Ronnie Peterson i mitt liv
Bloggat den | September 11, 2008 klockan 9:32 pm | 3 Kommentarer
Under hela min uppväxt var Ronnie Peterson ett “naturligt inslag” i mitt liv. Han var uppväxt i Almby, stadsdelen där jag bodde, och jag passerade hans föräldrahem på väg till och från skolan varje dag.
Han fanns alltid där på något sätt, även om han vid den tiden redan hade flyttat till London. När han var hemma kunde man träffa honom på affären, och ibland stod han på Wessels (som det hette på den tiden) och signerade planscher.
Inga konstigheter, liksom.
Den 10 sept 1978 är ett datum som för alltid är ristat i varje Örebroares medvetande. Kraschen på Monzabanan lamslog alla, och nyhetssändningarna följdes under förstämd tystnad.
Dagen efter var Ronnies krasch det enda vi pratade om i skolan. På lunchen fick vi (av mattanterna) det besked ingen ville ha; Ronnie Peterson hade avlidit till följd av sina skador.
Den overkliga stämning som la sig över tillvaron kan nog bara jämföras med det man senare upplevde efter mordet på Olof Palme.
Jag minns inte om vi fick ledigt eller skolkade från skolan vid begravningen, men alla var där. Kyrkan låg bara något hundratal meter från skolan.
Efter begravningen kom jag att besöka hans grav många gånger.
Först för några år sedan restes en staty (vid Almbyplan) till Ronnie Petterssons minne.
Idag, 30 år efter hans död, öppnades ett Ronnie Peterson-museum.
Mitt intresse för sport må vara obefintligt, och intresset för motorsport ännu mindre, men jag kommer ändå att ta med mina barn till Ronnie-museet nästa gång vi kommer till Örebro. Det känns som att det nästan ingår i ordinär allmänbildning att känna till Ronnie Peterson.
Andra bloggare om Ronnie Peterson
Aftonbladet
Det är de små detaljerna som gör det
Bloggat den | September 11, 2008 klockan 8:06 pm | Inga kommentarer än
Ett litet mail från Förorts-Jerka gör mig varm i magen, och sprider ett leende i hela mitt ansikte.
Fast det är ju egentligen inte någon liten detalj.
Vid middagsbordet
Bloggat den | September 11, 2008 klockan 7:19 pm | 2 Kommentarer
Prinsessan: - Mamma, telefonen ringer.
Jag: - Nej, det gör den inte.
Herr Fiffig: - Jo, det gör den visst.
Jag: – Nej, den ringer inte. Den står ju där *pekade* och om den ringde skulle ju jag också höra det.
Prinsessan och Herr Fiffig: - Men det är ju din mobiltelefon som ringer!
Jag: - Nej nej, det gör den inte. Jag har den här i bakfickan, så jag skulle nog höra om den ringde.
Jag tog upp mobilen ur fickan för att visa dem, och hörde då de sista tonerna av Pretty Woman (vilket är den melodi jag har som ringsignal).
Mobilens display: Ett missat samtal.
Undrar om jag behöver gå och kolla min hörsel?
Nu måste jag sluta sjåpa mig
Bloggat den | September 11, 2008 klockan 12:17 pm | Inga kommentarer än
Inte ofta, men ibland får jag ont på ett ställe mellan skulderbladen. Det är där staget från min skoliosoperation är fäst.
När jag får ont där kan jag inte lyfta tyngre saker, och jag blir ganska orörlig. Men det brukar släppa efter en stund/någon dag.
Igår fick jag ont på nämna ställe, och det var en mer intensiv smärta än vanligt. Värken är lika ihärdig, och jag är mer orörlig än vanligt. Ipren och Orudis är för tillfället mina bästa kompisar, och jag tillbringar så mycket tid som möjligt på soffan tillsammans med en vetekudde.
Det känns som absolut sämsta tajming, med tanke på att det pågår en ommöblering i lägenheten. Dessutom har containern äntligen kommit idag!
Så det är väl bara att jag proppar mig full med smärtstillande och tar mig i kragen.
Jag smider planer inför nästa fredag.
Haha… “smider planer”, det låter nästan som om det vore något fuffens på gång. Men det är det inte (såvida man inte tycker att det är fuffens att jag, i sann egoistisk anda, skall ha en dag helt för mig själv).
Jag kommer att åka tidigt på morgonen, och tillbringa dagen i Stockholm. Där blir det väl mer business än pleasure, men jag ser ändå fram mot det.
När jag kommer tillbaka hem är jag sugen på att kvista in på Stadsteatern och titta på Shima Niavarani är en übermensch. Jag såg underbara Shima på TV igår, och blev verkligen sugen på att se föreställningen.
Visst är väl det egoism inom ramen för vad som är ok?
Fisnödigt, E-type
Bloggat den | September 10, 2008 klockan 9:24 pm | Inga kommentarer än
Äh, nu har Max dragit tillbaka den bästa reklamfilm de någonsin haft. Jag tror att jag avbeställer den där plattan med E-type, och köper mig ett Kycklingmål Classic istället.
Jag har tidigare skrivit om E-type vs. Max här.
Coming up – going down..?
Bloggat den | September 10, 2008 klockan 1:01 pm | 3 Kommentarer
Jag har aldrig haft något till övers för eurodisco (eller vad det heter), men jag har alltid gillat E-type. Jag bara älskar hans musik!
Att karln är oförskämt snygg, och uppenbarligen inte tappad bakom en farstu, gör ju inte saken sämre.
För några veckor sedan plockade han ytterligare pluspoäng hos mig. Det var när Max började köra den nya reklamen med den mopedburne apan, som lyssnar på This is the way, samtidigt som han snor en hamburgare.
Snacka om självdistans, alltså.
Och dessutom hade han den goda smaken att göra reklam för landets, i särklass, bästa snabbmatskedja. Två bra saker i samma smäll, liksom.
Men så bra var det visst inte.
Om vi skall tro på vad som står i tidningarna så sitter han nu med andnöd varje gång reklamen visas på TV. Han är paralyserad, och skall samla de tyngsta juristerna. Skivbolaget skall ha krismöte.
Kort och gott; E-type rasar, som det står i rubrikerna.
Visst, om han inte har fått betalt, så är det ju åt helvete. Men utöver det ser jag inte problemet.
Att han skulle ses som en sellout har jag svårt att tro. Snarare är det väl så att ovanligt många nu går omkring och nynnar på This is the way nu. Själv har jag fått tummen ur, och beställt hans Greatest hits.
Förorts-Jerka tycker inte som jag, men det gör han ju å andra sidan sällan eller aldrig (han gillar ju tex Svampbob Fyrkant!)
[update: Efter att Förorts-Jerka sett att jag outat hans fäbless för Svampbob, så hotade han med att samla de tyngsta juristerna. Enda sättet att blidka honom, och få honom att inte verkställa det hotet var att vika sig för hans krav om att även avslöja att han dessutom är svag för pappan i Family Guy (då det känns som en tvillingbror). ]
Andra bloggare om E-type, Max
Aftonbladet, DN
Jag är uppe och hoppar
Bloggat den | September 9, 2008 klockan 10:40 pm | Inga kommentarer än
Det är ju fasen inte roligt att ligga och vara sjuk. En fördel med att ha tre barn är att man inte kan ligga och tycka synd om sig själv någon längre stund. Det är bara att kamma till sig, hosta upp sig och se glad ut.
Idag började Prinsessans gymnastik för terminen. När den var slut blev det raka vägen hem, och jag lyckades få i mig lite middag innan det var dags att ge sig iväg på föräldramöte mindre än en halvtimme senare.
Föräldramötet var lika upplyftande som vanligt, och helt oväntat (åtminstone för mig) blev jag tillfrågad om att hålla ett föredrag i ett förhållandevis stort sammanhang. Jag har inte bestämt mig definitivt för vad jag skall svara på den förfrågan, men jag hymlar inte med att jag blev smickrad över att bli tillfrågad.
- Varför blir jag inte förvånad? sa AG när jag efter mötet berättade att jag numera är klassförälder i Prinsessans klass.
Nu borde jag nog plocka lite här. Containern, som inte kom som utlovat förra veckan, skall komma imorgon eller övermorgon. Jag längtar mer efter den än vad jag som barn någonsin längtade efter julafton.
Ja, jösses
Bloggat den | September 9, 2008 klockan 4:13 pm | 2 Kommentarer
Igår när vi vaknade hade Mr T ont i halsen. När han bad att få sparrissoppa istället för vanlig frukost, så insåg jag att han verkligen var krasslig. Han fick återvända till sängen (efter att ha ätit soppa), och piggnade sedan till lite under dagen.
AG skulle ju vara med på radion igår. Någon kvart innan sändningen skulle börja slutade internet att fungera. Jag fixade och trixade lite men det ville sig inte, så det var bara att rota i garderoberna i hopp om att hitta något som kunde fungera som radiomottagare.
Jag hittade en gammal klockradio, och den borde ju duga.
Det visade sig inte vara det lättaste att lyssna på radio på gammeldags vis. Nålen som visar vilken frekvens mottagaren är inställd på var sönder. Men det spelade ju egentligen ingen roll, eftersom jag inte visste vilken frekvens radiokanalen sände på. Och det fräste bara ur högtalarna. Det blev till att skruva på ratten lite på känn.
Så snart jag hörde något som liknade en röst någonstans där bland bruset, så spetsade jag öronen i hopp om att kunna avgöra om jag hade hittat rätt radiokanal.
Till slut hörde jag något som liknade AGs röst. Programmet hade redan hunnit börja, så jag och barnen satte oss tillrätta och spetsade öronen.
Då kom Sergeij, Herr Fiffigs kompis, och grabbarna började tjoa och prata. Jag gjorde mitt bästa för att få dem att gå ut och leka, men det tog sin lilla tid.
När jag till slut hade lyckats satte jag mig tillrätta för att lyssna på radion och hann precis höra programmet avannonseras.
Men det var ju kul att AG medverkade i radion, även om jag inte hörde vad han sa.
Ja, modemet slutade alltså fungera igår (igen). Eller modemet var det väl inget fel på, men någon kontakt med internet gick inte att få. Och telefonen har öht inte funkat sedan det där modemet (som sedan byttes) med fabrikationsfel kom.
*djup suck*
Hur vi än fixade med modemet och kablarna, så fick vi inte någon kontakt med nätet.
Idag tog min personlige datasupporter tjuren vid hornen, och satte sig i en evighetslång telefonkö.
Det visade sig att problemet var att abonnemanget var kopplat till serienumret på det tidigare (icke fungerande) modemet. De behövde alltså knappa in det nya modemets serienummer för att det skulle funka. Och vips – så fungerade telefonen också!
Fråga mig inte hur internet har kunna fungera under helgen (med nytt modem och felaktigt serienummer), det är och förblir höljt i dunkel.
Annars har jag mest ägnat det gångna dygnet till att försöka sova bort förkylningsfebern. Jag har väl inte lyckats fullt ut, men är på god väg.
Dessutom har jag haft sällskap av Hunden några timmar, både igår och idag, så jag har tvingats ut på ett par vederkvickande promenader.
Men orka!
Bloggat den | September 8, 2008 klockan 10:16 am | 9 Kommentarer
Uppenbarligen finns det människor som gör vad som helst för att hamna i media.
Ett föräldrapar i Umeå är ett exempel på detta. Deras dotter har fått siffrorna 0666 som de fyra sista siffrorna i personnumret, och föräldrarna gick i taket.
- Vår lilla flicka är inget ondskefullt odjur och ska inte behöva lida för symboliken i sitt personnummer.
Föräldrarna menar att siffrorna kommer ligga flickan till last.
- Vi är inte superreligiösa av oss, men för många symboliserar 666 något ondskefullt, säger pappan.
*stönar och tar mig för pannan*
Jag förstår inte ens hur man kan komma på tanken att reagera.
Och vad händer om föräldrarna om ett par år t.ex. får en faktura på, låt säga 666:- från barnomsorgen? Vägrar man betala den, med motiveringen att dottern minsann inte skall förknippas med ett så ondskefullt belopp? Och vad gör man med räkningen som sådan? Bränner den?
Det skulle vara intressant att veta på exakt vilket sätt föräldrarna menar att siffrorna kommer ligga flickan till last, och på vilket sätt hon kommer att lida av det. Tror man måhända att kyrkan kommer att vägra släppa in henne?
Get real! säger jag.
Andra bloggare om Personnummer, 666
Aftonbladet, SvD
Rise and shine
Bloggat den | September 7, 2008 klockan 10:09 am | 1 Kommentar
Gomorron på er!
Idag känner jag mig betydligt piggare än vad jag gjorde igår. Kan det bero på att jag överdoserade nässpray innan jag gick och la mig igår kväll? Jag gjorde det inte medvetet, utan insåg det först när jag hade sprutat in det i näsan.
Hur som helst, så brände det ordentligt i näsgångarna. Nu känner jag mig väldigt klar i skallen, så det kanske rensade upp en hel del.
Idag blir det lite städande här (det är ju söndag), och sedan kommer Hunden och hälsar på. Vi får se om det går att ordna så att vi även tar en promenad, där Prinsessan får följa med. Gissa om hon skulle älska det!
Någon som har erfarenhet av att inte lyckas få igång telefonen via modemet? Måtte det inte vara så illa att det är fel på själva modemet, så att det måste bytas ut. Det blir isf tredje modemet på en vecka…
Att telefonen fungerar fram till hålet i väggen vet jag, eftersom vi lyckades få den att fungera någon minut med första modemet (men då fungerade ju åas inte internet).
Någon som har förslag på problemlösning?
Öppet hus på Ackis
Bloggat den | September 6, 2008 klockan 11:51 pm | 3 Kommentarer
Idag tog jag med mig Prinsessan och åkte för att gå på Öppet hus på Ackis tillsammans med Förorts-Jerka och Ellet.
Vi började med att stanna vid ICA Samköp för att köpa kaffe (så att vi skulle kunna bjuda sällskapet på kafferep efter avslutat äventyr). Vid kassan sa kortläsaren “Kortköp medges ej”.
Menvaff… tänkte jag. Det fanns ju pengar på kortet, så vad var problemet? Varken kortläsaren eller kassörskan kunde ge något svar på det, så jag gick ut till Bankomaten och tog ut pengar istället. Det gick hur bra som helst, och jag kunde betala kalaset kontant.
Kan jag ha slagit in fel kod? Men då borde väl kortläsaren ha sagt att det var fel kod det handlade om? Nåja, nu löste det sig ju, och det gick alldeles ypperligt att handla på kortet senare under dagen.
Någon som har varit med om något liknande?
Att ta sig till Ackis var inte det enklaste, visade det sig. I stort sett i varenda gathörn stod det en konstapel och dirigerade mig att svänga åt helt motsatt håll, mot vad som var min avsikt (jag fick senare klart för mig att det handlade om någon cykeltävling).
I vanliga fall tar det inte många minuter att ta sig till Ackis, men idag tvingades jag att runda nästan hela stan innan vi var framme. Men väl där så möttes vi av en belöning, i form av Förorts-Jerka och Ellet som fixade en p-plats åt oss.
Jerka hade på förhand hotat med att göra helikoptern om Ackis inte visade upp sin.
Vi hade tur, och helikoptern (Ackis alltså, inte Jerkas!) var något av det första vi såg.
Vi tittade på en skiktröntgenapparat (och konstaterade att vi båda har legat i en sådan – dock inte samtidigt), letade efter transplantationsavdelningen (en av oss var väldigt intresserad av en hjärntransplantation) åkte hiss, letade efter plastikkirurgi, gick i kulvertar, letade efter clowner (men hittade inga, och det var väl tur med tanke på Jerkas clownskräck), åt bjudgodis och spanade på uniformerade karlar (poliser, brandmän och ambulansförare).
Prinsessan och Ellet tyckte nog också att det var kul. Om inte annat, så när vi åkte därifrån.
Att åka hem var ju inte smidigare än att ta sig dit.
Det blev till att dirigeras via Trädgårdsstaden (!), där vi vackert fick stanna och stå och vänta i tre evigheter på att sex MC-poliser och ett tjugotal cyklister skulle passera.
Men slutligen kom vi hem, och fick i oss kaffe. Prinsessan och Ellet lekte som aldrig förr.
Efter ett par timmar åkte förortsgrabbarna hem. Jerka mumlade något om att han skulle titta på hockey (eller om det var fotboll, jag lyssnade inte så noga).
Rivjärnskänslan har försvunnit från halsen, och ersatts av ett gäng kittlande fjädrar (känns det som). Fan vad jag inte tycker om att hosta!
Hunden skulle ha kommit hit och hälsat på idag, men vi sköt upp det tills imorgon. Hoppas att halsen mår bättre då, annars vet jag inte om jag pallar med det.
Idag TPB – imorgon låter vi drevet gå mot polisen..? Eller?
Bloggat den | September 6, 2008 klockan 9:20 pm | 2 Kommentarer
Den icke-nyhet som dominerat dagens mediarapportering kan knappast ha undgått någon. Jag måste ärligt säga att jag inte förstår stormen som tornat upp över att man via The Pirate Bay kan ladda ned den offentliga förundersökningen rörande Arbogatragedin. Jag kan inte förstå det ens om jag bortser från de felaktiga uppgifter som spridits i media.
Vad är det vi har här, egentligen?
Jo, vi har en offentlig förundersökning som vem som helst kan beställa från polisen/tingsrätten. Detta är ett faktum som jag inte har sett eller hört några upprörda röster om.
Upprörd blir man tydligen först när någon (i det här fallet via nätet) delar med sig av dessa offentliga handlingar.
Jag tolkar det som att det skulle ses som ok om jag beställde förundersökningsprotokollet från polisen/tingsrätten. Men om jag sedan kopierar den och ger till någon annan, då bryter helvetet lös.
För vad är annars skillnaden – förutom att man slösar med naturresurser då man delar med sig av materialet i pappersform?
Beatrice Ask framställer sig själv som en aning förståndshandikappad när hon förfasar sig i media över att materialet sprids.
Är det verkligen så jävla illa ställt med vår justitieminister att hon inte är bekant med innebörden av offentlighetsprincipen?
Man kan tycka att det är ledsamt, tragiskt, osmakligt, omoraliskt eller vad man vill, att obduktionsbilderna sprids via detta förundersökningsprotokoll. Men det det har ju inte med sakfrågan att göra.
The Pirate Bay och “Beckrot” (som är den som delar ut detta torrent) har heller inte med sakfrågan att göra.
Ingen har brutit någon sekretess eller tystnadsplikt. Inget annat lagbrott har heller begåtts, för den delen. Det finns bara en enda anledning till att dessa bilder kan spridas/sprids, och det är att åklagaren/tingsrätten inte valt att sekretessbelägga dem.
Svårare än så är det inte.
Visst kan man, och det med all rätt, ha åsikter om att bilderna är offentliga. Men att skjuta budbäraren är varken effektivt eller konstruktivt.
Andra bloggare om The Pirate Bay, Media, Arbogatragedin, Offentlighetsprincipen, Beatrice Ask, Torrents
Intressant?
Aftonbladet, DN, SvD 1, SvD 2
Scrotumplågan
Bloggat den | September 6, 2008 klockan 11:16 am | 4 Kommentarer
Jag tog mig en titt på kartan, för att få grepp om hur förorten där vännerna bor egentligen ser ut.
Min blick fastnade på vad området, knappt ett stenkast från vännernas boning heter. Pungpinan! Hur kan man ge ett område namnet Pungpinan? Och hur känns det att bo i Pungpinan? Eller tom på Pungpinevägen?
Namnet Pungpinan kommer från krogen Pungpinan, som låg norr om dåvarande Tyresövägen, nuvarande Skarpnäcksvägen just öster om Skogskyrkogården. Krogen, som också kallades Skarpnecks krog eller Krogen i kröken, fick enligt traditionen sitt namn av att man där “pinade” sin penningpung för att betala brännvinet.
Källa: Wikipedia.
Ja ok, det där klargjorde ju saken lite. Men jag kan väl knappast vara den första som har gjort en helt annan association?
Frågan är väl om jag någonsin kan besöka vännerna igen. Någon promenad åt det där hållet kan det iaf inte bli tal om. Det är jag alldeles för pryd för.
Andra bloggare om Pungpinan
Inte bara din favvoblogg
Bloggat den | September 6, 2008 klockan 10:45 am | Inga kommentarer än
Det finns väl få saker som är så fånigt som när bloggare håller på och kliar varandra på ryggen, skickar awards och virtuella blombuketter, och jag vet inte vad.
Zzzzzzzz, liksom. Jag somnar direkt. Om jag inte hinner surfa vidare först.
Men sedan finns det såklart undantag. Som nu, tex.
när Nöjda Anna (eller CrimsonAnna, som hon kallar sig när hon agerar inkognito) listar sina favvobloggar, då förtjänar det att tas på allvar.
Med orden
Att jag har följt denna blogg i över 6 år säger väl allt. En skön Uppsala-kvinna som brinner för ett flertal saker – hon håller också på med en bok
klargör hon varför undertecknad är en favvo.
Jag kan inte göra annat än lyfta på hatten.
Nu är det inte bara flärd, utan även ansvar, som ingår i denna utnämning. Den skall nämligen skickas vidare enl. följande;
1. Den nominerade får lägga upp bilden på hans/hennes blogg
2. Länka till personen du fick den ifrån
3. Nominera minst 7 andra.
4. Länka till dom i inlägget.
5. Lämna ett meddelande på den nominerades blogg
Jag lägger min panna i djupa veck, men lyckas ändå inte krysta fram sju favvisar. Inte för att jag inte skulle ha några, utan för att jag helt enkelt inte kan välja. Dessutom har väl snart sagt varenda bloggare redan haft denna bild i sin blogg.
Så jag fegar, och blåser ut denna utnämning över cyberrymden. Den får landa där den förtjänar att landa.
Ups and downs
Bloggat den | September 5, 2008 klockan 9:00 pm | 1 Kommentar
Najs:
- Nya modemet har kommit – och det funkar!
- Något superkul har hänt i Cyberfruns liv. Det var hon med råge värd! Grattis!!!
Bajs:
- Ingen container så långt ögat når grr!z¤!qR”@!! (seså; lugn och fin, lugn och fin)
- Halsen känns som ett rivjärn
- Har inte fått telefonen att funka via modemet. Än.
Kul:
- Det ryktas om att en bloggare (som jag vill påstå att jag känner relativt väl) skall medverka i en radiopanel på måndag. Jag tror nästan att jag skall lyssna.
Så sant
Bloggat den | September 5, 2008 klockan 2:21 pm | Inga kommentarer än
- Mamma, när man dricker kolsyra så får man bubblor i magen.
- Ja.
- Men bubblorna syns inte. Om man inte sitter i badkaret och fiser.
Lyckad date
Bloggat den | September 4, 2008 klockan 10:37 pm | 5 Kommentarer
Eftermiddagens date blev en trevlig promenad. Han visade sig vara både kramgo och social, och mitt hjärta smälte direkt.
Vi bestämde att han skall komma hit på lördag, så att barnen får träffa och bekanta sig med honom. De kommer ju att få se en hel del av honom framöver.
Det var förresten inte bara han som var trevlig. Hans matte var också en trevlig prick.
Snart går jag bananas!
Bloggat den | September 4, 2008 klockan 2:11 pm | Inga kommentarer än
Inget nytt modem med posten idag. Måtte det komma imorgon, annars…
Och containern lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag var nyss på fastighetsskötaren om det, och han lovade att den skall dyka upp under dagen. Må han ha hållit sig till sanningen, annars…
Love is in the air…
Bloggat den | September 4, 2008 klockan 1:15 pm | Inga kommentarer än
Igår hittade jag en annons på nätet som jag fattade intresse för, och svarade på.
I förmiddags ringde det, och vi bestämde att vi skall träffas i eftermiddag. Spännande!
Det känns som att det redan finns ett ömsesidigt, positivt intresse.
Snabbis
Bloggat den | September 3, 2008 klockan 11:57 pm | Inga kommentarer än
När klockan var 15 (och jag hade laddat tvättmaskinerna) stod jag inte ut längre. Jag ringde fastighetsskötaren och frågade varför containern inte var på plats.
Han visste inte (och verkade inte ens veta att den inte var på plats) men skulle ju kunna kolla upp det imorgon, informerade han ointresserat.
Tack för det, då.
Kommer inte containern imorgon, så kastar jag ut min bråte utanför balkongen. Jag skall ju fixa till den nu! Sätta upp draperier och infravärme, så att jag kan sitta där och njuta i min ensamhet under ruggiga höstkvällar (kanske i sällskap med ett glas vin).
Så det, så!
För andra dagen i rad fick jag mig en avhyvling av Prinsessan då jag överskred den magiska skogränsen i entrén när jag hämtade henne i skolan.
Måste verkligen se till att bättra mig på den punkten.
Magen är på knashumör, men själv är jag vid oförskämt god vigör.
Håll tummen för att modemet (gärna fungerande denna gång!) kommer imorgon. Och absolut senast på fredag!
Största gemensamma nämnare
Bloggat den | September 3, 2008 klockan 11:27 pm | 6 Kommentarer
Vilken är största gemensamma nämnare mellan “Rickard” i Varuhuset, Percy Nilegård och undertecknad?
Andra bloggare om Varuhuset, Percy Nilegård
Var är containern?
Bloggat den | September 3, 2008 klockan 12:30 pm | Inga kommentarer än
Tror containerleveransmänniskorna måhända att jag inte har något viktigare för mig, än att sitta här med ytterkläder och skor på, färdigstretchad och allt, och bara vänta på deras leverans.
Tidigare har containern alltid kommit runt sjusnåret på morgonen. Nu är klockan 1230, och containern lyser med sin frånvaro.
Om någon timme börjar barnen ramla in från skolan, och kl. 15 har jag tvättid. Det känns som att jag redan nu kan sammanfatta den här dagen som en händelsefattig förmiddag och en stressig eftermiddag.
Stress och lycka
Bloggat den | September 2, 2008 klockan 11:23 pm | Inga kommentarer än
Kvällens föräldramöte gjorde mig alldeles upprymd – som alltid nu för tiden.
Jag började med att komma alldeles för tidigt. I min stress svalde jag sista hajmalfilétuggan (idag fick jag panera själv, Prinsessan och Herr Fiffig hade viktigare saker för sig) samtidigt som jag satte på mig skorna. Den efterlängtade kaffemuggen fick vänta, för jag hade så bråttom.
När jag kom fram till skolan visade det sig att jag hade tagit fel på tiden. Jag var en dryg halvtimme för tidig, och stod i valet och kvalet att cykla hem igen för att hälla i mig lite kaffe.
Men jag insåg att det bara skulle innebära mer stress, så jag ställde mig utanför dörren och väntade.
Efter tio minuter hörde jag någon säga
- Men titta, här står Häxan.
När jag tittade upp var det rektorn som kom för att låsa upp dörren.
Mötet började med allmän information i samlingssalen (eftersom det var flera årskurser som hade föräldramöte samtidigt). Sedan fortsatte det med föräldramöten i resp. klassrum.
- Det är väl lika bra att Häxan skriver protokoll, hon antecknar ju ändå alltid så flitigt sa fröken.
Ingen protesterade. Inte ens jag.
Nu är protokollet renskrivet, och jag är sjukt sugen på fikonmarmelad!
Det står visserligen en burk fikonmarmelad i kylen, men jag har ingen Marquis hemma. Och då blir det ju liksom inte riktigt samma sak…
Fast å andra sidan är jag så jäkla sugen att jag överväger att ta en knäckemacka med fikonmarmelad!
Imorgon kommer containern för grovsopor!
Kan man bli lyckligare än så här!?
Undrar om jag blir sedd som överambitiös eller bara galen, om jag står på plats med soffan när containern levereras kl. 7 imorgon bitti?
Najs vs. Bajs
Bloggat den | September 2, 2008 klockan 3:12 pm | Inga kommentarer än
Najs:
* Containern kommer imorgon – Jippie!!!
* Föräldramöte ikväll. Myyys!!!
Bajs:
* Fabrikationsfel på det nyanlända modemet. Nytt modem kommer om två dagar.
Dagen i korthet
Bloggat den | September 1, 2008 klockan 11:08 pm | Inga kommentarer än
Rastlös. Mensvärk. Willys. Kupan. Pasta och köttfärssås. Nytt modem (som trasslar). Nytt telefonnummer. Peanutbutter and jelly- sandwich. Seinfeld.
« go back





