vara hänvisad till barnattraktionerna, och det är ju inte så lockande det heller. Jag minns med fasa hur det gick i somras, när jag åkte Lilla Pariserhjulet.

theWitch - nu auktoriserad konsult för Waldorfsektens tvivlare och avhoppare

Bloggat den | November 25, 2008 klockan 9:01 pm | 9 Kommentarer

Idag har jag haft en dag med mycket flow (det var väl så det hette, Rosengeranium?). Gnistrande vit snö utanför fönstret bidrog till kreativiteten. Även de behagliga suckarna från den sussande Hunden gjorde sitt.
Jag skrev så att det nästan glödde i tangentbordet.
Då ringde telefonen.

I andra änden av tråden fanns en person som mailat mig för en tid sedan. En Waldorfförälder från en annan del av Sverige. Eller rättare sagt; en numera avhoppad Waldorfförälder.
Vi pratade tills batteriet i min telefon tog slut. Medan det laddade passade jag och Hunden på att gå ut och skutta omkring lite i snön, och sedan åt jag lunch.
Sedan ringde jag upp avhopparen igen, och det hampade sig inte bättre än att vi pratade tills batteriet tog slut ännu en gång Men det var ganska bra tajmat eftersom jag behövde hämta barnen i skolan, och den jag pratade med hade fått besök.
Men det var knappast sista gången vi talades vid!

Senare ringde ytterligare en extremt kritisk Waldorfförälder från ännu en annan del av landet. Jag fick en snabb lägesrapport om situationen där, och det var inte kul att höra. Som vanligt, med andra ord.

Jag slås av två saker som alla avhoppade Waldorfföräldrar/familjer har gemensamt;
1/ De är vältaliga, intelligenta, ansvarstagande, rakryggade och mycket socialt kompetenta,
2/ Erfarenheterna av övergrepp, mobbing, pennalism, stigmatisering, förtal osv. Alla berättar “samma” historia.

Ang. rubriken, så har jag fått veta att myndighetsutövande personer i sin tjänst rekommenderar Waldorftvivlare att läsa min blogg.
Jag kan bara lyfta stolt på hatten och bocka.

Andra bloggare om Waldorf, Sekter

PS
Jag har namnsdag idag

Kung Bore har kommit

Bloggat den | November 25, 2008 klockan 10:18 am | 1 Kommentar

Det är ju ingen överdrift att påstå att det har snöat och stormat de senaste dygnen. Men sedan igår kväll är det lugnt igen.
Jag har inte sett någon officiell siffra på hur mycket snö det har kommit, men nog tusan handlar det om ett antal dm. På lite öppnare ställen har det dessutom blåst upp mycket snö, och Mr T berättade glatt att han hade pulsat i snö upp till bröstkorgen igår när han gick hem till en kompis.
När det stormade som värst kan jag inte påstå att jag var speciellt sugen på att sticka ut näsan. Det har varit skönare att sitta inomhus och dricka varm choklad/te/kaffe. Igår natt när stormen ven som värst igår natt satt jag i soffan och läste. Jag huttrade, trots att jag hade ett täcke runt axlarna. Det är inte speciellt välisolerat här…

Igår var det totalt trafikkaos här i stan. AG var en av de som hade kört fast i drivorna på de oplogade vägarna. Han var den enda som hoppade ut och hjälpte till att knuffa loss en taxi som också hade fastnat. Alla andra satt kvar i värmen i sina bilar och väntade på att de som hade kört fast skulle ta sig loss.
Till slut kom en tant i 60-årsåldern promenerade. Hon svor över nötterna som satt kvar i sina bilar utan att hjälpa till, samtidigt som hon själv kavlade upp ärmarna (bildligt talat) och hjälpte till att knuffa loss taxin.
En stund senare var det min tur att ta en sväng med Spättan och jag körde inte fast, trots drivorna. Det kanske är uttryck för en barnslig ådra hos mig, men jag gillar verkligen att köra bil i sådant väglag. Det är ju hur kul som helst.

Idag är vädret betydligt mer behagligt. Vinden har mojnat, och de stora vita snödrivorna ligger upplogade längs gång- och cykelvägarna. Och bilvägarna.
Det börjar bli dags att dra på mig täckbyxorna och gå ut med hunden.

En stark och modig kvinna har tagit all min tid de senaste dygnen

Bloggat den | November 24, 2008 klockan 11:58 am | 4 Kommentarer

Bortsett från lördagens skogspromenad, så har jag ägnat helgen åt att läsa. Inte böcker, men annat. Jag har läst och läst och läst. Förfärats, fått aha-upplevelser, mått illa och tagit mig för pannan. Inatt, när jag inte sov en blund, så läste jag.
Det jag har läst skulle kunna utgöra manus till en thriller om korruption på hög nivå. Men det är inget manus.
Det är så simpelt att det är hämtat direkt ur verkligheten.

En kvinna har tagit på sig att sammanställa fakta och avslöja de uppenbara lögnerna. Ja, de är uppenbara, men har fått gå för sanningar då de är uttalade av människor med mycket makt i samhället.
Det har inte fått denna kvinna att backa. Hon har kämpat på. Visserligen i uppförsbacke, och hon har fått ta en del stryk på vägen. Hennes kamp är av den osjälviska sorten, då den handlar om att berätta hur saker och ting faktiskt låg/ligger till. Hon har personligen ingenting att vinna på det, men hon gör det som en upprättelse för alla de som har fått lida till följd av lögnerna.

Idag kände jag att jag var tvungen att prata med henne. Jag ville ge henne en stor och varm eloge. Jag ville peppa henne mitt i all den skit hon får slängt på sig.
Nåja, sanningen att säga är det inte bara skit hon får. Många med mig beundrar hennes styrka och mod.
Denna kvinna är civilkuraget personifierat!

Jag letade upp hennes telefonnummer och ringde. Precis som jag redan hade förstått, så var det en varm och behaglig person som svarade. Vi pratade en stund, och jag hoppas att min “peppning” till henne kom fram.
Nu tror jag visserligen inte att hon står och faller med min “peppning” (hon har tillräckligt med skinn på näsan för att kunna stå alldeles av sig själv) men jag vet själv hur motigt det kan vara ibland när man blir förföljd och förtalad. Om inte annat, så tar det onödigt mycket energi.

Om ett par veckor kommer ni att kunna läsa mer om denna fantastiska kvinna här i bloggen (och förhoppningsvis via många andra kanaler på marknaden).

Dagens fulblogg

Bloggat den | November 23, 2008 klockan 6:33 pm | 4 Kommentarer

Jag fulbloggar med en lista jag har snott av Jontas;

Har din familj godkänt den person du just nu dejtar?
Jag dejtar ingen.

Gillar du Reinfeldt?
Jag känner honom inte. Men jag kan ju inte påstå att jag tilltalas av det människoförakt han representerar.

Vad går du runt och funderar på just nu?
Hur jag skall få tiden att räcka till.

När grät du senast?
När det gäller barn som har det svårt och far illa, så grinar jag i parti och minut. Men för egen del är det länge sedan (säkert över tio år sedan) jag grät.

Vem var du med i går kväll?
Familjen.

Nysnö och gnistrande solsken

Bloggat den | November 23, 2008 klockan 1:28 am | 2 Kommentarer

Idag blev det alltså en långpromenad i Vedyxa/Skölsta med Prinsessan, Herr Fiffig och Hunden. Det är verkligen lätt att älska livet när man pulsar i nyfallen snö och solen gnistrar.
Vi hade med oss sittunderlag, varm choklad och mackor, och jag fick agera servitris i Restaurang Skogen. Till Hunden hade vi bla med oss köttbullar, som barnen omsorgsfullt gömde (tex i trädens bark) och Hunden sedan fick söka efter.
Vi hade det nog lika mysigt alla fyra.
Under våra promenader där ute har både Prinsessan och Herr Fiffig längtansfullt uttryckt att de skulle vilja bo där. Jag kan bara instämma.
[note to self: Lämna in en lottokupong!]

Vi var alla ganska möra när vi kom hem, och mörast av alla var nog jag. Det blev en liten powernap efter middagen, men jag är fortfarande mör i kroppen.
Det kanske är det som är lösningen på mina sorgliga sömnvanor; Att vistas i skogen fyra timmar varje dag. Jag kanske helt enkelt borde bli skogsarbetare!

Sent ikväll blev jag så jäkla sugen på dillkött. Och som tur var, så fanns det lite leftovers i form av dillkött, i kylen.
Ja tro det eller ej, men jag nöjde mig inte med att koka två sorters marmelad härom dagen. Nejdå, jag ställde mig även och gjorde dillkött till middag.
Herregud, vad är det med mig? Jag kanske borde andas lite i en papperspåse.

Nyopererad

Bloggat den | November 21, 2008 klockan 9:30 pm | 2 Kommentarer

Det där jag trampade in i foten imorse var en glasbit, och den har suttit kvar hela dagen. Ganska irriterande. Tidigare ikväll fick AG dra på sig läkarrocken och försöka operera bort glasbiten med hjälp av nål och pincett. Soffan utgjorde operationsbord, och jag låg där och försökte vara duktig patient. Men det var inte så lätt när dr AG stack med nålen så att det ilade i hela kroppen.
Till slut var jag tvungen att be honom att sluta, eftersom jag höll på att svimma.
Jag smorde på Xylocain, och en stund senare lyckades vi få ut den där jäkla glasbiten.

Ikväll åkte jag ut till förorten och grattade ett födelsedagsbarn med en burk av min hemmagjorda fikonmarmelad. Jag kom mitt i fikat med barnen och exet, så jag fick lite kaffe och en bit tårta.
När barnen och exet gick hem drog Jerka fram datorn för att förbereda en uppdatering. Han följer nämligen någon talangjakt som går i TV4, och skriver slaviskt om detta varje vecka.
När nämna talangjakt drog igång såg jag det säkrast att dra mig hemåt.

Morgondagens planer är att jag, Prinsessan och Herr Fiffig tar med oss Hunden, varm choklad och mackor och åker ut till Vedyxa/Skölsta.

Skadad

Bloggat den | November 21, 2008 klockan 8:19 am | 1 Kommentar

Morgonens kaos ligger bakom mig, och jag sitter här med tystnaden ringande i öronen.
När jag stod i hallen och borstade Prinsessans hår såg jag en mindre blodpöl på golvet. Det var jag som blödde. Tydligen hade jag plötsligt fått ett sår straxt bakom lilltån, och därifrån blödde det ymningt.
Det är nog bäst att jag lägger mig ned, med foten i högläge.

Ännu en lista

Bloggat den | November 21, 2008 klockan 12:21 am | Inga kommentarer än

Jontas hade ett formulär som jag plankar;

Är du döpt efter någon?
Jag har hört ryktas om att det fanns någon nyhetsuppläsare på 60-talet som inspirerade till det namn jag fick.
Fast det namnet har jag ju inte kvar idag…

Vad äter du helst till lunch?
Sushi!!

Har du barn?
Ja, det kan jag ju inte förneka.

Om du var någon annan, skulle du vara vän med den du är i dag?
Det hoppas jag verkligen!

Är du väldigt sarkastisk?
Nej. Ironisk kan jag vara men sarkasm är inte min grej.

Fikonmarmelad

Bloggat den | November 20, 2008 klockan 11:25 pm | 1 Kommentar

(ca 4-5 burkar)

500 g torkade fikon
200 g torkade aprikoser
4 dl vatten (från blötläggning)
1 dl saft från pressad citron
12 dl strösocker med pektin
(ev ett par kanelstänger)

Blötlägg fikon och aprikoser i kallt vatten i minst åtta timmar.
Häll av blötläggningsvattnet, men spara 4 dl.
Hacka frukterna.
Sjud frukter, vatten och citronsaft i 20 min. Rör om ibland.
Tillsätt socker och ev ett par kanelstänger.
Koka utan lock i 15 min. Skumma av om det behövs. Rör om ibland.
Ta bort kanelstängerna om du använt sådana.
Häll upp marmeladen på burkar.

Galet gott till tex crostinis med Castello Marquis eller Morbier. Och ett glas vin, såklart.

Chokladkalender - nästan dyrare än guld

Bloggat den | November 20, 2008 klockan 10:37 pm | Inga kommentarer än

Tjatet inför julen har varit igång några veckor nu. En av de saker det tjatas om är chokladkalendrar. Det framförs dagliga önskemål om vilken kalender man vill ha (dvs vilket motiv som skall vara tryckt på den).

Igår när jag var ute och handlade hittade jag en kalender som jag direkt insåg att jag skulle köpa till Herr Fiffig. Motivet var visserligen inget av de han har framfört önskemål om, men jag är ändå säker på att han kommer bli helnöjd. Det var nämligen inget mindre än en Spiderman-chokladkalender!
Till Prinsessan köpte jag en med något traditionellt motiv. Jag stod och funderade på om den numera mustaschprydde Mr T skulle vilja ha en chokladkalender, eller om det är barnsligt enl honom. Jag kom inte fram till något svar, så jag väntade med att köpa en kalender till honom.
När jag kom hem gömde jag kalendrarna omsorgsfullt, för att inte riskera att alla luckor skall vara tömda innan december börjar.
Senare när jag var på stan såg jag att en godisbutik säljer Prinsess-chokladkalendrar, och jag insåg att jag måste köpa en sån till Prinsessan. Om Mr T skulle vilja ha en chokladkalender, så skulle han säkert kunna ta den jag redan hade köpt till Prinsessan.

När Prinsessan kom hem från skolan klargjorde hon att hon vill ha en Prinsess-chokladkalender! En av hennes kompisar har nämligen fått en sån, och hon vill ju inte vara sämre.
Jag tog Mr T avsides och frågade om han ville ha en chokladkalender. Det ville han. Då visade jag honom de kalendrar jag har köpt, och frågade om det var ok att han fick den jag hade köpt till Prinsessan. Det var det.
Så imorgon är det bara att sticka iväg till stan och köpa den där Prinsesskalendern. Den kostar 49 spänn. Om vi utgår från att det är lika ~~mycket~~ lite choklad (i vikt) som i de andra kalendrarna (50 g) så blir det ett kilopris på 980:-. Och vi snackar knappast om någon kvalitetschoklad.

Ok, rubriken på det här inlägget är en aning missvisande. Men det känns som att priset ligger i klass med guld.

Jag - en bullmorsa!

Bloggat den | November 20, 2008 klockan 1:48 pm | 4 Kommentarer

Jag har ganska mycket jobb att göra, och då blir jag kreativ. Tyvärr kanaliserar sig kreativiteten just nu inte åt det håll den borde.
I detta nu håller jag på och gör citron- och limemarmelad. Dessutom har jag blötlagt fikon för att göra fikonmarmelad.
Medan marmeladen puttrar tror jag att jag skall klippa till lite tyg.

Herregud, jag känner inte igen mig själv!

Häpen och förbannad

Bloggat den | November 20, 2008 klockan 12:08 pm | 2 Kommentarer

TVn stod på, och det var något soffprogram med Malou von Sivers. En av gästerna var en arkitekt vid namn Gert Wingårdh, och man diskuterade alkohol och moral.
Jag lyssnade knappt med ett halvt öra, men höll bokstavligen på att sätta kaffet i halsen när denne Gert berättade att han bjudit sin 13-årige son på alkohol!!!!
Några minuter senare berättade han (om jag uppfattade saken rätt, jag var fortfarande i chocktillstånd) att han har en äldre dotter som är alkoholist.
Hur i helvete tänker karln??
När han dessutom sitter och bekänner sina kriminella handlingar i TV så bekräftar han bara att det inte står helt rätt till där. Hoppas att någon anmäler honom. Det är fan inte omöjligt att denna någon visar sig vara jag.

Visst, jag är en förespråkare för civil olydnad, men jag anser att man också måste vara beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande.

Andra bloggare om Alkohol

Plötsligt händer det?

Bloggat den | November 20, 2008 klockan 1:21 am | 1 Kommentar

Bloggen har gått på sparlåga ett par veckor, det kan inte förnekas.
Kanske är det så enkelt som att ett paradigmskifte är i antågande? Kanske är det så att allt har sin tid, och jag har ju ändå bloggat sedan förra millenniet (sedan långt innan ordet blogg ens var påfunnet) .
Bloggandet har aldrig varit någon större del av mitt liv. Visst - viktig på sitt sätt, men inte betydande eller avgörande.

Frågan är om en tappad sug är värd att leta efter. Fast jag vet ju egentligen inte om det ens handlar om en tappad sug.
Kanske handlar det bara om att jag den senaste tiden varit tvungen att omprioritera mitt liv - och det “tvånget” är enbart positivt betingat!
Dessutom har jag inte mottagit varesig dödshot eller hatmail från Waldorfsektens smurfar den senaste veckan (jag befarar att de har stoppat in vitlök mellan tårna, och gått i ide).
Samtidigt har ett skri av föräldrar inom sekten hört av sig.

Har jag, månne, tappat geisten?
Nä, jag vet faktiskt inte.
Jag vet verkligen inte om jag mäktar med det här.

Hur som haver, så är jag vid god vigör. Faktiskt mer kreativ än på läge (om än stressat kreativ).
Dessutom har jag mottagit insiderinformation från Waldorfsekten, som gör att de inte bör luta sig tillbaka…

Tills vidare tycker jag att ni skall se mina funderingar om bloggens död som ett hot - inte som ett löfte!

Andra bloggare om Waldorf, Sekter, Bloggande

Uppsala

Bloggat den | November 19, 2008 klockan 12:55 pm | Inga kommentarer än

Det blev ingen Stockholmstripp idag, men som tur är så går det ju att äta sushi-lunch här i Uppsala också!
Herr Fiffig slutar skolan om någon halvtimme, och då tänkte jag hämta honom med Spättan. Sedan blir det en sväng på stan för att inhandla lite hantverksmaterial. Men jag tror nog att vi börjar med den där sushi-lunchen…

Häpp!

Bloggat den | November 18, 2008 klockan 12:34 pm | 3 Kommentarer

Jag har dragit på det alltför länge, men nyss tog jag tjuren vid hornen och ringde det där samtalet. Jag hade väntat mig ett nedslående svar, och det var det jag inte ville höra.
Men - Häpp! - istället ser det ut som att det ramlar in en massa extra inkomster lagom till jul.
Trist - Not!

Sushidrömmar

Bloggat den | November 17, 2008 klockan 11:48 pm | Inga kommentarer än

theWitch Imorse berättade Herr Fiffig att han och Majsan hade varit på biblioteket i helgen. Han hade lånat flera Lasse-Maja-böcker, och var alldeles lyrisk. Han älskar verkligen att läsa, och han älskar Lasse-Majas detektivbyrå och deras mysterier.

Vid middagen frågade Herr Fiffig
- Mamma, vet du vad det här betyder?
och så tecknade han mitt namn på teckenspråket.
Wow!!
Han har aldrig kommit i kontakt med teckenspråket tidigare, men på biblioteket hade han hittat en folder som han tyckte var intressant, så han tog med den hem. Sedan hade han tittat igenom den och lärt sig handalfabetet samt några ord, helt på egen hand.
Jag är så jäkla imponerad av honom! Han har så galet lätt för att lära sig saker, och när han väl har lärt sig något så sitter det där.
Själv lärde jag mig också teckenspråket när jag var yngre (av purt intresse), men det tog betydligt längre tid för mig att lära mig alfabetet än vad det tog för Herr Fiffig.

På onsdag skall jag följa med en vän till Stockholm, som ~~moraliskt stöd~~ trevligt sällskap. Anledningen till att vi åker dit är så rolig och spännande att jag nästan skulle vilja skrika ut den, men det är nog bäst att jag håller tyst. Dels är det inte min sak att berätta om det, och dels misstänker jag att man kanske inte bör prata alltför högt om det i nuläget.
Men jag håller tummen hårt!

Utöver huvudanledningen till att vi åker till Stockholm så ser jag fram mot en avslappnad dag, där vi kan strosa omkring och göra vad som faller oss in. Det enda som är bestämt hittills är att det blir sushi-lunch!

På tal om sushi… Jag slängde mig i soffan och småslumrade en stund efter middagen. Det borde jag inte ha gjort, för jag hade en riktig orgiedröm om sushi, och var hur sugen som helst när jag vaknade.
Jag får försöka lägga band på mig till på onsdag.

Världens mest segdragna antibiotikakur

Bloggat den | November 16, 2008 klockan 5:27 pm | 2 Kommentarer

Nu vet jag varför min antibiotikakur aldrig tycks ta slut.
Imorse när jag skulle ta dagens första dos stod jag återigen och tittade fundersamt på tablettkartan, och undrade varför det hela tiden (nåja, nästan i alla fall) är lika mycket tabletter kvar, trots att jag är duktig och tar tre doser per dag.
Då slogs jag av en insikt;
Jag har vid flera tillfällen tagit tablett från fel medicinkarta! Istället för Kåvepenin har jag tagit Ipren flera gånger..!

Nåja, då har jag ju sluppit ha ont i alla fall.
Om jag inte hade insett mitt misstag hade det nog tagit fram till midsommar innan antibiotikan var slut.

Bloggat den | November 15, 2008 klockan 3:57 pm | Inga kommentarer än

Sitter i Förorts-Jerkas kök och roar mig med att kolla hur jag skulle göra mig på en utställning.

3 x theWitch

Tja, det skulle ju funka riktigt bra.

Ny karriär

Bloggat den | November 14, 2008 klockan 3:34 pm | 2 Kommentarer

Jontas skickade en platsannons till mig. Jag kanske borde byta karriär…

En ny karriär

Vidarebefordrad efterlysning

Bloggat den | November 14, 2008 klockan 10:19 am | 4 Kommentarer

Jag har inte varit inne på min Waldorfmail på över en vecka. Imorse gick jag in där och hittade ett antal mail. I ett av dem har jag blivit ombedd att vidarebefordra en efterlysning. Efter lite mailväxling kommer den här.

Föräldrarna skriver själva:

Vi är föräldrar (två olika familjer) på Uppsala Waldorfskola/förskola som reagerar starkt på ett flertal grova missförhållanden. Under lång tid har vi i traditionell ordning försökt få till en diskussion med ledningen om detta, men vi möts bara av tystnad och ointresse. Istället för att ta itu med problemen (utfrysning, olika sorts övergrepp, mobbing osv - från både barn och vuxna!) så får vi veta att det är vi som skulle vara problemet (för att vi inte har vett att hålla tyst)!
Problem löser man tydligen bäst genom att inte låtsas om dem! Vi delar inte den uppfattningen!

Då vi inte längre kan tiga stilla, och vi samtidigt vet att vi är långt ifrån ensamma, startar vi en webbsida/diskussionsforum. Dels för att få kontakt med andra utsatta och för att lägga upp en “gemensam strategi”.

Visst kan vi byta skola/förskola för våra barn (och det är inte omöjligt att det blir så i förlängningen), men det är ingen lätt åtgärd. Vi bor (delvis) i Hågaby, och därmed “mitt i Waldorf”. Det skulle alltså inte vara möjligt att byta skola utan att samtidigt byta boende. Och det är inte så lätt i dagens läge.
Dessutom vet vi att missförhållandena inte tar slut bara för att vi byter skola. Vetskapen om att andra barn fortsätter fara illa även om vi räddar våra barn är inte tillfredsställande.

Vi vet att vi delar synen på problemen med många, och vi vet också att många är rädda och “skrämda till tystnad”. Skolan/förskolan har “statuerat exempel” genom hur man bemöter och behandlar föräldrar som haft modet att säga ifrån.
Vi delar på sätt och vis en del av denna rädsla (främst för att inte göra situationen ännu värre för våra barn). Därför vår försiktighet att inte göra vår webbsida öppet för allmänheten. Den ska vara ett forum där man känner sig trygg!

Vår webbsida (som vi håller på att bygga upp) riktar sig i första hand till utsatta familjer på Uppsala Waldorfskola/förskola, men utsatta på andra Waldorfskolor/förskolor är naturligtvis också välkomna att kontakta oss!

Har ditt/dina barn/du/din familj blivit utsatt för kränkningar, övergrepp, förtal mm? Tveka inte - hör av dig till oss! Tillsammans är vi starka!
100% diskretion garanteras!

Skriv ett mail till oss på adressen waldorfkritik@live.se så hör vi av oss till dig med adress och lösenord till vår webbsida.
Berätta lite om dig själv, och det du/ni utsätts/har blivit utsatta för. Av trygghetsskäl vill vi veta vem du är, men i diskussionsforumet får du naturligtvis ha ett nickname.

Mission completed. Efterlysningen är framförd.
Min inblandning i detta begränsar sig till att jag har åtagit mig att publicera efterlysningen. Dessutom har jag lovat att ställa upp som “bollplank” om det behövs. Därutöver har jag, i nuläget, inte möjlighet till djupare engagemang (men det kan naturligtvis ändras, om behov uppstår).

Snokare från Waldorfsekten göre sig icke besväret. Den webbsida som efterlysningen avser är inte sökmotorindexerad. Dessutom är den lösenordsskyddad.

Nu skall jag ringa en annan Waldorfförälder, från en annan del av Sverige, som har mailat mig.

Andra bloggare om Waldorf, Sekter, Uppsala Waldorfskola, Efterlysning, Mobbing, Övergrepp

Rise and shine

Bloggat den | November 14, 2008 klockan 6:16 am | 1 Kommentar

Under två nätter i rad har jag sovit längre och sammanhängande. Igår natt blev det 8½ tim (!!), och inatt blev det 6½ tim. Wow!
Jag har somnat tidigt, sovit och sedan vaknat av mig själv. Igår vaknade jag 05:30, och nu vaknade jag 04:40.
Det känns oerhört märkligt, med tanke på att mitt snitt de senaste åren ligger på 4 tim/dygn. Men jag förnekar inte att det är behagligt att vakna och känna sig utsövd.
Samtidigt kan jag inte låta bli att oroa mig. Har jag fått någon allvarlig sjukdom, som förklarar detta plötsliga sovande? Eller vad handlar det om?
Blir man trött av att äta antibiotika?

Att god sömn är viktigt är ingen nyhet. Härom dagen meddelade japanska forskare att man redan vid 7.5 tim sömn/natt löper ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Det måste betyda att jag lever farligt.

Allvarligt talat; Är det någon som har några bra somna-tips? Jag vågar inte se de två senaste dygnen som något trendbrott, men vill verkligen sova mer än vad jag vanligtvis gör.
Jag har testat allt; dricka te, ta en promenad, ta en dusch, läsa en bok, ta ett bad osv osv. Ingenting hjälper. Sömnmedicin är nog det enda jag inte har testat, men det är jag inte intresserad av heller.
Så vad skall jag göra? Säg bara inte att jag skall sluta dricka kaffe, för det finns inte på kartan att jag skulle sluta med det.
Seså, kom igen. Tips mottages tacksamt.

Nu; Den arla morgonstundens tredje kaffemugg!

Morgonstund

Bloggat den | November 13, 2008 klockan 6:58 am | 1 Kommentar

Tidig morgon med en mugg kaffe och Barbara i soffan. Jag har suttit och njutit över en timme nu. Herr Fiffig är vaken, och gör mig sällskap bredvid under en filt. Mysigt.

I förrgår stack jag och Herr Fiffig iväg och fixade dubbdäck på Spättan. Skönt att ha det gjort. En trevlig, lättsnackad verkstadskille fixade däckbytet på bara några minuter. Mitt blonda hårsvall (eller vad det kan ha varit) gjorde dessutom att monteringen plötsligt ingick i priset, och det gjorde ju ingenting.

Igår var det sista gången på (den här omgången av) Prinsessans hästkurs. Hon ryktade, tränsade och red som om hon aldrig hade gjort annat. Kul att se.
Idag skall jag anmäla henne till fortsättningskursen.

Jag har verkligen bra läkkött, och armen läker kanonbra. Största problemet nu är sviterna efter stelkrampssprutan. Det känns som att det sitter en mindre spelkula under skinnet, och det kliar och ömmar fortfarande. Skall det vara så, efter en vecka?

Idag skall Herr Fiffig och hans klass gå på teater. Det är Labanskolan som sätter upp Ronja Rövardotter. Mamman till en av Herr Fiffigs klasskompisar arbetar där, och har fixat så att Fiffigs klass får komma dit på en föreställning.
Jag är nästan lite avundsjuk, och skulle vilja följa med. Tror ni man kan göra det?

Dagens ord

Bloggat den | November 10, 2008 klockan 9:04 pm | 3 Kommentarer

- *sniff, sniff* Är spisen påslagen? Jag tycker att det luktar bränt.
- Nej, spisen är inte på. Men du… du har ju suttit med Barbara i knäet en ganska lång stund nu. *sniff, sniff* Jo, det är dina lår som luktar bränt…

- Mamma, kan du lära mig att virka?
- Nej. Jag är ju vänsterhänt, och jag kan tyvärr inte lära någon högerhänt att virka. Det blir alldeles för mycket bak-och-fram för mig.
- Jag frågar pappa istället. Hans telefon kan ju allt.

Kunskap är mackt

Bloggat den | November 9, 2008 klockan 1:27 am | 1 Kommentar

Byggmackt Ok. Helpa med öriga arbet låter ju lovande. Jag behöver nämligen hjälp med en del korrläsning. Ingår det möjligen i utbudet?

Källa: Företaget Byggmackt annonserar på Blocket

Slödag

Bloggat den | November 8, 2008 klockan 10:07 pm | Inga kommentarer än

Men guuud vilken slödag. Jag har fasen inte gjort något vettigt alls.
Min tanke var från början att jag, Prinsessan och Herr Fiffig skulle gå på Fyrishovs barndag idag. Men så blev det inte. Det blev ett akut tandläkarbesök för Herr Fiffig istället.
Tack och lov, så var det inga fel på hans tänder.

Jag har fortfarande väldigt ont i armen. Den känns ungefär som man känner sig i klykan efter en förlossning. Dessutom är jag ganska öm där jag fick stelkrampssprutan, och det kliar galet mycket.
Nu måste det bli ett slut på det här. Jag har inte kunnat tvätta håret sedan catfighten, så det känns verkligen som att det börjar bli dags.
Men först: Ett glas vin.

I’m alive and kickin’

Bloggat den | November 7, 2008 klockan 8:12 am | 3 Kommentarer

Jag har inte bara överlevt natten, utan även kunnat sova med hjälp av smärtstillande tabletter.
Nu är morgonkaoset avklarat, och jag sitter här med en mugg kaffe. Hunden ligger på sin filt och slumrar, Kax är ute på äventyr och Chet befinner sig på avskilt - säkrat - område.

Det känns som att min arm har blivit brutalt våldtagen av en grizzlybjörn, och dagen får nog bli lite lugnare än vad som från början var tänkt.
Jag börjar med att lägga mig i soffan som en Kameliadam, och tycka lite synd om mig själv. Sedan hoppas jag att jag och Hunden kan ta en promenad i Vedyxa/Skölsta.

Någon som en sugen på en honkatt? Hon är fyra år, långhårig, fin och ganska kelsjuk. Gillar dock inte hundar. Eller mig (åtminstone inte sedan igår).

Även snälla Häxor får rivet skinn

Bloggat den | November 6, 2008 klockan 8:17 pm | 3 Kommentarer

Plötsligt tyckte “alla” (i sms, telefon, mail, irl och tom i en kommentar) att jag borde ta en stelkrampsspruta (ang förra inlägget).
Om inte annat, så för att bevisa att dessa tyckare hade fel, så ringde jag sjukvårdsupplysningen. Där väntade jag mig få svaret
- Sluta sjåpa dig. En slamsig underarm är väl ingenting att bry sig om.
Men nu fick jag inte det svaret. Människan i luren lät istället ganska allvarlig, och hon började prata om att det skulle sys och att jag skulle få en stelkrampsspruta samt en profylaktisk antibiotikakur (vilket jag var tvungen att googla för att förstå innebörden av).

Det här var inte alls något jag ville vara med om. Jag hade ju precis lyckats bemästra illamåendet och blivit kvitt svimningskänslans balansgång.
Nu började det om igen.

Men vad var det då som var upprinnelsen till min prekära situation?
Jo, en av familjens katter - Chet - är lite stöddigare och mer stursk än vad som är bra för hennes eget bästa. Visst har hon sina goda sidor också, men de timmar Hunden är här får Chet tillbringa i avskildhet. Det känns som att det är bäst och lugnast för alla. Idag var hon placerad i badrummet.
Hunden låg och snarkade på sin filt i vardagsrummet, medan jag satt i soffan med Barbara i knäet. Allt var frid och fröjd, när jag plötsligt såg något i ögonvrån.
Chet!
Hur f*n hade hon lyckats ta sig ut ur det låsta (!) badrummet, och det utan att jag hört något?
Hon hade uppenbarligen sett Hunden, men valde att gå fram mot soffan för att spana på (anfalla?) honom därifrån. Hunden snarkade fortfarande, och jag insåg att jag måste agera snabbt.

Jag sög tag i Chets nackskinn, och så var cirkusen igång. Hon var skvatt skogstokig, och jag insåg att det enda som kunde rädda livet på oss var att jag höll fast i nackskinnet.
Hunden (som är van med katter) hade vaknat och rest sig upp. Nu stod han och tittade på mig och Chet med minen “Varför gör ni så där?”
Chet (som inte är van med hundar) fortsatte att riva och bita mig. Jag höll fast vid mitt grepp i nackskinnet.
Ni vet katten i Jurtjyrkogården; Det, mina vänner, var en västanfläkt mot vad jag hade att göra med!

Jag sa till Hunden att gå och lägga sig, och det gjorde han. Men inte lugnade Chet ned sig för det. Nejdå, enl henne hade väl det roliga knappt hunnit börja.
Jag fick alltså gå med denna tuggande, sprattlande och klösande köttkvarn runt armen ut till badrummet. Där krokade jag loss de klor som de facto satt fast i armen på mig, hivade in henne och stängde dörren.

Nu såg jag att jag att armen var ganska strimlad, och blödde ymnigt. Den fysiska reaktionen lät inte vänta på sig. Den trogne läsaren vet vad jag tycker om blod, och chocken var ett faktum.
Hela kroppen skakade löjligt mycket, och jag började leta efter plåster. Det fanns förstås inga, eftersom barnen propsar på att få ett plåster så snart en fluga flyger förbi.
(Hunden hade återgått till sin filt, eftersom showen nu var över)

Jag sjönk ned i soffan, och försökte tänka klart. Det gick väl… sådär. Illamåendet sköljde över mig, och blodet rann. Jag skakade i hela kroppen och kände att svimningen inte var långt borta.
Det var bara att kapitulera, och erkänna att jag inte skulle klara det här på egen hand. Jag ringde Majsan i hopp om att hon skulle vara hemma, men det var hon inte. Nästa samtal gick till AG, och han måste ha blivit chockad när han hörde mig. Jag talade osammanhängande med sprucken röst och gråten i halsen.
När jag hade lyckats klargöra situationen för AG sa han
- Jag kommer. Försök lägga om en blöt handduk och lägg dig ned under tiden.

AG tvättade rent såren och plåstrade om mig. Sedan såg han till att jag fick i mig lite kaffe, och jag började så smått återvända till verkligheten.
- Du kanske borde ringa och kolla om du behöver ta en stelkrampsspruta sa han.

Efter ett par timmar ringde jag till sjukvårdsupplysningen, och de gav mig en tid på Närakuten flera timmar senare (undrar förresten hur de tänkte när de inkluderade akut i mottagningens namn).

När jag kom till Närakuten ikväll var det första jag fick höra
- Du borde ha kommit tidigare. Det här hade jag velat sy, men det är för sent nu.
(Som om det var jag som hade sett till att jag inte hade fått tid förrän ikväll!)
Sedan fick jag hjälp att tvätta rent såren, en stelkrampsspruta (jag var skitduktig, men fick ändå inget bokmärke!) och ett recept på en full antibiotikakur.

Nu sitter jag här och känner mig lite matt efter dagens upplevelser.
Till middag imorgon blir det antingen helstekt katt eller Chetbullar.

Vad har hänt?

Bloggat den | November 6, 2008 klockan 11:48 am | 4 Kommentarer

Den, fn, snyggaste sidan av min högra underarm A/ Jag har försökt ta livet av mig med hjälp av en stoppnål,
B/ Jag har försökt rädda ett papper ur en dokumentförstörare,
C/ Jag har varit del i en äkta catfight.

Ursäkta mig, men nu måste jag lägga mig och svimma en stund.

[Bilden visar den fn snyggaste sidan av min högra underarm]

Barack, Filip & Fredrik vann

Bloggat den | November 5, 2008 klockan 4:32 pm | Inga kommentarer än

Inatt höll jag mig vaken av pur vilja, eftersom jag ville se Filips & Fredriks valvaka. Den var betydligt mer underhållande och informativ än traditionella valvakor (och inte helt överraskande visade det sig också att det var den tittarmässigt vinnande valvakan).
Inget fel med en partisk valvaka, så länge man annonserat att den kommer vara just partisk.

Jag kände mig in i det sista osäker på hur valets utgång skulle bli. Först sista dygnet började jag känna mig lite hoppfull.
Det stod ju klart ganska omgående (när man började räkna rösterna) vem som skulle komma att bli USAs nästa president, och man kan nästan tala om jordskredsseger.

Det här är stort. Det är historiskt. Att ett så segregerat samhälle väljer en färgad president är ett paradigmskifte, och jag ser med spänning på framtiden.
Visst har väl karln sina brister, men tanken på att McCain skulle ha vunnit ger mig krypningar. Och än värre hade det ju blivit om han sedan skulle ha trillat av pinn (vilket inte är helt omöjligt, med tanke på hans ålder), och Palin hade tagit vid vid rodret. *urk!*
Men slutet gott, allting gott. Obama vann, och de stora vinnarna är USAs innevånare.

Kontraproduktivt hot

Bloggat den | November 4, 2008 klockan 8:30 pm | Inga kommentarer än

Skärmdump från Aftonbladet Men… är det inte exakt det de vill..?!

Nattliga aktiviteter

Bloggat den | November 4, 2008 klockan 3:25 am | Inga kommentarer än

Jag hade trott, eller åtminstone hoppats att jag skulle få sova inatt, med tanke på att jag bara sov någon halvtimme natten som gick. Men så blev det visst inte. Det var väl det där småslumrandet i soffhörnet under kvällen som satte stopp för det.
Nåja, jag är kreativ istället, och har gjort ett par mönster. Ett av dem var betydlig mer pillrigt än vad jag hade föreställt mig innan jag började. Men tack vare min envishet så lyckades jag till slut.

*plockar upp lite tvätt som ligger utspritt*
Hur fasen kan det ligga smutstvätt utspritt i lägenheten bara några timmar efter en stortvätt?
Ibland ritar barnen skattkartor till mig, och så får jag gå på skattjakt. Jag tror att jag skall rita kartor till barnen, men istället för en skatt så skall man hitta tvättkorgen.

Nu tror jag att jag skall ta och rensa kattlådan.

Höstmys

Bloggat den | November 3, 2008 klockan 11:12 am | Inga kommentarer än

Det var verkligen en alldeles fantastiskt höstdag igår. Lite kallt kanske. Men som vi alla vet så finns det inga dåliga väder, bara fula kläder.
Så jag och Herr Fiffig satte på oss fula kläder, tog med oss Hunden och åkte ut till Vedyxa. Där promenerade vi i eftermiddagssolen, och träffade självaste Bambi.
Det var första gången Herr Fiffig följde med mig ut dit, och han fastnade direkt.
- Åh mamma, det här måste vi göra om sa han lyriskt.
Vi kom överens om att den där skogsslingan ute vid Skölsta är vår, och vi skall ta med oss Hunden och åka dit redan i eftermiddag igen.

Nattlig fulblogg

Bloggat den | November 3, 2008 klockan 3:30 am | 2 Kommentarer

Jag hittade ett nytt frågeformulär hos Förorts-Jerka, och det får duga att fulblogga på, såhär på nattkröken;

1. Vad heter du?
theWitch

2. Vem tror du att du är egentligen?
Ja, det är det nog många som undrar.

3. Är du för lång eller för kort?
För vad? Jag känner mig svenskt lagom när det handlar om längden.

4. Hur gammal skulle du vilja vara?
43 känns som en bra ålder just nu.

5. Vad heter du i andranamn?
theBitch

Förnedring

Bloggat den | November 2, 2008 klockan 10:40 am | 3 Kommentarer

Anna Maria Corazza Bildt medverkade i Nyhetsmorgon. På namnskylten som visades i rutan titulerades hon som Entreprenör och Carl Bildts fru.
Fy fan vad förnedrande att bli titulerad som någons fru.

Undrar hur jag skulle tituleras? Ogift slampa?

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.