En Fiffig scout

Bloggat den | August 31, 2008 klockan 7:18 pm | Inga kommentarer än

Imorse väcktes jag av Herr Fiffig som påminde mig om att scouterna började idag. Det var bara att fixa en snabb frulle, och sedan gav vi oss iväg. Prinsessan valde att stanna hemma, och det var nog klokt. Jag tror inte att hon är fullt frisk, så det var ju bättre att hon vilade idag än att hon inte skulle kunna gå till skolan imorgon (det skulle hon aldrig acceptera).

Det var första besöket hos scoutkåren, och jag gjorde misstaget att förlita mig på deras vägbeskrivning på hemsidan istället för att gå på magkänslan. Det gjorde resan någon halvmil längre, och vi kom fram några minuter senare än nödvändigt.
Men vi kom fram, och röken från lägerelden väckte egna gamla scoutminnen till liv.
Herr Fiffig tillverkade en fin lädersölja, och vi bekantade oss lite med skogen bakom scoutstugan.

Resten av dagen har jag tillbringat i soffan, där jag har förbannat mensvärk och endometrios, men också lyckats slumra lite.
Jag känner mig ganska sunkig efter detta soffliggande, så nu får det bli skumbad och hårfixning. Och så måste naglarna fixas.
Men jag börjar med att titta på Kalla Fakta.

En lördag på Gröna Lund

Bloggat den | August 30, 2008 klockan 11:52 pm | 1 Kommentar

Idag slog jag och AG våra kloka huvuden ihop, och lekte välartad fyrabarnsfamilj (Ralle är här den här helgen). Efter frukost tog vi oss ned till centralen, för vidare färd mot Stockholm och Gröna Lund.
Så snart vi hade kommit innanför entrén och åkbanden var fastsatta runt barnens handleder, så drog Mr T och Ralle iväg åt sitt håll. Själv hälsade jag på i Pettsson och Findus värld tillsammans med Prinsessan och Herr Fiffig. AG fick stå utanför och vakta Dramaten.

Sedan åkte jag Tekopp och Blå tåget, samt besökte Lustiga Huset och Skrattkammaren.
Dagens mest vidriga var när jag och Herr Fiffig åkte Lilla Pariserhjulet (samtidigt som AG och Prinsessan åkte Flygande elefanterna).
Skit samma att högsta punkten är under tio meter, jag trodde att jag skulle dö när korgen stannade där uppe för att släppa på nya människor där nere. Herr Fiffig tittade glatt ut genom rutan och pekade.
- Sitt stilla! stönade jag, samtidigt som jag ångestsvettades. Korgen gungade, och jag kände att jag var likblek i ansiktet. Jag bestämde mig för att panikbanka på rutan när vi närmade oss marken igen, för att påkalla maskinistens uppmärksamhet och få honom att släppa ut mig. Men det fick jag inte göra för Herr Fiffig (eftersom det enl honom skulle vara pinigt).
Att sitta kvar i den där helveteskorgen under de tre varv åkturen varade, var nog en av mina största bedrifter här i livet.
(- Att bli höjdrädd av att åka Lilla Pariserhjulet är ju ungefär som att bli fartblind av att åka trehjuling sa AG när jag senare försökte visualisera mitt trauma för honom)

Jag höll tät telefonkontakt med Mr T, och hjärtat höll återigen på att stanna när han klargjorde att de stod i kön till Katapulten. Jag begav mig genast ditåt för att prata dem ur det. När jag kom fram möttes jag av två leende och nöjda grabbar, som just hade åkt attraktionen ifråga. När de sedan berättade att de hade åkt både Extreme och Jetline, då trodde jag nästan att jag skulle behöva lägga mig i framstupa sidoläge och andas i en papperspåse.

Prinsessan, som är den mest våghalsiga i syskonskaran, tjatade om att få åka Kvasten. Själv skulle jag ju aldrig ens gå i närheten av något sådant, men AG var villig att ta med sig vår dotter på en sådan åktur. De ställde sig och köade, medan jag och Herr Fiffig höll oss på behörigt avstånd därifrån.
Tack och lov så gick den där kön så långsamt, att AG konstaterade att det skulle ta närmre en timme innan det var deras tur att åka. Efter en hel del lirkande lyckades han få med sig Prinsessan från kön, men hon var inte nöjd.
Nåja, hon lät sig tillfälligt blidkas av Lilla Fritt Fall , som hon åkte tillsammans med Mr T och Ralle.

Sammantaget var vi alla nöjda med dagen, och våra kroppar var ganska möra när det var dags att ge sig av hemåt.
Prinsessans trötthet, i kombination med missnöjet över att inte ha fått åka Kvasten, försatte henne i ett humör from hell. Bussresan från Djurgården till Sergels torg var inte rolig på något sätt. Men efter att hon hade fått gnälla av sig, så var hon världens gosigaste prinsessa igen.

Barnen var inte speciellt svårnattade ikväll, och jag känner att detsamma nog kommer att gälla även för mig.

Andra bloggare om

En tung dag

Bloggat den | August 29, 2008 klockan 11:23 pm | 7 Kommentarer

Ibland undrar jag varför jag frivilligt har gett mig in i det här. Sedan inser jag att det inte är frivilligt. Det är något jag måste göra, vare sig jag vill det eller inte.
Men jag vill, hur tungt det än är emellanåt.
Det faktum att jag utger mig för att vara en ansvarstagande förälder och vuxen som i varje enskild situation hävdar barnens rätt, integritet och okränkbarhet, gör dessutom att jag inte har något val.

Jag gör det som en upprättelse för mina barn.
Jag gör det som ren samhällsupplysning.
Och jag gör det för alla andra drabbade barns och familjers skull.
Om jag genom mitt arbete kan fungera som “ögonöppnare” på andra föräldrar (vilket jag bevisligen redan gjort i glädjande många fall), så är jag bara glad. Och om jag kan rädda ett enda barn från fortsatt skolgång inom Waldorf (eller att ens hamna där från början), så är det med råge mödan värt.

Det är ett skitigt jobb, men det är ett jobb som måste göras. Och vissa dagar känns det tyngre än andra. Det är framför allt de dagar jag blir kontaktad av föräldrar/elever/familjer/fd elever som berättar om den misär de har upplevt/upplever inom Waldorf.
Idag är en sådan dag.
Men jag vill också understryka att alla dessa svåra och tunga berättelser fungerar som “inspiration” för mig. De är i sig ett bevis för att mitt arbete inte bara behövs, utan också är både nödvändigt och viktigt.
Det bor en obeskrivlig paradox i mitt arbete.

Idag har jag fått mail från två olika Waldorf-föräldrar (oberoende av varandra, med barn på två skilda Waldorfskolor).
Den ena föräldern (som har sitt barn på en skola “nära mig”) skriver (publiceras efter förälderns medgivande) :

Tack för väldigt bra blogg!
Jag tänkte dela med mig med ett litet smakprov av min dotters skolarbete i den Waldorfskola där hon tyvärr går.
Hon har börjat fyran, och i hennes skolpärm hittade jag en lapp med följande text;

Och Gud sade: Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.
Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet ifrån vattnet ovan fästet; och det skedde så.
Och Gud kallade fästet himmel.

Om någon förstår å kunna översätta, och ge texten ett naturligt sammanhang vore jag tacksam.

Själv går jag bet på vad man som (enl eget hävdande) konfessionsfri skola har för budskap med detta.
Någon som har något förslag?

En annan förälder, från en annan Waldorfskola, skriver om grova missförhållanden/övergrepp som personalen/skolan uppenbarligen är totalt ointresserade av att ta itu med. Trots att det är av den dignitet att det ligger inom skolans ansvar och skyldighet att göra polisanmälan.
Trots att missförhållandena pågått under en längre tid.
Trots att skolan ifråga har en “tradition” av den här formen av missförhållanden/övergrepp.
Och trots att ett flertal elever är drabbade.
Men på klassiskt Waldorf-manér väljer man att inte agera. Man väljer att blunda och inte låtsas om. Och nåde den förälder som må ha mage att försöka komma tillrätta med problemet. Då agerar man återigen på klassiskt Waldorf-manér; Man stigmatiserar den “klagande” föräldern som en aggressiv troublemaker.
Den som påtalar, och försöker komma tillrätta med, ett problem, får veta att det är den själv som är roten till problemet. Det är Waldorf i ett nötskal!

Varför blir jag inte förvånad?
Tja, antagligen för att jag/mina barn (och många med oss!) har upplevt exakt samma situation (även om små detaljer må skilja sig åt).
Men jag blir ändå oerhört illa berörd. Dels för att det naturligtvis virvlar upp egna minnen och känslor, men i dagsläget (mina barn är ju i säkerhet och trygghet nu) blir jag ändå mest illa berörd då jag ser att Waldorf fortsätter att trampa på, och förnedra barn.
Det jag och mina barn/ Petter och hans barn/ Karin och hennes barn/ Jonas och hans barn/ Tilde och hennes barn (och många, många fler!) har upplevt har inte varit enskilda “misslyckanden” från Waldorfs sida.
Det har istället handlat om att vi alla har fått känna på vad Waldorf verkligen handlar om.

Tack och lov, så uppfattar jag det som att den förälder som kontaktade mig idag är ovanligt klok. Därmed hyser jag gott hopp om att dennes barn inom en åskådlig framtid kan befinna sig i en trygg miljö (även utanför hemmet).

Mina varma tankar ikväll går till alla (barn, föräldrar, familjer, anhöriga, vänner) som drabbats av Waldorfsekten.

Andra bloggar om , , ,

Vardag och förkylning

Bloggat den | August 28, 2008 klockan 11:58 pm | Inga kommentarer än

I tisdags hade vi terminens första möte med elevvårdsteamet. Den närmaste veckan står föräldramöten på agendan, och barnen börjar med sina fritidsaktiviteter.
Vardagen är här.

Igår var jag med Prinsessan i skolan. Det är så spännande och roligt att se hur de underbara barnen tar form som grupp, leker, lyssnar på saga och skapar. Och lyssnar andäktigt på fröken.
Jag är verkligen så lycklig och tacksam över att ha mina barn på en skola där de tillåts – och uppmuntras – att vara kreativa och använda sin inspiration. De får måla med de färger som de själva vill (även svart, om så skulle vara fallet!) och de får adekvata svar på de frågor de ställer.
Det är mumma för en mammas hjärta!

Idag blev det sushi till lunch. Det är mumma för magen, det!
Och det passar bra som grund när man sedan skall ge sig ut och shoppa. När shoppingen hade nått halvlek var det dags att hämta kidsen i skolan. Sedan gav vi oss inte förrän vi insåg att både Prinsessan och Mr T började bli sjuka.
Det är visst förkylningstider.

Lite crostinis, Marquis och fikonmarmelad får man gotta sig med en torsdagskväll när kidsen har somnat.
Det är vardagslyx!

Nu kan våra barn bli fula på kort

Bloggat den | August 26, 2008 klockan 10:47 pm | 3 Kommentarer

Jag ser att Svenskt Skolfoto nu erbjuder oss att få retuscherade skolfoton på våra barn.
Nu tänkte jag lämna det extremt absurda i affärsidén (hur kommer man ens på en sådan?) dithän, och istället orera lite om hur resultatet kan bli.

Jag förnekar inte att varenda bild jag använder är bearbetad i Photoshop. Ni vet; man beskär, klonar bort någon ful detalj, använder oskarp mask osv. Inget konstigt med det, om du frågar mig.

Hur ser då Svenskt Skolfotos resultat ut?
Låt mig säga så här: När jag såg före- och efterbilderna, så blev jag övertygad om att de hade råkat byta plats. Men sedan insåg jag att så var inte fallet.
På före-bilden ser man en, enl. mig, en helt normal tonårskille. Ganska söt, skulle jag nog säga, om jag var 30 år yngre. Inga konstigheter eller skavanker någonstans.

Efter-bilden gör mig däremot lite mörkrädd…
“Döda” ögon, annan färg på håret, och totalt utfrätt ansikte. Är det något man vill försöka sälja? Hur tänker man då?
Om man nu tror att retuscherade bilder är säljbart till föräldrarna (där hoppas jag att de kammar noll) – varför anställer man då inte någon som åtminstone gått en liten grundkurs i bildbehandling?
Jag bara frågar.

En liten brasklapp måste jag lägga in. Det kan ju vara så att jag missuppfattat det hela, och att exempelbilden inte alls kommer från Svenskt Skolfoto, utan att det är skvallertidningen själv som har försökt åskådliggöra det hela.
Då ställer jag mig frågan; Borde inte skvallertidningen hålla sig med bildredigerare som kan sitt jobb?

På tal om bilder, så fick jag syn på en sådan i samma skvallertidning, föreställande en åtalad kvinna. Jag slogs av den frappanta likheten med muppen Bert (även om frisyren skiljer sig lite).

Andra bloggare om , ,

Till slut förstod han skämtet

Bloggat den | August 25, 2008 klockan 10:14 pm | 2 Kommentarer

Dagen började med ett tandläkarbesök för Mr T, och det gick hur smidigt som helst. Efter att han sedan var lämnad i skolan vidtog en extrem ineffektiv och stissig dag för min del. Men det löste sig när det var dags att hämta barnen i skolan.

- Mamma, en pojke i min klass ljuger och säger att tjejer inte kan bli kära i tjejer berättade Prinsessan förfärat.
Jag gjorde mitt bästa för att förklara att han säkert inte ljuger, även om han har fel. Och det kanske beror på att hans föräldrar inte har förklarat för honom att kärlek inte alltid har med kön att göra. Dessutom kanske han inte har träffat vuxna som (öppet) lever i samkönade relationer.
Jag tror att Prinsessan nöjde sig med min förklaring, även om hon fortfarande tycker att det är väldigt konstigt att klasskompisen kunde säga så där.

Ikväll hoppade jag in i Spättan och åkte iväg för att hämta Jerry, och ta med honom ut på en shoppingrunda.
Vi var ganska effektiva, och pengarna gick åt som smör i solsken.
Efter att jag hade förklarat mitt skämt för honom tre gånger förstod han det, och han fick sig ett gott skratt Big smile!

Jag blir så lycklig av att läsa i Mr Ts “veckodagbok” som han skriver i skolan. Att se att han har skrivit att det är roligt att skolan har börjat igen, att han trivs med sin nya tysklärare, att han ser fram mot att få lära sig mer osv.
Det känns stort.

Det kanske bara är ett uttryck för fåfäng skadeglädje, men jag blir uppriktigt smickrad av att så många personer är svartsjuka på mig.

Allianspolitik i ett nötskal

Bloggat den | August 25, 2008 klockan 11:11 am | Inga kommentarer än

Akademiska sjukhuset i Uppsala är på väg mot ett stort underskott i år. Det handlar närmare bestämt om 120 miljoner kronor, och nu skall det stramas åt.
Kostnaderna skall minskas med tio procent, samtidigt som verksamheten inom primärvården och Enköpings lasarett skall öka med samma siffra.

- Vår tanke är att få ut mer vård ur de pengar som vi tillför systemet.
- Vi tror att det finns goda möjligheter att effektivisera. Sedan måste vi bli bättre att se till att vi ger rätt vård till de som behöver det, säger Erik Weiman (m).
Jag översätter det till ren svenska:
Den hårt arbetande vårdpersonalen skall piskas ännu hårdare, utan att räkna med att få någonting för det. Tvärtom.
Dessutom verkar Weiman mena att man hittills inte har gett rätt vård till de som det behöver det. Det skulle vara intressant att få höra hans mening om vad som varit felaktigt, och i vilken utsträckning.

Samtidigt väljer landstingsdirektören Erik Hemmingsson att säga upp sig efter två år, och gå i pension. I Hemmingssons anställningskontrakt finns ingen uppgörelse om avgångsvederlag om han skulle välja att säga upp sig. Det hindrade dock inte alliansen att senare skriva ett kontrakt med honom, som nu gör att han kan dryga ut pensionen med 113.000:-/månad under två år (totalt 2.712.000:-)

Varenda uska och syrra lär ju göra vågen av lycka å Hemmingssons vägnar, samtidigt som de lär få stå tillbaka med egen löneutveckling, och kanske blir av med möjligheten att dricka en gratis kopp kaffe på rasten (om de nu inte redan har blivit av med det).

Källa: TV4 Uppland

Andra bloggare om , , , , , , ,
Intressant?

Lite humor såhär på nattkröken, mellan tvättmaskinerna

Bloggat den | August 25, 2008 klockan 12:15 am | Inga kommentarer än

Snickaren på våning 3 upptäckte att han glömt sågen längst ned. Han ropade till sin arbetskamrat på våning 1, men avståndet var för stort så han försökte med “teckenspråk” istället:
Han pekade på sig själv (jag),
knep ihop benen och vred sig (behöver),
drog armarna fram och tillbaka (såg),
Killen på våning 1 nickade, och började onanera!

Snickaren på våning 3 blev förbannad och sprang ner för trappan.
-Va fan, är du dum i huvudet? Fattade du inte att jag ville ha en såg?
-Jo jag förstod det. Jag försökte bara tala om att “Jag kommer snart”

Min återvinningsöverman är funnen

Bloggat den | August 24, 2008 klockan 10:02 pm | Inga kommentarer än

Alla vet att jag är a big fan of återvinning. Men nu är det frågan om jag inte har stött på min överman/kvinna.

Kvällen har ägnats (och en del av natten kommer att ägnas) åt tvättstugan. Förra svängen jag var ute och bytte i maskinerna/vek tvätt, så passade jag på att slänga tre par av Herr Fiffigs kalsonger, eftersom jag såg att de hade blivit för små.
Nyss när jag var ute i tvättstugan, och skulle slänga en tom sköljmedelsflaska, så såg jag att någon hade plockat upp de kasserade kalsongerna ur soptunnan!
Det är nog att dra det där med återvinning ett varv längre än vad jag själv gör. Men visst, kallingarna var ju nytvättade, så det var bara att gå hem och börja använda dem.

En alternativ förklaring

Bloggat den | August 24, 2008 klockan 9:06 pm | 1 Kommentar

När jag passerade några löpsedlar idag såg jag att Sanna Nielsen beklagade sig med orden
Killar vågar inte stöta på mig
Nu vill jag inte lägga några värderingar i det, men dristar mig ändå till presentera en alternativ förklaring; De (killar som hon har träffat) har ingen lust att stöta på henne.
Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara.

Andra bloggare om

Dagens citat

Bloggat den | August 24, 2008 klockan 8:40 pm | Inga kommentarer än

Det är inte genant att kräva tre kronor tillbaka, ifall du har rätten på din sida.
Jonas Gardell

Konnichi wa

Bloggat den | August 24, 2008 klockan 5:13 pm | Inga kommentarer än

Idag följde jag med och tittade när Mr T tränade aikido. Han har nyligen börjat på aikido, men man skulle kunna tro att han har hållit på ganska länge.
Mr T är väldigt vig och smidig i kroppen, och det är säkert ett plus när man håller på med aikido. Så snart ledaren skulle visa något för gruppen, så var det Mr T han visade på. Det var nästan lite läskigt att se när ledaren kastade omkring med honom som en vante (samtidigt som han, när han skulle hjälpa något annat barn, tog det jättelugnt). Men Mr T trivdes som fisken i vattnet, och det är ingen tvekan om att han har hittat sin sport.

Jag funderar nästan på att börja med aikido jag också.

Disney-grabbar?

Bloggat den | August 24, 2008 klockan 12:09 pm | Inga kommentarer än

Mr T och hans kompisar är ute. Jag hör dem genom vardagsrumsfönstret, som står öppet.
Jag blir lika full i skratt varje gång jag hör Danne öppna munnen nu för tiden. Han låter precis som Goofy.
Undrar hur Mr T kommer att låta när det är hans tur att hamna i målbrottet. Som Woody Woodpecker, kanske?

Trolleriprinsessa

Bloggat den | August 23, 2008 klockan 10:45 pm | 1 Kommentar

Prinsessan hade lite ont i magen, så vi tog ett kvällsbad tillsammans. Hon passade på att visa sina trollerifärdigheter för mig genom att trolla bort schampoflaskan. Men fråga mig inte hur hon gjorde, för jag var tvungen att blunda och hålla för öronen när hon utförde själva trolleriet.

Städlördag

Bloggat den | August 23, 2008 klockan 9:20 pm | Inga kommentarer än

Nu har vi pillat i oss drygt ett kilo räkor, och jag sitter och funderar på om jag skall plocka fram ett halvt kilo till…
Prinsessan visade sig vara en hejare på att pilla, och hon hjälpte brorsorna med skalningen Big smile!

Idag var det städdag här, men jag måste väl erkänna att jag inte har varit alltför flitig. Men jag tror ändå att vi kommer lyckas att få det presentabelt tills farfar kommer imorgon (för att gratta Herr Fiffig i efterskott).

Herr Fiffig fick bla en bok om trolleri av Majsan i födelsedagspresent. Tidigare ikväll satt han och läste i den, och sedan uppträdde han för oss. Kul!

Jag måste hinna med att klippa mig ikväll, men det är nog bäst att jag tar mig ett glas vin först.

Lycklig Prinsessa

Bloggat den | August 23, 2008 klockan 1:35 pm | 2 Kommentarer

- Åh mamma! Kan inte jag få köpa den här? tjoade Prinsessan entusiastiskt.
Vi var på Willys, och hon hade hittat en dammvippa i tiokronorslådan. Det är klart att hon fick köpa den.
Vi hann inte ens ut från Willys innan hon började damma. Nu står hon på en pall och dammar en hylla.
Och hon är så lycklig!

Sexuella trakasserier

Bloggat den | August 22, 2008 klockan 9:14 pm | 5 Kommentarer

När jag läser om sexuella trakasserier brukar jag tänka att jag har en jäkla tur som inte har blivit utsatt för något sådant.
Men när jag sedan tänker efter, så inser jag ju att jag visst har blivit utsatt för det, och det var ytterst obehagligt.

När jag var i 20-årsåldern arbetade jag som styckare. En av mina arbetskamrater (en gift man som var ungefär tio år äldre) gav mig alltid “komplimanger” som jag inte uppskattade. Tvärtom, så fick det mig att må ganska dåligt.
Det var allt från att jag var snygg i håret eller såg fräsch ut, till att jag luktade gott eller hade en trevlig personlighet. Det där kanske låter ganska oskyldigt, men det sades alltid med en fruktansvärt obehaglig underton.
Om han skulle gå och hämta något så såg han alltid till att passera bakom mig (även om det hade varit smidigare att gå åt andra hållet). Och han “råkade” alltid trycka sin kropp mot min när han passerade bakom mig.
Usch, jag blir fortfarande illamående när jag tänker på det.

Det gick så långt att jag försökte göra mig direkt ful när jag gick till jobbet. Jag fixade inte till håret, och jag slutade sminka mig.
Men det hjälpte inte.

Jag jobbade varannan helg, och oturligt nog så var det han och jag som jobbade tillsammans då. Dessa helger var förknippade med ren ångest från min sida. Jag vred mig i sömnlöshet inför dessa arbetspass.
Jag gjorde allt för att hitta neutrala samtalsämnen – som han inte skulle kunna göra sexuella anspelningar på. Det lyckades inget vidare, eftersom han kunde hitta sexuella anspelningar på allt.

Jag var relativt nyinflyttad i Uppsala, och därmed inte helt bekant med stan. Vid ett arbetspass frågade jag honom om han hade tips på några bra badställen. Det borde jag inte ha gjort.
Jodå, visst hade han tips på bra badställen. Det fanns tex ett bra badställe där man kunde ligga och sola i avskildhet. Ja, det var så avskilt att man tom kunde ha sex där! Och han erbjöd sig att visa mig detta badställe…

Situationen “löste” sig genom att jag bytte tjänst inom företaget. Men någon upprättelse fick jag aldrig, och känslan av äckel bär jag med mig.

Nu när jag sitter och skriver slår det mig att jag har blivit sexuellt trakasserad vid ytterligare ett tillfälle.
Det var när jag med en dåvarande pojkvän träffade en kollega till honom (via personalfester). Den kollegan var mer än dubbelt så gammal som jag. Redan första gången vi träffade (och hans fru var med) sa han till mig
- Jag slår vad om en miljon om att jag kan få dig i säng.
(Varken hans fru eller min pojkvän var i närheten när han sa det).
Jag svarade med ett obekvämt Nej, men det bet inte på honom.
Sedan fortsatte han att tjata om denna “vadslagning” så snart vi sågs och så fort han fick chans.
Mitt obekväma avståndstagande tog han ingen notis om.

Till slut var jag så less och äcklad att jag, när han tjatade om sin “vadslagning”, svarade
- Ok, jag sätter emot. När får jag mina pengar?
Nej, jag fick naturligtvis inga pengar, och situationen “löste” sig genom att mitt och pojkvännens förhållande tog slut (och därmed slapp jag träffa kollegan mer).

Har du några erfarenheter av sexuella trakasserier?

Andra bloggare om

Återbruket rules

Bloggat den | August 22, 2008 klockan 2:59 pm | Inga kommentarer än

Dagens shopping:
Till Prinsessan: En kjol och en jumper.
Till Herr Fiffig: En skjorta och fyra t-shirts.
Till Mr T: Ett par kortbyxor och ett linne.
Summa: 45:-

Solmys

Bloggat den | August 22, 2008 klockan 9:40 am | Inga kommentarer än

Solen skiner och gör mig välmående. Jag mös i hela kroppen när jag cyklade med Prinsessan till skolan imorse. Hela hon glittrar av lycka, och hon tycker så mycket om att gå i skolan.
Herr Fiffig tycker också att det är roligt att det har kommit igång igen. Han har fått en ny klasskamrat som han har tagit sig an. Kul! Förra året kom det också en ny elev till klassen, och även då såg Herr Fiffig till att den nya pojken kom in i klassen.
Mr T har kommit visslande hem från skolan hela veckan. Det gör mig så lycklig att se hur bra han har det nu.

Solen ropar på mig utanför fönstret.
Nu sätter jag mig på cykeln och trampar ned mot stan. Jag skall nämligen ägna dagen åt att flanera med Cyberfrun.

Måste jag amputera benet?

Bloggat den | August 21, 2008 klockan 10:22 pm | 2 Kommentarer

Alltså, jag är fullt medveten om att jag har en starkt hypokondrisk ådra. Det går i princip inte en enda dag utan att jag konstaterar att jag har någon dödlig sjukdom.
Men nu undrar jag verkligen på allvar om det kan vara en blodpropp på gång (eller att jag redan har haft en liten blodpropp?).

Sedan några dagar har det, om inte gjort ont så åtminstone känts på en punkt på utsidan av vaden. Igår högg det till som om jag hade fått en kniv i vaden, och jag skrek rakt ut. Smärtan satt i några sekunder innan den försvann. Men det känns fortfarande.
Var det en liten blodpropp jag råkade ut för igår, eller vad är det frågan om?

Kom inte och säg att jag skall kontakta en läkare, för det kommer inte på frågan!
Och nej, jag äter inte p-piller.

Tiden står stilla…

Bloggat den | August 20, 2008 klockan 10:43 pm | 1 Kommentar

Imorse när jag gick in för att väcka Mr T så var han redan vaken.
- Danne ringde och väckte mig sa han.
- Jaha svarade jag.
- Men han lät jättekonstig fortsatte Mr T.
- Ringde han från London? undrade jag.
- Nej, de hade kommit hem inatt. Men han lät såhär *Mr T pratade med jättepipig röst*

[Dannes föräldrar är inte alltför noga när det gäller barnens skolgång. I våras "flyttade" de till London, men lät inte barnen gå i skola där. De hade kvar sin lägenhet här, och en gång i månaden återvände någon av föräldrarna "för att betala räkningar" (eftersom det var så krångligt att göra från London).
Jag vill verkligen inte lägga några värderingar i det där, men jag har tyvärr ändå en klar uppfattning om det.
Danne och hans familj har varit i London senare halvan av sommarlovet. Sista gången jag såg honom innan de åkte, så var han en förpubertal kille. Det tillståndet har tydligen förändrats nu...]

När Mr T kom hem från skolan kunde jag inte hålla mig från att fråga
- Lät Danne så där konstig i skolan också?
- Nej… Det lät som att han pratade med en mycket mörkare röst svarade Mr T.

Ikväll var Mr T och några av hans kompisar (däribland Danne) här utanför och lattjade omkring. Jag stod vid fönstret och hörde fyra pojkröster. Och en basröst – som alltsom oftast – skar sig.
Jag försökte, men jag kunde inte låta bli att gapskratta.
Till mitt försvar vill jag säga att jag gjorde det förkvävt.

Mr T är bara förpubertal.
Han kommer aldrig att hamna i puberteten! Visst! Eller hur?!?

Var går gränsen?

Bloggat den | August 20, 2008 klockan 8:07 pm | 4 Kommentarer

- Var går din nedre åldersgräns för att du skulle kunna tänka dig att ha sex med en person? frågade jag AG.
Han funderade en stund. Själv hade jag mitt svar helt klart för mig.
- Jag skulle ju inte ge mig in i ett förhållande med någon som är 18-20 år svarade han.
- Men om vi inte snackar om förhållanden, utan bara en sexuell relation förtydligade jag.
- Hmm… tja… så länge det håller sig inom lagliga gränser, så har jag väl inga problem med åldern svarade han.
Min egen nedre åldersgräns för en sexuell relation går vid 18 år. Om det handlar om att inleda ett förhållande, så har jag nog en flytande nedre åldersgräns mellan 20-25 år.

- Var går din övre åldersgräns för en sexuell relation, då? frågade jag.
- Det är väl helt och hållet en fräschhetsfråga garvade AG till svar. Och jag var tvungen att hålla med honom.
När jag funderar på var min övre åldersgräns går, så tänker jag på Robert Broberg (född 1940). Om han dök upp skulle jag inte tveka för en sekund. Samtidigt finns det ju män som är jämngamla med honom, som jag inte skulle ha tittat åt ens om de vore 30 år yngre.
Empiriskt sett, så tycks det som att jag föredrar män som är yngre än jag själv.

Var går din övre resp. undre åldersgräns? Och föredrar du att din partner är yngre eller äldre?

Andra bloggare om

Vardagen smyger sig på

Bloggat den | August 20, 2008 klockan 9:04 am | Inga kommentarer än

Jag har sällskap av en nästan märklig tystnad. Barnen är i skolan och katterna sover. Jag har sällskap av bara mig själv. Ganska trevligt.
Men om bara en liten stund skall jag åka och hämta Prinsessan. Hon har ju inskolning några dagar nu, så hon går bara några timmar.
Vi skall åka och köpa saker som behövs för hennes skolgång. Sedan åker vi hem och förbereder dagens åttaårskalas.

Nattmacka

Bloggat den | August 19, 2008 klockan 11:54 pm | Inga kommentarer än

Jag fattar inte. Idag har jag proppat i mig mat som aldrig förr. Det blev sushi till lunch, och jag slutade inte äta förrän jag mådde illa.
Till middag blev det (halvt hemmagjord) pizza, och sedan var jag mätt i flera timmar.

Nu sitter jag här och är vrålhungrig.
Det får bli fluffiga, onyttiga frallor med stark ost och varm choklad.
Mums!

Årliga minnen

Bloggat den | August 19, 2008 klockan 10:16 pm | Inga kommentarer än

- För precis åtta år sedan, då var jag jättetjock [...] Just när jag skulle gå och lägga mig på kvällen fick jag värkar [...] Pappa var tvungen att stanna bilen flera gånger på väg till sjukhuset eftersom jag fick värkar berättade jag med inlevelse och entusiasm.
Herr Fiffig avbröt mig;
- Mamma, varför måste du berätta det där varenda år när jag fyller?

Imorgon när vi vaknar, då har vi en åttaåring i huset.

En skolprinsessa

Bloggat den | August 19, 2008 klockan 9:52 pm | 2 Kommentarer

Det känns lite märkligt att Prinsessan har börjat skolan. Själv tycker hon bara att det är spännande och roligt.

- Mamma, en pojke i klassen tittade på mig och då log jag mot honom. Tror du att han tycker att det var trevligt? sa hon när vi satt i badet ikväll.
Lite senare, när vi stod och borstade håret, sa hon drömmande
- Han som jag log mot i skolan har bruna ögon.

Det blir nog bra, det här.

Aj

Bloggat den | August 19, 2008 klockan 6:21 am | 2 Kommentarer

Alltså -
I förrgår kväll tog jag tag i den där Ab glidern för första gången. Det blev inte något långt träningspass. Efter gissningsvis 20 upprepningar slutade jag. Jag kände ju ingenting, så det där kunde ju inte vara någon effektiv träningsmetod.

Vid lunchtid igår var det någon vid namn Träningsvärk som la in en välriktad spark i solar plexus på mig. Från ena sekunden till den andra, så fick jag den värsta träningsvärk jag någonsin har upplevt. Och det känns på intet sätt bättre idag.
Den som dristar sig till att försöka få mig att skratta idag, ligger väldigt nära att åka på en propp!

Konstaterande

Bloggat den | August 18, 2008 klockan 10:18 pm | 1 Kommentar

Nu kan jag inte gå omkring och förneka känslan längre. Den stämmer och är sann från den sekund den slår klorna i mig. Det har aldrig slagit fel.
I år kom känslan någon av de första dagarna i augusti. Hur mycket energi jag än har lagt på att förneka den sedan dess, så vet jag ju att den inte lämnar mig.
När höstkänslan väl har nuddat mig, så går det inte att återskapa sommarkänslan. Men det retar mig att hösten kom redan i början av augusti. Det känns ju som att jag har blivit snuvad på 1/3 av sommaren.

Enerverande insikt

Bloggat den | August 17, 2008 klockan 9:13 pm | 2 Kommentarer

Jag känner mig redo, men vet bara inte för vad.

Min modesta lördag

Bloggat den | August 16, 2008 klockan 10:34 pm | Inga kommentarer än

Det mest spännande som har hänt idag var nog (anteckna nu) att jag cyklade till Willys och köpte pasta.

Natten som gick ägnade jag i huvudsak till att läsa unga tjejers gripande berättelser om sin trasiga uppväxt och kaotiska tillvaro.
Det är så tungt att ta till sig. Samtidigt triggar det styrkan i mig, och jag inser att jag är en förskonad och lycklig människa. Att använda den insikten till någonting annat än att finnas tillhands för dessa tjejer vore otänkbart.

Efter tre dygn där jag inte har sovit mer än 2 tim/natt, så infann sig en efterlängtad trötthet efter middagen. Jag kraschade i soffan, och två timmar senare kände jag mig som en människa igen.

Min vikt fortsätter att rasa, och nu har jag hamnat på 50-skalan. Tro inte att jag späker mig, för det gör jag inte.
Vad fan är det frågan om?
Är det så enkelt som någon rubrik påstod härom dagen? Att man inte alls skall undvika fett om man vill gå ned i vikt. Det skulle ju isf vara en rimlig förklaring till att jag under större delen av mitt liv har sett ut som en anorektiker-wannabee, och att jag misslyckades totalt när jag senare försökte späka mig.
Nåväl. Ordningen är återställd. Jag äter bearnaise och fritterat, och vikten rasar.

Mr T sover hos Ralle medan Herr Fiffig och Prinsessan avrundar sommarlovet med en filmkväll i sina sängar.

Insikten om att barnen börjar i skolan om bara några dagar känns overklig. Inte så att det är ovälkommet – tvärtom, om jag skall vara ärlig. Men insikten om att Prinsessan skall börja skolan är just… overklig…
Om några dagar kan jag inte titulera mig småbarnsförälder längre.
*buuhuuuhuuu!*
Själv är jag ju fortfarande inte en dag äldre än 25 (och därmed är det sex år kvar innan Mr T kommer födas…)

Om bara några dagar fyller Herr Fiffig 8 år. Sug på den.
Det betyder att det är nio år sedan jag och AG träffades (jag förmodar att han har slöa spermier).
Det känns så…. overkligt….
Som sagt; Själv är jag inte en dag äldre än 25. Och okysst.

Jag har aldrig varit någon Madonna-fan, men det är ändå lite roligt (eller åtminstone komiskt) att se henne – 25 år senare – sjunga Like a virgin, samtidigt som hon utför samlagsrörelser mot en strippole.

Fredag em

Bloggat den | August 15, 2008 klockan 3:41 pm | Inga kommentarer än

Jag och Herr Fiffig tog en sväng till stan. Dels så var han väldigt sugen på att (några dagar i förväg) använda den födelsedagskupong han hade fått från McÄckel, och dels skulle jag hämta ut biobiljetter som jag hade beställt till Mr T och hans kompisar.
Dessutom gick vi in på Nallens, så att Herr Fiffig skulle kunna visa vad han önskar sig i födelsedagspresent.

På TV är det någon jävla tråkig sändning från OS. Dubbeltennis, eller vad det kan heta.
Mycket jag bryr mig.
Jag ligger i soffan med Barbara på magen, samtidigt som jag lyssnar på Mias & Klaras sommarprogram i podradion.

Aftonbladet utövar censur. Det gör inte jag.

Bloggat den | August 15, 2008 klockan 12:27 pm | Inga kommentarer än

En blogg som skrivs på Aftonbladet utsätts för en censur som jag inte trodde var möjlig i en rättsstat. Att censuren dessutom genomförs av en tidning är ju både komiskt och skrämmande.
Om det som skrivits hade varit kränkande för någon annan, eller på något sätt brutit mot lagen, så hade jag kunnat förstå det. Men nu är det inte så. Långt därifrån.

Det handlar om en blogg skriven av en mamma som har förlorat sin dotter. Hon skriver om sina dagar, sin saknad, sin sorg och förtvivlan. Och de dagar som ibland är ok.

Mitt i sin utsatta situation har mamman blivit utsatt för en mycket smaklös form av övergrepp och kränkningar i bloggvärlden.
Det har ploppat upp bloggar som utger sig för att sitta inne med “sanningen” om dotterns självmord, och man skriver om mamman på ett sätt som rimligen borde vara åtalbart.

Mamman har på något förunderligt sätt lyckats behålla huvudet kallt, och hennes enda inlägg i den “debatten” blev att hon klargjorde på sin blogg att hon inte tänker delta i någon pajkastning.
Det blev för mycket för Aftonbladet, och de raderade mammans text.
Mamman har omarbetat och bantat ned sin text två gånger, och båda gångerna har Aftonbladet valt att återigen radera den.

Då jag, tvärtemot Aftonbladet, ogillar censur, så väljer jag nu att publicera mammans text här, så som den såg ut i sitt ursprung:

Varför bråka om min döda dotter?

Som säkert många har märkt så har det den senaste tiden funnits ytterligare bloggar som dessutom utger sig vara sanningen om Linnéas död.

Jag kommer inte att kommentera de inläggen och inte heller skriva något mer än det som jag tycker är lämpligt på denna blogg. Eftersom somliga har kommit med mindre uppmuntrande kommentarer har jag blivit rådd att sätta på granskningen innan jag släpper fram kommentarer. Det känns jättetråkigt.

Jag försöker bara överleva dag för dag i min sorg. Anledningen till att jag startade denna blogg var för att jag inte ville skriva om mig på Linnéas minnessida som hennes pappa startade (och var en stor hjälp för mig och många andra från början). Minnessidan skulle ju handla om Linnéa och inte om mig.

Jag ställer mig inte längre bakom Linnéas minnessida.

Jag har inget att dölja och allt av intresse vad gäller Linnéas död kommer att komma fram på olika sätt. Oroa er inte.

Vad gäller äktenskapet med Linnéas pappa som tog slut för 12 år sedan kommer jag inte kommentera det i min blogg. Självklart finns det alltid två sidor av historien och det finns mängder med ofördelaktiga saker att säga om Linnéas pappa men jag tänker inte sänka mig så lågt.

Jag tänker inte ge mig in i en smutskastningskampanj av Linnéas pappa och jag tror definitivt inte att det är det som Linnéas skulle önskat.

Det som har varit har varit. Det var länge sedan.

Nu måste vi försöka komma vidare.

Hur svårt det än är.

Andra bloggare om , , ,

That’s me

Bloggat den | August 14, 2008 klockan 12:26 pm | 2 Kommentarer

Jag var såklart också tvungen att göra det där personlighetstestet;

Din personlighetstyp:
Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet.

Kärriärer som skulle kunna passa dig:
Företagsledare, VD:ar, organisationsgrundare, affärsföreståndare, chefer, entreprenörer, domare, advokater, jurister, datakonsulter, universitetslärare, politiker, kreditrådgivare, fackrepresentanter, marknadschefer, banktjänstemän, systemanalytiker, forskare.

Jag hade nog inte kunnat säga det bättre själv.

Förklara gärna

Bloggat den | August 14, 2008 klockan 6:48 am | Inga kommentarer än

Min och AGs viktminskningstävling slutade ju med en silvermedalj för min del. Till mitt försvar framhåller jag att det inte handlade om någon egentlig övervikt, utan bara några trivselkilon, jag ville bli av med. Jag la alltså inte ned min själ i det, men försökte ändå tänka på vad jag stoppade i mig. Och visst, några kilon försvann.

Men nu, när tävlingen är över och jag inte alls har samma försiktiga tänk, då ramlar kilona av mig. Man kan hitta både bearnaisesås, grädde och fritterad mat på middagsbordet, och ändå har jag tappat ett par kilo de senaste två veckorna.
Hur kan det vara så?

Rise and shine

Bloggat den | August 14, 2008 klockan 5:02 am | Inga kommentarer än

Näfan, det här duger inte. Efter en sömnlös natt är det lika bra att bränna på dagens första omgång kaffe. Sedan är det bara att invänta att morgonnyheterna börjar.

Dem rung..?

Bloggat den | August 13, 2008 klockan 8:25 pm | 2 Kommentarer

Kristallenstyrelsen har rung och bett om ursäkt så det var ju skönt. Men rösterna från fyran kan dem inte flytta över till Kanal 5 så dem är gone with the wind!

Så skriver en programledare i sin blogg.

Jag gissar att hon menar ringt när hon skriver rung - vilket inte är en korrekt böjning av ringa. Om hon nu inte ville skoja till det och använda sig av engelska (vilket hon ju har gjort i slutet av meningen). Men jag tror faktiskt inte det.
Och om man nu inte kan skilja mellan de och dem - försök då inte ens. Skriv istället genomgående dom - och sätt samtidigt igång att plugga personliga pronomen.

Ett råd som jag brukar ge till de som har svårt att skilja mellan de och dem är att man tänker om det till första person pluralis, för att se om det är de eller dem som skall användas.
Exempel:
Vi cyklade – De cyklade
Det var roligt för oss – Det var roligt för dem
Vi = De (nominativ)
Oss = Dem (ackusativ/dativ)

Andra bloggare om

Grattis oss!

Bloggat den | August 13, 2008 klockan 4:49 pm | Inga kommentarer än

Världshälsan har sin egen internationella dag (7/4), freden likaså (21/9). Detsamma gäller modersmålen (21/2) och aids (1/12). Ozonskiktet har sin dag (16/9) och toleransen har sin (16/11).
Tom orgasmen har sin egen dag (8/8).
Så det är ju inte mer än rätt att Leonardo Da Vinci, Albert Einstein, Franz Kafka och jag får ha vår egen dag. Och det får vi.
Idag firar vi De vänsterhäntas dag.
Grattis oss!

Andra bloggare om
Aftonbladet

[Update: Häpp! Nu finns visst Vänsterhäntas dag även på Wikipedia]

En ny nisch på bostadsmarknaden

Bloggat den | August 12, 2008 klockan 8:28 am | Inga kommentarer än

Jag läser om lägenheten på säljs i befintligt skick, dvs inkl. en styvfar. Det får mig att inse att det finns en helt ny nisch på bostadsmarknaden.
Samtidigt som man flyttar kan man slå till och förändra även andra delar av sitt liv. I framtiden kanske vi kan se bostadsannonser som
Modern och luftig 3:a med idrottsintresserad sambo och balkong i söderläge bytes mot 2:a med uteplats.
Och kanske är det här en öppning för de som vill ta sig ur en ofrivillig ensamhet;
1 rok i lugnt naturnära område bytes mot 2-3 rok med huslig, social sambo (gärna med intresse för mysiga hemmakvällar).

Andra bloggare om

Även teddybjörnar och frottékatter kan vara väldigt upptagna

Bloggat den | August 11, 2008 klockan 5:23 pm | 1 Kommentar

Prinsessan hade brett ut ett stort badlakan i hallen, och på badlakanet hade hon placerat ett flertal av sina mindre gosedjur i en ring. I mitten av ringen stod en liten skål vatten. Efter att ha tvingats hoppa över denna lilla församling hela dagen, bad jag henne plocka bort den.
- Nej, det kan jag inte göra för de sitter där och har ett viktigt möte svarade hon.

Nu har jag gjort skäl för min hårfärg…

Bloggat den | August 11, 2008 klockan 2:18 pm | Inga kommentarer än

- Mamma, kan du skjutsa mig hem till Ralle? undrade Mr T.
- Ja svarade jag, som den ömma moder jag är.

Redan innan jag hade svängt ut från parkeringen tyckte jag att Spättan vibrerade lite konstigt. Jag tänkte att jag kanske hade lagt i trean istället för ettan, men så var det inte.
Var det kanske så att Spättan var lite purken för att hon inte har fått vara ute och åka på några dagar? Hon kan nämligen bli det, men då brukar det räta till sig efter någon kilometer. Eller var det möjligen det faktum att hon behövde tankas som orsakade det konstiga vibrerandet?
Nåja, det skulle nog lösa sig.

Vi stannade vid Heidan för att ta ut pengar och handla lite på ICA.
När vi kom tillbaka till bilen fick jag syn på en tänkbar förklaring till Spättans vibrerande; Det var tokpunka på ena bakdäcket!
Som tur var, så var det inte mer än ett par hundra meter till macken, och jag rullade försiktigt dit.

Med Mr Ts hjälp lastade jag ut de småsaker som låg i skuffen. Sedan tog vi bort mattan och lyfte på luckan. Där under kunde jag hitta ett fäljkors, en varningstriangel och en rostig skiftnyckel.
Men inget reservhjul. Det fanns inte ens något utrymme där det borde ligga något reservhjul.
Jag kliade mig i huvudet, men inte tusan dök det upp något reservhjul för det.
Det kanske ligger under baksätet tänkte jag, och gick för att kolla det. Men det var ju inte så lätt att kolla, eftersom jag inte fick upp baksätet!
- Mamma, tror du inte att man skall dra i den där spaken? undrade Mr T.
Jag drog i spaken han pekade på, och vips så kunde jag lyfta på baksätet. Men inte tusan fanns det något reservhjul där, inte. Men jag hittade 1:50. Alltid något!

Nu hade jag slut på uppslag, så jag ringde AG.
- Kom och hjälp mig pep jag ynkligt.
I väntan på AGs ankomst satte vi oss i bilen och väntade. Då slog det mig att reservhjulet kanske var placerat någonstans under motorhuven (jag hade ju för tusan kollat alla andra möjligheter), men äh, nu var ju AG på väg, så jag satt lugnt och väntade.

Så snart AG hade klivit av cykeln lättade han på någon osynlig lucka på vänster sida i skuffen, och tro det eller ej men där gömde sig reservhjulet.
Jaja, det var ju bra det. Jag gick in på macken och frågade om jag kunde få låna en domkraft (eftersom jag inte hade hittat någon sådan i bilen när jag letade efter hjulet). Jag fick låna en rejäl grej, som var dimensionerad för att klara av tom lite större fordon. Finfint.
Blodvite uppstod, då jag lyckades köra över min egen häl med domkraften då jag drog ut den till bilen.

När jag kom ut igen var bilen redan upphissad, och AG var i full färd med att skruva loss hjulet.
- Var hittade du den där? frågade jag med oförställd häpnad, och pekade på domkraften han använde sig av.
- Den låg där reservhjulet låg sa han, och fick det att låta som den mest naturliga saken i världen.

Under tiden som AG bytte hjul lekte Herr Fiffig lite med domkraften jag hade lånat. Han pumpade upp den högt, högt, högt.
Jag försökte sänka ned den igen, men det gick inte. När AG var klar försökte han hjälpa mig, men han lyckades inte bättre. Vi måste verkligen ha utstrålat Snillen spekulerar när vi stod där och funderade på hur vi skulle lyckas sänka domkraften.
Till slut förbarmade sig en yrkeschaufför över oss, och med ett par magiska rörelser fick han domkraften att sänka sig.

Så där, ja. En timme efter att vi hade påbörjat vår resa hemifrån (och kommit ca 600 m), kunde vi nu fortsätta hem till Ralle. Jag fick med mig Herr Fiffig och Prinsessan (och deras cyklar) i bilen, och AG cyklade ensam hemåt.
När vi hade kommit halvvägs hem till Ralle slog det mig att jag hade glömt att tanka när jag var på macken. Men vad fasen det var ju så mycket annat som hände när vi var där, så det var väl inte så konstigt att jag glömde det.

Nåja. Vi tog oss hem till Ralle, och Mr T lämnades där. Jag kunde ju tanka på hemvägen.
Precis när jag svängde in på macken började Spättan att hosta på ett välbekant sätt. Så där har jag sett bilar hosta tidigare, och då har det varit minuterna innan jag har blivit stående vid vägkanten med bensinstopp. Men nu lyckades jag ta mig fram till pumpen utan några större missöden.

Slutet gott, allting gott.

keep looking »
  • frenemies

  • Kontakt

    Mail:
    thebitch@thewitch.se
    Mail (om det gäller Waldorfsekten):
    waldorf@thewitch.se
    Msn:
    yellowwitch@gmail.com
    Skype:
    thewitchsweden

    Och så finns jag på;
    Twitter
    Facebook
    Gowalla
    Runkeeper

    Åse TheWitch


  • formspring.me

  • På tapeten

  • Att kommentera

  • Annonser

  • Knappar

    Bloggtoppen.se Blogglista.se
    Personligt bloggar     Top Personligt bloggar Blogvertiser Creeper MediaCreeper
    RSS/Ping

  • Fnulare

    Vaddå Fnul?

  • RSS Creeper (media)

    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 11, 2012
      Hit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425

  • RSS Creeper


    • Hmmmm...