En lördag på Gröna Lund

Bloggat den | August 30, 2008 klockan 11:52 pm | 1 Kommentar

Idag slog jag och AG våra kloka huvuden ihop, och lekte välartad fyrabarnsfamilj (Ralle är här den här helgen). Efter frukost tog vi oss ned till centralen, för vidare färd mot Stockholm och Gröna Lund.
Så snart vi hade kommit innanför entrén och åkbanden var fastsatta runt barnens handleder, så drog Mr T och Ralle iväg åt sitt håll. Själv hälsade jag på i Pettsson och Findus värld tillsammans med Prinsessan och Herr Fiffig. AG fick stå utanför och vakta Dramaten.

Sedan åkte jag Tekopp och Blå tåget, samt besökte Lustiga Huset och Skrattkammaren.
Dagens mest vidriga var när jag och Herr Fiffig åkte Lilla Pariserhjulet (samtidigt som AG och Prinsessan åkte Flygande elefanterna).
Skit samma att högsta punkten är under tio meter, jag trodde att jag skulle dö när korgen stannade där uppe för att släppa på nya människor där nere. Herr Fiffig tittade glatt ut genom rutan och pekade.
- Sitt stilla! stönade jag, samtidigt som jag ångestsvettades. Korgen gungade, och jag kände att jag var likblek i ansiktet. Jag bestämde mig för att panikbanka på rutan när vi närmade oss marken igen, för att påkalla maskinistens uppmärksamhet och få honom att släppa ut mig. Men det fick jag inte göra för Herr Fiffig (eftersom det enl honom skulle vara pinigt).
Att sitta kvar i den där helveteskorgen under de tre varv åkturen varade, var nog en av mina största bedrifter här i livet.
(- Att bli höjdrädd av att åka Lilla Pariserhjulet är ju ungefär som att bli fartblind av att åka trehjuling sa AG när jag senare försökte visualisera mitt trauma för honom)

Jag höll tät telefonkontakt med Mr T, och hjärtat höll återigen på att stanna när han klargjorde att de stod i kön till Katapulten. Jag begav mig genast ditåt för att prata dem ur det. När jag kom fram möttes jag av två leende och nöjda grabbar, som just hade åkt attraktionen ifråga. När de sedan berättade att de hade åkt både Extreme och Jetline, då trodde jag nästan att jag skulle behöva lägga mig i framstupa sidoläge och andas i en papperspåse.

Prinsessan, som är den mest våghalsiga i syskonskaran, tjatade om att få åka Kvasten. Själv skulle jag ju aldrig ens gå i närheten av något sådant, men AG var villig att ta med sig vår dotter på en sådan åktur. De ställde sig och köade, medan jag och Herr Fiffig höll oss på behörigt avstånd därifrån.
Tack och lov så gick den där kön så långsamt, att AG konstaterade att det skulle ta närmre en timme innan det var deras tur att åka. Efter en hel del lirkande lyckades han få med sig Prinsessan från kön, men hon var inte nöjd.
Nåja, hon lät sig tillfälligt blidkas av Lilla Fritt Fall , som hon åkte tillsammans med Mr T och Ralle.

Sammantaget var vi alla nöjda med dagen, och våra kroppar var ganska möra när det var dags att ge sig av hemåt.
Prinsessans trötthet, i kombination med missnöjet över att inte ha fått åka Kvasten, försatte henne i ett humör from hell. Bussresan från Djurgården till Sergels torg var inte rolig på något sätt. Men efter att hon hade fått gnälla av sig, så var hon världens gosigaste prinsessa igen.

Barnen var inte speciellt svårnattade ikväll, och jag känner att detsamma nog kommer att gälla även för mig.

Kommentarer: