Kommande nostalgitripp och myskväll med barnen?

Bloggat den | September 30, 2008 klockan 9:23 pm | Inga kommentarer än

På TV visas Maria Wern - Främmande fågel. Den serien har inte lyckats fånga mitt intresse, men nyss såg jag Peter Schildt flimra förbi.
På en nanosekund förflyttas jag drygt 35 år tillbaka i tiden. Jag säger bara; Julia och nattpappan!
Wow! Den serien gjorde stort intryck på mig. Åh, vad jag älskade den!

Visst var han (Peter Schildt) med i Dagar med Knubbe också (även det en kanonbra serie)? Jag minns honom inte i någon roll där, men det känns som att han var med.
I min barndom kunde de minsann göra barnserier av kvalitet!

Jag måste kolla om Julia och nattpappan och Dagar med Knubbe finns på dvd. Det vore ju alldeles underbart att ha myskväll med barnen och titta på dessa serier.
Undrar om de skulle uppskatta dem. Hoppad det, annars gör jag dem arvlösa!
Och undrar hur jag skulle tycka att dessa serier står sig idag. Tänk om det vore som att stoppa in en sufflé i ugnen en gång för mycket…

Visst minns du dessa två underbara serier?!

Andra bloggare om Maria Wern - Främmande fågel, Peter Schildt, Julia och nattpappan, Dagar med Knubbe

Från någonstans i bakhuvudet

Bloggat den | September 30, 2008 klockan 7:42 pm | Inga kommentarer än

Utan förvarning dök dikten Månvaka av Erik Lindorm upp i mitt huvud. Jag har inte läst, eller ens ägnat den en tanke på flera år, och det förvånar mig att jag ändå kan recitera den utan att blinka;

Som av en stöt jag vaknar
mitt i natten och saknar
Månen hänger på rutan
Det är dig jag är utan
Jag ligger en hungrig timma
och låter min längtan glimma
som löjstim i månens flöde
kring dig och mig och vårt öde
Tills värken i själen domnar
och jag somnar.

Hoppas att det inte var hennes uppkörning

Bloggat den | September 30, 2008 klockan 4:42 pm | 2 Kommentarer

Jag hamnade bakom en bilskolebil, och då vill man ju visa extra hänsyn. Det blev alltså varken irriterade gester eller något tutande från min sida. Inte ens när bilskolebilen fick motorstopp då den till slut kom fram till trafikljuset (där vi hade grönt) kände jag minsta irritation. Jag förstod ju att tjejen i bilen framför antagligen svettades ymnigt, så jag bara log vänt.
Hon fick fart på sitt ekipage när det slog om till gult, och det hade följaktligen blivit rött när hon körde ut i korsningen. Där fick hon tvärbromsa, eftersom det började välla ut cyklister från den korsande gatan. När hon till slut kunde trampa på gasen rattade hon snabbt upp i bussfilen.
Nu hade jag fått grönt, och jag tyckte att hon såg väldigt blek ut när jag passerade. När jag hade kommit utom synhåll kunde jag inte låta bli att skratta.

Andra bloggare om Körlektioner

Har praoeleverna tagit över?

Bloggat den | September 30, 2008 klockan 6:40 am | 5 Kommentarer

Det kan inte bara vara jag som har märkt det, och irriterar mig på det.
Vad är det som har hänt i kontrollrummen på TV 4 den senaste tiden (några månader? något halvår?)?
Bilden svartnar eller fryser. Ljudet försvinner. Inslag går inte igång när de skall, osv.
Värst är det på de lokala sändningarna, men det är illa nog på rikssändningarna.
Har man sagt upp all tekniskt kunnig personal, och låter praoelever sköta spakarna, eller vad är det frågan om?

Andra bloggare om TV 4, Teknik

Praktiska tips från radion

Bloggat den | September 29, 2008 klockan 10:55 pm | Inga kommentarer än

Jag tog en sväng med Spättan ikväll. Radion var på, och jag smålyssnade. Jag vet inte vilken kanal eller vilket program det var, men det levererades ett matnyttigt tips:
Om man vill låta en katt göra av med energi, så kan man ta med den till en ishall. Där sätter man fast kapsyler på kattens tassar, och smetar sedan senap i rumpan på den. Därefter släpper man ned katten på isen, och jäklar vad den kommer göra av med energi när den försöker springa iväg!
Samma princip kan tillämpas på politiker. Dock med skillnaden att man istället för kapsyler använder raggsockor.

Andra bloggare om Katter, Politiker

Ovälkommet sällskap

Bloggat den | September 29, 2008 klockan 8:34 am | 2 Kommentarer

Efter att ha följt barnen till skolan och tagit en liten kissrunda med Hunden, tänkte jag ta en kvarts absolut vila innan dagens åtaganden. Hunden fick ett grisöra att sysselsätta sig med under tiden.
Då slog den till. Jag har medvetet och effektivt förträngt den i flera dagar, men nu gick det inte längre.
Fan. Jävla mensvärk!
Jag vill inte!

It gets so dark before the dawn

Bloggat den | September 27, 2008 klockan 11:57 pm | Inga kommentarer än

De senaste dygnen har varit… händelserika. Det har varit stressigt och svettigt, men också funnits utrymme för skratt, värme och vänskap.
Mental stress tär på kroppen, och nu (när “faran är över”) känns det som att jag har deltagit i ett hårt triathlonpass.

Härom dagen kunde jag (återigen) konstatera att Jerka är värsta sortens baksäteschaufför (även om han sitter på passagerarsätet fram).
- Ser du inte att han blinkar?! Bromsa! Det kommer en bil där framme! Se upp! Ligger du inte lite väl nära nu!? Akta! kverulerar han som värsta handväsketanten.

I morse vaknade jag upp till en slö och fridfull dag. Trodde jag.
Ett sms som kommit under natten ställde en del på sin spets, och jag ägnade en del tid till att prata i telefon med olika instanser för att få grepp om situationen.
Det tog ett tag innan jag kunde lugna ned mig, men när jag väl hade gjort det så konstaterade jag att det som hänt antagligen var positivt. Det var åtminstone början på något som förhoppningsvis får en positiv fortsättning.

Jag lånade Hunden ett par timmar, och så cyklade nästan hela familjen (Mr T och Ralle stannade hemma) ned till torget. Jag känner mig verklingen som värsta supermorsan när jag kommer spatserande med barn och en stor hund.

Imorgon skall jag nog låna Hunden igen, och ta mig en ordentlig cykeltur med honom. Jag behöver det.
Den där jävla irritationen håller håller på att ta fyr igen, och det är ingen liten trevlig lägereld vi snackar om, utan en skogsbrand-à-la-California.

Uppsala, lördagen den 27 september

Bloggat den | September 27, 2008 klockan 9:01 pm | Inga kommentarer än

Hört utanför ett skyltfönster där en fotograf visade några porträtt, varav en bild föreställde ett litet barn med ett lite säreget utseende;
- Om mitt barn såg ut sådär så skulle jag inte ta det till fotografen.
- Nej precis, man skulle ju ta det till en plastikkirurg istället.

En katastrof- och lyckodag

Bloggat den | September 25, 2008 klockan 10:52 pm | 2 Kommentarer

Ja, utan att gå in på några detaljer, så kan jag ju säga att det har varit en händelserik dag. Den har innehållit Katastrof, Jerka, kebabtallrik, stan, Spättan, vänskap, stress, lite mer Jerka, ~~smegma~~ stigma, skratt och värme.
Alltså en dag som alla andra, i många avseenden.

Den där Spättan, förresten… I söndags trodde jag ju nästan att hon drog sin sista suck. Sedan dess har hon stått som en sorglig skamfläck på parkeringen, och varken jag eller AG har orkat ge henne någon uppmärksamhet. Var det bensinslangen som lossnat? Kamremmen som gått? Vi orkade inte förkovra oss i det.
Idag pekade jag med hela handen, och uppmanade AG att vi måste ta Spättan vid hornen. Vi måste ju iaf kolla om HLR var tillämpligt, eller om det bara var skroten som återstod.
AG satte sig i bilen, vred om startnyckeln och motorn spann som en nöjd katt!
Vi måste ha sett ut som två idioter när vi stod där och glodde på ömsom varandra och ömsom Spättan.
- Du måste köpa en lott! tjoade jag till AG.
- Nej förresten, du får en lott av mig eftersom det är din födelsedag, men du får köpa den själv, la jag till.

Vi packade in oss och småkidsen i Spättan, och åkte bort till Willys. Dels för att köpa en lott, och dels för att se att Spättan höll i längden.
Spättan höll i längden!
Och lotten gav vinst

Hipp hipp!

Bloggat den | September 25, 2008 klockan 12:21 am | 2 Kommentarer

Klockan har passerat midnatt, och det betyder att AG fyller hela 35 år idag.

Grattis Gubbe!
(vart tog den där 25-åringen vägen..?)

Kärlek när den är som bäst

Bloggat den | September 24, 2008 klockan 11:54 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan hon kan, hon;
- Du är världens bästa mamma! Jag älskar dig mer än hela jorden och himmelen och alla stjärnor och hela universum och till månen och hela rymden och till Mars och ända till Skåne!

Jovars, jag får väl hålla med om att jag inte är så pjåkig.

Jag kommer att tänka på när Mr T var liten. Redan från hans första dag här på jorden sa jag ofta (typ hundra gånger om dagen) till honom
- Jag älskar dig! Mest i hela världen!
När han sedan så smått började prata ville han väl inte vara sämre, så han bedyrade;
- Mamma jag äcklar dig! Mästare i världen!

Ut och res, få Dogge på köpet

Bloggat den | September 24, 2008 klockan 11:22 pm | Inga kommentarer än

Jag såg i en reklamfilm att Elgiganten säljer en GPS där självaste Dogge Doggelito står för kartläsningen. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det kan låta;
- Hey, sväng till vänster i nästa korsning, mannen.
- Sväng till höger om 100 meter - få cyklisten på köpet.

Andra bloggare om Elgiganten, Dogge Doggelito, Reklam

Vardagens små mysterier

Bloggat den | September 24, 2008 klockan 2:46 pm | Inga kommentarer än

Jag blev uppringd av ett Linköpingsnummer. Jag känner ingen i Linköping, men numret såg ändå bekant ut.
Jag svarade.
I andra änden frågade en mansröst efter AG. Eller han frågade inte efter AG, men han frågade efter någon med samma förnamn.
Det rörde sig alltså om en felringning, och samtalet avslutades.
Jag tittade på numret igen, och insåg att det var exakt samma telefonnummer som vi hade när jag var liten (men med ett annat riktnummer). Det handlar om en ganska speciell sifferkombination, och jag blev så nyfiken att jag var tvungen att slå upp det. Det visade sig att det var en begravningsbyrå som hade ringt och sökt AGs namne.

Vad skall allt detta betyda?

Jag vill ha!

Bloggat den | September 23, 2008 klockan 4:24 pm | 1 Kommentar

Vill ha!!
En av Mr Ts kompisar kom åkande på en e-scooter. Jag blev så avundsjuk att jag blev alldeles grön.
Jag vill ha en sån!

Jag satte mig direkt och surfade runt för att kolla på e-scootrar. Inte för att jag skall köpa någon, men man kan ju alltid titta.
AG föreslog att jag skulle köpa en sån här.

Dagens ångest

Bloggat den | September 22, 2008 klockan 11:55 pm | 1 Kommentar

Mr T går i samma klass som Fabian.
Fabians lillebror Ossian går i samma klass som Herr Fiffig.
Fabians och Ossians lillasyster Hedda går i samma klass som Prinsessan.
(Den där familjen känns ju nästan som härmisar!)

Idag kom Mr T hem och berättade
- Ambulansen kom till skolan idag.
- Vaa?? Vad hade hänt??
- Hedda fick en allergisk reaktion, och kunde inte andas.
- Usch, det låter ju jättehemskt. Vad hände?
- Jag vet inte riktigt. Men de [ambulanspersonalen, förmodar jag] la henne i korridoren och höll på med henne. Fabian blev jätteledsen och började gråta.
- Det förstår jag. Var det någon som hjälpte honom.
- Ja, en av ambulanskillarna tog hand om honom. Sedan kom deras pappa.

Jag vet inte varför, men jag blir alltid så oerhört påverkad av händelser som denna.
Inte påverkad på nivån att “det är hemskt när ett barn råkar ut för något” utan på nivån att jag blir orolig, inte kan tänka på något annat och får ångest. Det gör fysiskt ont i mig, och jag inser att jag knappt ens kan förstå vad den berörda familjen upplever.
När det, som nu, dessutom handlar om en familj som finns i närheten, så är det tusen resor värre än när jag “bara” läser om det i tidningen (vilket inte sällan får mig att gråta floder).

Ikväll såg jag Fabians, Ossians och Heddas pappa utanför affären.
Jag tolkade det som att det ändå hade slutat hyfsat bra.

För den berörda familjens skull så är jag obeskrivligt glad över att vi befinner oss på en skola där man besätter tjänster med behörig personal.
Om inte, så hade denna syskonskara garanterat befunnit sig i en extremt jobbig situation.

Ärtans pärtans

Bloggat den | September 22, 2008 klockan 11:00 pm | 2 Kommentarer

I kvällens avsnitt av I ditt ansikte åkte Magnus Betnér och Martin Soneby (i sällskap av Bobbo Krull, såklart) till NY för att besöka herrkluben Ärtans vänner.

Soneby gick ut i Central Park och provade tex att halka på ett bananskal (eller om det var skosnöre), få en tårta i ansiktet och att åka karusell.
Behöver jag säga mer?

När det gäller förra veckans avsnitt av I ditt ansikte, så är jag så oerhört fascinerad av att kristna fundamentalister har ägnat veckan åt att bereda Betnér en plats i helvetet. Motiveringen tycks vara att han skulle ha skämtat om att Jesus var homosexuell, och att han skulle ha spridit könssjukdomar.
Med detta konstaterar jag att dessa kritiker uppenbarligen inte har sett det program de kritiserar.
Det var nämligen inte Magnus Betnér - utan Martin Soneby - som drog just dessa skämt. Betnér baserade sin akt på en stor kunskap om bibeln, och det kanske känns besvärligt. Det kanske är besvärligt att bemöta det som är sant…
Kristendom och Antroposofi står ju trots allt (delvis) inte speciellt långt från varandra.

Jag måste säga att Martin Soneby har växt enormt under de två avsnitt som har sänts. Betnér har alltid varit på toppen, och nu är Soneby på väg dit med stormsteg.

Andra bloggare om Humor, Magnus Betnér, I ditt ansikte, Martin Soneby, Ärtans vänner

Skrämmande könsrollsuppfattning

Bloggat den | September 22, 2008 klockan 12:03 pm | 2 Kommentarer

Jag blir fullständigt beklämd när författaren Agneta Ulfsäter Troell och modeskaparen Rita Saardi sitter i TV och framhäver hur lyckligt lottade de är, då de är gifta med män som inte blir arga/sura/fientliga, utan istället glada och uppmuntrande om dessa kvinnor tex skall åka på en tjänsteresa.
????!
De får det nästan att låta som att det inte skulle vara en självklarhet, utan att de upplever det som en bonus. Jag vill verkligen inte spekulera i vad som får dessa två kvinnor att se saken på detta sätt, men jag måste säga att det gör mig direkt illa till mods.

Till slut reagerade prästen och författaren Stoika Hristova, och upplyste dem om att det väl är en självklarhet att det skall vara så. Jag vet inte om de förstnämnda kvinnorna tog det till sig, men de verkade få varsin aha-upplevelse.

Andra bloggare om Agneta Ulfsäter Troell, Rita Saardi, Könsroller

Lycka!

Bloggat den | September 22, 2008 klockan 10:24 am | Inga kommentarer än

Plommon Imorse när Hunden kom, så hade hans matte med sig en burk hemmagjord plommonmarmelad.
Gissa om jag blev överlycklig och rörd.
Det värmer verkligen i hjärtat att få något som någon har tillverkat själv.

Jag måste köpa några goda kex idag, och ikväll blir det en exklusiv kvällsfika med mina tesörplande barn.

Ekonomiska åtstramningar väntar familjens yngre generation…

Bloggat den | September 21, 2008 klockan 9:49 pm | 1 Kommentar

Mr T stod och tittade förstrött i bokhyllan. Han tog ut ABBA - the movie och höll upp den mot mig med frågan
- Mamma, är det här din favorit?
- Jaaa svarade jag leende.
- Vill du ha den och lyssna på nu? frågade han.
- Det är ingen CD, det är en DVD upplyste jag.
- Jaha? Kunde de filma redan på den tiden? sa han fräckt, och släntrade iväg in i sitt rum.

Det känns faktiskt som att mina barn ber om att jag skall sluta dela ut lördagspeng.

Problem och kärlek

Bloggat den | September 21, 2008 klockan 9:03 pm | 1 Kommentar

Jag och Prinsessan tog Spättan ut till förorten, där vi hälsade på Jerka och Ellet. Ja, vi hälsade på döttrarna också, även om de mest satt på sina rum och spelade Sims
Jag och Jerka satt i solskenet på uteplatsen och fikade, medan Prinsessan och Ellet lekte Konsum, ritade böcker och skuttade omkring i skogsdungen.

Vi pratade om kommunikation och relationer; kära samtalsämnen för oss båda.
Det är ganska lustigt egentligen, att det finns utomstående människor inte kan uppfatta jargonger mellan andra människor. Jag menar inte att man behöver förstå den, men det är märkligt att man inte ens uppfattar den.
Jag och Jerka har fått uppleva att det finns människor som inte uppfattar vår jargong, och det har fått ganska komiska konsekvenser några gånger, måste jag säga.

Det var lika trevligt som alltid att sitta där och fika och prata. Och jag måste säga att det gör mig alldeles varm i hjärtat att Jerka uppriktigt gläder sig åt exets nya relation. Att höra honom tala varmt och väl om den nya partnern gör mig så innerligt glad för deras skull.

När vi åkte hem hann vi inte långt (närmare bestämt inte längre än till rondellen vid utfarten från byn) innan Spättan gav upp. Jag lyckades rulla nästan hela vägen ut ur rondellen innan det var stopp.
Och där blev vi stående. Startmotorn gick runt, och det fanns bensin i bilen. Men den ville inte starta. För att inte stå alltför mycket i vägen körde jag fram bilen ett par meter med hjälp av startmotorn. Sedan satte jag på varningsblinkers och började leta efter varningstriangel och bogserlina.
Varningstriangel hittade jag, men bogserlina var det värre med. Rätt som det var, när jag stod och rotade där i skuffen, så hörde jag en röst som sa
- Har du lyckats få någon hjälp?
Jag hoppade till, eftersom jag inte ens hade märkt att någon hade stannat. Men där stod en karl av det hjälpsamma slaget, och han tog sig en titt under motorhuven. Dessvärre kunde han inte hitta något fel, och tyvärr hade inte heller han någon bogserlina.
Efter att han hade kollat fördelardosan, tändstiften och säkringarna så återstod inte mycket annat än att vi fick lifta med honom in till stan, medan Spättan fick stå kvar där ute vid rondellen.

När vi kom hem visade det sig att Comhem strulade big time, så varken bredbandet eller telefonen fungerade. Och TV-bilden hade visst knastrat till och från under dagen.
Jippie, liksom.

Problem löses bäst med mat i magen, så det fick bli en laddning kycklingpytt.
När kråset var smort var det bara att sätta igång och fundera. Huvuddelen av min bekantskapskrets är sas av det miljövänliga slaget (= har ingen bil), så det fanns ju ingen självklar lösning. Speciellt inte som de som faktiskt har bil inte gick att få tag på.
Man vill ju inte direkt fråga om man får låna bil av någon som man bara känner flyktigt, men efter att jag och AG hade slagit våra kloka huvuden ihop så kom vi fram till att man nog kunde be om att få låna en bogserlina. Den skulle man sedan ta med sig till bilen, och hoppas på att någon vänlig själ skulle stanna och hjälpa till.

AG kvistade in till pensionärsgrannarna och frågade om vi kunde få låna en bogserlina. Och det kunde vi. Dessutom kunde vi få låna deras bil!
Så det var bara att stuva in Herr Fiffig och Prinsessan i deras bil och bege sig ut mot förorten. Precis när vi skulle ge oss av så upptäckte vi att det stod en Comhemsnubbe och ryckte i kablar ute i trapphuset.
Han utsåg på stående fot mig till hans lilla hjälpreda, och jag fick på hans kommande springa in och kolla om bredband och telefon fungerade. Men det gjorde jag så gärna, eftersom problemet löste sig till slut.

Nu står Spättan på parkeringen och barnen ligger i sina sängar. Plötsligt känner jag i kroppen att kvällen har varit ganska stressig.
Men mest av allt känner jag mig upprymd av alla fina, hjälpsamma och kärleksfulla människor som har kantat min dag.

Tvåårsjubileum!

Bloggat den | September 21, 2008 klockan 10:00 am | 6 Kommentarer

Idag firar vi två år som fria från Waldorfsekten.

De senaste två åren är de bästa två åren i mina barns liv. De är trygga och harmoniska med sin nuvarande skola. Rädslan för att bli slagen, bespottad, hånad, förnedrad och beljugen av skolpersonal (och deras barn) fick stanna kvar ute i Hågaby. Att nu befinna sig på en skola där personalen är normalfungerande, ansvarstagande och stimulerar till inlärning, och där andra elever uppträder med kamratskap och respekt, det betyder mycket för mina barn. Och för mig.

Den 21 september är en stor och betydelsefull årsdag, som för alltid kommer vara viktig i vår familj.

Var misslyckades jag i min barnuppfostran?

Bloggat den | September 20, 2008 klockan 10:53 pm | 2 Kommentarer

Under kvällens bad frågade Prinsessan med allvarlig min
- Mamma, vad var det för tid när du föddes?
- Hur menar du? Menar du hur dags på dygnet jag föddes? undrade jag.
- Nej jag menar; var det stenåldern, eller?

Säga vad man vill, men den tjejen anstränger sig inte för att behålla sin lördagspeng!

Jag ? Jonas

Bloggat den | September 20, 2008 klockan 10:34 pm | 1 Kommentar

När Jonas Gardell började sjunga Aldrig ska jag sluta älska dig (i kvällens Sing A Long) reste sig nackhåret redan under första versen. Vid refrängen rann tårarna.
Så smäktande vackert!
Den sången är nog den absolut vackraste kärleksförklaring jag någonsin har hört.

Jag ser i en av skvallertidningarna att ovan nämnda Gardell i Musikmaskinen (som jag missade, jag får försöka pricka in reprisen imorgon) har kräkts ut sin avsky för Lundells Öppna Landskap.
Jag får väl säga att jag har ett bättre öga till den låten än vad Gardell har. Men det är klart; om jag hade suttit på ett grått kontor hos KD och lyssnat på denna låt dag ut och dag in, så hade nog jag också kräkts.

Andra bloggare om Jonas Gardell

Viktigt eller oviktigt?

Bloggat den | September 20, 2008 klockan 9:05 pm | 2 Kommentarer

För många människor är det jätteviktigt hur omvärlden ser på dem
stod det i en text jag läste idag. Jag stannade upp, och läste meningen om och om igen. Men jag förstod den inte. Kunde inte ta den till mig som en sanning.

Är det verkligen viktigt för många människor hur omvärlden ser på dem?
Såvida det inte handlar om pubertala, identitetssökande tonåringar, så vill jag nog hävda att svaret är Nej. Och den perioden i livet är ju dessutom/tack och lov relativt tidsbegränsad.
Bland vuxna, normalfungerande människor, så är det väl för tusan inte viktigt hur omvärlden ser på en?
Varför skulle det vara viktigt?

Om jag tex tyckte att lilablommiga hattar var snyggt, så skulle jag antagligen gå klädd i lilablommiga hattar. Om det sedan kom till min kännedom att omgivningen tyckte att jag var småstollig som gick omkring i dessa huvudbonader, skulle jag då sluta med det?
Knappast.
Varför skulle jag göra avkall på det som är jag, bara för att några runt omkring mig inte hade samma smak och åsikter som jag?

Om man tycker att omvärldens syn på en själv är viktig, så innebär det ju implicit att man hellre formar sig efter deras åsikter, än är sig själv. Och det är ett fullständigt otänkbart scenario för mig.

Är det viktigt för dig hur omvärlden ser på dig?

Ett skitproblem

Bloggat den | September 20, 2008 klockan 1:28 am | Inga kommentarer än

Fy vad det är jobbigt när man är alldeles pruttig i magen, men ändalykten inte är med på noterna. Man vill inget hellre än att lägga ett gäng rejäla brakare, men istället känner man sig bara som en gasfylld ballong.
Hur mycket gas kan man samla på sig innan man börjar sväva? Jag väger typ 58 kg, om det är viktigt för era beräkningar.

En sanning som sved?

Bloggat den | September 19, 2008 klockan 9:16 pm | 2 Kommentarer

Dagens bästa kommentar stod Claudia Galli för, när hon i programmet Extra Extra sa till Blondinbella:
- Ni får ju en massa saker som ni bloggar om. Men det är väl mest sånt som smink och mobiltelefoner, och det har ni väl redan. Vore det inte bättre om ni fick något som ni faktiskt behöver; Ett rättstavningsprogram tex.

Att döma av Väteperoxidbellas min, så är hon inte utrustad med varesig självinsikt eller humor.

En flyktig upplevelse

Bloggat den | September 19, 2008 klockan 8:30 am | Inga kommentarer än

Herr Fiffig fes.
Prinsessan konstaterade:
- Den där kommer aldrig mer tillbaka.

Varken hut eller humor går hem?

Bloggat den | September 18, 2008 klockan 10:50 pm | 3 Kommentarer

Magnus Betnér har blivit anmäld (till biskopen för Metodistkyrkan; Øystein Olsen - jag riktigt hör hur Betnérs garnityr skallrar).
Hans brott är tydligen att han har humor.
Men jag förstår ändå inte hur brottsrubriceringen kan se ut. Total avsaknad av inskränkthet, kanske?
Och hur ser straffskalan ut? Brinna i helvetet, kanske? Tja, det framstår ju som en direkt befrielse jämfört med att tillbringa en evighet tillsammans med Berndt Isaksson.

Men allvarligt talat, så förstår jag inte vad det är som skulle vara så provocerande med Betnérs framträdande. Tvärtom, så tyckte jag att han var oväntat snäll, förstående och pedagogisk (fan, helvete och jävlar är ingen synd, kors i jösse namn ligger däremot risigt till - om man läser vad som står i bibeln!) .
På vilket sätt skulle det vara provocerande att Betnér la i dagen att Jesus skulle ha varit homosexuell? Eller att han genom handpåläggning skulle ha botat de som drabbats av könssjukdomar?
Det kan ju vara provocerande enbart för de som anser att det är något avvikande med att vara homosexuell, eller promiskuöst att drabbas av veneriska sjukdomar. Och för dem finns det ingen plats i himmelen, det är jag fullständigt övertygad om!

Själv har jag för avsikt att sitta i Paradiset och garva tillsammans med (bla) Magnus Betnér!

Andra bloggare om Magnus Betnér, Humor, Berndt Isaksson, Inskränkthet, Paradiset
Aftonbladet, Dagen 1, Dagen 2

Det brinner i knutarna

Bloggat den | September 18, 2008 klockan 9:08 pm | Inga kommentarer än

Herr Fiffig, som tillbringar kvällen och natten hos Majsan, kom och bankade på dörren för en stund sedan.
- Det brinner vid dagiset! berättade han skärrat och upphetsat.

De hade kommit hem och sett att det brann bakom grannhuset. Då de gick dit för att kolla, så såg de att det brann i en container. Dagiset står under ombyggnad, och det var en massa byggspill som någon (antagligen) hade roat sig med att tända eld på.
Majsans ena dotter hade ringt brandkåren som nu var på plats, och släckningsarbetet var i full gång.

Det var nog aldrig fara för att branden skulle sprida sig, men Herr Fiffig var ändå rädd. Hans minnen från att det brann i vårt kök är ständigt närvarande, trots att det var flera år sedan. Inte heller den gången var det någon större fara (AG lyckades släcka branden med hjälp av en golvmopp), men det var en obehaglig upplevelse för oss alla.
Hoppas verkligen att vi lyckades lugna Herr Fiffig åtminstone lite, så att han inte blir mer rädd för bränder.
Att ha stor respekt för eld är sunt, men “överdriven” rädsla gör nog mer skada än nytta.

Nu har visst UNT skrivit om branden. I notisen berättar man att det brann på samma plats för någon vecka sedan.
Häpp, där ser man. Det missade jag.

Kalla mig gärna fördomsfull (och i bästa fall är det precis vad jag är), men jag tror mig ha en relativt säker uppfattning om vem/vilka det är som har lekt med tändstickor. Jag anser mig ha en hyfsat bra uppfattning om de snorungar som stryker omkring här.

Donnerstag

Bloggat den | September 18, 2008 klockan 6:59 pm | Inga kommentarer än

Idag var det dags för en välbehövlig storhandling. Även om det inte är roligt att bränna flera tusen på mat o.dyl, så är det ändå skönt när det är gjort.
Jag kände att det skulle bli tajt med tid att ta ut Hunden på långpromenad, så jag frågade AG om han kunde tänka sig att rycka in. Jag hade väntat mig att han skulle knorra lite eftersom han inte är alltför förtjust i hundar, men där hade jag fel.
Efteråt sa han
- Guud, vad snäll han är! Jag kan nog tänka mig att promenera med honom igen. =)

- Mamma, r2 och Sambon har inte bara ett fantastiskt vackert hem, de är oerhört snälla också sa Prinsessan.
Jag tror nästan att man kan säga att hon är lite lillgammal. Dessutom verkar hon ju ha extremt dålig smak och personkännedom.

Mina planer var att ta en tripp till Stockholm imorgon, men jag har möblerat om lite i planeringen. Jag är nämligen så fånig att jag vill att åtminstone en av oss föräldrar skall vara relativt “lättillgänglig” (om det skulle hända något när barnen är i skolan). Därför åker jag en dag när AG är ledig nästa vecka istället.

Det slår mig att jag helt missade den sushi-lunch jag hade tänkt äta idag. Men nu sitter jag här med magen full av pizza, så jag är nöjd ändå.

Gör om, gör rätt

Bloggat den | September 17, 2008 klockan 8:29 am | Inga kommentarer än

Ur en häktningsframställan vid Stockholms tingsrätt igår:

Papa don't preach...

Jag tänker mig advokatens försvarstal:
- Jag yrkar på att min klient genast försätts på fri fot. Det är inte rimligt att han skall sitta häktad för brott som han befaras begå om ett år.

Magnus regerar

Bloggat den | September 15, 2008 klockan 10:35 pm | Inga kommentarer än

Jag är oerhört kräsen när det gäller humor. Det är inte många komiker som imponerar på mig, men det finns guldkorn. Magnus Betnér är ett av dem, och premiären av hans I ditt ansikte (just nu på Kanal 5) ger mig många härliga skratt.
Humor handlar (enl mig) till stor del om att tänja gränser, och där är Betnér fullständigt briljant.

Andra bloggare om Magnus Betnér, I ditt ansikte

Kokosplättar med limemarinerad banan

Bloggat den | September 15, 2008 klockan 9:01 pm | Inga kommentarer än

Idag kände jag mig lite wild and crazy, så jag gjorde kokosplättar med limemarinerad banan.
Ungefär så här gjorde jag;

Värm 1 dl pressad lime tillsammans med 1 dl socker (det blir säkert bättre med muscavadosocker, men jag hade inget sånt hemma). Låt sockret smälta, och ställ sedan lagen att svalna.
Skala och skiva tre bananer. Häll lagen över bananskivorna, och låt dem marinera.

Vispa ihop 2½ dl vetemjöl, 1½ dl socker, 4 dl kokosflingor och 8 dl kokosmjölk. Vispa ned 3 ägg, och låt smeten svälla en stund.
Stek plättarna, och servera sedan med limemarinerade bananer och grädde el. vaniljglass.

Gottgottigottgott!

Manifestera mot FRA-lagen

Bloggat den | September 15, 2008 klockan 11:51 am | Inga kommentarer än

Stor manifestation mot FRA-lagen den 16 september i Stockholm. Samling på Norrmalmstorg 10.00 för avmarsch mot Sergels torg ca 11.00
Väl framme pågår mötet med talare från många organisationer ända fram till 16.00

Andra bloggare om FRA-lagen, Manifestation

Stoppa FRA-lagen.nu

Hunden och jag

Bloggat den | September 15, 2008 klockan 9:20 am | Inga kommentarer än

Tack vare min kära Vintrosa-kusin (som vet allt som är värt att veta om hundar) vet jag nu att jag skall ha Hunden till vänster när vi promenerar och till höger när vi cyklar.
Förra veckan nöjde vi oss med promenader, så att vi skulle kunna lära känna varandra. Men nu börjar jag känna mig redo för en cykeltur, så det är väl bara att koppla Hunden och gränsla cykeln.
Och så funderar jag på att köpa några grisöron åt honom, som han kan tugga på (dock inte samtidigt som vi är ute och cyklar).

Alltid redo!

Bloggat den | September 14, 2008 klockan 10:17 pm | Inga kommentarer än

Imorse vaknade jag vid niotiden (trodde jag), och låg och vred mig och funderade på om jag skulle lyckas övertala Herr Fiffig att hoppa över scouterna idag (som började kl. 10). Jag hade verkligen ingen lust att kliva upp och åka ut i spenaten. Jag låg och vred mig länge och väl innan jag tittade på klockan.
Då var den halv sju.
Jag lyckades lura mig tidsmässigt ett par gånger till, så när klockan sedan var nio hade jag för länge sedan tröttnat på att ligga där och inte vilja åka till scouterna.
Så det var bara att kliva upp, fixa frulle och sedan åka ut till scoutstugan.

Idag stod matlagning på schemat, och det tillagades korv stroganoff och ris på trangiaköket. Till efterrätt blev det stekta äpplen med kanel och sirap.
Just som jag stod där i röken från lägerelden så ringde r2. Han och sambon hade hade ett ärende till Uppsala, och skulle passa på att åka förbi och lämna ett par saker hemma hos oss.
När vi kom hem visade det sig att vi hade missat dem med ungefär två minuter. Men Prinsessan var mäkta stolt över att ha fått träffa dem.
(Och ni må tro att hon hade snofsat till sig inför deras ankomst!)

Nä, annars har jag väl inte gjort så värst mycket matnyttigt idag.

En kulturell dag

Bloggat den | September 13, 2008 klockan 11:26 pm | Inga kommentarer än

Idag åkte jag, Prinsessan, Herr Fiffig och AG ner på stan för att besöka Kulturnatten (som börjar redan på förmiddagen). På Uppsala Stadsteater tittade vi på repetitionerna av Zorro, och träffade en annan avhoppad Waldorffamilj som vi brukar umgås med (jag fick höra lite skvaller, och det är alltid lika kul!).
Sedan gick vi till Forumtorget där vi tittade på dans. Kul att se att även folk som helt saknar taktkänsla vågar dansa.
På Stora torget hade man ställt upp en stor scen där man körde någon form av Jeopardy. I en paus frågade konferencieren om någon hade randiga strumpor. Ena dottern av våra vänner viftade ivrigt med handen, och blev uppkallad på scenen. Där fick hon motta en hel hink med godis!
Behöver jag säga att jag blev sjukt avis?!

Kvällen har ägnats åt att prata med Jerry i telefon, och att spela Betapet med honom och AG. Och jag tror även att ett glas vin har slunkit ned.

Allvarligt talat, så har jag hamnat i en obeskrivlig svacka på Betapet. Jag förstår det inte själv.
- Jag fattar inte! Jag har ju en dokumenterat hög intelligens sa jag till AG.
- Ja, men du har inte något dokumenterat stort ordförråd svarade han.

Jag trodde nästan att vi skulle bli en tvåbarnsfamilj den här helgen (= Mr T sover hos Ralle), men istället blev vi en fyrabarnsfamilj (= Ralle sover här).
Same same, but different.

Jag skulle vilja åka bort på en romantisk weekend. Men äh, jag får väl nöja mig med det faktum att jag snart kan sova på balkongen.

Nummer i nallen

Bloggat den | September 13, 2008 klockan 12:47 pm | Inga kommentarer än

Jag härmar sôstra mi, och kollar numren i min mobil:

Har du kysst nummer sju?
Nej, jag har inte ens träffat henne. Men jag hoppas att vi kan ses nästa vecka.
(En person som kontaktat mig via nätet)

Har du träffat nummer nio i veckan?
Nix.
(Mr Ts biologiska pappas flickvän)

Älskar du nummer tio?
Nej. Men en gång i tiden var jag hyfsat förtjust i honom.
(Mr Ts biologiska pappa)

Är nummer elva en sötnos?
Det är hon säkert.
(Förälder till en klasskompis till Mr T)

Är nummer femton en bästis?
Jag slutade nog använda ordet bästis för ca 30 år sedan. Men hon är en oerhört bra människa.
(Waldorfförälder)

Har nummer sexton gått i samma klass som du?
Nej, men hennes barn går i samma klass som Mr T.

Brukar du hänga med nummer nitton?
Brukar är väl synd att säga. Men vi umgås när vi befinner oss i resp. sommarstuga samtidigt.
(Min kusin)

Är nummer tjugo bra?
Absolut.
(En person på Brottsförebyggande Rådet)

Gillar du nummer tjugosex?
Nej, jag älskar nummer tjugosex!
(Återbruket)

Vet du om nummer trettioett har ett förhållande?
Ett ibland lite infekterat förhållande.
(Sms-bussbiljett)

Hur känner du nummer trettioåtta?
Hon är mamma till en av Mr Ts kompisar

Är du intresserad av nummer fyrtiotvå?
Ja, men inte på ett romantiskt/intimt plan
(Avhoppad Waldorflärare)

Hur länge har du känt nummer fyrtionio?
Ett par år

Like a dog

Bloggat den | September 12, 2008 klockan 11:58 pm | 1 Kommentar

Nu har jag haft Hunden i en vecka (på dagarna, alltså), och jag kan inte säga annat än att jag är kär! Han är en alldeles underbar varelse!
När han kommer på morgonen så brukar vi ta en promenad och lämna barnen i skolan. Idag var han dessutom kvar så pass länge att han - till barnens stora förtjusning - kunde följa med och hämta dem.
Han är en blandras (labrador/schäfer/golden retriever) i “labradorstorlek” och ganska ranghög till sin natur. Men hans matte har gjort ett fantastiskt jobb med tydliga kommandon och gränslös kärlek. Det har resulterat i en underbart trygg hund. Han får många komplimanger (om såväl uppförande som skönhet) när vi är ute, och jag lapar mig mig (även om jag “bara” är dagmatte).

Jag stack iväg och tog en fika med Förorts-Jerka på hans jobb. Det blev väl, utan att överdriva, en längre fika än vad den mest nitiska fackrepresentant skulle kunna hävda är rimligt. Men det var ganska folktomt i huset, och som ordspråket säger; När chefen är borta dansar Förorts-Jerka på borden.
Vi tisslade, tasslade, fnissade och skvallrade - precis sådär som väninnor gör.
Vi tisslade om hemligheter.
Tasslade om förtroligheter.
Fnissade om det roliga.
Och skvallrade om omvärlden.
Behöver jag säga att vi hade trevligt? Och roligt!
När vi satt där på vårt podium kunde vi konstatera att X är som ett flugpapper och Y är läskigt instabil.

Den sociala samvaron med Förorts-Jerka fortsatte senare genom att spela Betapet.
Det var väl inte helt lyckat… om man säger så….

Avlusningsdagarna

Bloggat den | September 12, 2008 klockan 9:17 am | Inga kommentarer än

Nu i helgen, 12-14 september är det dags för de nationella Avlusningsdagarna.
Företaget LusFri är grundat av två lusbekämpande mammor. De uppmanar till nationell luskamning i helgen, för att få bukt med lössen, och hindra spridning.

Det här är ett gott initiativ, som förtjänar att uppmärksammas.
Tänk på att man inte behöver/skall vänta tills lössen dykt upp innan man luskammar! Ett bra sätt att mota Olle i grind är att ha för vana att luskamma familjen. Då kan man även slippa att använda kemikaliska bekämpningsmedel för att slippa lössen.

Andra bloggare om Löss, Huvudlöss

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad nioåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Tioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Femtonårig datanörd. Superduktig på bilddesign och filmmakeri. Dessutom är han en riktig plugghäst :)
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax & Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med ibland.